Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

onsdag 30 december 2015

Årets absolut sista arbetsdag!

Ja, på jobbfronten har det varit ett minst sagt omtumlande år....
Jag valde ju i februari, att lämna min arbetsgivare, mycket pga mitt eget välmående. Hade jag valt att stanna hade det troligtvis lett till ett ännu mer abrupt slut, och min egen sjukdom, det var i alla fall så det kändes just då. Idag är jag stolt över att jag vågade ta steget, och välja att inte ta nån skit.

"Skinn på näsan", "Strongt gjort" "Åh va modig du är"



Ja så gick kommentarerna runt mitt beslut och agerande, men hur strong och hur tjockt skinn på näsan har den här tanten egentligen.....

Är det det där skinnet som gör att hon oftast har en känsla av att inte få bli för mycket? Inte sticka ut, inte tro att hon är någon? Och när blev det så???
Att stå för det man gör och tycker, och framförallt att stå upp för sig själv, är ju min ledstjärna, i alla fall är det vad jag säger är min ledstjärna, men hur är det på riktigt?
Vad är det för en konstig känsla av osäkerhet som ibland kommer över mig, och visar sig i form av bitterhet, tillbakadragenhet och konstiga förklaringar? Vad är det för konstig känsla av "Ensamhet" som ibland kommer in min tankevärld......

Jo min självförtroende fick sig en ordentlig törn, och man ska minsann inte tro att man är någon...
Och som ett svenskt våldtäktsoffer, som ifråga sätts om hon inte borde skylla sig själv, när hon är klädd så där, så funderar jag ofta på, "min" skuld i det som händer.....
Och att känna "skuld" gör ju att man blir lite kuvad, behöver bekräftelse, vill bli sedd......


Allt det där som hände under hösten 2014, och som avslutades med att jag tog min lilla il, for ut från parkeringen, skrattande efter att jag valt att tacka för mig, har ju gjort mig både starkare och svagare...
Och det är ju mina starka sidor jag borde bejaka, och framhäva?!
Men man ska inte tro att man är nån???

Nu har jag haft turen att få arbeta på ett underbart roligt, utmanande, spännande och stimulerande arbete på ett nytt företag, ett företag där man får tänka själv och blir lyssnad på, ett företag med traditioner, som stämmer mer överens med mina värderingar, där jag känner mig hemma!
Och jag stormtrivs, men ibland kommer känslan av skuld, felbeteende, ensamhet över mig, och jag kan inte förklara det.....
Jag har svårt att ta beröm och kritik, försvarar mig i bägge lägena utan att egentligen tänka på det,

Trots att jag vet att jag ÄR duktig på det jag gör, jag ÄR Omtyckt, jag HAR ett värde!
Ändå......

Hjärnan är en konstig manick, och jag behöver träna på att få bort den där, "ha armarna i kors, vara viktig, och försvarande posen", som jag så ofta bara faller in i, någon typ av martyrroll, som jag avskyr!
Tänk om, jag borde kunna skapa en roll, som jag kan kliva in i, när jag behöver, eller känner citronen bita till i kinderna.....

Man vet ju aldrig om livet hade sett ut så här oavsett var jag arbetat, men jag tror kanske att det sett annorlunda ut, om jag fått utveckla min förmågor istället för att få dem kuvade....
Och att börja "Lita På" människorna, efter käftsmäll på käftsmäll, det är inte bara.....
Men ni får hjälpa mig!

Nu åker jag för att genomföra 2015 års absolut sista arbetsdag, på ett av värmlands trevligaste företag, med de allra bästa medarbetarna, och den enda dolda agendan jag har är den att stärka min egen självkänsla, och den borde inte ens behöva vara dold.....
Och.....
Man ska visst tro att man är något!





1 kommentar:

  1. Klart du är nån :)
    Gott nytt på dig

    SvaraRadera