Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

fredag 27 april 2018

Det är fredag!

Arbetsveckan går mot sitt slut, ännu en vecka som gått i snabbare tempo än vad som egentligen kanske är nyttigt för tant, men det är kul, jag trivs och jag utvecklas förhoppningsvis på något sätt.

Bara en fredag kvar, sen ledig i fyra dagar, fyra dagar som förhoppningsvis kommer att innehålla en massa av det som jag gillar, trädgård, familj, sjunga lite och sova.....
Och, Mia & Anna, jag har fortfarande några avsnitt kvar att lyssna ikapp.....

Just idag den här fredagsmorgonen, när jag har en timmes extra sovmorgon, som jag inte sover på, utan bara sitter i morgonrocken och känner efter om jag är på väg att bli sjuk eller inte.....
Känner en konstig känsla i halsen, som om jag har ett litet litet strå av kattpäls på tvären straxt nedanför svalget, det blir också lite varmt i övre högra delen av bröstkorgen när jag hostar av att det lilla lilla strået retas.
Att röka är ju ett måste men även då känns den där varma lite stickande känslan i bröstkorgen...

Termometern stoppas in i armhålan och visar 36,2....


Knappast feber, men varm och konstig känner jag mig....
Kanske har det bara varit mycket på jobbet, eller hemma, vem vet.....
Jag måste nog googla....

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Hoppsan det är tydligen inte tillförlitligt att mäta där.....
Nej jag tänker inte mäta någon annanstans....
Det är mer hur jag känner mig som avgör hur jag mår....

Fredag som sagt, en arbetsdag till, innan det är dags att ladda lite batterier så här på våren :)

Ha en riktigt bra dag och helg!




söndag 22 april 2018

Att låta som Mia Skäringer...

Ljudböcker har jag lyssnat på, i tid och otid.
Jag hade Storytel, innan jag hade Iphone, och lyssnade snart slut på allt nytt material, då det bara fanns ett 20-tal titlar där när jag började lyssna. Det gjorde att jag avslutade mitt abonnemang, som då var gratis...

Jag försökte igen under en tid, och lyssnade i bilen, men hamnade med någon som hade en sövande röst och satt nästan och somnade i bilen på väg till jobbet....
Så det fick bli, Läsa Bok i sängen och Lyssna på P1 i bilen.
Hur tufft är det då, Lyssna på P1 i min fräna bil.......

Att folk nu för tiden lyssnar på Podd, har jag ju hört talas om, till och med bästa vännen J lyssnar på trädgårdspodd, så jag är nog sist med att upptäcka det här mediet.
Nu fick jag i alla fall et tips på KundaliniYogan förra veckan.


Två av mina favvokvinnor på samma ställe!
Så nu lyssnar jag. I Bilen, i trädgården, när jag är ute och går....
Underbara människor!
Och det mesta de säger eller berättar kunde jag ha berättat själv, känner igen så många fragment från Mia, uppväxten med mormor, Frälsningsarmén, sången, punkigheten, skolkandet ja ni fattar...
Även Anna finns det beröringspunkter med, samma musik, uppväxtåren, åldersnojan, klimakteriet.....

Nej jag är varken Mia Skäringer eller Anna Mannheimer, man kanske är det just för att det finns så många beröringspunkter, man känner igen sig, man skäms, mans skrattar högt åt vissa grejer, eller bara åt att de skrattar själva.

Grejen är bara att jag lätt tar åt mig dialekter, och Mias Kristinehamnska är ju knappast den snyggaste värmländskan jag hör, men ack vad jag känner mig konstig när jag hör mig själv inne i huvudet ha en Kristinehamnsk släng på min vanliga Värmländska......
Tur ändå att jag inte börjar prata Göteborgska!

Har du inte lyssnat på dem, gör det!
Dagligt aktuellt småprat, många kluriga funderingar, världsliga saker men också djupa.
Så många huvudet på spiken!

Och vem vet, kanske är Podd, nästa Pillargontantsgrej, jag gillar ju att prata och jag gillar radio, men har jag nåt att säga......





lördag 21 april 2018

De där med att vara 50....

Jo jag har ju varit det några månader nu, typ fyra eller kanske fem, det beror lite på hur man räknar...
Ålder är ju bara en siffra, jag vet det och det är hur man känner sig som är det viktigaste, men den där kroppen har liksom inte fattat att jag känner mig mer som 34 än 50+.....

Ta tex det där med trosor....
Nåja jag ska inte gå närmare in på min undre del av kroppen, men något har liksom hänt.
Jag har aldrig gillat såna där nyfikna trosor, ni vet den där sorten som liksom på ett nyfiket sätt kryper in och kikar rätt in i hela härligheten, de där trosorna, vars kant man ständigt får försöka få tag i genom de tighta jeansen och liksom dra ut och åt sidan, för att inte behöva ha nåt som kilar in sig och kikar, det är inget nytt, men något har hänt med kroppen, som gör att även de trosor som tidigare varit sköna, hållit sig där de ska, börjat bli nyfikna....
Inte ens de enkla vardagstrosorna från Newbody funkar längre.....


Och det är ju inte så att de är stringtrosor precis, men på något sätt är de plötsligt för smala där mitt under, och korvar ihop sig där och bak i rumpan....
Nåt annat som också uppstår är att de rullar ner under magen, den hänger liksom över om ni fattar....
Så in i höskan och rumpan, under magen.......
Inte alls skönt om ni frågar mig!

Jag har mer fått gått över till trosor av en annan modell, höga i midjan, med små ben, mjuka, helst av Bambu....
Typ....



Inte det sexigaste som finns på marknaden, men jag har dem ju mest för min egen skull, och knappast för att behaga någon annan längre, ja ni fattar.....
Det finns några små irriterande avvikelser även med de höga, mjuka sköna trosorna....
Det är inte speciellt snyggt till låga jeans, ni vet de där låga som nästan ska visa stjärtskåran där bak. Att det istället för en lite tillstymmelse till rumpa, sticker upp femton centimeter troskant, tror jag knappast tilltalar någon, inte ens mig själv, och fram ska vi ju knappast parat om, jeansen hamnar under den där magkanten, trosorna går över och det bildas en bambuklädd korv som ligger som en matrona under naveln.......

Nej tacka vet jag mina tantjeans, höga i midjan, täcker hela trosan, och hela magen får plats på rätt ställe liksom.....

Jo det händer nåt med kroppen när man blir äldre... 
Typ Femtio.....
Lika bra att vänja sig vid att allt liksom ramlar ner, hänger och blir löst.....
Hakan....
Rumpan.....
Låren....
Magen.....
Mungiporna......

Suck!
Man får väl klä sig där efter....
Det finns ju sånt som håller in, lyfter upp och tightar till.

Men hur gör man med hakorna? Nåja det blir väl ett senare inlägg.....

torsdag 19 april 2018

Jagat bort alla monster....

Nu tror jag minsann att alla monster är bortjagade, både mina egna och de vi verkar ha i trädgården under nätterna....

Mina egna är som troll, de bara sprack när jag plockade ut dem i ljuset.



De där vi har i trädgården däremot, de hör jag bara när de hoppar över staketet, efter att terriern påbörjat sitt "God Morgon - Här kommer jag" race varje morgon! Och vet ni det räcker inte med ett race, hon springer nog typ ett par kilometer längs staketet varje morgon, och jag går sakta i en mindre cirkel runt huset och liksom följer med henne runt, nåja, inte i samma tempo dock....
Vem orkar springa några kilometer i idiottempo klockan fem på morgon liksom om man inte är terrier?
Nåja man får vara glad för det lilla, bara en morgon av många har hon hoppat efter dem och röjt runt på byn.....


fredag 30 mars 2018

De finns så mycket grejer....

Tänk vad många saker det finns, som man inte visste att man behövde?
Virkade dukar, Tekoppar, små söta handväskor, pumps som ser ut som trä.....
Garn, balansplatta, porslin......
Ja ni fattar va?
Att vi varit på auktion :)

Och en hel massa grejer som vi absolut inte behöver följde med hem, men kul är det ;)


torsdag 29 mars 2018

To-Do-Lista

Vaknar av klockradion på andra sidan sängen, inte min alltså, utan min bättre hälfts...
Staplar upp efter att ha försökt stänga av den, genom att leta efter tystknappen på min egen klocka, som inte varit i bruk sen i julas....
Fem lediga dagar ligger helt orörda framför mig, och tanken är att jag INTE ska jobba, inte ens hemifrån, ändå är det första jag gör att kolla telefonen, så inget hänt på jobbet....
Den här första dagen är jag helt ensam hemma, nåja inte helt ensam, Betty håller mig sällskap genom att snosa gott i sin Bia-bädd, och en längre promenad i vad som ser ut att bli ett underbart väder idag, ska vi hinna med...
Och vad ska jag göra mer?
Det finns massor av saker som blivit framskjutna.....
Typ, dammsuga, tvätta, måla fönster.....
Ja, ni fattar....
Börja med vad?

En To-Do lista är ju aldrig fel, så jag börjar med det, att skapa min To-Do-list, precis som på jobbet...
Men det ger mig struktur.
Och det skrivna ordet är svårt att strunta i.


Ja, jag är nog lite skadad, men ska jag få nåt gjort, behöver jag en lista!
Så....

Nu kör vi!

måndag 26 mars 2018

Pillargoner!

Nej det är svårt att inte....
Vadå inte?
Ha pillargoner!

Helgen har gått i det tecknet, ja hela helgen, trädgårdsmässa, där några nyinköpta små vänner fick följa med hem och sedan inplockande av de övervintrade från jordkällaren.....
De ser inte roliga ut, men de kanske blir fina till slut, med betoning på kanske :)


Än så länge står de i sina gamla krukor, i sin gamla jord, har blivit rensade från gamla blad och torra grenar, de har fått några droppar vatten, och framförallt ljus.
Frostvakten är på plats och tillför lite värme om temperaturen i uterummet, skulle gå under 8 grader.
Nu är det bara att vänta någon vecka, låta dem komma igång, vakna liksom, sen planterar vi om, och så har vi nya sticklingar om någon månad.

Förhoppningsvis blir det fina nygamla plantor av det hela som ger blommor hela sommaren :)

En gång pillargontant, alltid pillargontant!

söndag 25 mars 2018

Trädgårdsmässa!

Började dagen med att försova mig!
Vaknade en halvtimme innan jag skulle åka, och när man ska med tåget, då blir det bråttom för tant som oftast är för tidigt ute....
Nåja, jag hann, och hämtade upp vännen, vi hann med råge till tåget, som tog oss till Stockholm.

Trädgårdsmässan "Nordiska Trädgårdar" är en återkommande tillställning vi varit på i många år, dock ej i fjol, men i år var det dags igen :)

Man är glad när man åker med sin bästa vän :)
Ett jippo, med massor av trädgårdsbutiker, olika föreningar och sällskap, som ställer ut och säljer sina specialiteter och varor.
Dock mycket mer lull-lull, än vad som är nödvändigt  kan man tycka när växterna är det som intresserar.

Några nya pelargoner blev det i alla fall, eller nya och nya, sorter jag haft tidigare, men lyckats ta död på, och några gamla kultursorter.


De ser lite ledsamma ut, efter resan i ryggsäck men de tar sig snart :)


Fröer inhandlade, bla Thaibasilika :)


Och en Hoya utmaning :)

Sen är det ju någon som snart fyller år, och ja, man kan hitta små presenter till grabbar som fyller 26 också, och det är inte en köttätande växt :)

Nu har vi gått in i sommartiden, jag är vaken tidigt, trots att jag såg sista avsnittet på "Big Little Lies" när jag kom hem....
Har ni inte sett den serien, så gör det, helt klart sevärd!


torsdag 22 mars 2018

Utbildad?

Nja, blir man någonsin fullärd?
Man kan ju fundera....

När man gått ett antal ledarutbildningar, gjort otaliga personlighetstester och jobbat som ledare i många år, då borde man väl kunna sitt arbete vid det här laget?
Eller.....
Har man dragit på sig ett antal olater, kört fast i vissa hjulspår, fastnat i "hur man är" utifrån alla analyser man tagit del av under åren?

Ja, vem vet?
Inga andra än mina medarbetare kan ge svaret på det?

Och kanske är inte Rött/gult enbart den bästa, kombinationen?
Eller drivkrafterna Individualism/Teoretisk det som ger alla svar på hur en ledare ska vara?
Kanske borde man även ha en anpassad profil?
Det kan ju vara bra att kunna speeda upp ibland, tänka annorlunda, anpassa sig?

Nåja, jag jobbar vidare, fortsätter att utvecklas, tills det tar stopp nån gång, om så där en femton år....

Känns i alla fall bra, att jag enligt senaste analysen är en inspirerande motivatör.
Och framförallt att jag är jag, och att just jag är unik, oavsett profil, färg, boksavskombination....

Skönt att vara hemma efter tre fullmatade dagar i Mullsjö och med massor av nya bekantskaper, är det i alla fall.....


fredag 16 mars 2018

Det är fredag folks!

Yeah!
Fredag!
Arbetsveckans sista dag!

Jo ni vet ju att jag älskar mitt jobb, kanske mer än vad som är normalt, eller nyttigt, men ändå är det nåt visst när helgen kommer smygande....
Helgen som man förhoppningsvis ska använda till nåt utvilande, lite god mat, kanske ett glas vin, kanske träffa någon när och kär.....
Kanske till att göra klart det där arbetet i datorn som kontoret inte ger ro till...
Eller att förbereda materialet inför nästa veckas ledarskapskurs...
Det kan va så att jag ratar med någon på andra sidan jorden...
Eller att jag målar mina fönsterbågar med det tredje lagret vit färg...
Alternativt kan vi äta ute, i skogen, grilla korv, ha kaffe i termos, äggmackor...
Åsså Yogapass på söndag kväll, perfekt avslut!

Hur som helst vi startar fredagen, kör ända in i kaklet, och avslutar den i soffan i kväll, sen är det helg!

Ha en fin fredag!


torsdag 15 mars 2018

Nej, rik blir man inte....

För er som kanske inte vet det, kan jag ju berätta om mitt ärofyllda uppdrag som borgerlig vigselförrättare.
Jo, jag är det, utsedd av länstyrelsen i Värmland 1999 inför vigselboomen man förvändae sig på millenieskiftet 2000.
På den tiden fick man ett livslångt förordnande, och 32 år gammal fick jag mitt.
Nu för tiden får man genomgå en del tester och får förordnandet två år i taget, de flesta som är nu har alltså ett tidsbestämt förordnande.

Att vara Vigselförättare, är en ganska kul syssla, och kalendern börjar fyllas av vigslar under sommaren.
Jag gillar att tillsammans med brudparen få planera och genomföra just deras speciella ceremoni, som ju ofta är en av de allra viktigaste dagarna i livet för många.
Ja det tar tid, planering, resor, möten, själva vigseln, protokollskrivande, inskickande av dokument....
Varje vigsel tar kanske en till två dagar i anspråk om man räknar ihop tiden.
Ett käckt litet extraknäck...
Kan man tycka....

Ersättningen då?
110 kronor per vigsel!
Ja ni läste rätt!
Ett hundra tio kronor.

Det är kul, men rik blir man inte, bara väldigt fylld av kärlek!



onsdag 14 mars 2018

Att sova ikapp....

Det kan man inte, har jag hört....

Men nu har jag i alla fall gjort det, efter en hemsk natt med hickande hund, massor av snö som rasat på taket, och en snarkade sängkompis däremellan, vilket gav för få timmar sömn mellan måndag och tisdag, var tant som ett vrak under tisdagen. Ett sånt där bristpåsömnmonster, som bara tanter kan vara ibland, så där så att det gör ont i benen, och kroppen känns sjuk...

Nu har jag i alla fall fått mina 8 timmar i natt, och vaknat glad och utvilad.
Så vi tar väl tag i onsdagen då :)
Piggare än på tisdagen om man säger så....


torsdag 8 mars 2018

Internationella kvinnodagen!

Med risk för att bli stämplad som feminist, vilket jag kanske iofs är och stämplad både som det ena och det andra har jag blivit i andra frågor också, så jag tål väl :)

Men idag är det internationella kvinnodagen, en av all de där dagarna.... Men kanske en av de som funnits länge, i alla fall längre än ostbågens och kanelbullens dag?
Vad vet jag...
Och inte vet jag om det går att jämföra kvinnor med kanelbullar och ostbågar? Kanske...


På Wikipedia finns följande om just den här dagen, som har rötter ända tillbaka till början av 1900-talet https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_kvinnodagen

En av alla de dagar som finns på FN:s Lista över internationella dagar https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationernas_internationella_dagar
Och de dagarna känns ju ite mer viktiga än kanelbullens om man säger så, ändå gillar jag kanelbullar!

Nåja, idag är i alla fall dagen som hyllar och sätter alla fantastiska kvinnor i fokus.
Och jag har massor med fantastiska kvinnor i min närhet och längre bort, och för att nämna några, kan jag ju börja med mina fantastiska döttrar, som vuxit upp och blivit självständiga och trygga kvinnor i början av livet!
Inte nog med det, jag har genom min son, fått en helt underbar dotter till, ytterligare en ung fantastisk kvinna i början av livet!





Så till er alla, och andra underbara kvinnor i min närhet:


Ha en alldeles fantastisk Internationell Kvinnodag!





lördag 24 februari 2018

God Morgon, Lördag!

Nu har de hittat in!
De där hungriga skadedjuren, som passar bäst som rökta på mackan.....


Pappa och mamma rådjur på besök nu på morgon letandes oskördad kål i mina planteringslådor!
Jo de är fina, men på sommaren fulla i fästingar ett gissel att ha på vägen, och de äter upp mina växter.....

Vågade inte släppa ut Betty, då hon med all sannolikhet inte bara jagat dem av gården, utan runt hela byn, för kan de hoppa över staketet, kan hon också det.....

Så vi säger God Morgon, tar en tur till Kil, för att köpa ett bastuaggregat och en tur till Åmål på Auktion.

fredag 23 februari 2018

Jo men det var väl kul :)

Att jag äntligen tog mig tid och kollade felet på min Youtube video....
Man får inte använda upphovsrättsskyddad musik, bara så där, men efter några klick om att okeja reklam för vissa låtar och ta bort någon, så fick jag det att funka igen, tror jag :)

Så nu kan ni alla som vill hoppa in på sidan "Vem är Människan" här bredvid, och se den 9 minuter långa presentationen jag gjorde 2012 för mina kollegor på Volvo CE, om ni vill alltså.....

En del är förändrat, annat är lika, och tanken slog mig att jag skulle kanske förnya den, men den tiden har jag inte i nuläget, så ni får hålla till godo med en gammal :)
Tant må vara gammal, men känner sig ung och teknikkunnig.

Och vet ni? Det är fredag!
Hoppas ni alla får en härlig helg!




onsdag 21 februari 2018

Så Glad!

En varm känsla sprider sig genom kroppen, en känsla av glädje, av lycka, av att vara nöjd med tillvaron.
Plötsligt står jag där i köket, på väg att stänga kylskåpsdörren och den där känslan kommer över mig. Och det slår mig, som en blixt från klar himmel.
Jag är Glad, jag mår bra och anledningen är att jag får spendera varje dag med det som jag tycker är roligast att syssla med.
Mitt Jobb!


Mitt jobb är inte lätt, jag hinner inte allt, och allt är inte roligt att utföra, men när känslan är så där positiv så att man känner sig lätt i kroppen, munnen har lätt att le, stegen är enkla att ta och man bara finns och får finnas.
Då är det enkelt....
Och roligt.....
Och spännande...


Ja, jag ska försöka att ha tråkigt också, jag vet att livet inte bara är kul, men just nu kan jag väl bara få njuta?
Och att jag njuter och mår bra, retar säkert nån, men det skiter jag i!
Det gör jag faktiskt!
Jag har världen roligaste jobb att åka till.
Idag...
Imorgon....
Nästa vecka.....
Alla dagar!


Men jag vill, och för mig räcker det länge!

måndag 19 februari 2018

Ashtanga Yoga!

Tant tänker smidighet!
Att röra på sig, och använda kroppen mer än till att gå med, sova med och sitta med behöver inte betyda att springa, jogga, hoppa och flåsa, det kan lika gärna betyda att smidigt röra på alla delar, medvetet.
Så, nu testas Ashtangaoga!
10 gånger, i underbar lokal i Borgvik, med bästa Yogafröken.


Åh, shit idag gör nacken ont, och kroppen känner att den rört sig!
Men det är definitivt nyttigt, det tror jag fullt och fast på.
Och jag kan göra det hemma själv, nåja med lite hjälp och assistans från Betty då :)
Och får jag bara bort den där extra magen, så kommer jag att komma ännu närmare benen....


måndag 12 februari 2018

Och flyttat ut igen...

Nej ett dygn med intensivt passande och en galen terrier samt en katt i källaren, som nyfiket kommer upp och vandrar runt i huset på natten räckte....
När Wilma fått sig en rejäl omgång, inga skador dock mer än en mycket förnärmad och rädd kattdam som skrek så hela huset vaknade, så funderade vi igen. Wilma flyttade ju till stan pga en anledning, den att hon i slutet av sommaren valde att flytta ut i vedboden, och risken är stor efter morgonens överfall, att det samma händer igen, vilket jag inte vill.
Betty är snäll egentligen, det är bara det att katter som springer, kan man bara inte motstå att jaga som en idiot!
Och när katten inte fattat detta att det bara är att stanna, så slutar hon jaga, under alla de år de faktiskt har bott tillsammans, ja då får mattes önskan om katt komma i andra hand.
Så flickorna fick snällt åka tillbaka till lagenheten, där de kan röra sig obehindrat, leka när de vill, vara överallt utan grindar och stängda dörrar.
Så, så länge det finns terrier i huset, ingen katt!

Nåja nu har vi provat!
Och det gick inte!
Jag kunde ha provat längre, men vågar inte.....

Thats life!

söndag 11 februari 2018

Flytta hem :)

När barnen har flyttat ut, och skaffat egna hem, vill man ju knappast ha hem dem igen...
Men de där fyrbenta finns det alltid plats för, det är väl konstigt?

Wilma som flyttade till stan och blev stadskatt hos Plupp i samband med att Maybee gjorde sitt gästspel här, har nu flyttat hem igen, och med sig har hon sin "Syster" Lyset, som hon bott tillsammans med hos Plupp.
Ingen av dem är speciellt attraherade av att bli uppvaktade av en mycket gosejuk och intensiv terrier dock.....

