Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

tisdag 30 januari 2018

Det där med att snarka.....

Jo vi snarkar, bägge två, vissa av oss har gjort det hela livet, läs Stora O, medan någon, läs jag, har börjat efter att livet gått ett tag...

Tydligen är det så att jag snarkar mer nu, efter min senaste förkylning, och stör Stora O:s nattsömn, och en och annan knuff på mig blir det under natten....
När han väl knuffat mig tillräckligt, vaknar jag och Betty till och då börjar vi pipa, Betty för att hon vill att vi ska gå ut, och jag får ett pipande ljud i näsan....


I vår familj är det alltså jag som ser till att inga vilddjur kommer och tar oss under natten....
I alla fall om jag ska tro min man!
Det flesta bilder man hittar på nätet om man googlar visar dock på motsatsen.....
Fruns som störs av mannens snarkningar...


Men, snarkande kvinnor förekommer med alla sannolikhet lika ofta, jag tror bara att män sover hårdare, dvs vaknar inte lika lätt.....
Och det kan ju bara betyda att jag snarkar rätt ordentligt!
Vad kan man göra åt det?
Inte ligga på rygg? Lättare sagt än gjort....

Nåja, vi får väl flytta isär, vi har ju ett rum som står tomt, där kan ju jag sova?
Eller Stora O!
Eller prova nåt bra hjälpmedel, de finns ju tydligen...


Så här kan vi ju inte ha det.....
Hur gör ni andra?
Snarkar du?
Hur får du det att sluta?

måndag 29 januari 2018

God Morgon!

Måndag morgon, och jag går upp tidigt förstås.
Ut med hunden, som liksom varje morgon får ett idiotryck, och springer som en galning runt gården, allt för att ha koll på eventuella inkräktare. Kan inte riktigt förlika mig med den energin, direkt ur sängen ut och i 120 knyck som en idiot längs staketet! Hon hoppar inte över i alla fall, snön som ligger med en lätt skorpa av skare gör att hoppande inte är trevligt. Så bra!

Helgen är slut och husliga tanten har både kokat lingonsylt och hundmat efter att ha rensat ur och lagt rätt i frysboxen. I botten låg påsar av rensade lingon och även en del kött som passade bättre till hundmat än till människoföda.
Lingonsylten blev god och hundmaten godkänd enligt Betty.


Ner i frysen igen, för att sedan tas upp och portioneras ut ovanpå de tråkiga torra kulorna hon normalt äter. Yummy!

Med lite lätt träningsvärk efter Yogan i lördags är det nu dags att ta tag i arbetsveckan.

fredag 26 januari 2018

Vi fortsätter på familjetema :)

Söta S skickade en bild :)


Se så söta, jeansfamiljen :)
Året är troligtvis 1994, Plupp fanns bara i fantasin än, Tilda är 4 år, Lilla O 2....
Stora O 28 och jag 27, lika gammal som Tilda är nu :)
Söta Unga och förhoppningsfulla inför framtiden, som faktiskt blev rätt bra!


måndag 22 januari 2018

När integritet blir normalläge....

Jag skriver ju sällan ut namn i min blogg, något som blivit helt normalt för mig att göra, och några av mina nära, blir idag benämnda med de alias de fått i min blogg, speciellt de där två O:na....
Tanken med att inte skriva ut namnen, kom av att jag inte var säker på om de skulle tycka det var okey att figurera på nätet, några av dem var ju mer hemliga än andra när jag startade att blogga, några var minderåriga....
Tänkte därför ge er en lite presentation av  de som förekommer här i min blogg med mina alias......

Vi startar med Stora O, mitt livs kärlek och den man jag lever tillsammans med sen mitten av        80-talet, jo det är sant, vi har kamperat ihop, i stort sett hela tiden sen vi gick på högstadiet, visst några pauser har det blivit, men sen barnen kom, alltid tillsammans. Stora O är alltså min man och den som egentligen är roligast att ha med i diverse berättelser, då det oftast händer en massa dråpliga saker när han är med, små vardagliga grejer, som kanske bara händer men som med en liten tvist blir fantastiskt roliga. Vem minns inte "Ska Vi?", "Slit och slängbilen" och "Nu får det bli så!"
Han är den som oftast upplevs som den late, som bara sitter framför TV:n eller någon skärm, men har alltid en massa projekt på gång, allt från Gula villor, gamla Volvosar och en och annan moppe.
Han är kul, älskvärd och min alldeles egna Stora O.
Han kan allt, och det han inte kan, det fixar jag, eller så får det bli så :)

Sen har vi Tilda, äldsta dottern, hon som emigrerade till landet Down Under, vår lilla sångfågel, vars vingar bar henne över halva jordklotet för utbildning. Kreativ, målmedveten och strukturerad tar för sig av livet och lever det på sitt sätt, långt från sin familj. Hon är den som fick oss att sätta oss på ett flygplan när vi var nästa femtio år, för att besöka henne i en annan del av världen.

Åsså, Lilla O, lilla är egentligen längre än Stora idag, men var liten när bloggen startade, det är alltså sonen, mellanbarnet som tuktats av sina systrar, det inte han vet om PMS och kvinnohormoner, det vet ingen... Lilla som idag är en vuxen man, och lever tillsammans med Söta S. Han är kreativ, musiker och egen företagare, strongt att ta över den verksamhet han jobbade i, i så ung ålder.
Lilla och Söta letar nu hus, helst i närheten av där han är uppväxt, men jag tror det är att ha vill vara nära mamman, ja lite kan man väl få tro.....
Rastlös, med massor av vilja, och grymt lik sin far i mångt och mycket, de brukar skoja om att han är skuren ur röven på far sin, om ni förstår vad jag menar.

Sen har vi Plupp, min lilla älskade plupp, känslosam, varm och ännu mer kreativ än de andra två, här flödar känslor och kärlek! I massor! Minsta ungen, som idag är en vuxen kvinna med allt vad det innebär, då livet springer. Kattmamma och frisör, full av hormoner och vilja.
Hon är den som håller familjens fana högt när det gäller miljömedvetenhet, rätt och riktigt och har alltid någon idé på gång!

Åsså är det jag själv då, Pillargontanten, Chefen eller Tant,  jo det mesta handlar om mig själv, mina tankar, mina upplevelser, känslor och tillkortakommanden, ja behöver väl knappast någon separat presentation.....


Det förekommer fler i min blogg, Bästa vännen, Betty, Modern, Prinsessan och prinsen, Prins N och Prinsessan M, Lilla E och Bästa Kollegan. Men det är familjen, där iofs Betty ingår som är de som betyder mest för mig, så därav den lilla prestationen av vilka de är och vad de betyder för mig.

Men du, att kalla dem för mina påhittade bloggnamn när du möter dem ute, det tror jag inte alla alla av dem uppskattar....
Speciellt inte Lilla O :)





fredag 19 januari 2018

Det blev fredag igen....

Åh, veckorna går så fort, ibland med en så rasande fart att man knappt hinner reflektera, men det kanske är det man har helgerna till?

Snö, snö och snö har vi i alla fall fått, så det räcker och blir över....
Snökaos på tisdag morgon, bilkö i en och en halv timme, på onsdag morgon, vinterväglag förstås, och jag börjar kunna köra min fyrhjulsdrivna bil utan att få panikkänslor....

Nybyggda vägen E18 mot Karlstad, tog 1 och en halv timme..... Suck!

