Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

onsdag 18 mars 2020

Våra Thailändska vänner?

Har ju som ni kanske förstått knutit några thailändska kontakter när vi varit där, vanliga Thailändare som jobbar i turistnäringen, de vi hyrt lägenhet av och en underbar lite kvinna som både masserat oss, och fixat naglar.

Ae, som vi hade med oss på utflykt en av de sista dagarna av vår senaste resa, har jag även kontinuerlig kontakt med via messenger, och på knagglig engelska, från bäge håll försöker vi "prata" om både ditt och datt, kärlek, ungar, livets vedermödor och lyckostunder.

Jag och Ae på tur :) Han där bak bara dök upp..... Och nej, det är inte Stora O ;)


I morse, skrev vi till varandra och hennes liv på jobbet nu, går mest ut på att sitta och vänta, i stort sett alla turister är borta från Khao Lak, och därmed inkomsten, så tragiskt, hon är ju bara en av alla de som glatt med ett leende tar emot oss när vi tar vårt pick och pack och alla våra pengar och besöker dessa länder, som i vissa regioner i stort sett lever på turismen.

Ja jag vet att det är bra för miljön att vi inte flyger, och jag vet att det är svårt och kommer att bli ännu svårare för vår egen turismnäring, men mitt hjärta blöder lite....
Runt om i Världen finns det massor av människor som Ae, som kommer att känna en otrolig hopplöshet, i den här krisen.

Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet, för att vi har ett samhälle med väl utbyggda system för alla människors lika värde, trygghetssystem, ett folkstyre som tar ansvar och ändrar regelverk snabbt, för att vi alla ska klara att leva vidare, om än att det kan bli jobbigt även här, men tänk er hur det skulle vara helt utan detta?

Jag har lovat henne att vi kommer tillbaka, när det lugnat ner sig, och jag hoppas att vi alla fortsätter att leva under tiden, tvättar händerna, stannar hemma när vi är sjuka, hjälper varandra och ser till att INGEN lämnas ensam, även om det bara är en sån enkel grej som att man har kontakt via messenger.

tisdag 17 mars 2020

Alla har vi våra skavanker...

Någon mer än mig som går runt och funderar på om man är sjuk?
Varje hostning, varje nysning, varje snytning, utvärderas noga, ett litet stråk av spänningshuvudvärk över pannan, har jag feber?

Men nej, jag kan inte säga att jag är sjuk, det tillstånd jag befinner mig i är helt normalt, hosta och att jag behöver snyta näsan på morgonen, har jag hållit på med i flera år, som ni vet.
Lite spänningshuvudvärk hit och dit har jag ibland, en Ipren, så är det borta, kanske skulle det funka lika bra med sockerpiller, för det är mest tagandet av tabletten som hjälper tror jag....

Att ryggen och höfterna alltid inte funkar helt obemärkt, ja det får man väl leva med...

Influensa, vad är det?
Jag tror faktiskt aldrig jag haft det....
Förkyld, ja, men jag brukar bara bli tät i näsan, hosta som vanligt, lite mer skorrande bara, och jag brukar bli hes.
Feber, extremt ovanligt.

Vaccinering? Nja vi tog ju Hepatitsprutor, när vi åkte till Cap Verde första gången, men det var mest för Stora O:s skull, han tyckte det var viktigt, men vaccinering mot Svininfluens, säsongsinfluensa, TBE etc etc, nej jag har nog omedvetet valt att avstå, kanske för att de som verkligen behövt det ska kunna få tillgång till de doser som finns.


Nåja ett normalt grundskydd med polio, TBC, stelkramp och sånt har jag ju givetvis, och mina barn har fått det som ingår i det normala vaccinationsprogrammet för barn i Sverige.
Stelkrampen byggdes på efter att jag blivit biten i en finger av en mycket glad valp för några år sedan också.

Men det här med Influensa, en annan typ av Virusinfektion, det har jag nog aldrig haft faktiskt.
Nu jinxar jag säkert igen, men jag är ju nästan känd för det :)
Kan det vara så att vissa av oss inte är mottagliga för virusar?


Dom kanske inte gillar mig?
Eller så dödar jag dem snabbt med hjälp av en superdos Nikotin?
Nej, nej jag menar inte att alla ska börja röka, jag är väl medveten om att min lungkapacitet med all säkerhet är sämre än en ickerökares, och just den lungkapaciteten, behövs nog nu om det här nya viruset fastnar, och sätter sig just där.....

Nåja alla har vi våra skavanker, men den här oron i samhället och allt som händer, gör att man får en massa funderingar i sin skalle.
Och det är svårt att bedöma, "Stanna hemma om du känner några symptom på luftvägsinfektion"
Men det måste ju vara så att mitt normaltillstånd, inte är symptom. Det svåra med det är ju hur omgivningen uppfattar det.
Man vågar ju inte hosta, så någon hör det....
Kanske skulle man s på märken på kläderna......

"Rökare" Och därför hostar jag.....


måndag 16 mars 2020

Spanska sjukan

När jag var liten, älskade jag att lyssna på när mormor och morfar berättade om hur det var när de var barn, en av berättelserna som mormor delade med sig handlade om när hon blev skickad till landet då Spanska sjukan härjade i Uppsala, Sverige och Hela världen.
Här kan du läsa om Spanska sjukan

Hon berättade om att de fick korv på smörgåsen, och att hon åt runt korven för att spara det bästa till sist, och historien om detta kom ofta då man ville ha mer pålägg efter att ha ätit upp det godaste.

Att hon blev skickad till landet, var väl antagligen för att det ansågs att lantluft var bättre och troligtvis för att man träffar mindre folk på landsbygden än i stan. Och det skapade ett minne hos henne som satt i hela livet, även om hon bara var sex år då utbrottet av Spanska sjukan startade.

Nu när vi i den här tiden, läser om framfarten av Corona viruset Covid -19, så får  man tankar kring hur det gick till då, att man kunde skicka sin 6-åring till en helt främmande familj, långt ute på landet, och som en i en syskonskara på sju, hade hon med alla säkerhet med sig något eller några av sina syskon, i alla fall vill jag tro det, för visst var min mormor en högst kavat och självständig kvinna, men en liten 6-åring, ensam i stora världen.....

Nåja, en annan tanke som man snabbt kan se är ju fördelen med att bo på landet, där man är ganska isolerad från start liksom, att nästan alla av oss sen måste bege oss mot mer tätbefolkade områden både för att handla och arbeta, ja det är ju något vi skapat iom centraliseringen i samhället, våra små lanthandlare, butiker, skolor och annat har ju försvunnit, sakta men säkert.

Man kan ju i de här tiderna känna sig ganska nöjd över att bo på landet, man delar inte trappuppgång, man delar inte hiss, men delar inte dörr in i huset.....
Lättare att hålla sig isolerad alltså.
Både på gott och ont.....






lördag 14 mars 2020

Oj vad hände nu? "Hjälpande ängel"

Surfar runt som vanligt på kvällen, kikar på Facebook och twitter, Coronavirusets framfart dominerar givetvis flödena, och ser plötsligt en delad bild.

https://twitter.com/Reformisterna1/status/1238148179662692352?s=20
Och tänker, va synd att inte vi också har en trappuppgång, för det där skulle jag kunna tänka mig att göra... Men när man bor på landet, där byn är några mil lång, och bred, är det inte ens möjligt att lägga liknande lappar i postlådorna....
Men man kanske kunde lägga ut det på facebook, erbjuda sin tid och medmänsklighet, för att hjälpa till, jag kan handla, hämta mediciner, fika på trappan, gå en promenad.
Kanske är det så att många sitter ensamma, isolerade, man kan ju vara orolig, ha sina nära och kära långt bort, eller vara sjuk, satt i karantän, eller höra till en riskgrupp som gör att man inte kan eller ill ta sig ut....

Så, jag gör att litet inlägg, lånar bilden och lägger ut:


Massor med gillaklick och hejarop möter mig genast från tråden, som bara delas i just den gruppen som jag skapade för några år sedan "Värmskog en liten by med affär och allt"
Jag kryper till sängs, och känner att jag i alla fall gjort något. Och kanske är det så, att jag hellre handlar för att må bra själv, istället för att sitta vid datorn och läsa om konspirationsteorier, usla beslutsfattare, och hur snd det är om alla "lurade människor"...

Vaknar på morgonen, och har ett meddelande från P4 Värmland, "Kan vi få prata med dig?"
Givetvis får de det. Jag svarar och tänker att de ringer väl sen....
Åker med Söta S och trollungen till Karlstad, för ett besök på Gripen, och blir uppringd på parkeringen på Bergvik, precis när vi ska handla, "Kan du komma hit?" "Till Radion?"

Och så blir det, jag far mot Herrhagen, medan trollungen blir pricktestad, möter de jag normalt bara hör rösterna på i radion, och tänker, tur det är radio, jag har ju knappast kammat mig....
Men ack vad jag bedrog mig, de skulle ha en bild..... Utomhus, vid en bil.....
Vet ni vad som händer med tants hår, utomhus, i lite blåst?


Ja ni ser ju, och hur kunde jag gå med på att hänga med armen på en bil, jag är ju alldeles för kort för det, och se på den hängande kinden.....
Nåja, jag hade i alla fall lite färg på ögonen :)

Det blev ett litet inlägg i radion i alla fall:

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7428223


Min största rädsla när man står där framför mikrofonen i direktsändning, är ju just att jag ska hosta....
HOSTA, när man ska hjälpa till med tjänster i Coronatider?
Ah det gick bra, inte en enda host kom.....

Efter en konstig dag, där man blivit en volontärarbetare i Hjälpandets tjänst, får jag även ett samtal från GT, so också frågar om detta, och till dem tog vi en ny bild, som ser något bättre ut :)



Om de har gjort något av det, det har jag faktiskt ingen aning om....

Än har ingen hört av sig och bett om hjälp, men än har inte den riktiga hysterin och isoleringen nått lilla Värmskog, så mitt uppdrag har varit ganska tomt än så länge, men jag är beredd, laddad och ser framemot att få dra mitt står till stacken, om det behövs.

Så behöver du hjälp, vet någon som skulle kunna behöva det, tveka inte hör av dig.
Och det finns säkert fler där ute som kan göra liknande saker...

Tänk vad ett litet inlägg och en ögonblicks tanke kan ge för effekter?