Hade det varit som vanligt.....

Så hade jag definitivt jobbat....

Vaknar efter två förmiddagsskift, nästan lika tidigt som dagen innan, och har ont i halsen...

ONT i halsen?

Jag brukar inte ha ont i halsen?

På höger sida där tungan börjar, eller tar slut beroende på vilket håll man tänker åt, ja just där, nästan i svalget, är det en öm och raspig känsla. Jag är inte hes, har ingen feber, hostar ungefär som vanligt, och känner mig inte sjuk, bara den konstiga lite vassa och svullna känslan i halsen.

Nåja det går väl över.

"Är du det minsta sjuk, stanna hemma" Anders Tegnells ord far fram och tillbaka i mitt huvud, minsta sjuk? Ont i halsen är det ett symtom? Ett symtom på det där viruset som härjar?

Sjuk för mig är inte lite ont i halsen, sjuk är minst sängliggande, eller en ordentlig magsjuka, då är man sjuk och är hemma från jobb eller skola.

Nu har jag ont i halsen...

Jag har sällan ont i halsen, jag brukar om jag blir förkyld, få en mycket mer ihållande hosta än den jag dras med hela tiden, bli hes, eller som sagt, få magsjuka, men ont i halsen.

Låter det gå några timmar, för det går med all säkerhet över, och när klockan är mer normal tid, då vanligt folk vaknar, så har jag fortfarande samma känsla, och den där ångestkänslan kommer över mig:

Om jag nu har nåt virus i kroppen, går till jobbet, finns det risk att jag smittar andra, trots att jag knappast känner mig sjuk själv?

Kan jag ha smittat några redan under gårdagen? Då hade jag iofs inte ont i halsen, var bara så där vanligt förmiddagstrött som man kan vara, ni som jobbat förmiddagspass, vet vad jag pratar om, ni som inte gjort det, ja det påminner om zombietillståndet man kan hamna i när man vakat med sjuk bebis, eller varit på fest en hel helg, ja ni fattar., trött alltså.

Ringer chefen.

"Stanna hemma! Åk och testa för Covid-19." Ja nu lät det väl inte riktigt så, det var väl kanske mer ett resonerande samtal, men det blev de två slutsatserna av samtalet i alla fall.

Sagt och gjort, info till Kollegor att jag inte kommer i em, varför och vad som nu sker, någon kollega skriver att det inte tyder på Corona, vilket inte jag heller tror, men man kan ju aldrig veta, och det kan ju vara bättre att vara helt säker, och inte ta det osäkra före det säkra liksom.

Bokar en tid för självtest hos 1177, jättesmidigt, Tar bilen och far mot Arvika, kör fel då jag trodde det var parkeringen vid stadsparken, vilket det inte var utan vid folkparken, hittar dit, ställer mig i en markerad ficka, och får lägga mitt körkort i en sån där prasslig landstingssoppåse, som en maskbeklädd person sträcker fram till mig. Jag sitter kvar i bilen, tur att det inte är 25 grader varmt i alla fall.

Får tillbaka en påse vi rutan, med ett provkitt, tre tops, ett provrör, en liten pipett med koksaltlösning, och en spottkopp, åss en manual, hur man gör liksom.

"Ta ur grejerna ur den stora påsen och lägg på den lilla" 

Ok typiskt mig, jag har redan rivit ur alla grejerna ur påsen, får börja med att sortera dem igen. 

"Bryt av toppen på pipetten med koksaltlösning, öppna provröret och lägga korken med gängorna uppåt, på påsen, håll röret i handen och häll i koksaltlösningen" 

Så klart. 

Ta en tops och för den in längs kinden och gnugga runt i svalget i 20 sekunder" 20 sekunder hur länge är det Tillräckligt länge för att jag ska få världens kräkreflex och nästa få pinnen längre i halsen och ut genom nacken....

"Stoppa sedan ner topsen i koksaltlösningen och vispa runt i 20 sekunder" Jag sneglar på mannen i bilen bredvid, såg han min kräkreflex? Pinsamt! 

"Ta en n tops, topsa i näsan, 20 sekunder i den ena näsborren, sen 20 sekunder i den andra" Funderar på hur puckad ser inte det här ut, här sitter vi på rad i våra bilar, topsar oss själva i näsan med världen längsta tops, med en påse i knät som det står Hazard, biological material på. Surrealistiskt.

Nåja, mitt prov kommer ju ändå inte att visa något... 

Eller kanske det gör det, kanske har jag gått runt på jobbet som en superspridare, orsakat att många andra kommer att bli sjuka... hamna på IVA.... Kanske DÖ?.....

Nu är det bara en tops kvar, och en spottkopp.

