Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

fredag 15 december 2017

Borta bra, men hemma bäst....

Nja, jag vet inte om jag kan hålla med om det riktigt, om man inte bara tänker på sin säng, för den är ju bara bäst!
Med en supertaggad och överlycklig terrier som efter ett massivt pussande, pipande och galen lek med ett märgben, kröp vi ner i sängen efter 11 timmars flygresa och fyra timmar i bilen, samt sex timmar tillbaka i tiden. Betty la sig nära, nära och efter att ha tvättat mina fötter och myggbettsbitna ben, så suckade hon och har troligtvis inte rört sig ur fläcken på hela natten.
Senaste myggbettet ser nu ut så här:


Nja, det kliar, och blåsan spricker nog snart.... Stora O har inga alls, men de gillade ju vitt skinn, och det vita skinnet står jag för i den här familjen.
Så nej, alla ni som tror jag är en pepparkaksgumma nu till färgen, det är jag inte, jag är brun, bun för att vara mig, men pepparkaksgumma? Nej....

Nu har vi packat upp alla grejer, jag har startat en tvättmaskin, för även om vi tvättat där, så är det svårt att ha koll på vad som är tvättat och inte, sen ska ju alla sommarkläderna hängas undan.


Fulla köket i grejer blev det, och när man ser allt man köpt, allt man släpat med sig hem, funderar jag lite över om jag blev lyckligare över allt det här? Nja lite, men det är ju upplevelserna som man bär med sig, matupplevelserna, värmen och solen.
Inte alla tunna byxor, billiga märkeströjor och underkläder, som med all säkerhet är kopior, men vad gör väl det? Det är inte de billiga parfymerna från Taxfreen, eller de snyggt målade naglarna man minns, det är upplevelserna, människorna, klimatet, känslan och maten man kommer att komma ihåg.
Och mina elefanter, som blev tre till antalet.
En liten större i trä, som får hålla giraffen från Kap Verde sällskap på orgeln, en lite mindre också i tr, som jag fick av den trevliga kvinnan som vi köpte det enda instrumentet av som vi hittade i Thailand, som får stå vid min dator. Och min femtioårspresent till mig själv, den lilla guldelefanten, som nu fått platsen mellan min koala och min känguru runt min hals :)

 
Inte världens bästa bild men ni ser ju lite i alla fall :)

De snygga målade naglarna höll ända tills vi kom hem, en klöv sig idag, när jag packade upp, och nagellacket släppte.... Man va gör väl det, jag kan ju måla om :)


Ja allihop ska göras om :)

Nåja, nu är vi hemma, och jag kommer att längta tillbaka, och sakna de här två, som gjort våra dagar så härliga, och hörrni, åker ni till Khao Lak, leta upp Lanna Restaurant and Massage, dår möter ni Pa och Sremsin, och jag lovar Pa gör de allra bästa Vårrullarna ni smakat!




Hoppas ni alla nu haft det lika trevligt som mig, när ni följt med på vår resa :)

Nu har jag fyllt femtio år klart, och det är dags att ladda inför julhelgen, men hur ska jag klara mig utan soppan till frukost?
Och ja det är bra hemma, men om det är bäst? Nja mitt hem är ju där jag ställer mina skor, värre än så behöver det ju faktiskt inte vara!
Thailand är definitivt att land jag kommer att besöka igen!

torsdag 14 december 2017

Time to say good bye!

Allt fick plast i resväskorna efter lite utrensning av gamla tråkiga grejer, onödiga grejer och sånt, vi har visserligen inte vägt dem än, men det borde funka!

Nu tackar i alla fall för oss, för den här gången ska jag tillägga för det här är definitivt ett land vi återkommer till, snart!

Det slår faktiskt både Australien och Kap Verde, matmässigt, prismässigt och vädermässigt.
All mat har varit god, och billig!
Jättebilligt att shoppa!
Vädret underbart med bad, utan vågor så stora att man inte törs gå i eller blästrande sand som sticker i huden.
Lägg sedan till, underbara människor (trots mycket ryssar och kineser) tillgång till billig massage och möjlighet att tvätta sin kläde för en spottstyver, ja jag är så nöjd!