Wilma intog sin ordinarie plats på Stora O:s skrivbord, och sov konstant när hon kom hem, tror inte ens hon kissat än.....


Den andra lilla svarta, Lyset, blev vettskrämd av den intensiva terrieruppvaktningen och tog sin tillflykt till källardomänerna, där hon hittat sin plats ovanpå bergvärmepumpen.
Med några goa filtar, leksaker man känner igen och en kattlåda, som flitigt använts, så kan man absolut bo där, i alla fall om man är nyfiken katt. Och att gå upp till köket, där grind stänger ute terriern i resten av huset, för att äta funkar också, och som sagt är man nyfiken, så kommer det troligtvis att ordna sig.


Nu har den lilla svarta bebisen som sagt flyttat hem, och när hon tog med sig den andra lilla svarta kompisen blev det två.
Ordningen är återställd, jag har två katter i huset igen.


fredag 9 februari 2018

Det blir bara bättre och bättre!

Missade ju att fira min ett-årsdag på Stora Enso med er!
Grattis till mig!
Till att jag har världens roligaste jobb, de underbaraste kollegorna och bästa medarbetarna!


Jag kan inte allt n, det händer hela tiden nya saker i den här världen, och frågan är om man någonsin blir fullärd och har varit med om allt....
Men allt eftersom att tiden går, och den går fort, så blir det bara bättre och bättre!
Och jag älskar att jobba!
Tur att Stora O är av samma åsikt :)

Nu är det fredag, och det är dags att ta sig till jobbet via vårdcentralen i Vålberg.
Liten underredsbehandling står på dagens besöksagenda för tant.

Ha en go helg allihop!

torsdag 8 februari 2018

En annorlunda läsupplevelse...

Har precis läst ut Kazuo Ishiguros bok den Otröstade


En läsupplevelse som svänger hit och dit i en fiktiv nästan drömlik värld.
Det fanns stunder då jag nästan var på väg att lägga den åt sidan och bita tag i nåt enklare, men på något konstigt sätt höll den mig ändå kvar...

Annorlunda, som kryper under skinnet på ett nästan barnsligt sätt.

Den tog lång tid att ta sig igenom, min hjärna orkade väl inte ta in alla förvecklingar, som aldrig fick något slut, utan somnade gott.

Läs den, och du orka jobba dig igenom den, den växer, den vänder och vrider och den berör!

söndag 4 februari 2018

Nu köööör vi! #melodifestivalen2018


Äntligen var det dags! Att få använda biljetterna jag köpte till Stora O i födelsedagspresent!
Jag är egentligen inget mellofan, men Stora O gillar det skarpt, iofs gillar han det mesta som visas på TV, ni vet rörliga bilder och så....
Nåja, jag bokade rad fem, den där morgonen när biljetterna släpptes, så jag visst att vi skulle sitta bra, se mycket och nära, men att det var precis vid scenen, det hade jag nog inte räknat med :)


Ja ni ser ju själva....
Och, nej jag är inte den som blir starstruck, men va f-n när programledarna ställer sig precis bredvid oss innan det börjar, då måste jag ju bara fota!


Nåja....
Musikaliskt var det väl inte det allra bästa jag hört, men det är ganska häftigt, att vara med om grejen liksom, det där med TV produktion liksom.
Massor av folk, kameror, sladdar, bra ljud, färg, effekter och ljus!

Åsså vi två, små värmskogsbor mitt i allt det här!


Välregisserat, och sngg produktion om ni frågar mig!

Artistutbudet, kunde ju kanske ha varit bättre, ingen av dem tog mig med storm rent musikaliskt, men det var bättre än mina förväntningar faktiskt. Och den stora behållningen var faktiskt Edvard Blom!
Sen går diskussionerna höga på Facebook, kring vad han hade på Mello att göra. Men det var faktisk rätt häftigt att se och höra det på plats!


Kicki och Kamferdrops, däremot, hade vi lätt kunnat vara utan, tyvärr....
Nåja, vi var där, det var stort, och framförallt det är kul när det händer nåt lite extra som man kan gå på. Ja jag vet att det händer mycket i Karlstad, men vi är inte så bra på att komma iväg...

Det kommer troligtvis ändå att känna lite extra för d två som gick vidare igår, när vi bänkar oss framför resten under de kommande lördagarna...


Jag vet att Stora O tyckte att det var kul, även om han var lite orolig för att sitta så långt fram till en början, men va f-n ska man vara där ska man väl vara där ordentligt?!


tisdag 30 januari 2018

Det där med att snarka.....

Jo vi snarkar, bägge två, vissa av oss har gjort det hela livet, läs Stora O, medan någon, läs jag, har börjat efter att livet gått ett tag...

Tydligen är det så att jag snarkar mer nu, efter min senaste förkylning, och stör Stora O:s nattsömn, och en och annan knuff på mig blir det under natten....
När han väl knuffat mig tillräckligt, vaknar jag och Betty till och då börjar vi pipa, Betty för att hon vill att vi ska gå ut, och jag får ett pipande ljud i näsan....


I vår familj är det alltså jag som ser till att inga vilddjur kommer och tar oss under natten....
I alla fall om jag ska tro min man!
Det flesta bilder man hittar på nätet om man googlar visar dock på motsatsen.....
Fruns som störs av mannens snarkningar...


Men, snarkande kvinnor förekommer med alla sannolikhet lika ofta, jag tror bara att män sover hårdare, dvs vaknar inte lika lätt.....
Och det kan ju bara betyda att jag snarkar rätt ordentligt!
Vad kan man göra åt det?
Inte ligga på rygg? Lättare sagt än gjort....

Nåja, vi får väl flytta isär, vi har ju ett rum som står tomt, där kan ju jag sova?
Eller Stora O!
Eller prova nåt bra hjälpmedel, de finns ju tydligen...


Så här kan vi ju inte ha det.....
Hur gör ni andra?
Snarkar du?
Hur får du det att sluta?

måndag 29 januari 2018

God Morgon!

Måndag morgon, och jag går upp tidigt förstås.
Ut med hunden, som liksom varje morgon får ett idiotryck, och springer som en galning runt gården, allt för att ha koll på eventuella inkräktare. Kan inte riktigt förlika mig med den energin, direkt ur sängen ut och i 120 knyck som en idiot längs staketet! Hon hoppar inte över i alla fall, snön som ligger med en lätt skorpa av skare gör att hoppande inte är trevligt. Så bra!

Helgen är slut och husliga tanten har både kokat lingonsylt och hundmat efter att ha rensat ur och lagt rätt i frysboxen. I botten låg påsar av rensade lingon och även en del kött som passade bättre till hundmat än till människoföda.
Lingonsylten blev god och hundmaten godkänd enligt Betty.


Ner i frysen igen, för att sedan tas upp och portioneras ut ovanpå de tråkiga torra kulorna hon normalt äter. Yummy!

Med lite lätt träningsvärk efter Yogan i lördags är det nu dags att ta tag i arbetsveckan.

fredag 26 januari 2018

Vi fortsätter på familjetema :)

Söta S skickade en bild :)


Se så söta, jeansfamiljen :)
Året är troligtvis 1994, Plupp fanns bara i fantasin än, Tilda är 4 år, Lilla O 2....
Stora O 28 och jag 27, lika gammal som Tilda är nu :)
Söta Unga och förhoppningsfulla inför framtiden, som faktiskt blev rätt bra!


måndag 22 januari 2018

När integritet blir normalläge....

Jag skriver ju sällan ut namn i min blogg, något som blivit helt normalt för mig att göra, och några av mina nära, blir idag benämnda med de alias de fått i min blogg, speciellt de där två O:na....
Tanken med att inte skriva ut namnen, kom av att jag inte var säker på om de skulle tycka det var okey att figurera på nätet, några av dem var ju mer hemliga än andra när jag startade att blogga, några var minderåriga....
Tänkte därför ge er en lite presentation av  de som förekommer här i min blogg med mina alias......

Vi startar med Stora O, mitt livs kärlek och den man jag lever tillsammans med sen mitten av        80-talet, jo det är sant, vi har kamperat ihop, i stort sett hela tiden sen vi gick på högstadiet, visst några pauser har det blivit, men sen barnen kom, alltid tillsammans. Stora O är alltså min man och den som egentligen är roligast att ha med i diverse berättelser, då det oftast händer en massa dråpliga saker när han är med, små vardagliga grejer, som kanske bara händer men som med en liten tvist blir fantastiskt roliga. Vem minns inte "Ska Vi?", "Slit och slängbilen" och "Nu får det bli så!"
Han är den som oftast upplevs som den late, som bara sitter framför TV:n eller någon skärm, men har alltid en massa projekt på gång, allt från Gula villor, gamla Volvosar och en och annan moppe.
Han är kul, älskvärd och min alldeles egna Stora O.
Han kan allt, och det han inte kan, det fixar jag, eller så får det bli så :)

Sen har vi Tilda, äldsta dottern, hon som emigrerade till landet Down Under, vår lilla sångfågel, vars vingar bar henne över halva jordklotet för utbildning. Kreativ, målmedveten och strukturerad tar för sig av livet och lever det på sitt sätt, långt från sin familj. Hon är den som fick oss att sätta oss på ett flygplan när vi var nästa femtio år, för att besöka henne i en annan del av världen.