"Spotta i den lilla spottkoppen, rikligt så det täcker botten" Spotta set kan jag, mycket, för saliv har jag aldrig haft brist på, men i en kopp? Normalt när man spottar spottar man liksom bort det, med fart, som en stor kladdig loska. Flopp liksom, men träffa en liten spottkopp, precis vid munnen i bilen?

Samlar spott i munnen, håller den lilla koppen under och släpper ut det försöker spotta, men spottet släpper liksom inte från munnen, en seg sträng hänger sig liksom kvar, och i en handen har jag ett provrör, som jag inte kan ställa ifrån mig, i den andra spottkoppen där spottet nu hamnat, utom det som fortfarande bildar en seg sträng upp till min mun, en kväljningsreflex till, inte pga att jag petar mig i halsen den här gången utan för att det blir en äcklig känsla med en seg sträng spott, mellan spottkoppen och min mun.....

På nåt vis lyckas jag få bort det, ställer ner den lilla koppen i knät och vispar runt med den sista topsen i spottet innan även den rörs ner i koksaltlösningen i det lilla provröret.

"Sätt på korken på provröret, stoppa ner det i den lilla provpåsen, lämna in, och kasta de använda provmaterialet i vanliga hushållssoporna"

Jag viftar ut genom rutan med min färdiga provpåse, lämnar den och får reda på att svar kommer, innan onsdag.

Innan Onsdag, då är ju jag ledig igen, ska jag inte kunna jobba på hela perioden? 

Fast har jag Covid-19, kanske jag inte kan jobba på länge?

Hur länge är man hemma liksom, vad gäller...

Far hem och googlar massor med information, på region Värmlands sida, där står bara vad som gäller inom vården, på vårt interna nät på jobbet, vi har nästan tuffare regler än de har inom vården? På folkhälsomyndighetens sida, "Är du det minsta sjuk, stanna hemma"...

Nåja, det får ge sig, innan provsvar kommit kan jag väl inte göra nånting.

Lördag em, kommer att pling från 1177 i mobilen, du har ett nytt provsvar, redan, nu har det hittat nåt konstigt, eller så gick det inte att analysera, min spottsträng som gottade till sig i BMW:n gjorde det säkert felaktigt.

Negativt!

Och det tog bara drygt ett dygn att få svar!

Men jag har fortfarande ont i halsen, och reglerna på vårt jobb, säger: Har du varit hemma för att du varit sjuk med symptom för Corona och varit på provtagning som visar negativt, att du inte har Corona, ska du ändå vara hemma och ha varit symptomfri i 48 timmar innan du återgår i arbete.

Så, jag får nog bli hemma några dagar till....

Hade det varit en helt vanlig vår, utan pandemi och för den delen hysteri i samhället, hade jag med all sannolikhet jobbat, med lite ont i halsen.....

Alla har vi våra skavanker...

Någon mer än mig som går runt och funderar på om man är sjuk?
Varje hostning, varje nysning, varje snytning, utvärderas noga, ett litet stråk av spänningshuvudvärk över pannan, har jag feber?

Men nej, jag kan inte säga att jag är sjuk, det tillstånd jag befinner mig i är helt normalt, hosta och att jag behöver snyta näsan på morgonen, har jag hållit på med i flera år, som ni vet.
Lite spänningshuvudvärk hit och dit har jag ibland, en Ipren, så är det borta, kanske skulle det funka lika bra med sockerpiller, för det är mest tagandet av tabletten som hjälper tror jag....

Att ryggen och höfterna alltid inte funkar helt obemärkt, ja det får man väl leva med...

Influensa, vad är det?
Jag tror faktiskt aldrig jag haft det....
Förkyld, ja, men jag brukar bara bli tät i näsan, hosta som vanligt, lite mer skorrande bara, och jag brukar bli hes.
Feber, extremt ovanligt.

Vaccinering? Nja vi tog ju Hepatitsprutor, när vi åkte till Cap Verde första gången, men det var mest för Stora O:s skull, han tyckte det var viktigt, men vaccinering mot Svininfluens, säsongsinfluensa, TBE etc etc, nej jag har nog omedvetet valt att avstå, kanske för att de som verkligen behövt det ska kunna få tillgång till de doser som finns.

Nåja ett normalt grundskydd med polio, TBC, stelkramp och sånt har jag ju givetvis, och mina barn har fått det som ingår i det normala vaccinationsprogrammet för barn i Sverige.
Stelkrampen byggdes på efter att jag blivit biten i en finger av en mycket glad valp för några år sedan också.

Men det här med Influensa, en annan typ av Virusinfektion, det har jag nog aldrig haft faktiskt.
Nu jinxar jag säkert igen, men jag är ju nästan känd för det :)
Kan det vara så att vissa av oss inte är mottagliga för virusar?

Dom kanske inte gillar mig?
Eller så dödar jag dem snabbt med hjälp av en superdos Nikotin?
Nej, nej jag menar inte att alla ska börja röka, jag är väl medveten om att min lungkapacitet med all säkerhet är sämre än en ickerökares, och just den lungkapaciteten, behövs nog nu om det här nya viruset fastnar, och sätter sig just där.....

Nåja alla har vi våra skavanker, men den här oron i samhället och allt som händer, gör att man får en massa funderingar i sin skalle.
Och det är svårt att bedöma, "Stanna hemma om du känner några symptom på luftvägsinfektion"
Men det måste ju vara så att mitt normaltillstånd, inte är symptom. Det svåra med det är ju hur omgivningen uppfattar det.
Man vågar ju inte hosta, så någon hör det....
Kanske skulle man s på märken på kläderna......

"Rökare" Och därför hostar jag.....

Mördarveckan slut!

Ja ni, att tant har feber hör verkligen inte till normalläget. Men i måndags hade jag det när jag kom hem efter eftermiddagsskiftet. Kände redan på jobbet att något inte stod rätt till, frös om händerna när jag skulle skriva dagens noteringar i dagboken, så jag fick ha handskar på mig.... Jag som normalt är så varm....
Nåja två dagar i sängen, tisdag och onsdag, sen var jag lite piggare på torsdagen och hade nog klarat att jobba då, men var hemma även torsdag natt. 3 dagar sjukskriven, när hände det senast?
Fredagen var ju rean till Ullared inplanerad, jag, Stora och Lilla O och Söta S, skulle åka dit, men, även Stora O låg med feber från onsdag så vi fick snabbt planera om, och skulle jag orka?
Nåja, Plupp åkte med mig istf Stora O, så vi kom iväg, sliten och trött, men hur svårt kan det vara tänkte jag.....
Nej jag har aldrig varit i Ullared tidigare!

Men det var helt okey, och bråttom behövde jag ju inte ha, det gick ju att strosa runt där inne hur länge som helst, och ju längre jag gick desto dyrare blev det!
Vi fyllde bilen!
Så nu har tant lager av Balsam, Kaffe, tvål, ja allt som jag tror jag behöver....

Och lite till.....
Var även inne på Scorettoutlet, och fick mig ett par låga Dr Martens, röda :)

 Och ett par Ecco att ha under våren ;)

Tänk vad lycklig man kan bli av att handla....
Och det kanske var tur att han, Stora O inte var med, han är ju mer shopaholic än mig, så dåhade det med all sannolikhet blivit ännu dyrare!

Med nästan 70 mil i bil, några timmar på GeKås i Ullared, och massor av mys med mina ungar, så väntade ett extra fm skift på söndagen.....
Så, nu är den veckan slut, och det blev plötsligt en ledig måndag.
Och ja tant är trött.... Och hostig, för nu kom hostan......
Och på onsdag drar vi igång en ny skiftperiod igen, men vi smygstartar i morgon med en skiftlagsträff.

Det var en riktigt tuff mördarvecka, men nu är den över :)

Vertikalläge

Vaknar utsövd?! eller något efter ett dgn i vertikalt läge, i sängen nattetid, och på soffan dagtid. slår på datorn, efter att ha snytit ut ett ton slem och snor, och möts av att "kvinnor har bättre immunförsvar än män" vilket beror på hormonnivåer, enligt det mycket trovärdiga facebookinlägget.

Om nu de där kvinnliga hormonerna är på väg att spela ut sin rätt, genom att jag faktiskt blir äldre, och är på väg in i det där klimakterielandet, så är det väl därför jag plötsligt fått feber, ont i huden och kroppen, snorar och hostar....
Eller?
För visst är det så att det man läser på Facebook alltid är rätt?
Ja det kan man ju fundera på....

Behöver knappast källgranska inlägget, då jag faktiskt känner att jag är sjuk, även om jag inte vill det.

Ipren, vertikalläge, drck i kall och varm form, samt lite sysslolöshet på det, gör mig nog pigg igen....
Har jag sagt att jag har svårt för att vara hemma, när jag egentligen ska jobba?
Jag har ju svårt att vara hemma även när jag ledig enligt schemat....

Vad har jag gjort för ont för att behöva stå ut med det här?
Men att gå till jobbet, och vara sjuk, är ju knappast ett alternativ, jag kan ju smitta någon, och det vore väldigt dumt!
Eller hur?

Och det är bättre att tänka att jag är hemma för alla andras skull, än för min egen :)

Vertikalläge, var det ja!

När livet återvänder!

