Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

torsdag 7 december 2017

Födelsedagen!

Vi åkte hit, dels för att vi bägge behöver semester och sol, men mest för att jag skulle slippa allt ståhej runt min födelsedag, min femtionde i ordningen.
Att fylla femtio år, eller att fylla år överhuvudtaget, är ju kul, men lite påfrestande, så många förväntningar, så många bilder av måsten, kalas, inbjudningar, mat... Ja jag tror ni fattar. Och jag vet ju inte hur just min femtioårsdag borde firas, jag har ju aldrig gjort det förut.

Kanske precis så här, med en av de människor som betyder allra mest för mig, Stora O, att se honom och hans glädje, när han räcker mig min present och ler lite busigt, för att han lyckats hålla det hemligt och fått med sig, nja inte skåpen jag sneglat på hos Lars, men väl en bild på dem och att han köpt dem, utan att jag märkt det. Kanske för att har var så glad och lycklig, när han provade sin skräddarsydda kostym hos den trevlige lille skräddaren från Nepal.


Och ja, det ska på ärmar på kavajen också, annars hade de varit grymt snyggt med väst också tycker ni inte :)
Kanske för att jag vet att han uppskattar just mig, och gillar det han ser, trots att jag är omålad, full av myggbett och rufsig i det bångstyriga håret, när jag provar min klänning hos samme skräddare.


Om ni tänker er den klänningen, med ett långt svart pärlhalsband, svarta Mary Jane-skor, ett svart pannband som håller ner fluffet en cigarett med munstycke i handen, och lite Charleston på det.
Voila, 20-talsfest i Gula villan! Att den gröna färgen dessutom går ton i ton med mitt av kopparn i vattnet gröna hår, gör ju att det blir så gott som perfekt :)
Nåja, vi får skynda oss renovera klart, innan håret är grått, för då vet de sjutton hur det passar....

Nåja, det blir nästa fest det, eller kanske den enda, man vet aldrig?!

Födelsedagen då? Jo massor av sol på härlig strand, vi har hittat ett litet ställe där vi trivs bättre än på den exploaterade beachen vid hotellet med pool och solstolar trångt i rader, full av ryssar och deras bebisar. En strand där vi har lite egen plats, där man kan köpa en drink, gå några meter för att bada, gunga lite i den stora gungan som hänger utöver vattnet, sova lite, läsa lite, och när man blir hungrig, gå några meter utan att behöva plocka ihop alla grejerna, sätta sig vid ett bord och få in de allra godaste av Thairätter. Helt perfekt alltså :)
När vi sitter där och äter vår lunch, ringer min telefon, och det är ett jobbnummer, jag känner igen det, men kan inte placera det, svarar och möts i andra änden av en kakafoni av röster som sjunger Ja, må hon leva!
Underbar överraskning som gav mig ett leende på läpparna många gånger under dagen, ven om jag hade svårt att höra vilka det var, nu vet jag att det var mina kollegor som just nu befinner sig på ledarutvecklingsprogrammet där jag också skulle ha vart med, och det gör mig glad att de både tänkte på mig, och faktiskt ringde!
Även mor och far ringde, via Facetime, och att de filmade sin skönsång samtidigt som de sjöng hade de nog inte en aning om, då filmen visade mest deras spis :) Men kul och precis som det ska vara liksom och jag hoppas mamma köpte en liten tårta till pappa, för tårta är viktigt för honom på födelsedagar.


Efter en lång och varm dag, där man tydligt kan se vilka kroppsdelar man lyckats missa med solskyddet, tar vi oss tillbaka till hotellet, och de ringer och frågar om Housekeeping is here?
No svarar jag och drar på mig min sköna lila klänning, virar en handduk runt håret och går ut på balkongen, Stora o kommer och hämtar mig, och ber mig gå till dörren, jag kikar ut, och där står två ut hotellpersonalen, med ett litet fat med bakelser på ett tänt ljus och de sjunger Happy Birthday. Nu är det nära tårarna kan jag lova, alldeles rörd blir jag och överväldigad! Så gulligt av dem!
Thank You!


De små bakelserna, var enkla och jättegoda!

Vi avslutade min dag med att äta födelsedagsmiddag! Och även den smakar bäst i det allra bästa sällskapet, och är det så här att fylla femtio, då kan jag fortsätta några dagar till.


Och hörrni, alla ni som grattat mig på Facebook, Messenger, sms, telefon och Whats up, det betyder så mycket och jag kan knappt tacka er nog, men att ni respekterar att jag valde att åka bort, för att fira med min livskamrat utan att se mig som en svikare, det är den bästa presenten ni kunnat ge mig!

Stort och Innerligt Tack för en fantastisk födelsedag!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar