Att vakna först, tyst som en mus :)

Vet ni hur mycket det låter när man sätter i ett kaffefilter i bryggaren? Eller när man ställer ner en kaffemugg på bordet, skjuver en stol med metallben på ett klinkergolv eller knappar på datorns tangenter......
Nej, jag tänkte väl det!
Men när man ska vara tyst som en mus, för att övriga fem sköna bönor sover längre än tant och inte alls kan förstå hur man kan vakna typ före 6 på helgen, då låter allt man gör väldigt mycket.....
Vattenkranen när man fyller kannan tillbryggaren, morgonhostningarna, ljudet när locket på kaffekannan skruvas till, ljudet av dörren som sakta öppnas och som sagt, ljudet av tangenttryckningarna på datorn....
Men jag försöker, jag gör faktiskt det.

Hur som helst, alla dörrar in till de sovande vännerna är stängda, nåja förutom den som snusar sött på sovloftet precis ovanför där jag sitter, jag har fått mitt morgonkaffe och min morgonrök, och jag har verkligen försökt vara tyst, tyst som en mus......
Det enda som hörs är ett läss brusande ljud från kylskåpet, ett lite pulsernade sus, som finns där i bakgrunden hela tiden, mitt försiktiga knappande på datorn, och en av vännerna som darar små timmerstockar i rummet brevid :)


En helt underbar helg har vi haft, och det är snart dags att skiljas åt igen, skiljas åt från gemenskap, nya minnen, upplevelser och fysisk närvaro, men nära finns vi ju fortsättningasvis också, via messenger, Facebook och i tanken.


Ni skulle bara veta så mycket klokhet det finns i den här stugan just nu, iofs just nu i vila, men om det varit mätbart så tror jag klokheten och öppenheten skulle slå i bott på mätaren. Jag är grymt stolt och glad över att få vara en del av den klokheten, av den gemenskapen och av all den kärlek, delaktighet, samhörighet som strömmar ut och omsluter oss. Man borde kunna förpacka lite i en påsa, ta med hem, och tanka av lite när man som mest nehöver det....
Kanske var det just nu, den här helgen jag verkligen behövde det, för veckan har delvis inneburit en del mindre bra upplevelser som behövde bearbetas...
Man kan ju använda sig av de influenser som man fått under helgen, att möta kloka kvinnor, mitt i livet som en själv, och som dessutom står utanför ens egen vardag med alla de funderingar och ekorrhjul man har, gör ju att man får lite nya infallsvinklar. Man kan kanske ta fram rösterna av dem och liksom rådfråga i tanken, för att komma vidare, ibland kan man kanske använda sig av det, någon typ av andlig coachning, när saker och ting blir tunga, jobbbiga eller bara svåra. Man kanske till och med kan använda sig av nätverket via de forum vi delar :)


Nåja, nu är helgen snart slut, de andra vaknar nog till om en stund, kommer ut ur sin tillfälliga krypin, det blir buller och bång, frukost, ljud och samvaro igen, och min ensamma morgon, som jag värdesätter så mycket oavsett var jag befinner mig i världen tar slut, den nya dagen startar, och det blir första dagen på resten av mitt liv, fylld med erfarenheter, kärlek och samvaro, kliver jag vidare, starkare, mer uppfylld och rikare på vänskap. Kliver vidare hem till Stora O, som tålmodigt varit hemma med hundarna, fixat avlopp och ätit grillad special, hem till arbetet som jag stormtriva med, även om det stormar ibland, hem till hundar som villkorslöst älskar just mig, hem till tystnaden i mitt eget hus...


Jag har vaknat först i två dagar, okristligt tidigt enligt de flesta, men jag har i alla fall varit tyst som en mus, det har jag