Viktiga uppdrag och ny titel!

Jag fick plötsligt ett viktigt uppdrag, vattningsansvarig på Högen i Jonsbol!
Jag vattnar tomatplantor, chili och gurkor, och går där och småmyser för mig själv, för jag har även blivit med ett kanske ännu viktigare uppdrag!
Vattningsuppdraget är ju högst tidsbegränsat, det andra viktiga uppdraget, är livslångt!
Med det nya uppdraget ingår även en högst anmärkningsvärd titel, och nej, jag har inte blivit vare sig statsminister eller riksbankschef, inte heller talman, eller drottning av Sverige.....
Jag har blivit:

FARMOR

Äntligen kanske man ska skriva för det har varit en tuff sista vecka, men mycket väntan, jobb samtidigt och grymt lite sömn......

Känslan över det absolut viktigaste uppdraget i hela livet är konstig, jag vet egentligen inte alls hur det känns, omtumlande, konstigt, gammalt, nytt, spännande, skrämmande och underbart!

Konstigt att veta att ens lille pöjk, plötsligt själv ska ha barn, vara en pappa, ta hand om ett nytt litet liv, som är så oändligt välkommen till världen.

Många funderingar kring "hur man är farmor?" "Om man är mogen uppdraget?" Kanske är jag alldeles för barnsligt egocentrerad för att bli bra? Eller kanske det helt enkelt bara duger att vara sig själv, åsså får det bli som det blir? Det är ju det jag är bra på, att vara mig själv, men visst får man en massa funderingar.....

Ni får inga bilder, eller annat av mig nu, bara min nya titel, det där andra får de sköta själva, men tids nog kommer nog den här bloggen, mitt instagramflöde och hela mitt liv vara uppfyllt av en viss liten trollunge som valt just oss som sin familj, och vi hoppas att vi är uppdraget värdiga, och lovar att göra vårt bästa!

FARMOR.... Ja ni fattar 

De här med att vänta på att bli farmor

Om ett par månader kommer mitt första barnbarn, jag ska bli farmor 💖
När andra pratat om "Livets efterrätt" har jag liksom inte fattat vad de menat, vad kan vara bättre än att få egna barn liksom? Eller när de växer upp till självständiga individer, och för att inte tala om när de flyttar hemifrån (äntligen) och man får ny egen tid att spendera precis som man vill, utan att behöva tänka större, flera och på andra hela tiden?
Det är väl livets efterrätt??

Men den där känslan som infinner sig i magtrakten när jag pratar om mitt stundande stora uppdrag som en generation äldre, Farmorskapet, den påminner starkt om känslan av nyförälskelse, det pirrar liksom till och blir lite varmt i ögonen, man blir som rörd, en helt fantastisk känsla om ni frågar mig. Om man sedan med Söta S godkännande får lägga handen på den svällande magen, och faktiskt känna hur krabaten där inne rör sig, jag det går inte att beskriva. Kanske är det mer påtagligt när man burit barn själv, man vet liksom hur det känna på insidan, som en liten sprattlande fisk, en kittlande känsla, fylld av värme och en gränslös kärlek.

Och du lilla pyre, vem du än är, så ska du veta att du är oändligt efterlängtad och väntad på.
Ja du kostar en del, allt man hittar vill man köpa, skaffa, ge dig, lilla krabat. Men det är värt varenda krona.
Och här finns en extra famn, en varm famn att vila i, när föräldrarna tröttnar på dig (det gör föräldrar ibland), när du är besvärlig (det är barn ibland), när du bara vill vara (det behöver barn ibland)......
Allt du vill göra, ska vi försöka göra, all min kärlek och tid ska du få, precis så mycket som du behöver och vill.
Jag är så lycklig att jag får vara med om detta, och är så stolt över de blivande föräldrarna som kommer att klara det här med föräldraskap på bästa sätt!

Familjen växer, två förälskade ungdomar blev två vuxna människor med tre små nya människor i sin vård, de tre små blev tre vuxna och underbara människor, som nu är sex vuxna individer med egna liv och egna drömmar....
Och snart är det ytterligare en liten individ som startar en ny gren på vårt livsträd!

Mördarveckan slut!

Ja ni, att tant har feber hör verkligen inte till normalläget. Men i måndags hade jag det när jag kom hem efter eftermiddagsskiftet. Kände redan på jobbet att något inte stod rätt till, frös om händerna när jag skulle skriva dagens noteringar i dagboken, så jag fick ha handskar på mig.... Jag som normalt är så varm....
Nåja två dagar i sängen, tisdag och onsdag, sen var jag lite piggare på torsdagen och hade nog klarat att jobba då, men var hemma även torsdag natt. 3 dagar sjukskriven, när hände det senast?
Fredagen var ju rean till Ullared inplanerad, jag, Stora och Lilla O och Söta S, skulle åka dit, men, även Stora O låg med feber från onsdag så vi fick snabbt planera om, och skulle jag orka?
Nåja, Plupp åkte med mig istf Stora O, så vi kom iväg, sliten och trött, men hur svårt kan det vara tänkte jag.....
Nej jag har aldrig varit i Ullared tidigare!

Men det var helt okey, och bråttom behövde jag ju inte ha, det gick ju att strosa runt där inne hur länge som helst, och ju längre jag gick desto dyrare blev det!
Vi fyllde bilen!
Så nu har tant lager av Balsam, Kaffe, tvål, ja allt som jag tror jag behöver....

Och lite till.....
Var även inne på Scorettoutlet, och fick mig ett par låga Dr Martens, röda :)

 Och ett par Ecco att ha under våren ;)

Tänk vad lycklig man kan bli av att handla....
Och det kanske var tur att han, Stora O inte var med, han är ju mer shopaholic än mig, så dåhade det med all sannolikhet blivit ännu dyrare!

Med nästan 70 mil i bil, några timmar på GeKås i Ullared, och massor av mys med mina ungar, så väntade ett extra fm skift på söndagen.....
Så, nu är den veckan slut, och det blev plötsligt en ledig måndag.
Och ja tant är trött.... Och hostig, för nu kom hostan......
Och på onsdag drar vi igång en ny skiftperiod igen, men vi smygstartar i morgon med en skiftlagsträff.

Det var en riktigt tuff mördarvecka, men nu är den över :)

Att uppfattas vass och arg!

Jo, så kan det nog vara, sonen påminde mig om det i dag....
Det var något jag frågade om på facebook, så klart...
Men att skriva att man behöver information, kan man ju inte behöva linda in i ett gulligt rosa töcken, eller?
Vill jag ha information så skriver jag det, och då fick jag information.
Hur svårt kan det va?

Nåja, jag är inte så farlig, och hoppas verkligen inte att jag uppfattas så heller.
Om jag nu ändå gör det, så du, säg till mig, jag har en mjuk sida också :)
Faktiskt!

Och by the way, så har Lilla O och Söta S köpt sig ett alldeles eget ställe :)
Hur kul som helst!
Jag vet vem som ska köpa ett vårdträd <3

Vi fortsätter på familjetema :)

Söta S skickade en bild :)

Se så söta, jeansfamiljen :)
Året är troligtvis 1994, Plupp fanns bara i fantasin än, Tilda är 4 år, Lilla O 2....
Stora O 28 och jag 27, lika gammal som Tilda är nu :)
Söta Unga och förhoppningsfulla inför framtiden, som faktiskt blev rätt bra!

När integritet blir normalläge....

Jag skriver ju sällan ut namn i min blogg, något som blivit helt normalt för mig att göra, och några av mina nära, blir idag benämnda med de alias de fått i min blogg, speciellt de där två O:na....
Tanken med att inte skriva ut namnen, kom av att jag inte var säker på om de skulle tycka det var okey att figurera på nätet, några av dem var ju mer hemliga än andra när jag startade att blogga, några var minderåriga....
Tänkte därför ge er en lite presentation av  de som förekommer här i min blogg med mina alias......

Vi startar med Stora O, mitt livs kärlek och den man jag lever tillsammans med sen mitten av        80-talet, jo det är sant, vi har kamperat ihop, i stort sett hela tiden sen vi gick på högstadiet, visst några pauser har det blivit, men sen barnen kom, alltid tillsammans. Stora O är alltså min man och den som egentligen är roligast att ha med i diverse berättelser, då det oftast händer en massa dråpliga saker när han är med, små vardagliga grejer, som kanske bara händer men som med en liten tvist blir fantastiskt roliga. Vem minns inte "Ska Vi?", "Slit och slängbilen" och "Nu får det bli så!"
Han är den som oftast upplevs som den late, som bara sitter framför TV:n eller någon skärm, men har alltid en massa projekt på gång, allt från Gula villor, gamla Volvosar och en och annan moppe.
Han är kul, älskvärd och min alldeles egna Stora O.
Han kan allt, och det han inte kan, det fixar jag, eller så får det bli så :)

Sen har vi Tilda, äldsta dottern, hon som emigrerade till landet Down Under, vår lilla sångfågel, vars vingar bar henne över halva jordklotet för utbildning. Kreativ, målmedveten och strukturerad tar för sig av livet och lever det på sitt sätt, långt från sin familj. Hon är den som fick oss att sätta oss på ett flygplan när vi var nästa femtio år, för att besöka henne i en annan del av världen.

Åsså, Lilla O, lilla är egentligen längre än Stora idag, men var liten när bloggen startade, det är alltså sonen, mellanbarnet som tuktats av sina systrar, det inte han vet om PMS och kvinnohormoner, det vet ingen... Lilla som idag är en vuxen man, och lever tillsammans med Söta S. Han är kreativ, musiker och egen företagare, strongt att ta över den verksamhet han jobbade i, i så ung ålder.
Lilla och Söta letar nu hus, helst i närheten av där han är uppväxt, men jag tror det är att ha vill vara nära mamman, ja lite kan man väl få tro.....
Rastlös, med massor av vilja, och grymt lik sin far i mångt och mycket, de brukar skoja om att han är skuren ur röven på far sin, om ni förstår vad jag menar.

Sen har vi Plupp, min lilla älskade plupp, känslosam, varm och ännu mer kreativ än de andra två, här flödar känslor och kärlek! I massor! Minsta ungen, som idag är en vuxen kvinna med allt vad det innebär, då livet springer. Kattmamma och frisör, full av hormoner och vilja.
Hon är den som håller familjens fana högt när det gäller miljömedvetenhet, rätt och riktigt och har alltid någon idé på gång!

Åsså är det jag själv då, Pillargontanten, Chefen eller Tant,  jo det mesta handlar om mig själv, mina tankar, mina upplevelser, känslor och tillkortakommanden, ja behöver väl knappast någon separat presentation.....

Det förekommer fler i min blogg, Bästa vännen, Betty, Modern, Prinsessan och prinsen, Prins N och Prinsessan M, Lilla E och Bästa Kollegan. Men det är familjen, där iofs Betty ingår som är de som betyder mest för mig, så därav den lilla prestationen av vilka de är och vad de betyder för mig.

Men du, att kalla dem för mina påhittade bloggnamn när du möter dem ute, det tror jag inte alla alla av dem uppskattar....
Speciellt inte Lilla O :)

När hushållsarbete blir en manlig angelägenhet.

"Gud va snyggt det blir!"
Så skrockade de, när de tog hand om en massa kött som vi hämtat i baljor, och förpackade den nymalda köttfärsen, stekarna, grytbitarna och biffarna i påsar som de vacuumförpackade med hjälp av den nya "leksaken"

Plötsligt blev tants hjälp, som oftast består i att knyta påsar, inte nödvändig....
Den hjälp som behövdes från tants sida, var när någon oidentifierbar bit skulle identifieras...
Åsså disken då :)

Nu är allt köttet i frysen, och man känner sig rik, bara att ta upp, tina och tillaga.
Bra slut på julhelgen!

Åh Tomten kom igen....

Nja inte så jag sett honom, men han såg till att den här fåniga mamman dövade sitt dåliga -"Jag köpte inga julklappar till mina barn i år"- samvete även till barn nummer två.
Några fåniga paket igen, lite hittegods, ett kvarglömt spel, hårsnoddar, plektrum som fastnat i tvättmaskinen filter, hörlurar till mobilen, en mascara, en poop-spray, en svampbok, en annan bok, Lite svensk kultur i form av Charlotte Perrellis CD, en fånig liten tavla som mamman målat.... Ja såna där fåniga presenter igen, som överlämnades till Lilla O och söta S.
Nu har jag dövar två tredjedelar av mitt dåliga julsamvete, det återstår bara en tredjedel, men den tomten får flyga över länder för att nå fram....