Jo, jag är på väg tillbaka, tillbaka till ett friskt tillstånd, och lungorna har lugnat ner sig, bara hostan kvar till och från....
Flåset får jag väl bygga upp lite sakta, tillsammans med min blåslagna terrier som gick en fight med en påhälsande grävling igår morse.

Så efter en vecka, inte i sängen, utan i soffan, så reser jag mig igen, och tar nya tag med en ny erfarenhet, ordentligt sjuk....

Det är lördag, solen gör sitt bästa för att komma igenom diset, Betty är inte helt pigg, utan sover vid min sida med lite metacam i kroppen, Stora O planerer gräsklippning, och bortforsling av hallonhäck....
Vi får väl se vad det blir av den här lördagen!

Ha en fin helg!

Ja är inte bitter, ja är sjuk.....

Några av er var med mig för nåt år sedan, när jag stod till arbetsmarknadens förfogande, dvs ofrivilligt utan arbete, utan sysselsättning, arbetslös med andra ord.
Eller ofrivilligt? Jag valde ju faktiskt själv att avsluta....
Det var troligtvis de värsta 11 månaderna av mitt liv hittills, och förhoppningsvis slipper jag uppleva nåt liknande igen.
Nja, säger ni alla nu, ni som kanske förlorat någon närstående och inte tycker att arbetslöshet är nåt alls, eller ni som har någon allvarlig sjukdom, eller bara mår skit, det finns värre saker. Ja jag är övertygad om det, att det finns värre saker än att vara arbetslös för några, men för mig var det grymt jobbigt.
Men va nu då, du är ju inte arbetslös nu? Du har ett fantastiskt jobb att få återvända till varje dag? Du har underbara kollegor som man bara måste älska och dina medarbetare ska vi inte tala om, de är helt fantastiska!
Ja, ja, ja, jag vet, jag har ett jobb, som jag älskar, många härliga och underbara kollegor, medarbetare som jag avgudar.
Jag är en del av ett sammanhang, ack så viktigt för mig!

Men nu är jag ofrivilligt sjuk! Ja, ofrivilligt!
Men ingen är väl frivilligt sjuk?
Nej, men erkänn att även du någon gång haft tanken, va skönt det skulle vara att vara hemma en dag, en dag extra, jag tycker själv att det är ganska skönt att få ta helgen efter en lång vecka, att få landa i mina tankar utan nya intryck, att få reflektera, sortera det som rör sig, som behöver sorteras. Jag har tänkt tanken....
Det erkänner jag!
Men när det väl händer, utan att man tänkt tanken, som jag iofs aldrig låtit få fäste och genomfört, då är det bara skittråkigt.
Alla de där tankarna som ska sorteras är redan sorterade och ett vankande i huset, i tanken och i idé-träsket som finns djupt i min hjärna, gör att det blir ett ältande, ett funderande, ett spekulerande i både det ena och det andra. Och det föder frågor, ibland bra frågor, ibland ironiska, ibland är de sarkastiska och det kan bli bittra tankar.
Det roliga med mina tankar är att får jag ur mig dom, kan dela dem med någon annan, då blir de oftast inte vare sig bittra, ironiska eller sarkastiska, men stannar de där inne och bearbetas i en uttråkad hjärna, då blir de hemskt bittra.....

Hold Your Horses!
De tankarna ska man behålla för sig själv, för de kan göra mer skada än nytta ibland, fast det vet man ju iofs aldrig.....
Och stackars kollegan som får stå ut med att få många av dem via mail och sms, när han egentligen mycket hellre skulle vilja ha en arbetande kollega på plats än en bitter en som är sjuk och frånvarande......
Nåja, nu vet han att jag inte är mer bitter än vanligt (hoppas jag), och att de där tankarna kommer och går, kanske hos oss bägge, och är man sjuk får man väl vara lite gnällig?
Ja, gnällig, men stoppa bittertankarna från att få fäste, de har ingen plats här, ge plats för spontanitet, visioner och entusiasm.....

Nej nu får jag rycka tag i kragen, och jobba på flåset, för det är bättre att vara frisk på jobbet, än sjuk hemma, eller hur?!

Det här blev väl ett väldigt konstigt och svamligt inlägg, men det bjuder jag på.....
Jag är ju sjuk.....
Eller?!

Vems förväntningar?

När jag på fjärde dagen av min fyradagars ledighet, som jag mest tillbringat i hostande febertillstånd, konstaterar att jag "bara" tvättat två maskiner tvätt......

Vadå bara? Två maskiner tvättade, är två mer än vad någon annan i familjen gjort på månader, och definitivt fler än vad en sjuk man skulle ha gjort....
Nej jag klagar inte på Stora O, och heller inte på Män i allmänhet, jag funderar bara över mitt eget konstaterande.... Det är ju ingen annan som sagt till mig att jag "måste" göra vissa saker, det är ingen annans förväntningar på mig som gör att jag gör vissa saker, bara mina egna....

