Jag, en människa!

Jo, jag är faktiskt det, även om man ibland känner sig som en urvriden disktrasa, som någon först fyllt med skitigt vatten, sedan vridit ur, för att avsluta med att släppa i geggan och trampa på.....
Fast jag är en jävligt (ursäkta språket) hållbar trasa, och tål ganska mycket även om det blir en del skavanker, både på förtroende för andra och min egen självkänsla.....

Och nej, jag är ingen disktrasa, bara en vanlig människa, disktrasan är bara en metafor

Efter ett tufft träningspass, känner man sig också lite urvriden, typ som disktrasan, fast utan den sista biten, det är ingen som trampa på den i geggan, utan man är vara helt urvriden, och man har valt det själv....
Att sen fylla disktrasan med vatten, gör att den mitt på liksom blir som en spärrballong, och en mage som påminner om en gravidmage, putar fram.....

Trots känslan av disktrasa och gravidmage, är jag dock ändå bara en människa, med känslor....
Jo faktiskt!

Så det så!