Den här helgen....

Temperaturen går upp och ner....
Jag åker fram och tillbaka till Skoghall....
Stora O, är ledig och sköter markservicen hemma....
Får gratinerade Enchiladas efter jobbet....
Disken är fixad.....

Kan absolut leva med det här, typ att vi delar på den där markservicen :)

Tvättstugan kan han dock hålla sig ur, det blir så konstigt annars :)

Om man skulle ta och begränsa sig :)

Ja, vi tar väl en tur till Åmål. I alla fall vissa delar av familjen och jag. Plupp och Stora O, ska greja tak, och gör hellre det, då de har svårt att begränsa sina inköp. Lilla O var visst på fotbollsavslutning igår, så han är inte pigg nog än....
Men, Söta S och jag, vi bangar inte och vi kan kanske begränsa oss :)
Lätt att falla för en massa grejer som man verkligen inte behöver, men kul är det ;)

Man skulle ju kunna tänka sig att man inte gör några rop över 50 kronor?
Kanske klara det, då jag inte hittat nåt direkt som absolut lockar än :)
Men vem vet, kanske kommer hem med ett parti tyg, eller garn, eller varför inte en SAAB?

Åsså blev det söndag...

Och det ska bli en lika fin dag idag, i alla fall enligt min app, och den ljuger ju aldrig ;)

Väljer att inte delta i takbytet idag, utan är hemma och höstar lite i min egen trädgård. Kanske tar jag en sväng senare under dagen, om skiffret på andra sidan ska plockas ner.
Stora O förbereder sig i alla fall för att åka dit.

Jag har lite lökar som ska petas ner även här hemma, och jag ska sätta lite vitlök.
Kanske vågar jag tömma alla mina påsar med överbliven jord i komposten, så det blir fin och ny jord till kommande växter.
Kanske kan jag plantera några nya träd....
Kanske hinner jag även sy lite, har ju Tildas Värmskogsdräkt att göra klart.

Ha en fin söndag alla!

Tänkte inte på det....

Kommer ni ihåg Lorry? Satirprogrammet som sändes mellan 1989 - 95, det finns att se på SVT Pla öppet arkiv, om någon är intresserad. Öppet arkiv Lorry

I serien finns en karaktär, som avsnitt efter avsnitt besöker patentverket med den ena smarta iden efter den andra, spelad av Peter Dalle, och varje gång slås iden i spillror, och sketchen avslutas med "Jag tänkte inte på det!"

Om man nu skulle komma på att iden att rösta på ett parti som vill stänga gränser, försämra jämställdhet, underfinansiera välfärd, nonchalera klimathot, förtrycka andra religioner, motarbeta sexuella minoriteter och angripa fria medier, inte var så smart....

Tror ni det räcker med att säga "Jag tänkte inte på det!" då?

Ibland är människan inte så smart, ibland faktiskt rent av blåögd och naiv...
Bara en liten reflektion från tanten i Värmskog, där den människosynen delas av 22% av innevånarna.

Tur vi är 78% som valde ett annat alternativ.

Inte en enda bild på hela lördagen....

De e ju konstigt, att jag faktiskt inte tog en enda bild på hela lördagen....
Den verkar ju ha varit väldigt händelselös då?
Men nej då, tant har varit på Yogapass, i skogen och grillat, visat Gula Villan, fikat med ungarna och virkat framför TV:n.....
Kanske var det tvärs om, att dagen innehöll en massa grejer, så jag inte "hann" tänka mobilkamera?
Perfekt!

Nu är det söndag, vi har redan hunnit med att hoppa över staketet, som nu är tre gånger så högt som terriern själv, hunnit ta en tur i byn med ficklampa, iklädd morgonrock, jaktskjorta och gummistövlar för att hämta terrier, som valde att inte bli hämtad, fått oss första koppen kaffe medan vi surfat runt lite på nätet, tagit in hemkommen terrier och snutit oss. Har inte tagit några bilder på det heller faktiskt :)

Söndagen då?
Ja, försöka se och förstå vad som triggar och gör att terriern tar sig över staketet!

Ha en skön söndag allihop, för det ska vi försöka ha!

Ibland, blir det fel....

Har ni varit med om att ni gjort någonting, som ni knappt fattar att ni gjort.
Man får en sån där känsla av att man överhuvudtaget inte ens fattar vad och varför man gör vissa saker, varför man reagerar som man gör, och klumpen i magen bara växer?
Har ni varit med om det?
Är man dessutom en sån där analyserande och funderande person som mig, med massor av gamla hjärnspöken, då blir det bara jobbigare och jobbigare.....
Nåja, det mesta går att reparera, vad man än gjort, eller inte gjort......

Kan ju va så att det är större för mig, än för andra....
För att jag tänker för mycket!

Åsså har jag känslan av att jag glömt nåt, och jag tror det är nåt viktigt, det känns så....
Nån som vet?
I så fall hoppas jag att just du hör av dig, för att glömma är lätt men att glömma känslan av att ha glömt nåt, det är inte lika lätt!

Det var den semestern det :)

Ja, så har tre veckor gått...
Tre veckor går väldigt fort, och de har varit händelserika :)

Fem vigslar har jag hunnit med.
Vigslar?
Tänker många av er nu, jo, jag är sedan 17 år tillbaka borgerlig vigselförrättare, utsedd av länsstyrelsen i Värmlands län. Det var när jag blev utsedd ett livslångt utnämnande, och jag har valt att behålla det, och tycker fortfarande att det är ganska roligt, speciellt när man får viga någon man känner :)
Och nej, det är inget extraknäck, för rik blir man inte, 110 kr per vigsel, före skatt som ett arvode, är vad man får.... Ganska låg ersättning med tanke på det jobb man faktiskt lägger ner,  nåja, själv vigseln tar inte så lång tid, men man ska träffa paret, planera, ordna med papper, resa till platsen och göra sig i ordning. Nåja, kanske är det tyr att jag ändå haft mina vigseluppdrag, troligtvis hade jag gått runt, hasande i slitna jeanskortbyxor, med röd linoljefärg i håret och jord under naglarna, nu har jag ju ändå haft anledning till att hålla mig ren, i alla fall fem gånger under semestern :)
Om man vill gifta sig, med hjälp av mig?
Jo, då slår man mig en signal, så bokar vi en träff och datum för cermonin, en cermoni som kan vara precis så som just ni vill ha den, liten eller stor, enkel eller pampig, det väljer ni, det är ju liksom er dag :) Mitt nummer finns på grums.se

Nåja, nog om vigsleriet, nu startar vardagen igen, och Betty har en ny lillasyster att dela hundgården med på dagarna, vi behåller henne, den lilla Goldentjejen vi haft här senaste veckan.
Hon heter Lady (fast hon är mer en Baby) och är nästan två år, kommer ursprungligen från Tomas och Veronica på Kennel Wiggwill´s, underbar liten dam med massor av livslust och fart i :) Påminner faktiskt en hel del om min gamla Indra.

Ja, och bilen går bra, tankmätaren fungerar och jag är kanonnöjd, första resan till jobbet i morgon bitti då.....

Att vara sjuk?

Ja, vad är det?
Just nu, vaknade jag dag två, med näsan både täppt och rinnande, i halsen och näsan känns det som sockerdricka....
Egentligen är jag inte speciellt sjuk, bara lite trött efter gårdagens kalasande, men sjuk? Nej det tror jag inte....
"Har du feber!" var frågan man alltid fick när man bodde hemma, och oftast hade man inte det, när man kände sig lite trött och hängig
"Då får du gå till skolan!" För feber hade jag typ aldrig, och inte nu heller, så sjuk, är jag inte så bra på att vara....

Facebook är ju ändå en bra uppfinning, om man, skriver att man har lite ont nånstans, är som jag typ snuvig, så får man massor med medlidande och krya-på-dig hälsningar, och det är bra....
Men ibland funderar jag på om jag alltid är sjuk, hur upplevs jag, som en sjuk?
För jag tycker ju inte att jag är sjuk, typ, för jag har ju fått lära mig, att har jag inte feber, så är jag inte sjuk.....

Som den gången, när jag som 16-åring var inbokad på en Contrygala för att sjunga i Avesta nån gång i början av 80-talet, och jag hade absolut ingen röst, det var hes de-luxe liksom, pigg för övrigt, men det bara väste när jag pratade.... Men dit skulle vi, jag hade ju ingen feber, så modern körde, kompisen var med, och jag skulle sjunga två låtar, UTAN RÖST?!

Jo det gick bra, sjunga funkade, trots att jag inte kunde prata.....
Jo, jag kan sjunga.....

Idag, när jag ringde, körkompisen, och berättade att idag, funkar det inte att sjunga, ju själva sjungandet funkar nog, men med sockerdricka i näsan, som dessutom konstant rinner ut, killar och frammanar nysningar, så tror jag dock att de har det bättre i kyrkan, utan min röst. Hur kul jag än tycker att det är.

Sen har vi ju det där med att smitta andra?
Ja, hur är det med det?
Lilla S, som jobbar inom vården, stannar hemma från jobbet för att inte sprida baskilusker eller virus till sina vårdtagare, vilket jag förstår, och har jag tex magsjuka, så är det inget att fundera på....
Men snuva? Hur tänker man där?
En sak är det ju om man känner att man inte orkar.... Orkar vara som vanligt, ge allt osv, då är beslutet lätt att ta, men när man funkar som vanligt, även om ögonen rinner över, och man får knipa bäckenbotten typ miljoner gånger på en dag, för att inte kissa ner sig, när man nyser så där galet, ja ni fattar, stannar man hemma då?

Nu är det ju påskdagen så jag är ledig, och snuvig, och på tisdag, när jobbveckan tar fart igen, då är det nog borta, så jag inte behöver fundera på såna här triviala saker....

Jo, jag är sjuk, men inte sjuk liksom.....

De där med hår....

Ja, jag har ju lovat er att det ska handla mer om utseende och typ "mode" men jag är inte så bra på det....
Det jag däremot är bra på, det är att fundera, fundera över hur människor tänker, reagerar och handlar...
Och, det där med utseende, provocerar många....

Kanske provocerar jag ingen alls, även om jag tror det.....
Kanske är det här inlägget ett, stort egoistiskt berättigande, mot mina egna fördomar.....

Jag hade lika gärna kunnat göra en megatatuering, på halsen, vilket ingen av er skulle ha tyckt vara det minsta konstigt, men se tatueringar, har jag inga, nej det är faktiskt sant......
Inte för att jag tycker det är fel eller fult, ja det finns visserligen fula tatueringar, men jag respekterar m man väljer att göra det, mina två yngsta barn har flertalet tatueringar, och Stora O förfasar sig ibland över vad de kostat dem "Kan du inte använda pengarna till något viktigare?", men som sagt det är deras val, och faktum är att flera av deras tatueringar, är rätt snygga, men nej, inte på mig :)

Nu kanske inte mitt val av frisyr, eller vad man nu ska kalla det, provocerar någon av er, har fått massor av uppmuntrande kommentarer på Facebook och Instagram, att det är snyggt, vågat, coolt och så, men ibland funderar jag på, de som inte kommenterar, de tycker antagligen att jag är en idiot, att det ser för jävligt ut, eller så bryr de sig föga.... (hoppas på det sista :) )

Om jag hade valt att sätta i mitt löshår, utan att tova det, ja, det är löshår, riktigt hår, köpt via frisördottern, inte den bästa kvalitén, för det tovar sig inte så bra, men riktigt hår, absolut inget syntetiskt, eller textil, utan ÄKTA hår, vilket känns viktigt för mig, hur som helst om jag hade valt att sätta i det utan att tova det, typ så här:

Då tror jag att jag hade fått en helt annan typ av respons?! Va tror ni?
Men den responsen är inte lika rolig, på nåt sätt så behöver jag få provocera lite, det är väl bara sån jag är, och jag har ju bara mig själv att använda till det :)

