Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

söndag 6 november 2016

Gå och tvätta av dig!

Ja, så sa han, 25:årige sonen, när mamman kom hem efter att ha försökt skrämma, några stackars barn i grannstugan..... Den som blev räddast var nog han, sonen....

I grannstugan, bor en mamma, en pappa, och två underbara små ungar, en flicka och en pojke, varje år har de Halloweenkalas!
Jag som är så gammal, och inte alls haft Halloweenkalas för min ungar, blev tillfrågad om jag kunde komma och häxa lite, blanda en häxbrygd, och gå en spökpromenad runt huset.
De kan jag väl.....
Eller?!
Vad gör en häxa?, det närmaste häxa jag kommit är påskkärringarna på påsk, eller mamman i Familjen Adams......


Och hon är ganska snygg, och mammig på ett skönt sätt....
Den här häxan skulle vara lagom skrämmande, lagom rolig, och ja typ lagom, för det "skulle" bara vara små barn där, på festen liksom.....

Sagt och gjort, barnens mormor, fick ställa upp och måla, och fixa, häxan, och jag letade upp lite svarta kläder i mina gömmor.....

Och resultatet:


Det var liksom inte meningen att de skulle kunna se att det var jag :)
Och det tror jag inte de gjorde.....
Tanken var ckså, att de inte skulle höra att det var jag, jag umgås ju ibland ganska nära med en del av ungarna, men att förställa rösten, nja det är inte riktigt my pice of cake, om ni fattar, vilket resulterade i att det blev en väldigt tyst häxa....
"Fel i halsen"

Nåja, det var kanske inte en så intensiv häxa, som de tidigare varit vana vi, och det var inte den vanliga häxan, men det var en häxa, och jag tycker hon är ganska lik min farmor, de sorgsna ögonen, och lutningen på huvudet, som mamma skrev.....

Nja, teater är väl kanske inte riktigt min grej, inte det intensiva och skräniga i alla fall, jag är mer av en Dramaqueen, med långsamma monologer och djupa samtal på min repertoar.....
Och jag behövde inte jobba för att få munnen att se sur ut, det är ju så jag ser ut :)
Hoppas ändå att de var lite rädda, fast de skrattade gott, emellanåt!

Och, ja, jag kan le, det har jag bildbevis på:


Och vet ni, jag kanske inte behöver måla mig och klä ut mig, för att skrämma barn, det räcker att vara sig själv, tror jag :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar