Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 31 oktober 2016

En Gul Villa - En Historia

Någon vill höra historien kring vårt smultronställe, Gula Villan....


Gula Villan, som den alltid har kallats, trots att själva stället heter Karlsro, byggdes i början 1920 talet, som sk undantagshus, till gården som ligger precis bredvid. Tanken var att den äldre generationen skulle bo här, allt eftersom de yngre flyttade in i den stora gården.
Åren gick, och det blev det en av döttrarna i huset som med sin familj, som flyttade in efter sina morföräldrar, vilket år är jag osäker på.
Familjen bestod av henne och hennes make, och två små grabbar, de valde att flytta därifrån 1966, och under 1970-talet styckades stället av, men blev aldrig mer bebott.
Modern är idag död, och sönerna, de små grabbarna delade upp kvarlåtenskapen, mellan sig, och den yngre brodern valde under 2016 att sälja själva huset med gård.

Vi hittade huset på Blocket, och blev helt begeistrade, detta var vad vi hade letat efter, något orört, med potential, och det var som om tiden stått still, sen 1920, när vi klev in och mötte Gula Villan första gången.
Allt kvar och intakt, nåja, färgen lossnar, golvet hade rasat ner i köket och hallen, men ett stabilt och välkomnande hus, med massor av själ!
Och framförallt, det ligger relativt nära vårt nuvarande boende, vilket gör det enkelt att bara fara dit och greja.

När vi efter att ha funderat, inte för länge bestämde vi oss för att ta oss an det, och säljaren blev nöjd med vår tanke att återställa det i originalskick, om än moderniserat, med värmekälla, avlopp och indraget vatten.

Det är inte alls säkert att Gula Villan, blir ett permanentboende igen, en sommarstuga, eller ett hus att bara chilla i, för det vet vi inte än, det vi vet är att vårt gemensamma projekt ger oss glädje och något att arbeta med tillsammans, vilket är mycket tillfredställande.

Historien, är kanske vare sig spännande, eller lång, men det har en historia, och framförallt, en härlig levande själ, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo där, i alla fall under den varma delen av året den andra halvan, ska jag bo i nåt varmt land :)

Nu vet ni lite mer, jag ska fortsätta att kitta fönster nu, vi hörs!

söndag 30 oktober 2016

Gör om och gör rätt!

Linoljekitt, Balsamterpentin, Linolja och Linoljefärg....
Jo, original ska det vara, dyrt som skam är det, men fint blir det, liksom levande på nåt vis.
Huset suckar av välmående, och tackar mig för omvårdnaden.

Några veckor i slutat av Augusti, slet jag med två av fönstren i Gula Villan, skrapade färg, knackade bort gammalt kitt, skruvade bort beslag, oljade, kittade, målade och slet, kul jobb!
Helgen innan vi åkte till Tilda, satte vi upp fönstren, två helt färdiga!


Riktigt nöjd!

När vi kom hem, var vi ut till Gula Villan, och då visade de sig att småfåglarna, som tydligen är grymt förtjusta i linoljekitt, pickat i sig det mesta av kittet, på alla åtta rutorna!


Så medan vi laddat kroppen med extra D-vitamin, så bunkrade de små liven upp med extra fett inför vintern....

Nu är alla åtta rutorna åter hemma i Näs, för återställning av kitt, och den här gången ska vi ha vitpeppar i kittet, och efter vi satt upp dem, även täcka de renoverade fönstren med plast över vintern....
Just nu ser det ut så här:


Bara att göra om och göra rätt, liksom....
Och mina funderingar kring användande av linoljekitt, eller nåt akrylatkitt istället har tagit fart...
De här kommer definitivt att få den gamla typen av kitt i alla fall, för jag tror jag kan kitta över det pickade, med ganska liten insats.
Och det borde funka, och jag tror det är bättre för virket i fönstren!

Gör om och gör rätt, liksom.

Idag, röjer vi lite sly, tillsammans!

lördag 29 oktober 2016

1000 blogginlägg, TUSEN!

Ja ni, mitt tusende blogginlägg i den här bloggen....
Ett tusen inlägg, om allt och ingeting!
En del retar många, en del gör några glada, en del gör att några får tårarna att flöda.
Ibland mår jag bra, ibland är jag arg, ibland bara njuter jag.... Men framförallt, så är bloggen mig!
Jag skriver för att jag behöver det, inte för att behaga någon, bloggen är min!

Och ser man på fördelningen över de etiketter jag använt på mina inlägg (alla inlägg har inte fått etiketter) så leder "Om Mig" tätt följt av "Tankar" Så visst handlar det i huvudsak om mig, och mina tankar.


"Australien", har en given plats bland topp 5, och det där kring jobb, eller inte.
Man kan välja att sortera fram de specifika inläggen, om man nu är speciellt intresserad av att se, vad inläggen med en viss etikett handlar om :)

Nåja, nu har det blivit 1000 inlägg, och det kan bli några till, för skrivbehovet finns fortfarande kvar...
Och vill ni fortsätta läsa, gör det, jag delar gärna med mig, debatterar gärna kring samhälle och politik, delar mina bravader med hundarna, mina blomutmaningar, och mina tillkortakommanden!
Har också ok, med Stora O att blogga vissa delar av våra ibland något konstiga upptåg (mest hans då)

1000 inlägg, jag tycker det är rätt många jag, kanske skulle man göra en bok av det.....
Man skulle ju kunna välja att bara sortera ut, de som handlar om just mig, kan ju bli en rätt brokig berättelse :)

Håll till godo, roligare än så här blev det inte en lördagkväll.
Nu ska jag se på Så mycket bättre!

Döv och senil!

Jag har inte haft förmånen att få behålla så många hundar, tills de nåt pensionärsstatus, bara en tidigare, min gamla brandrastik, Sandra.
Klara och Lydia, uppnådde ju bägge två aktningsvärda åldrar, men de fick förmånen att åldras i andra hem, så de som varit kvar, Madicken, Indra och Stine, har pga sjukdom, fått sluta sina jordelivsdagar, innan det blivit riktigt gamla....

Tills nu....

Här finns nu en pensionär, snart 13 år gammal, stel, sliten och inte längre så snabb.


Ebba!

Ebba, är ju den av hundarna, som egentligen är Tildas, men av förklarliga skäl, Australienflytt, fick hon bli kvar här i Värmskog, egentligen redan när hon flyttade till Arvika första gången, men då lånade hon hem henne då och då, det är lite svårt nu för tiden....

Hon är hunden som hade en plastbit i magen, kommer ni ihåg?
hon är också den som vi far skytteltrafik fram och tillbaka till Strömsholm med, för tillslut borttagande av en halsböld, som hittades med skiktröntgen.
Och hon blev för några år sedan av med en inflammerad livmoder.

Hon har alltid varit en självständig individ, den som alltid gått längst ifrån mig i skogen, utan att tappa bort resten av flocken, den som "rymt" ut under staketet, för att ha lite koll på grannarna och deras fågelmat och deras hästbajs.

Ebba är också, den allra bästa av läromästare, varenda faster/mosterunge och andra små hundflickor/pojkar, har kunnat hålla henne i koppel och fått henne med sig.
En genomsnäll individ, som gärna sitter nära älskar att bli gosad med, och hon älskar sin husse!

Nu är hon gammal!
När jag tänker på hur hon måste uppfatta oss idag, och att hon kanske funderar på "Varför, har de slutat prata med mig!", för att hon inte längre hör allt det hon brukade höra.....
När jag får se till att få kontakt med henne genom kroppsspråk och ögonkontakt, och inte får någon reaktion genom att ropa, eller vissla, så funderar jag på det... 
Tänker hon "Ah, där är min matte, hon vill något, men varför ropar hon inte på mig?"

Men när jag ser glimten i ögonen på henne, när vi får den där ögonkontakten, Ivrigheten i hennes steg, när hon ser/förstår att vi är på väg tillsammans åt ett visst håll, då ser jag ändå att hon är med och att hon är lycklig....
Och vem har sagt att man måste ha bråttom, det finns ju inget bättre än att gå och strosa, lukta lite här, och lite där, kanske hitta ett spännande sorkhål, en oidentifierbar bajs, eller nåt man kan äta....
När jag ser den, glimten alltså, inte bajsen, då överväger det, den irritation jag känner, när hon verkar helt borta, om hon sitter med ryggen mot mig, jag har lite bråttom, och helt enkelt inte hör mig, den irritation jag känner, när hon plötsligt vaknar, varje morgon, tidigt, för att väcka mig, istället för att gå ner till Husse, som redan gått upp. Irritationen jag kan känna när hon inte klarat att hålla sig, innan jag jag släppt ut henne....
Det är också när jag ser glimten i ögat, som jag börjar fundera på, när avslutar man, hur länge ska man låta dem vara kvar, om de inte blir akut sjuka? Det beslutet är jag ju skyldig att ta, förr eller senare, vilket är varje hundägares största mardröm!

Jag funderar också på hur Betty, terroristen som har haft sina Goldensyrror som sin stora trygghet här, ska kunna leva utan dem, utan sin lilla flock, trots att hon är tuff, jagar grävling på terriervis, är självständig och tuff, ska klara sig som ensamhund, hur blir det om och när jag börjar arbeta igen?

Kanske är det ingen ide att fundera så mycket, bara låta dagen bi som den kommer, och sakta uppleva en ny vardag.....

Än så länge finns glimten kvar, glädjen när husse kommer hem, när hon ser mig, när hon får följa med, trots att hon inte orkar gå några längre sträckor i koppel.....
Och man kan ha ett bra hundliv, även om man är både lite döv och senil, och kroppen hänger ju med än, trots lite småskavanker här och där, och en ständigt lockig, tjock och snabbväxande päls.....

Hur tänker ni andra?

fredag 28 oktober 2016

En åsikt!

Att just jag är tillåten att ha en åsikt, det är jag mycket glad över.
Vi har den möjligheten/rättigheten/skyldigheten i det här landet!
I landet Sverige, ett av världens bästa länder att leva och bo i enligt mig.

Möjligheten att få uttrycka sina åsikter, ger mig också ett öppnare förhållningssätt till andras åsikter, det ger mig möjlighet att få diskutera, att debattera, att hitta nya åsikter, förstå andra människor.

Rättigheten att få tala om vad just jag tycker, utan att bli fängslad, torterad, dödad, förskjuten, för mina åsikter, min trosuppfattning, sexuell läggning eller kön.

Skyldigheten att delta i samhällsdebatten, påverka genom demokratiska val, media, insändare, sociala medier, och ven skyldigheten att kritiskt källgranska och respektera!


Så länge vi har detta, så är frågan om vi lever i ett samhälle som är i systemkollaps?

#baraminåsikt

P.S Klimatet kunde vara lite mer upplyftande iofs..... #baraminåsikt

torsdag 27 oktober 2016

God Morgon!

Hur intervjun gick?
Jo då, jag är nöjd med min insats.
Nu får de, och jag fundera.

Att jag vågar tala om att jag varit på Intervju, är nåt helt nytt för mig, jag brukar hålla det ganska hemligt, mest för att jag tycker det är jobbigt att misslyckas, och samband med jobbsökande är misslyckandet att inte få det jobb man sökt, oavsett om det är drömjobbet eller inte....

Men på något vis har jag kanske landat i mig själv, känner mig mer trygg i att alla jobb jag söker, inte är just mitt drömjobb.... Hittills från mars, har jag sporadiskt sökt 29 olika tjänster, kanske inte de mest skräddarsydda tjänsterna för mig, utan mer tjänster som jag tycker är spännande, företag som lockar och tjänster som jag omedvetet vet att jag klarar av. De senare tjänsternas ansökningar, har jag kanske inte lagt ner mig till 100% i CV och personligt brev, då jag tror att jag egentligen vill göra något annat, men frågan är vad?

Ett arbete att gå till, att grava ner sig i, att utvecklas i och att trivas med, behöver man, och egentligen är det inte arbetsuppgifterna som är min drivkraft utan känslan, värderingarna, ledarskapet och utvecklingsmöjligheterna som driver mig. Ja, man ska kunna leva på det också.

Industrin lockar mig fortfarande, men även tjänster inom  idéburna verksamheter och offentlig verksamhet.
Men som jag så ofta får höra: "Det är ju inte lätt att få ett jobb dag!"
Fast, när rätt arbete dyker upp, så får jag ett nytt, och vad det än blir, så blir det bra!