Hur blev jag sån då?
Kanske för att jag är uppfostrad i ett hem utan några som helst förutfattade meningar, sällan fick jag höra att jag var "fel" hur "fel" jag än försökte göra mig....
Jag fick snarare peppning, "Prova!" "Du kan!" "Du är fin, och det är insidan som räknas!"
Det har troligtvis gjort mig till den jag är idag, och kanske är mina utseendemässiga provokationer, ett sätt att få vara lite "bråkig" Lite "Fel"
Redan som trettonåring, var jag lite "fel", med anarkistmärke på jackan ena dagen, lyssnade på Sex Pistols, valde att umgås med de som också provocerade, och gud ska veta att jag älskade den tiden, och aldrig skulle vilja vara utan vare sig erfarenheten, eller de vänner jag mötte då <3
Det var jobbigare att lämna den provocerande identiteten, och kliva tillbaka in i normen, för jag visste inte riktigt hur normen skulle vara, hade ingen koll på vilka jeansmärken som gällde, vilka modertrender som var, jag använde inte ens BH förrens efter jag fått mina tre barn...
Ja ni fattar...
Kanske är det därför, jag idag, klär mig som jag vill, blandar vilt, och ibland inte alls passar in....
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att jag gillar det, att jag själv tycker om att känna mig lite annorlunda, inte för någon annans skull, utan för min egen.....
Och kanske står jag ut med att spara lite på håret, om jag slipper svintoperioden, som dyker upp i en viss längd, nu sitter det där det sitter, och jag gillart!
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att femtioårskrisen kommit, fast vi har pratat om det ända sen första gången vi var i Australien, då jag såg en kvinna i min ålder, med just dreads, så "layd back", och naturlig, och det såg så härligt ut, speciellt som man levt i en roll, som någon typ av auktoritet, som man egentligen inte trivts med......

Så kan det vara....

En stilla tyst protest, mot att känna att man ibland måste vara istoppad i ett fack, passa in i normen, för att vara accepterad, och jag hör inte till någon minoritetsgrupp, mer än att jag är kvinna då, jag är inte homosexuell, tillhör inte en annan etninsk gruppering eller har en udda religiös uppfattning, jag är bara en helt normal, svensk kvinna, en del av PK-maffian enligt vissa, en del av etablissemanget enligt andra, en jävligt bra chef enligt några, och för mycket för en del.....

Det är jag, och med vetskapen att det sitter på insidan, så gör jag precis vad jag vill med min utsida!

Och, ja, Stora O tycker det är okey, han gillar långt hår :)

Och, bonus, Hatten passade! Tur jag köpte en lite för stor :)

Nu tar vi tag i söndagen då, solen har gått upp, och hela huset är vaket :)

Vardagen kryper närmare...

Jetlaggen är på väg att rätta till sig, ett dygn per timmes tidsskillnad, ska det ta enligt expertisen, och då borde jag vara i full fas, nästa torsdag......
Nåja, nu är det tidig söndag morgon, och Stora O sover fortfarande, han har varit uppe före mig varje dag sen vi kom hem, så han är nog tillrättad nu, vilket kan va bra då han börjar jobba i morgon.

Jag börjar inte jobba i morgon, inte i morgon heller, men har hittat en massa spännande tjänster att kika närmare på, och har näst sista besöket hos prataren inbokat till veckan, ett besök hos TRR och en information om en aktivitet "På nytt spår" och det kan ju bli spännande, för jag har faktiskt inte en aning om  vad jag vill göra/jobba med, vet bara att det måste kännas bra, kultur, arbetsmiljö, mål och visioner har blivit det viktigaste för mig liksom.
Är absolut inte alls säker på att det är arbetsledning, som måste vara mitt uppdrag, eller så är jag dt, för det är ju det jag kan. Fast jag är rätt bra på utveckling, idéer, verksamhetsstyrning också, och jag är snabb, snabb i tanken, snabb i beslut, snabb att ta in.....
Nåja, nu blev det en massa sånt där man enligt Jantelagen inte ska skriva......
Ah, det får ni ta....

I vardagen ingår, även årstiden, och det är stora kontraster jag upplever just nu, från 25-28 grader varmt, strålande sol, Walk-on-the-beach, havsbad till regn med snöinblandning, gula löv, mörkt på morgonen och runt 5 grader......
Känns ju så där, är det fel att man känner att man lika gärna hade kunnat stanna i paradiset?

Och det där med att längta hem, det fanns inte på kartan, även om jag saknade mina egna hundar, när vi gick runt alla glada fyrbenta, på Currimundi Dogbeach...

Jo, de blev glada när vi kom hem, och har inte lämnat min sida sen dess....
Och nu gäller det att hitta en ny rutin på promenader och motion, då Det visat sig att Ebba inte riktigt orkar med samma tempo som Betty längre, man var och en av dem behöver sin grej liksom.....
En kortare tur med bägge och en längre med bara Betty?
Får prova mig fram vad som funkar....
Ebba är ju rätt nöjd med att bara strosa omkring, och liksom lukta på blommorna, ja ni fattar.....

Vardagen är här som sagt, pillargoner ska tas in för vinterförvaring, frön ska sättas, pumpen i dammen ska plockas upp, vi ska hämta en båt som vi spontanköpte innan resan, vi behöver titta till Gula Villan, färgen ska tas in i källaren, så jag kan fortsätta med min fönsterrenovering..... Ja, jag har att göra, så det är inte synd om mig inte på något vis.
Fast jag längtar tillbaka, och skulle lätt kunna tillbringa resten av livet, i varm sand, utan kläder, med solskydd och hatt, och jag är ju nästan gjord för att köra på "fel" sida av vägen :)

Att vara sin egen?

De här med att vara chef/ledare, kan ibland vara rätt påfrestande, påfrestande på ett sätt, avseende vad man själv tycker och hur man vill uttrycka sig....

Att vara chef/ledare, betyder ju att man dels representerar det företag man arbetar för, oavsett tid på dygnet, man får tänka många gånger på vad man säger, vad man skriver, så det inte på något sätt kan skada företaget....
Det är liksom en överenskommelse man gör med det anställande företaget.

Nja, jag vet att ledare/chefer också har rätt att vara ledig, men medarbetare, som har koll på blogg, Facebook och twitterflöde, ser en ju alltid som chefen, även om även chefer/ledare, har personliga åsikter, tankar och vill ta ställning för eller emot saker och ting.
På något sätt så har den rollen hämmat mig en del de senaste åren.
Jag är ju rätt öppen, och tycker en massa, har åsikter, om ditt och datt, har ideer om saker och gillar att uttrycka mig.....
Frågan är om man skulle ta och bli sin egen chef istället, inte behöva svara upp till någon annan än sig själv, uttrycka det man verkligen känner,.
Uttrycka behov och sätta gränser.
Ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv i handling och tanke.....
Se, mina egna målformuleringar, framtagna tillsammans med bästa Synnöve på Din Utveckling, har satt sig!
Inte bara som ord, utan även som tanke....

Förra gången jag var i landet Down Under, formades ett av de största besluten jag tagit i mitt liv, jag sa upp mig på Volvo, några veckor efter jag kom hem, fick visserligen hjälp att ta beslutet av händelser, som blev övermäktiga, men jag gjorde det, och ja jag vet att många av er tyckte att det var ett modigt steg, att "bara" säga upp sig, men faktum är att beslutet växte fram, under en längre tid, och den där sista lilla knuffen gjorde att jag tog klivet, och när man väl bestämmer sig är det lika bra att sätta det i verket direkt.
En del av er, var på ett eller annat sätt delaktiga i beslutet, kanske genom handlingar, kanske genom peppning, kanske genom ord, som jag idag inte kan återge, för de är borta ur minnet, men de påverkade mig, ibland positivt och ibland negativt.
Att säga upp sig från något man inte mådde bra av, var konstigt, men väldigt skönt, att få bestämma själv, är kanske min grej!

