Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

fredag 9 oktober 2020

Va ska det vara bra för......

Att filma sig själv, omålad, nyvaken, skrynklig och helt naturell?

Prata en massa strunt dessutom, för att sedan gå in och kolla hur många som sett/lyssnat?

Ja inte vet jag?

Kanske har den här våren gett oss modet att våga, kanske har vi alla blivit lite knasiga? Eller så har vi plötsligt upptäckt att det är andra saker i livet som är viktigare än, hur vi framstår, ser ut eller låter....


Nåja, Alter Ego, har ledigt, jag vågar vara precis som jag vill, och dessutom säger jag vad jag vill, även om ni kanske bara klickar förbi.... klick klick klick... 

Hm, svårt det här med att vara extrovert och törstande efter bekräftelse, för det är väl det? Nåja, om jag inte själv tycker det är lite roligt, att bjuda lite på sig själv, hur torrt och ointressant det än må vara, skulle jag aldrig göra mina små storiesar....

Så, man ska göra det man tycker är kul, eller hur? Oavsett vad andra tycker. Och det som inte skadar någon kan väl inte vara farligt, eller hur?

tisdag 6 oktober 2020

Hur mår vi?

 Det regnar, jo det fullkomligen öser ner, och det börjar bli mörkare......

Vi går mot höst...

Och det är en annorlunda höst, en fortsättning på den vår och sommar vi haft med pandemi, avstånd till varandra och ett extremt fokus på hur vi mår och om man kan sprida smitta. Kanske blir det än mer konstigt nu, att sitta isolerad, inte träffas på samma sätt som tidigare, då mörkret kryper på, det blir kallt och vi inte kan vara ute på samma sätt som vi kunde under våren och sommaren.

Hösten är vacker, luften blir så ren på nåt sätt, och alla underbara höstfärger som omger oss i naturen, och kanske är det här den allra bästa tiden på året för skiftjobb, man får fortfarande möjlighet att ta del av dagsljuset, behöver inte tillbringa dygnets alla ljusa timmar inomhus, utan möjligheten att kunna gå ut finns på ett helt annat plan.

Men mörkret kryper ändå på, fler av oss kommer att bli ännu mer ensamma, då man kanske inte bara kan hoppa in till grannen för en fika, dela sina tankar och en kanelbulle med någon....


Kanske bör vi fråga oss, hur mår jag? Och då menar jag kanske inte typ vilken temperatur kroppen har och om vi har snuva eller hosta, utan mer, hur mår jag inuti? I själen? I huvudet? I mina tankar?


Livet är inte riktigt som vanligt, en del av oss är mer påverkade av isoleringen, en del berör det inte alls. Och vi kanske borde bli mer uppmärksamma på hur våra medmänniskor mår, tecken på att allt inte är som vanligt... 

För livet är inte som vanligt, alla påverkas vi på något sätt, av förhållningsregler, restriktioner i vardagen och på jobbet. 

Kanske är det så, att man ska tänka efter hur man mår själv, påverkar jag andra i min omgivning genom mitt eget sätt att handla, reagera, vara? Vågar jag vara öppen med detta? Upplever jag att andra mär sämre, för att jag själv är så påverkad av pandemin och det som händer i världen?


Finns det en risk att man går vilse? Vilse i sina egna tankar och sanningar, när man kanske inte kan dela dem med någon.... 

Men man kan väl ringa? Prata via Skype? Facetime?

Ja, kan man det?, blir det verkliga samtalet lika naturligt, när man inte ser hela människan, känner närvaron och värmen från en annan människa? Jo skärmen kan väl visserligen generera lite strålningsvärme, men den stimulerar inte alla sinnen, lukten av en annan människa, värmen, smaken av kaffe som man delar i likadana koppar, kroppspråket, utstrålningen?  Jag pratar inte om effektivitet här, för jag tror att många möten blivit mycket mer effektiva med de digitala hjälpmedlen vi har, men jag tror tvärr att vi tappar en hel del av den känslomässiga delen i mötena, människor behöver alla den biten, en del mer, en del mindre, men den behövs, det är min fulla övertygelse.

Nåja, vi ska hålla ut och hålla i, men vi måste samtidigt ta hand om varandra, inte acceptera att det blir hårdare och kallare ute i vardagen, vi måste vara uppmärksamma, på vårt eget mående och på andras. Man kan ju liksom inte undvika den ena katastrofen, genom att skapa en annan Kanske måste vi få dem att vandra hand i hand, ta lite av varje liksom, för att den psykiska hälsan är definitivt lika viktig.


Ta hand om varandra, fråga hur männsikor mår, ge av din värme, se människor och vara närvarande! Närvarande i ditt eget mående och i situationen. Och framförallt hjälp varandra, sprid lite ljus och glädje! 

Det är mörkt nu......


lördag 26 september 2020

Anspråkslösa Ord

 Jaa ni, många är ni som följer mina små storysar på Instagram och facebook, och ni som inte gjort det, jag tror knappast ni missat nåt.... Om ni inte saknar att veta vad jag tar mig för utanför jobbet, privat, i trädgården, när jag träffar mina barnbarn eller bara funderar över vädret och livet.

Ibland kan det dock bli enklare att skriva, då alla de ord och funderingar som finns i mitt huvud inte får plats i Instagramappen, utan att det blir såna där pratinlägg som man bara klickar förbi i frustration över att människan bara pratar utan mening, jag hatar själv de kontona, där det inte ger mig någonting, klick klick klick, så är man förbi och får se nån gullig katt, ett till barnbarn eller en träningssnutt från ett gm eller en brukshundklubb..... De ger mig iofs heller ingenting, inga funderingar, tankar eller uppslag. De ger mig oftast bara en tanke om tillrättalagt, det perfekta livet, en bild av att alla andra har en bestämd mening med allt och vet vad de tycker är kul...

Kanske är tanken med mitt prat, att bara visa hur enformigt och enkelt livet faktiskt kan vara, eller enkelt, allt är inte enkelt, allt blir inte bra, allt funkar inte, i alla fall inte i min värld, men man kan vara nöjd ändå... Eller handlar det om enkelhet?  Enkel på Wiktionary Kanske är det mer det normala jag vill visa, men det är ju en synonym till enkel, precis som anspråkslöshet.

Det är ju bara ord..... 

Jaa, ni....

Man pratar ju mycket om pandemin som härjar, och under ett halvår slapp jag nästan alla delningar av nyheter kring migrationer som misslyckats, brott i alla former, där andemening var att förövaren alltid är av utländsk härkomst, nyheter kring hur farligt vårt land är, att våra folkvalda politiker är både det ena och det andra, delningar som inte gör något annat med oss än att vi ska förfasas, bli ännu mer rädda och göra samhället hårdare och mer kontrollerande, ibland funderar jag över när konservatism går över i kommunism, gränsen är ibland hårfin. Och kom inte med marknadsstrukturer och planekonomiska strukturer nu, tänk på Stasi, KGB etc..... Och nej, jag är varken konservativ eller kommunist, jag är bara en människa, som kan hitta mina tankar i bägge ytterligheterna, där jag dock aldrig kan hitta likheter är i den bruna falang, som så många verkar följa nu för tiden, läs fascismen, där hittar jag INGA beröringspunkter med mina egna övertygelser.

Nåja, nu blev det ett politiskt brandtal, det var inte meningen, tanken var att skriva om tankar som dyker upp i en tid, som faktiskt inte är som vanligt. Vi har lärt oss att leva med restriktioner, vi har lärt oss att tvätta händerna, använda handsprit, visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka.... Lärt oss? Det borde vara en självklarhet att tvätta händerna, att visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka, eller? Vi har också fått ge upp en del saker, kroppskontakt, handhälsningar, kramar, små lätta smekningar på människor vi bryr oss om, eller som bara verkar behöva det. Om det nu går att lära gamla hundar att sitta, ven om det tar lite längre tid, kanske vi kunde lära oss att visa medmänsklighet också, hjälpas åt att vända tanken kring att samhället är så farligt och hemskt, att vi faktiskt inte behöver vara rädda hela tiden, lära oss civilkurage, dvs istället för att filma med mobilen, ingripa när vi ser något konstigt, innan det går över styr, visa våra barn att man kan våga göra på ett annat sätt, våga vara människa och faktiskt leva. 

Lättare sagt än gjort, men alla vi som på något sätt möter människor, irl eller på nätet, tänk om vi alla skulle börja säga ifrån? 