Sista arbetsdagen är i alla fall på ingång, och det har varit en del intryck under veckan, jag vet inte om jag gillar alla, men det är väl som med allt man upplever, man måste få tid att reflektera och förstå. Nästa vecka är det ledarkurs igen i dagarna tre, så ska jag hinna reflektera klart över den här veckan, försöka summera och landa, så får jag ta helgen till hjälp :)
Jag gillar ju tempot, och att lösa problem, men tiden måste räcka till även för mig.
Och jag gillar inte när tiden inte räcker till till de jag anser vara min viktigaste uppgift, mina medarbetare..

Nåja, det blir nog bra, får jag bara köra runt lite i min hjärna och i mitt medvetande så löser jag det här också.

Fender är fortfarande kvar och har just i skrivande stund tagit sig en liten tur ut i den på sin ställen halvmeter djupa snön.....
Så ingen katt i knät idag... Kan iofs vara rätt bra, för hans päls, som är tjock som bara den, släpper små tunna strån, vilka på något märkligt sätt väljer att sätta sig i mina ögonfransar. Inte alls trevligt...
Annars har det mest sett ut så här, varje morgon den här veckan.


I mitt knä på morgonen, och hos Stora O på kvällarna.... Alla behöver lite Fenderkärlek liksom :)



måndag 15 januari 2018

God Morgonmys!

När mor och far åker till Spanien för att ha lite egen tid, får prins Fender vara hemma i näs till Bettys stora förtjusning.


Fender tycker väl kanske inte det är lika kul att bli tuggad på, men Betty älskar honom, både att gosa med, leka med och tugga lite på.....
Hon tycker han är dödligt tråkig, när han väljer matte före honom....
Men precis som tidigare, vill han gärna vara mitt i centrum, och tar plats i mitt knä på morgonen.


Och nej, jag klagar inte, varmt mjukt och skönt, och han låter som en lite folkvagnsmotor :)
Bra start på en ny arbetsvecka.

söndag 14 januari 2018

Inte en enda bild på hela lördagen....

De e ju konstigt, att jag faktiskt inte tog en enda bild på hela lördagen....
Den verkar ju ha varit väldigt händelselös då?
Men nej då, tant har varit på Yogapass, i skogen och grillat, visat Gula Villan, fikat med ungarna och virkat framför TV:n.....
Kanske var det tvärs om, att dagen innehöll en massa grejer, så jag inte "hann" tänka mobilkamera?
Perfekt!

Nu är det söndag, vi har redan hunnit med att hoppa över staketet, som nu är tre gånger så högt som terriern själv, hunnit ta en tur i byn med ficklampa, iklädd morgonrock, jaktskjorta och gummistövlar för att hämta terrier, som valde att inte bli hämtad, fått oss första koppen kaffe medan vi surfat runt lite på nätet, tagit in hemkommen terrier och snutit oss. Har inte tagit några bilder på det heller faktiskt :)

Söndagen då?
Ja, försöka se och förstå vad som triggar och gör att terriern tar sig över staketet!

Ha en skön söndag allihop, för det ska vi försöka ha!


lördag 13 januari 2018

När man blir snuvad på det lilla extra....

Har varit på konferens med jobbet, två dagar med jobb, och boende på Hennickehammars Herrgård, utanför Filipstad.
Två bra dagar, bra mat bra boende och trevligt ställe....
Når incheckning skulle ske, frågade jag om ett rum å nedre våningen, allt för att kunna gå ut och röka
"Tyvärr, det har jag inget, men jag tror inte du blir ledsen, du får minisviten med bubbelbad" sa tjejen i receptionen.
Vad ska jag med ett bubbelbad till? tänkte jag, medan kollegorna runt mig dunkade mig i ryggen och tyckte jag fått vinstlotten....
Nåja, två trappor grejer jag ju, när jag ska ut på morgonen för att inta mina laster, vilket var mer mitt fokus än det där bubbelbadet....
Några timmars "ledig# tid mellan konferens och middag, gjorde ju ändå att jag tänkte prova det där häftiga badkaret då. Jag har dock ingen erfarenhet av badkar, i alla fall inga såna moderna, med luft och bubblor i, men hittade till slut en instruktion på badrumsväggen.
När jag fått dit bottenpluggen, var nästa steg att sätta på vattnet, vilket jag fick igång, och jag kände med handen för att få en okey temperatur, vilket jag fick. Det skulle ta femton minuter att fylla, så jag grejade med lite annat under tiden.
När det var halvfullt, så klädde jag av mig och tänkte att jag kan ju vara i medan det fyller upp.... Fick kliva upp på ett steg, för att få benet över kanten, och ner i det djupa karet, jag är ju livrädd att halka, så det var inte helt enkelt, tant är inte så smidig heller....
Sätter ner foten i vattnet.....