Som när jag sätter på TV:n, lite så där i hemlighet när huset är tomt, som om jag gör det i smyg, för att det inte skulle vara tillåtet att ligga i soffan och bara slötitta på nån smaskig serie...
Tillåtet för vem? Vem skulle kunna säga att jag inte får?
Varför får jag nån typ av dåligt samvete?
Jag är ju för tusan femtio år, och bestämmer väl själv om jag ser på 10 avsnitt på en serier, på en kanal som jag betalar för varje månad, dyrt dessutom, och vem skulle titta på den och få valuta för de pengarna om inte jag?
Varför får jag känslan av att vara en fet latmask som bara ligger framför TV:n utan att göra nåt nyttigt och värdeskapande?
Ingen har sagt det till mig, ingen har klandrat mig för det, ingen har påpekat att det kan vara skadligt...
Ingen annan än jag själv.....

Kanske är det så att det är mina egna värderingar, skapade djupt ner i mitt undermedvetna redan i barndomen, som säger att man ska vara nyttig, för andra?
Tänk att det ska vara belagt med skam att göra nåt man bara själv vill?

Det blir motsägelsefullt för mig, när jag ibland, eller ofta får dåligt samvete bara för att jag är onyttig, eller är onyttig? Känner mig onyttig?
Jag som alltid förespråkar att göra det som känns bra!
Man är alltid sig själv närmast... Eller?
Dömer jag mig själv efter vad jag anser om andra, kan det vara så att jag själv inte tycker det är okey att andra "bara ligger på soffan och käkar praliner"?

Eller som Stora O sa alldeles nyss "Du behöver absolut inte tänka på dina fönster" med sarkasm i rösten. Nu vet jag att han sa det för att vi pratade om det här just, men visst är det precis det jag känner skam för, att tro att han och andra förväntar sig nåt annat av mig än det jag faktiskt presterar just nu.

Nej hörrni, vi slutar tänka på vad vi tror att alla andra förväntar sig av oss, och gör det vi själva vill, för det är ju mina egna förväntningar som betyder nåt, eller hur?
Och jag är övertygad om att någon dammsuger golven när det kryper fram dammråttor ur hörnen,  plockar i diskmaskinen när glasen är slut i skåpet, eller kör den där tvättmaskinen när kalsongerna är slut i garderoben....

Stora O, gick med stolta steg in i mancaven för att se några avsnitt på en serie, så jag gör det samma, sjunker ner i soffan, drar igång den dra kanalen jag betalar för varje månad och ser de sista avsnitten på "The Leftovers" och skiter i om någon tycker jag är onödig, och skulle det komma någon, behöver jag inte alls ursäkta att jag valt just det idag, eller hur? För skulle det vara så att någon verkar ta illa upp, är ju det deras problem, inte mitt, eller hur?

Att ha nåt att göra....

Dag tre...
Av den fyra dagar långa ledigheten, lördag, söndag, måndag och tisdag...
I dag är det måndag, Valborgsmässoafton, och idag har vi planerat Langoosmys med barna och körsång vid brasan...
Men...
Termometern visar fortfarande på feber, jag ömsom fryser ömsom svettas, svettningarna kan ju iofs vara åldersbetingande, men jag mår inte bra...
Snuvan är tjock och rinner inte ut av sig själv längre, hostan är djup, djup som en basröst och det river i lungorna...

Stora O, var nog glad att han fick åka till Molnfabriken idag, för att starta nån ånga eller nåt, och slipper vara hemma med sin grymt tråkiga fru, som inte orkar någonting.

Tur jag kan ta sällskap av de skönaste brudarna...

Och Mia gav ett tips på en serier på HBO som jag nu sett två säsonger av :)

Hur kul det än är att se på serier och lyssna på podd, så är det där med att vara sjuk, vila och ljuvt tillfriskna inte riktigt min grej...
Hela den här kroppen protesterar, håret börjar bli fett, munnen smakar som om katten gjort tvåan där, lungorna vill inte röka, och kaffet smakar inte ett dugg!

Gör om och gör rätt!

Jo, det där med att ta tempen under armen, som jag gjort i många år, när jag känt mig lite risig, varm och konstig, var tydligen ingen bra metod. Eller metod och metod, att bara göra det, funkar ju, men att sen mätresultatet är otillförlitligt det är ju en annan sida av det hela.
Den metoden har i alla fall gjort att jag hållit mig på benen, oavsett hur jag känt mig, det har mer varit hosta och snuva som hållit mig hemma från jobbet.
Inte ofta dock, men nån gång ibland så.....

