Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

torsdag 6 december 2018

Som att vara liten...

Nån mer än jag som inte kan sova natten före sin födelsedag?
Jo, det måste det vara, eller är det bara jag?
Erkänn nu, inte har du sovit mycket den där natten då man vet att det väntar något spännande dagen efter?

Okey då, det är väl bara jag då, och en och annan femåring :) Men jag är barnsligt pirrig inför saker som ska/kan hända som jag inte har kontroll på, som typ presenter....
Och?

Jo på min stol låg ett paket :)

I paketet var det:


Perfekt!

Tack Stora O, nu har jag lite att få till innan dagens eftermiddagsjobb :)

fredag 30 november 2018

Adventskalender?

Sista dagen i november, och det borde vara dags att fixa till årets blogg-adventskalender, men jag orkar inte i år..... Hoppas inte ni blir för besvikna :)

Vi ska ju dessutom resa igen, den 15/12 styr vi kosan mot Thailand och Khao Lak för tre veckors semester :)
Vi har hyrt en lägenhet i Thai Mueang, ca 6 km nedanför Khao Lak, precis vid havet, och utgår därifrån, kanske gör vi en massa utflykter, kanske ligger vi bara på stranden med en orkideeprydd drink, en bra bok och massor av solkräm.


Kanske borde börja planera lite, kolla så resväskan är hel, om några kläder saknas.... 
Nåja ni fattar.

Innan dess, ska jag jobba en daghelg, så jag väntar med packandet till nästa vecka tror jag, tvätta lite och förbereda är ju iofs inte fel :)

torsdag 29 november 2018

Det går ju bra det här!

Att sova, vakna, jobba skift och lära sig en del.....

Att komma hem efter en arbetsdag och det fortfarande är ljust, är helt underbart!
Att få sova de flesta dagar tills man vaknar av sig själv, utan att behöva sliter på ringsignalen på telefonen, är också helt underbart!
Att få lära sig hur det hänger ihop, var våra flaskhalsar är, vad som behöver prioriteras, är kanske inte underbart, men spännande.
Att få möta en massa nya, trevliga och tillmötesgående operatörer, det är allra underbarast i det nya jobbet!

Jo, det funkar, visst saknar jag fortsatt mina gamla kollegor, men de är ju bara några steg bort om jag behöver se dem, prata med dem, eller bara få umgås lite :)

Inga nackdelar?
Jo, när klockan ringde 3.45 i morse då funderade jag faktiskt på om jag är riktigt klok??
Men som sagt, det var ljust eller i alla fall inte mörkt när jag kom hem ;)

Nåja, de funkar, det är ju bara några tillfällen per arbetsperiod, så jag fixar det, även om jag är trött som en galning just nu.
Och man kan inte gå och lägga sig kvart över fyra på eftermiddagen, eller hur? :)


tisdag 20 november 2018

Det är nästan lite tråkigt....

Ledig, Gick av natten fredag morgon och är ledig till på fredag som kommer....
Och?
Jo, jag funderar på vad ska jag göra?



Städa?
Sy?
Virka?
Gå till skogen?
Måla fönster?
Läsa?
Se på Serier?

Jag skulle kunna göra alla de där sakerna, men varför kommer inte inspirationen? Det enda som händer är att jag går och funderar på hur de har det, på jobbet?!
Jo, det blir nästan lite sorgligt att vara hemma och fundera.....

Jag behöver ett stort projekt, något att sätta tänderna i!

Måla fönster skulle jag absolut kunna göra, ta in bordet i pannrummet, sätta på lite bra musik och måla det röda, på de redan kittade små rutorna.
Kitta och glasa de stora rutorna.....
Men av någon konstig anledning kommer jag inte igång....

Det är nog så att jag saknar mina kollegor, mina medarbetare och mina uppgifter mer än vad jag och någon annan förstår. Det svåra med att jobba skift är inte att kunna sova, det svåra är att kunna hantera all den där ledigheten som så många tycker är så underbar, den egna tiden, som för mig kan bli ett fängelse, ett tvång, en tid av sysslolöshet, som är svår att uthärda....
Konstigt när man jobbar för fullt har man så många saker man vill göra, när man väl får möjligheten, då vet man inte vad det var man skulle göra....
Det är nästan lite tråkigt!

Och jag saknar att ha underfundiga små samtal med min fisketokige, smarta och påhittiga bästa vän. Det saknar jag...
Allra mest....

Åsså skulle ja behöva en flaska Gul Såpa, så jag kan såpatvätta tofflorna som ska skickas till Australien....



måndag 19 november 2018

Jag kan begränsa mig!

Det blev ingen SAAB!
Men vi lyckades ändå fylla bilen....
10 inrop, för totalt 500 kronor inkl slagavgift, det är jäkligt bra jobbat, för att vara mig :)
Och inte en enda tygbit, så långt ögat kan nå....
Så, jag kan begränsa mig, om jag bestämt mig, nåja, det fanns ett antal grejer jag absolut inte alls tänkt mig men det blir nog bra...
Eller vad sägs om stor kista för utklädningskläder? Dammsugare till syrummet? Ett Soffbord som med en enkel spak kan göras om till normalhögt fyrkantigt matbord? Eller varför inte en låda innehållande bla en frackskjorta (Textil jag vet)

Nu är det måndag, och min lediga vecka är två dagar gammal, ledig ända till på fredag, då X10 står på agendan, sen väntar två nätter under helgen.
Idag blir det besiktning av BMW, samt lite massage/laserbehandling av mina ömma fötter.


Har inte en aning om hur det funkar, eller om det fungerar överhuvudtaget, men något måste jag göra i alla fall, för det blir jobbigt att ha ont...

Besikta bilen däremot, vet jag hur det funkar, in, betala en massa pengar, få ett papper, och hem igen.
Bör nog fylla på spolarvätska innan tror jag :)
Och kolla vara varningstriangeln ligger.




söndag 18 november 2018

Om man skulle ta och begränsa sig :)

Ja, vi tar väl en tur till Åmål. I alla fall vissa delar av familjen och jag. Plupp och Stora O, ska greja tak, och gör hellre det, då de har svårt att begränsa sina inköp. Lilla O var visst på fotbollsavslutning igår, så han är inte pigg nog än....
Men, Söta S och jag, vi bangar inte och vi kan kanske begränsa oss :)
Lätt att falla för en massa grejer som man verkligen inte behöver, men kul är det ;)


Man skulle ju kunna tänka sig att man inte gör några rop över 50 kronor?
Kanske klara det, då jag inte hittat nåt direkt som absolut lockar än :)
Men vem vet, kanske kommer hem med ett parti tyg, eller garn, eller varför inte en SAAB?

lördag 17 november 2018

Åter i dygnsrytm!

Ja det får man väl vara nöjd med, att sova till halv ett efter nattjobb och sen komma i säng normalt på kvällen, typ tio, och sova hela natten till kl 6.
Jojo, tant fixade det!
Och nu känner jag mig helt normal, lagom trött, lagom vaken, och det är lördag!

Vigsel, hundvård med kloklippning och pälsvård står på schemat idag, sen funderar jag på om jag ska göra mig av med matsalsbordet i TV-rummet, det är trångt där inne.....

Har en idé kring en gammal herrskjorta också, undrar om jag kan stjäla en av min man.....



Kanske är smart att fråga först :)
Får kika lite och ta fram några som han aldrig använder.....
Har ju en hel ledig vecka framför mig, så något ska jag väl hitta på.

Bytte tillbaka bloggnamnet också :) Och lite nya färger, älskar ju Lila :)
Men det såg ni väl?!




fredag 16 november 2018

God Morgon, God Middag eller är det God Kväll?

Två nätter avklarade på nya jobbet.
Mycket att ta in, dessutom på en okristlig tid, när allt är ganska lugnt dessutom, inte lätt för en duracell-kanin som mig.... Men men, jag vänjer mig nog, eller rättare sagt medarbetarna vänjer sig nog, vid att jag inte kan vara stilla :)



Sov i alla fall till 14.20 igår, och till 12.30 idag, ganska bra för en tant eller vad tycker ni?
Lite trött när jag körde mina fem och en halv mil hem, men det funkade i alla fall.
Betty satt snällt och tyst i hundgården medan jag sov, även om jag fick väcka henne för att få ut henne när jag kom hem :)

Nu startar en ledig vecka i alla fall och helgen är fullbokad, med vigsel på lördag och auktion på söndag.
På måndagen åker jag en sväng till Arvika och får lite hjälp med mina onda fötter, Laser? Jo vi får väl se vad Jessica kan hitta på, för så här ont under fötterna funkar det inte att ha. Får nog kolla om det finns en besiktningstid också, när jag ändå åker dit :)



Närmast är det i alla fall lite fredagsmys på gång, Stora O har planerat mat och jag kanske till och med kan få ett glas vin till det, vem vet. Sen somnar jag förhoppningsvis i normal tid i kväll, fast sova brukar ju inte vara en svårighet för mig.

Så jag säger God Kväll och ha en trevlig helg!


onsdag 14 november 2018

Nattjobb på gång!

Ja efter två eftermiddagsskift, där jag inte behövt ställa klockan för väckning sen i fredags, så väntar två nattskift. Och idag vara dagen då tant skulle ha en lång sovmorgon....
Skulle ha, för vem sprätte inte upp runt åtta ändå?
Iofs fick jag lite väckningshjälp av en viss terrierdam, som tyckte att hon hellre lägger sig i fåtöljen i vardagsrummet, än i mattes säng när hon väl fått upp tanten ur sängen :)
Nåja, vi lägger oss väl framför TV:n tillsammans sen, först ska vi följa statsministeromröstningen, som enligt mig föll väl ut.


Hur går det på nya jobbet då?
Jo tack, än så länge bra, nya lärdomar hela tiden, och nya idéer och funderingar poppar upp i tants huvud, precis som väntat. Och det kan vara så att jag måste hålla lite på att dela med mig dem, det kan bli för mycket annars, men fundera är ju aldrig fel :)
Nu laddar tant inför de två nattskiften som kommer, och jag startar med lite frukost, sen måste jag handla lite, och när man inte kan göra det på väg hem från jobbet, får man ta en tur under den lediga dagen, frågan är om jag ska åka till Arvika eller Grums?
Tänk alla dessa val....

Nåja, det har ju egentligen ingen större betydelse, men att åka åt andra hållet mot det jag vanligtvis åker när jag far till jobbet kan ju vara trevligt :)
Betty ska få en tur också, det behöver både hon och jag, och jag behöver röra på mig, det blir faktiskt färre steg på jobbet i nuläget, nästan hälften mot tidigare, konstigt, men det får jag väl se till att ändra på......

Hoppas ni alla får en fin onsdag i alla fall!



måndag 12 november 2018

Ja, hur ska man sammanfatta?

Underbara Mia Skäringer!



Jo vi såg, hörde och drabbades av henne under gårdagskvällen.
Och att försöka sammanfatta en känsla, en upplevelse, ett jävlaranammaslag rakt in i mänskligheten, det går inte.

Ämnet är aktuellt, drabbande, kvinnligt och underfundigt. Och denna människa gör det begripligt!
Tror dock att de människor som skulle behöva höra hennes budskap, inte går dit, det är nog vi redan frälsta som betalar flera hundra för att få skratta, lyssna till hennes underbara röst och få bekräftat att vi måste uppfostra våra pojkar till människor, ta hand om våra döttrar och vara oss själva!

Tack, Plupp och Söta S, för att ni ville dela den här upplevelsen med mig.
Nu måste jag lyssna ikapp podden!
Och jag skulle älska, Mia Skäringer tillsammans med Anna Mannheimer på scenen!

fredag 9 november 2018

Att utmana kollegorna :)

Nu är sista arbetsdagen på gamla jobbet gjord.
Gemensam lunch med kollegorna resulterade i en utmaning till hela gruppen!


Ska bli spännande att följa detta :)

En varsin skyddsängel fick de också, de måste ju ha nån som vakar över dem, när tant byter jobb :)

Tack och hej, Leverpastej!

torsdag 8 november 2018

När man är blödig!

Tänk att komma till jobbet, låsa upp dörren och på sitt skrivbord hitta en hejdåpresent från sin allra bästa kollega <3 Vore jag tjugo år yngre och singel, skulle jag ha bett honom gifta sig med mig :)
Nej då, jag ska inte fria och inte lämna min nuvarande man, för en yngre kollega, men han är helt underbar att umgås med. Vi trivs tillsammans helt enkelt, och funkar ihop.


Jag gillar ju träd, och han har ett förflutet som Bonsai-nörd, så vad passade bättre?
Nu har jag ett alldeles eget Bonsai träd, och har redan besökt Svenska Bonsaisällskapets hemsida.

Hålla fuktigt, tukta små nya skott, placera ljust men inte i direkt solljus.....
Jo jag ska nog klara att hålla liv i det :)

Sen är jag lite dålig på att tacka, men jag är ju lite blödig, och gråta, det gör man bara inte.
Men tusen tack, bästa kollega, och det är som du skrev så att även om vi inte kommer att arbeta så nära varandra i framtiden, så har även du en vän för livet, glöm aldrig det.

Och vem vet, kanske kan vi tillsammans göra stordåd, fast från olika håll :)

Bonsaiträdet har i alla fall fått en speciell plats i mitt hem, ljust men inte i direkt solljus, och det var faktiskt en stor doftpelargon som fick ge plats åt det.
Jo, en pillargon!

Over and Out!



onsdag 7 november 2018

Vad hände med landsronningen.com?

Ja det kan man fråga sig....

Jag fick nåt virus i filerna, och sidan blev blockerad av one.com, efter att jag rensat bort virusfilerna och lite till, har jag inte fått igång det igen....
Kanske kommer den åter, kanske inte...

Nåja, jag är ju mer aktiv här och på andra sociala medier, och gamla hemsidor har kanske mist sitt nyhetsvärde? Vad vet jag?
Bilder och annat finns kvar, och saknar ni något, så hör av er så kanske jag kan hjälpa :)

Hur som helst, sidan är blockad, jag skriver här, och utan någon Golden Retriever, blir det inga nya landsrönningar ändå....

Over and Out!

tisdag 6 november 2018

I En månad till....

6 November...
En månad till den 6 December.
Och?

En månad till som femtioåring, ett av de bästa åren i hela mitt liv tror jag bestämt!
Att fylla femtio, som var så skrämmande när man var typ tjugo...
Femtio, då är man ju nästan död?

Då har man tjocka korviga bruna stödstrumpor av nylon. Eller blommig rockklänning i några gröna nyanser med såsfläckar på bröstet. Man går till hårfrisörskan och får håret lagt varje vecka, man går på kvartersbingon och vinner påslakanset som man inte behöver.....



Eller?!

I en annan tid, var det nog så, femtio var en ålder inför ålderdom, en tid då man blev över, barnen flyttat ut, maken fortsätter arbeta, men var hemma fru, satt på sin kökssoffa bakom gardinen med virkningen i handen och kikade ut på bilarna som for förbi. Hade man tur fick man låna nåt barnbarn som behövde omsorg och en och annan nybakad bulle.

Att vara femtio idag, vad innebär det?
Ja hur det är för er andra kan ju inte jag bedömma, men mitt liv har tagit en vändning som knappast kan vara bättre.
Mitt femtionde år började i Thailand, i sol och värme, med bästa livskamraten. Våren sprang i väg därefter med bästa jobbet och de allra bästa kollegorna. Sommaren var varm och härlig. Hösten kom med nya mål och utmaningar i sikte på jobbet och överraskningsbesök från Australien. Nu är november här och vintern kommer, och jag är övertygad om att även den sista månaden av mitt femtionde år bjuder på bra grejer.

Och någon vecka in på mitt femtioförsta år, återupplever vi Thailand igen.
Då behöver jag stödstrumporna, men de är rosa i Bambu.


Och jag älskar snapchatfilter :)

måndag 5 november 2018

Att hamna i surloopen....

Ibland missförstår man varandra, man går om varandra och det bygger upp en loop av missförstånd, och man kan bli sur.....
Sur, är allt ett riktigt konstigt ord...



Nåja, vi har haft en sådan helg, en sjuk Stora O, som tycker att hela livet är kass, som pratar sluddrigt, hostar lungorna ut och in, och mest går runt och lider. Lägg sen på en fru, som är mitt i en glädje och sorgeprocess, dvs jag, som har behov av att umgås, prata och bolla idéer.....
Åsså säger han åt mig att inte prata med honom!
Jo, det är återigen ett faktum, det krockar!
Dessutom i tre dagar, då min egendagsfredag fylldes av en sjuk man.....

Nåja, jag har sytt, en kjol och en halv Gypsyklänning, ja halv, den är inte klar än.... och ja ni ska få se bilder... Kjolen blev kort, så rumpan syns, men skam den som ger sig.
Klänningen däremot, blir nog nåt att ha på nån festival, eller nåt, vilken otur  att jag aldrig går på festival :)
Eller så säljer jag den på Tradera.
Jag har också lagt bud på ett tygparti, en halv tygaffär.... Hoppsan!
Men man kan aldrig få för mycket av det man grejar med....
Eller hur?!

Nåja, ett litet kvällsbesök av nyblivna 30-åringen och Lilla O, prat och fika, gjorde att knuten mellan herr och fru Andersson-Widin löstes upp, och nu är det som vanligt igen.

Nu hoppar vi på sista veckan på KM7, almanackan är tömd, jag är laddad, flyttkartongerna är inte packade än, men de finns på kontoret i alla fall, och jag hinner nog packa dem den här veckan.
Måndag 12/11, hänger jag min jacka på en annan plats på fabriken, får andra arbetskollegor och börjar lära mig nya arbetsuppgifter..... (Nu var vi där igen) Men det här är stort, jättestort för mig, om du sen tycker att jag tjatar, så må det vara så....

Hoppas i alla fall att du får en fin måndag!



lördag 3 november 2018

Man vet att man är ointressant och tråkig....

När besökarantalet drastiskt sjunker....


Plötsligt hände nånting, men vem bryr sig egentligen, jag skriver ju för min egen skull....
Eller?

Nåja, de som vill läsa läser, de andra går miste om det jag skriver, ointressant eller inte :)
Och visst är det trevligt med många besökare!
Fast det kanske är så, att Mina Pinnar börjar bli torra och gamla, det kanske är dags att förnya?
Små youtubeklipp kanske? Podda?
Nja, nu är jag ju kanske bättre på att skriva än på att filma, prata kan jag dock, men det finns en risk att det blir svamligt om ingen säger emot, ger respons......

Så jag fortsätter skriva oavsett om någon besöker eller inte, men frågan är vad som hände, vad gjorde att vi plötsligt tappade besökare..... ?

fredag 2 november 2018

Nu är de på plats!

Allt håret färdigtovat, den här gången tog det fjorton dagar att få till det :)


Och visst är det fantastiskt med Snapchatfilter :)

Over and Out

Det är en sorgeprocess...

Ja jag vet att jag tjatar, men någonstans behöver jag ju få ut det...
Och det blev väldigt påtagligt, när schemat ser ut så här :)



Att byta jobb är både en sorgeprocess och en glädjeprocess, på samma gång liksom....
Man ser fram emot något nytt spännande och utmanande, men vet att man kommer att sakna så många, så mycket!
Kollegor och medarbetare som blivit som en del av ens familj och nära vänner.
Och man vet att man är nära, när närmaste kollegan börjar säga saker till en på samma sätt som barnen gör....
Typ "Röker du varje gång du kommer ut?" "Allt handlar inte om dig!" Och jag kan ta emot det, utan att bli sur eller förnärmad.
Då är man nära...
Nära så att det gör ont att behöva lämna, dela på sig....

Givetvis finns det också delar i det gamla som man med glädje lämnar efter sig, och kanske har jag gjort några avtryck som lever vidare, och att få höra att det är tråkigt att man lämnar, blir en mega-egoboost, det behöver man ibland!

Nåja, det är mitt eget val, och det ska bli utmanande och spännande, och jag har massor med nya saker att lära mig, ta in och bearbeta. Och tanken är väl att jag ska bidra till verksamheten med det jag kan och med mig själv!
Och som de brukar säga, Älta inte så mycket, det löser sig ;)

En vecka till i det gamla, sen börjar det nya med två eftermiddagar och två nätter, spännande.

lördag 27 oktober 2018

Varför är man alltid mest effektiv på lördagsmornar...

Vaknar fem!
Stapplar upp, på med morgonrock ute med Betty och dagens första cigarett intas.
Ute är kallt några minusgrader och frostnupet i gräset, det frasar under sandalerna, de bara fötterna fryser lite.
In i stugvärmen där kaffet är klart, tur Stora O ska jaga idag och redan satt på kaffe!
Häller upp en rykande kopp kaffe, fyller upp med grädde och njutningsfullt tar jag min första klunk, inte för varmt, inte för kallt, precis så där lagom drickvarmt som jag vill ha det.
Startar datorn och kikar på telefonen, något kan ju ha hänt under natten, i det privata livet eller på jobbet.
Plupp har messat att de kommit hem ordentligt från Ullaredsresan, trötta men nöjda vid 22-tiden, då sov mamman redan gott.
Ett tillbud registrerat på jobbet, att ta tag i och nyheten om den sibiriska näktergalen som sett inne på fabriksområdet sprider sig över världen.


Söt liten pippi, som nu tydligen finns just på min arbetsplats och det är första gången man sett den i Sverige. Stort.

Kaffet har snart blivit lite för kallt för att vara gott, jag häller upp nytt och arbetar en stund med tillbudet, skaffar lite bilder, skriver lite, och gör det jag kan göra här hemifrån.
Stora O far iväg för älgjakt under dagen, och det packas och steks ägg, pratas lite, och betalas för en app.

Förbereder dagens planerade vigsel, gör ett vigselbevis, ett protokoll och fyller i alla papper, så det är klart.
Vattnar alla blommor, det tar en stund för nu är de alla inne, nåja inte alla pelargoner, de flesta av dem sover vintersömn i jordkällaren, men några får vara inomhus under vintern.
Bär ner den fulla tvättkorgen i tvättstugan, och fyller dagens första maskin, helgerna är ju tvättdagar.
Får med mig dagens vigselstass upp också, svarta jeans, mörkblå top och svart kavaj, blir det.
Måste få hjälp av Plupp att fixa till håret innan dess, om det blir slutförande av dreadsen eller en provisorisk fläta, det återstår att se när hon vaknat. Kl 15 är vigseln så före 14 måste det vara klart. Messar henne om det, men får inget svar, hon sover nog än....

Måste också rensa ur hörnet vid trappan, där har jag haft en säck hundmat stående, och Bettys ökade aktivitet runt den säcken, som jag nu flyttat, gör att jag misstänker ytterligare en musgömma med hundmat där.... Kanske har de byggt ett hus i en gammal sko, där finns skor.....
Beväpnad med dammsugare och en terrier som sällskap ska jag väl klara att fixa det själv, men kommer det en mus, då dör jag nog lite....


Nja, den är söt, jag vet, men jag gillar dem inte.....
I alla fall inte när de springer runt i mitt hus, eller sitter döda i en fälla....

Fortsätter mitt morgonarbete, med att rädda en fetbladsväxt som glömts ute i uterummet, och en Ingefärsrot får också ny jord och en mindre kruka.
Disken ropar på mig också, så det är väl bäst att jag tar den, ska bara sätta på mig ett par mjuka brallor och en tröja.
Men det brukar vara så att när jag kommer ur sovarstassen och hänger upp morgonrocken, så försvinner lördagseffektiviteten, kanske sitter det i morgonrocken, undrar om man kan ha en sån på jobbet också?

Hur tillbringar ni era lördagsmornar?

fredag 26 oktober 2018

Jamen varför då?

Ja det kan man fundera på...
50 åriga gamla tanter ska väl helst gå runt i blommig klänning, ha korviga stödstrumpor och baka bullar?
Nja, det är ju inte riktigt jag, och visst har det förändrats hur vi är och hur vi ser ut, jag tänker mest på mina mor och farföräldrar, där var det klänning, i nåt velourmaterial, korviga strumpor och kort hårt lagt eller permanentat hår eller möjligen en knut i nacken....

Nåja, jag har allra helst jeans, slitna och mjuka, gärna lite smala i benen, typ stuprör..... Jo jag har mina Australienbyxor också, de trivs jag allra bäst i, men kanske inte på vintern.
Jag har gärna stor lösa tröjor, en stor tunn sjal virad om halsen, ett par sköna kängor till det och voila, jag är jag!

När det gäller det där håret, som nu är på väg att bli tovat ihop igen, så är jag inte permanent typen, inte heller knut i nacken typen.
Jag är kanske mer punktjejstypen, den som hatar att fixa, hatar att kamma, hatar att torka.....
Och har man då, svintohår som mig, så återstår endast superkort eller som nu dreads.
Jo, jag gillar det annars skulle jag inte sätta tillbaka dem.
Jag blir glad av dem, jag blir glad av dem?
Jo faktiskt, de gör att jag ler, att jag känner mig så där galet egensinnig som jag mår bäst av.

Om det är snyggt?
Nja det får någon annan avgöra, jag vet var jag har håret, det flyger inte omkring som en stor risbuske i storm. Jag behöver inte bry mig om vilket håll virveln vill lägga luggen, eller om lockarna är fina och definierade, eller mest risiga, det gör att jag ändå känner mig mer prydlig och polite med dem på plats om ni fattar.
Nej det fattar ni inte....
Kanske kan man jämföra det med det jag hör om tatueringar.
Har man en gång börjat kan man inte sluta, så säger mina ungar i alla fall....


Ja ni ser ju, till och med dreadsen lockar sig, men nu är det mer av mitt eget hår, som är tovat, så det kanske inte är så konstigt :)
Vi ska fixa till de sista under helgen, det fattas fortfarande ett femtontal mitt på huvudet och fram mot ansiktet.
Och jag får väl göra nåt med dem, när jag i morgon har en inplanerad vigsel :)

Ha en alldeles trevlig och underbar helg!

onsdag 24 oktober 2018

När man nästan gråter lite...

Jo, det ska bli spännande, kul, utmanande och riktigt roligt faktiskt!
Att byta jobb alltså.
Man jag kommer att sakna min kollega, min underbara, galna, gula och blåa bästa kompis.
Nästan så att jag gråter lite......

Fast jag ska leta upp min fisk, då kan jag trycka på knappen varje gång jag saknar honom, för det är ju det han är, fisk.....


Don´t Worry, be Happy!

lördag 20 oktober 2018

Några dreads hit eller dit....

Jo, jag är jäkligt trött på de svallande lockarna som lever sitt eget liv, så nu tovar vi ihop dem igen :)
Tur man har bästa ungen till sånt!



Men var kom de där vecken på halsen från ;)

Lördag är det, och jag funderar på att organisera om i Syrummet innan det är dags att ta tag i resten av håret. Bära ut/ner alla kartonger med ickeönskade grejer, som en gång har plockats bort :) Ta in en Lagerhylla och förvara alla mina tyger i, sätta upp någon hylla till nålar, trådrullar etc....
Dammsuga upp allt damm efter div textilarbeten där uppe, kan ju också behövas :)

Nåja, jag hinner, jag har ju hela helgen på mig, tror jag startar med att duscha, tvätta håret en sista gång innan resten tovas till.




torsdag 18 oktober 2018

Ja men nu kör vi!

Ja jag byter jobb, som det ser ut nu blir det den 12/11 som jag börjar gå skift igen.
Ny utmaning, nya arbetsuppgifter, nya kollegor.
Spännande.
Idag möter jag dem och det ska bli en Workshop.


Det är grymt spännande och utmanande, nya jobbet alltså.
Jo Workshopen kan också bli spännande och kanske utmanande.

Vem hade trott det här för 20 år sedan?
Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, och jag lovar er, ni som tror det är kört, det blir bara bättre och bättre med åren. Det viktigaste är ändå att våga, att vara modig och inte rädd. Sen påverkas ju omständigheterna också.
Nej jag är inte född med guldsked, jag har fått kämpa själv, och tagit vara på möjligheterna när de dykt upp, och jag har varit både modig och feg, rädd och tuff, men framförallt mig själv.
Och provar man inte så vet man inget, eller hur?
Och det värsta som kan hända är ju att man väljer att sitta still i båten, utan att ro, då ror någon annan och man kan hamna precis var som helst, vilket iofs också kan vara spännande, men om man i alla fall tar tag i en åra och försöker, så kanske man kan påverka och framförallt känna sig delaktig.

Ja, jag vet att jag haft många jobb, i alla fall de senaste tio åren, men det gör mig rik, rik på vänner, rik på erfarenheter, rik på upplevelser.... Sen kan man ju fundera på om 4 olika platser är så himla mycket under tio år? Vem har sagt att man måste jobba hela livet på en plats? Är inte det lite mer ovanligt nu för tiden?
Ja vad vet jag, jag följer min intuition, min känsla och min egen vilja, ibland blir det bra, ibland bättre och ja det har hänt att det blivit mindre bra också, men då har jag ju lärt mig det också :)

Nu ska det bli bra, spännande och utmanande, och vi startar med en Workshop!

söndag 14 oktober 2018

Åsså blev det söndag...

Och det ska bli en lika fin dag idag, i alla fall enligt min app, och den ljuger ju aldrig ;)


Väljer att inte delta i takbytet idag, utan är hemma och höstar lite i min egen trädgård. Kanske tar jag en sväng senare under dagen, om skiffret på andra sidan ska plockas ner.
Stora O förbereder sig i alla fall för att åka dit.

Jag har lite lökar som ska petas ner även här hemma, och jag ska sätta lite vitlök.
Kanske vågar jag tömma alla mina påsar med överbliven jord i komposten, så det blir fin och ny jord till kommande växter.
Kanske kan jag plantera några nya träd....
Kanske hinner jag även sy lite, har ju Tildas Värmskogsdräkt att göra klart.

Ha en fin söndag alla!

lördag 13 oktober 2018

Härlig dag!

Med takbyte hos Plupp och Trygga T, rensning av en bäck, och lökplantering hos Söta S.








Man kan knappast ha det bättre :)
Imorgon blir det lite hemmafix, med Betty som sällskap :)

fredag 12 oktober 2018

Det är mycket nu

Tiden springer och i november byter jag ju jobb...
Avsluta det gamla, höststopp och många tankar på det som ska komma, jag det finns en del att fundera på som sagt och huvudet är fullt...

Jagar möss gör jag också, och förutom den vi hittade i botten på kylen, så har jag tagit fem stycken med fälla... Nu verkar de ha lärt sig att fällan är farlig, och i brist på katt som skrämmer dem, så inköptes gnagarskrämmor som sitter i kontakterna, och ja jag tror att de fungerar, för jag hör inga möss nu....

Bra grejer, lite dyra, men de går på ström, så de lär ju sitta där och låta, även om jag inte hör dem :)
Finns tydligen mot spindlar också, om någon känner att de behöver ;)

Några vigslar inplanerade under hösten också, så jag missade veckans roligaste timme i går, och jag missar den nästa vecka också, då vi har planerad aktivitet med det ny på jobbet.
Vad den roligaste timmen betyder?
Jo, det här:



Gillar du att sjunga, och vill komma till Värmskog och sjunga med oss, så är du varmt välkommen, det är så kul, och vi har lättat upp musikvalet lite, och har en underbar körledare! Åsså har vi kul!

Annars lägger vi tak under helgen, hos Plupp och Trygga T, som flyttat in i sitt nya hus i Gårdsvik, det är också kul, men jobbigt, i alla fall för vissa, jag har mest burit skiffer och fixat käk, men det behövs ju också :)

Nu tar vi tag i fredagen, och ibland undrar jag om det finns andra dagar än fredagar......

torsdag 4 oktober 2018

Vi bor på landet...

Jo det gör vi, och när hösten kommer, kommer även mössen...
Spåren ser man genom att små svarta pluttar plötsligt börjar dyka upp, och de svarta pluttarna är ju symptomen och då gör man en rotorsaksanalys.
I det här fallet ledde det till ett intensivt städande, i och för sig jättebra, men när pluttarna återkommer och Betty börjar ha ståndskall i köket, då får man ta ett steg till.
Runt och bakom kylen, av modell Större, härledde vi källan.
Plötsligt fick vi Error larm på kylen och den gick inte att få igång, så den modige av oss, drog fram kylen och dammsög runt omkring och under.
I manualen till kylen stod att man inte skulle skruva isär, men nyfiken som han är, den nyfikne, så skruvade han bort den nedersta plåten och där.....


Jo, det är torrfoder, till hund.....
Uppbunkrat i botten på kylskåpet!
Mat för hela året, i alla fall i förhållande till en musfamilj!

Klen gick ju inte, utan Errorlarmet var kvar....
Och där:


Gått in i fläkten och dött!
Inte av svält i alla fall....
Nu laddar vi med musfällor efter att ha städat bort massor med hundmat och en död mus.
Kampen fortsätter!

Jo, så är det att bo på landet!

tisdag 25 september 2018

Tre och en halv vecka!

I tre och en halv vecka har jag varit fullkomligt hel!
Efter mitt livs överraskning när ungen med pojkvän plötsligt satt vid mitt köksbord, fick jag ha dem hemma till låns.
Nu har de rest tillbaka, och resan har gått bra och det var skönt att vara hemma enligt utsago.
Kvar finns mamman, som återigen vårdar en tredjedel av sitt hjärta, där en bit fattas, nej inte fattas, det blev för dramatiskt, jag har den kvar, men det är först när man tydligt känner skillnaden av att ha dem nära eller långt bort som man känner den känslan.

Oj, vad det här blev känslosamt då, men det är ganska känslosamt faktiskt även om jag många gånger är ett stoneface och verkar ganska okänslig.

Nåja, livet går vidare, jag vet att hon har en underbar pojkvän, att hon mår bra och klarar sig själv, helt normalt när man är nästan 30, eller hur :)


Nästa gång vi träffas är det förhoppningsvis vi som åker till henne i Australien.

söndag 23 september 2018

Tänkte inte på det....

Kommer ni ihåg Lorry? Satirprogrammet som sändes mellan 1989 - 95, det finns att se på SVT Pla öppet arkiv, om någon är intresserad. Öppet arkiv Lorry

I serien finns en karaktär, som avsnitt efter avsnitt besöker patentverket med den ena smarta iden efter den andra, spelad av Peter Dalle, och varje gång slås iden i spillror, och sketchen avslutas med "Jag tänkte inte på det!"


Om man nu skulle komma på att iden att rösta på ett parti som vill stänga gränser, försämra jämställdhet, underfinansiera välfärd, nonchalera klimathot, förtrycka andra religioner, motarbeta sexuella minoriteter och angripa fria medier, inte var så smart....

Tror ni det räcker med att säga "Jag tänkte inte på det!" då?

Ibland är människan inte så smart, ibland faktiskt rent av blåögd och naiv...
Bara en liten reflektion från tanten i Värmskog, där den människosynen delas av 22% av innevånarna.

Tur vi är 78% som valde ett annat alternativ.

fredag 21 september 2018

Tiden springer iväg....

Tilda ska snart åka hem, vi har haft tre härliga veckor, en unge som mår bra och är full av framtidstro och lycka, vad kan vara bättre liksom? Några dagar till innan hon återvänder till andra sidan av jordklotet får vi tillsammans i alla fall :)

Nytt jobb! Ja ni läste rätt, Nytt jobb!
Skiftledare, på samma företag och i stort sett på samma avdelning som tidigare. En utmaning och jag är så glad över att få möjligheten att arbeta på ett företag som tror på min förmåga och låter mig växa!
Skiftledare betyder skiftgång, förmiddagar, eftermiddagar och nätter, ledig tid och möjlighet att få se trädgården i dagsljus när den mörka tiden nu kryper närmare. Någon gång i november är det tänkt att jag byter.

Och snart åker vi på en tre veckor lång semester till Thailand, lägenhet bokad och det ska bli skönt, vi hade ju nästan ingen semester tillsammans i somras, så runt jul blir det vår tur!


onsdag 12 september 2018

God Morgon Världen!

Valresultatet är ett faktum och världen går vidare, oavsett. Och även om jag inte normalt är en vinnarskalle så måste väl även jag få bli besviken när det går åt fel håll enligt mitt sätt att se det?
Och det betyder inte att jag tycker illa om någon, eller hatar...
Jag hoppas dock att det är sakfrågor som gjort att man valt som man gjort, även om den tanken att frångå värderingar, är främmande för mig.....
Nåja nog om detta, 78% har ju faktiskt valt ett annat alternativ, så vi får väl jobba på det...

En liten räv hälsade på mig på trappan vid kvällsciggen igår, blev bortmotad av Stora O och hagelbössan, och nej han sköt den inte, den drog som en avlöning. Kan ju bara säga att jag är glad att inte Betty var med ute just vid det tillfället.....



Annars är hösten på ingång, luften börjar bli så där hög och härlig, man kan liksom andas igen. Stora O har bytt jobb, Tilda är fortfarande hemma ett par veckor till. Jag mår bra och ser fram emot höstens utmaningar.
En utmaning som startade i måndags är Stora Enso Wellbeing Challenge, som en stegtävling ungefär, men inte bara med steg utan med en massa olika delar, man kan samla poäng för träning, men även för Må-Bra aktiviteter, som att sova bra och dricka vatten, och att gå ut med hunden är en aktivitet man kan logga :)
Passar tant som inte gillar träningen så mycket.
Hade dock en tanke att simma på mornarna igen, men jag verkar ju aldrig ta mig till badhuset för att köpa mitt årskort......
Kören drar igång idag också, och det ska bli kul! Kanske kan man Logga det också :)

Nåja, någon gång ska jag prata politik och värderingar med er igen, men inte just nu, då det är ett känsligt ämne...
Håller mig till naturupplevelse, körsång och Wellbeingaktiviteter ett tag, det är nog bäst!




söndag 9 september 2018

"Det är såna som dig, som vi tar först"

Ja, ungefär så skrevs det i ett av mina blogginlägg för något år sedan, när flyktingkrisen var som störst, och jag hade en åsikt om att jag ansåg att vi hade råd att hjälpa människor på flykt.....


Sitter framför valvaken och har parrallellt koll på resultat för vår kommun, riksdagsvalets siffror och kommunen siffror, och blir grymt rädd, när min hemmabygd består av 22% (90 personer) som kan ha den åsikten, att det är åna som mig de ska "ta" först......
90 personer i min absoluta närhet, har röstat på ett alternativ där man vill ha ett angiveristsyem, där plast är en icksfråga och där man kan uttala sig genom att säga "De är inte svenskar, de passar inte in här!"
90 stycken av 415 röstande......
90!
Jag är inte en av de 90, och det är jag just nu stolt över!
Och jag är stolt över att vi är så många som ändå vågar visa vår besvikelse genom att reagera på valresultatbilden som lades upp i bygdegruppen på Facebook, undrar bara var de är som röstat, de borde ju visa sitt gillande.... Eller törs de inte stå för hur de röstat, kanske är det medvetna om att blev ett konstigt resultat, när vi har det så bra som vi har det i vår lilla del av Världen.


Vi har inte en enda invandrare i vår del av kommunen, inga bilbränder (än) inga mord, rån eller våldtäkter......
Vi har bara en enda stor gemenskap, eller vi hade i alla fall igår....
Jo jag vet att Sverige är större än lilla Värmskog, men man blir liksom besviken när man trodde man kände sin hembygd


Nåja det är som det är och Värmskogs valresultat är ju inte det som gäller på Riksdagsnivå, men det resultatet är ju inte bättre.
Det finns ju vissa risker med ett ostadigt parlamentariskt läge, och med SD som tungan på vågen, som vill ha inflytande i vissa frågor, integration, lag och ordning samt sjukvård, kan ju ge fallande valuta, höga räntor, etc......
Och det ska bli intressant att se vilket parti som fallar till föga för samarbete med SD.....


Jag hade en känsla av styrka och gemenskap som jag fick vid gudtjänsten i morse, när den unga härliga prästen höll en predikan och alla människors lika värde, den absolut bästa predikan jag någinsin hört, och jag har hört många. Jag hoppas dock inte att farhågorna om att behöva välja ett annat land att bo i, pga de onda krafterna som vill stänga in och kontrollera oss, som behandlar varandra illa och hatar, kommer att besannas.


Vi får väl se vad som händer...

lördag 8 september 2018

Att inte alltid veta.....

Imorgon är det val....
Förra veckan satt min unge vid köksbordet......
I onsdagsmorse var det en grävling i trädgården.....

Ja, man blir överraskad, eller kan i alla fall inte förutsäga framtiden alla gånger...
Ibland har man fördelen att man kan välja, som på söndag....
Eller på måndag....
Och hur vet man att man väljer rätt?

Kanske är det bra att vi inte alltid har facit för hur saker och ting kommer att utvecklas
Kanske är det så att min profil, gör att jag är mer benägen att våga ta risker, vågar utmana både mig själv och andra, trots att jag vill ha en viss kontroll över saker och ting....

Hur som helst, välja ska jag både det ena och det andra, och jag kommer att följa valvakan och flexa lite på måndag morgon, för det här valet kan bli en rysare, det andra blir mest spännande tror jag :)

Har du bestämt dig?
Vilket val du ska göra på söndag?

Välj vad du vill, eller ta en tom valsedel, det viktigaste är ändå att vi använder vår demokratiska rättighet, och väljer för att få bibehålla den.

Och du, att bara rösta emot saker och ting, det ger ingen utveckling, så ta ställning för vad du anser bör göras istället för att bara vara emot, det leder ingenvart!

Osäker?
Testa några valkompasser:

Expressen
SVT
TT
Aftonbladet
TV4
Sveriges Radio

Om man gör flera, kanske valet blir enklare, och du skit framförallt i vad alla andra tcker, valet är ditt och du kan definitivt hålla det för dig själv, och ja, jag vet att de pratar smörja, allihop, de pratar om varandra, mot varandra och saker händer inte.
Jag vet också att man kan sympatisera med olika partier i vissa specifika frågor....
Hittar du inget alternativ Ta det som är minst dåligt då, det är bättre än inget val alls!

Jag ska rösta, mina familjemedlemmar röstar, och var och en röstar precis efter sin övertygelse och tanke just nu!

onsdag 5 september 2018

Alla dessa val.....

Ja på söndag är det dags. Dags att göra sin samhälleliga plikt eller skyldighet, eller är det en självklar rättighet?
Jo en självklar rättighet i ett demokratiskt samhälle att rösta!
För mig en väldigt viktig del i livet!
Nej jag skriver inte ofta om politik, men jag ar nördigt intresserad av det politiska spelet, valprocessen och de olika partiernas retorik och ledarskapsförmågor.
Och lite nördig är man säkert när man följer alla partier på alla sociala medier, med samma intresse.
Vissa inlägg gör mig positivt överraskad, vissa gör mig innerligt förbannad och de finns inlägg som gör mig rädd.
Nej inte rädd för den stora katastrofen, som viss blåser upp, utan rädd för att folk verkligen tror på allt som delas och skrivs, att folk är rädda på riktigt för enstaka händelser och tror att vi lever i en samhällskollaps....
Vi har aldrig haft det så bra som vi har det nu!
Är det något vi ska vara rädda för, så borde det vara utvecklingen av vårt klimat, inte om några afghanska pojkar ska få stanna eller inte, inte för att det sitter en tiggare utanför Ica och heller inte för att farmor fick för lite lingonsylt till köttbullarna.....
Nåja, jag är ganska klar över vilket val jag ska göra på söndag, och att jag kommer att ladda med snacks inför valvakan som senare under kvällen kommer.

Ett antal valkompasser har jag gjort, och de ger samma svar varje gång, så övertygad är jag troligtvis, jag behöver liksom inte fundera!

Tror att fler skulle behöva fundera över sina val dock, kanske fundera på om man vill rösta för något eller mot allt, tror det tidigare alternativet ger mer, att bara vara mot, ger ingen utveckling, och heller ingen tillbakagång till något vi gått ifrån.
Och jag tror att vi kvinnor ska börja ta för oss mer, att gå tillbaka till nåt gammalt kan innebära att vi får sämre löneutveckling, svårare att konkurrera om de jobben vi vill ha, osv.....
Jag har i alla fall inte tänkt mig att vara beroende av min man, och inte känna den frihet jag faktiskt har idag!

Så, bland alla dess val, är det dags att vi gör vårt, jag, du och alla röstberättigade i Sverige!

Och är du osäker, gör en valkompass, här finns en där du kan få lite vägledning både i riksdag, landsting och kommunvalet: https://valkompassen.svt.se/


torsdag 30 augusti 2018

Att inte ha en aning...

Föregående natt, var en vaken natt, jag har dem sällan, men just den här natten sov jag nästan ingenting! Liksom klarvaken, jätteskumt, jag som normalt är en sovare...
Trött som bara den, jobbade jag i alla fall, och när jag körde hem, var jag nog lite för trött, men hem tog jag mig.
Att både Plupps och Lilla O:s bil stod på gården när jag kom hem, var inte så förvånande, de grejar väl inför loppisen på lördag, blev min tanke.
Går in, får av skorna, hälsar på en något fjär Betty, och ser Lilla O i köket, fika på gång.
Kliver in i köket, och säger hej, ser Söta S, Lilla O, Plupp och.......


Tilda!
Där sitter mitt barn! Vid mitt köksbord! Nu, hur blev det så här?
Och straxt brevid sitter Australian C, pojkvännen.
"Jag är hemma!" säger hon och jag får krama, gråta, krama och gråta lite till!
En konstig kluven känsla, otrolig lycka, glädjetårar och samtidigt nästan en känsla av att bli arg infinner sig.
Plupp, Lilla O och Söta S, myser bredvid, och det visar sig att de vetat om hela tiden, ända sen i April att de skulle komma just idag, men de har lyckats hålla det hemligt.
När jag stillat mig något, blir nästa fråga, hur? Och vi måste ju få Stora O att komma hem från jobbet!
Några SMS med kryptiskt innehåll skickas iväg.
Och vi ringer in mormor och morfar, de kommer som ett skott, då det troligtvis trodde att jag var i stor nöd.... (Jag ringer inte och ber om hjälp utan att jag minst har skurit mig)
Lika förvånade som mig. när de ser Tilda sitta där!
Till slut, kommer även Stora O hem, och lyckan är fullkomlig!
Alla mina ungar, utom Trygga T som jobbar, på samma plats, här, hemma vid mitt köksbord!

När folk frågar mig hur det känns att ha en unge på andra sidan jorden, brukar jag svara att det är kul, långt bort men att det funkar, att vi pratar ofta i telefon, men känslan av att ha sin allra första unge precis bredvid sig efter två år med endast telefonkontakt, är obeskrivbar!
Fyra veckor får jag ha henne hemma!
Fyra veckor!

Får man vara så här lycklig?!

måndag 13 augusti 2018

Äventyraren!

Kl 05.00 igår, var vi ute en sväng, iom att det är ganska mycket djur om rör sig runt och i vår trädgård på nätterna, så har jag Betty kopplad när vi kissar morgon. Inte ett enda djur såg vi och kissande var snabbt avklarat. Vi gick in och satte på kaffe, startade datorn, och läste nyheterna.
Vid 06, var det dags för matte att till kaffet inta en cigarett, så vi gick ut igen, jag med en kaffekopp i handen och en cig, och Betty fick ta en egen tur ut i trädgården.....
Trodde jag....
När jag efter en halv cig tyckte att det var så tyst och varför kommer hon inte runt hörnet som hon brukar? Så jag tog en tur runt hörnet, och såg ingen hund, ingen nere vid staketet, ingen hund alls....
Shit också, hon har tagit en tur över staketet!

Gick in, hämtade visselpipan, visslade och ställde upp grinden, hon brukar komma, och då krafsar hon på dörren och ordningen är återställd.
Men icke sa Nicke.....
På med kläder, ett koppel i fickan, och visselpipan runt halsen, och jag tar en tidig promenad mellan husen i byn, inte ett liv!
Hem igen, tar med mobilen tar Volvon runt tjärnet, upp på skogen, visslar och lyssnar.
Tyst som i graven.
Nu har hon varit borta tre timmar!
Hem, blir bjuden på lite ägg och bacon av min man, men vem orkar äta, när hunden är puts väck?

Efter frukosten, tar vi tillsammans bilen, åker, stannar lyssnar visslar, småvägar, i skogen, och väl tillbaka i näs, tar Stora O en tur upp på skogen, jag går genom byn igen.
Tar sedan turen ner till nedre grannen, går genom hästhagen upp mot skogen, och fortsätter där, visslandes, ylandes och ropandes, men inte ett liv.

Möter Stora O, som kom från andra hållet i skogen, och gemensamt tar vi oss tillbaka till bilen, nu har hon varit borta i fyra och en halv timme!
Han börjar prata om att hon kan ha fastnat i nåt gryt och inte tar sig ut, att de sett Varg där vi går, att vi troligtvis inte ser henne nåt mer....
Det brukar vara jag som är dramatisk....

Tillbaka till den parkerade bilen, sätter vi oss och min mobil ringer.
"Hej, det har precis passerat en liten hund här hos oss!" Grannen.
"Bra tack, då är hon på väg hem" Svarar jag och vi far hem.

Och där på trappan, står en något förvånad Betty!


Skitig, och trött, irriterad i ögonen ser hon på mig med lite förebrående blick, varför ar inte ni hemma när jag kommer?

Nåja, hon är hemma, och fem timmar var hon borta.
Hon verkar hel, jag duschar av henne, jord, fästingar och miljoner små pinnar....
Och resten av dagen tillbringas i horisontellt läge.....


Det kommer fortfarande grus och jord från hennes ögon, troligtvis har hon haft huvudet i ett gryt....
Men hon är hemma, trött och törstig, men hemma!

Anspänningen gav matte en "Kan-Inte-Äta" dag, men vad gör det, vågen visade ett kilo mindre än vanligt :)

Och kanske är det med hundar som med oss, när värmen nu släppt taget och mer normala temperaturer återkommit, så återkommer energin.

Tack för allas support på Facebook, delningar och att ni hållit utkik!

Och för er alla som funderar, det finns inte ett spår av svamp i skogen...
Inga bär, Ingenting, mer än kanske en och annan äventyrare från Östtomta

söndag 12 augusti 2018

Åsså blev det semester igen :)

Uh va gött, en vecka ledigt igen!
Jo jag är trött, trött i huvudet, i kroppen, trött på värmen och torkan.
Men nu, som inledning på min lediga vecka, nu är det 12 grader och regn! Och jag gillart!

Jag har massor med tyg att jobba med, jag har fortfarande några fönster kvar att kitta och måla, jag har en loppis att förbereda inför, och jag har en hund som är sugen på att kolla in våra kantarellställen....
Nej jag tror inte det blir någon svamp att tala om i år, men kika kan vi göra :)

Just nu, är den galna terrier ute på tur i byn, och jag får väl bara hoppas att det inte är någon grävling på vift...
Nåja hon kommer tillbaka....

Hur som helst, väder eller inte, det är gott att vara ledig en vecka, men nån motorcykeltur blir det knappast...


torsdag 9 augusti 2018

Snart semester igen!

Två dagar kvar!
Och ja jag är trött!
Jag gillar att jobba under sommaren, det är lite lugnare, man har mer tid, och får ta mer ansvar, men man blir ganska trött. Och är man den som är på plats medan de andra kollegorna kommer och går, då kan det bli slitsamt.
Efter de här två dagarna, väntar i alla fall en semestervecka till, och det ska faktiskt bli riktigt skönt, det är när man är trött man ska vila upp sig, eller hur?
En semestervecka tillsammans med Stora O, och vi har inget planerat, vilket kan vara riktigt skönt.

Och vädret då? Vad får jag för väder?


Ah, det duger åt mig, är det inte spöregn, men ok temperatur ute, så har jag massor med trädgård att pyssla med..
Är det varmt och soligt, så finns ju alltid soldäcket nere vid sjön, och några bra böcker.
Och skulle det regna, vilket absolut skulle behövas, så har jag massor med nya tyger, ideer kring syprojekt och ett antal fönster att kitta och måla, så sysslolös blir jag inte :)

De av er som är snabbtänkta, räknade nu snabbt ut att jag bara har tre semesterveckor nu i sommar, och ja, det har jag valt, för vi åker till Thailand över jul och nyår i år. Den 16 december drar vi mot Phuket, för vidare färd till Khao Lak, där vi befinner oss i tre veckor och återkommer till Sverige runt den 6 januari. Och nej vi är inte mätta på sol och värme.




torsdag 2 augusti 2018

Augusti, på väg mot hösten?

