Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

lördag 24 juni 2017

Midsommar!

"Vi åker ut klockan 12" Bestämde vi, och ja, klockan 12, satt vi hos våra goa vänner, tog en öl, nåja inte jag då, jag nöjde mig med nikotinet. Alla kylväskor och ryggsäckar var packade, med sill, färsk potatis, trangiakök, rödsprit, öl och kaffe. Extra kläder, filt att sitta på och ett extra litet lager av cigaretter.
Efter en promenad genom skogen, togs plats i båten, med flytvästar på givetvis.
"19 grader i vattnet" Oj, så varmt, men sugen på att bada var nog ingen av oss även om tre av vännerna faktiskt gjorde det medan vi andra kokade våra färskpotatisar med salt och dill på tre riggade spritkök.
Traditionell midsommarlunch på udden ute i Värmeln, där vi lagt till, intogs, Matjesill, potatis med dill, smör och salt, gräddfil och gräslök, gott knäckebröd med ost, gubbröra och en obligatorisk snaps.
Sen kom regnet!
Kaffet som vi bryggde på plats, intogs under en tall tillsammans med kladdkaka, jordgubbar och mandelkex, och vad är väl en midsommar utan regn, skrockade vi lite......
Tanken som slog oss, var när vi i början av vår gemensamma tradition, hade med alla ungarna och det badades, lektes och paddlades kanot. Nu för tiden är vi ett gäng medelålders, alla snart över femtio, och fortfarande utan barnbarn.... Men trevligt har vi och mycket lugnare, inga ungar som ramlar och skrubbar knän, inga gnälliga unga tonåringar som hellre velat umgås med kompisarna, inga bråk, och inga improviserade teaterföreställningar, där vi måste köpa biljetter och glatt klappa händerna gång på gång....
Man saknar det ibland.

När regnet blev för standardiserat, dvs det slutade inte som en enkel skur ibland kan göra, utan himlen var jämntjock av en grå massa och det strilade sakta, konstant, gjordes färden tillbaka till vännernas brygga, packade med de nu halvtömda kylväskorna, vandrade vi sedan tillbaka genom skogen, och återigen, satt vi där på deras veranda, med öl och cigarett...
Resten av vännerna anslöt, och en grillkväll med mat i massor, på inglasad altan tog vid.
"Vi har det för Jävla bra!" konstaterade en av vännerna.
Och det har vi, även om många av diskussionerna berörde dagens samhälle, krisberedskap om "kriget" eller ett längre strömavbrott skulle drabba oss...

Och när magen stod i fyra hörn, svullen och mätt av mat, sinnet uppfyllt av goda vänners sällskap, så for vi hem och dök i säng.
Och man kan säga vad man vill om det där med rökningen, men man kan köra bil efter det i alla fall :)

Och vi har det för jävla bra, eller hur?!

Hoppas ni också haft en bra, lugn och fin midsommar!
Nu har vi en "Bonusdag" som Stora O uttryckte sig, då ingen av oss är extra slitna pga alkohol idag!



onsdag 21 juni 2017

Det är svårt, att veta....

Gamla hundar....
Eller gammal hund, kanske jag ska skriva, min erfarenhet av riktigt gammal hund går tillbaka till före 1997 när jag köpte min första Golden Retriever, jag hade ju med mig en helt underbar blandrastik, Sandra in i vårt gemensamma liv, och Sandra blev 13 år.



Det blev iofs min första Golden, Klara,  också, men hon levde ju sitt pensionärsliv hos mycket god och kär vän.



Min andra, Madicken, blev bara 7, pga sjukdom.



Min tredje, Lydia, flyttade även hon som äldre dam till kära vänner och blev 13 år....



Sen följde ytterligare två, som passerat, Indra som hastigt rycktes från mig när hon var 8.



Stine, som lämnade oss förra sommaren 9 år gammal.


Nu är det "bara" Ebba kvar, som blir 13 om några dagar.....


Gamla Ebba, som inte längre hör, harklar sig mer, inte har orken att gå med på promenader och sakta tynar hon bort från oss....
Det är lite jobbigt, att se sin vän, visserligen glad i blicken fortfarande, snabbt åldras, och hur vet man när det är dags att ta farväl? Det beslutet har jag aldrig behövt ta tidigare.
Och att en 20 år lång Goldenperiod i mitt liv kommer att ta slut, det känns också konstigt.....

Det blir Terriern och jag kvar, och hur ska terriern klara sig själv, som ensamhund?


onsdag 14 juni 2017

Skrivarkursen klar!

Jojo, tant fixade att gör klart den där skivarkursen som påbörjades innan hon började jobba!



Ett antal, mer eller mindre, kortare och längre, självbiografiska texter finns nu i min dator, texter jag skrivit själv utifrån mina egna erfarenheter utifrån mitt perspektiv. Om de sedan blir nåt mer än bara texter i min dator, återstår att se....
Kanske är de inte för någon annan att läsa, kanske är de jättespännande, det vet man aldrig!

Har i alla fall bestämt mig för att fortsätta till hösten också, få lite mer struktur, hur man bygger upp en berättelse, skriva ner fler delar och kanske få ihop det till någon typ av helhet?

Känner mig ganska nöjd faktiskt!

Om ni får läsa? Nej inte riktigt än, det ligger för nära i tiden :)
Men skriva, är ett bra sätt att bearbeta kan jag i alla fall tala om!


torsdag 25 maj 2017

Energi!

Tänk om jag hade haft den här lusten och energin förra året, den våren och sommaren när jag var arbetslös och hade all tid i världen....
Då hade jag haft en prunkande trädgård, ett rikt trädgårdsland och massor av grönsaker!
Blommor, nyklippt gräsmatta och inga nässlor.....
Men nej, i fjol orkade jag inte rensa odlingslådor, dra nässlor eller så ett enda frö.
I fjol satt jag mest inne vid TV:n och såg på serier, däremellan jagade jag Pokemons och funderade över vilken mening jag hade med mitt liv....
Vilken sorglig tillvaro.

Men i år, i år har jag både sått och förberett lådorna för sådderna. Renast bort två års ogräs och fyllt på med jord. Rensat runt jordgubbarna och dragit nässlor.
Planterat om övervintrade pelargoner och fått ut, sått mina långtidsfröer och till och med funderat på nya projekt.

Att jobba, och känna mig glad, ger energi och fast jag har mindre med tid över till trädgården så händer det massor.
Det är väl konstigt?










onsdag 24 maj 2017

God Morgon!

Klockan piper vid sängen, en terrier sprätter ur sängen och kan inte fort nog komma ner och ut, för att kolla av gården. På andra sidan av sängen sover Stora O tungt, undrar just när han dök upp i går kväll.... Själv släckte jag nog lampan vid tiotiden, då hade han inte kommit hem än.  Men det är baksidan av engagerad på jobbet, men vi gillar ju det, att jobba alltså, och man ska göra det man gillar eller hur.
Lite tungt tar jag mig ur sängen, lycka riva ner både bok och läsglasögon från nattduksbordet, hittar inte glasögonen, som troligtvis hamnat under sängen, nåja de tar vi i kväll igen....
Stapplar ut och ner för trappan, släpper ut bägge hundarna, ut i en härlig sommarmorgon, solen har redan gått upp trots att klockan bara är halv fem.
På med morgon rock och sandaler, en cig i näven och ut till jyckarna, som checkar av gården och uppfylls av nattens alla dofter medan jag röker dagens första, men inte sista cigarett. Hostar lite lätt, men det hör ju till rökandets baksida och tänker att jag borde låta bli.... Men vill man egentligen inte, är det svårt...
Släcker cigaretten, sätter mig sakta på toaletten, släpper nattens tankar och en ny dag börjar sprida sig i kroppen, tvättar händerna, går sakta mot min smarta våg, för dagens invägning, nja, bättre dvs lägre resultat än i går. Tar på morgonrocken igen, öppnar dörren åt Ebba, som vill in, går till köket, sätter på kaffe, den bästa drycken så här på morgonen, släpper in nästa hud, som vill in, och lugnet lägger sig över huset igen. Betty bäddar i sin favoritfotölj, Ebba har redan lagt sig i en av bäddarna i köket.
Kaffelukten sprider sig, och jag tar en kopp, varmt, med grädde i, tar med koppen till datorn, och dricker sakta mitt kaffe medan jag kollar av mail, nyheter, facebook och twitter, inga mer terrorhändelser i världen, men nyhetsflödet fullt av reaktioner efter gårdagens nyhet om dådet i Manchester.
Njuter i stillheten en timme, innan Stora O, kommer släntrande ner för trappan....
God Morgon!
Dags att starta en ny dag.
En dag som kommer att tillbringas på jobbet, för att sedan avslutas med minigolf, med härliga medarbetare.
Och sen är jag ledig i fyra dagar, fyra dagar till återhämtning och reflektion, kanske inte min starka sida, men det är bra, att reflektera ibland, och att greja lite i stillheten vid Gula Villan.

Ja men ha en bra dag allihop, det sa jag ha ;)


måndag 22 maj 2017

Gympan slut.

Med lite sorg i hjärtat, samtidigt som jag stolt kan konstatera att barnen gillat det, och att de lärt sig att använda kroppen på de mest fantastiska sätt, konstaterar jag nu att barngympans sista pass är gjort.
Med hjälp av föräldrar och en lite publik, hade vi igår vårt sista gympapass.
Att jag sedan fick en jättefin blomma, och dessutom fick bjuda alla barnen på glass i samarbete med sportklubben, gjorde inte saken bättre.