För det mesta brukar det där förkylda dyka upp när jag ändå är ledig, på nån helg, kanske för att man slappnar av då.....
Va vet jag.

Nu kröp jag ändå till korset och tog tempen på det vanliga hederliga sättet, ja ni ska slippa detaljer, men jag stoppade in den där den vanligtvis brukar mäta, efter att noga ha tvättat den...
Det är ju mina hundars termometer.....
Nåja, efter att ha bläddrat fram dit den skulle, fått den på plats och väntat på pipet, så visar den 38 grader och det är typ tre grader mer än vad den brukar visa när jag tempat i armhålan i många år....

Så, jo jag är nog sjuk, eller jag är sjuk.
När jag kom hem från jobbet i går, så släppte snorproppen som gjorde näsan tjock och tät under eftermiddagen, och hostan är lite mer ihållande, det irriterande "kattluddet" som jag kände att jag hade i halsen i går, är däremot borta, vilket är rätt skönt.....
Att jag sedan hostar till och från ändå, så jag nästan både spyr och kissar ner mig, det får jag väl leva med några dagar.....
Och man kan säga att det var rätt bra planerat att jag köpte ett jättepaket med näsdukar i Torsdags när jag handlade....

Sen kan man ju fundera på om man ska peta i sig febernedsättande? Febern är ju i kroppen av en anledning? Att genom värme ta död på de virusar eller bakterier som fått fäste....
Men en liten Ipren då och då, mot den dunkande huvudvärken, som inte blir mindre av att jag nyser ut halva hjärnan, hostar och snyter mig.....
Och vad gör man när man är sjuk?
Känner jag mig själv rätt, så kör jag på som vanligt, fast kanske i lite lägre tempo....

Eller ska jag se nåt på TV:n?
Tips på serier? Någon?
Böcker har jag ju laddat upp med, men läsa när det dunkar i huvudet?......
Wordfeud? Någon?

Och nej, det är inte synd om mig, jag behöver inga krya-på-dig dunkar, jag är sjuk, det går över och jag överlever...

Fast visst är det konstigt att man behöver en bekräftelse på en termometer för att få vara sjuk?
Och hur blir det med sjungandet på måndag?
Och Yogan i morgon?
Och Plupp som behöver ha hjälp med flytt idag?

Nåja, det löser sig.....

Det är fredag!

Arbetsveckan går mot sitt slut, ännu en vecka som gått i snabbare tempo än vad som egentligen kanske är nyttigt för tant, men det är kul, jag trivs och jag utvecklas förhoppningsvis på något sätt.

Bara en fredag kvar, sen ledig i fyra dagar, fyra dagar som förhoppningsvis kommer att innehålla en massa av det som jag gillar, trädgård, familj, sjunga lite och sova.....
Och, Mia & Anna, jag har fortfarande några avsnitt kvar att lyssna ikapp.....

Just idag den här fredagsmorgonen, när jag har en timmes extra sovmorgon, som jag inte sover på, utan bara sitter i morgonrocken och känner efter om jag är på väg att bli sjuk eller inte.....
Känner en konstig känsla i halsen, som om jag har ett litet litet strå av kattpäls på tvären straxt nedanför svalget, det blir också lite varmt i övre högra delen av bröstkorgen när jag hostar av att det lilla lilla strået retas.
Att röka är ju ett måste men även då känns den där varma lite stickande känslan i bröstkorgen...

Termometern stoppas in i armhålan och visar 36,2....

Knappast feber, men varm och konstig känner jag mig....

Kanske har det bara varit mycket på jobbet, eller hemma, vem vet.....

Jag måste nog googla....

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Hoppsan det är tydligen inte tillförlitligt att mäta där.....

Nej jag tänker inte mäta någon annanstans....

Det är mer hur jag känner mig som avgör hur jag mår....

Fredag som sagt, en arbetsdag till, innan det är dags att ladda lite batterier så här på våren :)

Ha en riktigt bra dag och helg!

Åh Tomten kom igen....

Nja inte så jag sett honom, men han såg till att den här fåniga mamman dövade sitt dåliga -"Jag köpte inga julklappar till mina barn i år"- samvete även till barn nummer två.
Några fåniga paket igen, lite hittegods, ett kvarglömt spel, hårsnoddar, plektrum som fastnat i tvättmaskinen filter, hörlurar till mobilen, en mascara, en poop-spray, en svampbok, en annan bok, Lite svensk kultur i form av Charlotte Perrellis CD, en fånig liten tavla som mamman målat.... Ja såna där fåniga presenter igen, som överlämnades till Lilla O och söta S.
Nu har jag dövar två tredjedelar av mitt dåliga julsamvete, det återstår bara en tredjedel, men den tomten får flyga över länder för att nå fram....