Jag söker vidare!
Använder mina referenser!
Omarbetar mitt CV och personliga brev, inför varje tjänst.
Jag söker brett och vitt, och har inte fastnat i ett fack, tror jag.....
Och jag är bra, det måste jag tro på.
Jag duger!



Kanske skulle man ta erbjudandet om att sälja på provision, och göra det jag drömmer om vid sidan av...

Renovera gammalt hus!
Skriva!
Sjunga!
Förrätta vigslar!
Träna hund!
Gå i skogen!
Läsa!
Virka!
Sätta upp mål för framtiden! Australien lockar allt mer :)

Ja ni fattar, jag är givetvis lite trött på att "gå hemma" men vill jag, kan jag åka runt, och hålla mig vid liv, vikariera lite, inom barnomsorgen kanske? HBV hem?

Nåja, det är en God Morgon, solen är på väg genom de immiga rutorna, och sprider ett guldfärgat skimmer över mig, jag har inget speciellt inplanerat idag, och kan vara allt annat än proper....

Hoppas ni alla får en fin dag, jag behöver nog städa lite, och gå till skogen......
Och som en bonus, var dagens invägning under 71 idag ;) Heja mig!

onsdag 26 oktober 2016

Proper!

Vilket uttryck!
Använder ni det?
Det var i alla fall uttrycket jag kände mig passa in i, när jag nu, nyduschad, lite färg på ögonen, och klädd för möte, tyckte passa min outfit, Proper!
I min mening, blir det rakt översatt till mer vanligt språk, ordentlig, och det är ju inte ofta jag känner mig direkt ordentlig......



En proper arbetslös Pillargontant, beger sig om en stund på en i raden av anställningsintervjuer, och där kan det ju passa att vara lite proper, i alla fall på utsidan, vem jag är inuti, det kanske inte alltid är så propert, om man inte räknar med de otaliga beskyllningar att vara PK (politiskt korrekt) som jag får med jämna mellanrum, för det borde ju betyda nån form av ordentlighet, dvs proper syn på saker och ting.....
Hur blev det så?
Jag som oftast, i alla fall tidigare i mitt liv, betraktat mig själv som lite motvalls kärring, plötsligt blir det lite motvallsiga, politiskt korrekt?!
Får inte riktigt ihop det....

Men det kan ju bero på att jag kanske inte har så många elakheter inom mig, ser mer möjligheter än hinder, och anser mig själv vara ganska generös.

JANTE!
Men det skiter jag i.

I dagens samhälle är man bäst om man kan dela s mycket dynga som möjligt, ifrågasätt alla typer av etablissemang, anse att media förvränger bilderna av allt (vilket jag tror att de alltid har gjort iofs, och har fått lära mig att kritiskt granska alla typer av texter/nyheter) Man ska liksom vara MOT allt, inte vara stolt och tro på saker.....
Döm om min förvåning, när någon till och med skrev på facebook att det är sossarnas fel att det utbröt tumult på Jättestenskolan igår......
Ja, jag fattar inte......

Jag fattar heller inte hur de som skriver att de är emot mobbning, inte ens visar sitt stöd för det grabb, som tidigare i veckan blev uthängd i media av Sverigedemokraternas partitopp.... Kanske för att det handlade om något som de egentligen själva skulle kunna gjort....
"Jag kan mobba alla andra, och ha åsikter, men mina barn ger ni f-n i!"
Liksom....

Dubbelmoral....

Vilket iofs mitt val av propert utseende kanske också är, ytan spelar kanske inte insidan, eller så är det det den gör, jag kanske äntligen har hittat rätt....

Fast vänta ni, till jag fått till mina meterlånga dreads, drar på mig mina grymt sköna mjukisbyxor ala Australienfärger, min Fågelskrämmehatt och mina gummistövlar, då kan vi prata om properhet....
Eller vad det nu heter.....



Nåja, nu är jag lagom laddad för att träffa en VD och en personalchef.
Sen får vi se vad de kan erbjuda mig, och om jag har något att erbjuda dem....

Det är liksom dags att skaffa sig ett jobb igen!


tisdag 25 oktober 2016

Stackars mig....

Ögonen rinner, ett konstigt lock i öronen har jag, nästa lika stängt som vid start och landning känns det i öronen, ibland kommer ett lite vinande ljud också....
I morse när jag vaknade var det bomtätt i ena näsborren, s där s att man liksom vill tvinga ut luften genom just den, och man bara hör ett knaster inuti huvudet, man känner att näsan rinner, men inget lossnar.....
När man väl reser sig upp så lossnar det efter en stund, och då rinner det, konstant!

Jo, jag är snuvig, och tät....

Mer tät i huvudet än vanligt alltså....
Dyngförkyld, kan man kalla det!
Nej inte feber, inte ont i halsen, bara snuvig och tät....



Stora O har en teori, han var ju mäkta irriterad över alla som hostade på planet, och snöt sig, och... ja ni fattar, han är ju den största Hypokondrikern i vår familj, och har enligt egen utsago med all säkerhet, haft både Sars, Ebola och Dengifeber... Nåja nästan, i alla fall under flygningen när han gnällde över alla hostningar, fick jag till slut nog, och, sluta, jag orkar inte höra, och nu får jag liksom skylla mig själv, då jag troligtvis fått alla de virusarna som flyger omkring, han själv är pigg och i fullt arbete igen :)En annan teori är AC:n på planet, att det blir för kallt till slut liksom, ma får ju sitta med filt över si trots att man inte satt på "sin egen" AC......



Nåja, nu är det som det är, jag klarade i alla fall av att genomföra både mötet med min pratare och min rådgivare på TRR idag, trots rinnande snuva och ögon, och nysningar som pockade på uppmärksamhet, så jag klarar mig, även med snuva......
Och hoppas att jag inte smittat ner dem!

Och toapapper har vi, i massor, så jag kan fortsätta snyta mig, ett tag till.
Sen hittade jag några gamla Rinexin i medicinskåpet, som jag petat i mig, för att hålla det rinnande liksom, för nån bihåle, eller lugninflammation, har jag absolut inte tänkt mig, det är tråkigt nog ändå att gå hemma..
Men träningen får jag strunta i idag, vilket stör mig lite, fixade ju Tabatapasset i torsdags och Kundaliniyogaklassen, lyckades jag genomföra igår, trots snuva även då, men cirkelträning/styrka, nej jag tror inte det.....