Man måste ha bra musik! Även om tant ser upptagen ut med Mobilen :)

Alla skulle ha en mamma eller en pappa med sig, så och jag, även om min har en lite annorlunda stil ;)

Cirkusuppvärmning!

Huvud, Axlar, Knä och Tå.....

Jo det har varit grymt kul, även om tants kropp är äldre än vad hon vill att den ska vara....
Att göra handvolter, hjula och slå kullerbyttor, är inte helt självklart, när kroppen varit med i nästa femtio år, men kul är det :)


Tack, för i vår, alla underbara ungar!
Tror ni haft lika kul som jag <3

fredag 19 maj 2017

Låna ut en bok...

Ni vet den där känslan, när man letar och letar men inte finner?
Själv har jag nu letat efter en bok, en bok som jag iofs i min tur troligtvis lånat, eller om jag köpt den, för det har blivit några nyinköp under åren...
En bok, som jag inte tänker sträckläsa från pärm till pärm, då jag förhoppningsvis redan "Kan" innehållet, men en bok jag gärna återgår till, för att få inspiration, ha som uppslagsbok och känna mig stolt över.
 Nu har jag slutat leta och köpt en ny!


Nyfiken?
Finns på Bokus! http://www.bokus.com/bok/9789147076666/den-tydlige-ledaren/

Och även om den skrev i samband med vårt arbete på Gruvön, runt hygienledningssystemet, är metoderna lika användbara idag :)

Och skulle det nu vara så att det är just du som lånat den av mig, använd den, för den är nu din <3

onsdag 17 maj 2017

Harklandet...

Sover som allra godast, när jag plötsligt vaknar av ett häftigt harklande, ungeför som om någon sätter i halsen och försöker harkla upp det....
Ebba!
Avvaktar lite, ibland så behövs bara en harkling....
Men nej, det fortsätter, en till och ytterligare en.
Jag kikar på klockan, 3.50, fyrtio minuter kvar innan den med sitt vänliga pipande ska väcka mig.
Suck!
Stänger av alarmfunktionen, och tar mig ur sängen, ner för trappan i det något än skumma huset då ljuset inte riktigt kommit än.
Släpper ut hundarna, för även den lilla sprätte givetvis upp, när matte vaknar.
Stapplar smått trött in på badrummet, kissar och tvättar händerna i vatten som jag inte orkar vänta på att det ska bli varmt....
Drar på morgonrock, ställer mig på smarta vågen, och tänker att jag borde ha tränat igår. Inte för att just den enskilda träning varken gjort till eller i från, utan mer på lång sikt liksom.
Väljer att gå ut och ta morgonen första cigarett, hör att Betty skäller på något, och i spöregnet, med ett trasigt paraply som man får hålla i längst upp på skaftet för att det inte ska fälla ihop sig, ger jag mig ut på gården och i det blöta gräset blir mina tår blöta i sandalerna.....
Ebba står i ett hörn, och smaskar i sig gräs, nöjd med det som gör att harklingarna blir borta.
Betty skäller på ingenting, och kommer snabbt när hon hör och ser en morgonrocksklädd matte med trasigt Ikeparaply. Skönt att hon inte valde att rymma, en sån här regnig dag, tänker jag och vänder tillbaka till verandan med tak.
Vi går in, jag och Betty, som inte gillar regnet.
Inne är det fortfarande skumt, jag får tända lampor medan jag skopar upp kaffe i filtret till bryggaren. Snart puttrar kaffebryggaren och den morgondoften kan jag leva med i det skumma morgonljuset.
Ebba, som både ätit gräs och kräkts, vill in, Betty vill ut igen, båda dock inne, och lugnet lägger sig över huset igen.
Kaffet är klart, hundarna har återgått till sitt sovande, utan harklingar, dock lite blötare i pälsen, jag tar morgonens första kaffekopp och konstaterar att klockan är halv fem, och att det är dags att vakna enligt den ursprungliga planen......



Jo men God Morgon då!

fredag 12 maj 2017

"Gården är inte tillräckligt stor" Betty bloggar

Varför vaknar de aldrig?
Jag hör ju nåt spännande här utanför!
Piper lite mer för att de ska höra, och plötsligt hör jag min matte lite försiktigt ropa mitt namn, "Betty" låter det från övervåningen, "Betty"....

"Pip, Pip, PIP...." Äntligen ska de upp, och min matte kommer sakta tillsammans med goldensyrran ner för trappan, hon öppnar dörren och äntligen får jag gå ut och kolla av det där spännande som jag hörde.

"Där!" Och på något vis tar jag mig utanför staketet, och det måste jag ju, för på vår inhägnade gård finns inte det som drar och är spännande.....
"Om jag skäller och jagar tillräckligt länge, så drar de!"
Fokus!

"Ja, jag vet att min matte blir lite sur, men jag ska bara......"
"Springa, jaga, springa...."