KALLT!
Det var ju kallt?
Känner med foten där vattnet kommer in i karet, för det fylls ju än, och jo det är iskallt, jag vrider kranen åt andra hållet, men det är lika kallt....
Snopet stänger jag av vattnet, och klättra tillbaka över kanten, den här gången är mina fötter blöta,  och risken för att halka är ännu större.
Lyckas dock hålla mig på benen, och tar ur bottenpluggen, och ser det kalla vattnet försvinna ner i avgrunden.....
Lika kallt vatten i duschen, så det fick bli en raggardusch i handfatet innan middagen....

Jojo, så kan det bli men jag hade ju inte förväntat mig att bada Jacuzzi, så jag klarade mig ändå, och hann med en extra cigarett två trappor ner istället :)

onsdag 10 januari 2018

Vi provar nåt annat....

Efter ett antal mornar med rymmande terrier, som uppenbarligen inte fattar att hon inte behöver gå i gång på Alarmet på mattes klockradio, som iofs låter som en mistlur så provar vi nåt annat....
En lugn väckning...


Lugn väckningssignal, stillsam morgon.
Matte tar på sig ytterkläder, laddar med ficklampa och går med ut, och jo, idiotracet kommer, men matte hinner med. Lysande med ficklampan på hunden som givetvis tar sig till staketet mot gärdet, där det vanliga klättrandet normalt sker, men uteblir....
I alla fall idag!

Att matte sen inte sovit så bra, kanske med en oro för att väckningen inte ska fungera, eller att hon inte är van att ha mobilen vid sängen, är en helt annan sak...
Och hur i hela friden vet mobilen när jag lägger mig? Alltså jag menar hur kan den göra en analys av mitt sovande, det är ju inte så att jag har någon sensor eller så på mig.....

Nåja, idag verkade det fungera, så vi provar väl ett tag, fast det biter bra i de bara benen när man går ut i morgonrock, jaktskjorta och korta gummistövlar och det är  minusgrader......
Thats Terrierlife!

måndag 8 januari 2018

Omtumlande helgen är över :)

Ja ni, det är måndag morgon igen, tänk va helgerna går fort!
En helg som innehållit köp av vinstlott, försent nyårsfirande, skridskois och grillbrasa samt ytterligare ett blivande brudpar.
Nu är det måndagsmorgon igen och veckan startar.
Staketet är förstärkt med några kompostgaller, och en besviken Betty försökte hoppa över men lyckades inte till hennes stora förtret. Men vi kan inte ha en terrier rännandes ute på byn...


Veckan som kommer bjuder på tre vanliga arbetsdagar och två verksamhetsdagar på Hennikehammars gård.
Jag är laddad inför arbetsveckan, är ni?

söndag 7 januari 2018

Att få vara världens bästa moster!

Lite pengar blir bra, några hundralappar i ett kuvert...
Tråkig present, men vad köper man till en femtonåring?
Jag hastar in på Ica, hittar ett födelsedagskort, och får ett infall att slänga med två trisslotter tillsammans med hundralapparna  i kuvertet, han är ju nästan stor....
Ut i bilen igen, skriver snabbt en födelsedagshälsning i kortet och på kuvertet, ner med de släta sedlarna och de två trisslotterna.

