Champix, slut....

Och i kroppen finns en gråtkänsla, en ledsamhetskänsla, som alldeles säkert beror på att mina nikotinreceptorer i hjärnan inte alls blir grundligt lurade just nu, utan gapar tomma.....

Champixen är slut.....
Jo, jag kan lösa ut en kur till, en del människor behöver dubbelt, men jag tänkte att jag skulle fixa det här utan det!
Om jag inte lyckas ta knäcken på min familj....

Har ni en aning om hur känslan av att bita i en sur citron känns, i kinderna, ungefär så känns det....
Och det kryper i skinnet, på armarna......
Åsså blir jag svettig, varm och kall......

Undrar just hur smart det är att både sluta röka och kliva in i en annan ålder, rent fysiskt samtidigt?

Åldern kan jag inte göra så mycket åt.....
Ja ni hör ju själva hur hjärnspökena försöker få mig, lilla mig att faktiskt falla till föga för att fylla nikotinreceptorerna med gift....
Eller är det jag själv, som är så himla dum?

Inget att göra....
Tråkigt....
Inga vänner....
Inget gör vi tillsammans....
Sover mest hela tiden, eller sitter här....
De susar i öronen, och kroppen känns annorlunda......
Och inget ser jag heller....
Och inget vill jag.....
Och världen är otäck!

Uhhh, va synd det är om mig nu......