"Oj, där hör jag mattes visselpipa"...... Dags att dra hemöver....

Blöt och lerig möter jag mitt matte, som är ute i morgonrock och gummistövlar, med allt håret som en risbuske, och visselpipan i munnen.... Hon ser arg ut, men jag vet att hon egentligen är ganska glad för att se mig. Jag vet att hennes tankar gått från att tro att jag blivit tagen av en varg, till att jag blivit överkörd av en bil till att att jag sprungit bort i skogen för att inte hitta hem......
Hem?
hela mitt grannskap är ju mitt hem och mitt revir, och det är ju faktiskt min uppgift att se till att inget främmande uppehåller sig "Hos oss", eller hur?

Och förresten så funderar jag på varför gården inte är tillräckligt stor, försök få upp ett bra driv med bra fart på 12 000 kvadratmeter liksom.......


onsdag 10 maj 2017

God Morgon!

Så här mitt i första veckan i maj, så biter det lite i benen, när jag går ut med hundarna tidigt.... Bara 2 grader än så länge, och vissa delar av Värmland hade snö igår.....
Solen är på väg upp, jag är vaken, och en ny dag ligger framför oss, en dag med nya utmaningar.

Den här tiden på året har en viss förmåga att gå lite för fort, allt fullkomligen exploderar ute, rabarber i landet, sparris klar att skörda, massor med persilja, på fjolårets plantor. Blommor som skjuter fart, växter som kommer med än större kraft än i fjol, och en och annan frusen magnoliaknopp tyvärr.

Pelargonerna har överlevt vinterförvaringen i jordkällaren, och står nu gröna och fina i vardagsrummet, de bara väntar på att få flytta ut i uterummet, som jag ska städa vilken dag som helst!

Kroppen mår som den förtjänar, det har varit lite si och så med träningen de sista veckorna, vikten håller sig stadigt under 70 i alla fall, dock har flåset inte riktigt kommit tillbaka efter den dunderförkylning jag hade under påskhelgen....

Bilen är fixad, och bränslemätaren visar förhoppningsvis rätt igen, ska tanka idag, så får vi se hur det utvecklar sig. Har också fått en "offert" på att byta in den mot X1:an, den orangea, men jag tror jag skippar det, tänkte istället sätta undan den summan varje månad som den skulle ha kostat, för att göra nåt annat kul för, Gula Villan, resa, eller kanske laga den lilla Minin om den krånglar mer.....
Byta får jag göra när vi betalt klart Stora O:s bil.... Nåja, den fungerar ju, jag gillar den, och den går billigt, så jag klagar inte ;)

Jobbet är bra, och om jag sa till en gammal kär kollega, som jag plötsligt mötte igår, "Nu lever jag igen" Bara den känslan, att känna att man gör något, som är värt nåt, för sig själv, är underbar!
Människorna jag möter, är underbara, har vilja och kraft, och framförallt positivitet.

Livet är just nu, helt fantastiskt, ja det är det faktiskt!
Och därför lever jag det just idag!



Så, God Morgon på er, och hoppas n alla får en fin dag!


söndag 7 maj 2017

Byta Bränslemätare....

Jo, min lilla bil, den som får soppatorsk med jämna mellanrum, ska återigen få en ny bränslemätare i morgon.
Det känns rätt bra, både att den bli lagad och att själv grejen går på reservdelsgarantin.
Men frågan är hur mycket mer man ska tåla....
Det har varit en del med min lilla bil....

Kanske skulle jag ta och höra mig för, om inte den här skönheten kunde bli min?


Vill ha, fast det är mycket pengar......
Det är det faktiskt, och Minin går ju än.....

måndag 1 maj 2017

Det där skrivandet.....

Jo, jag håller i den där skrivarkursen.
Jag gör mina uppgifter, reflekterar och försöker skapa.
Kanske mest skapa reda i alla tankar som det drar med sig, hela skrivprojektet blir mer som en resa genom mitt eget liv och erfarenheter.
Jag tror knappast att det kommer att bli en bok, men det är nyttigt för mig.
Och skulle det bli en bok, så blir det det, man det är inte målet just nu, bara att få ur sig det som gnager, och minns kan göra underverk med förvirrad tant.



Parallellt med detta så har jag ju börjat på nytt jobb, och det känns helt fantastiskt, jag trivs superbra och hoppas det fortsätter som det startat!
Visst finns alltid funderingar och mörka kanter på molnen, men allt går att hantera med rätt inställning, och det bästa är att jag inte behöver ha känslan av att se mig om över axeln, för jag upplever inga baktankar, och fulspel där!
Det finns en tydlighet och öppenhet som jag uppskattar och det passar mig bra.
Fick för övrigt höra av en god vän, som pratat med en på "Mitt" nya företag, att de är väldigt nöjda med mig, och sånt är ju skönt att höra, även om det säkert finns de som tycker att jag är en "Pain In The ASS" också, och i chefsrollen får man leva med det.
Man kan inte vara älskad av, och älska alla, men alla förtjänar samma respekt! Och jag tror att det är det viktigaste i ett ledarskap.


Nu när våren gått över i Maj, och med känslan av ett härligt Valborgsfirande igår i kroppen, så tar vi och packar en picnickorg, och beger oss till Gula Villan, för lite ytterligare röjning i trädgården där. Det blir så fint, och jag ska försöka dela med mig lite bilder under dagen, håll utkik på Facebook eller Instagram.

Hoppas ni alla haft en riktigt bra första Maj, vare sig du demonstrerat, påtat i trädgården, jobbat eller bara njutit av det fina vädret!

söndag 23 april 2017

När allt är så där enkelt!

Jo, jag kom iväg på 50-årsbalunset, eller baluns, en jättemysig kväll med en bunt vänner, flera av dem som jag inte sett på många år, och det var så trevligt.
Ni vet, gamla skolkamrater, som man hade otroligt roligt med under högstadietiden, och några av dem, har jag ju inte sett sen dess, någon har kontakten funnits med hela tiden, någon har jag haft kontakt med på facebook i många år och själva femtioåringen upptogs kontakten med för nåt år sen.

Det blev en helt underbart trevlig kväll, där man bara kunde vara sig själv, så där enkelt ni vet!
Enkelt genom att man bara är, kan skratta, prata gamla minnen, pratat dagspolitik, lyssna på varandras livshistorier, äta god mat tillsammans, dricka vin (läs vatten för mig) och typ bara vara!



Sju kvinnor mitt i livet, med en gemensam bakgrund som tonåringar, med olika livsöden, minnen och funderingar på livet.
Sju kvinnor, som gjorde det möjligt för alla att kunna prata och bli lyssnade på, som väckte gamla minnen till liv, där det ena gav det andra.
Sju kvinnor, som nu kommer att hålla kontakt på Facebook, kanske ses igen, fortsätta sina liv, med en härlig kväll i minnet!

Tack Vännen, för en mycket uppskattat kväll och god mat!
Älskar när allt är så där enkelt!
Och du, jag tar gärna receptet på din underbara Lasagne.

fredag 21 april 2017

Kanske är det så....

Att jag borde stannat hemma redan i tisdags? Men stönig som man är, och med nytt jobb, så går man ändå till jobbet, försöker vara precis som vanligt, dvs 100% fart, ler och pratar, försöker vara fokuserad och närvarande, till kroppen säger nej.
I går, sa den nej, hela eftermiddagen som i koma, och nästan så man somnar sittande vid bordet......
Idag, är min trötta kropp, mina täta bihålor och min hosta hemma, efter att ha använt termometern, som normalt brukar visa 35,8, men igår visade 37, vilket inte alls är feber, om man normalt har 37 vill säga....



Det känns inte alls bra att vara hemma från jobbet, jag får en känsla av att "skolka" att man gör nåt lurigt liksom, frågan är varför det är så?
Sen älskar jag att vara på jobbet, det gör jag faktiskt!

Nåja, bara att bita i det sura äpplet, acceptera att kroppen behöver vila, för att återfå sin normala status. Iofs har jag vilat under veckan, jag har inte tränat.....
Och det känns ju så där, och syns på vågen, direkt liksom......
För matlusten, är precis som vanligt, även om allt smakar likadant ;)

Nåja, det finns väl nå serie jag kan se, fick tips om Sorjonen, på Netflix, kan ju va nåt, och tre avsnitt kvar av The Code har jag också.
Och hur ska det gå med femtioårsfirandet i morgon? Men gå på kalas kan man väl, om man orkar stå?
Och barngympan på söndag?

Alltså att vara sjuk, gör att mina planer ändras, det gillar jag inte, nr saker och ting omkullkastas liksom......

tisdag 18 april 2017

Hur vet man....

Om man ska välja att jobba eller inte?

Nysningarna har avtagit, nässprayen gör sitt, hostan som kommit, har tagit en torrare form än den normala rökhostan.... Näsan är fnasig. men rinner inte längre, feber har jag inte.....

Ja, ni hur vet man? Kanske tar de illa upp om snorig tant äntrar jobbet?

Och hur vet man om man orkar hela dagen, igår var jag ju helt slut mitt på dagen....

Nåja, man vet inget förrns man provat, eller hur, och feg så jag inte vågar prova, det är jag inte :)

Det blir jobb idag, och jag kan ju alltid fara hem tidigt om jag blir helt slut....
Eller hur?



söndag 16 april 2017

Att vara sjuk?

