Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

söndag 18 september 2016

Att vara sin egen?

De här med att vara chef/ledare, kan ibland vara rätt påfrestande, påfrestande på ett sätt, avseende vad man själv tycker och hur man vill uttrycka sig....

Att vara chef/ledare, betyder ju att man dels representerar det företag man arbetar för, oavsett tid på dygnet, man får tänka många gånger på vad man säger, vad man skriver, så det inte på något sätt kan skada företaget....
Det är liksom en överenskommelse man gör med det anställande företaget.



Nja, jag vet att ledare/chefer också har rätt att vara ledig, men medarbetare, som har koll på blogg, Facebook och twitterflöde, ser en ju alltid som chefen, även om även chefer/ledare, har personliga åsikter, tankar och vill ta ställning för eller emot saker och ting.
På något sätt så har den rollen hämmat mig en del de senaste åren.
Jag är ju rätt öppen, och tycker en massa, har åsikter, om ditt och datt, har ideer om saker och gillar att uttrycka mig.....
Frågan är om man skulle ta och bli sin egen chef istället, inte behöva svara upp till någon annan än sig själv, uttrycka det man verkligen känner,.
Uttrycka behov och sätta gränser.
Ha ett kärleksfullt förhållande till sig själv i handling och tanke.....
Se, mina egna målformuleringar, framtagna tillsammans med bästa Synnöve på Din Utveckling, har satt sig!
Inte bara som ord, utan även som tanke....



Förra gången jag var i landet Down Under, formades ett av de största besluten jag tagit i mitt liv, jag sa upp mig på Volvo, några veckor efter jag kom hem, fick visserligen hjälp att ta beslutet av händelser, som blev övermäktiga, men jag gjorde det, och ja jag vet att många av er tyckte att det var ett modigt steg, att "bara" säga upp sig, men faktum är att beslutet växte fram, under en längre tid, och den där sista lilla knuffen gjorde att jag tog klivet, och när man väl bestämmer sig är det lika bra att sätta det i verket direkt.
En del av er, var på ett eller annat sätt delaktiga i beslutet, kanske genom handlingar, kanske genom peppning, kanske genom ord, som jag idag inte kan återge, för de är borta ur minnet, men de påverkade mig, ibland positivt och ibland negativt.
Att säga upp sig från något man inte mådde bra av, var konstigt, men väldigt skönt, att få bestämma själv, är kanske min grej!

Har ju även fått det som en referens från en tidigare chef

En vilja att få göra saker på sitt sätt, drivande och engagerad”

Det finns ju en annan sida av det där med ledarskapet också, den sidan som handlar om er, medarbetare och kollegor, underbara människor, som jag älskar att samtala med, peppa, hjälpa, lyssna på, stötta, umgås med, och den sidan är ju den som hållit mig över vattenytan så många gånger, och den sidan är jag jäkligt bra på om jag får säga det själv, men den är inte längre utmanande, utmanande på sätt att den tar mig vidare i livet, ger mig fler dimensioner och utvecklar just mig.



En kollega, gav mig de här fina orden som referens.

Jag skulle framhålla ditt mod och din styrka att driva det du tror på, men även att du kan lyssna och ta till dig vad andra säger. Att du tar in helheten. Jag skulle säga att du är rolig att vara med och diskutera med. Att du kan provocera ibland för att få mig (och andra) att tänka på saker och ting från olika håll.”

Med det modet och styrkan, med min erfarenhet av människor, och min starka vilja att få vara på just mitt sätt, så är det kanske ändå ett alternativ att vara sin egen, och vet ni, jag skulle kunna tänka mig att göra i stort sett vad som helst, med stor passion och inställningen att ha ett kärleksfullt förhållande till mig själv i tanke och handling, så kan jag nog det, göra precis vad som helst!

Hm......
Jag tar en tur Down Under, och ruskar om tankarna lite, så får vi se vad det blir när jag kommer hem, om jag inte råkar bli kvarglömd där nere :)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar