Helgerna går alldeles för fort!

Jo, det är så, det går så fort så man nästan inte hinner med...
Iofs går även veckorna fort, fast på ett annat sätt :)

Startade lördagen med att skicka med Plupp lite torkade trattisar när hon skulle på Höstmarknad med alla sin alster och kaktusar.

Tror inte hon sålde några mängder, men jag tror att det kommer finnas små burkar med kärleksfullt torkade trattkantreller på Sköna Rum i Arvika från idag om någon är sugen :)
Och skulle någon av er vilja ha mer, så hojta till, här finns, så det räcker och blir över.

Efter att vi besökt henne en sväng på marknaden var det dags för Kvalmatch för Värmskogs A-lag till div fem, och det gick ju bra.
Känns också extra bra att publiken inte svikit på hela säsongen :)

Kvällen tillbringades hos en lycklig femtioåring :)

I hennes nya hus i Karlstad, åts god mat, pratades och firades det. Mycket trevligt!

8 färgstarka kvinnor, här illustrerade av bästa Mia Älegård. Vill just du se mer av Mias alster, finns hon på samlingsutställningen Änglar och Demoner på Plaza Hotel  Vernissage 27/10, ta en ur vet ja, du lär inte bli besviken!

Dagen efter ett femtioårskalas får man vara trött, vilket jag givetvis var efter att ha kört hem vid tvåtiden och sedan vaknat före åtta i vanlig ordning.
Ett antal pelargoner plockades in i jordkällaren för vinterförvaring, och några amaryllislökar plockades in istället.
Och medan matte var tråkig och gick fram och tillbaka mellan altanen och jordkällaren passade Bett på att kultivera lite i trädgården......

Hoppsan, vilka hål det blev!
Och lyckan fullkomlig när hon till slut fick fram några sorkbebisar!
Nåja allt går att gräva igen, och några sorkar färre är ju faktiskt helt okey, även om hon såg ut som en lerhög efteråt!
En tur till skogen han vi också, men svampen lät vi stå kvar idag. Jag har så det räcker om man säger så....

Alltid mamma!

Sitter här och blir alldeles blöt i ögonvrån, med en klump av glädje i halsen...
Kanske beror det på vinet, för det kan väl definitivt inte bero på en fånig köttbullesång?

Men att se sin unge, nästan live från andra sidan jorden, sjungandes i en kör på svenska kyrkan i Melbourne, se att hon är lycklig, och sjunger av glädje och egen vilja, skrattar och är glad det är så stort! SÅ STORT!

Åh vad jag längtar efter henne ibland!

Ja, jag vet att hon är 27 snart 28, men mamma är man väl för hela livet, eller?

Här kan du se ett klipp, med en fånig köttbullesång :)

Utan katt?!

Betty är helt galen, hon "hör" saker under vedspisen i köket....
Bland veden som ligger där i utrymmet för just ved som ska eldas i den lilla vedspisen, finns "något" som lockar henne till att bli just galen....
"Något" kan vara blåst i skorstenen, eller kanske en mus?

EN MUS??!

Och jag som inte har nån katt???!

Jag har ju en Betty iofs, men en mus är inte som en grävling eller en snok, stor och synlig för matte, en mus är väldigt liten, och kan gömma sig både här och där.....
Men hon ser i alla fall till att den inte kommer fram, så jag behöver se den...
Men bara vetskapen om att den eventuellt kan vara där, ger mig rysningar, den känslan hjälper inte en Betty mot, faktiskt inte ens en katt...

Att vara kreativ?

Ja, vad är det?
Är det att vara påhittig, att hela tiden komma med nya infall, vinklar och idéer?
Eller kanske att genomföra dem?

Inte vet jag....

Uppdraget jag fick, att göra nåt kreativt, där jag snabbt kopplade till mig några fler, och sedan lyckades tråckla mig ur det, till att bli en stöttande kreativ del i det stora hela, jo det är väl typiskt mig, eller kanske ganska kreativt.....

Nåja, en megastor bit kartong, några tuschpennor, penslar och en låda med akrylfärger, kan ju bli rätt kreativt, eller helt tomt?
Vi får väl se....

18 saker om kreativa människor som du bör känna till...

Jo, så kan det vara, jag kanske är kreativ trots allt.... :)

Lite mer svamp har det blivit, och en till tork :)

Nja, jag har inte "vågat" dela fler bilder med svamp....
Ni tror väl att jag blivit tokig, vilket jag inte blivit, bara besatt, precis som varje höst!
Efter att ha fått med mig en proppfull kasse hem på lördags eftermiddagen, så fyllde jag bägge torkarna, och fick bort alltihop från bänken direkt!
Jo, för jag köpte en tork till, på en köp och sälj sida på facebook, och alldeles i närheten, till halva nypriset :)

Och igår, söndag sålde jag några påsar färdigtorkade, så torken har snart betalt sig själv :)

Sen kom det två sköna bönor, som följde med till skogen.

Plupp var helt begeistrad av en stor myrstack och massor av svamp, så nu har jag hela bänken, torkarna och tre stora degbunkar med rensade, som väntar på att bli omhändertagna igen.....

Nåja, det finns väl fler som vill ha :)
Och om kriget kommer....

Arbetsfördelningen 😊

Sitter på en sliten och lite kall trädgårdsstol av plast, den har en gång varit vit, men är nu mest grådaskig.

Lite kallt om fingrarna och rumpan är det faktiskt, även om solen gör tappra försök att tränga igenom molnen.

Det är septembers sista dag, luften är så där underbart klar och frisk som den kan va på hösten ni vet.

Den andra hälften av oss målar! 

Stånde på en upphissad korg i traktorns lyftanordning, vilket givetvis kräver att någon håller koll på säkerheten 😜

Med en kaffekopp.

Som det bildats skinn på av grädden sitter jag bara här och tänker att arbetsfördelningen är rätt okey 😊❤️

Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

Att uppfatta

Funderar en del på det här med att vara ärlig. Att säga saker, helst utan att såra, och helst att uppfattas som ärlig.
Inte för att det är något som jag ofta tänker på, för jag är ärlig.
Har inte riktigt förmågan att fara med osanning, kanske för att jag har svårt att komma ihåg allt jag säger, och allt jag tänker, och då är det bra att vara sig själv och därmed ärlig.
För det är väl det det handlar om? Att våga vara sig själv?

Kanske är det så att det inte är sändaren som är oärlig, det kanske är mottagaren som uppfattar budskapet på ett sätt som upplevs oärligt.
Typ som med "fake-news"?

Det kan ju faktiskt vara så att man när man hör, läser eller ser någonting väger in sina egna erfarenheter, upplevelser, rädslor eller förutfattade meningar i budskapet?
Eller?

Man drar snabbt en slutsats och hjärnan har nog förmågan att ta den enklaste vägen, istället för att stanna upp och fråga sig, kan det vara så? Hur tänkte de här? Hur menar du, kan du utveckla?
När jag tänker efter så är jag inte speciellt bra på det, att stanna upp alltså. Och då blir det lätt missförstånd.

En annan grej kan vara undanhållande av information, man ger, eller får inte hela bilden, sändaren kan undanhålla delar som kan såra, för att inte göra mottagaren ledsen.
Man tror att mottagaren har mer information än vad den har, vilket kan ge luckor och plats för egna tolkningar. Det gör jag troligtvis ofta, då min tanke ibland är allt för snabb för att vara nyttig för alla.
Ibland när man tänkt kan man tro att alla haft samma tanke, känns det igen?

Andra förvecklingar kan vara när någon kommer tillbaka, för att diskutera något som hänt, det kan vara en för mig helt främmande händelse, då man inte alltid lägger samma sak på minnet, vi uppfattar olika....

Så nästa gång någon av er funderar på om jag är ärlig, far med osanning eller ljuger, Fråga!
Jag lovar att svara så ärligt jag kan, utifrån mina egna upplevelser.
Och det kan ju faktiskt vara så att vår upplevelse av en gemensam sak, är helt olika?
Ingen av oss vill sitta där med lång näsa, eller hur?

Katten mår bra!

Till alla er som undrar hur det går med den utflyttade katten....

Hon mår bra, sitter gärna på balkongen, busar och har slutat jama.
Det blev en stadskatt ;)

Nya hunden, trivs, är skitig som en golden ska va, rusar glatt i skogen, och blir tuktad av en terrier och en tant med blomspruta ;)

Hej vad det går!

Hösten, katten och 100 år.

Hösten är här!
Jag tycker om höst!
Frisk luft, lagom varmt, nåja lite regn också, som ibland står som spön i backen, som gör att jeansen blir blöta när jag är i skogen. Regn som gör att skogens läckerheter ploppar upp ur marken som svamp......
Och lite har det blivit under helgen :)

På lördagen blev det en megakasse, bänken full......

Och på söndagen, ytterligare en :)
Torken har fått bekänna färg under helgen, och min armbåge, som burit hem det från skogen....

Katten har flyttat, och det verkar gå bra, även om hon håller dem vakna på natten, Plupp sover med hörselproppar ;)

Inte helt enkelt att flytta en gammal dam, från utekatt till innekatt.....
Fast jag tror det är själva flytten som är konstig för henne, hon har ju helst varit inne även här, dock inte sedan Mae-Bee kom in i familjen :)

Åsså har vi varit på fest!
Så kul!
Massor av härliga Stora Enso anställda på CCC i Karlstad.
God mat, kul uppträdanden, dans och goa människor!

Kan knappast bli bättre!
Och hörrni, har jag berättat att jag gillar mitt nya jobb?!
Nio månader nu, och det är kul!

En katt, del fem!

För första gången 35 år, är hemmet utan katt!
En väldigt konstig känsla faktiskt....
Ingen so stryker sig mot benen, ingen som sitter på min axel, ingen som behöver passas för att slippa bli uppvaktad av hundarna....

Men det blir bra tror jag!
Wilma har flyttat till stan, och det var väl dags, när hon är femton år?
In till Plupp och A, samt Lilla Lyset, som plötsligt fått en syster.
En systerkatt som aldrig brytt sig speciellt mycket om andra katter, som aldrig bråkat, aldrig kissat inomhus annat än på lådan, bara äter mjukmat som är i sås, och hon slutade jaga möss för nåt år sedan....
Det kommer att bli så bra tror jag, även om Lyset kanske inte var direkt överlycklig över sin nya syster.

Nu håller vi tummarna att det fungerar!
Håll, Håll, Håll!

När jag blir gammal, och inte orkar med intensiva Terrier och Golden, då blir det en ny katt, för det är rätt mysigt!

En katt, del fyra!

Efter att ha tillbringat nästan två veckor i veboden, ska vi försöka flytta Wilma hem till hennes rättmätiga matte idag. Hon är ju egentligen Plupps katt.
Plupp fick henne 2002 när hon fyllde 7 år, så Wilma är 15 år, och att flytta hemifrån, ut i vebon, när man är femton år, kan väl aldrig vara bra....
Att däremot flytta hem till stan och bli lat innekatt då, och få en lillasyster att titta på, det kan ju vara en bra lösning.
Nåja, vi vet varken om vi hittar henne, får tag i henne eller om det fungerar i lägenhet och med Lyset än.....
Så fortsättning följer.....

Alltså, det här med världen.....

Det är lite otäckt, det som händer ute i världen.
Stormar och översvämningar här och där.
Galna makthavare, som prövar bomber eller provocerar....
Var ska det sluta liksom?

Här i Värmskog, är vårt största problem att jag inte har något mer att förvara min torkade svamp i. Påsar håller sig inte så bra i jordkällaren, behöver små hinkar med lock, någon som har?
Ett annat ganska stort problem är att katten inte ätit maten idag som jag ställde ut till henne i morse. Jag och barna, de två större av brorsbarna, kollade i alla fall i vebon efter katten ifall hon var sjuk eller nåt, men där va hon inte, så hon är väl ute på tur, det brukar hon ju vara, så hon har nog käkat upp maten i morgon :) Tur jag fick hjälp.