Ja, vad är det?
Just nu, vaknade jag dag två, med näsan både täppt och rinnande, i halsen och näsan känns det som sockerdricka....
Egentligen är jag inte speciellt sjuk, bara lite trött efter gårdagens kalasande, men sjuk? Nej det tror jag inte....
"Har du feber!" var frågan man alltid fick när man bodde hemma, och oftast hade man inte det, när man kände sig lite trött och hängig
"Då får du gå till skolan!" För feber hade jag typ aldrig, och inte nu heller, så sjuk, är jag inte så bra på att vara....



Facebook är ju ändå en bra uppfinning, om man, skriver att man har lite ont nånstans, är som jag typ snuvig, så får man massor med medlidande och krya-på-dig hälsningar, och det är bra....
Men ibland funderar jag på om jag alltid är sjuk, hur upplevs jag, som en sjuk?
För jag tycker ju inte att jag är sjuk, typ, för jag har ju fått lära mig, att har jag inte feber, så är jag inte sjuk.....

Som den gången, när jag som 16-åring var inbokad på en Contrygala för att sjunga i Avesta nån gång i början av 80-talet, och jag hade absolut ingen röst, det var hes de-luxe liksom, pigg för övrigt, men det bara väste när jag pratade.... Men dit skulle vi, jag hade ju ingen feber, så modern körde, kompisen var med, och jag skulle sjunga två låtar, UTAN RÖST?!

Jo det gick bra, sjunga funkade, trots att jag inte kunde prata.....
Jo, jag kan sjunga.....

Idag, när jag ringde, körkompisen, och berättade att idag, funkar det inte att sjunga, ju själva sjungandet funkar nog, men med sockerdricka i näsan, som dessutom konstant rinner ut, killar och frammanar nysningar, så tror jag dock att de har det bättre i kyrkan, utan min röst. Hur kul jag än tycker att det är.



Sen har vi ju det där med att smitta andra?
Ja, hur är det med det?
Lilla S, som jobbar inom vården, stannar hemma från jobbet för att inte sprida baskilusker eller virus till sina vårdtagare, vilket jag förstår, och har jag tex magsjuka, så är det inget att fundera på....
Men snuva? Hur tänker man där?
En sak är det ju om man känner att man inte orkar.... Orkar vara som vanligt, ge allt osv, då är beslutet lätt att ta, men när man funkar som vanligt, även om ögonen rinner över, och man får knipa bäckenbotten typ miljoner gånger på en dag, för att inte kissa ner sig, när man nyser så där galet, ja ni fattar, stannar man hemma då?



Nu är det ju påskdagen så jag är ledig, och snuvig, och på tisdag, när jobbveckan tar fart igen, då är det nog borta, så jag inte behöver fundera på såna här triviala saker....

Jo, jag är sjuk, men inte sjuk liksom.....

fredag 14 april 2017

En påskhelg!

Första längre ledigheten sen starten på nya jobbet. Fyra dagar ligger framför oss, fyra dagar av lättja, sång, umgänge med familj och vänner och så klart en och annan påskkärring :)

Vaknar tidigt, staplar ner, öppnar dörren åt en kissnödig Ebba och ljuset slår emot mig....
Nej inte ljuset som i att solen möter mig, ljuset som blir när det snöat ymmigt hela natten!
Snöat? Hela natten?!

Hela min vackra vårträdgärd, är helt vit!
Alla Blåstjärnor och Scilla, är gömda i snön, knopparna på Magnolian hukar sig, för att orka stå emot och påskliljorna nickar....
Bara Ebba, är lycklig och rullar sig glatt i nysnön, blöt och luktande likt gamla ullstrumpor, kommer hon sen in

Ebba har nu torkat, Stora O har gjort en Smoothie till mig och dagen är på gång att starta på riktigt.
Körsång i Värmskogs kyrka kl 15, ungar hit för att äta Langoos i kväll och Stora O har en buse i näsan (Läs - manlig förkylning)
Våren är här, Aprilväder eller inte, USA bombar i Afghanistan.....
Jag är ledig.....
Fyra dagar.....

Jo, det är också en påskhelg...

Glad Påsk på er, alla där ute!




onsdag 12 april 2017

Att lära gamla hundar att sitta.....

Ja, det är inte lika enkelt, som med en valp, men det går....
Och det kan ta lite längre tid :)

Men "Ting tar Tid" (citat Piet Hein) och jag måste bara låta det ta tid, även om jag är född snabb.

Massor av nya kunskaper, nya system, nya rutiner och nya människor att lära sig, ja faktiskt en helt ny kultur, men jag gillar det, det gör jag faktiskt.
Och vet ni, det bästa av allt, det ÄR högt i tak!
Man får ha en åsikt, och jag blir lyssnad på.

Kan knappast ha det bättre.
Även om det tar tid, det gör faktiskt det ;)


måndag 10 april 2017

Vad borde man skriva?

Ja efter fredagens händelse i Stockholm, funderar jag över vad man borde skriva....

Givetvis, ett djupt deltagande till offren och deras familjer, ja till alla som på nära håll fick uppleva det hemska!