Note To My Self - Vid varje fånigt inköp jag gör under året, köp dubbelt, och lägg undan en till julklapp :)
Det som duger till mig, vill säkert nån av ungarna också ha :)
Kanske är de här fåniga presenterna mer för min skull än för deras.
Men det spelar ju mindre roll, huvudsaken är att det blev rätt!

Nu är det onsdag igen, och dags att gå till jobbet.
Julen är liksom slut för den här gången, julmaten är uppäten, klapparna färdiga, alla barn nöjda (Hoppas jag) och ledigheten är slut för den här gången, fats det snart kommer en till...
Frisk är jag men fortfarande snorig, och hostig. Och när man snyter sig så att man blöder näsblod, då fräser man ordentligt i alla fall :)

De blir inget....

Nu är mina vänner i kyrkan, uppe på läktaren står de, någon fortfarande klädd i pyjamasbyxor, någon har med Te i en termos, någon gäspar och någon har inte ens kammat sig...
Alla är dock laddade med sånghäften och röstkapacitet!
Utom jag!
Jag har varken lungkapacitet eller röstresurser idag, min jävla förkylning har under helgen klarat både matlagning, svamptur i skogen, julfirande, stoj och stim, men sjunga? Nej, se det går inte....
Tänkte åka dit ändå, men jag blir bara besviken när det inte funkar....

Så, det blir ingen julotta för tant, inte ens en liten en......

Himla tråkigt!

Men men, det kommer kanske fler tillfällen. Eller nåt.....

God Morgon från Snorträsk!

Ja jag har ställt frågan förut, och gör det igen, Hur mycket snor finns det i en människa?
Hur mycket snor finns det i mig?
Ja nu kan det inte vara mycket kvar, för det är ett konstant flöde ur näsan...

"En liten tomtegubbe satt en gång..... Atji, Atji, Atji Prosit!"
Dags att besöka doktor mullvad kanske?

Nej då, det går över, det brukar det göra, men det är så otroligt tråkigt att vara hemma och vara "sjuk"....
Att vara sjuk, betyder inte att jag är dödssjuk, det betyder att jag snorar, hostar och nyser, att jag har en lätt ömhet i kroppen och att det låter som om jag har gröt i halsen när jag pratar....
Kanske skulle jag orka jobba, men att riskera att smitta ett antal operatörer med en tråkig förkylning är inte okey, utan det är bättre att vara hemma och få bort den där konstant rinnande snuvan..
En sjuk chef, är bättre än ett antal sjuka operatörer, eller hur?

Nåja, inget att gnälla över, jag har inte varit speciellt mycket sjuk under min livstid, så varför klaga...
Jobbigt bara att jag inte fick med mig datorn hem från jobbet...

Idag är det Stora O:s födelsedag, han blir nu ett år äldre än mig igen, och vi säger väl grattis till honom.

Tror faktiskt att både han och jag hellre hade firat även hans födelsedag i en gunga på en strand utanför Khao Lak, utan snuva, utan isiga vägar, utan minusgrader.....
Men min födelsedagspresent till honom får väl bli att vi startar en ny resekassa, så att vi kommer iväg även nästa år :)
Kanske skulle ta och göra en liten spargris till honom?
Eller bara en stående överföring på internetbanken?

Nåja, han har ju redan fått födelsedagspresent!
Biljetter till Melodifestivalen i Karlstad i vår, och de är han jätteglad för :)

Åsså får han äran att handla all julmat idag, för jag kommer inte iväg till affären....
Själv ska jag fixa till snorfria julklappar, allt är fixat det ska bara slås in :)

Om jag inte ser resten av säsong två av "The Crown" såg faktiskt fem avsnitt igår liggandes i soffan, med Betty nära, och snorpappren i handen :)

Himla bra serie! Har du inte sett den, gillar engelskt med lite historia invävt i romantik och drama, tycker jag du ska passa på, bägge säsongerna finns på Netflix!

Nu ska jag ta snorpappren med mig och försöka lägga mig en stund till, är man hemma från jobbet behöver man faktiskt inte kliva upp före fem, under förutsättning att terriern inte vill det förstås, och det ville hon idag....

Två terminer avklarade!

Skrivarkursen avslutad!
Två terminer Självbiografiskt skrivande avklarade, känns bra och lite vemodigt.
Har vridit och vänt på mitt skrivande, skrivit nytt, bearbetat gamla texter, tagit fram texter som ingen läst....
Läst andras texter och lämnat respons, fått respons både på innehåll och skrivande...
Men nu är det klart, ja i alla fall själv kursen, skrivargiftet i mina fingrar finns ju fortfarande kvar och skriva kommer jag fortsätta göra, typ här, för någon utgiven självbiografi kommer det inte att bli, men väl mina egna tankar i min egen Loggbok.

