Är sommaren slut nu?

 Stora trollungen har börjat på förskolan, lilla trollungen växer så det knakar, nätterna börjar bli kalla och jobbschemat återgår från och med i morgon till normalläge, 7, 5, 7, 5, 7, 11...... Alltså jobba 7, ledig 5, jobba 7, ledig 5, jobba 7 och slutligen ledig 11 innan det börjar om igen.

Hösten är väl på ingång, men fortfarande är det grönt ute, träden har ännu inte bytt till höstfärgen, det finns fortfarande blommor kvar som blommar, och massor av grönsaker att ta hand om. Med alla säkerhet finns det även svamp i skogen, dock har svampplockande varit oprioriterat i år.

Är det här en årstid jag gillar? Ja jag tror det. Luften blir behaglig att andas, temperaturen är ok, lagom med kläder behövs, man kan fortfarande ha dörren öppen under dagtid, och jag älskar färgerna, som dock inte kommit än som sagt.

Mörkret som kommer krypande, och gör hela världen lite mer dyster gillar jag dock inte, men det är enklare att härda ut, iom skiftjobbet, jag får tillgång till ljuset i större utsträckning än när jag jobbade dagtid.

Nåja, sommaren är nog inte slut riktigt än, jag kan fortfarande gå i sandaler utan strumpor, med tunna byxor och linne, fönstret i sovrummet är öppet hela natten och det har inte börjat smälla av luft i värmesystemet, vi håller i ett tag till, hösten kan bli lång utan att ha någon resa att se framemot, med minskade sociala kontakter, och social distansering....

Man ska dela med sig....

 När jag var liten, brukade vi få en dricka, en sån där glasflaska, 33 cl, med en kapsyl som man drog längs sidan för att få lös...

Ja, nu skulle ju inte det här handla om kapsyler, men bara för att ni ska förstå att det krävdes lite hårt arbete för mig som storasyster så behöver ni veta vad jag menar.

Jag, öppnade flaskan, helst utan att skära mig, vilket ofta hände och då sved det ganska ordentligt, ungefär som när man skär sig på papper.... Jag hällde sen upp i två glas, som stod tätt intill varandra, och delar man på 33 cl, och vi är två, då blir det, 16,5 cl var, dvs lite drygt en och en halv deciliter bubblig, söt och god dricka var, ofta var det Trocadero, eller Must.

Två glas står nu där, med exakt lika mycket i, och min lillasyster fick välja glas först, för jag delade ju.... Nu vet jag inte om proceduren var lika viktig för henne som för mig, tror vi tänkte lite olika, hade jag tur tog hon det glaset där dricka var någon millimeter lägre i, och jag fick nån milliliter mer, oftast var det så exakt så vi var nöjda bägge två. Vi doppade pepparkakor, så det blev en enda gegga, och farmors bullar med vanilj. Att dela med sig och dela lika var viktigt, och jag tror att rättvisetänket, eller dela med sig tänket börjar där någonstans...

Att dela med sig, även om jag ibland kanske är mer av en egoist, är i alla fall grundläggande för mig, jag delar med mig av det jag har, lånar ut pengar, ger bort frukt och grönt från trädgården, delar min tid och inte minst mina idéer och åsikter.... 

Men det viktigaste är nog att jag delar mina idéer, de där som bara sprutar ur mig, idéer om hur man kan göra saker på andra sätt, förändringar, utmaningar och oftast i mina ögon förbättringar, och för det mesta bara kommer de, utan att jag egentligen tänker efter, brainstorming är det jag är bra på, men faller det alltid bra ut? Ja vem vet....

Alla mina tankar, idéer, knasiga upptåg, erfarenheter, känslor eller för den delen motvalsiga uttalanden är INTE en sanning, många är bra, men de flesta är helt ogenomtänkta, nåja erfarenheter är ju erfarenheter men de handlar mer om känslor tror jag, "Jag gjorde så här och då kändes det så här".... Även de ogenomtänkta, finns det ens det ordet?

Typ, är ni med? Ja ni som känner mig, vet att jag brukar säga så, mest för att stämma av att jag inte springer iväg för fort i min hjärna, mina tanke lampor kan ploppa upp mycket snabbare än vad många orkar med att ta in, många människor är mer eftertänksamma än mig, en egenskap jag önskar att jag hade mer av, kanske kan man träna upp den?

Var vill jag nu komma med det här svamlet, folk delar ju med sig av både det ena och det andra, på senaste tiden delar man med sig av saker man läser på internet, ibland faktiskt utan att ens läsa innehållet...  

Men man ska ju dela med sig....

Eller?