Har ju även fått det som en referens från en tidigare chef

”En vilja att få göra saker på sitt sätt, drivande och engagerad”

Det finns ju en annan sida av det där med ledarskapet också, den sidan som handlar om er, medarbetare och kollegor, underbara människor, som jag älskar att samtala med, peppa, hjälpa, lyssna på, stötta, umgås med, och den sidan är ju den som hållit mig över vattenytan så många gånger, och den sidan är jag jäkligt bra på om jag får säga det själv, men den är inte längre utmanande, utmanande på sätt att den tar mig vidare i livet, ger mig fler dimensioner och utvecklar just mig.

En kollega, gav mig de här fina orden som referens.

”Jag skulle framhålla ditt mod och din styrka att driva det du tror på, men även att du kan lyssna och ta till dig vad andra säger. Att du tar in helheten. Jag skulle säga att du är rolig att vara med och diskutera med. Att du kan provocera ibland för att få mig (och andra) att tänka på saker och ting från olika håll.”

Med det modet och styrkan, med min erfarenhet av människor, och min starka vilja att få vara på just mitt sätt, så är det kanske ändå ett alternativ att vara sin egen, och vet ni, jag skulle kunna tänka mig att göra i stort sett vad som helst, med stor passion och inställningen att ha ett kärleksfullt förhållande till mig själv i tanke och handling, så kan jag nog det, göra precis vad som helst!

Hm......

Jag tar en tur Down Under, och ruskar om tankarna lite, så får vi se vad det blir när jag kommer hem, om jag inte råkar bli kvarglömd där nere :)

Helgerna går i ett rasande tempo!

Ja, i morgon är det måndag igen, arbetsvecka för somliga, arbetslös vecka för andra, jag hör till de andra.....
Kanske kommer roliga besked, eller mindre roliga, ja ja tids nog får jag i alla fall besked oavsett :)

21 dagar, dvs tre veckor kvar till avresa, den här tiden om tre veckor sitter vi på ett plan mellan Oslo och Dubai :) Längtar!

Tilda har kommit fram till Melbourne och installerat sig, och det känns bra! Nu har hon en vecka att lära känna sin nya roommate, och staden på innan hon börjar sitt nya jobb!
Jo jag är stolt, glad och övertygad om att hon kommer att trivas, både med staden och jobbet!

Ebbaugglan på plats i Melbourne! Nån som vill ha hennes nya adress, hör av er, hon blir väldig glad för hälsningar hemifrån Sverige ;)

Vi har givetvis tillbringat några timmar i Gula Villan, vårt roliga projekt, och rivit ut hallgolvet, samt grävlingsäkrat.

Armeringsjärn, slogs ner mot den sidan som inte har någon murad sockel.... Tanken är att vi ska gjuta en platta i hela hallutrymmet, och ev lägga en slinga golvvärme där :)

Sen har Plupp och A varit här idag, och vi fick Betty klippt, idag körde vi schnauzerstilen :)
Inte helt korrekt klippt för en Weathenterrier jag vet, men hon tycker det är skönt, och det blir väldigt lite för Nitti att kamma, när vi är borta!

Schnauzerklippt liten dam, som blev så mjuk, så mjuk :)

Så här söndagkväll, med inte en enda måste, mer än tre fönster som ska glasas och kittas, fem som ska målas vita, ett hem i förfall och full tvättkorg, så väljer nog tant att krypa ner i sängen, för man blir trött av rasande tempo, det blir man faktiskt!
Och i morgon är det bara 20 dagar kvar :)
20 dagar, fattar ni, det var nästa 300 när jag började räkna ner......

Australia here we come!

Ja, jädrar, vilket party!

Och tant har raspig hals efter allt för många festcigaretter.....
Ett halvt kilo mindre på vågen, efter att ha dansat i typ fyra timmar, eller nåt, träningsvärk i höften och ont i fötterna.....
En puls på 125, och ett lätt yrsel kvar i huvudet, tangentbordet gungar lite, om man säger så.....

Men gud vilka underbara människor, vilket partygäng, och vilken himla bra fest det blev, med en bra mix av deltagare, ett bra flyt och så klart vin och sång!

Tack, alla underbara som festade natten lång!

