Disaster!

Ja ni, om man ska sammanfatta vårt gemensamma försök att montera tunnelväxthuset med ett ord, kan man lätt skriva "Disaster"

"Det är ett rappel", var en av kommentarerna som föll i affekt, och det är exakt det här som gör att jag undviker att skaffa grejer som behöver hjälp från det manliga (eller nåt annat) kön....
Hjälp, jag ska inte ha hjälp, i alla fall inte om inte det finns en tredje part som är närvarande, våra barn eller nån fader/moder....

Vi la ner, efter att ha grävt om hålen och Rätat upp tunneln, så den är i våg....
I våg i förhållande till vad?
Jorden?
Och vi fick dit ena gavelns plast, samt översta luckan, det lilla fönstret, som givetvis hade skitkassa gångjärn och hänger lite på svaj......
Och vems fel är det att det är ett "Rappel" Jo givetvis mitt, jag ansvarar för hela världens produktion, i alla fall det jag skaffar....
Visste ni inte det?

Ledsen med en stor klump av ilska och sorg i halsen, avbröt jag försöket till gemensamt arbete, packade ihop grejerna och körde in i uthuset.

Så.....
Blir det nån odlingstunnel?
Inte f-n vet jag?

Bättre att göra det själv, och att be pappa om hjälp att hålla i när jag inte klara det själv.

Jo, jag vet att vi har stora projekt gemensamt, men att arbeta tillsammans är inte ett alternativ, vi arbetar bäst när vi är parallellt med varandra.
Så, bara han ger sig i väg till sitt älskade arbete om några timmar (trots att han är ledig, det va nåt möte) så ska jag nog se till att skruva plast, alldeles själv!

Och ja, jag vet att det är lite "rappligare" än ett dyrt Classicumhus, men jag ska ha en tunnel med ljusinsläpp att odla i, hade jag velat ha en trädgårdsprydnad för att pryda trädgården med, då hade jag inte köpt något.
Rappligt eller inte, det är mitt, och jag vill ha det, och tomaterna behöver få komma ut, helst igår.
Nu har jag en dag på mig, innan jag börjar jobba igen, så:

Kavla upp ärmarna, ta nya tag, och gör själv!
Hur svårt kan det vara?!

Fortsättning följer.