Men ute i världen, där händer det grejer, och på nåt vis tror jag det kan påverka även oss, då kanske vi ska sluta tjafsa om skitsaker som flyktingar hit eller dit, eller polisresurser, eller flygskatt. Kanske blir vi själva flyktingar, i vårt eget land typ?
Vi har i alla fall svamp... Om jag nu hittar nåt att förvara den i :)

En Katt del tre

Ja ni, det här med ny hund, dessutom vuxen när den flyttar in, det var inte helt enkelt....
...För Wilma!

Wilma har efter senaste överfallet, där faktiskt Betty var hårdast mot henne, men Mae-Bee äve var tuff, valt att flytta ut i veboden....
Nu sitter hon där, tittar ut genom fönstret och är tovig och har fullt med skräp, fröer och pinnar i pälsen.....
Jag har klämt igenom henne, och sett att hon inte är skadad på något sätt, mer än att hon är rädd och väljer att inte gå in mot gården.
Hon kommer och kelar, dvs sitter på axeln när jag ropar, men hoppar snabbt ner när jag går mot gården, in till bestarna vill hon inte....
Och vem väljer det liksom, när de ser ut så här:)

Frågan är vad vi ska hitta på?

Mat har hon också fått, i mitt garage, som ligger vägg i vägg med vebon, men hon kan ju knappast bo där i alla evighet?
Tvinga henne in, är heller ingen lätt match....
Jag vet att hon var rädd länge för Betty när hon kom, och det löste sig till slut, men den här gången blev det väl antagligen för tufft, för så här länge har hon aldrig valt att hålla sig undan....

Kanske kan hon flytta till sin rättmätiga matte i stan? Bo tillsammans med Lyset, inne i lägenhet?
Får kolla det med Plupp!

För så här kan vi inte ha det!
Det är ett som är säkert.

Och Mae-Bee, som mår så bra, har fått fart på mig, och Betty, tänker jag inte lämna ifrån mig.

Och de kan hålla sig lugna också.....

Även om en viss kattnärvaro, triggar ett helt annat beteende.....

En Katt, del två :)

Plötsligt hör jag något, när jag ska sätta mig i bilen och åka till jobbet, ett lite rasslande ljud från vedboden, som ligger alldeles intill mitt garage.
Det är mörkt där inne, bara fönstret lyser upp lite, och där i motljuset från fönstret ovanpå vedhögen är det en siluett, en siluett av en katt!
"Wilma!" lockar jag, och genast börjar Mae-Bee skälla i hundgården när hon hör min röst. Det är Wilma, hon ser lite tilltufsad ut, men hoppar snabbt ner mot mig, slinker dock förbi, på sitt rinnande sätt att röra sig, och ut bakom garaget.
Mae-Bee skäller fortfarande, jag suckar lättat, hon är inte skadad av överfallet igår, det enda som verkar vara skadat är hennes stolthet....

Så, nu vet jag att hon är hel, dock inte inne än, men när hon väl kommer, så är hon troligtvis vrålhungrig, trött och blöt.

Tips någon, på hur jag får Mae-Bee att fatta att även Wilma bor här och bör vara fredad? Jag har aldrig haft en kattgalen Golden förrut ;)

En katt!

Efter en liten skogstur, med Bästa S, där vi hittade jättefina Karl-Johan och kantareller, så återkommer vi till huset, släpper som vanligt ut hundarna ur bilden och in på gården....
Vad jag inte visste, men borde ha tänkt på, var att Wilma satt på verandan.
Och hon fick sig en rejäl omgång av två taggade hundar, som hejade på varandra, och blev ännu mer på "hugget" när matte kommer, skrikandes för att få slut på fighten.
Hundarna togs resolut undan och Wilma drog vidare...
Vet inte hur det gick med henne, men hittade en tappad kattklo i pälsen på bröstet på Betty senare.....
Wilma har inte visat sig sen dess, och jag har ropat och letat, förhoppningsvis gick det bra.
Ser ni någon svart liten långhårig katt som är rädd och ensam i Näs, så hör gärna av er!

Att få en ny "annorlunda" Guling till Lillasyster är inte enkelt, när man är en äldre kattfröken :)

Ett Bananskal!

Sen Mae-Bee kom har vi undvikit leksaker, ben och annat som kan skapa konflikter i form av konkurrens, det enda de fått konkurrera om är husse och mattes uppmärksamhet.
Men igår, så small det!

Mae-Bee, tog ett bananskal, och klev lite stelbent iväg med det, vilket gjorde att Betty tyckte att det här kan inte vara okey, eller det där är mitt, eller så såg hon bara chansen att äntligen få säga till dn där envetna lilltjejen som envetet vill leka hela tiden.... Man vet inte vad som rör sig i skallen på dem.
Hur som helst så skulle hon ta det, och när Mae-Bee inte vill släppa då smäller det!
En riktig fight alltså, en sån där, där man som matte inte vill stoppa in händerna om jag säger så.....
En hjälpande husse, ett planteringstråg med vatten i och fighten är över, efter att de rumlat runt i trädgården en stund.
Betty ger sig ju inte, om man säger så, dock la Mae-Bee ner ganska tidigt, men lät ändå inte Betty förstå att hon vunnit "Bananskalsfighten"
Mae-Bee var ganska spak, och sökte stöd hos matte, medan Betty mest gick runt som en tupp efteråt.

Resultatet: Några hål i halsen på Betty, inget på Mae-Bee, mer än några förlorade hårtussar.

Ingen lek under kvällen, bara lite jufsande av Betty på Mae-Bee, som plötsligt bara står still och inte svarar med lek = Betyder? Kanske att Betty är den som rangordnat sig högst?

Jag har tidigare haft såna här uppgörelser, mellan mina tikar, och det har oftast gett en annan rangordning, och lugnet har lagt sig, kanske var det nödvändigt nu. Mae-Bee, har varit grymt enveten med sitt lekande, och faktum är att jag förstår att Betty till slut tröttnar, samtidigt som hon tycker det är ganska roligt också, svår ekvation.

Nåja, nu gick det bra, och min tanke kring att inte ha några leksaker ben eller annat som de kan bråka om, är nog helt rätt....
Och att Mae-Bee, är med intresserad av matte, än av nya syrran, är ju inte nån nackdel precis :)

Begriper inte....

Hur det kan bli lockigare och lockigare, kanske är det så här lockigt nu, för att det varit instängt i nio månader?
Har läst om någon mer som fick grymt lockigt efter att hon hade haft dreads....
Nåja mitt har ju alltid varit lite bångstyrigt, och har blivit lockigare och lockigare för varje år :)

"Ont i Håret!"

Ja, begreppet har jag hört förut, även om de som tidigare sagt det i min bekantskapskrets avsett typ alkoholrelaterade orsaker än den jag har idag....

Vi plockade ur alla dreadsen igår, Bästa Plupp och Lilla S, slet och pillade, med kam sax och fingrar.

Nu, kan jag köpa MC och en passande hjälm :)
Och jag kan berätta att det gjorde ont, gör ont än, men också att det var väldigt skönt att massera hårbotten när jag tvättade ur alla oljerester :)

Fem veckor!

Nu har hon bott här i fem veckor, Lilla Mae-Bee :)

Och det går bra, en helt underbar hund, som passar mig bra!
Tänk att det ibland slumpar sig så bra!

Den enda som kanske inte gillar vår nyinflyttade familjemedlem, är katten, Vilma. Men det borde lösa sig så småningom. Ibland funderar man över hur hundarna egentligen tänker, Vilma är ju Bettys kompis, men efter att Mae-Bee kommit så är Betty ganska tuff på Vilma, försöker liksom "ta" henne.. Speciellt om Mae-Bee är i närheten och ger signaler över att hon ska fram till henne, vips så kommer Betty till undsättning (om det är för katten eller Mae-Bees skull vet jag inte) Men hon går liksom emellan på att ganska hårt sätt. Kan vara hennes sätt att skydda katten, vilket katten givetvis inte förstår, eller hennes sätt att visa Mae-Bee hur man hanterar det lilla svarta monstret.
Nåja, katten reder sig, det krävs lite handpåläggning från matte dock ;)

Annars trivs de bra tillsammans, Betty och Mae-Bee, leker intensivt, går tillsammans på promenaderna utan lek, och springer glatt i skogen och upptäcker saker. Det enda de inte gör tillsammans är äter, då har jag dem åtskilda, för  även o Bettys favoritsyssla inte är att äta, så vaktar hon gärna sin mat, och just den konflikten vore himla onödig.