Kanske ska jag tänka likadant, innan jag delar med mig, som jag gör när jag läser nåt på nätet, göra lite egen källkritik, i min egen hjärna, var kommer det här ifrån?, hur landar det här hos mottagaren?, Kan det missförstås?, Hur påverkar det mitt fortsatta liv, mina relationer, mitt jobb, om jag delar med mig?

Nåja, jag kommer att fortsätta dela med mig, och precis som alla ni som delar i sociala medier, och får mina tankar kring det ni delat, så får jag acceptera att alla inte "är med mig" alla gånger, att jag tänkt lite för fort, delat lite för slarvigt....

Och delade jag lite för slarvigt som barn, när jag delade drickan, så fick jag ju mindre, för då tog min lillasyster det glaset med mest i...  

Så ibland kan det vara bra att vara noggrann, när man delar med sig... För gör man fel, kan det slå tillbaka, även om min lillasyster apselut var värd all dricka hon kunde få....

Nu vill hon ha en häst, synd inte jag har en, för den hade jag definitiv delat med mig av :)

Hoppsan!

Var till veterinären i måndags, seniorkontroll, det gör man på äldre damer, i alla fall om de är hund.
Fick provsvaren idag, lever, njurar och socker var ok, dock hade hon lite låga värden på röda och vita blodkroppar, så vi ska ta ett nytt prov om några veckor. Sen ska vi även göra en biopsi på de hudförändringar som hon har över hela kroppen. Små mörka, nästa svarta centimeterstora fläckar, som inte varit där tidigare.

Betty själv tycker att hon är både odödlig och helt frisk, och tog sitt allra viktigaste uppdrag på största allvar nu på morgonen, eller kallar man det natt när matte går upp 4.20.....
En liten, ynklig grävling hade i alla fall förirrat sig in på gården, och där ska de inte vara, så Betty gjorde vad hon kunde för att ta den av daga....

Nu är den borta, Betty är tillbaka inne, och har fått en välbehövlig dusch, efter brottningsmatchen, jord och blod måste ju bort, för att man ska kunna se hur mycket stryk hon fått.
En massa nya små hål i hundkroppen, värst på ena örat, så nu får jag vänta och se hur det ser ut när hon torkat, och ev åka till veterinären även idag...
Var ju inte riktigt vad jag tänkt mig....
Nåja, livet har överraskningar varje dag, ibland trevliga och ibland inte alls så trevliga.....

Sömnbristen i går, är i alla fall botad, och att gå upp tidigt efter nattskift för att åka på möte på jobbet är ingen bra kombination, vare sig för tantens kropp eller för mötet. Nu vet jag det, så jag håller mig hemma sådana dagar, även om mötena är viktiga och jag tror att just jag kan bidra....
Kom i säng alldeles för tidigt också, vilket gjort att jag nu sitter här, innan kl 6 och innan det ens blivit ljust ute...
Kaffet smakar i alla fall gott, och kanske kan jag se nåt på TV:n, tills det är mer rimligt att påbörja dagen.

Hur är folk funtade?

Ja jag bara funderar....
Men hur tänker man när man lägger upp nåt dyligt?

Jag kommer få massor av hat och förklaringar nu, medan jag funderar på var vi är på väg.....

DET ÄR BARN!

BARN!

BARN!!!

Upprorisk?!

Halloj du människa, som med all säkerhet varit ung, tonåring....

Visst har väl även du protesterat mot något?

Genom att vara annorlunda, gå med plakat, busa på stan, demonstrera eller kanske till och med genom att strejka?

Själv protesterade jag mot blockbetyg i NO, mot överheten som trodde de kunde bestämma över mig, mot allt i allmänhet genom att spela Nina Hagens och Ebba Gröns musik på högsta volym och bära anarkistmärke till det snaggade okammade håret.....

Jag var revolterande tonåring, helt enkelt.

Och de vuxna reagerade, vi blev inkallade till rektorn, andra ungdomar titta och fnös, tanterna på ICA, vände och tog en annan väg när vi dundrade in.....

Idag reagerar de vuxna genom att skriva ungarna på näsan på sociala medier......

Det blir reaktioner i alla fall, och det är ju just det som är meningen :)

Sen kan man ha åsikter både på klimatångest, Greta och hennes mamma, Om ungar ska få strejka eller inte, vems fel det är om det är fånigt eller inte......
Men det väcker reaktioner....
Att vara annorlunda, upprorisk eller bara göra det som ingen vuxen vågar....
Och frågan är om inte jag och de med mig i min generation är mer rädd för att möta de där påståendena som dras upp i inlägget ovan, än vad mina ungar är.....

Det är väl nu man ska vara som en marskatt!

Eller inte, jag är ju lite för gammal :)

Nåja, vass, och med en oförmåga att dölja känslor, är jag ju ändå....
Och jag önskar att jag kunde skriva att det går över, men det gör det knappast, är man femtioett år, snart femtiotvå, så får man nog bara acceptera att man är som man är....

Och att sluta röka, sluta dämpa sina känslor med ett nervgift, just nu, var nog ingen bra idé!
Jag lägger helt ner det!
Blir jag sjuk, eller till och med dör av det, så blir jag det, och har i alla fall varit så nära normal som möjligt.

Det är Mars!
Vårmånad?
Eller typ sista vintermånaden, det ska ju faktiskt bli kallare nu igen, efter någon vecka med varmt och skönt väder. Funderar på hur det blir om man bor på andra sidan jordklotet, där det faktiskt är högsommar vid den här tiden?
Hur är det, Tilda, blir man vårgalen även Down Under?!

Funderar ibland, vad det är för fel på mig, och min stora trut, varför kan jag inte hålla snattran, tänk vad jag beundrar er andra som klarar att på ett mycket sofistikerat sätt kan hålla tyst, inte visa vad ni känner, trots att jag på nåt sätt vill tro att även ni får "citronkänslor" i ansiktet, att klumpen i halsen växer och att ni helst av allt skulle vilja grina högt och ljudligt, för att få ut frustrationen ni känner!
Jo jag har blivit duktigare, kan klistra på ett leende, men stoppa mina tankar och hålla inne de där förlupna orden, som kommer både via munnen och fingrarna, det är fortfarande svårt, och kanske kommer jag aldrig att lära mig det.
Sofistikerad dam........
Sofistikerad, soffiserad, soffpotatis???

Äach, glöm det jag skrivit, nu förlöpte fingrarna igen.....
Jag är ju också specialist på att tycka synd om mig själv, klanka ner på mina förmågor, när jag känner mig okunnig, och övergår i någon typ av värdelöshetskänsla.....

Önskar mig bara öppenhet, tydlighet och ärlighet....
Kanske börjar det med mig själv, om jag är öppen, tydlig och ärlig, fast allt ligger ju i betraktarens ögon, kanske är de jag möter och upplever slutna, öppna och ärliga, faktiskt det, i sina ögon och i sin verklighet, och kanske äe det där jag brister, att jag klistrar dit min förutfattade bild....

Men om jag är brutalt öppen, tydlig och ärlig, klarar människor runt omkring mig mer av den varan, eller bör man hålla sig i sin roll, för att inte såra, för min ärlighet utgår ju från min verklighet, och den stämmer ju inte alltid överens med alla andras....
Vi har ju olika världsbilder, eller hur?
Och vi är olika, det ska och måste vi respektera!
Man kan heller inte älska alla, och lika lite vara älskad av alla.....

Nåja, allt går i cykler, och är man snabb som jag igenom, så blir det extra jobbigt att bli nedknuffad i 3:e fasen för att man plötsligt inser att allas processer inte ligger helt parallellt, vi har olika bilder, förväntningar, förutsättningar och det är bara att acceptera och hantera.
Anpassa helt enkelt.

Fortsätta ställa frågor, acceptera att saker tar tid, göra sitt bästa, våga ha fel, vänta in, dämpa.......
Släppa sina överdrivna förväntningar...
Släppa ut marskatten och låta den löpa till skogen.....
Klarar den sig, så kommer den tillbaka rikare på erfarenheter, när känslorna lugnat ner sig, annars är det ingen katt att ha.....

Ah vad jag behöver en katt, alltså!
Och en cigarett......
Och någon som sparkar mig på smalbenet när det behövs!
Kan någon av er hjälpa mig med det?

I En månad till....

6 November...
En månad till den 6 December.
Och?

En månad till som femtioåring, ett av de bästa åren i hela mitt liv tror jag bestämt!
Att fylla femtio, som var så skrämmande när man var typ tjugo...
Femtio, då är man ju nästan död?

Då har man tjocka korviga bruna stödstrumpor av nylon. Eller blommig rockklänning i några gröna nyanser med såsfläckar på bröstet. Man går till hårfrisörskan och får håret lagt varje vecka, man går på kvartersbingon och vinner påslakanset som man inte behöver.....

Eller?!

I en annan tid, var det nog så, femtio var en ålder inför ålderdom, en tid då man blev över, barnen flyttat ut, maken fortsätter arbeta, men var hemma fru, satt på sin kökssoffa bakom gardinen med virkningen i handen och kikade ut på bilarna som for förbi. Hade man tur fick man låna nåt barnbarn som behövde omsorg och en och annan nybakad bulle.