Åsså, Lilla O, lilla är egentligen längre än Stora idag, men var liten när bloggen startade, det är alltså sonen, mellanbarnet som tuktats av sina systrar, det inte han vet om PMS och kvinnohormoner, det vet ingen... Lilla som idag är en vuxen man, och lever tillsammans med Söta S. Han är kreativ, musiker och egen företagare, strongt att ta över den verksamhet han jobbade i, i så ung ålder.
Lilla och Söta letar nu hus, helst i närheten av där han är uppväxt, men jag tror det är att ha vill vara nära mamman, ja lite kan man väl få tro.....
Rastlös, med massor av vilja, och grymt lik sin far i mångt och mycket, de brukar skoja om att han är skuren ur röven på far sin, om ni förstår vad jag menar.

Sen har vi Plupp, min lilla älskade plupp, känslosam, varm och ännu mer kreativ än de andra två, här flödar känslor och kärlek! I massor! Minsta ungen, som idag är en vuxen kvinna med allt vad det innebär, då livet springer. Kattmamma och frisör, full av hormoner och vilja.
Hon är den som håller familjens fana högt när det gäller miljömedvetenhet, rätt och riktigt och har alltid någon idé på gång!

Åsså är det jag själv då, Pillargontanten, Chefen eller Tant,  jo det mesta handlar om mig själv, mina tankar, mina upplevelser, känslor och tillkortakommanden, ja behöver väl knappast någon separat presentation.....


Det förekommer fler i min blogg, Bästa vännen, Betty, Modern, Prinsessan och prinsen, Prins N och Prinsessan M, Lilla E och Bästa Kollegan. Men det är familjen, där iofs Betty ingår som är de som betyder mest för mig, så därav den lilla prestationen av vilka de är och vad de betyder för mig.

Men du, att kalla dem för mina påhittade bloggnamn när du möter dem ute, det tror jag inte alla alla av dem uppskattar....
Speciellt inte Lilla O :)





fredag 19 januari 2018

Det blev fredag igen....

Åh, veckorna går så fort, ibland med en så rasande fart att man knappt hinner reflektera, men det kanske är det man har helgerna till?

Snö, snö och snö har vi i alla fall fått, så det räcker och blir över....
Snökaos på tisdag morgon, bilkö i en och en halv timme, på onsdag morgon, vinterväglag förstås, och jag börjar kunna köra min fyrhjulsdrivna bil utan att få panikkänslor....

Nybyggda vägen E18 mot Karlstad, tog 1 och en halv timme..... Suck!

Sista arbetsdagen är i alla fall på ingång, och det har varit en del intryck under veckan, jag vet inte om jag gillar alla, men det är väl som med allt man upplever, man måste få tid att reflektera och förstå. Nästa vecka är det ledarkurs igen i dagarna tre, så ska jag hinna reflektera klart över den här veckan, försöka summera och landa, så får jag ta helgen till hjälp :)
Jag gillar ju tempot, och att lösa problem, men tiden måste räcka till även för mig.
Och jag gillar inte när tiden inte räcker till till de jag anser vara min viktigaste uppgift, mina medarbetare..

Nåja, det blir nog bra, får jag bara köra runt lite i min hjärna och i mitt medvetande så löser jag det här också.

Fender är fortfarande kvar och har just i skrivande stund tagit sig en liten tur ut i den på sin ställen halvmeter djupa snön.....
Så ingen katt i knät idag... Kan iofs vara rätt bra, för hans päls, som är tjock som bara den, släpper små tunna strån, vilka på något märkligt sätt väljer att sätta sig i mina ögonfransar. Inte alls trevligt...
Annars har det mest sett ut så här, varje morgon den här veckan.


I mitt knä på morgonen, och hos Stora O på kvällarna.... Alla behöver lite Fenderkärlek liksom :)



måndag 15 januari 2018

God Morgonmys!

När mor och far åker till Spanien för att ha lite egen tid, får prins Fender vara hemma i näs till Bettys stora förtjusning.


Fender tycker väl kanske inte det är lika kul att bli tuggad på, men Betty älskar honom, både att gosa med, leka med och tugga lite på.....
Hon tycker han är dödligt tråkig, när han väljer matte före honom....
Men precis som tidigare, vill han gärna vara mitt i centrum, och tar plats i mitt knä på morgonen.


Och nej, jag klagar inte, varmt mjukt och skönt, och han låter som en lite folkvagnsmotor :)
Bra start på en ny arbetsvecka.