Hur mår du? Egentligen?

Kommer på mig själv med att Googla "Psykisk ohälsa", läser om panikattacker, ångest, trötthet och hopplöshet, och plötsligt har man alla symptom.....

Nej då, så illa är det inte, men jag känner en hopplöshet, eller kanske man ska kalla det rastlöshet, och att det mesta är ganska tråkigt...
Rastlös är jag ju sen tidigare, har svårt för att inget händer, att man inte träffar folk, hittar på saker....

Jo jag hittar på saker, trädgården har fått ett uppsving, sovrummet är renoverat, skafferi och lador påfyllda, och vi har väl knappast någonsin tidigare handlat så mycket onödigt, som nu under de senaste månaderna...
Jobbet är annorlunda, fullt fokus på pandemi, och en oro för att göra fel, smitta någon....
Smitta någon? Jag är ju frisk?
Men...
Hur vet man det?
Varje gång jag träffat mina underbara små barnbarn, så blir känslan "Tänk om jag nu är sjuk", har jag inte lite ont i halsen? Oj, har nu farmor/mormor smittat ner sina små älsklingar.
Men det har jag ju inte, men man kan ju aldrig veta.....

Oron och rastlösheten river i kroppen, och bara den känslan kan ju göra mig sjuk...
Eller?

Ända sedan mars har vi nu levt med den här verkligheten, och hela livet, samhället, jobbet, ja allt är liksom satt "On Hold" vi verkar vänta på nåt, tänk om det där vi väntar på inte kommer.
Medan jag väntar, vankar jag omkring, röker som en borstbindare, vilket definitivt inte gynnar min hosta, som jag haft sedan länge. Jag småäter vissa dagar, äter inte alls andra dagar, äter bäst när Stora O är hemma och påtalar sin egen hunger, då måste jag ju laga mat... Ja ni fattar, eller så fattar ni inte alls...

Får en känsla, vi kan kalla den dåligt samvete, när jag gör någonting, som skulle kunna vara i onödan, en tur till stan, där man strosar runt lite, möter människor, handlar lite mer onödigt, kläder på rea till trollungar, mer hygienartiklar till det lager vi redan har, nån leksak, och ytterligare nåt som är bra att ha.
Just det där ordet "Onödan" vad är det Kanske är det ett lika knasigt uttryck som "Sunt förnuft", jag tror det finns lika många sunda förnuft som det finns människor, och det som är onödigt för mig kan vara helt nödvändigt för någon annan.
Ovissheten och känslan av att inte förstå, eller tillhöra är den som är allra svårast att hantera...

En gång....

Vi lekte, eller var, kanske man skulle kalla det idag, ett litet tjejgäng på kanske 5, hemma hos en av de populära tjejerna i skolan. I huset fanns en källare och precis där trappan tar slut ner i källaren, står en frysbox, ni vet en sån där stor box, som dundrar till lite när den startar och stänger av kompressorn som gör att den håller sig kall, i frysen hämtades glass. Vi tog varsin glass allihop, och en efter en hoppade man upp på frysboxen och satte sig, där fick det bara plats fyra, och jag blev den som blev över....
Känslan av att sitta bredvid, på nedersta trappsteget och se de andra, vissa av dem med "lägre rang" än mig i gruppen, höra dem tissla och tassla, utan att känna att man deltog, skapade en klump i halsen, en klump som var mycket svår att svälja, gråt som kommer upp i halsen och skapar våta ögon när man känner att man är utanför...
Utanför, jag som hela livet varit världens mittpunkt, den som syns, finns och tagit plats, fått all uppmärksamhet på ett självklart sätt, och tagit det för helt naturligt. Hur gör man när man plötsligt inte "får plats"

Kanske har den här händelsen påverkat mig, eller ja det har den, känslan känns så väl igen.
Och nej jag har aldrig varit mobbad, och jag tror inte att man gjorde det med flit, även om det var min upplevelse just då.
Jag vet inte hur situationen slutade, om det blev som vanligt igen. Jag vet bara att känslan gnagde ett stort hål och gjorde djupa spår som fortfarande finns kvar, kanske är det därför jag hellre flyr än illa fäktar, för att slippa känna känslan. Ändå ger jag mig in i sådana situationer, säger vad jag tycker, har åsikter, är obstinat, och ger mig inte... Men kommer känslan av svek, då backar jag, resolut och det finns vissa jag inte överhuvudtaget vill vare sig se eller umgås med, de är inte många, men de finns.
Tror knappast någon av er skulle beskriva mig som en som hellre flyr än illa fäktar, fast jag fäktar hellre för andras skull än min egen, eller så lägger jag över det på någon annan, för att kunna driva min kamp.

Strategin för att slippa bli besviken, är väl att göra ner, pissa på, det som känns osäkert, innan besvikelsen kommer. Det måste jag sluta med, att pissa på saker alltså......

Nåja, vi lever i en rådande pandemi, Covid-19 är här, och vi får väl göra det bästa av situationen, men jag tror nog att det börjar bli dags att vi skapar nya spår att gå i, nya sätt att få en vardag, för den här känslan av att gå runt och vänta på att de blir som vanligt igen, den är grymt jobbig..
Och det kanske inte blir som vanligt? Vi kanske tvingas skapa nya sätt att göra saker och ting på, nya sätt och metoder.

Och jag tror också att vi ska fråga oss själva, och andra:

Hur mår du? Egentligen?

Surrealistiskt....

"På grund av rådande pandemi, ber vi er alla visa hänsyn och hålla avstånd, Tack" Rösten sprakar ut från butikens något raspiga högtalarsystem, medan jag står, snällt väntande i kön, på min markerade plats, "Håll avstånd" en och en halv meter från damen före mig. Jag tänker förstrött att det borde man inte behöva säga i högtalarsystemet längre, vi borde klara det ändå, det kommer till oss, via golvmarkeringarna, små notiser på kundvagnen och genom att folk faktiskt håller avstånd, väntar på att få komma fram till mjölkkylen, ja ni fattar.... Kommer plötsligt på mig själv med att sakna "Pelle, saknar sin mamma, Om Pelles mamma hör det hör, vänligen kom till kundtjänst" Har barnen plötsligt blivit mer lydiga i affären, eller håller föräldrarna bättre koll på dem plötsligt, kanske för att den där pandemin härjar, och gör att det kanske kan vara farligt att komma bort. Pelle, snälla göm dig lite, jag vill att världen ska vara som vanligt, med snoriga och bortsprungna ungar.

En annan surrealistisk tanke dyker upp i min skalle, nåt från Handmaids Tale, tror jag, "Idag får man köpa två kilo nötkött till varje hushåll" eller kanske var det nåt annat, men rösten var den samma, i högtalarsystemet i affären, där det patrullerade beväpnade män, som kontrollerade att ingen social kontakt togs mellan de besökande. I min tanke ser jag plötsligt det, beväpnade män, som bryskt petar undan damen vid mjölkkylen som kom för nära kunden före, mannen som stod lite för långt fram i kön blir också bryskt tillbakaputtad, och barnet som okontrollerat knallar i väg från sin mamma, tagen och buren tillbaka.....
Surrealistiska tankar, jo jag är ju sån, tänker och fantiserar, knasigt och galet, men det kunde vara verklighet.

Jag är faktiskt väldigt glad att jag bor i Sverige just nu, även om vi ses som paria i resten av världen och inte ens tillåts resa över gränsen till Norge, vi har i alla fall getts möjligheten att med förnuft och känsla, sköta oss under pandemin med endast rekommendationer, och som lydiga svenskar blir ju det våra regler, ingen militär på våra gator, inga straff och inga stängda möjligheter, mer än begränsningar som de flesta i alla fall följer. Nog för att jag har svårt för att hitta en rimlig vardag på jobbet, där begränsningarna gör att det är svårare att utföra sitt arbete så som jag brukar, hur är man en "synlig och närvarande" ledare, när man inte ska besöka i onödan, vad är i onödan? Nåja, jag följer de rekommendationer som getts, gör som vi kommit överens om, och försöker anpassa mig efter en ny vardag, för den här surrealistiska tillvaron som vi ändå lever i, kommer nog att vara vår vardag länge framöver.

Ja när världen och ens verklighet ställs på ända, även om livet på landet med barnbarn, trädgård, man och hund är ungefär som vanligt, jag slipper gå på en massa kalas, vigslarna är färre till antalet och tar mindre av min sommartid i anspråk, då blir det lite surrealistiskt, men vi vänjer oss väl, det viktiga är väl att vi inte halkar tillbaka i gamla hjulspår utan kan fortsätta vara rädda om varandra, hålla oss friska och skapa nya vägar att ta oss fram på i livet.
Men just nu är det surrealistiskt...

Hur härligt kan det bli?

Snart semester, en natt kvar, sen ledig en hel månad, 1:a juli börjar jag jobba igen.
Och frågan vad ska du göra på semestern? Ja den är enkel att svara på, jag brukar ju vara hemma, och likaså i år, precis som många fler i vårt vackra land.
Jag stannar dock inte hemma på grund av Coronarestriktioner, utan bara för att jag vill det, nåja jag följer ju givetvis restriktionerna, men hade nog varit hemma lika fullt även utan dem :)

Och med en trollunge på 11 månader, som just jag får vara farmor till:

Och som jag kanske kan få busa lite med :)

Och en trollunge till, som är endast någon vecka gammal, och som just jag får vara mormor till:

Som jag kanske kan få snosa på, så blir inte livet tråkigt.

Nej det blir bara härligt, trots Coronavirus och att de slutat sälja Mentholcigaretter....

Ja ni läste rätt, det har hänt nu, lagen om att man inte får sälja smaksatt tobak...
Jag tror att tobaksindustrin i sin jakt på nya beroende människor, genom att locka ungdomar med alla möjliga smaker på snus framförallt, hallon, lakrits, viol, ja you name it, så blev det för mycket för präktiga sverige, tobak ska vara tobak, och inte godis, jag kan hålla med, men mentholen har funnits ja så länge jag kommer ihåg i alla fall, men den åkte med den också, så nu har jag fått "nya" cig, ja de ser likadana ut, och har samma förpackning, bara en lenare smak, enligt tillverkaren.....
Hm...

Nåja, jag överlever, giftet får jag i mig, och det finns ju snus utan tobak fast med nikotin, som ff smakar mint :)
Och det finns Läkerol :)

Och barnbarn, det är ju viktigast!

Att en får hat så här gött....
Sa jag att jag har semester från och med måndag?

Välkommen till världen, Nils!

Att få livet berikat med en trollunge till, det kan ju knappast vara mer underbart!

En liten plutt, 3660 gram och 51,5 cm, såg världens ljus i går, 22 maj, och hela lilla familjen mår bra!
I en konstig värld, där mormor inte får besöka, än, men dock ändå så efterlängtad och välkommen.

Mormor, sug på den ni.

För så är det Nils, att en mormor betyder mycket att ha, en mormor är en sån där extra vuxen som älskar dig till månen och genom hela universum och tillbaka helt gränslöst.
En mormor kan man alltid räkna med att hon finns där, en mormor har en hand att hålla, nybakade bullar, en famn att vila i, och en massa bus att uppleva tillsammans med.
En mormor sjunger sånger, läser böcker och rabblar ramsor, en mormor kan byta blöjor, dra barnvagn och sticka sockor.

För mig, betydde min mormor, oändligt mycket, och jag vet att din mammas mormor betyder oändligt mycket även för henne, så det är ett stort updrag jag fått, och vi ska uppleva det tillsammans.

Så Lille Nils, Välkommen till Världen, här finns mormors hand att hålla!

Mormor och Farmor, ja sug på den ni ;)

Handla måste man ju......

Ledig vecka, lön och Plupp har lite att fixa innan mormor trollunge nummer två ska anlända, hon vill ha sällskap till IKEA.
Ja visst jag följer med, jag har själv några behov, en ny nagelfil, dynor till mina stolar ute i pergolan, hundmat och jord.
Handla måste man ju......

Laddade med handsprit och väl förvissade om att det för tre veckor sedan endast var en handfull personer på köpcentret när jag senast besökte det, så gav vi oss i väg.
Handla måste man ju......

På första stoppet granngården, var det liv och rörelse, markeringarna i golvet för att hålla avstånd fyllde en funktion, för det var kö, folk köper plantor, jord och trädgårdstillbehör, och jag tror att just en sån affär i dagsläget går rätt bra, folk har ju plötsligt tid, eller man kanske ska säga att de känner sig manade att vara hemma.
Handla måste man ju......

Hittade ingen bra hundmat på granngården, då vi bestämt oss för att köpa något allergent foder, då lilla fröken terriorist fortfarande kliar sig och att det skorvliga och kliande är tillbaka i ena örat, så vi begav oss till Solstadens smådjursklinik, här var det nästan ingen alls, kanske är djuren friskare, eller så njuter djurägarna av att kunna vara hemma med sin fyrbenta vänner.
Handla måste man ju......

Med en liten säck svindyr hundmat, 699 kr för 7 kilo, begav vi oss mot köpcentrat, konstaterar att det är mycket mer bilar än sist, men hittar ändå en bra parkering, där jag inte behöver backa ut sen.
Handla måste man ju......

Apoteket och Lyko, nagelfilen köpt, samt lite klet till håret. Ser när vi strosar vidare, REA i de flesta butiker, och vi möter nästan lika mycket folk som en vanlig dag på köpcentret, folk äter lunch, plockmat finns fortfarande, om än med ilskan markeringar på golvet som visar hur tätt man får stå när man fyller sin tallrik med Thaimat.
Handla måste man ju......

Cassels har 50% REA, så där strosar vi in, butiken välfylld känns mest som att de tagit ut hela lagret i butiken, nåja jag vet ju inte hur det brukar se ut där inne, men är inte riktigt van att det finns så oändligt mycket av olika färger, typer och storlekar.
Handla måste man ju......

Vänder tillbaka och sätter oss för en Fika/Lunch vid Waynes Coffee, ser strömmen av människor, in och ut från köpcentret, unga, medelålders och de där gamla, de över 70, eller kanske jag ska säga
70-ish, svårt att bedöma, men borde inte de stanna hemma? Tänker att det var i stort sett bara de som var här sist jag var in, då för tre veckor sedan, när köpcentret ekade tomt, och kändes apokalyptiskt.
Handla måste man ju......

Efter fikat och en rökpaus, som innebar lite hostande från min sida, ja jag vet att jag borde sluta röka, hostande som gav många sneda blickar från förbipasserande människor, nästan så att man önskat sig en skylt med texten, rökare med rökhosta, något jag haft under en längre tid, men tidigare aldrig erkänt, jag har ju alltid varit "lite förkyld"
Handla måste man ju......

Stora Coop, falukorv via Karma, trosor på Lindex, en snabbis in på Hemtex där vi köpte en mjuk filt till nya trollungen, hämta ut Babybox från Libero på ICA Maxi, handla lite även där, så hade vi gjort köpcentret, tillsammans med massor av andra människor som troligtvis också fått lön, kände att det är nog lite folk, eller bara hade lust att slå ihjäl några timmar.
Handla måste man ju......

IKEA, även här mindre bilar än vanligt på parkeringen, men definitivt inte tomt, de var folk i gångarna, visserligen är IKEA stort, men att hålla avstånd, är inte helt enkelt när man disciplinerat håller sig till utmärka gångvägar, och knappast vågar gå utanför dessa.
En liten bänk att ha n trådlösa skrivaren på, några dynor till stolarna, en liten elefant till Betty, några bra och ha babysaker till nya trollungen.....
Handla måste man ju......

Vi hade tänkt käka på IKEA, ett måste liksom när man är där, men tji fick vi, där var restaurangen stängd. Så det fick bli en tur tillbaka till köpcentret och MAX fick stå för maten.
Kön till Systembolaget, ringlade ända från Bolaget till ingången på centret, har jag faktiskt aldrig sett tidigare, kanske har de begränsat antalet personer inne i butiken samtidigt.
Handla måste man ju......

Dagen nästan slut, en tur till Lidl, där mjukt toapapper, servetter, kaffe och en stor chokladkaka blev resultatet, sen var dagen liksom slut, med några kronor mindre på kontot, fötter som kändes, så bar det iväg hemåt, nöjda, lite skamsna över att vi "umgåtts" med så mycket folk, som egentligen inte skulle ha varit där.
Handla måste man ju......

Nåja, det borde väl egentligen inte vi heller ha varit....
Men man känner sig dock lite lycklig när man får shoppa lite, eller hur?
Handla måste man ju......

Jo, vi kanske kan hjälpa dem :)

Våra vänner alltså :)

Nut, som vi förövrigt bodde hos vid vår senaste resa, och var på cocking class hos, gör Chilipasta, som hon säljer och skickar, och förhoppningsvis skickar hon även till Sverige, Om det går.....

Och nu pratar vi inte tam chilipasta, som man kan köpa på Ica, nu pratar vi CHILIPASTA :)

Jag har beställt ett antal burkar för eget bruk, men är du sugen på att testa, så delar jag gärna med mig, under förutsättning att de kommer fram, man vet ju aldrig med postgången, och speciellt inte i nuläget, men vi kan ju hoppas.

Hör av dig i så fall, om du är intresserad.

Våra Thailändska vänner?

Har ju som ni kanske förstått knutit några thailändska kontakter när vi varit där, vanliga Thailändare som jobbar i turistnäringen, de vi hyrt lägenhet av och en underbar lite kvinna som både masserat oss, och fixat naglar.

Ae, som vi hade med oss på utflykt en av de sista dagarna av vår senaste resa, har jag även kontinuerlig kontakt med via messenger, och på knagglig engelska, från bäge håll försöker vi "prata" om både ditt och datt, kärlek, ungar, livets vedermödor och lyckostunder.

Jag och Ae på tur :) Han där bak bara dök upp..... Och nej, det är inte Stora O ;)

I morse, skrev vi till varandra och hennes liv på jobbet nu, går mest ut på att sitta och vänta, i stort sett alla turister är borta från Khao Lak, och därmed inkomsten, så tragiskt, hon är ju bara en av alla de som glatt med ett leende tar emot oss när vi tar vårt pick och pack och alla våra pengar och besöker dessa länder, som i vissa regioner i stort sett lever på turismen.

Ja jag vet att det är bra för miljön att vi inte flyger, och jag vet att det är svårt och kommer att bli ännu svårare för vår egen turismnäring, men mitt hjärta blöder lite....
Runt om i Världen finns det massor av människor som Ae, som kommer att känna en otrolig hopplöshet, i den här krisen.

Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet, för att vi har ett samhälle med väl utbyggda system för alla människors lika värde, trygghetssystem, ett folkstyre som tar ansvar och ändrar regelverk snabbt, för att vi alla ska klara att leva vidare, om än att det kan bli jobbigt även här, men tänk er hur det skulle vara helt utan detta?

Jag har lovat henne att vi kommer tillbaka, när det lugnat ner sig, och jag hoppas att vi alla fortsätter att leva under tiden, tvättar händerna, stannar hemma när vi är sjuka, hjälper varandra och ser till att INGEN lämnas ensam, även om det bara är en sån enkel grej som att man har kontakt via messenger.

Alla har vi våra skavanker...

Någon mer än mig som går runt och funderar på om man är sjuk?
Varje hostning, varje nysning, varje snytning, utvärderas noga, ett litet stråk av spänningshuvudvärk över pannan, har jag feber?

Men nej, jag kan inte säga att jag är sjuk, det tillstånd jag befinner mig i är helt normalt, hosta och att jag behöver snyta näsan på morgonen, har jag hållit på med i flera år, som ni vet.
Lite spänningshuvudvärk hit och dit har jag ibland, en Ipren, så är det borta, kanske skulle det funka lika bra med sockerpiller, för det är mest tagandet av tabletten som hjälper tror jag....

Att ryggen och höfterna alltid inte funkar helt obemärkt, ja det får man väl leva med...

Influensa, vad är det?
Jag tror faktiskt aldrig jag haft det....
Förkyld, ja, men jag brukar bara bli tät i näsan, hosta som vanligt, lite mer skorrande bara, och jag brukar bli hes.
Feber, extremt ovanligt.

Vaccinering? Nja vi tog ju Hepatitsprutor, när vi åkte till Cap Verde första gången, men det var mest för Stora O:s skull, han tyckte det var viktigt, men vaccinering mot Svininfluens, säsongsinfluensa, TBE etc etc, nej jag har nog omedvetet valt att avstå, kanske för att de som verkligen behövt det ska kunna få tillgång till de doser som finns.

Nåja ett normalt grundskydd med polio, TBC, stelkramp och sånt har jag ju givetvis, och mina barn har fått det som ingår i det normala vaccinationsprogrammet för barn i Sverige.
Stelkrampen byggdes på efter att jag blivit biten i en finger av en mycket glad valp för några år sedan också.

Men det här med Influensa, en annan typ av Virusinfektion, det har jag nog aldrig haft faktiskt.
Nu jinxar jag säkert igen, men jag är ju nästan känd för det :)
Kan det vara så att vissa av oss inte är mottagliga för virusar?

Dom kanske inte gillar mig?
Eller så dödar jag dem snabbt med hjälp av en superdos Nikotin?
Nej, nej jag menar inte att alla ska börja röka, jag är väl medveten om att min lungkapacitet med all säkerhet är sämre än en ickerökares, och just den lungkapaciteten, behövs nog nu om det här nya viruset fastnar, och sätter sig just där.....

Nåja alla har vi våra skavanker, men den här oron i samhället och allt som händer, gör att man får en massa funderingar i sin skalle.
Och det är svårt att bedöma, "Stanna hemma om du känner några symptom på luftvägsinfektion"
Men det måste ju vara så att mitt normaltillstånd, inte är symptom. Det svåra med det är ju hur omgivningen uppfattar det.
Man vågar ju inte hosta, så någon hör det....
Kanske skulle man s på märken på kläderna......

"Rökare" Och därför hostar jag.....

Spanska sjukan

När jag var liten, älskade jag att lyssna på när mormor och morfar berättade om hur det var när de var barn, en av berättelserna som mormor delade med sig handlade om när hon blev skickad till landet då Spanska sjukan härjade i Uppsala, Sverige och Hela världen.
Här kan du läsa om Spanska sjukan

Hon berättade om att de fick korv på smörgåsen, och att hon åt runt korven för att spara det bästa till sist, och historien om detta kom ofta då man ville ha mer pålägg efter att ha ätit upp det godaste.

Att hon blev skickad till landet, var väl antagligen för att det ansågs att lantluft var bättre och troligtvis för att man träffar mindre folk på landsbygden än i stan. Och det skapade ett minne hos henne som satt i hela livet, även om hon bara var sex år då utbrottet av Spanska sjukan startade.

Nu när vi i den här tiden, läser om framfarten av Corona viruset Covid -19, så får  man tankar kring hur det gick till då, att man kunde skicka sin 6-åring till en helt främmande familj, långt ute på landet, och som en i en syskonskara på sju, hade hon med alla säkerhet med sig något eller några av sina syskon, i alla fall vill jag tro det, för visst var min mormor en högst kavat och självständig kvinna, men en liten 6-åring, ensam i stora världen.....

Nåja, en annan tanke som man snabbt kan se är ju fördelen med att bo på landet, där man är ganska isolerad från start liksom, att nästan alla av oss sen måste bege oss mot mer tätbefolkade områden både för att handla och arbeta, ja det är ju något vi skapat iom centraliseringen i samhället, våra små lanthandlare, butiker, skolor och annat har ju försvunnit, sakta men säkert.

Man kan ju i de här tiderna känna sig ganska nöjd över att bo på landet, man delar inte trappuppgång, man delar inte hiss, men delar inte dörr in i huset.....
Lättare att hålla sig isolerad alltså.
Både på gott och ont.....

Oj vad hände nu? "Hjälpande ängel"

Surfar runt som vanligt på kvällen, kikar på Facebook och twitter, Coronavirusets framfart dominerar givetvis flödena, och ser plötsligt en delad bild.

https://twitter.com/Reformisterna1/status/1238148179662692352?s=20

Och tänker, va synd att inte vi också har en trappuppgång, för det där skulle jag kunna tänka mig att göra... Men när man bor på landet, där byn är några mil lång, och bred, är det inte ens möjligt att lägga liknande lappar i postlådorna....
Men man kanske kunde lägga ut det på facebook, erbjuda sin tid och medmänsklighet, för att hjälpa till, jag kan handla, hämta mediciner, fika på trappan, gå en promenad.
Kanske är det så att många sitter ensamma, isolerade, man kan ju vara orolig, ha sina nära och kära långt bort, eller vara sjuk, satt i karantän, eller höra till en riskgrupp som gör att man inte kan eller ill ta sig ut....

Så, jag gör att litet inlägg, lånar bilden och lägger ut:

Massor med gillaklick och hejarop möter mig genast från tråden, som bara delas i just den gruppen som jag skapade för några år sedan "Värmskog en liten by med affär och allt"
Jag kryper till sängs, och känner att jag i alla fall gjort något. Och kanske är det så, att jag hellre handlar för att må bra själv, istället för att sitta vid datorn och läsa om konspirationsteorier, usla beslutsfattare, och hur snd det är om alla "lurade människor"...

Vaknar på morgonen, och har ett meddelande från P4 Värmland, "Kan vi få prata med dig?"
Givetvis får de det. Jag svarar och tänker att de ringer väl sen....
Åker med Söta S och trollungen till Karlstad, för ett besök på Gripen, och blir uppringd på parkeringen på Bergvik, precis när vi ska handla, "Kan du komma hit?" "Till Radion?"

Och så blir det, jag far mot Herrhagen, medan trollungen blir pricktestad, möter de jag normalt bara hör rösterna på i radion, och tänker, tur det är radio, jag har ju knappast kammat mig....
Men ack vad jag bedrog mig, de skulle ha en bild..... Utomhus, vid en bil.....
Vet ni vad som händer med tants hår, utomhus, i lite blåst?

Ja ni ser ju, och hur kunde jag gå med på att hänga med armen på en bil, jag är ju alldeles för kort för det, och se på den hängande kinden.....
Nåja, jag hade i alla fall lite färg på ögonen :)

Det blev ett litet inlägg i radion i alla fall:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7428223


Min största rädsla när man står där framför mikrofonen i direktsändning, är ju just att jag ska hosta....
HOSTA, när man ska hjälpa till med tjänster i Coronatider?
Ah det gick bra, inte en enda host kom.....

Efter en konstig dag, där man blivit en volontärarbetare i Hjälpandets tjänst, får jag även ett samtal från GT, so också frågar om detta, och till dem tog vi en ny bild, som ser något bättre ut :)

Om de har gjort något av det, det har jag faktiskt ingen aning om....

Än har ingen hört av sig och bett om hjälp, men än har inte den riktiga hysterin och isoleringen nått lilla Värmskog, så mitt uppdrag har varit ganska tomt än så länge, men jag är beredd, laddad och ser framemot att få dra mitt står till stacken, om det behövs.

Så behöver du hjälp, vet någon som skulle kunna behöva det, tveka inte hör av dig.
Och det finns säkert fler där ute som kan göra liknande saker...

Tänk vad ett litet inlägg och en ögonblicks tanke kan ge för effekter?

Host host.....

Ja, det här är inte enkelt, som rökare, så hostar jag.
Jag hostar och hostar, till och med så att lilla trollungen hostar när de frågar henne hur farmor låter.... Det är iofs inte så kul, eller?

Men i de här tiderna, när hela samhället är i ett näst intill paniskt tillstånd för virus?
Ja gissa vem som gått och hållit inne sina hostningar? Jag har hållit dem inne så att jag blivit hes på köpet.....

Nåja, möter ni tant ute, och tant råkar hosta, ingen fara, jag är frisk, faktiskt för det mesta, jag brukar få mina förkylningar i magen jag....

Host host!

Men visst är det alarmerande, det som händer, det kan slå hårt på oss alla, och då menar jag inte bara att bli sjuka, utan ekonomi, arbete, viktiga samhällsfunktioner etc kan backa och slås ut.....
Nåja, mitt hamstrande av matvaror kan ju ha en positiv effekt för vår familj och andra nu i alla fall. Hur var det hon sa ungen? "Mamma du skulle klara dig inne i huset minst två veckor" Nåja, närmare två månader tror jag själv då, bara jag har vatten och el också så.....

Host host!

"Om kriget kommer"

Jag har i alla tider hamstrat, allt som liksom bara fallit mig in, garn, ståltråd, pelargoner, fröer, tyg, böcker, mat....
Varje grej som jag nördat fast i, har gett ett visst behov av att ha saker tillgängliga, och då inte en, utan mycket av varje grej, ni vet väl alla vilka mängder av garn och tyger jag, och till viss del även min familj köpt på auktioner och loppisar.
Jag har också under åren, plockat svamp, odlat och bakat, för att ha i ladorna, och när ungarna frågat har jag slentrianmässigt svarat "Kan va bra om kriget kommer!

Nu i virustider, iofs en hysteri som jag tycker är lite överdriven, men ändå, den är här, hysterin alltså, och viruset, så känner jag att om, bara om, vi skulle bli isolerade, så behöver vi i alla fall inte svälta...
All denna svamp, all denna mat som jag har "räddat" via matsmart och Karma, som fyller min frys, som gör att frysarna nästan sprängs av varor, ja till och med all den gurka jag rev och frös, för att kunna ha i bröd, som gör att skafferiet inte ens är överblickbart, utan proppfullt, kanske kommer till nytta tidigare och mer sannolikt än jag trodde, och kanske ser mina ungar också en möjlighet att få ta del av mammans hamstrande.
Kanske vore det smart att använda min lediga fredag till att inventera?
Finns här Mjöl? Torrjäst? Ris? Pasta? Salt? Socker?
I ett virusisolerat land, kan man ju i alla fall tänka att man fortfarande kommer att ha tillgång till ström och vatten, så vattendunkarna behöver jag kanske inte bry mig så mycket om, än....

Nej jag är inte nojig, och heller inte orolig, men samhället kan ju bestämma annat, och då står jag mig i alla fall inte slätt....
Och vi har varit ute och rest, och de fall som uppstått, har ju direkt eller indirekt alla haft anknytning till utlandsvistelse, man pratade ju till och med om att sätta oss, som varit i Thailand i Karantän från jobbet under en period, nu blev det inte så, då man omvärderade risken från flera länder, däribland just Thailand, så både jag och Stora O jobbar enligt schema just nu. Men visst känner man av en viss skepsis till att man är på jobbet, man tänker sig för, av respekt för folks oro, innan man klampar in och bullrar, hostar och tar i människor, och jag har väl aldrig använt så mycket handsprit som de här dagarna. Och jag som alltid hostar, och har gjort i flera år, går nu och håller det inne, vilket gör att jag blir hes på kuppen, och det kan ju också uppfattas som ett förkylningssymptom.....
Inte helt enkelt det här att känna sig lite som något katten släpat in, när man gör sitt jobb.... Nej alla bemöter mig inte så, men det räcker med att några har den inställningen, för att jag ska känna olust.
Kanske hade det ändå varit bättre att stanna hemma, v respekt för de som faktiskt är oroliga? Nu gillar ju inte jag att vara hemma, i alla fall inte på det tvungna sättet, som en karantän eller isolering skulle innebära, hela mitt fria väsen protesterar mot tvånget i det, men i såna här fall kanske man skulle vara lite mindre egoistisk, och som sagt respektera att människor upplever olika fasor.

Nåja, jag fortsätter väl med mitt hamstrande, räddade senast igår två fläskstekar, tre paket strimlad rökt skinka och två paket fläskkarré. Jag var dessutom på All Mat och inhandlade Ris och div ingredienser till Thaimat, utifrån den Cockingclass vi hade i Khao Lak i förra veckan. Så vi klarar oss.....
Ja vi klarar oss, och vi är friska, även om jag har mina sen många år tillbaka djupa skrällande hostattacker, som är helt ofarliga för omgivningen...

Herre Gud, Cigaretter och Snus? Behöver vi hamsta det?

En tidig morgon till...

Så nu är jag vaken igen, innan Stora O åkte till jobbet...

Upptäckte plötsligt igår, att jag tappat min känguru, ja den lilla som hänger i min kedja runt min hals, tillsammans med min koala och min lilla elefant, den lilla guldkängurun jag fick av Tilda vid första besöket i Australien. Ledsen och bedrövad kikade jag igenom sängen, badrummet, kläderna och håret, men inte fann jag den, dessutom hade jag ju tidigare under dagen dammsugit hela huset....
När såg jag den sist Ja vi pratade om att köpa en liten sköldpadda om vi hittade någon i Thailand, då vet jag att den var där, men nu kunde den ju vara var som helst....
Senare under kvällen, när jag kikade lite vid datorn, hör jag plötsligt hur Betty tuggar på något, hon gör så ibland, med småstenar, små fynd hon gör på golvet, och det får hon inte, för saker som fastnat i hundmagar har vi ingen bra erfarenhet av. Så jag går resolut fram till henne och ber henne spotta ut, vilket hon gör....
Och?
Jo där kommer min lilla guldkänguru ut ur hennes undersökande mun!!
Helt otroligt!

Glädjande nog har har man dessutom omvärderat riskerna för Coronavirussmitta för resande till Thailand, så jag får börja jobba idag, jag också :)
Jo jag är väl konstig, som inte gladeligen tackar ja och bugar för två veckors extra ledigt, men jag gillar ju mitt jobb och jag saknar mina arbetskamrater.
Och, ja jag känner mig helt frisk, Stora O är helt frisk och vi har inte mött en enda sjuk människa på resan, i alla fall inte som vi sett märkt av, och vi har använt handsprit, och tvättat händerna ofta. Hostar gör ju jag ändå, alltid så det tecknet går inte att använda som sjukdomssymptom, i alla fall inte på mig.
Givetvis har jag respekt för att det ändå finns människor som jag troligtvis kommer att möta i eftermiddag som tycker att jag borde ha stannat hemma, nåja det blir ett spännande skift.

Nåja, mina ungar, eller trollungen har jag inte träffat än, och det blir nog så att jag inte kan träffa dem förrns efter helgen... Vi jobbar om varandra en här helgen, Stora O Eftermiddag och jag Natt. Men kanske på måndag eftermiddag, kanske :)
Och här står en hel massa presenter till den trollungen och till den som snart ska komma, ja en trollunge till ni vet :)

Tidsomställning....

Jo fm pass hade passat alldeles utmärkt nu, men jag är ju även idag ledig och i karantän från i morgon fram till och med den 18/3...

Jag är alltså vaken, halv fyra, och pigg, tur det finns Internet....

Men hörrni, alla de här sociala medierna, som innehåller hur mycket befängda konspirationsteorier som helst, hur ska vi kunna tackla allt detta?
I Mina ögon är det farligare än ett litet virus...
Jo jag tycker faktiskt det...
Och även runt viruset finns en massa teorier, läste bla det här:

Detta bör du veta om det nya Coronaviruset

Kan ju ligga nåt i det.. Eller inte?

Frågan är nu inte om artikeln/bloggposten är sann, eller inte, min fundering är om vi mår bra av all denna information som kommer till oss i olika skepnader, många tycker olika, och ibland är det svårt att veta vad som är relevant fakta eller inte.....
Och att vi dessutom har grupper i samhället som matar på med skrämselpropaganda, vill inskränka demokratiska processer och göra befolkningen rädd, ja då är vi nog på väg mot ett "Gilead"

Kanske vi skulle behöva mitt Alter Ego för att reda ut begreppen på ett enklare sätt...
Men hon verkar vara försvunnen :)
Lämnat mig ensam här att slåss och bemöta drakarna.
Det var väl konstigt?

Nåja, det här inlägget skulle ju handla om tid och tidsskillnader, eller hur var det nu då?
Min kropp ligger 6 timmar före, jag har Thailändsk tid i kroppen, så därför är jag vaken, halv fyra, en vanlig tisdag, då jag enligt schema skulle ha arbetet fm om jag inte varit ledig....

Gå och lägg dig människa!

Kaffe, sociala medier, en (eller flera) morgoncigaretter, lite ljudbok på det och starta en tvättmaskin, jo det är väl en bra början på dagen, även om det enligt klockan är natt fortfarande....

Hemma igen :)

Jo, vi är hemma, Stora O:s resväska säkerhetskontrollerad i Phuket, cigaretter inköpta på taxfreen, 12 timmars flygresa i kroppen, en totalt galen hund välkomnade oss, en dusch med ordentligt vattentryck, korv med bröd till middag och massor av presenter, smutsiga kläder, snäckor och fröer uppackade.....

Och apropå presenter, så får det väl stå här några dagar och vänta, jag är ju från jobbet satt i självkarantän i hemmet, pga Coronavisruset, kanske bra kanske dåligt, jag et inte men vi tar en liten kort karantän även frå trollungen och den gravida Plupp....
Himla tråkigt, men men.....

Kanske får jag lämna över presenterna till helgen :)

Nåja vi är hemma, det är kallare, och gråare....
Men jag ser att våren är på väg, påskliljor på väg upp, snödroppar och krokus som blommar.
Nu kan vi vänta på våren, sommaren, ny bebbe och semester.....

Och ja, jag har att greja med under karantänen, måla fönster i Gula villan, där kan jag ju knappast smitta någon med ev Covid-19 virus, om jag nu mot alla odds har fått med mig det hem ;)

Packat och klart :)

Japp, två veckor går fort, nu är det dags att lämna paradiset.
Inte ett enda Coronavirus har vi mött, men två veckors egenkarantän väntar mig när vi kommer ham, Stora O ska jobba, olika mellan företagen...
Har däremot blivit kallad Lobster (Hummer) då jag har kroppen full av fräknar.... Och det kan ju iofs också vara en typ av virus :)

Nåja, Karantän ska vi väl kunna stå ut med...

Och här kommer den allra sista farmorsången, som idag faktiskt blev en ramsa :)

Nu ska jag packa det sista, medan Stora O kollar på Sista Chansen Mello ni vet :)

Det lider mot sitt slut....

Våra surt förvärvade semesterdagar som vi på något sätt lyckades få ihop samtidigt börjar ta slut. Fjorton dagar går fort, och fjorton dagar av lättja, drycker, mycket god mat, upplevelser, tankning av både D och B vitamin, behövs i trötta svenska vinterkroppar....

Gårdagen tillbringades i sällskap av Ae, en mycket god vän, som vi faktiskt träffade första gången vi var här, lärde känna andra gången och efter det har vi haft kontakt på FB hela året, och den här gången har vi setts många gånger, bästa massören om ni frågar mig :) Hon är också grymt duktig på att fixa snygga naglar och göra flätor.
Så vill ni ha snygga naglar, flätor eller en underbar massage, besök KL Massage, mitt emot Emerald Hotells huvudentre, och fråga efter Ae (Uttalas som a i engelska alfabetet) Ae

Nu passade det så bra att hon fick ledigt hela lördagen, så vi fick lov att vara tillsammans med henne hela dagen. Vi beökte några vattenfall, helt underbara platser, dock något dåligt med vatten då det varit torrperiod här, men fiskar, so vi fick mata och samtidigt stoppa ner fötterna till :) Lite scary, men kul :)
I Grabbstaden var det också en Turtlefestival, som egentligen startar i dag på söndagen, men dit for vi, för att kika lite och för att äta lunch. Markand och festival med i huvudsak Thaipeople, och då blev också priserna där efter, tror jag gac en tredjedel för en klänning där (och den var lite annorlunda) mot vd jag gett inne i Khao Lak och på Bang Niang Market, så om ni ska hit nu i det närmaste ;) Be Taxin köra er till Turtlefestival i staden söder om Khao Lak, kommer givetvis inte i håg namnet, men en karta ich en incheckning finns i min facebookprofil :)

Jodå, han var med han också :) Även om han givtvis var lite skeptisk på morgonen innan, folkskgg som han är :)....

Efter närkontakt med fiskar fick det ju givetvis bli en farmorsång, om fiskar :)

En dag kvar på strande, middag i kväll, och sen ska vi packa :)

Ses i Serige igen!

Vi gungar på stranden och är ganska slitna nu....

Jo, vi hänger på stranden och dagens Farmorsång, blev en något modifierad alfabetssång.

Lyckade givetvis bränna mig lite i ansiktet idag, men jag slarvade nog med solskyddet, typiskt....
Fast det brukar försvinna ganska snabbt.

Och den här kvällen, går nog inte till världshistorien som årets häftigaste fredag precis, vi däckade efter stranden, åt inte ens middag.....
Nåja ny dag tillsammans med Ae idag (lördag) Vattenfall, lunch tillsammans och naglar ska det bli :)
Det kan ju vara en positiv sak med karantänen, jag kan behålla mina naglar lite längre innan jag måste ta bort dem inför jobb.

Ja, ni läste rätt.....

Strandhäng och en Elefant.

Nej vi har inte ridit på elefant, men jag såg en och idag sjunger i om den :)

Annars fortsätter vi bara att hnga på stranden, lssna på ljudbok, slumra lite, äta lite, dricka lite, slumr lite till, ja ni fattar.
Det är ljuvligt, varmt och soligt.

Och när solen börjar sjunka mot horisonten.....

Ja vad kan vara bättre?

Sköldpaddor, massage och matlagningskurs :)

Jo, en alldeles full och händelserik dag, vi började med ett besök på Khao Lak Turtle rescue center, en lite plats längre ner efter strandremsan, där man tar hand om och föder upp sköldpaddor. Och nej jag gillar inte vilda djur i fångenskap, men de gör något gott, samlar in ägg, som annars skulle bli förstörda, låter dem kläckas och nä de är tillräckligt stora så släpper de ut dem i havet igen, ett sätt att hjälpa till att bevara arterna, och söta var de, och även lite fulsnygga faktiskt :)

De här små endast nån månad gammal, var ca en dm stora och det var full fart i den bassängen :)
Sen hade vi ju även de stora, som tagits om hand pga sjukdom, handikapp, samt för att kunna visas upp för att samla in pengar till det viktiga arbete de ändå gör.

Man får tycka vad man vill om detta, men vi valde ändå att besöka platsen, som förövrigt låg inom ett militört övningsområde, för marinen, så det var rigorösa kontroller innan vi fick komma in, de kollade om vi hade feber.... Corona?
Vi åkte taxi dit, 250 bath, och den gulliga taxichauffören väntade snällt in oss, och tog oss tillbaka för 250 bath till. Inträdet till sköldpaddorna var 60 bath per person

Farmodern tänte ju skapa en sång om sköldpaddor när vi var där, men det verkar inte finns sköldpaddsånger i min inre sångbok, så vi köpte några gosedjurssköldpaddor och döpte den ena till Per :)

När vi kom tillbaka, var vi på massage en timme, och himmel så onte det gör, men jag tror det är ganska bra för min stela rgg och mina stela höfter....

Sen blev det Matlagningskurs!

Och nej jag tänker inte berätta om hela den, men lite bilder kan ni få :O