Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 27 mars 2017

Var tog de åren vägen?

För 25 år sedan, precis på utsatt dag, kom han.
Den allra ljuvligaste lilla gossen, 3400 gram tung och 52 cm lång!
Att han skulle heta Oscar, det visste jag sen många år tillbaka!
Oscar efter min farfar.


Idag är hans 25-årsdag, och han har blivit en vuxen människa, som jag är mycket stolt över!
En förnuftig människa med hjärtat precis i de värderingar, som gör mamman så stolt!
Han har startat eget, har en alldeles underbar flickvän, och är en mycket älskvärd och omtyckt man!
Och jag älskar honom totalt gränslöst!

Mamma kan med stolthet, önska Lilla O och S, en alldeles underbar födelsedag, som tillbringas i Krakow.

Grattis Lilla O 💖

söndag 26 mars 2017

Termostaten...

När tanter åldras, händer det grejer i kroppen.
Precis som när flickor växer och blir unga kvinnor, ja ni fattar.
Och tants termostat i kroppen bråkar, ömsom varm ömsom kall....



Nåja, det blir väl färdigt nån gång det här också....
Fast vissa grejer är grymt behagligt att slippa!

Nu ska jag dammsuga, då blir jag varm av andra orsaker :)
Och sen går vi på djungeläventyr på Barngympan :)





måndag 20 mars 2017

Ont det gör ont....

Diffus känsla av smärta, här och där, fläckvis....
Ena axeln, som jag iofs fick ont i efter en gymnastisk önskeövning förra söndagen, en fläck nere på ena benet, nedanför vaden, på utsidan, sidan av nedre ländryggen, i fötterna och i höfterna....
Ja, tant kanske inte är gjord för all den här träningen......
Eller så är jag bara på väg att bli gammal :)


Nåja, jag ser på Facebook, att en efter en av mina gamla skolkamrater, kliver över det där magiska 50 strecket, jag är inte där än.....
Men snart....
Åldern som sagt!

Nåja, jag kickar igång dagen, tar en varm dusch och får på mig kläderna, kör min lilla nytvättade bil till mitt underbart roliga jobb, och jag har en känsla av glädje i kroppen, trots att den gör ont :)
Glädje över att ha mitt jobb, över små underbara 6-åringar, över att ha en gul villa att greja med, glädje och stolthet över mina barn som klarar sig bra här i livet, glädje över att kärleken frodas här på Östtomta!
Vad spelar det då för roll, om det finns diffusa smärtor i kroppen?
Det går över!
Det gör det faktiskt!


lördag 18 mars 2017

Effektivt....

4.30, sätter terriern igång och pipa....
Normalt sett ringer ju min väckarklocka, 4.30, på vardagarna, men idag är det helg. Konstig terrier som inte fattar att det är lördag liksom?!
Nåja, upp kommer tant, staplar ut med hundar, i morgonrock, Stora O:s fodrade skjorta, gummistövlar och beväpnad med ficklampa. En första morgoncigarett, och tankar i huvudet kring fortsätta sova eller inte, när terriern och gamla tanten, checkat av gården, kissat och fått luft.



Nåja, sova är överskattat, så det blir en morgon med levande ljus kaffe och skrivarkursuppgifter istället.
Jag är ju som mest effektiv på morgonen, när alla andra sover, ja hundarna också, efter de varit ute, kan de sova typ till 10... Det känns ju lite fuskigt, men tystnaden på morgonen är ganska skön och behaglig.
Respons på en kursares text, om jag sugit på hela veckan, och reflektion på den lästa boken "Att berätta sig själv" av Merete Mazzarelli, får jag till, och lämnar in, när man äntligen sätter dig, vid köksbordet laddad med en blyertspenna och ett levande ljus tänt på bordet, kaffekoppen nära, så får man till det....

Även morgondagens barngympapass är planerat, musik nedsparad i spellistan, och temat genomgånget.
Hu va effektiv jag är!

Nu ska jag bara väcka resten av kroppen också, lite stretchövningar, för min onda axel, lite massage för den ömmande fläcken på mitt underben, och en dusch på det, så är jag redo för dagens utmaningar.
En lunchspelning i Ladan hos Lars och Ingrid, samt ett sex-årskalas för bästa fasterongen!
Jo, den här lördagen kommer att försvinna den också :)

Hoppas ni alla får en fin lördag, om än kanske något kortare än min, för ni sov väl längre, hoppas jag?

söndag 12 mars 2017

Så fort man vänjer sig....

Den 17 november, började vi sätta i 70 cm långa, blekta och hemgjorda extensions i mitt då 4 centimeter korta hår.



Ett hår som var lite småtråkigt, och varit kort i flera år. Alla typer av mörka nyanser har jag provat, men aldrig riktigt trivts med ljust hår....
Nu blev det ljust, väldigt ljust....


Och så har det varit i tre och en halv månad- Min egen utväxt har varit väldigt mörk, med vissa inslag av silver, ja det kallas grått jag vet :)

I går färgade vi alla dreadsen, utan att färga i botten, vi utgick alltså från min egen färg, med silverstänk, och gav alla korvarna en mörkare nyans som går mot ljusare i topparna, samt gav några en galet härlig lila färg....


Som ni ser, är det mörkare partiet mycket längre, vilket gör att det är mest mörkt mot ansiktet nu, och de blir inte så "synliga" framifrån, och det känns lite konstigt :)
Fast jag gillar dem, det gör jag, men tänk va fort man vänjer sig vid det ljusa mot ansiktet.....