De va länge sen jag var sån här, så lite synd om mig är det, eller hur?

måndag 24 oktober 2016

Håll huvudet kallt....

Ja, det är ju inte alltid så lätt, ibland reagerar man med ryggraden, eller reptilhjärnan om ni hellre vill använda det uttrycket...
Jag försöker verkligen, att hålla huvudet kallt, att tänka efter, ställa de där bra frågorna typ "Okey du tänker så, hur menar du då?" Men det går inte alltid......
Min ryggradsreaktion, sätter mig ibland i situationer där jag trampar på ömma tår, och retar människor, men trygg i min förvissning som jag är, så klarar jag det... För det mesta.....

När jag nu läser både på aftonbladet.se, dn.se och facebook, om de mycket skrämmande sk "Skämten och humoristiska" uttalanden och delningar tre ur den sverigedemokratiska partitoppen gjort efter en skoldebatt/utfrågning med elever från högstadiet och skolminister Fridolin, då handlar min ryggrad, bara så där på eget bevåg......

Och om det är någon av er som har problem med det? Fine, då behöver jag inte er, inte er vänskap på facebook, inte era sarkastiska kommentarer eller enligt min tolkning rasistiska uttalanden....
Så är det bara!

Jag kommer aldrig att tolerera den, enligt mig, mobbningen, av någon, vare sig personen i fråga är vit svart, handikappad, vuxen, frän, tjock, smal, kvinna eller man, och har aldrig gjort det heller, vare sig på nätet eller irl....
Att lägga ut bilder på någon, avsett vem, och håna, det är mobbning, och försök inte komma med andra förklaringar, för de håller ändå inte i min hjärna, och jag kommer aldrig att ändra den åsikten.

Jag hävdar fortfarande att vi inte har det i ett sånt förfall, som vissa påstår, att det i vissa fall, kan vara rent bedrövligt, det kan jag hålla med om, när det blir felprioriteringar i systemet, missförstånd, och människor känner sig felaktigt behandlade av myndigheter, regler, eller på annat sätt är missförstådda, men att vi har en systemkollaps?
Nej, skärp er!
Jag har aldrig haft det så bra som nu!
Aldrig!

Och har vi det så jävla bra, att vi till och med kan tolerera att vuxna sk mogna män, tillåts nätmobba barn.....
Då är vi jäkligt fel ute!

Kastar säkerligen sten i glashus, men i det här fallet kan jag inte hålla tyst....
Och definitivt inte hålla huvudet kallt.

Att de där sk mogna männen, som beter sig som fjantiga barn med hybris, även ställer upp till val, för sitt främlingsfientliga parti i nästa val om två år, gör mig rent mörkrädd....
Vad blir nästa steg....

Skrämmande!
Och så skäms jag....
Över oss, över vuxenvärlden, som låter det ske och tar det i försvar.
Och skam, är en otäck känsla.

Låt oss göra nåt fint istället, hjälpa dem vi kan, dela med oss, sprida kärlek!

Over and out!


söndag 23 oktober 2016

Vardagen kryper närmare...

Jetlaggen är på väg att rätta till sig, ett dygn per timmes tidsskillnad, ska det ta enligt expertisen, och då borde jag vara i full fas, nästa torsdag......
Nåja, nu är det tidig söndag morgon, och Stora O sover fortfarande, han har varit uppe före mig varje dag sen vi kom hem, så han är nog tillrättad nu, vilket kan va bra då han börjar jobba i morgon.

Jag börjar inte jobba i morgon, inte i morgon heller, men har hittat en massa spännande tjänster att kika närmare på, och har näst sista besöket hos prataren inbokat till veckan, ett besök hos TRR och en information om en aktivitet "På nytt spår" och det kan ju bli spännande, för jag har faktiskt inte en aning om  vad jag vill göra/jobba med, vet bara att det måste kännas bra, kultur, arbetsmiljö, mål och visioner har blivit det viktigaste för mig liksom.
Är absolut inte alls säker på att det är arbetsledning, som måste vara mitt uppdrag, eller så är jag dt, för det är ju det jag kan. Fast jag är rätt bra på utveckling, idéer, verksamhetsstyrning också, och jag är snabb, snabb i tanken, snabb i beslut, snabb att ta in.....
Nåja, nu blev det en massa sånt där man enligt Jantelagen inte ska skriva......
Ah, det får ni ta....

I vardagen ingår, även årstiden, och det är stora kontraster jag upplever just nu, från 25-28 grader varmt, strålande sol, Walk-on-the-beach, havsbad till regn med snöinblandning, gula löv, mörkt på morgonen och runt 5 grader......
Känns ju så där, är det fel att man känner att man lika gärna hade kunnat stanna i paradiset?


Och det där med att längta hem, det fanns inte på kartan, även om jag saknade mina egna hundar, när vi gick runt alla glada fyrbenta, på Currimundi Dogbeach...

Jo, de blev glada när vi kom hem, och har inte lämnat min sida sen dess....
Och nu gäller det att hitta en ny rutin på promenader och motion, då Det visat sig att Ebba inte riktigt orkar med samma tempo som Betty längre, man var och en av dem behöver sin grej liksom.....
En kortare tur med bägge och en längre med bara Betty?
Får prova mig fram vad som funkar....
Ebba är ju rätt nöjd med att bara strosa omkring, och liksom lukta på blommorna, ja ni fattar.....

Vardagen är här som sagt, pillargoner ska tas in för vinterförvaring, frön ska sättas, pumpen i dammen ska plockas upp, vi ska hämta en båt som vi spontanköpte innan resan, vi behöver titta till Gula Villan, färgen ska tas in i källaren, så jag kan fortsätta med min fönsterrenovering..... Ja, jag har att göra, så det är inte synd om mig inte på något vis.
Fast jag längtar tillbaka, och skulle lätt kunna tillbringa resten av livet, i varm sand, utan kläder, med solskydd och hatt, och jag är ju nästan gjord för att köra på "fel" sida av vägen :)

torsdag 20 oktober 2016

Jetlag?!