Att vara femtio idag, vad innebär det?
Ja hur det är för er andra kan ju inte jag bedömma, men mitt liv har tagit en vändning som knappast kan vara bättre.
Mitt femtionde år började i Thailand, i sol och värme, med bästa livskamraten. Våren sprang i väg därefter med bästa jobbet och de allra bästa kollegorna. Sommaren var varm och härlig. Hösten kom med nya mål och utmaningar i sikte på jobbet och överraskningsbesök från Australien. Nu är november här och vintern kommer, och jag är övertygad om att även den sista månaden av mitt femtionde år bjuder på bra grejer.

Och någon vecka in på mitt femtioförsta år, återupplever vi Thailand igen.
Då behöver jag stödstrumporna, men de är rosa i Bambu.

Och jag älskar snapchatfilter :)

Man vet att man är ointressant och tråkig....

När besökarantalet drastiskt sjunker....

Plötsligt hände nånting, men vem bryr sig egentligen, jag skriver ju för min egen skull....

Eller?

Nåja, de som vill läsa läser, de andra går miste om det jag skriver, ointressant eller inte :)

Och visst är det trevligt med många besökare!

Fast det kanske är så, att Mina Pinnar börjar bli torra och gamla, det kanske är dags att förnya?

Små youtubeklipp kanske? Podda?

Nja, nu är jag ju kanske bättre på att skriva än på att filma, prata kan jag dock, men det finns en risk att det blir svamligt om ingen säger emot, ger respons......

Så jag fortsätter skriva oavsett om någon besöker eller inte, men frågan är vad som hände, vad gjorde att vi plötsligt tappade besökare..... ?

Tänkte inte på det....

Kommer ni ihåg Lorry? Satirprogrammet som sändes mellan 1989 - 95, det finns att se på SVT Pla öppet arkiv, om någon är intresserad. Öppet arkiv Lorry

I serien finns en karaktär, som avsnitt efter avsnitt besöker patentverket med den ena smarta iden efter den andra, spelad av Peter Dalle, och varje gång slås iden i spillror, och sketchen avslutas med "Jag tänkte inte på det!"

Om man nu skulle komma på att iden att rösta på ett parti som vill stänga gränser, försämra jämställdhet, underfinansiera välfärd, nonchalera klimathot, förtrycka andra religioner, motarbeta sexuella minoriteter och angripa fria medier, inte var så smart....

Tror ni det räcker med att säga "Jag tänkte inte på det!" då?

Ibland är människan inte så smart, ibland faktiskt rent av blåögd och naiv...
Bara en liten reflektion från tanten i Värmskog, där den människosynen delas av 22% av innevånarna.

Tur vi är 78% som valde ett annat alternativ.

"Det är såna som dig, som vi tar först"

Ja, ungefär så skrevs det i ett av mina blogginlägg för något år sedan, när flyktingkrisen var som störst, och jag hade en åsikt om att jag ansåg att vi hade råd att hjälpa människor på flykt.....


Sitter framför valvaken och har parrallellt koll på resultat för vår kommun, riksdagsvalets siffror och kommunen siffror, och blir grymt rädd, när min hemmabygd består av 22% (90 personer) som kan ha den åsikten, att det är åna som mig de ska "ta" först......
90 personer i min absoluta närhet, har röstat på ett alternativ där man vill ha ett angiveristsyem, där plast är en icksfråga och där man kan uttala sig genom att säga "De är inte svenskar, de passar inte in här!"
90 stycken av 415 röstande......
90!
Jag är inte en av de 90, och det är jag just nu stolt över!
Och jag är stolt över att vi är så många som ändå vågar visa vår besvikelse genom att reagera på valresultatbilden som lades upp i bygdegruppen på Facebook, undrar bara var de är som röstat, de borde ju visa sitt gillande.... Eller törs de inte stå för hur de röstat, kanske är det medvetna om att blev ett konstigt resultat, när vi har det så bra som vi har det i vår lilla del av Världen.


Vi har inte en enda invandrare i vår del av kommunen, inga bilbränder (än) inga mord, rån eller våldtäkter......
Vi har bara en enda stor gemenskap, eller vi hade i alla fall igår....
Jo jag vet att Sverige är större än lilla Värmskog, men man blir liksom besviken när man trodde man kände sin hembygd


Nåja det är som det är och Värmskogs valresultat är ju inte det som gäller på Riksdagsnivå, men det resultatet är ju inte bättre.
Det finns ju vissa risker med ett ostadigt parlamentariskt läge, och med SD som tungan på vågen, som vill ha inflytande i vissa frågor, integration, lag och ordning samt sjukvård, kan ju ge fallande valuta, höga räntor, etc......
Och det ska bli intressant att se vilket parti som fallar till föga för samarbete med SD.....


