Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

fredag 9 oktober 2020

Va ska det vara bra för......

Att filma sig själv, omålad, nyvaken, skrynklig och helt naturell?

Prata en massa strunt dessutom, för att sedan gå in och kolla hur många som sett/lyssnat?

Ja inte vet jag?

Kanske har den här våren gett oss modet att våga, kanske har vi alla blivit lite knasiga? Eller så har vi plötsligt upptäckt att det är andra saker i livet som är viktigare än, hur vi framstår, ser ut eller låter....


Nåja, Alter Ego, har ledigt, jag vågar vara precis som jag vill, och dessutom säger jag vad jag vill, även om ni kanske bara klickar förbi.... klick klick klick... 

Hm, svårt det här med att vara extrovert och törstande efter bekräftelse, för det är väl det? Nåja, om jag inte själv tycker det är lite roligt, att bjuda lite på sig själv, hur torrt och ointressant det än må vara, skulle jag aldrig göra mina små storiesar....

Så, man ska göra det man tycker är kul, eller hur? Oavsett vad andra tycker. Och det som inte skadar någon kan väl inte vara farligt, eller hur?

tisdag 6 oktober 2020

Hur mår vi?

 Det regnar, jo det fullkomligen öser ner, och det börjar bli mörkare......

Vi går mot höst...

Och det är en annorlunda höst, en fortsättning på den vår och sommar vi haft med pandemi, avstånd till varandra och ett extremt fokus på hur vi mår och om man kan sprida smitta. Kanske blir det än mer konstigt nu, att sitta isolerad, inte träffas på samma sätt som tidigare, då mörkret kryper på, det blir kallt och vi inte kan vara ute på samma sätt som vi kunde under våren och sommaren.

Hösten är vacker, luften blir så ren på nåt sätt, och alla underbara höstfärger som omger oss i naturen, och kanske är det här den allra bästa tiden på året för skiftjobb, man får fortfarande möjlighet att ta del av dagsljuset, behöver inte tillbringa dygnets alla ljusa timmar inomhus, utan möjligheten att kunna gå ut finns på ett helt annat plan.

Men mörkret kryper ändå på, fler av oss kommer att bli ännu mer ensamma, då man kanske inte bara kan hoppa in till grannen för en fika, dela sina tankar och en kanelbulle med någon....


Kanske bör vi fråga oss, hur mår jag? Och då menar jag kanske inte typ vilken temperatur kroppen har och om vi har snuva eller hosta, utan mer, hur mår jag inuti? I själen? I huvudet? I mina tankar?


Livet är inte riktigt som vanligt, en del av oss är mer påverkade av isoleringen, en del berör det inte alls. Och vi kanske borde bli mer uppmärksamma på hur våra medmänniskor mår, tecken på att allt inte är som vanligt... 

För livet är inte som vanligt, alla påverkas vi på något sätt, av förhållningsregler, restriktioner i vardagen och på jobbet. 

Kanske är det så, att man ska tänka efter hur man mår själv, påverkar jag andra i min omgivning genom mitt eget sätt att handla, reagera, vara? Vågar jag vara öppen med detta? Upplever jag att andra mär sämre, för att jag själv är så påverkad av pandemin och det som händer i världen?


Finns det en risk att man går vilse? Vilse i sina egna tankar och sanningar, när man kanske inte kan dela dem med någon.... 

Men man kan väl ringa? Prata via Skype? Facetime?

Ja, kan man det?, blir det verkliga samtalet lika naturligt, när man inte ser hela människan, känner närvaron och värmen från en annan människa? Jo skärmen kan väl visserligen generera lite strålningsvärme, men den stimulerar inte alla sinnen, lukten av en annan människa, värmen, smaken av kaffe som man delar i likadana koppar, kroppspråket, utstrålningen?  Jag pratar inte om effektivitet här, för jag tror att många möten blivit mycket mer effektiva med de digitala hjälpmedlen vi har, men jag tror tvärr att vi tappar en hel del av den känslomässiga delen i mötena, människor behöver alla den biten, en del mer, en del mindre, men den behövs, det är min fulla övertygelse.

Nåja, vi ska hålla ut och hålla i, men vi måste samtidigt ta hand om varandra, inte acceptera att det blir hårdare och kallare ute i vardagen, vi måste vara uppmärksamma, på vårt eget mående och på andras. Man kan ju liksom inte undvika den ena katastrofen, genom att skapa en annan Kanske måste vi få dem att vandra hand i hand, ta lite av varje liksom, för att den psykiska hälsan är definitivt lika viktig.