#ärdetdethrsomkallasjetlag

Ja, man kan fundera, vi landade runt 12 i går på Gardemoens flygplats, då hade vi två långa flygningar i benen, först en på 14 timmar mellan Brisbane och Dubai, sen en ytterligare mellan Dubai och Oslo. Första flygningen startade vid 21.30 (Brisbanetid, 8 timmar före vår tidszon) och de flesta av oss sov, mellan 8 och tio timmar, normal natt enligt den tidszon vi befunnit oss i alltså, vi åt middag och frukost på det planet, när vi landade i Dubai, var klockan där ca 6 på morgonen, en timme mellan flygen, så på nästa flyg fick vi frukost och lunch, och landade efter 7 timmar på Gardemoen vid lunchtid igen, man får alltså, "tillbaka" 8 timmar på klockan när man flyger hemåt.....

Väl hemma va klockan ca 17, då hade vi stannat i Charlottenberg, på Mc Donalds, och handlat hem lite av det nödvändigaste.
Hundarna blev givetvis glada när vi kom hem, och vi packade upp....
När klockan började närma sig 19 här hemma, dvs ca 03 på natten Brisbanetid, orkade inte Stora O längre utan la sig och "läste" tror inte det blev många sidor i den boken......
Jag höll ut till ca 20, då hundarna fick sin kvällsmat, jag packat ihop alla barnens presenter, och startat en tvättmaskin....



La mig, vaknade igen vid halv ett, och var kissnödig, när jag sen åter kröp ner i sängen, slutade aldrig vattenpumpen att starta och stoppa, pumpen står i källaren, men när jag väl börjat höra den som hör jag den.... Efter en timmes vridande i sängen, så gott som klarvaken, gick jag upp och på "vad står och rinner" jakt. Visade sig att ute-vattnet inte var helt stängt utan droppade lite, så ut i kolsvarta tysta natten och vrida lite på kranen, så slutade pumpen att slå på och av :)

Somnade åter igen, efter att fått plats mellan katt och terrier i sängen, och vaknade igen vid halv fem, lite smått slutkörd, och döm om min förvåning, när jag gått ner, och ser Stora O, sitta vid datorn med kaffe, hur pigg som helst, han vaknade och gick upp halv tre!



Det kommer att bli några konstiga dagar rent tidsmässigt, och det kanske är tur att vardagen inte riktigt startar förrns på måndag ;)



Nu är i alla fall klockan snart sju, och jag har hunnit gå igenom platsbankens sidor med lediga jobb, startat en tvättmaskin till, och hängt det förra, kontrollvägt mig efter tre veckors semester, bara 1 kg upp, bra jobbat, Har smörjt mina fortfarande stumma och vattenfyllda ben och fötter med heatlotion, inte vet jag om det hjälper, men att smörja var skönt!

Sen är det ju så att jag är mest effektiv på morgonen, så varför inte börja direkt att ta tag i mitt nya liv, typ fundera över vad jag ska bli när jag blir stor, om jag ska ha nåt, men det ska jag ju.....
Startar med att delta i en aktivitet på TRR, "På Nytt Spår" nästa vecka, så får vi se om det kan ge några uppslag......

Hm, ja jetlagen har i alla fall inte påverkat min skrivförmåga i alla fall.....

Ha en bra dag allihop, det ska jag ha, och hoppas att jag orkar hålla mig vaken till tabatan i kväll, för jag har nya träningskläder också :)
Och helgen verkar vara fullbokad, vad sägs om, Tjejmiddag på fredag kväll, Yogaklass på lördag förmiddag och en Vigsel på eftermiddagen :)

Nåja, jag startar med att tvätta undan, och hänga upp alla mina nya Australienkläder :)

onsdag 19 oktober 2016

Hoppsan!

Jo, det blev övervikt på bagaget, efter att jag tryckt in det sista och lyckats spräcka en söm på väskan....
Nåja, det fanns plats både i mammas och Stora O:s, så vi fick med allt hem!

För hemma är vi, hundarna blev glada, eller nåt, nåja, lite småsura är de nu, Betty ska liksom fjäskas lite med liksom....
Vi har packat upp, vilket resulterade i en massa tvätt.....

Och jag har upptäckt massor med roliga grejer som jag köpt, i huvudsak kläder :) Kläder som inte alls passar för det här vädret, för kallt grått och regn mötte oss här hemma....

Nåja, nu är det liksom lite Antiklimax, man är hemma, allt är som vanligt, bara hudfärgen som är lite med beige :) Och innehållet i garderoben är större :)
Massor med minnen, bilder och skratt är kroppen och hjärnan fylld med.
Och vi har tankat D-vitamin, vilket aldrig kan va fel :)

Nåja, vi har haft tre fantastiska veckor, och återgår nu till vardagen.

måndag 17 oktober 2016

Hur ska allt få plats?

Oj, det har redan gått tre veckor!
Tre veckor av sol, skratt, shopping, kärlek, mat, öl, vin, ja ni fattar......
Dags att fylla resväskan igen, ma 30 kg, ja ni fattar säkert igen....
Jag, har handlat för mycket!
Och det är ingen idé att tänka att det får plats i Stora O:s väska, för han har handlat nästan lika mycket, och dessutom är hans grejer av förklarliga skäl större än mina.....

Vad man handlar i Australien?
Ja, massor av rolig klädshopping, mestadels sommarkläder, men eftersom att de går mot sommar här, så rea på en del vinterkläder :)
Levisjeans, skor, vissa märken riktigt billiga jämfört med hemma.
Man köper presenter, och tar med hem, och eftersom att alla barnen varit med, och inga barnbarn finns än, så blir det till syskonbarnen och hundflickan presenterna riktas nu :)

Men hur ska jag få ihop väskan?
Och jag har knappast en månad på mig att stuva, som när jag skulle resa hit, nej nu måste jag fixa det senast under dagen idag, för Shutteln hämtar oss, kl 16.50 för färd mot Brisbane Airport.

Och jag har tänkt att få några timmar sol, innan dess!
Vi ska lämna Ruby också....
Ruby, är Tildas lilla bil, som vi tacksamt fått låna och använda här, Ruby ska förhoppningsvis få en ny ägare nu efter att vi åkt hem, då hon inte behöver någon bil i Melbourne.

