Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, chefskapet och pinnar!

måndag 22 augusti 2016

Ebba tog min mat! "Betty Bloggar"

Jag är inte alltid så hungrig när vår matte bjuder oss på mat, jag brukar låta den vänta ett tag, maten alltså, och är jag inte tillräckligt snabb, tar min matte bort maten...
Taskigt!



I dag var jag inte så hungrig, vi gick ut istället, och mormor kom och plockade äpplen, nja hon är inte min mormor, mer mina lillmattar/lillhusses mormor, men hon kom i alla fall....
Vår matte tog aldrig bort min mat....

Döm om min förvåning, när jag kommer in, för att äta lite, och Ebba står och glufsar i sig!
Givetvis går jag fram och morrar lite, "Du, det där är min mat!"
Ebba bara äter.....
Matte säger att hon inte hör nåt, och hon hörde verkligen inte att jag talade om att det var min mat!
Och när hon upptäcker mig, så morrar hon åt mig! Åt MIG!!!

Det är min mat, så jag hoppade på henne!
Och gav henne en ordentlig fight!

Matte kom som skjuten ur en kanon, och drog undan mig i svansen....

Både Ebba och jag har nu små hål på kroppen, och jag har jätteont på mitt ben, där hon bet mig!
Och i läppen!

Men Ebba fick några hål på örat, kinden och över ögat, så jag gav henne vad hon tålde minsann!
För maten var faktiskt min, det borde hon ha fattat!

Mattes reflektion: 
Jäkla hundskrällen, men det var helt och hållet mitt fel, Ebba stjäl Bettys mat om hon kommer åt, och Stine, som vanligtvis brukar hålla ordning på flocken, finns inte till hands!
Inga stora skador, men Betty tror hon håller på att dö, minst......


Ett gemensamt projekt!

Så här efter typ 30 år, tillsammans behöver man ett gemensamt projekt!
För er som känner oss sen länge, så vet ni att vi har ett långt gemensamt liv med punkmusik, tre underbara ungar, hundar, gamla hus och massor av kärlek!


Man skulle kunna tro att allt bara är en dans på rosor men, vi har haft våra duster vi också, men klarat bra att reda ut dem, och kärleken bara växer, utvecklas och finns kvar!
Klyschigt, jo jag vet, men ack så sant!
Och vad kan vara hemligheten då, som gör att vi fortfarande trivs allra bäst i varandras sällskap, även om Stora O även är lite gift med sitt jobb och sina operatörer?

Ja, ibland frågar jag mig det, vad är hemligheten?
Vad är det som gör att jag känner samma kärlek nu som för över trettio år sedan, när man kände lukten av pojkarna från verkstadskolan i uppehållsrummet, nja det luktade inte rosor, när de tillbringat hela dagen på Gruvön, ett litet sug i magen, och ännu större när han satt där, tuff bland kompisarna med den stora snusen, i Segmohörnan.
Det går inte att förklara, det bara är så, och hemligheten kanske är våra gemensamma projekt, vår egenskap att låta varandra även ha egna projekt parallella med varandras?

Nåja, vår kärlek är stark, hemtam, och alldeles självklar!
Och nu har vi ett nytt gemensamt projekt, som det här inlägget egentligen skulle handla om!

Gula Villan!


Vi har, de senaste 15 åren, kikat på husannonser, på hemnet och på blocket, och varit på otaliga resor och sett möjligheternas hus, klafsat run i lera och regn, åkt långt, och för den delen även nära hemmet, kanske kan något av objekten vi tittat på varit något för oss,
För oss att bita i, att ta hand om, att drömma om och med.

Vad vi ska ha det till?
Inte en aning, det är projektet att ta hand om som är det roliga.
Att kunna se det färdiga resultatet växa fram, att fundera, få motgångar, lösa problem, få det att fungera.....
När det sen fungerar? Ja då hittar vi säkerligen ett nytt projekt, om vi nu har hälsan, lever och orkar!

Barnen, och deras respektive för den delen, är lika begiestrade som oss, och hjälper till, sliter, blir skitiga och drömmer.....