Alla tycker ju inte lika i varenda sakfråga, men tänk att jag tror att vi alla behöver känna trygghet, äta mat, sova och leva, börja med det basala liksom, man kan ju börja med att fråga sig själv, vad vill avsändaren av detta ge mig?, behöver jag svara? Oj nu hamnade vi på källkritiken igen, men det är ju en viktig fråga för mig, ni som följt med mig ett tag vet ju det. Och nej vi ska inte sluta förfasas över våldtäkter, mord, skjutningar, politiker som beter sig som svin, men vi kan alla fundera på, vilka reaktioner blir det om jag späder på detta, är det nödvändigt Hade man kunnat göra på nåt annat sätt? 

Bara en tanke, utifrån nyhetsflödet, en lite tolvårig flicka skjuts till döds av misstag en natt i samband med en gänguppgörelse: 

Gänguppgörelse, det är som den gamla filmen "Warriors" alla ni i min ålder vet säkert vad jag pratar om, New York, olika gäng som str staden och när vi såg den så var vi nästan en del av den, men det var ju fiction, eller var det det har inte alltid människor delat upp sig i olika grupperingar, kämpat om att vara den starkaste, tagit till metoder för att vinna? Därmed inte sagt att det är den rätta vägen, men ska man stoppa det så tror jag att man gör det genom att lära våra barn det tidigt, och då måste det ske över hela världen samtidigt, det kan inte halta liksom..... Åh nu finns det en risk att jag snurrar in mig i ett resonemang som blir konstigt...

Nåja del två av mina tankar kring flickan som sköts, vad gör en tolvårig flicka ute, ensam utan föräldrar, om natten? I min värld stämmer det inte, ja ungdomar revolterar jag har själv gjort det, revolterat alltså, varit på ställen som mins föräldrar inte kände till, mina barn har gjort det, men en tolvåring, det är inte en ungdom, inte en tonåring, det är ett barn, ett barn som fortfarande skulle ha My Little Pony hästar och Barbiedockor kvar i flickrummet, inte brådmogna ute om natten.... Stereotypiskt kanske, men kan vi vuxna ha en del i detta, ger vi barn och unga en skev bild av vuxenlivet, tp, ska man köpa sexistiska kläder och smink till sin sjuåringar, BH, stringtrosor osv, ska man prata om kroppsideal Smal och tjock, smal och tjock..... Går det ens att hålla detta från dem idag, med alla kanaler som de har tillgång till, typ den här..... 

Alltså, nu trasslar jag in mig i ett resonemang som jag kanske inte klarar att vare sig försvara, eller ta mig ur, men kanske gör även pandemin och den osäkerhet som finns runt detta nya okända, även att jag börjar fundera över livet, möjligheter och hinder, styrkor och faror... Kanske kan det ge nya insikter, nya möjligheter att uppleva och erövra världen utan Warriors.

Så, om vi ska sammanfatta och slutföra alla dessa ord som blir lättare att skriva än att säga... Kanske ska man böja med sig själv Hur gör jag, vem är jag att döma, eller ens fundera över vad andra människor har för idéer, tankar eller val, kanske kan jag dela med mig av en verklighet som är min, lägga bort de sociala medierna ibland, leva och tycka om mig själv. Vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig?


Kanske en konstig jämförelse, men börja bara tänka så, så kanske du kan bidra till ett mer verkligt samhälle, ett liv på riktigt, där varje människa är unik och duger precis som den är..... Alltså, börja med dig själv, och för guds skull, ta hand om barnen! Visa dem att den värld som finns på sociala medier inte alltid är den sanna, visa dem den otillrättalagda världen, de är smarta, de ser och de tolkar in, och mycket av det som händer, tror jag beror på orättvisor, girighet och makt, vi måste jobba med maktstrukturerna....






torsdag 3 september 2020

Är sommaren slut nu?

 Stora trollungen har börjat på förskolan, lilla trollungen växer så det knakar, nätterna börjar bli kalla och jobbschemat återgår från och med i morgon till normalläge, 7, 5, 7, 5, 7, 11...... Alltså jobba 7, ledig 5, jobba 7, ledig 5, jobba 7 och slutligen ledig 11 innan det börjar om igen.

Hösten är väl på ingång, men fortfarande är det grönt ute, träden har ännu inte bytt till höstfärgen, det finns fortfarande blommor kvar som blommar, och massor av grönsaker att ta hand om. Med alla säkerhet finns det även svamp i skogen, dock har svampplockande varit oprioriterat i år.

Är det här en årstid jag gillar? Ja jag tror det. Luften blir behaglig att andas, temperaturen är ok, lagom med kläder behövs, man kan fortfarande ha dörren öppen under dagtid, och jag älskar färgerna, som dock inte kommit än som sagt.

Mörkret som kommer krypande, och gör hela världen lite mer dyster gillar jag dock inte, men det är enklare att härda ut, iom skiftjobbet, jag får tillgång till ljuset i större utsträckning än när jag jobbade dagtid.

Nåja, sommaren är nog inte slut riktigt än, jag kan fortfarande gå i sandaler utan strumpor, med tunna byxor och linne, fönstret i sovrummet är öppet hela natten och det har inte börjat smälla av luft i värmesystemet, vi håller i ett tag till, hösten kan bli lång utan att ha någon resa att se framemot, med minskade sociala kontakter, och social distansering....

tisdag 1 september 2020

Man ska dela med sig....

 När jag var liten, brukade vi få en dricka, en sån där glasflaska, 33 cl, med en kapsyl som man drog längs sidan för att få lös...


Ja, nu skulle ju inte det här handla om kapsyler, men bara för att ni ska förstå att det krävdes lite hårt arbete för mig som storasyster så behöver ni veta vad jag menar.

Jag, öppnade flaskan, helst utan att skära mig, vilket ofta hände och då sved det ganska ordentligt, ungefär som när man skär sig på papper.... Jag hällde sen upp i två glas, som stod tätt intill varandra, och delar man på 33 cl, och vi är två, då blir det, 16,5 cl var, dvs lite drygt en och en halv deciliter bubblig, söt och god dricka var, ofta var det Trocadero, eller Must.

Två glas står nu där, med exakt lika mycket i, och min lillasyster fick välja glas först, för jag delade ju.... Nu vet jag inte om proceduren var lika viktig för henne som för mig, tror vi tänkte lite olika, hade jag tur tog hon det glaset där dricka var någon millimeter lägre i, och jag fick nån milliliter mer, oftast var det så exakt så vi var nöjda bägge två. Vi doppade pepparkakor, så det blev en enda gegga, och farmors bullar med vanilj. Att dela med sig och dela lika var viktigt, och jag tror att rättvisetänket, eller dela med sig tänket börjar där någonstans...


Att dela med sig, även om jag ibland kanske är mer av en egoist, är i alla fall grundläggande för mig, jag delar med mig av det jag har, lånar ut pengar, ger bort frukt och grönt från trädgården, delar min tid och inte minst mina idéer och åsikter.... 

Men det viktigaste är nog att jag delar mina idéer, de där som bara sprutar ur mig, idéer om hur man kan göra saker på andra sätt, förändringar, utmaningar och oftast i mina ögon förbättringar, och för det mesta bara kommer de, utan att jag egentligen tänker efter, brainstorming är det jag är bra på, men faller det alltid bra ut? Ja vem vet....


Alla mina tankar, idéer, knasiga upptåg, erfarenheter, känslor eller för den delen motvalsiga uttalanden är INTE en sanning, många är bra, men de flesta är helt ogenomtänkta, nåja erfarenheter är ju erfarenheter men de handlar mer om känslor tror jag, "Jag gjorde så här och då kändes det så här".... Även de ogenomtänkta, finns det ens det ordet?

Typ, är ni med? Ja ni som känner mig, vet att jag brukar säga så, mest för att stämma av att jag inte springer iväg för fort i min hjärna, mina tanke lampor kan ploppa upp mycket snabbare än vad många orkar med att ta in, många människor är mer eftertänksamma än mig, en egenskap jag önskar att jag hade mer av, kanske kan man träna upp den?

Var vill jag nu komma med det här svamlet, folk delar ju med sig av både det ena och det andra, på senaste tiden delar man med sig av saker man läser på internet, ibland faktiskt utan att ens läsa innehållet...  

Men man ska ju dela med sig....

Eller?