Ni får ha överseende med den morgontrötta looken :)
Nåja, nu är de mörkare, och lila, och jag tänker h dem kvar :)
Så det så!

Lite färg på ögonen, ögonbrynen, och kinderna, så blir det perfekt, eller hur?
Tack, älskade lilla plupp, för ny färg, härlig salongsmys och goda "breads"

Nu blir det kolbulledag och barngympa idag!

lördag 11 mars 2017

En lördag morgon!

Laddar för att tillbringa hela dagen med Plupp.
Plupp, som är frisör, och inte alls en plupp längre även om hon fortfarande och alltid kommer att vara mitt yngsta hjärta <3



Det är det här lilla hjärtat som har ansvaret för mammans frisyr, och annat utseendemässigt som kommer med det, dreads i god form, färg, ögonbryn, ja ni fattar.... Och idagär det dags för en genomkörare av dreadsen, lite färg för att liva upp det lite :)

Mellanhjärtat, Lilla O, som är mycket större än sin lilla mamma, deltog på Näringslivsmässa i Grums i går, och företaget, med hans mentor i spetsen tog hem, årets företagare! Kul tycker vi, då Lilla O och hans kollega, tar över franchisetagandet av företaget i Värmland i detta nu. Så, behöver du ha en översyn av ditt tak, få det rengjort och behandlat mot påväxt, hör gärna av dig till Lilla O, trevligare takvårdare lär du knappast träffa i Värmland :)

Storhjärtat, Tilda, har det varmt och skönt i Melbourne, inte för att jag kan klaga på dagens väder här hemma, då solen skiner även här, men hellre 25-30 grader varmt och sol, än som här -5. Tilda har hittat sin plats i världen, jobbar med det hon tycker är roligt och passar ra för, och kärleken finns där, och det känns så bra i ett mammahjärta! Även om hon emigrerat....

Nåja, jag har ju gammelhjärtat, Stora O, hemma! Och medan jag år håret fixat, väljer han att tillbringa morgonen med att spela tennis med sin bror, så vi förbereder oss fr träningsvärk!

Men som sagt, först ska vi använda lördagen, till hårfix och mys i Arvika.
Åsså är det ju kolbulledag i morgon!
Och vädret är helt okey.
Och vi är lediga.
Lördag.

måndag 6 mars 2017

Syns det?

Var på fårfest i Kil och på Ikea med lilla Plupp igår, en mycket härlig dag som faktiskt också startades med en timmes Yoga :)
Väl hemma, kollar jag facebook, och en av mina före detta medarbetare som vi träffade på Ikea och pratade lite med hade statusuppdaterat, bla stod det:

"Träffa en gammal kollega jag saknat och hoppats det gått bra för. Det kändes som det gjort det. Så pigg och glad mot sist jag träffa henne, känner mig er övertygad i mitt beslut! Tyvärr glömde jag kramen i överaskelsen."

Och tänk det var mig han menade :)
Och så rätt han har, det har gått bra för mig och jag är både gladare och piggare mot sist vi träffades!
Det är så roligt när det också syns!

Berättade sen för maken om både mötet och statusuppdateringen, och frågade hur han tänker, ser jag gladare ut?
"Ja, det kom när du gjorde dreadsen" Blev hans spontana svar :)


För jag är gladare och piggare!
Jag har ett underbart jobb att gå till!
Jag har en bunt härliga ungar att gympa med på söndagarna!
Jag tränar, och tycker fortfarande att det är roligt!
Jag fixar att hålla liv i skrivarkursen!
Vi är på gång med Gula Villan igen efter vintervilan!
Jag har gått ner nästa 10 kilo, det senaste året!
Jag LEVER!

Och är det så enkelt, som att några hårkorvar kan göra mig gladare och piggare, så ska jag faktiskt behålla flumflätorna, så länge jag kan :)




onsdag 1 mars 2017

En månad!

En månad på nytt jobb och jag stortrivs!
Tänk att det betyder så mycket att få möjligheten att jobba i en organisation som sätter värde på sunda värderingar, sina medarbetare och ledare!
Fyra veckor, med massor av möten med nya människor, där jag får ta plats, får säga och fråga, får vara jag vilket betyder massor!
Ja, jag är sliten, men som jag skrev igår, det är en stor omställning att gå från ingenting till 150%. Och att göra mindre, dvs inte gå fullt ut, det är liksom inte riktigt min grej!
Jag vill ju helst också hinna med alla mina fritidsintressen också. Det enda jag fortfarande har lite dåligt samvete för är hundarna, de får nog inte riktigt all den stimulans de varit vana vid, efter att ha haft matte hemma.
Men snart kommer ljuset, bara tre veckor kvar till sommartid, då blir förutsättningarna bättre för att kunna hitta på nåt efter jobbet, nåt annat är bara promenader med pannlampa.



Skrivarkursen, hinner jag fortfarande med i alla fall. Träningen liksaså, och viktkurvan går stadigt neråt. Att vikten fortsätter minska beror kanske på att jag knappast äter mer än lunch, kvarg och frukt.... Men hungrig är jag ju inte, så varför äta mer än vad man behöver liksom.

Nu startar vi den nya månaden med två utvecklingsdagar!
Sa jag att jag tror jag hamnat rätt?

Ha en bra dag allihop!