Att inte ha en aning...

Föregående natt, var en vaken natt, jag har dem sällan, men just den här natten sov jag nästan ingenting! Liksom klarvaken, jätteskumt, jag som normalt är en sovare...
Trött som bara den, jobbade jag i alla fall, och när jag körde hem, var jag nog lite för trött, men hem tog jag mig.
Att både Plupps och Lilla O:s bil stod på gården när jag kom hem, var inte så förvånande, de grejar väl inför loppisen på lördag, blev min tanke.
Går in, får av skorna, hälsar på en något fjär Betty, och ser Lilla O i köket, fika på gång.
Kliver in i köket, och säger hej, ser Söta S, Lilla O, Plupp och.......

Tilda!
Där sitter mitt barn! Vid mitt köksbord! Nu, hur blev det så här?
Och straxt brevid sitter Australian C, pojkvännen.
"Jag är hemma!" säger hon och jag får krama, gråta, krama och gråta lite till!
En konstig kluven känsla, otrolig lycka, glädjetårar och samtidigt nästan en känsla av att bli arg infinner sig.
Plupp, Lilla O och Söta S, myser bredvid, och det visar sig att de vetat om hela tiden, ända sen i April att de skulle komma just idag, men de har lyckats hålla det hemligt.
När jag stillat mig något, blir nästa fråga, hur? Och vi måste ju få Stora O att komma hem från jobbet!
Några SMS med kryptiskt innehåll skickas iväg.
Och vi ringer in mormor och morfar, de kommer som ett skott, då det troligtvis trodde att jag var i stor nöd.... (Jag ringer inte och ber om hjälp utan att jag minst har skurit mig)
Lika förvånade som mig. när de ser Tilda sitta där!
Till slut, kommer även Stora O hem, och lyckan är fullkomlig!
Alla mina ungar, utom Trygga T som jobbar, på samma plats, här, hemma vid mitt köksbord!

När folk frågar mig hur det känns att ha en unge på andra sidan jorden, brukar jag svara att det är kul, långt bort men att det funkar, att vi pratar ofta i telefon, men känslan av att ha sin allra första unge precis bredvid sig efter två år med endast telefonkontakt, är obeskrivbar!
Fyra veckor får jag ha henne hemma!
Fyra veckor!

Får man vara så här lycklig?!