Kommer fram till Syster Yster, och lämnar över kuvertet till mosterungen, han som var med mig så mycket när han var en liten parvel, har nu blivit en lång och stilig ung man, han tackar och öppnar, ser pengarna och tänker säkert att det var en bra present. Han ser också lotterna och jag säger lite så där skämtsamt, "Vinner du en miljon så delar vi"
Han börjar skrapa.....
När han skrapat sex rutor av nio, så säger han "Jag vann! Jag vann 1000 kronor!"
Och vi alla runt omkring blir helt till oss, jag ser hur det glittrar i ögonen på ho, 1000 kronor är väldigt mycket pengar för en femtonåring....
Han har ju inte skrapat klart, han har tre rutor kvar och den där runda skrapdelen, där det kan stå beloppet gånger....
"Gånger 10!" Utbrister han, "1000 gånger 10!" och hans min är oslagbar!
"Jag vann 10 000 kronor!" och gissa hur rik en femtonåring känner sig då?!
Och vilken känsla att få vara den som köpt lotten! Nej inte avundsjuka, inte en tanke på att varför gav jag bort den där? Mer, f-n va fränt!

Ja, jag vet att Spel och dobbel är förbjudet i Sverige om man inte fyllt 18 år....
Men,
Jag köpte lotterna
Han skrapade dem
Jag löste in vinsten och gav honom den.
Och hela familjen fick en väldigt rolig stund, och jag fick känna mig som världens bästa moster en stund.
Eller? det är jag väl jämt? Den enda han har i alla fall :)
Frågan är bara hur toppar man det här?


lördag 6 januari 2018

Segt...

Vaknar av att ena armen somnat, inte somnat så där som att det sticker i den utan snarare så att den är "borta" liksom ingen känsel alls i den...
Vänder mig om och sakta kommer blodtillförseln tillbaka och alla kroppsdelarna finns på plats liksom.
Näsan och luftvägarna piper lite grann när jag andas, och det är tjockt och tätt.
Somnar om...
Vaknar igen någon timme senare, dunket i huvudet följer pulsen, näsan är tät och hostningarna gör att det varje gång jag jag hostar hugger till lite extra i huvudet....
Staplar ner, öppnar dörren till Betty och låter henne gå ut, drar på morgonrock, jägarskjortan ovanpå det och sandaler, tar mina cigaretter och går ut på verandan, tänder dagens första cigarett, och hostar lite till.
Hör hur Betty springer längs staketet för att checka av nattens dofter och eventuella inkräktare och snart hör jag hur hon laddar mot staketet, det sjunger i nätet när hon hoppar upp. En gång, två gånger och tre gånger, sen blir det tyst och jag konstaterar att hon tog en tur utanför även idag.
Jag suckar släcker cigaretten och går in, det är liksom ingen idé att försöka springa efter henne, för jag har inte en chans, dels vet jag inte riktigt var jag ska börja, staketet tar jag mig inte över, och varje steg jag tar, ger ett dunk i huvudet. Hon får springa av sig lite, det finns ingen trafik, inga tamdjur ute och inga människor vakna, mer än jag.
Tar en Ipren, sätter på kaffe, går en tur på toa, snyter ut överflödigt segt snor, och funderar på när snorandet ska sluta....
Drar på jaktskjortan igen, stoppar fötterna i gummistövlarna och stoppar ficklampan i just fickan, en cigarett till och jag beger mig ut.
Ut genom grinden, som jag låter stå öppen gör några tappra försök att vissla men läpparna är fortfarande för torra för att få till nåt bra ljud, det är kallt och ett ytterst tunt snötäcke ligger på den förrädiska isen som bildats på vår infart efter senaste veckornas väderomslag, försiktigt går jag över den medan jag lyser med ficklampan åt alla håll, jag vet att hon inte är långt borta, och hon skäller inte, så det är bara "en kolla läget tur" hon tagit.
Går sakta in på grannens tomt, där huset står tomt vid den här tiden på året, sveper med ficklampans ljuskägla över gärdet och gården, visslar igen några gånger, nu går det bättre, och vänder hem igen.
När jag kommit in på vår gård och kommit lite längre än den öppna grinden, så kommer hon.
Jag vänder om, stänger grinden och vi går in, för att fortsätta att starta dagen.
Huvudet börjar vakna, det dunkar inte längre i takt med pulsen, näsan känns med öppen och hostandet avtar...
Betty lägger sig på sin plats, nöjd med sitt viktiga morgonuppdrag, jag tar dagens första kopp kaffe och funderar över när den här sega förkylningen ska försvinna helt?
För den är seg, det är den faktiskt.
En helt vanlig lördagmorgon helt enkelt.......




fredag 5 januari 2018

Någon vill något...

Det ringer.
Min privata mobil ringer när jag är på jobbet, det händer inte ofta, men jag tar i alla fall upp den ur fickan, tänker lite förstrött för mig själv att det är nog pappa.....
Öppnar och ser att det är det inte.
+1 (845) 656-3522 visar displayen....
Avvisar samtalet med att det är nog säkert en försäljare, och det orkar jag bara inte med....
Nyfiken som jag är måste jag ju ändå kolla efteråt, vem det kan ha varit och under numret i samtalslistan, där det brukar stå Ipone, mobil eller kanske Sverige, står det,
Poughkeepsie, New York, USA.....
Jag känner ingen i New York, inte vad jag vet i alla fall.....
Kanske var det Donald Trump som ringde, för att få nåt gott råd?
Eller nåt bluffare, eller nåt....
Men var det Donald, så får han ringa igen :) Fast han får välja ett annat nummer att ringa från, för just det där numret blockerade jag....




onsdag 3 januari 2018

Fullmåne!

Alldeles ljust ute, dimmigt men ljust!
Månen är som en stor rund ost och det kalla vita ljuset lyser upp gärdena, som ligger öde mellan tjärnen.
När jag lägger mig, blir det inte mörkt i rummet, från hallen där rullgardinerna inte är neddragna, kommer månens ljus in och ger ett kallt sken över rummet, en del ljus smyger in till mig i sovrummet, där jag på mage ligger och läser en av Kazuo Ishiguros böcker.
När jag lägger undan boken och glasögonen, släcker lampan så blir månljuset än mer påtagligt men vi somnar, jag och Betty om intagit platsen vid mina fötter.

En timme senare, varnar jag med ett ryck, i månljuset och det är stört omöjligt att somna om.
Det är ljust, varmt, trångt.....
Och jag är klarvaken!
Betty sover i alla fall...

Och nu, några timmar senare, när jag faktiskt har sovit, och klockan väckt mig för ytterligare en dag, mår jag som jag förtjänar antar jag, när jag sovit, först inte alls sen oroligt. Jag har i alla fall inte sovit riktigt så mycket som jag skulle behövt...
Och tänkt så mycket man drömmer....

Fullmåne.......


tisdag 2 januari 2018

Helgerna slut....

Nu återgår det till det normala igen, helgerna är slut! Nåja, trettonhelgen återstår, men i år är trettondagen på en lördag, så den ger inga extra lediga dagar utan faller bara in under en normal helg.
Veckan som kommer är ju fyra arbetsdagar lång, och jag har inte arbetat en hel vecka sen innan resan till Thailand.

Nåja, nyårsdagen tillbringades hemma, jag virkade lite



lagade mat på rester



 och vi åkte en sväng och tittade till Gula Villan


Det är verkligen dags att ta tag i de där fönsterbågarna jag har stående på logen, så jag kan sätta in dem till våren.
Nåja jag hinner....