Kanske ska jag tänka likadant, innan jag delar med mig, som jag gör när jag läser nåt på nätet, göra lite egen källkritik, i min egen hjärna, var kommer det här ifrån?, hur landar det här hos mottagaren?, Kan det missförstås?, Hur påverkar det mitt fortsatta liv, mina relationer, mitt jobb, om jag delar med mig?


Nåja, jag kommer att fortsätta dela med mig, och precis som alla ni som delar i sociala medier, och får mina tankar kring det ni delat, så får jag acceptera att alla inte "är med mig" alla gånger, att jag tänkt lite för fort, delat lite för slarvigt....

Och delade jag lite för slarvigt som barn, när jag delade drickan, så fick jag ju mindre, för då tog min lillasyster det glaset med mest i...  


Så ibland kan det vara bra att vara noggrann, när man delar med sig... För gör man fel, kan det slå tillbaka, även om min lillasyster apselut var värd all dricka hon kunde få....

Nu vill hon ha en häst, synd inte jag har en, för den hade jag definitiv delat med mig av :)


söndag 2 augusti 2020

Hade det varit som vanligt.....

Så hade jag definitivt jobbat....

Vaknar efter två förmiddagsskift, nästan lika tidigt som dagen innan, och har ont i halsen...
ONT i halsen?
Jag brukar inte ha ont i halsen?
På höger sida där tungan börjar, eller tar slut beroende på vilket håll man tänker åt, ja just där, nästan i svalget, är det en öm och raspig känsla. Jag är inte hes, har ingen feber, hostar ungefär som vanligt, och känner mig inte sjuk, bara den konstiga lite vassa och svullna känslan i halsen.
Nåja det går väl över.

"Är du det minsta sjuk, stanna hemma" Anders Tegnells ord far fram och tillbaka i mitt huvud, minsta sjuk? Ont i halsen är det ett symtom? Ett symtom på det där viruset som härjar?
Sjuk för mig är inte lite ont i halsen, sjuk är minst sängliggande, eller en ordentlig magsjuka, då är man sjuk och är hemma från jobb eller skola.
Nu har jag ont i halsen...

Jag har sällan ont i halsen, jag brukar om jag blir förkyld, få en mycket mer ihållande hosta än den jag dras med hela tiden, bli hes, eller som sagt, få magsjuka, men ont i halsen.

Låter det gå några timmar, för det går med all säkerhet över, och när klockan är mer normal tid, då vanligt folk vaknar, så har jag fortfarande samma känsla, och den där ångestkänslan kommer över mig:
Om jag nu har nåt virus i kroppen, går till jobbet, finns det risk att jag smittar andra, trots att jag knappast känner mig sjuk själv?
Kan jag ha smittat några redan under gårdagen? Då hade jag iofs inte ont i halsen, var bara så där vanligt förmiddagstrött som man kan vara, ni som jobbat förmiddagspass, vet vad jag pratar om, ni som inte gjort det, ja det påminner om zombietillståndet man kan hamna i när man vakat med sjuk bebis, eller varit på fest en hel helg, ja ni fattar., trött alltså.

Ringer chefen.
"Stanna hemma! Åk och testa för Covid-19." Ja nu lät det väl inte riktigt så, det var väl kanske mer ett resonerande samtal, men det blev de två slutsatserna av samtalet i alla fall.
Sagt och gjort, info till Kollegor att jag inte kommer i em, varför och vad som nu sker, någon kollega skriver att det inte tyder på Corona, vilket inte jag heller tror, men man kan ju aldrig veta, och det kan ju vara bättre att vara helt säker, och inte ta det osäkra före det säkra liksom.

Bokar en tid för självtest hos 1177, jättesmidigt, Tar bilen och far mot Arvika, kör fel då jag trodde det var parkeringen vid stadsparken, vilket det inte var utan vid folkparken, hittar dit, ställer mig i en markerad ficka, och får lägga mitt körkort i en sån där prasslig landstingssoppåse, som en maskbeklädd person sträcker fram till mig. Jag sitter kvar i bilen, tur att det inte är 25 grader varmt i alla fall.
Får tillbaka en påse vi rutan, med ett provkitt, tre tops, ett provrör, en liten pipett med koksaltlösning, och en spottkopp, åss en manual, hur man gör liksom.

"Ta ur grejerna ur den stora påsen och lägg på den lilla" 
Ok typiskt mig, jag har redan rivit ur alla grejerna ur påsen, får börja med att sortera dem igen. 
"Bryt av toppen på pipetten med koksaltlösning, öppna provröret och lägga korken med gängorna uppåt, på påsen, håll röret i handen och häll i koksaltlösningen" 
Så klart. 
Ta en tops och för den in längs kinden och gnugga runt i svalget i 20 sekunder" 20 sekunder hur länge är det Tillräckligt länge för att jag ska få världens kräkreflex och nästa få pinnen längre i halsen och ut genom nacken....
"Stoppa sedan ner topsen i koksaltlösningen och vispa runt i 20 sekunder" Jag sneglar på mannen i bilen bredvid, såg han min kräkreflex? Pinsamt! 
"Ta en n tops, topsa i näsan, 20 sekunder i den ena näsborren, sen 20 sekunder i den andra" Funderar på hur puckad ser inte det här ut, här sitter vi på rad i våra bilar, topsar oss själva i näsan med världen längsta tops, med en påse i knät som det står Hazard, biological material på. Surrealistiskt.
Nåja, mitt prov kommer ju ändå inte att visa något... 
Eller kanske det gör det, kanske har jag gått runt på jobbet som en superspridare, orsakat att många andra kommer att bli sjuka... hamna på IVA.... Kanske DÖ?.....
Nu är det bara en tops kvar, och en spottkopp.
"Spotta i den lilla spottkoppen, rikligt så det täcker botten" Spotta set kan jag, mycket, för saliv har jag aldrig haft brist på, men i en kopp? Normalt när man spottar spottar man liksom bort det, med fart, som en stor kladdig loska. Flopp liksom, men träffa en liten spottkopp, precis vid munnen i bilen?
Samlar spott i munnen, håller den lilla koppen under och släpper ut det försöker spotta, men spottet släpper liksom inte från munnen, en seg sträng hänger sig liksom kvar, och i en handen har jag ett provrör, som jag inte kan ställa ifrån mig, i den andra spottkoppen där spottet nu hamnat, utom det som fortfarande bildar en seg sträng upp till min mun, en kväljningsreflex till, inte pga att jag petar mig i halsen den här gången utan för att det blir en äcklig känsla med en seg sträng spott, mellan spottkoppen och min mun.....
På nåt vis lyckas jag få bort det, ställer ner den lilla koppen i knät och vispar runt med den sista topsen i spottet innan även den rörs ner i koksaltlösningen i det lilla provröret.
"Sätt på korken på provröret, stoppa ner det i den lilla provpåsen, lämna in, och kasta de använda provmaterialet i vanliga hushållssoporna"
Jag viftar ut genom rutan med min färdiga provpåse, lämnar den och får reda på att svar kommer, innan onsdag.
Innan Onsdag, då är ju jag ledig igen, ska jag inte kunna jobba på hela perioden? 
Fast har jag Covid-19, kanske jag inte kan jobba på länge?
Hur länge är man hemma liksom, vad gäller...

Far hem och googlar massor med information, på region Värmlands sida, där står bara vad som gäller inom vården, på vårt interna nät på jobbet, vi har nästan tuffare regler än de har inom vården? På folkhälsomyndighetens sida, "Är du det minsta sjuk, stanna hemma"...
Nåja, det får ge sig, innan provsvar kommit kan jag väl inte göra nånting.

Lördag em, kommer att pling från 1177 i mobilen, du har ett nytt provsvar, redan, nu har det hittat nåt konstigt, eller så gick det inte att analysera, min spottsträng som gottade till sig i BMW:n gjorde det säkert felaktigt.


Negativt!
Och det tog bara drygt ett dygn att få svar!

Men jag har fortfarande ont i halsen, och reglerna på vårt jobb, säger: Har du varit hemma för att du varit sjuk med symptom för Corona och varit på provtagning som visar negativt, att du inte har Corona, ska du ändå vara hemma och ha varit symptomfri i 48 timmar innan du återgår i arbete.

Så, jag får nog bli hemma några dagar till....
Hade det varit en helt vanlig vår, utan pandemi och för den delen hysteri i samhället, hade jag med all sannolikhet jobbat, med lite ont i halsen.....

söndag 26 juli 2020

Hur mår du? Egentligen?

Kommer på mig själv med att Googla "Psykisk ohälsa", läser om panikattacker, ångest, trötthet och hopplöshet, och plötsligt har man alla symptom.....

Nej då, så illa är det inte, men jag känner en hopplöshet, eller kanske man ska kalla det rastlöshet, och att det mesta är ganska tråkigt...
Rastlös är jag ju sen tidigare, har svårt för att inget händer, att man inte träffar folk, hittar på saker....



Jo jag hittar på saker, trädgården har fått ett uppsving, sovrummet är renoverat, skafferi och lador påfyllda, och vi har väl knappast någonsin tidigare handlat så mycket onödigt, som nu under de senaste månaderna...
Jobbet är annorlunda, fullt fokus på pandemi, och en oro för att göra fel, smitta någon....
Smitta någon? Jag är ju frisk?
Men...
Hur vet man det?
Varje gång jag träffat mina underbara små barnbarn, så blir känslan "Tänk om jag nu är sjuk", har jag inte lite ont i halsen? Oj, har nu farmor/mormor smittat ner sina små älsklingar.
Men det har jag ju inte, men man kan ju aldrig veta.....

Oron och rastlösheten river i kroppen, och bara den känslan kan ju göra mig sjuk...
Eller?

Ända sedan mars har vi nu levt med den här verkligheten, och hela livet, samhället, jobbet, ja allt är liksom satt "On Hold" vi verkar vänta på nåt, tänk om det där vi väntar på inte kommer.
Medan jag väntar, vankar jag omkring, röker som en borstbindare, vilket definitivt inte gynnar min hosta, som jag haft sedan länge. Jag småäter vissa dagar, äter inte alls andra dagar, äter bäst när Stora O är hemma och påtalar sin egen hunger, då måste jag ju laga mat... Ja ni fattar, eller så fattar ni inte alls...




Får en känsla, vi kan kalla den dåligt samvete, när jag gör någonting, som skulle kunna vara i onödan, en tur till stan, där man strosar runt lite, möter människor, handlar lite mer onödigt, kläder på rea till trollungar, mer hygienartiklar till det lager vi redan har, nån leksak, och ytterligare nåt som är bra att ha.
Just det där ordet "Onödan" vad är det Kanske är det ett lika knasigt uttryck som "Sunt förnuft", jag tror det finns lika många sunda förnuft som det finns människor, och det som är onödigt för mig kan vara helt nödvändigt för någon annan.
Ovissheten och känslan av att inte förstå, eller tillhöra är den som är allra svårast att hantera...

En gång....

Vi lekte, eller var, kanske man skulle kalla det idag, ett litet tjejgäng på kanske 5, hemma hos en av de populära tjejerna i skolan. I huset fanns en källare och precis där trappan tar slut ner i källaren, står en frysbox, ni vet en sån där stor box, som dundrar till lite när den startar och stänger av kompressorn som gör att den håller sig kall, i frysen hämtades glass. Vi tog varsin glass allihop, och en efter en hoppade man upp på frysboxen och satte sig, där fick det bara plats fyra, och jag blev den som blev över....
Känslan av att sitta bredvid, på nedersta trappsteget och se de andra, vissa av dem med "lägre rang" än mig i gruppen, höra dem tissla och tassla, utan att känna att man deltog, skapade en klump i halsen, en klump som var mycket svår att svälja, gråt som kommer upp i halsen och skapar våta ögon när man känner att man är utanför...
Utanför, jag som hela livet varit världens mittpunkt, den som syns, finns och tagit plats, fått all uppmärksamhet på ett självklart sätt, och tagit det för helt naturligt. Hur gör man när man plötsligt inte "får plats"



Kanske har den här händelsen påverkat mig, eller ja det har den, känslan känns så väl igen.
Och nej jag har aldrig varit mobbad, och jag tror inte att man gjorde det med flit, även om det var min upplevelse just då.
Jag vet inte hur situationen slutade, om det blev som vanligt igen. Jag vet bara att känslan gnagde ett stort hål och gjorde djupa spår som fortfarande finns kvar, kanske är det därför jag hellre flyr än illa fäktar, för att slippa känna känslan. Ändå ger jag mig in i sådana situationer, säger vad jag tycker, har åsikter, är obstinat, och ger mig inte... Men kommer känslan av svek, då backar jag, resolut och det finns vissa jag inte överhuvudtaget vill vare sig se eller umgås med, de är inte många, men de finns.
Tror knappast någon av er skulle beskriva mig som en som hellre flyr än illa fäktar, fast jag fäktar hellre för andras skull än min egen, eller så lägger jag över det på någon annan, för att kunna driva min kamp.



Strategin för att slippa bli besviken, är väl att göra ner, pissa på, det som känns osäkert, innan besvikelsen kommer. Det måste jag sluta med, att pissa på saker alltså......


Nåja, vi lever i en rådande pandemi, Covid-19 är här, och vi får väl göra det bästa av situationen, men jag tror nog att det börjar bli dags att vi skapar nya spår att gå i, nya sätt att få en vardag, för den här känslan av att gå runt och vänta på att de blir som vanligt igen, den är grymt jobbig..
Och det kanske inte blir som vanligt? Vi kanske tvingas skapa nya sätt att göra saker och ting på, nya sätt och metoder.

Och jag tror också att vi ska fråga oss själva, och andra:

Hur mår du? Egentligen?

tisdag 7 juli 2020

Surrealistiskt....

"På grund av rådande pandemi, ber vi er alla visa hänsyn och hålla avstånd, Tack" Rösten sprakar ut från butikens något raspiga högtalarsystem, medan jag står, snällt väntande i kön, på min markerade plats, "Håll avstånd" en och en halv meter från damen före mig. Jag tänker förstrött att det borde man inte behöva säga i högtalarsystemet längre, vi borde klara det ändå, det kommer till oss, via golvmarkeringarna, små notiser på kundvagnen och genom att folk faktiskt håller avstånd, väntar på att få komma fram till mjölkkylen, ja ni fattar.... Kommer plötsligt på mig själv med att sakna "Pelle, saknar sin mamma, Om Pelles mamma hör det hör, vänligen kom till kundtjänst" Har barnen plötsligt blivit mer lydiga i affären, eller håller föräldrarna bättre koll på dem plötsligt, kanske för att den där pandemin härjar, och gör att det kanske kan vara farligt att komma bort. Pelle, snälla göm dig lite, jag vill att världen ska vara som vanligt, med snoriga och bortsprungna ungar.


En annan surrealistisk tanke dyker upp i min skalle, nåt från Handmaids Tale, tror jag, "Idag får man köpa två kilo nötkött till varje hushåll" eller kanske var det nåt annat, men rösten var den samma, i högtalarsystemet i affären, där det patrullerade beväpnade män, som kontrollerade att ingen social kontakt togs mellan de besökande. I min tanke ser jag plötsligt det, beväpnade män, som bryskt petar undan damen vid mjölkkylen som kom för nära kunden före, mannen som stod lite för långt fram i kön blir också bryskt tillbakaputtad, och barnet som okontrollerat knallar i väg från sin mamma, tagen och buren tillbaka.....
Surrealistiska tankar, jo jag är ju sån, tänker och fantiserar, knasigt och galet, men det kunde vara verklighet.


Jag är faktiskt väldigt glad att jag bor i Sverige just nu, även om vi ses som paria i resten av världen och inte ens tillåts resa över gränsen till Norge, vi har i alla fall getts möjligheten att med förnuft och känsla, sköta oss under pandemin med endast rekommendationer, och som lydiga svenskar blir ju det våra regler, ingen militär på våra gator, inga straff och inga stängda möjligheter, mer än begränsningar som de flesta i alla fall följer. Nog för att jag har svårt för att hitta en rimlig vardag på jobbet, där begränsningarna gör att det är svårare att utföra sitt arbete så som jag brukar, hur är man en "synlig och närvarande" ledare, när man inte ska besöka i onödan, vad är i onödan? Nåja, jag följer de rekommendationer som getts, gör som vi kommit överens om, och försöker anpassa mig efter en ny vardag, för den här surrealistiska tillvaron som vi ändå lever i, kommer nog att vara vår vardag länge framöver.


Ja när världen och ens verklighet ställs på ända, även om livet på landet med barnbarn, trädgård, man och hund är ungefär som vanligt, jag slipper gå på en massa kalas, vigslarna är färre till antalet och tar mindre av min sommartid i anspråk, då blir det lite surrealistiskt, men vi vänjer oss väl, det viktiga är väl att vi inte halkar tillbaka i gamla hjulspår utan kan fortsätta vara rädda om varandra, hålla oss friska och skapa nya vägar att ta oss fram på i livet.
Men just nu är det surrealistiskt...

söndag 31 maj 2020

Hur härligt kan det bli?

Snart semester, en natt kvar, sen ledig en hel månad, 1:a juli börjar jag jobba igen.
Och frågan vad ska du göra på semestern? Ja den är enkel att svara på, jag brukar ju vara hemma, och likaså i år, precis som många fler i vårt vackra land.
Jag stannar dock inte hemma på grund av Coronarestriktioner, utan bara för att jag vill det, nåja jag följer ju givetvis restriktionerna, men hade nog varit hemma lika fullt även utan dem :)

Och med en trollunge på 11 månader, som just jag får vara farmor till:


Och som jag kanske kan få busa lite med :)

Och en trollunge till, som är endast någon vecka gammal, och som just jag får vara mormor till:


Som jag kanske kan få snosa på, så blir inte livet tråkigt.

Nej det blir bara härligt, trots Coronavirus och att de slutat sälja Mentholcigaretter....

Ja ni läste rätt, det har hänt nu, lagen om att man inte får sälja smaksatt tobak...
Jag tror att tobaksindustrin i sin jakt på nya beroende människor, genom att locka ungdomar med alla möjliga smaker på snus framförallt, hallon, lakrits, viol, ja you name it, så blev det för mycket för präktiga sverige, tobak ska vara tobak, och inte godis, jag kan hålla med, men mentholen har funnits ja så länge jag kommer ihåg i alla fall, men den åkte med den också, så nu har jag fått "nya" cig, ja de ser likadana ut, och har samma förpackning, bara en lenare smak, enligt tillverkaren.....
Hm...

Nåja, jag överlever, giftet får jag i mig, och det finns ju snus utan tobak fast med nikotin, som ff smakar mint :)
Och det finns Läkerol :)

Och barnbarn, det är ju viktigast!

Att en får hat så här gött....
Sa jag att jag har semester från och med måndag?



lördag 23 maj 2020

Välkommen till världen, Nils!

Att få livet berikat med en trollunge till, det kan ju knappast vara mer underbart!


En liten plutt, 3660 gram och 51,5 cm, såg världens ljus i går, 22 maj, och hela lilla familjen mår bra!
I en konstig värld, där mormor inte får besöka, än, men dock ändå så efterlängtad och välkommen.

Mormor, sug på den ni.

För så är det Nils, att en mormor betyder mycket att ha, en mormor är en sån där extra vuxen som älskar dig till månen och genom hela universum och tillbaka helt gränslöst.
En mormor kan man alltid räkna med att hon finns där, en mormor har en hand att hålla, nybakade bullar, en famn att vila i, och en massa bus att uppleva tillsammans med.
En mormor sjunger sånger, läser böcker och rabblar ramsor, en mormor kan byta blöjor, dra barnvagn och sticka sockor.

För mig, betydde min mormor, oändligt mycket, och jag vet att din mammas mormor betyder oändligt mycket även för henne, så det är ett stort updrag jag fått, och vi ska uppleva det tillsammans.

Så Lille Nils, Välkommen till Världen, här finns mormors hand att hålla!

Mormor och Farmor, ja sug på den ni ;)



måndag 27 april 2020

Handla måste man ju......

Ledig vecka, lön och Plupp har lite att fixa innan mormor trollunge nummer två ska anlända, hon vill ha sällskap till IKEA.
Ja visst jag följer med, jag har själv några behov, en ny nagelfil, dynor till mina stolar ute i pergolan, hundmat och jord.
Handla måste man ju......

Laddade med handsprit och väl förvissade om att det för tre veckor sedan endast var en handfull personer på köpcentret när jag senast besökte det, så gav vi oss i väg.
Handla måste man ju......

På första stoppet granngården, var det liv och rörelse, markeringarna i golvet för att hålla avstånd fyllde en funktion, för det var kö, folk köper plantor, jord och trädgårdstillbehör, och jag tror att just en sån affär i dagsläget går rätt bra, folk har ju plötsligt tid, eller man kanske ska säga att de känner sig manade att vara hemma.
Handla måste man ju......

Hittade ingen bra hundmat på granngården, då vi bestämt oss för att köpa något allergent foder, då lilla fröken terriorist fortfarande kliar sig och att det skorvliga och kliande är tillbaka i ena örat, så vi begav oss till Solstadens smådjursklinik, här var det nästan ingen alls, kanske är djuren friskare, eller så njuter djurägarna av att kunna vara hemma med sin fyrbenta vänner.
Handla måste man ju......

Med en liten säck svindyr hundmat, 699 kr för 7 kilo, begav vi oss mot köpcentrat, konstaterar att det är mycket mer bilar än sist, men hittar ändå en bra parkering, där jag inte behöver backa ut sen.
Handla måste man ju......

Apoteket och Lyko, nagelfilen köpt, samt lite klet till håret. Ser när vi strosar vidare, REA i de flesta butiker, och vi möter nästan lika mycket folk som en vanlig dag på köpcentret, folk äter lunch, plockmat finns fortfarande, om än med ilskan markeringar på golvet som visar hur tätt man får stå när man fyller sin tallrik med Thaimat.
Handla måste man ju......

Cassels har 50% REA, så där strosar vi in, butiken välfylld känns mest som att de tagit ut hela lagret i butiken, nåja jag vet ju inte hur det brukar se ut där inne, men är inte riktigt van att det finns så oändligt mycket av olika färger, typer och storlekar.
Handla måste man ju......

Vänder tillbaka och sätter oss för en Fika/Lunch vid Waynes Coffee, ser strömmen av människor, in och ut från köpcentret, unga, medelålders och de där gamla, de över 70, eller kanske jag ska säga
70-ish, svårt att bedöma, men borde inte de stanna hemma? Tänker att det var i stort sett bara de som var här sist jag var in, då för tre veckor sedan, när köpcentret ekade tomt, och kändes apokalyptiskt.
Handla måste man ju......

Efter fikat och en rökpaus, som innebar lite hostande från min sida, ja jag vet att jag borde sluta röka, hostande som gav många sneda blickar från förbipasserande människor, nästan så att man önskat sig en skylt med texten, rökare med rökhosta, något jag haft under en längre tid, men tidigare aldrig erkänt, jag har ju alltid varit "lite förkyld"
Handla måste man ju......

Stora Coop, falukorv via Karma, trosor på Lindex, en snabbis in på Hemtex där vi köpte en mjuk filt till nya trollungen, hämta ut Babybox från Libero på ICA Maxi, handla lite även där, så hade vi gjort köpcentret, tillsammans med massor av andra människor som troligtvis också fått lön, kände att det är nog lite folk, eller bara hade lust att slå ihjäl några timmar.
Handla måste man ju......

IKEA, även här mindre bilar än vanligt på parkeringen, men definitivt inte tomt, de var folk i gångarna, visserligen är IKEA stort, men att hålla avstånd, är inte helt enkelt när man disciplinerat håller sig till utmärka gångvägar, och knappast vågar gå utanför dessa.
En liten bänk att ha n trådlösa skrivaren på, några dynor till stolarna, en liten elefant till Betty, några bra och ha babysaker till nya trollungen.....
Handla måste man ju......

Vi hade tänkt käka på IKEA, ett måste liksom när man är där, men tji fick vi, där var restaurangen stängd. Så det fick bli en tur tillbaka till köpcentret och MAX fick stå för maten.
Kön till Systembolaget, ringlade ända från Bolaget till ingången på centret, har jag faktiskt aldrig sett tidigare, kanske har de begränsat antalet personer inne i butiken samtidigt.
Handla måste man ju......

Dagen nästan slut, en tur till Lidl, där mjukt toapapper, servetter, kaffe och en stor chokladkaka blev resultatet, sen var dagen liksom slut, med några kronor mindre på kontot, fötter som kändes, så bar det iväg hemåt, nöjda, lite skamsna över att vi "umgåtts" med så mycket folk, som egentligen inte skulle ha varit där.
Handla måste man ju......

Nåja, det borde väl egentligen inte vi heller ha varit....
Men man känner sig dock lite lycklig när man får shoppa lite, eller hur?
Handla måste man ju......

torsdag 9 april 2020

Jo, vi kanske kan hjälpa dem :)

Våra vänner alltså :)

Nut, som vi förövrigt bodde hos vid vår senaste resa, och var på cocking class hos, gör Chilipasta, som hon säljer och skickar, och förhoppningsvis skickar hon även till Sverige, Om det går.....


Och nu pratar vi inte tam chilipasta, som man kan köpa på Ica, nu pratar vi CHILIPASTA :)

Jag har beställt ett antal burkar för eget bruk, men är du sugen på att testa, så delar jag gärna med mig, under förutsättning att de kommer fram, man vet ju aldrig med postgången, och speciellt inte i nuläget, men vi kan ju hoppas.

Hör av dig i så fall, om du är intresserad.

onsdag 18 mars 2020

Våra Thailändska vänner?

Har ju som ni kanske förstått knutit några thailändska kontakter när vi varit där, vanliga Thailändare som jobbar i turistnäringen, de vi hyrt lägenhet av och en underbar lite kvinna som både masserat oss, och fixat naglar.

Ae, som vi hade med oss på utflykt en av de sista dagarna av vår senaste resa, har jag även kontinuerlig kontakt med via messenger, och på knagglig engelska, från bäge håll försöker vi "prata" om både ditt och datt, kärlek, ungar, livets vedermödor och lyckostunder.

Jag och Ae på tur :) Han där bak bara dök upp..... Och nej, det är inte Stora O ;)


I morse, skrev vi till varandra och hennes liv på jobbet nu, går mest ut på att sitta och vänta, i stort sett alla turister är borta från Khao Lak, och därmed inkomsten, så tragiskt, hon är ju bara en av alla de som glatt med ett leende tar emot oss när vi tar vårt pick och pack och alla våra pengar och besöker dessa länder, som i vissa regioner i stort sett lever på turismen.

Ja jag vet att det är bra för miljön att vi inte flyger, och jag vet att det är svårt och kommer att bli ännu svårare för vår egen turismnäring, men mitt hjärta blöder lite....
Runt om i Världen finns det massor av människor som Ae, som kommer att känna en otrolig hopplöshet, i den här krisen.

Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet, för att vi har ett samhälle med väl utbyggda system för alla människors lika värde, trygghetssystem, ett folkstyre som tar ansvar och ändrar regelverk snabbt, för att vi alla ska klara att leva vidare, om än att det kan bli jobbigt även här, men tänk er hur det skulle vara helt utan detta?

Jag har lovat henne att vi kommer tillbaka, när det lugnat ner sig, och jag hoppas att vi alla fortsätter att leva under tiden, tvättar händerna, stannar hemma när vi är sjuka, hjälper varandra och ser till att INGEN lämnas ensam, även om det bara är en sån enkel grej som att man har kontakt via messenger.

tisdag 17 mars 2020

Alla har vi våra skavanker...

Någon mer än mig som går runt och funderar på om man är sjuk?
Varje hostning, varje nysning, varje snytning, utvärderas noga, ett litet stråk av spänningshuvudvärk över pannan, har jag feber?

Men nej, jag kan inte säga att jag är sjuk, det tillstånd jag befinner mig i är helt normalt, hosta och att jag behöver snyta näsan på morgonen, har jag hållit på med i flera år, som ni vet.
Lite spänningshuvudvärk hit och dit har jag ibland, en Ipren, så är det borta, kanske skulle det funka lika bra med sockerpiller, för det är mest tagandet av tabletten som hjälper tror jag....

Att ryggen och höfterna alltid inte funkar helt obemärkt, ja det får man väl leva med...

Influensa, vad är det?
Jag tror faktiskt aldrig jag haft det....
Förkyld, ja, men jag brukar bara bli tät i näsan, hosta som vanligt, lite mer skorrande bara, och jag brukar bli hes.
Feber, extremt ovanligt.

Vaccinering? Nja vi tog ju Hepatitsprutor, när vi åkte till Cap Verde första gången, men det var mest för Stora O:s skull, han tyckte det var viktigt, men vaccinering mot Svininfluens, säsongsinfluensa, TBE etc etc, nej jag har nog omedvetet valt att avstå, kanske för att de som verkligen behövt det ska kunna få tillgång till de doser som finns.


Nåja ett normalt grundskydd med polio, TBC, stelkramp och sånt har jag ju givetvis, och mina barn har fått det som ingår i det normala vaccinationsprogrammet för barn i Sverige.
Stelkrampen byggdes på efter att jag blivit biten i en finger av en mycket glad valp för några år sedan också.

Men det här med Influensa, en annan typ av Virusinfektion, det har jag nog aldrig haft faktiskt.
Nu jinxar jag säkert igen, men jag är ju nästan känd för det :)
Kan det vara så att vissa av oss inte är mottagliga för virusar?


Dom kanske inte gillar mig?
Eller så dödar jag dem snabbt med hjälp av en superdos Nikotin?
Nej, nej jag menar inte att alla ska börja röka, jag är väl medveten om att min lungkapacitet med all säkerhet är sämre än en ickerökares, och just den lungkapaciteten, behövs nog nu om det här nya viruset fastnar, och sätter sig just där.....

Nåja alla har vi våra skavanker, men den här oron i samhället och allt som händer, gör att man får en massa funderingar i sin skalle.
Och det är svårt att bedöma, "Stanna hemma om du känner några symptom på luftvägsinfektion"
Men det måste ju vara så att mitt normaltillstånd, inte är symptom. Det svåra med det är ju hur omgivningen uppfattar det.
Man vågar ju inte hosta, så någon hör det....
Kanske skulle man s på märken på kläderna......

"Rökare" Och därför hostar jag.....


måndag 16 mars 2020

Spanska sjukan

När jag var liten, älskade jag att lyssna på när mormor och morfar berättade om hur det var när de var barn, en av berättelserna som mormor delade med sig handlade om när hon blev skickad till landet då Spanska sjukan härjade i Uppsala, Sverige och Hela världen.
Här kan du läsa om Spanska sjukan

Hon berättade om att de fick korv på smörgåsen, och att hon åt runt korven för att spara det bästa till sist, och historien om detta kom ofta då man ville ha mer pålägg efter att ha ätit upp det godaste.

Att hon blev skickad till landet, var väl antagligen för att det ansågs att lantluft var bättre och troligtvis för att man träffar mindre folk på landsbygden än i stan. Och det skapade ett minne hos henne som satt i hela livet, även om hon bara var sex år då utbrottet av Spanska sjukan startade.

Nu när vi i den här tiden, läser om framfarten av Corona viruset Covid -19, så får  man tankar kring hur det gick till då, att man kunde skicka sin 6-åring till en helt främmande familj, långt ute på landet, och som en i en syskonskara på sju, hade hon med alla säkerhet med sig något eller några av sina syskon, i alla fall vill jag tro det, för visst var min mormor en högst kavat och självständig kvinna, men en liten 6-åring, ensam i stora världen.....

Nåja, en annan tanke som man snabbt kan se är ju fördelen med att bo på landet, där man är ganska isolerad från start liksom, att nästan alla av oss sen måste bege oss mot mer tätbefolkade områden både för att handla och arbeta, ja det är ju något vi skapat iom centraliseringen i samhället, våra små lanthandlare, butiker, skolor och annat har ju försvunnit, sakta men säkert.

Man kan ju i de här tiderna känna sig ganska nöjd över att bo på landet, man delar inte trappuppgång, man delar inte hiss, men delar inte dörr in i huset.....
Lättare att hålla sig isolerad alltså.
Både på gott och ont.....






lördag 14 mars 2020

Oj vad hände nu? "Hjälpande ängel"

Surfar runt som vanligt på kvällen, kikar på Facebook och twitter, Coronavirusets framfart dominerar givetvis flödena, och ser plötsligt en delad bild.

https://twitter.com/Reformisterna1/status/1238148179662692352?s=20
Och tänker, va synd att inte vi också har en trappuppgång, för det där skulle jag kunna tänka mig att göra... Men när man bor på landet, där byn är några mil lång, och bred, är det inte ens möjligt att lägga liknande lappar i postlådorna....
Men man kanske kunde lägga ut det på facebook, erbjuda sin tid och medmänsklighet, för att hjälpa till, jag kan handla, hämta mediciner, fika på trappan, gå en promenad.
Kanske är det så att många sitter ensamma, isolerade, man kan ju vara orolig, ha sina nära och kära långt bort, eller vara sjuk, satt i karantän, eller höra till en riskgrupp som gör att man inte kan eller ill ta sig ut....