Och hörrni, när ni ser mig i klänning, barfota med strut, spelandes fotboll.... hur kan man då inte tycka om mig, jag är ju helt underbar...... Nåja, i alla fall snäll mot barn och gamla.....

En söndag, med regn....

Det är söndag, söndag är den dag i veckan då jag vaknar först.....
Och med först menar jag dessutom tidigare än alla andra dagar under veckan...
Konstigt.
Men jo, det kan ju vara så, att han, maken, Stora O, faktiskt sover ut, och att jag väcks först av kissnödiga Golden Retrievers, vilka han normalt brukar ta ut för morgontoalett, utan att jag väcks av det.

Hur som helst, söndag är det, ute är det grått, disigt och blött, det regnar inte just nu men man kan minst sagt kalla det för fuktigt!
Inne sitter vi, en terrier som fortsatt inte får springa lös och va galen, fast iofs varför skulle hon inte? Såren ser torra, rena och fina ut, det rinner inget, är inte svullet och det är fint som sagt, så kanske skulle hon kunna, precis som de andra få springa och skälla ut grannen som "vågar" gå på "vår" väg....

Det regnar, nästan, gråtunga skyar liksom, och tiden känns som trög.....
Som om klockans tick tack, går hälften så fort.....
Och jag, är lite lätt uttråkad.
En känsla jag börjat vänja mig vid, fast att vänja sig betyder inte att man gillar den, fast man kan acceptera den, ja den finns där, den där känslan...
Känslan som är lika grå och tung som en regnig söndag......

Har ett inbokat möte till veckan, så det är dags att byta ut det grå, mot nåt mer färgglatt, och ego-boosta sig själv lite!
Bara tanken på det, kan ju göra söndagen lite mer spännande.... Eller nåt?!

Vilken underbar helg!

Solen har fullkomligen gjort att hela världen har försommarexploderat!

Gräset har blivit klippt, damman har blivit rengjord och på fylld, funderingar kring odling och nya pallkragar har tagit fart.
Plötsligt är det väldigt enkelt att vara "ledig"

Eller hur :)

Åsså måndag igen, Stora O på väg till jobbet, jag tar en tur till TRR speedintervju med Proffice, samt rådgivarbesök, står på agendan :)

Handla lite, samt besöka banken en sväng.....

Sen hem, och få på kortbyxorna igen.

Umgås!

Köttfärssås och spagetti, i går, och korvstroganoff och ris, idag, Stora O är alldeles lyrisk, helt vanlig mat, varken LCHF eller coachad mat :)

Kan ju va så att mamman tänker maten just som mamma, när barna kommer hem, och vill äta.... :)
Tänk ni, när Tilda kommer hem, då kanske jag till och med stuvar makaroner :)

Annars är det väldigt roligt när de kommer, och vill umgås lite, mamman behöver det, jag träffar ju inte så himla många under dagarna....
Och Stora O, är ju lite trött på att prata när han kommer hem, medan jag, har alla ord och alla önskan att umgås kvar...
Kass ekvation?!

Nåja, back to Kvarg utmaningen, och nej, min stroganoff var inte så farlig, och igår var det lördag, då äter jag vad jag vill, igår pastafrosseri, vilket magen fått betala för idag!

Alla dessa underbara!

Jo, vi hade en riktigt trevlig stund på Stadshotellet i Arvika igår kväll!
Underbart roligt att träffa människor man tycker om, och som man saknar :)

Träffade även några gamla volvomedarbetare, kul de med :)

Dock har tant ont i ett öra idag, och känner mig allmänt kurig....
Och nej, jag körde bil, så några alkoholhaltiga drycker intogs inte :)

Min värld, på en söndag!

En underbar kväll, med syskon och föräldrar, en bror som fyllde fyrtio, hans tjej trettio, och föräldrar som har fyrtiofemårig bröllopsdag, spenderades på Olssons Elektriska i Karlstad, kanongod mat, trevligt bemötande och alldeles lagom.

Söndagsmorgonen borde därmed bli lite längre i sängen, men varken Ebba, Stine eller Betty var ju med på restaurang, så de hade sin vanliga tider....
Nåja, solen skiner, det ser ut att bli en strålande vårdagjämning, så vad klagar jag på?

Upptäckte en grej jag saknar med att vara utan cigaretterna, den där stunden på trappan, i vårsolen, på morgonen, med kaffekoppen och första cigaretten.....
Men man kan ju sitta där utan cig iofs.....
Fast då gör man sig liksom inte besvär, om ni fattar....

Nåja, fortsatt rökfri är jag, inga mer testningar, och egentligen vet jag inte om känslan av röksug är just röksug, det kan va nån annan typ av saknad, sug, längtan.....

Nåja, idag ska vi fortsätta dra undan den nedsågade syrenerna, så det blir en utedag iaf.

Det är min värld, på en söndag, som dessutom är vårdagjämning!

Den perfekta kolbullen :)

Ja, att göra en kolbulle, är minsann inte bara....

En mängd förutsättningar, behöver vara på plats, fint väder, goda vänner och grannar är en.

Sen behöver man en bra brasa, en bra stekpanna som absolut ska vara av gjutjärn, och med ett långt skaft samt en bra stekspade!

Färdigstekt fläsk i tärningar, desto saltare desto bättre!
Smör att steka i, och en pannkakssmet av vatten, en tredjedel skrädmjöl och två tredjedelar vetemjöl.

Man fräser sen fläsket snabbt i pannan, och häller på smet, och låter det hela bli en stekt tjockpannkaka, som man sedan äter med lingonsylt i solen.
Inte ett dugg LCHF!
Men gott!

Och får man till den perfekta, så kan en se ut som Anders gjorde:

Ser ni det lilla hjärtat där i bakkant på kolbullen :) <3

Nåja, min såg mer ut som en trasig pannkaka, med fläskbitar....
Men den var god den också.....

Söndagsfundering över iklädande av brun skjorta...

En söndag i mitten av mars, ja hur spännande kan det bli liksom?

Traditionen, kolbulledag vid tjärnet, ska vi delta i för säkerligen tionde gången, det är tio år sedan vi flyttade hit...
Tio år?!
Hur fort har inte den tiden gått då?

Det är fortfarande grått ute, solen lyser med sin frånvaro, den här snön so ligger börjar bli så där gammal, ni vet, så där tung och kristallig.....
Svår att gå i!
Men det är i alla fall inte kallt ute.....

Tänk att dagarna ändå har sina speciella kännetecken, även när man inte jobbar, söndag är Mifforadio, Ledig Make och Slappmorgon....

Nåja, det här blogginlägget blir inte mer spännande än så här, även om jag skulle kunna skriva en roman om sarkastiska meddelande i min messenger, ang mina värderingar, min empati och mitt ställningstagande runt flyktingströmmar, och vårt mottagande.....

Men att bemöta och bli irriterad, ger bara mer bränsle på en rasistisk brasa, som jag helst bara vill ska självdö...
Och nej, jag kommer inte att sitta tyst och se på, jag kommer att göra min röst hörd, men inte genom att föra nåt litet ställningskrig på facebook, med en som redan tappat massor av våra gemensamma vänner, troligtvis av samma skäl som det, jag hade när jag valde att klicka bort vänskapen med vederbörande....

Tråkigt bara när man ser gamla "vänner" som man ändå trodde att man hade lite liknande värderingar som, ikläda sig Brunskjorta......

Min "våga-vägra-facebook" månad, var ju en tyst protest just mot detta....
Att man finns på nätet, och "snackar" betyder ju inte att man behöver tåla/gilla allt som skrivs eller?

Nåja, en grå söndag med kolbulle, kan ju vara en lagom stor politisk handling idag, umgås med grannar, skratta, fika och se hur mycket äldre alla blivit sen i fjol....

Och jag lovar att hade jag haft nytillkomna svenskar boende hos mig, så hade de varit med, förundrats över vårt stekande av pannkakor med fläskbitar, över öppen eld, kaffe i stor kaffepanna, och lingonsylt.......
I år kanske jag får med mig, Lilla O med flickvän, och Stora O såklart!
Och alla mina värderingar.

Ha en bra söndag hörrni!