Nyårsbrasan hade i alla fall brunnit ut, och endast en liten hög med ris återstår nu, efter att vi krattat ihop kanterna, så nu kan vi fylla med nytt virke som vi väljer att byta ut där :)


Hoppas ni alla får en fin arbetsdag, eller om ni är lediga.

måndag 1 januari 2018

Nytt År!

Ja, vårt nyårsfirande blev inte riktigt som planerat, när två par av fyra lämnar återbud, så valde vi att skjuta fram vårt kalas till nästa helg istället. Men att fira trettondagen kan ju också var en spännande erfarenhet.
Det var ju då de tre vise männen kom med gåvor till det nyfödda Jesusbarnet.


Nåja, vi "firade" själva jag, Stora O och Betty.
Lite förrätt med lite skinkröra på vitt bröd, sen Raclette Oxfilé och Fläskfilé, sallad, ost och rätt vin, gott men inte lika gott som när vi gör det tillsammans med de vi brukar fira med....

Att vara hemma med Betty, när de började skjuta raketer och smällare på andra sidan sjön, var också en erfarenhet. Nej hon blev inte rädd, men helt klart upphetsad av smällarna, tror mest hon ville ut för att ha koll på vad som hände, ungefär samma reaktion som när det rasar snö från taken.
Kan ju va bra att ha koll på inför andra helger då det smälls, så min strategi att ha radion på när hon lämnas ensam vid den typen av helger är nog inte fel.

Efter vår nyårsmiddag, gick vi ut och drog ihop det sista av nyårsbrasan, som vi startade redan på förmiddagen, en jättehög av ris och virke mestadels från Gula Villan som legat ett tag på gärdet. Vi fick kämpa rätt bra innan vi fick fart på den, för det var surt och blött.... När Stora O testat att hälla på Diesel utan resultat, hämtade vi några torra vedträn och gjorde några små "brasor" inuti den stora högen, och rätt va det va så tog det sig. En stor brasa med mycket knaster blev det och nu är hela högen borta, vilket är ganska skönt.
Brasan klarade sig själv där ute i blötsnön, och spridningsrisken var obefintlig, så vi tittade på avsnitt av Fröken Frimans Krig. Efter det, var tant så trött att hon satt i soffan och somnade, så klockan elva la jag mig, läste några sidor och när tolvslaget kom, så sov jag gott!


Det blev ett nytt år ändå, och jag vaknade lika tidigt som vanligt till nyårsdagen, något jag knappast hade gjort om vi varit borta under gårdagen.
Nyårsdagen är här, första dagen på nya året 2018, och det är väl nu man ska avge sina nyårslöften?
Det har jag inga! Fast kanske borde jag ha det?
Jag borde både börja träna igen och sluta röka, men inte för att det är nytt år, utan det ska jag göra nån gång när jag känner att det passar...
Nån gång....

Ett riktigt bra och stimulerande
2018
Önskar jag just dig!

Böcker lästa 2017

Lästa Böcker 2017

  • Fyra dagar i Kabul - Anna Tell
  • Störst av allt - Malin Persson Giolito
  • Ett litet liv - Hanya Yanagihara
  • Profitörerna - Leif GV Persson
  • Björnstad - Fredrik Backman
  • Loggböckerna 2005-2013 - Bodil Malmsten
  • Grisfesten - Leif GW Persson
  • Kan man dö två gånger - Leif GW Persson
  • Den Döende Detektiven - Leif GW Persson
  • Offline - Anne Holt
  • Skärvor av ett liv - Heidi Fried
  • Oanade Konsekvenser - Elizabeth George
  • Samhällsbärarna - Leif GW Persson
  • Molnfri Bombnatt - Vibeke Olsson
  • När Livet Stannar - Malin Sävstam
  • Två Systrar - Åsne Seierstad
  • Ett bräckligt liv - Göran Redin
  • Rörelsen, den andra platsen - John Ajvide Lindqvist
  • Bombmakaren och hans Kvinna - Leif GW Persson