Ta hand om varandra, fråga hur männsikor mår, ge av din värme, se människor och vara närvarande! Närvarande i ditt eget mående och i situationen. Och framförallt hjälp varandra, sprid lite ljus och glädje! 

Det är mörkt nu......


lördag 26 september 2020

Anspråkslösa Ord

 Jaa ni, många är ni som följer mina små storysar på Instagram och facebook, och ni som inte gjort det, jag tror knappast ni missat nåt.... Om ni inte saknar att veta vad jag tar mig för utanför jobbet, privat, i trädgården, när jag träffar mina barnbarn eller bara funderar över vädret och livet.

Ibland kan det dock bli enklare att skriva, då alla de ord och funderingar som finns i mitt huvud inte får plats i Instagramappen, utan att det blir såna där pratinlägg som man bara klickar förbi i frustration över att människan bara pratar utan mening, jag hatar själv de kontona, där det inte ger mig någonting, klick klick klick, så är man förbi och får se nån gullig katt, ett till barnbarn eller en träningssnutt från ett gm eller en brukshundklubb..... De ger mig iofs heller ingenting, inga funderingar, tankar eller uppslag. De ger mig oftast bara en tanke om tillrättalagt, det perfekta livet, en bild av att alla andra har en bestämd mening med allt och vet vad de tycker är kul...

Kanske är tanken med mitt prat, att bara visa hur enformigt och enkelt livet faktiskt kan vara, eller enkelt, allt är inte enkelt, allt blir inte bra, allt funkar inte, i alla fall inte i min värld, men man kan vara nöjd ändå... Eller handlar det om enkelhet?  Enkel på Wiktionary Kanske är det mer det normala jag vill visa, men det är ju en synonym till enkel, precis som anspråkslöshet.

Det är ju bara ord..... 

Jaa, ni....

Man pratar ju mycket om pandemin som härjar, och under ett halvår slapp jag nästan alla delningar av nyheter kring migrationer som misslyckats, brott i alla former, där andemening var att förövaren alltid är av utländsk härkomst, nyheter kring hur farligt vårt land är, att våra folkvalda politiker är både det ena och det andra, delningar som inte gör något annat med oss än att vi ska förfasas, bli ännu mer rädda och göra samhället hårdare och mer kontrollerande, ibland funderar jag över när konservatism går över i kommunism, gränsen är ibland hårfin. Och kom inte med marknadsstrukturer och planekonomiska strukturer nu, tänk på Stasi, KGB etc..... Och nej, jag är varken konservativ eller kommunist, jag är bara en människa, som kan hitta mina tankar i bägge ytterligheterna, där jag dock aldrig kan hitta likheter är i den bruna falang, som så många verkar följa nu för tiden, läs fascismen, där hittar jag INGA beröringspunkter med mina egna övertygelser.

Nåja, nu blev det ett politiskt brandtal, det var inte meningen, tanken var att skriva om tankar som dyker upp i en tid, som faktiskt inte är som vanligt. Vi har lärt oss att leva med restriktioner, vi har lärt oss att tvätta händerna, använda handsprit, visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka.... Lärt oss? Det borde vara en självklarhet att tvätta händerna, att visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka, eller? Vi har också fått ge upp en del saker, kroppskontakt, handhälsningar, kramar, små lätta smekningar på människor vi bryr oss om, eller som bara verkar behöva det. Om det nu går att lära gamla hundar att sitta, ven om det tar lite längre tid, kanske vi kunde lära oss att visa medmänsklighet också, hjälpas åt att vända tanken kring att samhället är så farligt och hemskt, att vi faktiskt inte behöver vara rädda hela tiden, lära oss civilkurage, dvs istället för att filma med mobilen, ingripa när vi ser något konstigt, innan det går över styr, visa våra barn att man kan våga göra på ett annat sätt, våga vara människa och faktiskt leva. 

Lättare sagt än gjort, men alla vi som på något sätt möter människor, irl eller på nätet, tänk om vi alla skulle börja säga ifrån? 

Alla tycker ju inte lika i varenda sakfråga, men tänk att jag tror att vi alla behöver känna trygghet, äta mat, sova och leva, börja med det basala liksom, man kan ju börja med att fråga sig själv, vad vill avsändaren av detta ge mig?, behöver jag svara? Oj nu hamnade vi på källkritiken igen, men det är ju en viktig fråga för mig, ni som följt med mig ett tag vet ju det. Och nej vi ska inte sluta förfasas över våldtäkter, mord, skjutningar, politiker som beter sig som svin, men vi kan alla fundera på, vilka reaktioner blir det om jag späder på detta, är det nödvändigt Hade man kunnat göra på nåt annat sätt? 