Så, jag gör att litet inlägg, lånar bilden och lägger ut:


Massor med gillaklick och hejarop möter mig genast från tråden, som bara delas i just den gruppen som jag skapade för några år sedan "Värmskog en liten by med affär och allt"
Jag kryper till sängs, och känner att jag i alla fall gjort något. Och kanske är det så, att jag hellre handlar för att må bra själv, istället för att sitta vid datorn och läsa om konspirationsteorier, usla beslutsfattare, och hur snd det är om alla "lurade människor"...

Vaknar på morgonen, och har ett meddelande från P4 Värmland, "Kan vi få prata med dig?"
Givetvis får de det. Jag svarar och tänker att de ringer väl sen....
Åker med Söta S och trollungen till Karlstad, för ett besök på Gripen, och blir uppringd på parkeringen på Bergvik, precis när vi ska handla, "Kan du komma hit?" "Till Radion?"

Och så blir det, jag far mot Herrhagen, medan trollungen blir pricktestad, möter de jag normalt bara hör rösterna på i radion, och tänker, tur det är radio, jag har ju knappast kammat mig....
Men ack vad jag bedrog mig, de skulle ha en bild..... Utomhus, vid en bil.....
Vet ni vad som händer med tants hår, utomhus, i lite blåst?


Ja ni ser ju, och hur kunde jag gå med på att hänga med armen på en bil, jag är ju alldeles för kort för det, och se på den hängande kinden.....
Nåja, jag hade i alla fall lite färg på ögonen :)

Det blev ett litet inlägg i radion i alla fall:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7428223


Min största rädsla när man står där framför mikrofonen i direktsändning, är ju just att jag ska hosta....
HOSTA, när man ska hjälpa till med tjänster i Coronatider?
Ah det gick bra, inte en enda host kom.....

Efter en konstig dag, där man blivit en volontärarbetare i Hjälpandets tjänst, får jag även ett samtal från GT, so också frågar om detta, och till dem tog vi en ny bild, som ser något bättre ut :)



Om de har gjort något av det, det har jag faktiskt ingen aning om....

Än har ingen hört av sig och bett om hjälp, men än har inte den riktiga hysterin och isoleringen nått lilla Värmskog, så mitt uppdrag har varit ganska tomt än så länge, men jag är beredd, laddad och ser framemot att få dra mitt står till stacken, om det behövs.

Så behöver du hjälp, vet någon som skulle kunna behöva det, tveka inte hör av dig.
Och det finns säkert fler där ute som kan göra liknande saker...

Tänk vad ett litet inlägg och en ögonblicks tanke kan ge för effekter?

torsdag 12 mars 2020

Host host.....

Ja, det här är inte enkelt, som rökare, så hostar jag.
Jag hostar och hostar, till och med så att lilla trollungen hostar när de frågar henne hur farmor låter.... Det är iofs inte så kul, eller?



Men i de här tiderna, när hela samhället är i ett näst intill paniskt tillstånd för virus?
Ja gissa vem som gått och hållit inne sina hostningar? Jag har hållit dem inne så att jag blivit hes på köpet.....

Nåja, möter ni tant ute, och tant råkar hosta, ingen fara, jag är frisk, faktiskt för det mesta, jag brukar få mina förkylningar i magen jag....

Host host!

Men visst är det alarmerande, det som händer, det kan slå hårt på oss alla, och då menar jag inte bara att bli sjuka, utan ekonomi, arbete, viktiga samhällsfunktioner etc kan backa och slås ut.....
Nåja, mitt hamstrande av matvaror kan ju ha en positiv effekt för vår familj och andra nu i alla fall. Hur var det hon sa ungen? "Mamma du skulle klara dig inne i huset minst två veckor" Nåja, närmare två månader tror jag själv då, bara jag har vatten och el också så.....

Host host!


fredag 6 mars 2020

"Om kriget kommer"

Jag har i alla tider hamstrat, allt som liksom bara fallit mig in, garn, ståltråd, pelargoner, fröer, tyg, böcker, mat....
Varje grej som jag nördat fast i, har gett ett visst behov av att ha saker tillgängliga, och då inte en, utan mycket av varje grej, ni vet väl alla vilka mängder av garn och tyger jag, och till viss del även min familj köpt på auktioner och loppisar.
Jag har också under åren, plockat svamp, odlat och bakat, för att ha i ladorna, och när ungarna frågat har jag slentrianmässigt svarat "Kan va bra om kriget kommer!



Nu i virustider, iofs en hysteri som jag tycker är lite överdriven, men ändå, den är här, hysterin alltså, och viruset, så känner jag att om, bara om, vi skulle bli isolerade, så behöver vi i alla fall inte svälta...
All denna svamp, all denna mat som jag har "räddat" via matsmart och Karma, som fyller min frys, som gör att frysarna nästan sprängs av varor, ja till och med all den gurka jag rev och frös, för att kunna ha i bröd, som gör att skafferiet inte ens är överblickbart, utan proppfullt, kanske kommer till nytta tidigare och mer sannolikt än jag trodde, och kanske ser mina ungar också en möjlighet att få ta del av mammans hamstrande.
Kanske vore det smart att använda min lediga fredag till att inventera?
Finns här Mjöl? Torrjäst? Ris? Pasta? Salt? Socker?
I ett virusisolerat land, kan man ju i alla fall tänka att man fortfarande kommer att ha tillgång till ström och vatten, så vattendunkarna behöver jag kanske inte bry mig så mycket om, än....

Nej jag är inte nojig, och heller inte orolig, men samhället kan ju bestämma annat, och då står jag mig i alla fall inte slätt....
Och vi har varit ute och rest, och de fall som uppstått, har ju direkt eller indirekt alla haft anknytning till utlandsvistelse, man pratade ju till och med om att sätta oss, som varit i Thailand i Karantän från jobbet under en period, nu blev det inte så, då man omvärderade risken från flera länder, däribland just Thailand, så både jag och Stora O jobbar enligt schema just nu. Men visst känner man av en viss skepsis till att man är på jobbet, man tänker sig för, av respekt för folks oro, innan man klampar in och bullrar, hostar och tar i människor, och jag har väl aldrig använt så mycket handsprit som de här dagarna. Och jag som alltid hostar, och har gjort i flera år, går nu och håller det inne, vilket gör att jag blir hes på kuppen, och det kan ju också uppfattas som ett förkylningssymptom.....
Inte helt enkelt det här att känna sig lite som något katten släpat in, när man gör sitt jobb.... Nej alla bemöter mig inte så, men det räcker med att några har den inställningen, för att jag ska känna olust.
Kanske hade det ändå varit bättre att stanna hemma, v respekt för de som faktiskt är oroliga? Nu gillar ju inte jag att vara hemma, i alla fall inte på det tvungna sättet, som en karantän eller isolering skulle innebära, hela mitt fria väsen protesterar mot tvånget i det, men i såna här fall kanske man skulle vara lite mindre egoistisk, och som sagt respektera att människor upplever olika fasor.

Nåja, jag fortsätter väl med mitt hamstrande, räddade senast igår två fläskstekar, tre paket strimlad rökt skinka och två paket fläskkarré. Jag var dessutom på All Mat och inhandlade Ris och div ingredienser till Thaimat, utifrån den Cockingclass vi hade i Khao Lak i förra veckan. Så vi klarar oss.....
Ja vi klarar oss, och vi är friska, även om jag har mina sen många år tillbaka djupa skrällande hostattacker, som är helt ofarliga för omgivningen...

Herre Gud, Cigaretter och Snus? Behöver vi hamsta det?


onsdag 4 mars 2020

En tidig morgon till...

Så nu är jag vaken igen, innan Stora O åkte till jobbet...

Upptäckte plötsligt igår, att jag tappat min känguru, ja den lilla som hänger i min kedja runt min hals, tillsammans med min koala och min lilla elefant, den lilla guldkängurun jag fick av Tilda vid första besöket i Australien. Ledsen och bedrövad kikade jag igenom sängen, badrummet, kläderna och håret, men inte fann jag den, dessutom hade jag ju tidigare under dagen dammsugit hela huset....
När såg jag den sist Ja vi pratade om att köpa en liten sköldpadda om vi hittade någon i Thailand, då vet jag att den var där, men nu kunde den ju vara var som helst....
Senare under kvällen, när jag kikade lite vid datorn, hör jag plötsligt hur Betty tuggar på något, hon gör så ibland, med småstenar, små fynd hon gör på golvet, och det får hon inte, för saker som fastnat i hundmagar har vi ingen bra erfarenhet av. Så jag går resolut fram till henne och ber henne spotta ut, vilket hon gör....
Och?
Jo där kommer min lilla guldkänguru ut ur hennes undersökande mun!!
Helt otroligt!



Glädjande nog har har man dessutom omvärderat riskerna för Coronavirussmitta för resande till Thailand, så jag får börja jobba idag, jag också :)
Jo jag är väl konstig, som inte gladeligen tackar ja och bugar för två veckors extra ledigt, men jag gillar ju mitt jobb och jag saknar mina arbetskamrater.
Och, ja jag känner mig helt frisk, Stora O är helt frisk och vi har inte mött en enda sjuk människa på resan, i alla fall inte som vi sett märkt av, och vi har använt handsprit, och tvättat händerna ofta. Hostar gör ju jag ändå, alltid så det tecknet går inte att använda som sjukdomssymptom, i alla fall inte på mig.
Givetvis har jag respekt för att det ändå finns människor som jag troligtvis kommer att möta i eftermiddag som tycker att jag borde ha stannat hemma, nåja det blir ett spännande skift.

Nåja, mina ungar, eller trollungen har jag inte träffat än, och det blir nog så att jag inte kan träffa dem förrns efter helgen... Vi jobbar om varandra en här helgen, Stora O Eftermiddag och jag Natt. Men kanske på måndag eftermiddag, kanske :)
Och här står en hel massa presenter till den trollungen och till den som snart ska komma, ja en trollunge till ni vet :)


tisdag 3 mars 2020

Tidsomställning....

Jo fm pass hade passat alldeles utmärkt nu, men jag är ju även idag ledig och i karantän från i morgon fram till och med den 18/3...

Jag är alltså vaken, halv fyra, och pigg, tur det finns Internet....

Men hörrni, alla de här sociala medierna, som innehåller hur mycket befängda konspirationsteorier som helst, hur ska vi kunna tackla allt detta?
I Mina ögon är det farligare än ett litet virus...
Jo jag tycker faktiskt det...
Och även runt viruset finns en massa teorier, läste bla det här:

Detta bör du veta om det nya Coronaviruset

Kan ju ligga nåt i det.. Eller inte?

Frågan är nu inte om artikeln/bloggposten är sann, eller inte, min fundering är om vi mår bra av all denna information som kommer till oss i olika skepnader, många tycker olika, och ibland är det svårt att veta vad som är relevant fakta eller inte.....
Och att vi dessutom har grupper i samhället som matar på med skrämselpropaganda, vill inskränka demokratiska processer och göra befolkningen rädd, ja då är vi nog på väg mot ett "Gilead"

Kanske vi skulle behöva mitt Alter Ego för att reda ut begreppen på ett enklare sätt...
Men hon verkar vara försvunnen :)
Lämnat mig ensam här att slåss och bemöta drakarna.
Det var väl konstigt?

Nåja, det här inlägget skulle ju handla om tid och tidsskillnader, eller hur var det nu då?
Min kropp ligger 6 timmar före, jag har Thailändsk tid i kroppen, så därför är jag vaken, halv fyra, en vanlig tisdag, då jag enligt schema skulle ha arbetet fm om jag inte varit ledig....

Gå och lägg dig människa!


Kaffe, sociala medier, en (eller flera) morgoncigaretter, lite ljudbok på det och starta en tvättmaskin, jo det är väl en bra början på dagen, även om det enligt klockan är natt fortfarande....

måndag 2 mars 2020

Hemma igen :)

Jo, vi är hemma, Stora O:s resväska säkerhetskontrollerad i Phuket, cigaretter inköpta på taxfreen, 12 timmars flygresa i kroppen, en totalt galen hund välkomnade oss, en dusch med ordentligt vattentryck, korv med bröd till middag och massor av presenter, smutsiga kläder, snäckor och fröer uppackade.....

Och apropå presenter, så får det väl stå här några dagar och vänta, jag är ju från jobbet satt i självkarantän i hemmet, pga Coronavisruset, kanske bra kanske dåligt, jag et inte men vi tar en liten kort karantän även frå trollungen och den gravida Plupp....
Himla tråkigt, men men.....

Kanske får jag lämna över presenterna till helgen :)

Nåja vi är hemma, det är kallare, och gråare....
Men jag ser att våren är på väg, påskliljor på väg upp, snödroppar och krokus som blommar.
Nu kan vi vänta på våren, sommaren, ny bebbe och semester.....

Och ja, jag har att greja med under karantänen, måla fönster i Gula villan, där kan jag ju knappast smitta någon med ev Covid-19 virus, om jag nu mot alla odds har fått med mig det hem ;)


söndag 1 mars 2020

Packat och klart :)

Japp, två veckor går fort, nu är det dags att lämna paradiset.
Inte ett enda Coronavirus har vi mött, men två veckors egenkarantän väntar mig när vi kommer ham, Stora O ska jobba, olika mellan företagen...
Har däremot blivit kallad Lobster (Hummer) då jag har kroppen full av fräknar.... Och det kan ju iofs också vara en typ av virus :)

Nåja, Karantän ska vi väl kunna stå ut med...

Och här kommer den allra sista farmorsången, som idag faktiskt blev en ramsa :)


Nu ska jag packa det sista, medan Stora O kollar på Sista Chansen Mello ni vet :)

Det lider mot sitt slut....

Våra surt förvärvade semesterdagar som vi på något sätt lyckades få ihop samtidigt börjar ta slut. Fjorton dagar går fort, och fjorton dagar av lättja, drycker, mycket god mat, upplevelser, tankning av både D och B vitamin, behövs i trötta svenska vinterkroppar....

Gårdagen tillbringades i sällskap av Ae, en mycket god vän, som vi faktiskt träffade första gången vi var här, lärde känna andra gången och efter det har vi haft kontakt på FB hela året, och den här gången har vi setts många gånger, bästa massören om ni frågar mig :) Hon är också grymt duktig på att fixa snygga naglar och göra flätor.
Så vill ni ha snygga naglar, flätor eller en underbar massage, besök KL Massage, mitt emot Emerald Hotells huvudentre, och fråga efter Ae (Uttalas som a i engelska alfabetet) Ae


Nu passade det så bra att hon fick ledigt hela lördagen, så vi fick lov att vara tillsammans med henne hela dagen. Vi beökte några vattenfall, helt underbara platser, dock något dåligt med vatten då det varit torrperiod här, men fiskar, so vi fick mata och samtidigt stoppa ner fötterna till :) Lite scary, men kul :)
I Grabbstaden var det också en Turtlefestival, som egentligen startar i dag på söndagen, men dit for vi, för att kika lite och för att äta lunch. Markand och festival med i huvudsak Thaipeople, och då blev också priserna där efter, tror jag gac en tredjedel för en klänning där (och den var lite annorlunda) mot vd jag gett inne i Khao Lak och på Bang Niang Market, så om ni ska hit nu i det närmaste ;) Be Taxin köra er till Turtlefestival i staden söder om Khao Lak, kommer givetvis inte i håg namnet, men en karta ich en incheckning finns i min facebookprofil :)


Jodå, han var med han också :) Även om han givtvis var lite skeptisk på morgonen innan, folkskgg som han är :)....

Efter närkontakt med fiskar fick det ju givetvis bli en farmorsång, om fiskar :)


En dag kvar på strande, middag i kväll, och sen ska vi packa :)

Ses i Serige igen!

lördag 29 februari 2020

Vi gungar på stranden och är ganska slitna nu....

Jo, vi hänger på stranden och dagens Farmorsång, blev en något modifierad alfabetssång.


Lyckade givetvis bränna mig lite i ansiktet idag, men jag slarvade nog med solskyddet, typiskt....
Fast det brukar försvinna ganska snabbt.

Och den här kvällen, går nog inte till världshistorien som årets häftigaste fredag precis, vi däckade efter stranden, åt inte ens middag.....
Nåja ny dag tillsammans med Ae idag (lördag) Vattenfall, lunch tillsammans och naglar ska det bli :)
Det kan ju vara en positiv sak med karantänen, jag kan behålla mina naglar lite längre innan jag måste ta bort dem inför jobb.

Ja, ni läste rätt.....