Vi har haft tre helt underbara veckor, och jag tror att kortare tid här, vore att slösa med tid, för man blir liksom inte sig själv förrns efter nån vecka, och miljöombytet tar på krafterna.....
Jag som dessutom r lättväckt, av ljud och ljus, vaknar ju tidigt vilket i sin tur gett tidiga mornar.....

Nåja, inget av det kreativa jag tänkt mig få till, blev till, men vad gör väl det, jag kommer hem, fortfarande arbetssökande, och har väl all tid i världen att förverkliga mina drömmar, med slutmålet att kunna tillbringa mer tid här, i närheten av min stora unge, så länge hon är kvar. Och nu får vi vid vår gud hoppas att hon inte väljer att flytta till Oslo, eller nåt, för att jobba, vilket jag iofs tyckte var ett bra alternativ när hon började prata om att flytta hit, för där tror jag inte alls att jag vill tillbringa halva året som pensionär ;)

Nåja, tillbaka ska vi och kanske blir det längre söderut nästa gång, man vet aldrig!

Nej, nu måste jag sätta fart, om jag ska få till några soltimmar.....
Och jag ska med modernt ill läkaren först, hon har fått nåt konstigt bett, allergisk reaktion på ena benet och vi tror att de bättre kan se/förstå vad det är här, än hemma i Arvika!

Tack, underbara ungar med respektive, mamma, moster, Stora O och inte minst Tilda och C, för tre härliga veckor, i paradislandet!


Jag är nöjd (även om jag kunnat stanna lite till), fulltankad med D-vitamin, brunbränd och lycklig!

lördag 15 oktober 2016

Underbar känsla i mammahjärtat!

Många tusen kilometer hemifrån, på andra sidan jorden, har vi nu umgåtts med alla våra tre barn och deras nuvarande respektive, samtidigt, en otrolig känsla!
Sex underbara vuxna männsikor med sprudlande framtidstro, lycka i leendena och glädje i blicken!
I ett mammahjärta känns det fantastiskt, jag är så otroligt tacksam för att detta blev min verklighet, den här sista helgen Down Under!
Man kan inte beskriva känslan, men den liknar sockerdricka, och lite vemod ;)



Att dessutom deras mormor fått uppleva samma sak, är fantastiskt, jag vet att det betyder massor för henne, precis som för oss, mig och Stora O.

Nu har vi blott några dagar kvar, Stora O har lite hemlängtan, inte jag dock, även om det ska bli mysigt att få komma hem till flickorna, som troligtvis haft det helt underbart med N och lilla hund-Tilda :) Att hitta en sån hundvakt, har varit guld värt, och jag hoppas innerligt att hon känner att betyder mycket för oss.
Dagarna som är kvar, ängar vi troligen åt att hänga på beachen, och ta en sista shoppingrunda, för man kan göra massor av bra och rolig shopping här, man hittar grejer som inte finns att få tag i hemma, lite unika kläder så där.
Tisdag eftermiddag, vår tid typ morgonen i Sverige, lyfter planet från Brisbane airport mot Dubai, där vi tillbringar två timmar, innan sista flygningen mot Oslo och Gardemoen tar vi, landar gör vi runt 12 onsdag.
Sen blir det vardag igen, en vardag som innehåller, några lediga dagar, innan det är dags att ta tag i jobb och livet, framförallt livet!

Men med sockerdrickskänslan i magen, nya mål i livet och en femtioårsresa att se fram emot, så ska det väl gå bra att återgå till vardagen och vem vet, vardagen kan bli grymt spännande, den kan ju innehålla både trevliga spännande möten, ånga, skrivande och LM Rudin :)


Men de här varma, lata dagarna i solen och sanden, med saltvattenstänk i munnen, kommer jag definitivt att sakna!
Tur man har minnen!

onsdag 12 oktober 2016

Vad har jag nu gett mig in på....

Ni vet känslan, när man ska göra nåt, som är lite spännande, lite skrämmande och lite annorlunda mot det man brukar göra?
Lite förväntanspirr i magen, lite spänning, och lite nervositet?
Man vaknar typ kl fyra, kliver upp kl fem, trots att man vet att man borde sova lite längre?
Förstår ni vilken känsla jag menar?
Ungefär som känslan inför en skolresa i fyran...
Eller för den delen en resa till andra sidan jordklotet....

Nåja, till andra sidan jordklotet, har jag ju redan tagit mig, och ja, jag kommer hem igen, om en vecka, men dagen ska tillbringas på en:


Ja, ni ser rätt, en Cykel!
Och ja, jag kan cykla, Lotta kan nästan allting :)
Fast jag brukar få gruvligt ont i de nedre regionerna, när jag cyklar.... Kanske därför jag aldrig cyklar i normala fall....

Nu hoppas jag ju att de har bra cyklar i Australien, och jag skulle gärna hyra typ en sån här:


Fast med mina korta ben, och vanliga "tur" så får jag säkert en sån här:


Man vet ju aldrig liksom, i ett främmande land..... :)

Hoppas verkligen att man får med en sån här i hyrpriset:


Vilket jag iofs, bara behöver när jag gör, avancerade positioner i Yoga, fast man vet ju aldrig, när det gäller cykelturer heller.....
Och då är förhoppningsvis jag hel i alla fall, om jag lämnar tillbaka cykeln i det här skicket:


Nåja, nu är jag vaken, klockan är här hos mig 6.00 på morgonen, hos er hemma i Sverige, typ 22 på kvällen, och medan jag tar en cykeltur, tillsammans med, Stora O, två av mina barn och deras respektive, så sover ni gott :) Lova att uppdatera, och ska försöka ta lite bilder....
Kan man ta kort när man cyklar?
Vi kanske borde fråga efter en sån här?


Gud va smart, då kan Stora O, liksom ta kommandot, jag kan sitta där bak och bara vara och fotografera.

See ya later, mates.....
Om jag överlever.......

tisdag 11 oktober 2016

Vi fortsätter att njuta!

Nu är två veckor avverkade, två veckor med sol, graduation, massor av rolig shopping, god mat, kortspel, geni, musikquiz och skojigheter.
Vi har använt solskydd, så ingen har bränt sig mycket i alla fall, nåja lite röda är vi, här och där, men också lite bruna :)



Den yngre delen av gruppen, har besökt Zoo, vi har besökt ett antal secondhandbutiker, shoppingcentra och marknad.
Den äldsta delen av gruppen, ska ta en resa till Fraiser Island, på måndag.

