Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

måndag 16 maj 2016

Och då står du och filmar???!

Ja, hur många sådana kommentarer tror ni jag fått under helgen?

Filmen! På facebook

Men jag skulle vilja veta, vem av er, som går emellan en terrier, med fullt fokus på "sin" självpåtagna uppgift och en uppretad, skadad och galen Grävling, modell större?
Vem av er?
Utan vapen, eller för den delen kunskap om hur Grävlingen beter sig i ett trängt läge?

Jag gör det inte!

Att jag sen väljer att efter en stund ta upp mobilen för att filma, ja, jag tänkte väl att det kan vara bra att ha, för att se hur hon fungerar, att visa att den faktiskt var inne på vår tomt, och framförallt att hon faktiskt är rätt duktig, min lilla bitcth!

Att "störa" henne i uppgiften, genom att gå fram och försöka ta henne, kalla in är i det här läget är helt kört, kan jag tala om, här får man helt sonika hämta, om man ska kunna avbryta hennes beteende.
Nåväl, att störa är jag rädd att det kan få henne att tappa fokus, och att grävlingen i det här fallet bli mer farlig för henne än när hon kontrollerar den, ni som kan vilt och jakt med ställande hund, kan ju dementera om jag har fel, Grävlingen var också, skadad, något vi inte såg på det här avståndet dock..
Vi såg heller inte på Betty att hon är skadad i nuläget, och de skador hon fått fick hon innan vi upptäckte vad de höll på med.

Ja, de, för mina två goldendamer, var också delaktiga till en början, de kan jag enkelt med rösten, få att lämna bytet dock, så de togs undan direkt, och därmed får Betty större handlingsutrymme att "kontrollera" situationen.

På de tio minuterna jag lämnade dem ute ensamma på gården, har de lyckats möta en grävling, reta upp den, fightas, men ändå vinna fighten, och hålla den på plats, tills matte kom ut, bra jobbat av mina tre damer, kan nog jag tycka.
Att jag sedan inte har rätt utrustning för att få bort Betty, alternativt avliva grävlingen utan att skada Betty, gör att jag blir tvungen att ringa efter hjälp, och det tog ytterligare tio minuter tills den anländer, under de tio minuterna stör vi inte Betty, utan låter henne kontrollera, och ingen ny fight uppstår, bara det ni ser på filmen......

Ja, jag stod där och filmade, jag hade filmat älgattacken också om jag hade hunnit, eller när Betty tog en snok, eller förra grävlingställandet, som hon var helt ensam om och då inte hade en skråma....



Nu har jag en trasig, Weathenterrier, som är ordentligt tuggad på, som är kvar på smådjurskliniken till i morgon, med antibiotika och smärtstillande intravenöst, och jag känner mig som världens sämsta hundägare!

Och, jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att hon är den tuffa lilla kämpe, som ibland ger mig ett och annat grått hår, men utan hennes kämpainstinkt, kanske både hon, Stine och Ebba varit mer skadade, och märk väl att det hela hände inne på vår tomt, 12000 kvadratmeter inhägnat, där jag normalt sett har mina hundar lösa, både med och utan tillsyn!
Frågor eller synpunkter på det?








1 kommentar:

  1. Lilla tuffingen! :)
    En grävling går man inte gärna nära. Vi råkade köra på en grävling en gång, trots låg fart på smal grusväg - jädrar vilken duns!
    (Djuret sprang till skogs och försvann direkt efteråt.)

    SvaraRadera