Förtroende!

Jag är den där typen som inte gillar förutfattade meningar, jag lyssnar oftast inte på andras åsikter om saker och ting, utan bildar mig oftast en egen uppfattning om det mesta.
Jo, jag kan lyssna, ta råd och höra andras åsikter, men jag vill ha en egen också, ibland blir den samma som alla andras ibland blir den annorlunda....
Om det är rätt eller fel, det vet jag inte, men sån är jag!



För att man ska kunna fungera, krävs ett visst mått av förtroende, det kan vara förtroendet för en viss butik, ett visst varumärke, en organisation, ett företag eller för den delen för människor.
Jag jobbar hårt för att skapa förtroenden i vardagen, hemma, på jobbet bland mina vänner, det jag säger, är det som gäller, alltså inga flosker, inga lurigheter, inte ändra sig i tid och otid. Typ har jag sagt nej till en glass till mina barn, då gäller det, just då, det spelar liksom ingen roll att de tjatar, och det vet de, förhoppningsvis nu, när de är vuxna.
Till nejet hör ofta ett varför, nej, du får ingen glass nu, vi ska äta middag först, sen kan du få en glass....
Ja ni fattar!

Jag tror på det viktiga i att tala om, vad som ska ske, när det ska ske, hur det ska ske och varför det sker.
Allt kan man ju inte förklara, men det man kan, ska man definitivt delge de som är berörda, för mig är det att skapa förtroende, man ska kunna lita på det jag säger, gör eller visar.
Jag tror jag är rätt ärlig, och jag kan inte spela teater, du ser direkt på mig, när du lärt känna mig lite, vilket oftast går fort, vad jag tycker, hur jag tänker, och oftast även varför, bra eller dåligt? Ja säg det?

Hur kan det då komma sig att jag upplever att förtroendet ibland bara verkar gälla som envägskommunikation?
För att jag ärligt ska kunna ge dig mitt förtroende, vilket borde helt självklart om du ska få det, så så bör du på något sätt även göra dig förtjänt av det, vilket jag ibland inte upplever. Respektera mig, lita på det jag säger, och framförallt, ge något tillbaka... Tills slut tar glittret slut även i min trollstav.....

För det är ju tyvärr så, att tappar man förtroendet, vilket kan gå väldigt fort, t båda håll, så blir kommunikationen och relationen väldigt konstig....
Måste man ändå, på något sätt ha kontakt, tex det finns bara en viss sorts hundmat i en butik, med en skitstövel till ägare som jag har noll förtroende för, i hela stan, och jag måste köpa den maten, så blir det ju lite ansträngt när jag blir tvungen att gynna just den butiken, och den jag inte har förtroende för, eller hur?
Ja hoppas ni fattar vad jag menar.

Att ha förtroende betyder inte att man alltid har samma åsikt, att man alltid får som man vill, eller att man aldrig blir oense, att ha olika åsikter och att bli oense om saker och ting är ju det som driver verkligheten framåt, vore vi bara nöjda, så stannade ju världen upp, eller hur?
Att ha förtroende, betyder för mig, att man kan lita på varandra, att det den andra säger, gör visar, är rätt, på dennes sätt, att sedan argumentera, ja det kan man göra, men man måste ändå lita på att personen ifråga, står för det den säger, oavsett om man gillar det eller inte.

Ska man få mitt förtroende, vilket är helt mitt val, så kanske man ska börja tänka så, livet är ett givande och ett tagande.....
Och mitt är inte svårt att få, men sabbar man det, kan det vara svårt att få tillbaka, för vissa taggar sitter hårdare fast än andra.
Och mitt liv, mitt välbefinnande är viktigare, än att försöka fjäska för att få tillbaka nåt som jag klarar mig utan, om man säger så!
Och ni, jag mår bättre av glada, tyckande människor med rent mjöl i påsen, än bittra människor som njuter av att skada....
Tyvärr så skadar de oftast sig själva, vilket kan vara nog så svårt att reparera.
Det är inte så, att allt som händer, alla beslut som fattas, allt som görs sägs eller tycks, görs för att någon jävlas, faktiskt inte.
Sen kan man ju tycka, att om livet är så hemskt, hitta på nåt annat, det borde ju finnas något för alla, något som gör en glad, och leva i bitterhet måste vara hemskt....
Sen är vi ju olika, och det får man också respektera, oavsett om man gillar det eller inte. Men, man väljer sina strider, eller hur? man går inte tillbaka i väggen en tredje gång om man redan slagit i näsan två ånger tidigare, du undviker man väggen.

Kärlek till alla, och hopp, vad mer kan man begära?
Jo ett leende då och då!