Om mig

Min bilder
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, chefskapet och pinnar!

fredag 5 februari 2016

Helg igen!

Så var det fredag kväll igen då.....
Hem efter att ha jobbat, handlat och tankat bilen, tankar bilen, det gör jag hela tiden tycker jag....
Nåja, väl hemma, så möts jag av Lilla O med sällskap som bjuder mamman på kaffe  :)

Stora O, fixar en Tacogratäng utan recept, bjuder på ett glas vin, och sen blir det några Vänd8,
"Bäst av tre" säger han och ler, segerviss, och jäkligt dålig förlorare....
Åsså vinner jag ;)
Hoppsan!

Sen sitter vi en stund vid varsin dator, troligtvis lika trötta, med slutna ögon bägge två....

På Spåret, hundkissning, och några varv på filten....
Sen får man sova igen....

Helgen har börjat!

Sova på natten....

Är väl överskattat eller?

Med en ångestklump i magen, och en terrier, som plötsligt står och piper vid sängens fotända, så sover man mindre bra....
Men om man lyfte upp terriern i sängen, klappar henne, när man lagt henne nära, sen ser man till att även katten kommer, och lägger sig nära, då blir både ångestklumpen och terrierpipet borta....

Det enda som kvarstår är ljudet av e spinnande katt, som balanserande ligger ovanpå mina ben.....

Sen kan man sova igen, i alla fall den sista timmen innan klockan ringer


torsdag 4 februari 2016

Medvetet Ledarskap!

Med ett diplom, eller kursintyg i väskan och massor av nya insikter, klev jag nöjd ut från Unionens kontor idag.
Kursdag två, av den där kursen som var så förvirrande för två veckor sen, är slut och det klarnade lite idag....
Ibland sätter man för hög förväntningar på saker och ting, och tar man ner dem till en er rimlig nivå, blir också resultatet mer rätt!

Klarnar saker runt omkring en också, så faller många pusselbitar på plats, att inte veta hur saker och ting blir, är något av det jobbigaste jag vet, jag vill gärna ha koll...
Koll på vad som komma skall, jag är ingen överraskningarnas man, om man säger så.....

Gillar inte paket och överraskningar, typ....

Och just nu, är jag ganska nöjd över att kursen kändes bättre, men den där klumpen i magen, kunde ju försvinna......


Finns så mycket....

Jag skulle vilja skriva.
Förklara, för er, och för mig själv....

Men man måste verkligen inte förstå allt, jag behöver inte ha kontroll och förklara för hela världen allt, ibland kan det vara bra, både för mig och omgivningen att det bara sker saker, som man vare sig behöver förstå eller förklara.

Jag vet att många av er kommer att känna en viss besvikelse, det gör jag också, men det kommer alltid något gott ut av olika händelser, allt sker för en mening av nåt annat, och det mesta leder till något gott, så måste man tänka, även när det känns som mest hopplöst....

Far en dörr igen, öppnar sig en annan, och vem vet vad framtiden har att erbjuda.

Jag kan i alla fall vara stolt över, att jag både syns hörs och gör avtryck!
Att till och uppfattas som "för mycket" av personer man knappast träffat.....
Då är man synlig ;) eller nåt....
Det, kommer jag aldrig att skämmas över,

Det tar slut, precis som det var sagt från början, även om man ibland tror andra saker, jag kliver vidare i livet, vilken väg jag ska ta, har jag just nu ingen aning om, men sitta still kommer jag inte att göra i alla fall.....



Börjar med att göra dag två av "medvetet ledarskap" hos Unionen, sen tre veckor till i Åmotfors!

onsdag 3 februari 2016

Att bygga luftslott...

Jo, det är jag bra på....
Och att "ta" folk!

Luftslott rasar, ibland, hur bra jag än är på att "ta" folk.....

Suck!


Ja men, vi börjar om då......
Kanske ska försöka reflektera lite mer den här gången....


Ja, men, hur vet man?

Lärdom.....
Fast det ibland kan kännas som en livstidsdom?!

Hur vet man liksom, vad som blev livstidsdom, och vad om blev lärdom?
Kanske är det så, att bara att förstå att bägge finns, kan göra att man faktiskt växer....
Allt är ju inte alltid som hand i handske?

Och ibland måste man prova handsken, byta handsken, justera, eller fylla upp.....

Hur vet man liksom?



tisdag 2 februari 2016

Granny Pod!

Oh, yes!
Jag är beredd, beredd på att bli gammal, att få bo på bakgården, hos Tilda, i Australien....

Blir man erbjuden en sån här, kan man bara tacka ja!


Varför har vi inte ett liknande system i Sverige?


Fast jag har tänkt komma tidigare, än när jag behöver "Nursing" Det är väl bra om man vänjer sig vid klimatet, och kan va till lite nytta, typ passa barnbarn....