Jag hade en känsla av styrka och gemenskap som jag fick vid gudtjänsten i morse, när den unga härliga prästen höll en predikan och alla människors lika värde, den absolut bästa predikan jag någinsin hört, och jag har hört många. Jag hoppas dock inte att farhågorna om att behöva välja ett annat land att bo i, pga de onda krafterna som vill stänga in och kontrollera oss, som behandlar varandra illa och hatar, kommer att besannas.


Vi får väl se vad som händer...

Är det en konstig tid vi lever i?

Snön låg djup och i drivor, våren blev intensivt kort, Nazister rör sig fritt på våra gator, ungdomar har ihjäl varandra, politikerna har intagit en mer pessimistisk hållning, värmebölja och skogsbränder....
Och i de sociala medierna haglar kommentarerna om inkompetenta ledar, politiker och regering....
Det delas vitt och brett påhittade inlägg och alla har sin åsikt, inget konstigt i det iofs, men att det finns så mycket hat och hot, det tycker i alla fall jag är lite konstigt...

Kan Stefan Löven och hans regering hållas ansvarig för väderläget?
Är det Sverigedemokraternas fel?
Kan vi skylla på Kommunisterna, eller Muslimerna?
Knappast, men att ta ansvar för sina egna uttalanden och hur vi behandlar varandra det kan vi alla göra...

Jag kan inte släcka de bränder som idag härjar över vårt land, men jag kan ta ansvar för hur jag själv tar ställning, hur jag delar och uttrycker mig på sociala medier, hur mycket kunskap jag letar efter.....

Alltså, vad vill jag ha sagt med det här?
Det vet jag faktiskt inte.....

Men det är en konstig tid vi lever i...
Eller???

Kanske är det dags att förstå att man inte alltid får det precis som man själv vill, ibland tas beslut som inte alla gillar, det finns folk som tycker annorlunda än mig själv. Och kanske är det dags att förstå att man kanske inte i alla lägen kan handla efter hur reptilhjärnan reagerar, det kan vara bra att tänka efter, reflektera och faktiskt våga lyssna på andra...

På något sätt känns det konstigt att bara sitta här och skriva, för min världsbild är ju inte större än gemene mans, jag vet inte heller mer än det jag ser i medierna, hör på radion eller uppfattar bland de jag möter. Mina största problem just nu är kanske att tranorna på gärdet låter för högt, att det är alldeles för varmt i sovrummet så jag får sova i källaren, vad vi ska äta till middag....
Annars har jag det ganska bra faktiskt.

Och jag lyssnar, reagerar och hör var andra tycker, men för det behöver jag inte gilla allt jag ser eller hör, jag behöver inte stå ut med hat och hot, ingen annan heller faktiskt i vårt land, ändå beter vi oss så....
Det blir lite dubbelbottnat faktiskt...

Hoppas våra ungdomar, de som kommer efter oss, vågar tänka annorlunda, vågar stå upp för det de tror på, vågar handla, vågar behålla kontakter med de som tycker annorlunda, vågar vara öppna och att de tar hand om vår planet, för det verkar gå käpprätt...

Är det en konstig tid vi lever i?

Fake News?

Är allt man ser och hör sanning?
Allt det man läser i tidningen, på nätet eller i pappersformat? Eller kan man så fort man ser något man inte gillar, bara hänvisa till att det är Fake News?

Nja, riktigt så enkelt är det väl inte....

Iom att vi har Yttrandefrihet i Sverige, så kan man i princip yttra sig om nästan vad som helst, visst finns det regler för vad man får säga skriva....
Här finns Wikipedias Förklaring av vad yttrandefrihet är.

Men när man läser något man inte gillar då?

Ja man bör väl lär sig skilja på en NYHET, DEBATT och INSÄNDARE....

En nyhet är ju en rapportering av något som hänt, man kan vinkla en nyhet utifrån vad journalisten/mediet har för inställning i grundfrågan, och det kan ibland vinklas i fel rikting utifrån vad man själv har för inställning. Det förekommer ju också att nyheter hittas på, och vi har ett källskydd i Sverige, vilket i stora drag betyder att journalisten eller skribenten skyddar uppgiftslämnarens identitet och anonymitet.
Här kan du läsa mer om Källskydd hos Wikipedia

En debattartikel då?
Ja, det är ju en enskild skribent åsikter som framförs, ett specifikt tyckande, och allt man tycker behöver ju inte vara sant?
Jag kan ju tycka och debattera att man bara får bära röda kläder på torsdagar, och vara helt övertygat själv om att detta är en sanning, men det betyder inte att om jag skriver en debattartikel om detta, så är det fake news, bara för att min övertygelse inte är lagreglerad.
När man skriver debattartiklar, skriver man under med sitt namn, dvs man står för sina åsikter.
Här finns lite om debattartikel på Wikipedia
Och om Debatt