Nu ska jag inte logga in på Schoolsoft nåt mer, vilket känns lite tråkigt faktiskt, för där ute i Sverige finns ett antal nyfunna vänner, som jag delat mina innersta tankar med under två terminer.
Nu är de ju tillagda på Facebook, och vi har delat bloggadresser med varandra, så helt borta ur mitt liv blir de ju inte :)

Måste bara dela med mig lite av min sista respons från "Fröken" Mina, kring den texten jag skrev under två veckor inför resan till Thailand, och jag kallade den Loggbok.

Jag är positivt överraskad över hur du lyckats arbeta med den "skönlitterära" formen i dessa scener, och inte "bara" återger dem på ett dagbokssätt (som förstås alltid tar sig olika uttryck men sällan har denna fiktionella form). Det upplever jag som textens styrka, förmågan att omvandla scener ur vardagen och återge dem i gestaltad form snarare än återberättad form.

Kul tycker jag, för det är ju lite så jag vill att mina texter ska läsas. Skönlitterärt, även om det bara är dagboksanteckningar....

Nu är et typ tre dagar kvar till julafton, och jag har hunnit jobba tre dagar efter min semester, och semesterförkylningen har sakta krupit på mig, så idag är jag hemma....
Och nej ni ska inte tycka synd om mig, för sjuk blir man, även om jag väldigt sällan är sjuk, och så gott som aldrig har feber... Jag brukar jobba oavsett, men när man snorar konstant (Hur mycket snuva finns det?) Hostar så man nästan kissar ner sig, och kraxar som en kråka, då ska man, mycket av hänsyn till sina medarbetare och kollegor, faktiskt vara hemma, för att inte smitta ner någon.

Nu skulle det ju iofs vara Denguefeber, eller nån asiatisk sjuka jag fått, men se det biter inte på tanter över femtio, så en hederlig svensk snuvig förkylning, med ont i kroppen, hosta, snuva och kanske någon tiondelsgrad mer än vanligt, är det, och det går över.....

Men har jag sagt att jag avskyr att vara hemma från jobbet??....
Och hur blir det med sjungandet på Julottan??

Att vara tyst....

Jag kraxar som en kråka!

Försöker få fram ljud, men det låter bara helt fel, eller inte alls....
Känns ju så där lovande inför de återstående vigslarna jag har kvar under sommaren, men det borde väl gå över?

Får försöka vara tyst, och hur enkelt är det på en skala?
Rensa ogräs i rabatten, eller gräva lite kan vara ett bra alternativ, prata med någon är ett väldigt dumt alternativ....

Någon som har nåt bra knep, huskur mot heshet typ?
Och hur gör man, sjukskriver man sig? När man har semester?
Jag hade antagligen jobbat, om jag inte haft semester, så det behövs kanske inte.....

Två vigslar är i alla fall genomförda, och det är ett underbart uppdrag, så mycket kärlek och glädje!
Tre bokade kvar, och ytterligare två förfrågningar.
Går du i giftastankar, hör gärna av dig, kan jag, så hjälper jag gärna till :)

Kanske är det så....

Att jag borde stannat hemma redan i tisdags? Men stönig som man är, och med nytt jobb, så går man ändå till jobbet, försöker vara precis som vanligt, dvs 100% fart, ler och pratar, försöker vara fokuserad och närvarande, till kroppen säger nej.
I går, sa den nej, hela eftermiddagen som i koma, och nästan så man somnar sittande vid bordet......
Idag, är min trötta kropp, mina täta bihålor och min hosta hemma, efter att ha använt termometern, som normalt brukar visa 35,8, men igår visade 37, vilket inte alls är feber, om man normalt har 37 vill säga....

Det känns inte alls bra att vara hemma från jobbet, jag får en känsla av att "skolka" att man gör nåt lurigt liksom, frågan är varför det är så?
Sen älskar jag att vara på jobbet, det gör jag faktiskt!

Nåja, bara att bita i det sura äpplet, acceptera att kroppen behöver vila, för att återfå sin normala status. Iofs har jag vilat under veckan, jag har inte tränat.....
Och det känns ju så där, och syns på vågen, direkt liksom......
För matlusten, är precis som vanligt, även om allt smakar likadant ;)

Nåja, det finns väl nå serie jag kan se, fick tips om Sorjonen, på Netflix, kan ju va nåt, och tre avsnitt kvar av The Code har jag också.
Och hur ska det gå med femtioårsfirandet i morgon? Men gå på kalas kan man väl, om man orkar stå?
Och barngympan på söndag?

Alltså att vara sjuk, gör att mina planer ändras, det gillar jag inte, nr saker och ting omkullkastas liksom......