Vi mitt mellan, hoppar på lite här och lite där.....

Mest strand, då vi den här gången bor alldeles bredvid stranden, och bara kan knata dit, när andan faller på, Härligt!


Sanden är varm, vågorna höga och solen underbart stekande, med lite lätt vind, är det otroligt behagligt.

Men man blir trött, och det blir konstiga sovvanor, lägger sig runt nio, och jag har vaknat varje dag runt 5....
Typiskt mig!

Mitt uppdrag, har det inte blivit speciellt mycket av, men jag vet ju att det heller inte hänt så mycket på den andra sidan jorden heller, så jag behöver inte känna nån press....
Använde dock lite av min kreativitet, till att skapa ett Musikquiz igår, om vi gjorde tillsammans under kvällen, uppskattat!

Annars är nog alla lite trötta, att umgås med familjen, och bo tätt inpå varandra gör att man lir lite sliten, och vi känner ju inta alla varandra helt superbra, men det viktiga är att det funkar, att man inte behöver tänka på alla andra hela tiden, utan var och en gör det man känner för liksom.

Typ som att köpa Take-away, och äta på stranden :)


Eller att välja att dricka Bundaberg Gingerbeer, när de andra heller tar en öl, eller ett glas vin....


Nåja, en vecka kvar, och idag blir det en tur till Eumundimarket, bara flickorna i gänget ska åka den här gången, och jag kör, vilket går fantastiskt bra faktiskt ;)
Åsså har vi några secondhandbutiker kvar att besöka.

På torsdag ska vi hämta Tilda igen, för ytterligare en helg tillsammans med henne, och vi kommer att få träffa en helt ny vän, spännande!

måndag 10 oktober 2016

Det är synd om människorna....

Det kan inte vara roligt, att behöva vara gift med en valross.....
Det ä inte så roligt att vara valross heller, när man tror att man går runt och ser sval och trevlig ut, typ så här:


Fast egentligen är det den här synen som andra ser:


Oj, vad jag skulle byta fru om jag hade en sån..... :)

Fast han tar ändå en massa bilder på mig, även om jag oftast är en lite prick utan definierade drag i utkanten av nån bild....

Nåja, nu är det väl så jag ser ut, även om kroppen mer påminner om en Oragutangs....



Fast jag har snygga ben, enligt min Coch i alla fall :)


Thats life!
Och jag älskar honom ändå, och hoppas att han står ut med vad han ser ;)


Och så värst synd om honom, är det inte just nu i alla fall, när vi är på Jordens mest paradisliknande plats!


söndag 9 oktober 2016

Oops, I did it again

Trots solskyddsfaktor 50 (Mary Kay och Australiens egna) så lyckades jag idag, på den blåsigaste dagen, med mest moln att bränna framsidan......


Jag borde ha lärt mig, men det är förrädiskt här på andra sidan av vår värld.....
Det gör inte ont, sticker inte, och jag har inga blåsor......
Så det gick ju ganska bra ändå....
Benen har samma vita färg som vanligt, trots samma lager solskydd och samma exponering i solen :)
Nåja, det går över, och jag får väl ligga på mage resten av tiden i solen ;)

Med bränd framsida, tog jag i alla fall med mg modern och mostern, till Univeristetet, för där finns vilda kängurur, och vi såg dem!


Det är ett ganska märkligt djur, långa bakben och svans, och små korta framben, men söta är de, och inte ett dugg rädda.... Men de är väl så vana folk, då de bor där, och verkar både skyddade och trygga.


I den där jättestora Pungen på magen, ligger en bebikänguru och gottar sig, man såg bara hur svansen stack ut....
Mäktig upplevelse, tyckte de att det var i alla fall, för de är ju vilda!

Senare under kvällen, tog vi oss ner till Dicky Beach, för en lite finare middag, i avvaktan på att Värmskog skulle börja spela sin kvalmatch, som vi fick liverapporterad via facebook, och det beställdes in mat, och döm om vår förvåning, när vi beställde förrätt, Whitebait med Aioli, och fick in en hel korg, med friterade små hela fiskar, ja Hela, huvud, ögon, inälvor fenor, rubbet kvar.....


De va inte äckligt, om man bortser från känslan av att verkligen äta allt.... Men heller inte fantastiskt gott...... Skarpsill, det man gör ansjovis av i Sverige, kom vi fram till att det var, efter att ha googlat. Och jag är rätt glad att jag inte googlade först, för då hade vi nog inte vågat prova.
Till varmrätt blev det en Eyefillet, dvs oxfile, med garlicsauce, pommes frittes och sallad, helt okey, lite för hårt stekt på utsidan, men rätt okey insida.
Största behållningen var efterrätten, Cheesecake, som inte var en Cake, utan cheese, kaksmulor, lemoncurd och maräng, så himla gott, tyvärr blev det ingen bild på den kreationen, den åts upp!
Man kan inte klaga på storleken på portionerna i alla fall, rejält tilltaget, alltihop, 125 Dollar vilket motsvarar ca 880 sv kronor, för både mig och Ola, och då drack han två öl till, så ja man äter gott, till okey pris om man jämför med Sverige.

Nu har vi en dryg vecka kvar, och allt vi hade föresatt oss att göra, har vi gjort, tror dock att "ungarna" ska ta en tur till Zoo idag, och att Tanterna ska till Fraiser Island, någon dag.
Vi ska få trffa en trevvlig australiensare till helgen, för då kommer Tilda tillbaka, och spenderar sin helg med oss, inna vi far mot Sverige nästa tisdag!

Och NEJ, jag längtar inte hem, skulle lätt kunna bli "kvarglömd"

fredag 7 oktober 2016

Skulle lätt kunna tänka mig.....

Uppe tidigt, de där fåglarna som finns här, håller låda, och nej inte lite, de är nästintill helt galna, tjattrar och skriker, visslar och låter, så att sova är stört omöjligt på morgonen....
Men jag klagar inte, några timmar för mig själv, med nybryggt kaffe, datorn och er som sällskap, är inte alls helt fel :)

Jag skulle lätt kunna tänka mig att stanna kvar, bo här typ, människorna är trevliga, klimatet underbart och det finns allt man kan behöva, om man har bil :)
Och vi har tur, som fått låna Tildas lilla bil, under tiden vi är här, och att köra på "fel" sida, går bättre än väntat....
Massan av bilen är visserligen också på "fel" sida, då bilen är högerstyrd, och det innebär också att växelspaken sitter på "fel" sida, lite klurigt först men man vande sig otroligt snabbt, svårare var det i hyrbilen, där blinkersspaken satt på höger sida av ratten, vilket medförde att jag satte på vindrutetorkarna varje gång jag skulle svänga..... Hoppsan!

Nåja, det där med kaffe kan vara en annan grej, som kan vara svår, att få tag i bra kaffe ute, är nästintill en omöjlighet, de dricker det så svagt... Trots att vi beställde med en extra shot pulver i är det som änglapink.... Nu fick vi ju låna Tildas kaffebryggare också, och man kan köpa espressokaffe, för bryggning, så det går att få till bra kaffe, om man gör det själv :)

Hur bor vi då?, Ja just nu på en Resort, lägenheter i en länga, med egna uteplatser, två pooler alldeles utanför, och havet några minuter från lägenheten, helt underbart, två sovrum i varje lägenhet, stort fullutrustat kök, två badrum, tvättmaskin och torktumlare, samt ett större sällskapsrum. Lagom stort, rent och snyggt och mycket behagligt.
Här köper man sällan sina hus, man hyr gärna, och den här resorten är byggt på privata ägare av lägenheterna, som hyrs ut när de själva inte är här....
En sån skulle man ha :)

Vi skulle kunna satsa på att göra klart Gula Villan, ha det som sommarbostad, och ha en sån här lägenhet att komma till, under vintermånaderna, typ oktober till mars/april, bo i Sverige halva året liksom, maj till september, oc här i solen, oktober till april, vore en underbar dröm......
Om Tilda stannar, skaffar familj med små söta engelskspråkiga barn, då är tanken extremt lockande!
Kanske vore nåt att fundera mer allvarligt på, vad skulle kunna hindra oss liksom?
Och resan hit, ja då gör man ju enkelresor, så de står man ut med :)

Vi klarar språket, vi mår bra i klimatet, ett av våra barn finns här, levnadsstandarden är som hemma, det kostar ungefär lika mycket att leva här och bensinen är billig, ja vad mer kan man begära?
Det skulle kanske vara alla "farliga" djur då, men än så länge är det bara en större typ av bärfis, som skrämt skiten ur bla mamma och Lilla O.... :)

Ja, det finns spindlar, ormar, ödlor, pungråttor, massor av skrikande och låtande fåglar, mygg, insekter, vackra fjärilar, kängurus, koalor och annat spännande, men de ser man inte så ofta....
Men att gå på promenad längs havet, se vilda papegojor, flyga runt, kockaburras sitta som små gubbar och kika på en, ja det är helt fantastiskt!



Att ha blommande Hibiskus, som stora träd, massor av Pelargoner, Julrosor och Amaryllis, Liljor, och Palmer runt om sig, ja jag skulle definitivt kunna stå ut med det :)
Och eukalyptusträd!
Tänk tanken att få sätta händerna i den här jorden, få det att blomma och växa.......

Jag skulle lätt kunna bo så, helt klart!
Och vad skulle kunna hindra oss liksom?
Åldern?
Att Tilda flyttar hem till Sverige?

Nåja, det är en tanke, och en dröm, kanske ett mål i livet, och något att spara inför :)
Hur många av er, kommer och besöker oss?
För våra vänner, kommer vi definitivt att sakna :)


Valar!

Ja, vi kom iväg på valsafari, och det var också helt magiskt!
Att se de där stora, mäktiga djuren, leka, hoppa och simma i vattnet, var fantastiskt.


Efter den tre timmar långa båtfärden, åt vi Seafood :)


Vilket smakade gott, Ostron, har jag aldrig provat förut, och nja, det var mest som en slemmig klump, som rann ner i halsen....... Men totalupplevelsen, av vår Seaplate, var helt okey!

Avslutade sen dagen med lite Late-Night-Shopping at Kawana Shoppingworld.
Några reafynd, blev det :)

Idag blir det strandhäng, faktum är att vi bara tillbringat två dagar helt på stranden än, och vi har varit här halva tiden.
Men det får bli bättring, nu har vi ju liksom gjort det vi planerade, i form av aktiviteter :)
Kör på vänster sida, gör jag också, och det går helt galant, trots trefiliga vägar, högerstyrd bil och massor av trafik ;)


onsdag 5 oktober 2016

Magiskt!

Soluppgång, Australiens sydöstra kust, och vi är här!
Ja, helt magiskt, upp tidigt, ut mot havet, och där kom den!


Fantastisk känsla!

Sanden var dock grymt kall att gå i, så tidigt på morgonen, men det finns ju skor :)

Och jo, vi har det bra, idag ska vi åka på valkryssning, ska bli grymt spännande, då vi redan sett val, på långt håll utanför vår strand.
Mäktiga djur!

måndag 3 oktober 2016

Att sova....

Nja, det går så där....
I alla fall, på morgonen....
Jag är uppe först, idag redan kvart över fem, hemma är då klockan kvart över nio på kvällen.....

Det är en lite annorlunda dygnsrytm här, solen går upp, tidigt och ner tidigt och gryning/skymning existerar knappast, så några långa ljusa kvällar blir det knappast.

Nåja, nu har jag väl säkert väckt hela huset också, för jag drog igång torktumlaren.....
Hoppsan!

Men efter gårdagens regndag ska det bli en tur till stranden idag, och då måste vi ha torra badlakan!
Eller hur?


För vädret kan vi absolut inte klaga på, de kommande 7 dagarna!

söndag 2 oktober 2016

Graduationday i Australia!

Jag har varit i en Harry Potter film.......



Nåja, nästan :)

Tildas Graduation, var i torsdags, men först idag har jag fått igång datorn, och laddat bilderna från kameran.
En mycket speciell händelse, där det var , Australiens nationalsång, Auboriginehyllningsång, som var typ en bön, utdelande av diplom och betyg, och massor av svarta rockat och lustiga hattar :)





Nu är hon i alla fall, klar med sina studier, men väljer inte att komma hem, och jag förstår henne!
Jag skulle också stanna om jag hade möjligheten!

Congrats, Tilda!