Insändare däremot, där kan man skriva anonymt, men man måste ändå alltid uppge vem man är till det forum man skriver i.
Lite om insändare på Wikipedia

Nåja, vad vill jag ha sagt med detta?
Ja, kanske att man ska ha lite koll på vad man delar och hur man delar det, bara för att man inte gillar innehållet eller syftet med en debattartikel eller insändare, så är det ju inte Fake News?
Eller?
Åsså lite hos Wikipedia och Fake News

Så ta reda på vilken typ av källa, skrift du delar innan du basunerar ut att något är ljug.....
Det var liksom bara det jag vill säga idag.

Jag drömde en dröm.... Dagens valpropaganda!

Det var en gång ett land, ett rikt land, men alla var inte riktigt nöjda.

En del hade mycket, andra mindre, och alla ville ha det som alla andra har det, alltså bäst.

En del hade stora trädgårdar, många träd och blommor, små mysiga skolor där barnen fick växa upp och lära sig vara självständiga individer, en del bodde i betong, trångt, och kanske orkade håla liv i en tomatplanta på balkongen, skolorna var trånga, högljudda och hårda, den hårdaste slår sig för bröstet och klankar ner på den svagare.

Vi hade subventionerad läkarvård, åldringsvård och barnomsorg så att mammor och pappor kunde jobba lika mycket, blev någon sjuk, då ringde men sjukvårdsupplysningen och i det landet förekom det ibland att man fick vänta men vård fick alla förr eller senare. Man fick helt enkelt acceptera att det kunde komma något akut emellan, och att alla inte har ett varsitt läkarteam som väntande stod där när man behövde hjälp.

Tandvården, var också subventionerad, inte på samma sätt som sjukvården, men de som skötte sina tänder väl, borstade och drog tandtråd, gjorde sina årliga besök för kontroller, och mådde relativt bra i munnen. De som valde att inte vare sig kontrollera eller sköta tänderna, pallrade sig iväg när det var ett faktum att tänderna inte längre fungerade, och då kostade det....

Ett samhälle som kanske inte passade alla, men de flesta var relativt nöjda, ända tills.......

Någon, kanske den som blivit undanskuffad i den trånga skolan, inte sedd, den som misskötte sin tänder, den som fick vänta en liten stund extra på akutmottagningen för att det hänt en allvarlig olycka.....

Den som var arg, hittade en till arg......

Arga fick uppmärksamhet, i media...

Någon såg de arga och samlade ilskan för att bygga upp något man kan få makt av, om vi är färre, kommer skolorna att vara mindre trånga, vården räcka till, tandvården fungera, ja man kanske till och med börjar borsta tänderna.... 

Men framför allt, någon kanske får plats att synas, att vara någon, ta plats från etablissemanget, styra media, välja vilka som duger, vilka som ska få gå i samma skolor som mina barn, vilka som ska få vård, vilka som ska få stanna.....

Några vältaliga, män, förde deras talan, snyggt snackat, "Ja han kan prata, retorisk är han" och det var det som var farligt. Några vältaliga kvinnor, såg man knappast, jo kanske någon, som tagits med för att balansen måste finnas, innan kvinnorna tar sin plats i hemmet, med barnen, sambeskattade med sin män, lagandes svenska köttbullar, iklädda förkläden, vinkades till sina män när de går till arbetet..... 

Alltså, det var en mardröm.....

Eller.....

Att uppfattas vass och arg!

Jo, så kan det nog vara, sonen påminde mig om det i dag....
Det var något jag frågade om på facebook, så klart...
Men att skriva att man behöver information, kan man ju inte behöva linda in i ett gulligt rosa töcken, eller?
Vill jag ha information så skriver jag det, och då fick jag information.
Hur svårt kan det va?

Nåja, jag är inte så farlig, och hoppas verkligen inte att jag uppfattas så heller.
Om jag nu ändå gör det, så du, säg till mig, jag har en mjuk sida också :)
Faktiskt!

Och by the way, så har Lilla O och Söta S köpt sig ett alldeles eget ställe :)
Hur kul som helst!
Jag vet vem som ska köpa ett vårdträd <3

Dagbokens dag!

År 1937 skickade Mass Observation Archive (MOA) i Storbritannien ut en förfrågan till personer runt hela landet att dokumentera sin dag: att skriva om allt de gjorde från morgon till kväll den 12 maj. Det var dagen för George VI:s kröning. Dagböckerna ger en unik inblick i det dagliga livet och är en värdefull resurs för forskare. I samarbete med MOA samlar Folklivsarkivet dagboksanteckningar från människor av alla åldrar, bakgrunder och yrken för andra året i rad och ger dagboken en egen dag i Storbritannien och Sverige. Hur ser din dag ut den 12 maj 2018?

Läs mer här

Ja, vi får väl se till att det kommer ett bidrag även från Värmskog :)

Sommarvarmt, eller hur gör man med kroppen?

Beach 2018.....
Gömma sig i vassen, eller vara stolt över den kropp man har, ja man kan ju fundera?
Kort, lite lagom rund, färgen är lätt blågrå, det finns ett och annat hårstrå på fel plats, dvs inte på huvudet, ja det är jag....
Passformen på trosorna har vi ju varit inne på tidigare, och om vi översätter det till bikini... Ja ni fattar...
Iofs har det inte så mycket att göra med att behaga någon annan, bara att jag själv känner mig bekväm, fast visst är man präglad av hur andra ska tänka?

Ungefär som igår, när mina svarta byxor var riktigt skitiga av att ha travat över det nyharvade gärdet och även de blå var otvättade, så jag fick ta de rosa....

De rosa! 

Gissa hur många kommentarer om mina färgglada byxor jag fick under dagen...
Nåja, de är sköna och har två stora fickor, att kunna ha telefoner och annat skrufs i, när jag rör mig i produktionen, och det behöver jag nu när värmen kommer, och det blir för varmt att ha jackan på sig hela dagen.....
Alla kommentarer kring de rosa byxorna resulterade i att jag beställde två par nya, fast svarta... Kanske för att slippa kommentarerna, kanske för att det "passar" bättre..... För vem?

Nåja, åter till sommarkroppen, den där bleka man ska klä av och försöka lapa D-vitamin med, de här soliga dagarna som är alldeles för få i vårt kalla land. Den där kroppen som ska prydas med brunt slätt skinn i en minimal bikini....
Nej, jag har inte brunt slätt skinn, mitt skinn är mer grisrosa, med inslag av gråblått, jo, det är iofs slätt, men liksom i utspänt läge, det finns lite för mycket innehåll innanför om man säger så, men det kan ju iofs vara bra att ha, om jag skulle bli allvarligt sjuk eller så....
Jag vet.

Nåja, nu är det fint väder, solen kämpar fram, och bryggan är grymt lockande, och bryggan är bara min egen, där kan jag sitta naken om jag vill, och inte en jävel behöver bry sig om ifall min kropp är enligt alla konstiga kroppsideal eller inte, jag lapar sol och D-vitamin bara för att jag vill, och för min egen skull.
Och om det skulle råka ramla över en och annan lite extra korv över kanten på bikinitrosorna, eller om tuttarna väljer att skvalpa runt i bh:n, så är det bara jag som märker det, och egentligen bryr jag mig inte alls, eller gör jag det?

Internationella kvinnodagen!

Med risk för att bli stämplad som feminist, vilket jag kanske iofs är och stämplad både som det ena och det andra har jag blivit i andra frågor också, så jag tål väl :)

Men idag är det internationella kvinnodagen, en av all de där dagarna.... Men kanske en av de som funnits länge, i alla fall längre än ostbågens och kanelbullens dag?
Vad vet jag...
Och inte vet jag om det går att jämföra kvinnor med kanelbullar och ostbågar? Kanske...

På Wikipedia finns följande om just den här dagen, som har rötter ända tillbaka till början av 1900-talet https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_kvinnodagen

En av alla de dagar som finns på FN:s Lista över internationella dagar https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6renta_nationernas_internationella_dagar
Och de dagarna känns ju ite mer viktiga än kanelbullens om man säger så, ändå gillar jag kanelbullar!

Nåja, idag är i alla fall dagen som hyllar och sätter alla fantastiska kvinnor i fokus.
Och jag har massor med fantastiska kvinnor i min närhet och längre bort, och för att nämna några, kan jag ju börja med mina fantastiska döttrar, som vuxit upp och blivit självständiga och trygga kvinnor i början av livet!
Inte nog med det, jag har genom min son, fått en helt underbar dotter till, ytterligare en ung fantastisk kvinna i början av livet!

Så till er alla, och andra underbara kvinnor i min närhet:

Ha en alldeles fantastisk Internationell Kvinnodag!

Rosa pinnstolar

Slabbigt väglag, men maken kör mot Arvika, ett besök på Erikshjälpen står på dagens agenda. Tanken är att vi ska hitta några adventsljusstakar att sätta i fönstren på Gula Villan.

Vi hämtar upp dottern som gärna följer med dit.