Tack Thailand!


onsdag 13 december 2017

Den allra sista dagen!

En dag kvar, och att försöka summera en resa som bestått av sol, bad, myggbett, utelåsta tanter, massor av underbart god mat, shopping och grymt låga priser, det är inte det enklaste.

Kanske skulle man kanske berätta om det man kunnat göra på nåt annorlunda sätt eller varit utan :)

En slutsats man kan dra av de här två veckorna är att det kan vara bra att våga lyssna på div råd innan resan.
Myggmedel hade varit bra, och mer solskydd, av bra kvalité med hög solskyddsfaktor, de två som jag köpte, är i det närmaste slut, ja de har ju iofs räckt och jag behöver inte dr hem en massa gamla halvtomma tuber :) Solskydd är väl det enda vi sett där priserna är höga!



Myggmedel finns i varenda butik, och salvor att ha på kliande myggbett, om de sen hjälper det är en helt annan sak, men kortison på apoteket, det var grejer det.



Nu köpte vi inget myggmedel, utan jag koncentrerade mig på att få de redan uppkomna betten att låta bli att klia, och Stora O, som har brunare skinn är mig, för tydligen är det så att de Thailändska myggen, som inte låter, älskar vitt skinn, och det finns det ju gott om på den här tanten :)
Fula bett med vattenblåsor till följd och sen små sår efter kliandet har det blivit också, påminner mer om den typ av bett det blir av knott i Sverige.

Ska vi fortsätta på ämnet kroppen i Thailand, så kan vi ju även prata lite solbränna.... Ja jag är född blekfis, och bränner mig lätt, några av er kommer säkert ihåg berättelsen om "The Crazy Swedes" från vår första Australienresa...
Riktigt så illa har det inte blivit här, dels kanske för att ozonskiktet faktiskt inte har nåt hål just över Thailand som det faktiskt har Down Under, och dels kanske för att det var en smärtsam läxa!
Hur som helst Aloe Vera, som vi hade med oss hemifrån, vilket vi heller inte behövt ha med, är grejer det också.


När jag var som värst bränd tog vi en varsin massage också, Jag med Aloe Vera, svalkande och grymt skönt, ca 100 svenska kronor för en timme, hela kroppen. Något vi kanske borde gjort mer, men men....
Stora O har i alla fall via massagen och en dunderspray, lyckats få bort värken i armen, bara de små domningarna i fingertopparna kvar.


Mina fingrar däremot, är nu fulla av sommarblåsor... men det är inte så mycket att göra åt, de får bara vara där, så försvinner de till slut :)



Som sagt nu återstår bara en dag, en dag som vi kommer att tillbringa på "vår" strand, vi Lanna Restaurant & Massage, där kommer vi att sola sista dagen, bada och äta god lunch. Och läsa...

Nja jag hade inte behövt ha med mig ett helt bibliotek heller, men ibland har jag svårt att välja av den arsenal av inköpta pocketböcker jag har i mina hyllor, två böcker har det blivit, den ena visserligen en tegelsten, men så himla bra! och den andra något tunnare men minst lika bra! Har du inte läst dem, så tycker jag du ska gör det!


Tyvärr, kan du inte få låna mina exemplar för jag tar dem inte med hem. de och de övriga tio pocketböcker jag drog med hit, kommer att få stanna kvar här, för att ge utrymme till allt det vi shoppat på marknaden.
Och det rådet, att inte ta med för mycket för man tvättar billigt här ca 15 kronor för ett kilo, det borde jag definitivt ha lyssnat på :) Man behöver inte ha med 15 par trosor, sju bikinis, femton klänningar och träningskläderna, varför tog jag med dem? Att jag sen kastat ner fem par skor också, ja man kan ju fundera......
Nåja, det jag nu väljer att lämna kvar till nån som bättre behöver det, får bli mitt bidrag till någon som har det sämre än mig, och alla de grejer jag inte använt får de de också behålla :)
Hem åker vi med souvenirer, nya sommarkläder a´la Australianstyle, kostym och ny festblåsa, julklappar och cigaretter.....
Och ett cigarettetui, askarna är om möjligt ännu fulare här, så jag orkade inte se dem, så ett litet etui, för 15 kronor fick det bli :)


Det rådet, att inte dra med dyr svenska cigaretter hit, lydde jag i alla fall, de här kostar ca 15 kronor asken, dock är de korta, så det går kanske två på en av mina vanliga, åsså är de grymt giftiga, för hostan är jobbigare, men det rättar vi väl till med lite vanliga svenska ciggisar när vi kommer hem :)

Nu har jag fyllt Femtio i två veckor, och är ganska nöjd på själv firandet, så om ni mot förmodan ändå tänker att det ska firas på nåt sätt när vi kommer hem, glöm det!
Min femtioårsdag är över!
Även om jag gärna stannat ett tag till.....

Grattis till mig då!

tisdag 12 december 2017

Det här med att dela med sig upplevelserna...

Jag vet att en dal av er är relativt nya här på min blogg, och inte har varit med på mina upplevelser tidigare... Jag tänkte skriva resor först, men det är bara fyra, och bloggen fanns långt innan jag reste någonstans :)
Nåja, jag bloggar alltså, och hur hinner jag med det då, är det inte just uppleva jag ska göra i livet?
Jo, men man skulle kunna se min blogg som en typ av dagbok, eller kanske inte en dagbok, då den sällan är allt för personlig, och allt kanske inte alltid är korrekt och perfekt, och alla känslor kanske inte alltid kommer ut, men en typ av dagbok, eller loggbok, dels för att ni ska få ta del av mitt något händelsefattiga liv, utan för jobbet, men också väldigt mycket för att jag ska komma ihåg nåt själv...
Bilder till det och minnen blir så mycket starkare!

Men inte ska du väl sitta vid datorn, när ni reser?
Har inte ni andra dötid när ni är borta? Det har i alla fall jag, och det är ju inte precis så att jag startar nåt projekt på plats, typ en Gul Villa, Går ut och tränar hund, Drar igång ett dagis eller ett politiskt parti, Idiotstädar eller Gör strategiska planer till jobbet, det gör ja faktiskt inte när jag är borta, och då är datorn, och min lilla skrivbok, väldigt bra att ha.


I min anteckningsbok, skriver ja lite mer fritt vad som faller mig in, kanske sånt som inte alltid passar sig att skriva ner så här publikt i just det här forumet, men det kan även vara så att det blir en större skrift där delar ur både publik blogg, låst blogg och små anteckningsböcker kan komma till användning. Man vet ju aldrig :)
Jag fantiserar också ganska fritt om saker jag ser, människor jag möter, livsöden och gör bilder av förutfattade meningar :)

Datorn är således ganska viktig att ha med sig, och ja det är lite vikt, men det tyngsta är sladden för att ladda den trådlösa musen, annars är det knappt ett kilo för alltihop.
När vi var till Kap Verde, där WiFit skulle vara ganska obefintligt enligt vad vi läste innan, så valde jag att inte ta med min dator, däremot hade Stora O med min gamla bärbara en tjock trekilosklump, där batteriet inte håller en sekund utan man måste ha nätsladden i hela tiden, och då fick jag "låna" den ibland, typ innan han vaknat.....
För det är ju ytterligare en grej, när man vaknar först, typ en till två timmar innan sitt resesällskap och man inte vill störa, då är den ganska bra att ha.

Jag har således inte med Jobbdatorn, eller Jobbmobilen, de ligger i tryggt förvar hemma i Värmskog, för jobbet klarar sig utan mig de veckorna jag är borta, vissa andra delar av mitt resesällskap kollar in både ProTak och följer upp produktion under tiden han är borta. Och då blir frågan, är det inte roligare att blogga lite, än det alternativet.