Note To My Self - Vid varje fånigt inköp jag gör under året, köp dubbelt, och lägg undan en till julklapp :)
Det som duger till mig, vill säkert nån av ungarna också ha :)
Kanske är de här fåniga presenterna mer för min skull än för deras.
Men det spelar ju mindre roll, huvudsaken är att det blev rätt!

Nu är det onsdag igen, och dags att gå till jobbet.
Julen är liksom slut för den här gången, julmaten är uppäten, klapparna färdiga, alla barn nöjda (Hoppas jag) och ledigheten är slut för den här gången, fats det snart kommer en till...
Frisk är jag men fortfarande snorig, och hostig. Och när man snyter sig så att man blöder näsblod, då fräser man ordentligt i alla fall :)

Jag är inte så bra på det här....

"Vadå?"
"Lotta kan ju nästan allting!"
Nej det är inte jag, det är hon på Bråkmakargatan det.

"Hur menar du nu?"
Det här med att fira jul, att få den där julkänslan, den där rosa underbara friden som alla visar upp bilder av och beskriver som fridfull och härlig....

"Men du visar ju också upp fina bilder, av skinka, mat och en vacker Terrier i tomtedräkt?!"
Jo, och hon är fin och busig, men gillar inte alls att bli klädd i Tomtedräkten, men Plupp gillade den och tyckte hon skulle ha den på sig.

"All maten då?"
Ja något ska man väl göra, när man inte kan göra nåt annat, det var ju jäkligt dumt att bli sjuk dagarna före jul liksom, sjuk som gör att man blir helt paralyserad i sin aktivitet, och jag som knappast kan vara stilla, får väl göra av med energin på nåt annat, dvs jag lagar mat.... Om någon sen vill äta den, det är ju bara en bonus!

"Sjuk?"
Ja, sjuk, förkyld, vilket jag visserligen egentligen inte anser vara en sjukdom, fast det är det ju, det är jättemånga som är hemma från jobb och skola för att de är förkylda, fast lite snuva? Hostan som jag har kan ju lika gärna vara ett resultat av rökningen

"Men du, fira jul, det gör alla, det vet du väl?"
Nja gör alla det? Med familj och vänner? Jag är inte så säker på det....
Det finns säkerligen familjer i världen som inte firar jul, eller andra högtider, kanske för att de inte har möjlighet, råd, eller fred där just de befinner sig. Kanske skulle de ge allt för den enkla mat jag nu lagade till igår och som vi åt av tills vi nästan sprack.

"Men hur kan du tänka så, Julen är ju en fantastisk högtid, med tid för familjen, god mat och julklappar"
Ja, tid för familjen, barnen som har sina egna familjekonstellationer, och jag är glad för det.
Glad för att Tilda firar med sin australienska familj, den vita jul i allt det varma och gröna, men jag skulle dö för att kunna vara hos henne.
Glad för att Lilla O har sin S, även om de befinner sig på sjukhuset den här julen, och jag skulle dö för att hon finge vara frisk just idag och kunna sitta med oss och öppna fåniga julklappar med roliga instrument i.
Glad för att Plupp kommer hem, för att faktiskt fira jul, med julbord hos mormor och morfar, men jag skulle kunna dö för att jag hade möjligheten att ta med dem allihop till ett varmt land när Sverige är som kallast och mest sårbart.

"Lyckliga du, som har tre starka och underbara ungar!"
Ja jag är lycklig, jag har tre underbara ungar, som också är lyckliga, som klarar sig bra i livet och framförallt de är friska och lever sina liv, på det självständiga vis som jag önskade mig.
Men ibland funderar jag över mina egna erfarenheter här i livet, hur vi firade jul när jag var liten, med mor och farföräldrar, mat i överflöd och julklappar.....
Men jag kommer aldrig ihåg att vi firade tillsammans med min farmor och farfar i Stockholm, jag vet inte ens om de åt julskinka på jul, och om de satt ensamma med varsin cigarett i den inrökta lägenheten, om de drack glögg?
Om de saknade att få se sitt barnbarn tindra med ögonen när tomten kom?
Om de hade julgran?
Om de var ensamma?