Adventsljusstakar hade de, men inte som jag hade tänkt mig, så det blev lite annat kul istället och fika, billigt fika, 70 kronor för oss alla tre.

”Vi har smörgåsar med julskinka och rödbetssallad, köttbullar och ägg och ansjovis” säger han en lilla söta farbrorn som står bakom disken, prydligt klädd i vit kockskjorta, en så där dubbelknäppt, med ståkrage, vit och välstruken och två rader med små svarta knappar. ”En med ägg och ansjovis” hör jag maken säga trots att vi alldeles innan vi for åt frukost. Jag plockar koppar på en bricka, tar en tesked lite i farten, några servetter och blir stående framför den lilla glas hyllan där fikabrödet ligger. ”En morotskaka” säger dottern till den trevlige mannen, och han tar en mycket fint med en tång och lägger på en assiett. Själv väljer jag en kanelbulle, jag älskar kanelbullar! ”Kan jag lägga på samma assiett” frågar han fint, och ja visst det kan han göra.

Vi får vårt kaffe, och tar vår bricka med fikat på efter att vi betalt det skamligt billiga fikat.

Väljer ett bord, med duk och ett litet ljus i en röd liten ljuslykta på bordet, slår oss ner på varsin knallrosa pinnstol och hugger in på fikat. Jättegott kaffe och bröd, och mackan maken köpte var supergod.

Farbror Eriks café står det på en skylt ovanför disken och över de omaka borden hänger lampor gjorda av lampskärmsskelett och köksattiraljer, allt målat i samma knallrosa färg som pinnstolarna.

”Stackars den som målat alla de här stolarna” säger dottern och ser sig omkring, hon har målat två egna så hon vet väl hur tråkigt det är att måla alla pinnarna runt om.

Att handla lite på Erikshjälpen, ta en fika där gör att jag känner att jag bidrar till att göra världen lite bättre, och begagnade grejer är minst lika bra som andra, nya och dyrare.

Nöjd med dagens inköp, en matta till hallen, två pocketböcker till resan och en CD-spelare att ha på planet till maken, beger vi oss vidare ut i den regniga novemberdagen.

Trevlige mannen på Farbror Eriks Café, säljer nog fler billiga mackor och gott kaffe och pratar lite med sina kunder, och jag tänker att om alla vore lika trevliga och tillmötesgående som honom så är ju det också ett bidrag till en mycket bättre och mer sympatisk värld...

Jag borde ha sagt det till honom!

Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

Att uppfatta

Funderar en del på det här med att vara ärlig. Att säga saker, helst utan att såra, och helst att uppfattas som ärlig.
Inte för att det är något som jag ofta tänker på, för jag är ärlig.
Har inte riktigt förmågan att fara med osanning, kanske för att jag har svårt att komma ihåg allt jag säger, och allt jag tänker, och då är det bra att vara sig själv och därmed ärlig.
För det är väl det det handlar om? Att våga vara sig själv?

Kanske är det så att det inte är sändaren som är oärlig, det kanske är mottagaren som uppfattar budskapet på ett sätt som upplevs oärligt.
Typ som med "fake-news"?

Det kan ju faktiskt vara så att man när man hör, läser eller ser någonting väger in sina egna erfarenheter, upplevelser, rädslor eller förutfattade meningar i budskapet?
Eller?

Man drar snabbt en slutsats och hjärnan har nog förmågan att ta den enklaste vägen, istället för att stanna upp och fråga sig, kan det vara så? Hur tänkte de här? Hur menar du, kan du utveckla?
När jag tänker efter så är jag inte speciellt bra på det, att stanna upp alltså. Och då blir det lätt missförstånd.

En annan grej kan vara undanhållande av information, man ger, eller får inte hela bilden, sändaren kan undanhålla delar som kan såra, för att inte göra mottagaren ledsen.
Man tror att mottagaren har mer information än vad den har, vilket kan ge luckor och plats för egna tolkningar. Det gör jag troligtvis ofta, då min tanke ibland är allt för snabb för att vara nyttig för alla.
Ibland när man tänkt kan man tro att alla haft samma tanke, känns det igen?

Andra förvecklingar kan vara när någon kommer tillbaka, för att diskutera något som hänt, det kan vara en för mig helt främmande händelse, då man inte alltid lägger samma sak på minnet, vi uppfattar olika....

Så nästa gång någon av er funderar på om jag är ärlig, far med osanning eller ljuger, Fråga!
Jag lovar att svara så ärligt jag kan, utifrån mina egna upplevelser.
Och det kan ju faktiskt vara så att vår upplevelse av en gemensam sak, är helt olika?
Ingen av oss vill sitta där med lång näsa, eller hur?