Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

onsdag 17 maj 2017

Harklandet...

Sover som allra godast, när jag plötsligt vaknar av ett häftigt harklande, ungeför som om någon sätter i halsen och försöker harkla upp det....
Ebba!
Avvaktar lite, ibland så behövs bara en harkling....
Men nej, det fortsätter, en till och ytterligare en.
Jag kikar på klockan, 3.50, fyrtio minuter kvar innan den med sitt vänliga pipande ska väcka mig.
Suck!
Stänger av alarmfunktionen, och tar mig ur sängen, ner för trappan i det något än skumma huset då ljuset inte riktigt kommit än.
Släpper ut hundarna, för även den lilla sprätte givetvis upp, när matte vaknar.
Stapplar smått trött in på badrummet, kissar och tvättar händerna i vatten som jag inte orkar vänta på att det ska bli varmt....
Drar på morgonrock, ställer mig på smarta vågen, och tänker att jag borde ha tränat igår. Inte för att just den enskilda träning varken gjort till eller i från, utan mer på lång sikt liksom.
Väljer att gå ut och ta morgonen första cigarett, hör att Betty skäller på något, och i spöregnet, med ett trasigt paraply som man får hålla i längst upp på skaftet för att det inte ska fälla ihop sig, ger jag mig ut på gården och i det blöta gräset blir mina tår blöta i sandalerna.....
Ebba står i ett hörn, och smaskar i sig gräs, nöjd med det som gör att harklingarna blir borta.
Betty skäller på ingenting, och kommer snabbt när hon hör och ser en morgonrocksklädd matte med trasigt Ikeparaply. Skönt att hon inte valde att rymma, en sån här regnig dag, tänker jag och vänder tillbaka till verandan med tak.
Vi går in, jag och Betty, som inte gillar regnet.
Inne är det fortfarande skumt, jag får tända lampor medan jag skopar upp kaffe i filtret till bryggaren. Snart puttrar kaffebryggaren och den morgondoften kan jag leva med i det skumma morgonljuset.
Ebba, som både ätit gräs och kräkts, vill in, Betty vill ut igen, båda dock inne, och lugnet lägger sig över huset igen.
Kaffet är klart, hundarna har återgått till sitt sovande, utan harklingar, dock lite blötare i pälsen, jag tar morgonens första kaffekopp och konstaterar att klockan är halv fem, och att det är dags att vakna enligt den ursprungliga planen......



Jo men God Morgon då!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar