Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

lördag 30 september 2017

Arbetsfördelningen 😊

Sitter på en sliten och lite kall trädgårdsstol av plast, den har en gång varit vit, men är nu mest grådaskig.


Lite kallt om fingrarna och rumpan är det faktiskt, även om solen gör tappra försök att tränga igenom molnen.
Det är septembers sista dag, luften är så där underbart klar och frisk som den kan va på hösten ni vet.

Den andra hälften av oss målar! 


Stånde på en upphissad korg i traktorns lyftanordning, vilket givetvis kräver att någon håller koll på säkerheten 😜

Med en kaffekopp.


Som det bildats skinn på av grädden sitter jag bara här och tänker att arbetsfördelningen är rätt okey 😊❤️

onsdag 27 september 2017

Att våga säga nej och avstå.


Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

måndag 25 september 2017

Att uppfatta

Funderar en del på det här med att vara ärlig. Att säga saker, helst utan att såra, och helst att uppfattas som ärlig.
Inte för att det är något som jag ofta tänker på, för jag är ärlig.
Har inte riktigt förmågan att fara med osanning, kanske för att jag har svårt att komma ihåg allt jag säger, och allt jag tänker, och då är det bra att vara sig själv och därmed ärlig.
För det är väl det det handlar om? Att våga vara sig själv?

Kanske är det så att det inte är sändaren som är oärlig, det kanske är mottagaren som uppfattar budskapet på ett sätt som upplevs oärligt.
Typ som med "fake-news"?

Det kan ju faktiskt vara så att man när man hör, läser eller ser någonting väger in sina egna erfarenheter, upplevelser, rädslor eller förutfattade meningar i budskapet?
Eller?

Man drar snabbt en slutsats och hjärnan har nog förmågan att ta den enklaste vägen, istället för att stanna upp och fråga sig, kan det vara så? Hur tänkte de här? Hur menar du, kan du utveckla?
När jag tänker efter så är jag inte speciellt bra på det, att stanna upp alltså. Och då blir det lätt missförstånd.

En annan grej kan vara undanhållande av information, man ger, eller får inte hela bilden, sändaren kan undanhålla delar som kan såra, för att inte göra mottagaren ledsen.
Man tror att mottagaren har mer information än vad den har, vilket kan ge luckor och plats för egna tolkningar. Det gör jag troligtvis ofta, då min tanke ibland är allt för snabb för att vara nyttig för alla.
Ibland när man tänkt kan man tro att alla haft samma tanke, känns det igen?

Andra förvecklingar kan vara när någon kommer tillbaka, för att diskutera något som hänt, det kan vara en för mig helt främmande händelse, då man inte alltid lägger samma sak på minnet, vi uppfattar olika....

Så nästa gång någon av er funderar på om jag är ärlig, far med osanning eller ljuger, Fråga!
Jag lovar att svara så ärligt jag kan, utifrån mina egna upplevelser.
Och det kan ju faktiskt vara så att vår upplevelse av en gemensam sak, är helt olika?
Ingen av oss vill sitta där med lång näsa, eller hur?



söndag 24 september 2017

Katten mår bra!

Till alla er som undrar hur det går med den utflyttade katten....


Hon mår bra, sitter gärna på balkongen, busar och har slutat jama.
Det blev en stadskatt ;)

Nya hunden, trivs, är skitig som en golden ska va, rusar glatt i skogen, och blir tuktad av en terrier och en tant med blomspruta ;)

Hej vad det går!

måndag 11 september 2017

Hösten, katten och 100 år.

Hösten är här!
Jag tycker om höst!
Frisk luft, lagom varmt, nåja lite regn också, som ibland står som spön i backen, som gör att jeansen blir blöta när jag är i skogen. Regn som gör att skogens läckerheter ploppar upp ur marken som svamp......
Och lite har det blivit under helgen :)


På lördagen blev det en megakasse, bänken full......


Och på söndagen, ytterligare en :)
Torken har fått bekänna färg under helgen, och min armbåge, som burit hem det från skogen....

Katten har flyttat, och det verkar gå bra, även om hon håller dem vakna på natten, Plupp sover med hörselproppar ;)


Inte helt enkelt att flytta en gammal dam, från utekatt till innekatt.....
Fast jag tror det är själva flytten som är konstig för henne, hon har ju helst varit inne även här, dock inte sedan Mae-Bee kom in i familjen :)

Åsså har vi varit på fest!
Så kul!
Massor av härliga Stora Enso anställda på CCC i Karlstad.
God mat, kul uppträdanden, dans och goa människor!


Kan knappast bli bättre!
Och hörrni, har jag berättat att jag gillar mitt nya jobb?!
Nio månader nu, och det är kul!

söndag 10 september 2017

En katt, del fem!

För första gången 35 år, är hemmet utan katt!
En väldigt konstig känsla faktiskt....
Ingen so stryker sig mot benen, ingen som sitter på min axel, ingen som behöver passas för att slippa bli uppvaktad av hundarna....

Men det blir bra tror jag!
Wilma har flyttat till stan, och det var väl dags, när hon är femton år?
In till Plupp och A, samt Lilla Lyset, som plötsligt fått en syster.
En systerkatt som aldrig brytt sig speciellt mycket om andra katter, som aldrig bråkat, aldrig kissat inomhus annat än på lådan, bara äter mjukmat som är i sås, och hon slutade jaga möss för nåt år sedan....
Det kommer att bli så bra tror jag, även om Lyset kanske inte var direkt överlycklig över sin nya syster.

Nu håller vi tummarna att det fungerar!
Håll, Håll, Håll!


När jag blir gammal, och inte orkar med intensiva Terrier och Golden, då blir det en ny katt, för det är rätt mysigt!

lördag 9 september 2017

En katt, del fyra!

Efter att ha tillbringat nästan två veckor i veboden, ska vi försöka flytta Wilma hem till hennes rättmätiga matte idag. Hon är ju egentligen Plupps katt.
Plupp fick henne 2002 när hon fyllde 7 år, så Wilma är 15 år, och att flytta hemifrån, ut i vebon, när man är femton år, kan väl aldrig vara bra....
Att däremot flytta hem till stan och bli lat innekatt då, och få en lillasyster att titta på, det kan ju vara en bra lösning.
Nåja, vi vet varken om vi hittar henne, får tag i henne eller om det fungerar i lägenhet och med Lyset än.....
Så fortsättning följer.....


söndag 3 september 2017

Alltså, det här med världen.....

Det är lite otäckt, det som händer ute i världen.
Stormar och översvämningar här och där.
Galna makthavare, som prövar bomber eller provocerar....
Var ska det sluta liksom?

Här i Värmskog, är vårt största problem att jag inte har något mer att förvara min torkade svamp i. Påsar håller sig inte så bra i jordkällaren, behöver små hinkar med lock, någon som har?
Ett annat ganska stort problem är att katten inte ätit maten idag som jag ställde ut till henne i morse. Jag och barna, de två större av brorsbarna, kollade i alla fall i vebon efter katten ifall hon var sjuk eller nåt, men där va hon inte, så hon är väl ute på tur, det brukar hon ju vara, så hon har nog käkat upp maten i morgon :) Tur jag fick hjälp.

Men ute i världen, där händer det grejer, och på nåt vis tror jag det kan påverka även oss, då kanske vi ska sluta tjafsa om skitsaker som flyktingar hit eller dit, eller polisresurser, eller flygskatt. Kanske blir vi själva flyktingar, i vårt eget land typ?
Vi har i alla fall svamp... Om jag nu hittar nåt att förvara den i :)






lördag 2 september 2017

En Katt del tre

Ja ni, det här med ny hund, dessutom vuxen när den flyttar in, det var inte helt enkelt....
...För Wilma!

Wilma har efter senaste överfallet, där faktiskt Betty var hårdast mot henne, men Mae-Bee äve var tuff, valt att flytta ut i veboden....
Nu sitter hon där, tittar ut genom fönstret och är tovig och har fullt med skräp, fröer och pinnar i pälsen.....
Jag har klämt igenom henne, och sett att hon inte är skadad på något sätt, mer än att hon är rädd och väljer att inte gå in mot gården.
Hon kommer och kelar, dvs sitter på axeln när jag ropar, men hoppar snabbt ner när jag går mot gården, in till bestarna vill hon inte....
Och vem väljer det liksom, när de ser ut så här:)


Frågan är vad vi ska hitta på?

Mat har hon också fått, i mitt garage, som ligger vägg i vägg med vebon, men hon kan ju knappast bo där i alla evighet?
Tvinga henne in, är heller ingen lätt match....
Jag vet att hon var rädd länge för Betty när hon kom, och det löste sig till slut, men den här gången blev det väl antagligen för tufft, för så här länge har hon aldrig valt att hålla sig undan....

Kanske kan hon flytta till sin rättmätiga matte i stan? Bo tillsammans med Lyset, inne i lägenhet?
Får kolla det med Plupp!



För så här kan vi inte ha det!
Det är ett som är säkert.

Och Mae-Bee, som mår så bra, har fått fart på mig, och Betty, tänker jag inte lämna ifrån mig.

Och de kan hålla sig lugna också.....


Även om en viss kattnärvaro, triggar ett helt annat beteende.....