Äventyraren!

Kl 05.00 igår, var vi ute en sväng, iom att det är ganska mycket djur om rör sig runt och i vår trädgård på nätterna, så har jag Betty kopplad när vi kissar morgon. Inte ett enda djur såg vi och kissande var snabbt avklarat. Vi gick in och satte på kaffe, startade datorn, och läste nyheterna.
Vid 06, var det dags för matte att till kaffet inta en cigarett, så vi gick ut igen, jag med en kaffekopp i handen och en cig, och Betty fick ta en egen tur ut i trädgården.....
Trodde jag....
När jag efter en halv cig tyckte att det var så tyst och varför kommer hon inte runt hörnet som hon brukar? Så jag tog en tur runt hörnet, och såg ingen hund, ingen nere vid staketet, ingen hund alls....
Shit också, hon har tagit en tur över staketet!

Gick in, hämtade visselpipan, visslade och ställde upp grinden, hon brukar komma, och då krafsar hon på dörren och ordningen är återställd.
Men icke sa Nicke.....
På med kläder, ett koppel i fickan, och visselpipan runt halsen, och jag tar en tidig promenad mellan husen i byn, inte ett liv!
Hem igen, tar med mobilen tar Volvon runt tjärnet, upp på skogen, visslar och lyssnar.
Tyst som i graven.
Nu har hon varit borta tre timmar!
Hem, blir bjuden på lite ägg och bacon av min man, men vem orkar äta, när hunden är puts väck?

Efter frukosten, tar vi tillsammans bilen, åker, stannar lyssnar visslar, småvägar, i skogen, och väl tillbaka i näs, tar Stora O en tur upp på skogen, jag går genom byn igen.
Tar sedan turen ner till nedre grannen, går genom hästhagen upp mot skogen, och fortsätter där, visslandes, ylandes och ropandes, men inte ett liv.

Möter Stora O, som kom från andra hållet i skogen, och gemensamt tar vi oss tillbaka till bilen, nu har hon varit borta i fyra och en halv timme!
Han börjar prata om att hon kan ha fastnat i nåt gryt och inte tar sig ut, att de sett Varg där vi går, att vi troligtvis inte ser henne nåt mer....
Det brukar vara jag som är dramatisk....

Tillbaka till den parkerade bilen, sätter vi oss och min mobil ringer.
"Hej, det har precis passerat en liten hund här hos oss!" Grannen.
"Bra tack, då är hon på väg hem" Svarar jag och vi far hem.

Och där på trappan, står en något förvånad Betty!

Skitig, och trött, irriterad i ögonen ser hon på mig med lite förebrående blick, varför ar inte ni hemma när jag kommer?

Nåja, hon är hemma, och fem timmar var hon borta.
Hon verkar hel, jag duschar av henne, jord, fästingar och miljoner små pinnar....
Och resten av dagen tillbringas i horisontellt läge.....

Det kommer fortfarande grus och jord från hennes ögon, troligtvis har hon haft huvudet i ett gryt....
Men hon är hemma, trött och törstig, men hemma!

Anspänningen gav matte en "Kan-Inte-Äta" dag, men vad gör det, vågen visade ett kilo mindre än vanligt :)

Och kanske är det med hundar som med oss, när värmen nu släppt taget och mer normala temperaturer återkommit, så återkommer energin.

Tack för allas support på Facebook, delningar och att ni hållit utkik!

Och för er alla som funderar, det finns inte ett spår av svamp i skogen...
Inga bär, Ingenting, mer än kanske en och annan äventyrare från Östtomta