Städpatrull, Plupp in action! Två dagars semester tillbringades tillsammans med mamman, städandes färgflagor, musbajs och div bråte!

Lilla O och Söta S, river en garderob, trots att de festat hela natten lång, och var ganska slitna :)
Tilda sitter med all säkerhet i Australien och önskar att hon kunde vara med :)
Och kanske kan Gula Villan, bli ett hus får oss alla, något gemensamt där vi kan relaxa, ha fester, bo i när vi kommer hem till Sverige, bara vara i.......
Hjälpas åt att inreda, fylla med kärlek, auktionsfynd och Glädje!

Nåja, att hålla kärleken vid liv, kan vara att blanda in ett gemensamt projekt, en Gul Villa, att parallellt arbeta med olika delar i samma byggnad, och med en gemensamt mål.

Vill du följa vårt arbete, se bilder, så finns album här: Gula Villan På Facebook
Du kan också följa oss på Instagram: Gula Villan Karlsro på Instagram
Och se bilder och inredningsdetaljer på Pinterset: Gula Villan på Pinterest

Och jag fortsätter givetvis att blogga här, om både kärlek och Gula Villan.
Vårt gemensamma projekt, som håller kärleken levande!

lördag 20 augusti 2016

September 2018?

Ja, ni, det är val igen, i september 2018, ska vi gå till val....
Ett val som inte bara består av val till Riksdag, Landsting och Kommuner, utan ett val, som kommer att visa om vi är kapabla till att välja utifrån vilken framtid vi vill se!

Jag hyser en rädsla för att vi kommer att se ett resultat utifrån ett stort missnöje, att det allt hårdare klimatet, vi kan kalla det nätklimatet, för visst påverkas vi grymt av de "nyheter" åsikter och allt politikerförakt vi möts av på nätet.

Politikerföraktet, där man sågar, varje folkvald politiker vid fotknölarna, oavsett vad de gör, gör de ingenting, är det fel, ändrar de sig, så är det fel, för någon annan har ju redan kommit med det förslaget, typ....
Sen gör de fel, köper Toblerone, kör rattfulla, förskingrar pengar, håvar in höga fallskärmar, ändrar åsikt i frågor.....
Nej jag tycker inte att det är okey att köra rattfull, eller använda statens kort för privata inköp, men avtalen om fallskärmar, skrivs innan nåt hänt, och jag tror knappast att det är för fallskärmens skull man ställer upp som politiker....

Men hörrni, visst förändras samhället?
Visst behöver man byta åsikt ibland?
Vi behöver förändring, vi behöver utveckling....
Vi får inte stagnera, då får vi aldrig ordning på orättvisorna i vårt samhälle.



Utvecklingen i näringslivet. går lika fort om inte snabbare, men vem skriker på nätet, eller intranätet, nät chefen plötsligt byter åsikt och tar ett oväntat beslut, det kan ju faktiskt vara baserat på "någon annans" förslag...
Man biter inte den hand som föder en......

Men landet som faktiskt föder oss, och så himla dåligt har vi det väl inte?
Jo det finns fattigpensionärer, barn som far illa, a-kassan är låg och allt högre krav ställs på de som arbetar....

Men vi har ett fantastiskt land, med massor av uppbyggda system, som givetvis behöver utvecklas, i samma takt som samhället, vi har råd att dela med oss, och vi lever under demokratiska premisser, där vi alla, får gå till val, välkontrollerade val, där fusk inte förekommer, och våra demokratiska värderingar, gör också att vi får acceptera resultatet, vilket det än blir....

I September 2018, ska vi gå till val igen.
Vi ska rösta på de kandidater vi tror kan styra vårt land, åt rätt håll.
De politiska partierna som våra egna värderingar stämmer bäst överens med.



Men jag är trots allt rädd för att många av oss, svenska medborgare, som ska ta vårt ansvar, använda vår rättighet och skyldighet att rösta, kommer att göra det utifrån ett missnöje, ett missnöje med vad som varit, istället för att våga se framåt....
Och det gör mig skiträdd!

Tappar vi tron på framtiden, så finns ju ingenting kvar, det mina medmänniskor, det är farligt.....

Jag brukar uppmana de jag möter, att gå i alla fall och rösta. även om du är osäker på vad, men det kommande valet......
Nja, jag vet inte.....

torsdag 18 augusti 2016

Hur vore det?

Om vi började tänka samarbete, att lösa saker tillsammans....
Att släppa på prestigen.
Och istället för att hävda "Vad var det vi sa" "Mina förslag" "Våra lösningar"....
Istället för att ironiskt påpeka, hur massmedia framhåller händelser, faktiskt göra nåt konkret?

Ja, jag tänker på politik, det senaste årets händelser, och omsvängningar i världen och för den delen lilla Sverige.
Och jag tror inte att något styrande parti, oavsett ideologi, klarar att styra rätt vårt land, mot välfärden, vi är vana vid, och bortskämda med, om det hela tiden går drev, mot personer och åsikter, mediestormen är ju inte det som stjälper idag, media påverkar inte alls oss människor lika mycket som vad våra sk. vänner skriver på Facebook, åsikter och meningsskiljaktigheter, delar oss, och vi har svårt att se/förstå, hur kan hen, skriva så....
Det gör oss bittra, i alla fall mig....

Det är säkert många med mig, som upplever det otrevligt när någon man trodde hade en human inställning, hoppar på ens åsikter, pratar om att sätta in militär för att lösa det som är någon slags frustration i samhället, och uppmanar till att rösta på främlingsfientliga partier....
Tyvärr så tror jag få, vågar uttrycka sina åsikter IRL, det är lätt att gömma sig bakom datorn....

Det kan ju va så att Sverige behöver en samlingsregering, där partierna, och förhoppningsvis de förnuftiga folkvalda politikerna, förstår att det behövs något mer, mer samarbete, mer human inställning, och att de måste bemöta nättrollen, som bara blir fler och fler...

Jag blir så trött, när man på twitter bara kan se, ledande politiker i vårt land, skriver vad var det vi sa, istället för att komma med konkreta förslag?

"Den som står utan skuld, ska kasta första stenen!" Joh 8:7)

Och tyvärr är det ju så, att ingen är utan skuld, vi har varit delaktiga till att frammana det här allihop, och det är dags att vända trenden, utan satir, utan ironi, och istället använda oss av Kärlek och samarbete.

Nej det är inte okey att bränna bilar, det är inte okey att tafsa på unga tjejer på festivaler, men jag tror att det hårda klimatet som vi hjälps åt att bygga upp, har större del i det än att det kommer flyktingar till vårt land....
För vi hjälps åt att bygga det, vi förstorar, delar lögner, gör hönor av fjädrar, försöker vara lite småtuffa genom att ironiskt kommentera och förvränga medias bild av saker och ting, vi har blivit små skandalpressutgivare allihop, i våra facebookflöden......

Och jag gillar det inte!

Jag bävar för tanken att mina eventuella barnbarn, ska behöva möta och leva i en värld, där man inte får vara svag, inte vara medmänsklig, och inte får våga prova sig fram i livet. Där varje felsteg, kommer att bemötas med ett näthat, ironiskt och med satir på Facebook, är det där vi vill vara?
Varför är vi så elaka mot varandra?

Vi är Sverige, vi är ett fredligt land, ett land som fostrar trevliga och humana individer, ett land där man förstod vikten av gemenskap och samarbete....

Hallå, Sverige vi kan bättre!




onsdag 17 augusti 2016

När man är blödig....

Kanske är det kyrkorummet, stillheten och atmosfären där, kanske är det allt som hänt de senaste veckorna, med hund, med en massa hjärnspöken som ramlar runt i skallen på mig, kanske är det min känsla av ensamhet och övergivenhet....
Som lockade fram tårar och en ledsen klump i halsen, när Erik spelade Bred dina vida vingar, på Såg ackompanjerad av Mats på lilla orgeln i kyrkan...

Kanske var det känslan av närvaro, av dem jag älskat först i livet, av dem man saknar....
Kanske var det en annan makt, som gav mig känslan....

Kanske.....


Hur som helst, jag känner mig blödig.....

Och en av de vackraste psalmer jag vet, Sissel gör den rätt bra hon också.