Stoltast!

Konstig känsla, att köra sitt barn till flygplatsen, för långresa till andra sidan jorden!
Andra sidan jorden, det är långt det!

Att hon går sin egen väg, typ dit, är jag inte alls förvånad över, det har hon alltid gjort, lämnat bakom sig, även om vissa tentakler och rötter fortfarande finns kvar, och hon hoppar in i varje äventyr, med massor av förnuft, trygghet och mod!
För modig är hon, det här är lite större än att byta högstadieskola i åttan, eller att flytta till Stockholm!

Man kan ju undra vad man gjort som förälder när ens barn väljer att emigrera till Långt-bort-i-Australien?!
Något måste ju ha blivit rätt, när man fått den mest självständiga ungen, som är så modig!

Att det sen känns konstigt, oförklarigt i ett mammahjärta, ja det står man ut med, ungen är lycklig, på väg mot sitt livs äventyr och full av framtidstro!

Man kan inte annat än älska dem gränslöst!