Men vad ska jag skriva?
Här i Värmskog, snurrade nyheten på TV:n, när jag kom hem i fredags, på radion pratades och bearbetades det hela dagen på lördagen, och nyhetssidorna på nätet svämmar över av information, så vad kan lilla jag skriva.....
Inte mycket!

Men en sak vet jag, att om vi håller i den här känslan, av samhörighet och gemensamt vägrar att låta oss skrämmas, så är vi gemensamt otroligt starka!

Vi ska inte låta oss skrämmas av terrorns våld!
Vi ska inte låta oss skrämmas av falska nyheter!

Samhället har visat en otrolig kraft i sitt handlande, och att vi skulle vara ett samhälle i kollaps, det tror jag inte en sekund på!
Vården, Räddningstjänsten och Polisen visade en handlingskraft i det ofattbara, som inte varit möjlig om vi hade en systemkollaps.

Så ni underbara människor där ute, tänk efter en gång till, innan ni väljer att tro på skrämselpropaganda och fejkade bilder på sociala medier.

"Sverige, vi kan bättre!"


Var källkritisk när du sprider information.
När du delar information på sociala medier ger du den tyngd eftersom dina vänner förmodligen litar på dig. Därför är det viktigt att inte sprida osanna uppgifter. Var därför källkritisk:
Vad sprider du, fakta eller åsikter?
När kom informationen, är den fortfarande relevant?
Varifrån kommer den, sociala medier eller en mediesajt som har en ansvarig utgivare?
Hur kom den, från en pålitlig källa?
Vem lämnar informationen, en myndighet, företag, organisation eller privatperson, och kan du hitta ursprungskällan?
Varför sprids informationen, för att informera, underhålla, tjäna pengar eller något annat?
(källa Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)

onsdag 5 april 2017

Klokare?

Nytt jobb, betyder nya arbetssätt, ny organisation, nya människor.....
Och en massa utbildningar man ska gå.

Nu har jag tillbringat de senaste två veckorna till just detta, utbildning i alla former, och jag blir bara klokare och klokare, eller nåt?
Idag, tillbaka till verkligeheten igen, och det känns gott, jag saknar mina nya människor!
De är ju trots alla utbildningar det allra viktigaste i mitt jobb!
Och det absolut roligaste!


Och i kväll, ska jag på föreläsning, med HG Storm, "Våga vara vuxen" Kan ju vara en tanke!

Ebba lämnar jag hemma!
Vi syns väl?

söndag 2 april 2017

En hel lördag...

Använde älsade ungen till att få ordning på mammans hår.....
Först ett Yogapass, sen en tur på stan, som resulterade både i två nya tröjor, ett par jeans, en ny tekanna, kalsonger och en skjorta till Stora O, och det bästa av allt, en fika på kondis!

Sen satte vi igång!



Ett evigt plockande av små rymmande hårstrån, som när de växer ut väljer sin egen väg, och inte alltid vill vara en del av den dread som sitter just där.....
Plocka och virka in, plocka och virka in :) Men hon kan min unge, även om det stundtals känns.....


På en av stans roligaste butiker finns massor av roliga pärlor, 10 stycken inköptes, för att få plats i håret. Tanken var att de skulle symbolisera något i mitt liv, här Tilda, som symboliseras av en Delfin, och Lilla O som symboliseras av en fotboll.... Bästa kompisen J symboliseras av en tjur, Mamma av en ängel, Plupp av ett fredsmärke.... Det fanns inget Hjärta, så Stora O:s symbol, dröjer lite :)


Ibland, går det fel, den gick av.... Men Plupp kan laga, så alla är tillbaka på rätt plats, mer tighta och med mindre busigt hår som sticker ut här och där....

Nu känns det i hårbotten, det har dragits och vridits, så lite ömt är det.....
Nåja, vill man vara fin, får man lida pin :)

måndag 27 mars 2017

Var tog de åren vägen?

För 25 år sedan, precis på utsatt dag, kom han.
Den allra ljuvligaste lilla gossen, 3400 gram tung och 52 cm lång!
Att han skulle heta Oscar, det visste jag sen många år tillbaka!
Oscar efter min farfar.


Idag är hans 25-årsdag, och han har blivit en vuxen människa, som jag är mycket stolt över!
En förnuftig människa med hjärtat precis i de värderingar, som gör mamman så stolt!
Han har startat eget, har en alldeles underbar flickvän, och är en mycket älskvärd och omtyckt man!
Och jag älskar honom totalt gränslöst!

Mamma kan med stolthet, önska Lilla O och S, en alldeles underbar födelsedag, som tillbringas i Krakow.

Grattis Lilla O 💖

söndag 26 mars 2017

Termostaten...

När tanter åldras, händer det grejer i kroppen.
Precis som när flickor växer och blir unga kvinnor, ja ni fattar.
Och tants termostat i kroppen bråkar, ömsom varm ömsom kall....



Nåja, det blir väl färdigt nån gång det här också....
Fast vissa grejer är grymt behagligt att slippa!

Nu ska jag dammsuga, då blir jag varm av andra orsaker :)
Och sen går vi på djungeläventyr på Barngympan :)





måndag 20 mars 2017

Ont det gör ont....

Diffus känsla av smärta, här och där, fläckvis....
Ena axeln, som jag iofs fick ont i efter en gymnastisk önskeövning förra söndagen, en fläck nere på ena benet, nedanför vaden, på utsidan, sidan av nedre ländryggen, i fötterna och i höfterna....
Ja, tant kanske inte är gjord för all den här träningen......
Eller så är jag bara på väg att bli gammal :)


Nåja, jag ser på Facebook, att en efter en av mina gamla skolkamrater, kliver över det där magiska 50 strecket, jag är inte där än.....
Men snart....
Åldern som sagt!

Nåja, jag kickar igång dagen, tar en varm dusch och får på mig kläderna, kör min lilla nytvättade bil till mitt underbart roliga jobb, och jag har en känsla av glädje i kroppen, trots att den gör ont :)
Glädje över att ha mitt jobb, över små underbara 6-åringar, över att ha en gul villa att greja med, glädje och stolthet över mina barn som klarar sig bra här i livet, glädje över att kärleken frodas här på Östtomta!
Vad spelar det då för roll, om det finns diffusa smärtor i kroppen?
Det går över!
Det gör det faktiskt!


lördag 18 mars 2017

Effektivt....

4.30, sätter terriern igång och pipa....
Normalt sett ringer ju min väckarklocka, 4.30, på vardagarna, men idag är det helg. Konstig terrier som inte fattar att det är lördag liksom?!
Nåja, upp kommer tant, staplar ut med hundar, i morgonrock, Stora O:s fodrade skjorta, gummistövlar och beväpnad med ficklampa. En första morgoncigarett, och tankar i huvudet kring fortsätta sova eller inte, när terriern och gamla tanten, checkat av gården, kissat och fått luft.



Nåja, sova är överskattat, så det blir en morgon med levande ljus kaffe och skrivarkursuppgifter istället.
Jag är ju som mest effektiv på morgonen, när alla andra sover, ja hundarna också, efter de varit ute, kan de sova typ till 10... Det känns ju lite fuskigt, men tystnaden på morgonen är ganska skön och behaglig.
Respons på en kursares text, om jag sugit på hela veckan, och reflektion på den lästa boken "Att berätta sig själv" av Merete Mazzarelli, får jag till, och lämnar in, när man äntligen sätter dig, vid köksbordet laddad med en blyertspenna och ett levande ljus tänt på bordet, kaffekoppen nära, så får man till det....

Även morgondagens barngympapass är planerat, musik nedsparad i spellistan, och temat genomgånget.
Hu va effektiv jag är!

Nu ska jag bara väcka resten av kroppen också, lite stretchövningar, för min onda axel, lite massage för den ömmande fläcken på mitt underben, och en dusch på det, så är jag redo för dagens utmaningar.
En lunchspelning i Ladan hos Lars och Ingrid, samt ett sex-årskalas för bästa fasterongen!
Jo, den här lördagen kommer att försvinna den också :)

Hoppas ni alla får en fin lördag, om än kanske något kortare än min, för ni sov väl längre, hoppas jag?

söndag 12 mars 2017

Så fort man vänjer sig....

Den 17 november, började vi sätta i 70 cm långa, blekta och hemgjorda extensions i mitt då 4 centimeter korta hår.



Ett hår som var lite småtråkigt, och varit kort i flera år. Alla typer av mörka nyanser har jag provat, men aldrig riktigt trivts med ljust hår....
Nu blev det ljust, väldigt ljust....


Och så har det varit i tre och en halv månad- Min egen utväxt har varit väldigt mörk, med vissa inslag av silver, ja det kallas grått jag vet :)

I går färgade vi alla dreadsen, utan att färga i botten, vi utgick alltså från min egen färg, med silverstänk, och gav alla korvarna en mörkare nyans som går mot ljusare i topparna, samt gav några en galet härlig lila färg....


Som ni ser, är det mörkare partiet mycket längre, vilket gör att det är mest mörkt mot ansiktet nu, och de blir inte så "synliga" framifrån, och det känns lite konstigt :)
Fast jag gillar dem, det gör jag, men tänk va fort man vänjer sig vid det ljusa mot ansiktet.....


Ni får ha överseende med den morgontrötta looken :)
Nåja, nu är de mörkare, och lila, och jag tänker h dem kvar :)
Så det så!

Lite färg på ögonen, ögonbrynen, och kinderna, så blir det perfekt, eller hur?
Tack, älskade lilla plupp, för ny färg, härlig salongsmys och goda "breads"

Nu blir det kolbulledag och barngympa idag!