"Jo, det förstås, men nu är ju inte du ensam?"
Nej jag är ju inte det, min allra bästa vän finns ju alltid här, och äter glatt av allt jag fixar till, allt är gott och skulle det vara mindre gott då syns det på honom. Jag har hela min stora bullriga familj, mor och far, syskon med familjer och massor med tindrande ögon, som blir stora när tomten kommer.

"Gud va tragisk och patetisk du är, det är inte synd om dig, njut av helgerna nu, ät gott och le lite extra, det blir en härlig helg!!"
Jo jag vet, jag är bara inte så bra på det här, när jag börjar fundera....
Vad all mat är bra för, mer än att hålla mig sysselsatt med tillagning när jag har tråkigt....
Varför vi lägger en massa pengar på presenter som glöms bort efter en stund, när människor i världen svälter och skulle bli överlyckliga för en filt....
Hur hade julen sett ut, om jag fått ytterligare en dimension till firandet, genom mina farföräldrar....

Jag faktiskt att jag skulle kunna tänka mig att välja bort julen, resa, se andra saker, köpa en härlig middag på en familjerestaurang i ett fattigare land än vårt, umgås utan att knäcka nötter och äta choklad, utan att säga God Jul, utan snö eller blask, utan matlagning som egentligen är en sysselsättning.....

Nåja, hur som helst:

På väg mot Sri Lanka!

Nu åker de, Lilla O och Söta S, på två veckors semester till Sri Lanka.
Och han uppdaterar mamman, så att hon med sitt kontrollbehov kan h koll på var i luften de befinner sig :)

Känns ju lite knepigt att vi nästa vecka är utspridda i världen, visserligen är vi alltid det, men nästa vecka och tio dagar fram, har familjen större avstånd till varandra än vanligt, en i Australien, Två på Sri Lanka, en kvar i Sverige och vi två i Thailand.

Nåja, det blir bra, och huvudsaken är att man gör det man tycker är roligt och trivs med.

Resfebern har fortfarande inte infunnit sig, och Stora O har inte kollat sin resväska än..... Själv har jag nästan packat klart ;)
Bara trosor och toalettartiklar kvar, och datorn, jag måste ju skriva under tiden...

En liten tur till Arvika idag, ska försöka få tag i några adventsljusstakar till Gula villan, och några timers till dessa, sen behöver jag en resedagbok, en skrivbok alltså, så en tur till Akademibokhandeln får det bli också :)
En tur till Plupp, fika kanske?

Hoppas ni alla får en fin dag!

Var tog de åren vägen?

För 25 år sedan, precis på utsatt dag, kom han.
Den allra ljuvligaste lilla gossen, 3400 gram tung och 52 cm lång!
Att han skulle heta Oscar, det visste jag sen många år tillbaka!
Oscar efter min farfar.

Idag är hans 25-årsdag, och han har blivit en vuxen människa, som jag är mycket stolt över!
En förnuftig människa med hjärtat precis i de värderingar, som gör mamman så stolt!
Han har startat eget, har en alldeles underbar flickvän, och är en mycket älskvärd och omtyckt man!
Och jag älskar honom totalt gränslöst!

Mamma kan med stolthet, önska Lilla O och S, en alldeles underbar födelsedag, som tillbringas i Krakow.

Grattis Lilla O 💖

En lördag morgon!

Laddar för att tillbringa hela dagen med Plupp.
Plupp, som är frisör, och inte alls en plupp längre även om hon fortfarande och alltid kommer att vara mitt yngsta hjärta <3

Det är det här lilla hjärtat som har ansvaret för mammans frisyr, och annat utseendemässigt som kommer med det, dreads i god form, färg, ögonbryn, ja ni fattar.... Och idagär det dags för en genomkörare av dreadsen, lite färg för att liva upp det lite :)

Mellanhjärtat, Lilla O, som är mycket större än sin lilla mamma, deltog på Näringslivsmässa i Grums i går, och företaget, med hans mentor i spetsen tog hem, årets företagare! Kul tycker vi, då Lilla O och hans kollega, tar över franchisetagandet av företaget i Värmland i detta nu. Så, behöver du ha en översyn av ditt tak, få det rengjort och behandlat mot påväxt, hör gärna av dig till Lilla O, trevligare takvårdare lär du knappast träffa i Värmland :)

Storhjärtat, Tilda, har det varmt och skönt i Melbourne, inte för att jag kan klaga på dagens väder här hemma, då solen skiner även här, men hellre 25-30 grader varmt och sol, än som här -5. Tilda har hittat sin plats i världen, jobbar med det hon tycker är roligt och passar ra för, och kärleken finns där, och det känns så bra i ett mammahjärta! Även om hon emigrerat....

Nåja, jag har ju gammelhjärtat, Stora O, hemma! Och medan jag år håret fixat, väljer han att tillbringa morgonen med att spela tennis med sin bror, så vi förbereder oss fr träningsvärk!

Men som sagt, först ska vi använda lördagen, till hårfix och mys i Arvika.
Åsså är det ju kolbulledag i morgon!
Och vädret är helt okey.
Och vi är lediga.
Lördag.

Sista helgen...

God Morgon, så här sista helgen.
Vadå sista helgen?
Sista helgen på januari, nästa vecka blir det februari, en härlig månad, kort månad som innehåller Tildas födelsedag, Alla Hjärtans Dag, premiär på andra Shades of Grey filmen, sen är det vips mars, och nästan vår :)

Efter att ha haft en ganska tung och lång vecka, med nyhetsfokus, bla innehållande, ny president i USA sen en vecka, Moderat utspel runt "artiga samtal" med SD, samt igår förintelsens minnesdag, kan det vara bra för tant att det blir helg, helg att tillbringa tillsammans med ett av mina barn med sambo, det ska bli tur till Gula villan och Langos.
Och söndagen viker vi åt ett av årets viktigaste 6-årskalas, ja det kommer ett till ;)
Paketen är klara, både till 6-åringen och lillebror, 3 år, som tant "glömde" bort, eller så var han inte så tydlig i sitt påminnande av födelsedagen, som sexåringen var :)
Men får man höra att man är det allra bästa hundkompisen, som gärna får komma på både vuxen och barnkalas, önskelistan rabblas, utan censur, och förväntningarna lyser i ögonen, ja då måste man bara komma :)
Underbara ungar!

Egentligen skulle jag behöva göra en ordentlig storstädning, innan det blir februari, känner att et blir lite mer vår då liksom, den stora julstjärnan borde tas ner, och läggas undan, det finns även en och annan julprydnad och duk kvar att ta bort....
Men det är ju så tråkigt....
Och jag har ju måndag och tisdag på mig, innan det slår om till februari :)

Hoppas ni alla får en underbar helg!

Advent...

Början på nåt nytt, i Kyrkan är advent starten på det nya kyrkoåret, i mitt liv är advent, nåt som gör att en massa måsten står för dörren.....
Typ, städning, födelsedagar, jul, sånger, familj..... You Name it!
En massa måsten som sagt, men det är bara att bita ihop, och fixa det :)
Och det blev rätt mysigt, med lite nya gardiner, ljus, rena golv och utebelysning.

Att Lilla O sen fick skjuta sin första älg, det var ju stort, så stort att han däckade i soffan redan före 19....

De va ingen stor älg, en lite tjur med små pinnhorn, men det var stort!
Grattis Till Älgen!

Nåja, adventsfint, kan man ju göra på många olika sätt, och när jag väl kom igång, så gick det som i ett Jehu, och det bästa med dagen var att ingen var hemma och störde, jag fick liksom känna mig klar, innan det blev en massa andra måsten, som matlagning och annat.....

Den stora stjärnan kom på plats i uterummet, och lyser upp så fint :)

Och trots att jag hatar att stryka, så kom mina rödrandiga gardiner upp, kanske är det ett av mina bästa köp någonsin, köpta på ICA, för typ 10 år sedan :)

Och ja, det är två fönster i köket.... Mycket strykning blir det.....

Även ute blev det lite adventsfint, en ljusslinga i lilla prydnadspäronträdet.

Och en på Morfars fågelstuga :)

Lite scary, blev det dock, när en av mina facebookvänner, la ut en bild på sitt pyntade köksbord, där det stod en Morfartomte, jag kontrade med en egen bild på min likadana ljusstake och berättade att det var min morfars ansikte på de ljusstakarna, då stendog telefonen.....
Kanske gillade inte morfar att jag satte ljus på hans stuga, och la upp en bild på min ljusstake på facebook..... Vet att han inte var så förtjust i att hans ansikte blivit tomte....

Världens bästa morfar, avbildad på Hjördis & Lennarts fina ljusstake.

Nåja, nu står han där på vedspisen, för jag kände att ha behövde vara med, även om känslan när telefonen plötsligt stendog, var lite otäck.....

Där står han och vakar över mig <3

Nåja, Advent är det, jul tänker vi dock inte fira, inte Stora O:s födelsedag heller, vi försvinner ett tag, ut i nåt nytt, och okänt..... Och låter Lilla O och Söta S, ta hand om hus, julpynt, tomtar och hundar.

Och, ja, det blir great, helt enkelt great!
Vi ses!
Kanske i Värmskogs kyrka idag, kl 15? Då sjunger vi med lilla kören.

Hur blev det så här?

Ja ni, vi har ju pratat om det där med värderingar, arv och miljö?
Vad är det som gör att man blir som man blir?
Hur stor del i ens värderingar och personlighet har egentligen arv, miljö och samtiden?
När det gäller hundar, pratar vi ofta om arv och miljö, men människor? Påverkas vi av vad vi har med oss, hur vi blir uppfostrade, bemötta och respekterade?
Har det betydelse, hur älskad, förtryckt, eller påhejad man blev som barn.....
Hur man blev bemött, provocerad, motiverad, i skolan...
Hur jämnåriga, kamrater, idoler, medmänniskor betett sig?

Ja, man kan ju fundera....

Min egen tro är att det spelar roll, arvet har sin del, den genuppsättning man har, den har man, men hur man utvecklar den, det påverkas med alla sannolikhet, av det man upplever, bemötande och coachning här i livet.
Varför blir barn annars olika, med i stort sett samma uppsättning av arv?
Ja, man gör olika, i sin roll som förälder, man blir äldre, mer erfaren och första barnet, får med alla säkerhet mer uppmärksamhet, men då är man också yngre, ibland väldigt ung, och med åldern/erfarenheter, blir man kanske mer säker, man har provat, man har fått sina smällar, upplevt vad som inte fungerar, och förhoppningsvis lärt sig nåt av det.
Sorry Tilda, jag hade dig som provbarn :) Men jag försökte göra så gott jag kunde.....
Och mig veterligen har du inte tagit nån större skada av det, snarare tvärt om, jag är mycket stolt över över dig, ditt driv, din självständighet och ja, hela dig!

Jag är stolt även över nummer två, Lilla O, framtidstro, mod och en underbart trevlig och social individ, har han blivit.

Nummer tre, Plupp, den lilla rebellen, som växt upp till en mycket förståndig kvinna, som vet vad hon vill, drivs av sina värderingar och sin tro på mänskligheten, ja mamman är stolt, det blev bra!

Nåja, mitt eget föräldraskap, kan vi ju prata om, och frågan är om vårt val av var vi bott, hur engagerade vi varit i våra barns barnomsorg, skola, fritidsintressen, påverkat deras utveckling.
Hur har det faktum att jag inte gett avkall på mina egna värderingar, mitt eget välmående, gjort?

Ja man kan ju fundera.....
Hur blev de som idag lever på andras rädsla och oro, som tydligen oroar sig själv över allt, tror på allt utan att veta hur man granskar, som mår så otroligt dåligt, hur blev de det de är?

Nåja, vi får återkomma till det, jag ska förbereda mig för att umgås med Plupp och mina Dreads idag :)
Ni kan ju fundera under tiden, hur kommer det sig att hon, tanten, plötsligt, får för sig att sätta Dreads i håret?
Kan det ha med mina värderingar, min uppväxt, mina föräldrar. mina upplevelser att göra, eller är det pga arv?
Nåja, det kan vi diskutera en annan dag....
Det kan ju helt enkelt vara så att jag revolterar mot åldern, hittar tillbaka till min "Jag ser ut precis som jag vill, och skiter i vad andra tycker" identitet, och vet ni, det mår jag bra av, bättre faktiskt.....