Tror faktiskt att livet med hundkompis, stor inhägnad gård, och massor av promenader och skogsturer passar Mae-Bee rätt bra och det känns väldigt skönt!
Det passar dessutom mig väldigt bra, att ha en svansviftande Golden i huset, som gärna sitter nära och alltid är villig till både det ena och det andra.
Fem veckor som sagt, det går fort!

"Att gå vilse i Balsaminerna!" Betty Bloggar

Ibland, när jag kommer ut på morgonen, känner jag något väldigt märkligt. Det är liksom en doft av nåt spännande, och eftersom att jag är hund, så känner jag väldigt väl alla spännande dofter, mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått nåt luktsinne alls faktiskt...
I går morse, var det en sån morgon, lagom varmt, lite skumt, för våran matte väcker oss grymt tidigt, och där på gärdet bredvid våran trädgård, utanför staketet som de satt upp, var det något, tror jag. Jag tog ett skutt över staketet, det som de tror är tillräckligt högt för att jag inte ska ta mig över, vilket jag faktiskt gör, även det mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått hoppförmågan heller om ni frågar mig :)
Nåja, på nåt sätt så verkan hon i alla fall höra bra, för hon, matte alltså, hör när jag hoppar över staketet, och kommer rusande, jag struntar oftast i henne, men just idag var den spännande doften vid grannens båt, så jag kollade den, och då är jag ju ganska nära hemma faktiskt, lite för nära för att springa runt på byn liksom, så jag tänkte att jag tar vägen nedanför staketet mot sjön, tillbaka till trädgården.
Nu har ju inte min husse, ni vet han som de kallar Stora O, hållit ner buskar och träd där som han borde, för han gillar ju sjöutsikt liksom, så jag tog vägen genom vass och balsaminer, bland sälg och asp, och plötsligt kände jag inte igen mig..... Och inte blev det bättre av att den där nya syrran jag fått, stod och skällde på mig som en tok! Jag hörde min matte ropa, och hon var nära, men åtvilket håll skulle jag gå?
Så jag stod still, lyssnade och väntade.
Väntade och lyssnade.
Och plötsligt hör jag hur hon, matte alltså, vänder sig om och lämnar mig!
Hon går?!
Utan att hämta mig??
Bäst att gnälla lite!
Hon går ändå??
Då skällde jag...
Pust, hon kom tillbaka, med Hussen, som kom genom slyn och balsaminerna, medan matte stod kvar innanför staketet, jo jag såg henne.
Husse lyfter upp mig, äntligen liksom, och bär över mig till min matte, som jag faktiskt blev rätt glad över att få vara med just då...

Nu tror matte säkert att jag fattat att jag inte ska bry mig om de där lukterna och hoppa över staketet och springa runt lite, för att gå vilse i Balsaminerna var egentligen inte så trevligt...

Men smart som jag är, så planerar jag att gå åt andra hållet nästa gång :)

Håll er undan från Balsaminerna, det är mitt råd ;)

//Betty

Att vakna först, tyst som en mus :)

Vet ni hur mycket det låter när man sätter i ett kaffefilter i bryggaren? Eller när man ställer ner en kaffemugg på bordet, skjuver en stol med metallben på ett klinkergolv eller knappar på datorns tangenter......
Nej, jag tänkte väl det!
Men när man ska vara tyst som en mus, för att övriga fem sköna bönor sover längre än tant och inte alls kan förstå hur man kan vakna typ före 6 på helgen, då låter allt man gör väldigt mycket.....
Vattenkranen när man fyller kannan tillbryggaren, morgonhostningarna, ljudet när locket på kaffekannan skruvas till, ljudet av dörren som sakta öppnas och som sagt, ljudet av tangenttryckningarna på datorn....
Men jag försöker, jag gör faktiskt det.

Hur som helst, alla dörrar in till de sovande vännerna är stängda, nåja förutom den som snusar sött på sovloftet precis ovanför där jag sitter, jag har fått mitt morgonkaffe och min morgonrök, och jag har verkligen försökt vara tyst, tyst som en mus......
Det enda som hörs är ett läss brusande ljud från kylskåpet, ett lite pulsernade sus, som finns där i bakgrunden hela tiden, mitt försiktiga knappande på datorn, och en av vännerna som darar små timmerstockar i rummet brevid :)


En helt underbar helg har vi haft, och det är snart dags att skiljas åt igen, skiljas åt från gemenskap, nya minnen, upplevelser och fysisk närvaro, men nära finns vi ju fortsättningasvis också, via messenger, Facebook och i tanken.


Ni skulle bara veta så mycket klokhet det finns i den här stugan just nu, iofs just nu i vila, men om det varit mätbart så tror jag klokheten och öppenheten skulle slå i bott på mätaren. Jag är grymt stolt och glad över att få vara en del av den klokheten, av den gemenskapen och av all den kärlek, delaktighet, samhörighet som strömmar ut och omsluter oss. Man borde kunna förpacka lite i en påsa, ta med hem, och tanka av lite när man som mest nehöver det....
Kanske var det just nu, den här helgen jag verkligen behövde det, för veckan har delvis inneburit en del mindre bra upplevelser som behövde bearbetas...
Man kan ju använda sig av de influenser som man fått under helgen, att möta kloka kvinnor, mitt i livet som en själv, och som dessutom står utanför ens egen vardag med alla de funderingar och ekorrhjul man har, gör ju att man får lite nya infallsvinklar. Man kan kanske ta fram rösterna av dem och liksom rådfråga i tanken, för att komma vidare, ibland kan man kanske använda sig av det, någon typ av andlig coachning, när saker och ting blir tunga, jobbbiga eller bara svåra. Man kanske till och med kan använda sig av nätverket via de forum vi delar :)


Nåja, nu är helgen snart slut, de andra vaknar nog till om en stund, kommer ut ur sin tillfälliga krypin, det blir buller och bång, frukost, ljud och samvaro igen, och min ensamma morgon, som jag värdesätter så mycket oavsett var jag befinner mig i världen tar slut, den nya dagen startar, och det blir första dagen på resten av mitt liv, fylld med erfarenheter, kärlek och samvaro, kliver jag vidare, starkare, mer uppfylld och rikare på vänskap. Kliver vidare hem till Stora O, som tålmodigt varit hemma med hundarna, fixat avlopp och ätit grillad special, hem till arbetet som jag stormtriva med, även om det stormar ibland, hem till hundar som villkorslöst älskar just mig, hem till tystnaden i mitt eget hus...


Jag har vaknat först i två dagar, okristligt tidigt enligt de flesta, men jag har i alla fall varit tyst som en mus, det har jag

Femtioåringar på tur!

Till helgen ska jag tillbringa dagarna med några sköna bönor!
Sköna bönor, som gemensamt med mig har, en femtioårsdag under året, har gått högstadiet samtidigt, har levt liv långt från varandra men ändå nära och där det kändes hur bra som helst sist vi träffades :)

De här, femtioåringarna som egentligen är sju, men nu bara blir sex till helgen, ska tillbringa helgen i en stuga i Branäs...
Branäs, låter snö, för mig, men det är fortfarande sommar.
Någon är hurtig och vill springa eller motionera, någon dricker helst vin, någon vill bara sova, någon vill leka och någon tänker mest på mat, jo vi är väl som folk är mest antar jag, och det är ju just det som gör det så härligt, att vi är olika, men ändå lika, långt ifrån varandra, men ändå nära...
Ja, ni fattar :)

Om det nu, mot förmodan, skulle bli driv-is, spöregn och åska, så tänker jag några spännande aktiviteter som passar ett gäng tanter på typ femtio år.

Virkmaraton.
Frågesport.
Roliga lekar.
Sanning och Kånka
Musikquis.
Charader
Vin

Jag tror vi överlever!
Och jag ser fram emot det mycket!

Bajsdag!

Stopp i avloppet på en fredagkväll..... Hur kul på en skala?
Upp med locket på brunnen, ja här på landet har man egen brunn, modern och miljövänlig, vilken ska tömmas en gång per år, något man betalar för hos kommunen.
Helt fullt och ej tömt, och vi började fundera, det är minst 14 månader sen de var här och tömde....
Hittar ett journummer till företaget som nu tömmer avloppsbrunnarna i kommunen, på kommunens hemsida, ringer....
Får svar av en något förvirrad man, beskriver mitt problem, och han ber att få ringa upp.
Upp ringer vad jag uppfattar som hans chef, vilken beskriver att de tagit över i våras, och att de förra företaget låg efter med tömningarna och att de inte hunnit i kapp.
Han lovar att jag ska få tömt tidigt lördag morgon, och att om det inte är "fullt" så får jag en extra kostnad. Ok, jag tar den, men ni har inte varit här, det är fullt!

Det var fullt, brunnen tömdes, och jag kunde spola våra toaletter igen.

Men köksavloppet fungerar fortsatt inte....
Troligtvis har det stoppat upp mer i den stammen, än i den som går på det nya, vi ha två utlopp från huset, ett gammalt och ett nytt, som går ihop i en, till den 7 år gamla avloppsanläggningen.

Jag lämnar Stora O hemma, med bilmaskin, högtryckstvätt med "iller" och tar en välförtjänt dusch, för att sedan bege mig till Longs Hembygdsgård, där jag håller en liten trevlig vigsel.
Klart mycket trevligare ställe att vara på än bland bajsvattnet här hemma ;)

Hemma igen, har Stora O bilat upp runt den golvbrunn av gjutjärn vi har i källaren, för att försöka hitta en utgång att köra ner "illern" i, utan resultat, han har också lyft av den gamla toastolen vi har i källaren, och där hittade han stammen ut, men stopp är det.....

Ringer grannen och frågar om lite propplösare, vilket han har, så nu verkar det, och vi tog kvällen, fortsätter köra Högtryckstvätt i morgon, och ösa upp det som rinner tillbaka i golvbrunnen.... Mitt ansvar är att ösa..... Smutsvatten, hur äckligt som helst!

Nåja, funderar samtidigt lite på mina ungar som letar hus, de borde va med nu, så de fick se fördelen med att bo i lägenhet ;)

"De där med en lillasyster" Betty Bloggar

Nu har hon varit här i två veckor, fattar ni två veckor! Det verkar som om de aldrig kommer och hämtar henne, som de brukar göra när jag får nya kompisar.....

Min matte, hon jag bor hos, säger att vi behålla henne, vad nu det betyder?
Hon tar mycket plast, går emellan mig och min matte, vilket iofs inte är så svårt, jag håller ju lite avstånd, för att skydda min matte mot otäcka odjur, typ ormar, grävlingar och katter och sånt, men hon är hyfsad och låter mig få godis från mattes hans också...
Hon vill gärna leka, helst hela tiden, och jo jag är med på noterna men nån måtta får det väl vara, i alla fall när det regnar.....

Då vill jag hellre ligga inne, än vara ute på gården och hoppa omkring....
Och inne leker vi inte, det har min matte bestämt :)

Katten, den hjälps vi åt att försöka bli av med, och tänk vad mesig den är.... Piper så fort vi biter lite på den.... Matte kommer som ett skott, tar den på axeln och så får den mat?! Sen får den gå ut, och inte vet jag var den tar vägen, men borta blir den, till nästa gång den kommer, blir lite biten på, piper och får mat....

Nåja, hon är rätt okey, den där nya, som min matte kallar för min lillasyrra, och jag tar min nya roll som familjens tant på största allvar, nån måste ju styra upp här i huset!
Eller hur?!

Det blir Thailand!

Vi var på väg dit redan förra vintern, men då blev det spontant till Kap Verde istället.
Nu blev det spontant till Thailand bokat :)

Har inte en aning om hur det är där, men Phuket, Kao Lak, där vågen gick in, blv det i alla fall, och laddad med solhatt, bikini, solcreme och pocketböcker, ska vi nog överleva där i två veckor när jag kliver över på "Dösia"