Fortfarande lika varmt och vi sover fortfarande i källaren.
Stora O har semester men jag jobbar.

Avloppet vid Gula Villan är klart, dock återstår lite grävning för att få massorna på "rätt" ställe, och snart har jag en helt "tom" trädgård att planera. Muraren var där i går och det blir dyrt att återställa alla eldstäderna, men det går att göra det i alla fall, vilket gläder oss.

Här hemma fixas diverse småprojekt när han har semester, bla har en ny grind satts upp och bron upp till logen är utbytt. Annars är det väl Lilla O och Söta S, som får hjälp med sitt ny boende. Det är så kul att de äntligen har hittat sitt drömställe och att det fungerar bra och att de tar det lite försiktigt när de grejar, så de får det som de vill ha det :)

Ett antal vigslar har det blivit och efter att den andra vigselförrättaren i kommunen avsagt sig, så har påringningarna ökat.... Känns ju så där när man har fullt upp med annat, men det är också en kluven känsla, för jag tycker ju att det är ganska kul.
Nåja, 110 kronor före skatt, är minsann inte fy skam.... eller?

Värmen är tryckande och luftfuktigheten hög, och många mår nog grymt dåligt i det här klimatet, men det kan ju göra att suget på utlandsresor minskar och att flygbiljetterna blir billigare, vilket är bra, då jag inte boka flyget än. Jo vi ska till Khao Lak, runt jul och nyår, lägenhet har jag bokat för tre veckor, och det blir vår gemensamma semester.
Nåja, vi har en vecka nu i augusti också, och kanske får jag mitt väntade skinnställ tills dess så vi kan ta någon liten tur med motorcyklarna som står där på logen.

Det är Augusti, och vi borde vara på väg mot hösten, även om det fortfarande är högsommar.
Vi får njuta av varma bad och sol så länge vi kan.

lördag 28 juli 2018

Att sörja ett träd....

O Nej!
Det har förändrat hela bilden i min trädgård.
En tredjedel av mitt stora gamla päronträd har fallit till marken, med frukt och allt!
Massor av frukt!
Frukten i sig är inte det viktigaste, smycket som stått där i många år, har förändrat utseende och gårr från tre stammar till två...



Vi har trädsorg på Östtomta!

söndag 22 juli 2018

Är det en konstig tid vi lever i?

Snön låg djup och i drivor, våren blev intensivt kort, Nazister rör sig fritt på våra gator, ungdomar har ihjäl varandra, politikerna har intagit en mer pessimistisk hållning, värmebölja och skogsbränder....
Och i de sociala medierna haglar kommentarerna om inkompetenta ledar, politiker och regering....
Det delas vitt och brett påhittade inlägg och alla har sin åsikt, inget konstigt i det iofs, men att det finns så mycket hat och hot, det tycker i alla fall jag är lite konstigt...

Kan Stefan Löven och hans regering hållas ansvarig för väderläget?
Är det Sverigedemokraternas fel?
Kan vi skylla på Kommunisterna, eller Muslimerna?
Knappast, men att ta ansvar för sina egna uttalanden och hur vi behandlar varandra det kan vi alla göra...

Jag kan inte släcka de bränder som idag härjar över vårt land, men jag kan ta ansvar för hur jag själv tar ställning, hur jag delar och uttrycker mig på sociala medier, hur mycket kunskap jag letar efter.....

Alltså, vad vill jag ha sagt med det här?
Det vet jag faktiskt inte.....


Men det är en konstig tid vi lever i...
Eller???

Kanske är det dags att förstå att man inte alltid får det precis som man själv vill, ibland tas beslut som inte alla gillar, det finns folk som tycker annorlunda än mig själv. Och kanske är det dags att förstå att man kanske inte i alla lägen kan handla efter hur reptilhjärnan reagerar, det kan vara bra att tänka efter, reflektera och faktiskt våga lyssna på andra...

På något sätt känns det konstigt att bara sitta här och skriva, för min världsbild är ju inte större än gemene mans, jag vet inte heller mer än det jag ser i medierna, hör på radion eller uppfattar bland de jag möter. Mina största problem just nu är kanske att tranorna på gärdet låter för högt, att det är alldeles för varmt i sovrummet så jag får sova i källaren, vad vi ska äta till middag....
Annars har jag det ganska bra faktiskt.

Och jag lyssnar, reagerar och hör var andra tycker, men för det behöver jag inte gilla allt jag ser eller hör, jag behöver inte stå ut med hat och hot, ingen annan heller faktiskt i vårt land, ändå beter vi oss så....
Det blir lite dubbelbottnat faktiskt...

Hoppas våra ungdomar, de som kommer efter oss, vågar tänka annorlunda, vågar stå upp för det de tror på, vågar handla, vågar behålla kontakter med de som tycker annorlunda, vågar vara öppna och att de tar hand om vår planet, för det verkar gå käpprätt...

Är det en konstig tid vi lever i?



lördag 14 juli 2018

Masonit..

14 Juli 1990 under exakt tre minuter i rådhuset i Karlstad, uppklädda i vitt, som var beställt från Ellos Postorder, fluga inköpt hos Bröderna Asp i Grums och äldsta dottern i sjömansklänning från Polarn & Pyret (hennes klännng var dyrare än föräldrarnas tillsammans...) Med tre vänner som vittnen, sa vi Ja till att leva tillsammans resten av livet.
28 år sedan!
28, det är mer än halva livet. Jag har inte känt min man längre än mina föräldrar och syskon, men jag har levt längre tillsammans med honom, och han betyder mer för mig!



Att leva tillsammans med den här mannen är omtumlande, spännande, irriterande, tråkigt, ja allt det som man kan förvänta sig av ett förhållande och precis som det ska vara.
Han vet när jag är nere, han peppar och stöttar även om jag ibland har tokiga idéer.
Han är den enda som kan tillrättavisa mig, även om det är sällan.
Han tänker mina tankar, han ser till att jag äter, han vinner när vi spelar kort, han ber om mina råd ibland, han ger mig råd.
Han finns där, och han köper onödiga saker på auktion, som jag får hitta på användningsområden till.
Han sliter med vårt gemensamma projekt.



Gemensamt pausar vi från varandra och är båda lika uppslukade av våra jobb, men jag tror det ger möjligheter till det rika liv, som kan verka ganska tråkigt om man ser det utifrån, som vi faktiskt ändå har.

Gemensamt har vi också lyckats få till tre härliga ungar, självständiga, vuxna och helt underbara! Det säger väl alla föräldrar om sina barn, men våra är faktiskt de mest underbara man kan ha.


De gör sina egna vägval i livet, och jag önskar att deras val leder dem till samma rika liv som vi har och har haft, vare sig de är i Australien, Jonsbol eller Gårdsvik.

Så min bästa livskamrat, bästa vän, älskade make och själsfrände, Grattis på Masonitbröllopsdagen!



Masonit, en generisk term med ursprung i varumärket Masonite, är en form av träfiberskiva. Till skillnad från spånskivaanvänds inget tillfört lim, utan vid tillverkningen expanderas trämassan genom att under högt tryck ånga träfibrerna och sedan spruta ut dem i normalt lufttryck, innan de pressas ihop till skivor med träets eget lim, lignin, som bindemedel.