Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

torsdag 17 augusti 2017

Fem veckor!

Nu har hon bott här i fem veckor, Lilla Mae-Bee :)


Och det går bra, en helt underbar hund, som passar mig bra!
Tänk att det ibland slumpar sig så bra!

Den enda som kanske inte gillar vår nyinflyttade familjemedlem, är katten, Vilma. Men det borde lösa sig så småningom. Ibland funderar man över hur hundarna egentligen tänker, Vilma är ju Bettys kompis, men efter att Mae-Bee kommit så är Betty ganska tuff på Vilma, försöker liksom "ta" henne.. Speciellt om Mae-Bee är i närheten och ger signaler över att hon ska fram till henne, vips så kommer Betty till undsättning (om det är för katten eller Mae-Bees skull vet jag inte) Men hon går liksom emellan på att ganska hårt sätt. Kan vara hennes sätt att skydda katten, vilket katten givetvis inte förstår, eller hennes sätt att visa Mae-Bee hur man hanterar det lilla svarta monstret.
Nåja, katten reder sig, det krävs lite handpåläggning från matte dock ;)

Annars trivs de bra tillsammans, Betty och Mae-Bee, leker intensivt, går tillsammans på promenaderna utan lek, och springer glatt i skogen och upptäcker saker. Det enda de inte gör tillsammans är äter, då har jag dem åtskilda, för  även o Bettys favoritsyssla inte är att äta, så vaktar hon gärna sin mat, och just den konflikten vore himla onödig.


Tror faktiskt att livet med hundkompis, stor inhägnad gård, och massor av promenader och skogsturer passar Mae-Bee rätt bra och det känns väldigt skönt!
Det passar dessutom mig väldigt bra, att ha en svansviftande Golden i huset, som gärna sitter nära och alltid är villig till både det ena och det andra.
Fem veckor som sagt, det går fort!

tisdag 15 augusti 2017

"Att gå vilse i Balsaminerna!" Betty Bloggar

Ibland, när jag kommer ut på morgonen, känner jag något väldigt märkligt. Det är liksom en doft av nåt spännande, och eftersom att jag är hund, så känner jag väldigt väl alla spännande dofter, mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått nåt luktsinne alls faktiskt...
I går morse, var det en sån morgon, lagom varmt, lite skumt, för våran matte väcker oss grymt tidigt, och där på gärdet bredvid våran trädgård, utanför staketet som de satt upp, var det något, tror jag. Jag tog ett skutt över staketet, det som de tror är tillräckligt högt för att jag inte ska ta mig över, vilket jag faktiskt gör, även det mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått hoppförmågan heller om ni frågar mig :)
Nåja, på nåt sätt så verkan hon i alla fall höra bra, för hon, matte alltså, hör när jag hoppar över staketet, och kommer rusande, jag struntar oftast i henne, men just idag var den spännande doften vid grannens båt, så jag kollade den, och då är jag ju ganska nära hemma faktiskt, lite för nära för att springa runt på byn liksom, så jag tänkte att jag tar vägen nedanför staketet mot sjön, tillbaka till trädgården.
Nu har ju inte min husse, ni vet han som de kallar Stora O, hållit ner buskar och träd där som han borde, för han gillar ju sjöutsikt liksom, så jag tog vägen genom vass och balsaminer, bland sälg och asp, och plötsligt kände jag inte igen mig..... Och inte blev det bättre av att den där nya syrran jag fått, stod och skällde på mig som en tok! Jag hörde min matte ropa, och hon var nära, men åtvilket håll skulle jag gå?
Så jag stod still, lyssnade och väntade.
Väntade och lyssnade.
Och plötsligt hör jag hur hon, matte alltså, vänder sig om och lämnar mig!
Hon går?!
Utan att hämta mig??
Bäst att gnälla lite!
Hon går ändå??
Då skällde jag...
Pust, hon kom tillbaka, med Hussen, som kom genom slyn och balsaminerna, medan matte stod kvar innanför staketet, jo jag såg henne.
Husse lyfter upp mig, äntligen liksom, och bär över mig till min matte, som jag faktiskt blev rätt glad över att få vara med just då...

Nu tror matte säkert att jag fattat att jag inte ska bry mig om de där lukterna och hoppa över staketet och springa runt lite, för att gå vilse i Balsaminerna var egentligen inte så trevligt...



Men smart som jag är, så planerar jag att gå åt andra hållet nästa gång :)

Håll er undan från Balsaminerna, det är mitt råd ;)

//Betty

söndag 13 augusti 2017

Att vakna först, tyst som en mus :)

Vet ni hur mycket det låter när man sätter i ett kaffefilter i bryggaren? Eller när man ställer ner en kaffemugg på bordet, skjuver en stol med metallben på ett klinkergolv eller knappar på datorns tangenter......
Nej, jag tänkte väl det!
Men när man ska vara tyst som en mus, för att övriga fem sköna bönor sover längre än tant och inte alls kan förstå hur man kan vakna typ före 6 på helgen, då låter allt man gör väldigt mycket.....
Vattenkranen när man fyller kannan tillbryggaren, morgonhostningarna, ljudet när locket på kaffekannan skruvas till, ljudet av dörren som sakta öppnas och som sagt, ljudet av tangenttryckningarna på datorn....
Men jag försöker, jag gör faktiskt det.




Hur som helst, alla dörrar in till de sovande vännerna är stängda, nåja förutom den som snusar sött på sovloftet precis ovanför där jag sitter, jag har fått mitt morgonkaffe och min morgonrök, och jag har verkligen försökt vara tyst, tyst som en mus......
Det enda som hörs är ett läss brusande ljud från kylskåpet, ett lite pulsernade sus, som finns där i bakgrunden hela tiden, mitt försiktiga knappande på datorn, och en av vännerna som darar små timmerstockar i rummet brevid :)


En helt underbar helg har vi haft, och det är snart dags att skiljas åt igen, skiljas åt från gemenskap, nya minnen, upplevelser och fysisk närvaro, men nära finns vi ju fortsättningasvis också, via messenger, Facebook och i tanken.


Ni skulle bara veta så mycket klokhet det finns i den här stugan just nu, iofs just nu i vila, men om det varit mätbart så tror jag klokheten och öppenheten skulle slå i bott på mätaren. Jag är grymt stolt och glad över att få vara en del av den klokheten, av den gemenskapen och av all den kärlek, delaktighet, samhörighet som strömmar ut och omsluter oss. Man borde kunna förpacka lite i en påsa, ta med hem, och tanka av lite när man som mest nehöver det....
Kanske var det just nu, den här helgen jag verkligen behövde det, för veckan har delvis inneburit en del mindre bra upplevelser som behövde bearbetas...
Man kan ju använda sig av de influenser som man fått under helgen, att möta kloka kvinnor, mitt i livet som en själv, och som dessutom står utanför ens egen vardag med alla de funderingar och ekorrhjul man har, gör ju att man får lite nya infallsvinklar. Man kan kanske ta fram rösterna av dem och liksom rådfråga i tanken, för att komma vidare, ibland kan man kanske använda sig av det, någon typ av andlig coachning, när saker och ting blir tunga, jobbbiga eller bara svåra. Man kanske till och med kan använda sig av nätverket via de forum vi delar :)


Nåja, nu är helgen snart slut, de andra vaknar nog till om en stund, kommer ut ur sin tillfälliga krypin, det blir buller och bång, frukost, ljud och samvaro igen, och min ensamma morgon, som jag värdesätter så mycket oavsett var jag befinner mig i världen tar slut, den nya dagen startar, och det blir första dagen på resten av mitt liv, fylld med erfarenheter, kärlek och samvaro, kliver jag vidare, starkare, mer uppfylld och rikare på vänskap. Kliver vidare hem till Stora O, som tålmodigt varit hemma med hundarna, fixat avlopp och ätit grillad special, hem till arbetet som jag stormtriva med, även om det stormar ibland, hem till hundar som villkorslöst älskar just mig, hem till tystnaden i mitt eget hus...


Jag har vaknat först i två dagar, okristligt tidigt enligt de flesta, men jag har i alla fall varit tyst som en mus, det har jag

onsdag 9 augusti 2017

Femtioåringar på tur!

Till helgen ska jag tillbringa dagarna med några sköna bönor!
Sköna bönor, som gemensamt med mig har, en femtioårsdag under året, har gått högstadiet samtidigt, har levt liv långt från varandra men ändå nära och där det kändes hur bra som helst sist vi träffades :)

De här, femtioåringarna som egentligen är sju, men nu bara blir sex till helgen, ska tillbringa helgen i en stuga i Branäs...
Branäs, låter snö, för mig, men det är fortfarande sommar.
Någon är hurtig och vill springa eller motionera, någon dricker helst vin, någon vill bara sova, någon vill leka och någon tänker mest på mat, jo vi är väl som folk är mest antar jag, och det är ju just det som gör det så härligt, att vi är olika, men ändå lika, långt ifrån varandra, men ändå nära...
Ja, ni fattar :)

Om det nu, mot förmodan, skulle bli driv-is, spöregn och åska, så tänker jag några spännande aktiviteter som passar ett gäng tanter på typ femtio år.

Virkmaraton.
Frågesport.
Roliga lekar.
Sanning och Kånka
Musikquis.
Charader
Vin

Jag tror vi överlever!
Och jag ser fram emot det mycket!