Bara en tanke, utifrån nyhetsflödet, en lite tolvårig flicka skjuts till döds av misstag en natt i samband med en gänguppgörelse: 

Gänguppgörelse, det är som den gamla filmen "Warriors" alla ni i min ålder vet säkert vad jag pratar om, New York, olika gäng som str staden och när vi såg den så var vi nästan en del av den, men det var ju fiction, eller var det det har inte alltid människor delat upp sig i olika grupperingar, kämpat om att vara den starkaste, tagit till metoder för att vinna? Därmed inte sagt att det är den rätta vägen, men ska man stoppa det så tror jag att man gör det genom att lära våra barn det tidigt, och då måste det ske över hela världen samtidigt, det kan inte halta liksom..... Åh nu finns det en risk att jag snurrar in mig i ett resonemang som blir konstigt...

Nåja del två av mina tankar kring flickan som sköts, vad gör en tolvårig flicka ute, ensam utan föräldrar, om natten? I min värld stämmer det inte, ja ungdomar revolterar jag har själv gjort det, revolterat alltså, varit på ställen som mins föräldrar inte kände till, mina barn har gjort det, men en tolvåring, det är inte en ungdom, inte en tonåring, det är ett barn, ett barn som fortfarande skulle ha My Little Pony hästar och Barbiedockor kvar i flickrummet, inte brådmogna ute om natten.... Stereotypiskt kanske, men kan vi vuxna ha en del i detta, ger vi barn och unga en skev bild av vuxenlivet, tp, ska man köpa sexistiska kläder och smink till sin sjuåringar, BH, stringtrosor osv, ska man prata om kroppsideal Smal och tjock, smal och tjock..... Går det ens att hålla detta från dem idag, med alla kanaler som de har tillgång till, typ den här..... 

Alltså, nu trasslar jag in mig i ett resonemang som jag kanske inte klarar att vare sig försvara, eller ta mig ur, men kanske gör även pandemin och den osäkerhet som finns runt detta nya okända, även att jag börjar fundera över livet, möjligheter och hinder, styrkor och faror... Kanske kan det ge nya insikter, nya möjligheter att uppleva och erövra världen utan Warriors.

Så, om vi ska sammanfatta och slutföra alla dessa ord som blir lättare att skriva än att säga... Kanske ska man böja med sig själv Hur gör jag, vem är jag att döma, eller ens fundera över vad andra människor har för idéer, tankar eller val, kanske kan jag dela med mig av en verklighet som är min, lägga bort de sociala medierna ibland, leva och tycka om mig själv. Vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig?


Kanske en konstig jämförelse, men börja bara tänka så, så kanske du kan bidra till ett mer verkligt samhälle, ett liv på riktigt, där varje människa är unik och duger precis som den är..... Alltså, börja med dig själv, och för guds skull, ta hand om barnen! Visa dem att den värld som finns på sociala medier inte alltid är den sanna, visa dem den otillrättalagda världen, de är smarta, de ser och de tolkar in, och mycket av det som händer, tror jag beror på orättvisor, girighet och makt, vi måste jobba med maktstrukturerna....






torsdag 3 september 2020

Är sommaren slut nu?

 Stora trollungen har börjat på förskolan, lilla trollungen växer så det knakar, nätterna börjar bli kalla och jobbschemat återgår från och med i morgon till normalläge, 7, 5, 7, 5, 7, 11...... Alltså jobba 7, ledig 5, jobba 7, ledig 5, jobba 7 och slutligen ledig 11 innan det börjar om igen.

Hösten är väl på ingång, men fortfarande är det grönt ute, träden har ännu inte bytt till höstfärgen, det finns fortfarande blommor kvar som blommar, och massor av grönsaker att ta hand om. Med alla säkerhet finns det även svamp i skogen, dock har svampplockande varit oprioriterat i år.

Är det här en årstid jag gillar? Ja jag tror det. Luften blir behaglig att andas, temperaturen är ok, lagom med kläder behövs, man kan fortfarande ha dörren öppen under dagtid, och jag älskar färgerna, som dock inte kommit än som sagt.

Mörkret som kommer krypande, och gör hela världen lite mer dyster gillar jag dock inte, men det är enklare att härda ut, iom skiftjobbet, jag får tillgång till ljuset i större utsträckning än när jag jobbade dagtid.

Nåja, sommaren är nog inte slut riktigt än, jag kan fortfarande gå i sandaler utan strumpor, med tunna byxor och linne, fönstret i sovrummet är öppet hela natten och det har inte börjat smälla av luft i värmesystemet, vi håller i ett tag till, hösten kan bli lång utan att ha någon resa att se framemot, med minskade sociala kontakter, och social distansering....