Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 30 november 2015

Novembers sista dag.....

Och ute är det mörkt!

Inne lyser ljusstakar, stjärnor, och små lampor, traditionernas tid är kommen.....

Hur viktiga är traditionerna?
Egentligen?
Hur okey är det att skapa egna?

Att åka till Australien över jul, det är okey, det kostar ändå en massa pengar, och att hälsa på sitt äldsta barn, ses som okey......
Att välja att bara vara hemma, när hemma traditionen att vara hos mor och far i deras lilla stuga, ändras, det verkar inte vara okey?

Vem är julen till för? För mig, för att fira Jesu födelse? För att tomten ska komma? för att barnen ska få leka, för att vi ska få äta en massa mat?

Jag tror att vi hållit fast vid jultraditionen, att fira hos "momor & morfar" mest för deras skull, för att barnen gillar sina morföräldrar och för att jag, älskar dem, och framförallt älskar jag mammas lycka när hon får ta emot alla barnen hemma, det stojas och stimmas, och pappas mysande, över att han "måste gör klart rimmet" "värma glöggen" och "Radiokakan" han bakat :)
Jag älskar känslan av att julen bara är, man vet att det kan va dåligt med toapapper, men ändå behöver man gå på toa, jag kan ÄTA, utan att må illa.... Barnen stojar och stimmar, alla sitter ihopklämda i ett rum, det är liv, fest och rörelse......

Snart är jag själv mormor, eller farmor, även om det verkar dröja, vilket iofs inte gör ett dugg, jag har absolut inte bråttom....
Hur blir det då?
Blir mitt hem, det där stojiga mormor/farmors huset då? Eller blir valet att vi vill vara ensamma, utan stoja och stim, vårt?

Vi valde ju mellan "Mormor" och "Farmor" en gång när våra barn var så, och vårt val respekterades, nu verkar det vara dags att göra nästa val.....

Att gå till skogen och grilla korv, med hundar, en flaska glögg, pepparkakor och en skinkmacka, hur skönt låter inte det?

I fjol, åt vi jullunch den 24 på IKEA i Brisbane,


Och det funkade det också, fast vi trodde aldrig att det skulle va okey.......

Men det fanns en sak jag saknade, mor och far i deras lilla stuga, med de största förväntningarna på julen, att alla ska komma, att alla ska tränga ihop sig,.......

Hm, att det ska vara så svårt......

Kanske behöver de en extra på stadsmissionen?

1 kommentar:

  1. För första gången i mitt liv så firas inte julen hos "mormor" utan i år firas den hos mig. Mor har det bra i sin himmel så jag tar en del av hennes roll med glädje. Sen kan ju jag förstå om du saknar "sagotanten" på jul ;)

    SvaraRadera