Mördarveckan slut!

Ja ni, att tant har feber hör verkligen inte till normalläget. Men i måndags hade jag det när jag kom hem efter eftermiddagsskiftet. Kände redan på jobbet att något inte stod rätt till, frös om händerna när jag skulle skriva dagens noteringar i dagboken, så jag fick ha handskar på mig.... Jag som normalt är så varm....
Nåja två dagar i sängen, tisdag och onsdag, sen var jag lite piggare på torsdagen och hade nog klarat att jobba då, men var hemma även torsdag natt. 3 dagar sjukskriven, när hände det senast?
Fredagen var ju rean till Ullared inplanerad, jag, Stora och Lilla O och Söta S, skulle åka dit, men, även Stora O låg med feber från onsdag så vi fick snabbt planera om, och skulle jag orka?
Nåja, Plupp åkte med mig istf Stora O, så vi kom iväg, sliten och trött, men hur svårt kan det vara tänkte jag.....
Nej jag har aldrig varit i Ullared tidigare!

Men det var helt okey, och bråttom behövde jag ju inte ha, det gick ju att strosa runt där inne hur länge som helst, och ju längre jag gick desto dyrare blev det!
Vi fyllde bilen!
Så nu har tant lager av Balsam, Kaffe, tvål, ja allt som jag tror jag behöver....

Och lite till.....
Var även inne på Scorettoutlet, och fick mig ett par låga Dr Martens, röda :)

 Och ett par Ecco att ha under våren ;)

Tänk vad lycklig man kan bli av att handla....
Och det kanske var tur att han, Stora O inte var med, han är ju mer shopaholic än mig, så dåhade det med all sannolikhet blivit ännu dyrare!

Med nästan 70 mil i bil, några timmar på GeKås i Ullared, och massor av mys med mina ungar, så väntade ett extra fm skift på söndagen.....
Så, nu är den veckan slut, och det blev plötsligt en ledig måndag.
Och ja tant är trött.... Och hostig, för nu kom hostan......
Och på onsdag drar vi igång en ny skiftperiod igen, men vi smygstartar i morgon med en skiftlagsträff.

Det var en riktigt tuff mördarvecka, men nu är den över :)

Tre och en halv vecka!

I tre och en halv vecka har jag varit fullkomligt hel!
Efter mitt livs överraskning när ungen med pojkvän plötsligt satt vid mitt köksbord, fick jag ha dem hemma till låns.
Nu har de rest tillbaka, och resan har gått bra och det var skönt att vara hemma enligt utsago.
Kvar finns mamman, som återigen vårdar en tredjedel av sitt hjärta, där en bit fattas, nej inte fattas, det blev för dramatiskt, jag har den kvar, men det är först när man tydligt känner skillnaden av att ha dem nära eller långt bort som man känner den känslan.

Oj, vad det här blev känslosamt då, men det är ganska känslosamt faktiskt även om jag många gånger är ett stoneface och verkar ganska okänslig.

Nåja, livet går vidare, jag vet att hon har en underbar pojkvän, att hon mår bra och klarar sig själv, helt normalt när man är nästan 30, eller hur :)

Nästa gång vi träffas är det förhoppningsvis vi som åker till henne i Australien.

Att inte ha en aning...

Föregående natt, var en vaken natt, jag har dem sällan, men just den här natten sov jag nästan ingenting! Liksom klarvaken, jätteskumt, jag som normalt är en sovare...
Trött som bara den, jobbade jag i alla fall, och när jag körde hem, var jag nog lite för trött, men hem tog jag mig.
Att både Plupps och Lilla O:s bil stod på gården när jag kom hem, var inte så förvånande, de grejar väl inför loppisen på lördag, blev min tanke.
Går in, får av skorna, hälsar på en något fjär Betty, och ser Lilla O i köket, fika på gång.
Kliver in i köket, och säger hej, ser Söta S, Lilla O, Plupp och.......

Tilda!
Där sitter mitt barn! Vid mitt köksbord! Nu, hur blev det så här?
Och straxt brevid sitter Australian C, pojkvännen.
"Jag är hemma!" säger hon och jag får krama, gråta, krama och gråta lite till!
En konstig kluven känsla, otrolig lycka, glädjetårar och samtidigt nästan en känsla av att bli arg infinner sig.
Plupp, Lilla O och Söta S, myser bredvid, och det visar sig att de vetat om hela tiden, ända sen i April att de skulle komma just idag, men de har lyckats hålla det hemligt.
När jag stillat mig något, blir nästa fråga, hur? Och vi måste ju få Stora O att komma hem från jobbet!
Några SMS med kryptiskt innehåll skickas iväg.
Och vi ringer in mormor och morfar, de kommer som ett skott, då det troligtvis trodde att jag var i stor nöd.... (Jag ringer inte och ber om hjälp utan att jag minst har skurit mig)
Lika förvånade som mig. när de ser Tilda sitta där!
Till slut, kommer även Stora O hem, och lyckan är fullkomlig!
Alla mina ungar, utom Trygga T som jobbar, på samma plats, här, hemma vid mitt köksbord!

När folk frågar mig hur det känns att ha en unge på andra sidan jorden, brukar jag svara att det är kul, långt bort men att det funkar, att vi pratar ofta i telefon, men känslan av att ha sin allra första unge precis bredvid sig efter två år med endast telefonkontakt, är obeskrivbar!
Fyra veckor får jag ha henne hemma!
Fyra veckor!

Får man vara så här lycklig?!

Döva sitt eget samvete...

"Tomten har varit här!"
"Kommer när jag gjort mig iordning!" Blev det snabba svaret på mitt tidiga juldagsmorgonssms.
Åsså kom hon, hon fick en kopp kaffe efter att ha busat lite med favorithunden, placerades i soffan och en julklappspåse, givetvis återanvändningsbar överlämnades.

Ett antal små paket, snabbt inslagna under morgonen, en mascara, en kalender, värmesulor till skorna, en flaska Poop-spray, en lite elefant, en bok om virkade smycken och ett fånigt kort som mamman målat, små fåniga klappar som bara fanns här hemma, små fåniga paket utan egentligt värde, mer än att det gjorde ungen lite glad (tror jag) och det dövade det dåliga mammasamvetet för de missade paketen under julafton...
"Gud va fånig du är mamma!" sa hon samtidigt som hon ändå, blev ganska glad och glatt öppnade de små kärleksfullt inslagna paketen.

Och medan mamman virkade på sin färgglada mandala, satt hon där, kanske något mer glad i julen ån vad hon var dagen före, och med ett löfte i det målade kortet om att nästa jul, firar vi ensamma i ett varmt land, kanske vill nån mer av ungarna följa med...

Ett varmt land? Thailand igen kanske?

Hur som, så har jag dövat mitt eget dåliga samvete, och får väl hitta på nåt likadant till sonen, men julklappspappret är slut.....
Nåja, det funkar med brunt papper, eller hur :)

Världens sämsta mamma....

"Är det okey om vi inte köper några julklappar till er i år? Om vi istället ger er något ni gärna vill ha under året som kommer?"

Ja, så skrev jag till barnen i mitten av november.
Alla tre svarade mer eller mindre okey, nåja Tilda kontrade med att hon vill ha en häst, Tack....

Åsså kom den där julafton, en dag då alla barns ögon tindrar när tomten kommer, så också mina barns, i alla fall två av dem var närvarande på julafton, när tomten faktiskt kom.
Och det delades ut julklappar, till barnen, och till barnen och till barnen.....
Men ingen till Plupp, och ingen till Lilla O.....
Och på nåt vis så kände jag ändå, att det inte var riktigt okey, det kändes fel i ett mammahjärta, att de inte fick något alls.....

Nu känner jag mig som världens sämsta mamma......
Trots att de är 22 och 25.....
Fuck!