Våra Thailändska vänner?

Har ju som ni kanske förstått knutit några thailändska kontakter när vi varit där, vanliga Thailändare som jobbar i turistnäringen, de vi hyrt lägenhet av och en underbar lite kvinna som både masserat oss, och fixat naglar.

Ae, som vi hade med oss på utflykt en av de sista dagarna av vår senaste resa, har jag även kontinuerlig kontakt med via messenger, och på knagglig engelska, från bäge håll försöker vi "prata" om både ditt och datt, kärlek, ungar, livets vedermödor och lyckostunder.

Jag och Ae på tur :) Han där bak bara dök upp..... Och nej, det är inte Stora O ;)

I morse, skrev vi till varandra och hennes liv på jobbet nu, går mest ut på att sitta och vänta, i stort sett alla turister är borta från Khao Lak, och därmed inkomsten, så tragiskt, hon är ju bara en av alla de som glatt med ett leende tar emot oss när vi tar vårt pick och pack och alla våra pengar och besöker dessa länder, som i vissa regioner i stort sett lever på turismen.

Ja jag vet att det är bra för miljön att vi inte flyger, och jag vet att det är svårt och kommer att bli ännu svårare för vår egen turismnäring, men mitt hjärta blöder lite....
Runt om i Världen finns det massor av människor som Ae, som kommer att känna en otrolig hopplöshet, i den här krisen.

Samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet, för att vi har ett samhälle med väl utbyggda system för alla människors lika värde, trygghetssystem, ett folkstyre som tar ansvar och ändrar regelverk snabbt, för att vi alla ska klara att leva vidare, om än att det kan bli jobbigt även här, men tänk er hur det skulle vara helt utan detta?

Jag har lovat henne att vi kommer tillbaka, när det lugnat ner sig, och jag hoppas att vi alla fortsätter att leva under tiden, tvättar händerna, stannar hemma när vi är sjuka, hjälper varandra och ser till att INGEN lämnas ensam, även om det bara är en sån enkel grej som att man har kontakt via messenger.

Hur är folk funtade?

Ja jag bara funderar....
Men hur tänker man när man lägger upp nåt dyligt?

Jag kommer få massor av hat och förklaringar nu, medan jag funderar på var vi är på väg.....

DET ÄR BARN!

BARN!

BARN!!!

Alltså, på riktigt?

Wisti kan i alla fall ge det en knorr....

Men på riktigt, är det ett sådant samhälle vi vi ha i Sverige?
Skulle inte tro det.....

"Vart är vi på väg......"

Håll huvudet kallt....

Ja, det är ju inte alltid så lätt, ibland reagerar man med ryggraden, eller reptilhjärnan om ni hellre vill använda det uttrycket...
Jag försöker verkligen, att hålla huvudet kallt, att tänka efter, ställa de där bra frågorna typ "Okey du tänker så, hur menar du då?" Men det går inte alltid......
Min ryggradsreaktion, sätter mig ibland i situationer där jag trampar på ömma tår, och retar människor, men trygg i min förvissning som jag är, så klarar jag det... För det mesta.....

När jag nu läser både på aftonbladet.se, dn.se och facebook, om de mycket skrämmande sk "Skämten och humoristiska" uttalanden och delningar tre ur den sverigedemokratiska partitoppen gjort efter en skoldebatt/utfrågning med elever från högstadiet och skolminister Fridolin, då handlar min ryggrad, bara så där på eget bevåg......

Och om det är någon av er som har problem med det? Fine, då behöver jag inte er, inte er vänskap på facebook, inte era sarkastiska kommentarer eller enligt min tolkning rasistiska uttalanden....
Så är det bara!

Jag kommer aldrig att tolerera den, enligt mig, mobbningen, av någon, vare sig personen i fråga är vit svart, handikappad, vuxen, frän, tjock, smal, kvinna eller man, och har aldrig gjort det heller, vare sig på nätet eller irl....
Att lägga ut bilder på någon, avsett vem, och håna, det är mobbning, och försök inte komma med andra förklaringar, för de håller ändå inte i min hjärna, och jag kommer aldrig att ändra den åsikten.

Jag hävdar fortfarande att vi inte har det i ett sånt förfall, som vissa påstår, att det i vissa fall, kan vara rent bedrövligt, det kan jag hålla med om, när det blir felprioriteringar i systemet, missförstånd, och människor känner sig felaktigt behandlade av myndigheter, regler, eller på annat sätt är missförstådda, men att vi har en systemkollaps?
Nej, skärp er!
Jag har aldrig haft det så bra som nu!
Aldrig!

Och har vi det så jävla bra, att vi till och med kan tolerera att vuxna sk mogna män, tillåts nätmobba barn.....
Då är vi jäkligt fel ute!

Kastar säkerligen sten i glashus, men i det här fallet kan jag inte hålla tyst....
Och definitivt inte hålla huvudet kallt.

Att de där sk mogna männen, som beter sig som fjantiga barn med hybris, även ställer upp till val, för sitt främlingsfientliga parti i nästa val om två år, gör mig rent mörkrädd....
Vad blir nästa steg....

Skrämmande!
Och så skäms jag....
Över oss, över vuxenvärlden, som låter det ske och tar det i försvar.
Och skam, är en otäck känsla.

Låt oss göra nåt fint istället, hjälpa dem vi kan, dela med oss, sprida kärlek!

Over and out!

September 2018?

Ja, ni, det är val igen, i september 2018, ska vi gå till val....
Ett val som inte bara består av val till Riksdag, Landsting och Kommuner, utan ett val, som kommer att visa om vi är kapabla till att välja utifrån vilken framtid vi vill se!

Jag hyser en rädsla för att vi kommer att se ett resultat utifrån ett stort missnöje, att det allt hårdare klimatet, vi kan kalla det nätklimatet, för visst påverkas vi grymt av de "nyheter" åsikter och allt politikerförakt vi möts av på nätet.

Politikerföraktet, där man sågar, varje folkvald politiker vid fotknölarna, oavsett vad de gör, gör de ingenting, är det fel, ändrar de sig, så är det fel, för någon annan har ju redan kommit med det förslaget, typ....
Sen gör de fel, köper Toblerone, kör rattfulla, förskingrar pengar, håvar in höga fallskärmar, ändrar åsikt i frågor.....
Nej jag tycker inte att det är okey att köra rattfull, eller använda statens kort för privata inköp, men avtalen om fallskärmar, skrivs innan nåt hänt, och jag tror knappast att det är för fallskärmens skull man ställer upp som politiker....

Men hörrni, visst förändras samhället?
Visst behöver man byta åsikt ibland?
Vi behöver förändring, vi behöver utveckling....
Vi får inte stagnera, då får vi aldrig ordning på orättvisorna i vårt samhälle.

Utvecklingen i näringslivet. går lika fort om inte snabbare, men vem skriker på nätet, eller intranätet, nät chefen plötsligt byter åsikt och tar ett oväntat beslut, det kan ju faktiskt vara baserat på "någon annans" förslag...
Man biter inte den hand som föder en......

Men landet som faktiskt föder oss, och så himla dåligt har vi det väl inte?
Jo det finns fattigpensionärer, barn som far illa, a-kassan är låg och allt högre krav ställs på de som arbetar....

Men vi har ett fantastiskt land, med massor av uppbyggda system, som givetvis behöver utvecklas, i samma takt som samhället, vi har råd att dela med oss, och vi lever under demokratiska premisser, där vi alla, får gå till val, välkontrollerade val, där fusk inte förekommer, och våra demokratiska värderingar, gör också att vi får acceptera resultatet, vilket det än blir....

I September 2018, ska vi gå till val igen.
Vi ska rösta på de kandidater vi tror kan styra vårt land, åt rätt håll.
De politiska partierna som våra egna värderingar stämmer bäst överens med.

Men jag är trots allt rädd för att många av oss, svenska medborgare, som ska ta vårt ansvar, använda vår rättighet och skyldighet att rösta, kommer att göra det utifrån ett missnöje, ett missnöje med vad som varit, istället för att våga se framåt....
Och det gör mig skiträdd!

Tappar vi tron på framtiden, så finns ju ingenting kvar, det mina medmänniskor, det är farligt.....

Jag brukar uppmana de jag möter, att gå i alla fall och rösta. även om du är osäker på vad, men det kommande valet......
Nja, jag vet inte.....

Hur är världen?

Träffade en mycket klok kvinna här under veckan, vi diskuterade affärsidéer, samhället, sociala medier, ledarskap, klimat, kulturer, ja ni fattar det mesta som man kan prata om när man får till spännande möten, för ett spännande och utvecklande möte var det!
Tack, min vän!

En mycket klok kvinna, när vi när vi pratade om drivkrafter, och hinder, där vi ser ungefär samma saker, tänker ganska lika, och blir kanske mest irriterade på oss själva, för att man ofta väger varje ord man skriver på guldvåg med tanken, hur tas det här emot, kan jag bemöta kommentarerna, stöter jag mig med någon.....
Men varför ska man behöva tänka så?
Det man tycker, måste man ju kunna få uttrycka, eller hur?!

Att just jag varit extremt restriktiv med att skriva om mitt jobb, är ju sett utifrån chefsperspektivet, ingen ska behöva känna sig kränkt över att ha mig som chef....
Företagets värderingar, får inte heller kränkas, som chef representerar man ju företaget.
Och det får man lov att hålla på, även efter man lämnat företaget.

Men när det gäller mina värderingar, kring världsläget, sociala kontakter, händelser i när och fjärran, då ska jag minsann inte behöva skämmas, för vare sig det ena eller det andra.
Precis som min åsikt är okey, är deras åsikter, de som tycker något annat än mig, också okey, men man behöver väl inte såra varandra med flit för det?

Ja, man kan verkligen fundera på vad som hänt, de senaste åren har ett betydligt hårdare klimat växt fram, än den jag växte upp i...
Vi är elakare mot varandra och det har liksom blivit helt okey att kategorisera människor i olika grupper, samhällsklasser, hudfärg, kön, sexuell läggning, och det har även normaliserats att man anser att man ska få säga precis vad som helst, bara man inte använder vissa ord....
Ifrågasätter man det, är man PK, eller extremvänster alt rasist.....

Det är också helt normalt att skriva förfasande kommentarer om klipp på nätet, med osäkra källor, häva ut sig skit, förfasas och svartmåla.......
Ja, det skrämmer mig, och stöveltrampet på 30 talet som någon som snällt påminde mig om, är inte alls långt borta om vi fortsätter så här,....

Men jag är ändå övertygad om att vi har det fantastiskt bra i det här landet, trots att jag just nu står till arbetsmarknadens förfogande, att vi har stora möjligheter att dela med oss till dem som behöver vår hjälp, inom eller utanför landet.

Den dagen mina ev barnbarn ställer frågan, "Vad gjorde du då?" då hoppas jag kunna svara att jag stod upp för mänskliga rättigheter, att vi med gemensamma krafter, tillsammans visade de människor som behöver oss, empati, kärlek och stöd, oavsett från vilken gruppering de kommer.
Jag hoppas verkligen det.
Alternativet, är inte ens ett alternativ.

Söndagsfundering över iklädande av brun skjorta...

En söndag i mitten av mars, ja hur spännande kan det bli liksom?

Traditionen, kolbulledag vid tjärnet, ska vi delta i för säkerligen tionde gången, det är tio år sedan vi flyttade hit...
Tio år?!
Hur fort har inte den tiden gått då?

Det är fortfarande grått ute, solen lyser med sin frånvaro, den här snön so ligger börjar bli så där gammal, ni vet, så där tung och kristallig.....
Svår att gå i!
Men det är i alla fall inte kallt ute.....

Tänk att dagarna ändå har sina speciella kännetecken, även när man inte jobbar, söndag är Mifforadio, Ledig Make och Slappmorgon....

Nåja, det här blogginlägget blir inte mer spännande än så här, även om jag skulle kunna skriva en roman om sarkastiska meddelande i min messenger, ang mina värderingar, min empati och mitt ställningstagande runt flyktingströmmar, och vårt mottagande.....

Men att bemöta och bli irriterad, ger bara mer bränsle på en rasistisk brasa, som jag helst bara vill ska självdö...
Och nej, jag kommer inte att sitta tyst och se på, jag kommer att göra min röst hörd, men inte genom att föra nåt litet ställningskrig på facebook, med en som redan tappat massor av våra gemensamma vänner, troligtvis av samma skäl som det, jag hade när jag valde att klicka bort vänskapen med vederbörande....

Tråkigt bara när man ser gamla "vänner" som man ändå trodde att man hade lite liknande värderingar som, ikläda sig Brunskjorta......

Min "våga-vägra-facebook" månad, var ju en tyst protest just mot detta....
Att man finns på nätet, och "snackar" betyder ju inte att man behöver tåla/gilla allt som skrivs eller?

Nåja, en grå söndag med kolbulle, kan ju vara en lagom stor politisk handling idag, umgås med grannar, skratta, fika och se hur mycket äldre alla blivit sen i fjol....

Och jag lovar att hade jag haft nytillkomna svenskar boende hos mig, så hade de varit med, förundrats över vårt stekande av pannkakor med fläskbitar, över öppen eld, kaffe i stor kaffepanna, och lingonsylt.......
I år kanske jag får med mig, Lilla O med flickvän, och Stora O såklart!
Och alla mina värderingar.

Ha en bra söndag hörrni!

En till :)

Även Aftonbladet, har en egen adventskalender, äv där är det kultursidorna som håller i den :)

http://www.aftonbladet.se/kultur/article21858683.ab

Jo, just adventskalndrar tycker jag är ganska kul, och jag blir speciellt glad i hela ansiktet när jag i VF, läser om Karlstad pastorats kalender, där man får en god tanke varje dag....

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/julkalendern-som-handlar-om-vanlighet

Vi kollar väl lucka två hos DN kultur Jullåtarna ni vet.....

El Perro Del Mar .- God Knows

Och du, även om vi inte har någon adventskalender från Karlstad Stift, varför inte skänka en god tanke till någon idag, eller dela ut ett extra vänligt ord.

Säga tack en extra gång kanske, eller bara le och hälsa vänligt på någon du möter.

Jag lovar att världen blir lite snällare då, om alla gör det!

Och du, ut med dig i riktiga livet, att sitta bakom skärmen, och slänga ur sig klyschor på facebook funkar inte..”

Novembers sista dag.....

Och ute är det mörkt!

Inne lyser ljusstakar, stjärnor, och små lampor, traditionernas tid är kommen.....

Hur viktiga är traditionerna?
Egentligen?
Hur okey är det att skapa egna?

Att åka till Australien över jul, det är okey, det kostar ändå en massa pengar, och att hälsa på sitt äldsta barn, ses som okey......
Att välja att bara vara hemma, när hemma traditionen att vara hos mor och far i deras lilla stuga, ändras, det verkar inte vara okey?

Vem är julen till för? För mig, för att fira Jesu födelse? För att tomten ska komma? för att barnen ska få leka, för att vi ska få äta en massa mat?

Jag tror att vi hållit fast vid jultraditionen, att fira hos "momor & morfar" mest för deras skull, för att barnen gillar sina morföräldrar och för att jag, älskar dem, och framförallt älskar jag mammas lycka när hon får ta emot alla barnen hemma, det stojas och stimmas, och pappas mysande, över att han "måste gör klart rimmet" "värma glöggen" och "Radiokakan" han bakat :)
Jag älskar känslan av att julen bara är, man vet att det kan va dåligt med toapapper, men ändå behöver man gå på toa, jag kan ÄTA, utan att må illa.... Barnen stojar och stimmar, alla sitter ihopklämda i ett rum, det är liv, fest och rörelse......

Snart är jag själv mormor, eller farmor, även om det verkar dröja, vilket iofs inte gör ett dugg, jag har absolut inte bråttom....
Hur blir det då?
Blir mitt hem, det där stojiga mormor/farmors huset då? Eller blir valet att vi vill vara ensamma, utan stoja och stim, vårt?

Vi valde ju mellan "Mormor" och "Farmor" en gång när våra barn var så, och vårt val respekterades, nu verkar det vara dags att göra nästa val.....

Att gå till skogen och grilla korv, med hundar, en flaska glögg, pepparkakor och en skinkmacka, hur skönt låter inte det?

I fjol, åt vi jullunch den 24 på IKEA i Brisbane,

Och det funkade det också, fast vi trodde aldrig att det skulle va okey.......

Men det fanns en sak jag saknade, mor och far i deras lilla stuga, med de största förväntningarna på julen, att alla ska komma, att alla ska tränga ihop sig,.......

Hm, att det ska vara så svårt......

Kanske behöver de en extra på stadsmissionen?

Vad gör vi med världen?

Nedskjutna plan, stoppade flyktingar, sprängande människor, skjutgalna terrorister, klimathot och hål i ozonskikt......

Ja, man kan ju fundera....

Och allt pågår medan vi sitter hemma i vår trygga sfär, och ondgör oss på facebook, om hur människor fungerar, hm nu gör jag ju det själv också.....

Men, vad ska man göra då?
Åka till huvudstaden, ligga i en grön låda på sergelstorg, det gjorde han, Pudas, kommer ni ihåg?

Han fick rätt till slut, även om det gällde en mycket liten fråga, i den stora världen, men för honom och hans son, var det allt.
Jag kommer ihåg honom, och hans gröna låda.

Nåja, jag ser på, har åsikter, åsikter som i mångas ögon är kontroversiella, och i andras, helt rätt, och det är ju så det är, Total enighet i alla frågor, finns inte......
Men vi har i alla fall rätten att tycka, utan att bli skrämda eller rädda för resultatet, och det är ju fantastiskt...
Lika grundläggande det, att vi får tycka, som att vi normalt sett värnar om asylrätten och har ett öppet och inbjudande samhälle, så vem säger att vi om några månader inte har skapat oss vårt eget demokratiska samhälle?
Vad säger att de mer mörkbruna krafterna i vårt "gulliga" Sverige, tar över, stänger in oss, och sakta men säkert även stryper den yttrandefrihet vi har kvar.....
Sen kan vi sitta där och ondgöra oss på facebook.....

Nu är ju de där mörkbruna rädda hararna väldigt tysta, inte myket utrymme i media heller, eller kan det vara för att jag lämnat facebookvärlden, som jag upplever det så?
Är det så att alla den skit som ett fåtal av mina "vänner" valt att dela, förpestat min värld mer än nödvändigt?
Har jag stuckit huvudet i sanden, genom att välja att slippa se delade lögner?

Jag läser en bok, "Kriget har inget kvinnligt ansiktet" av Svetlana Aleksijevitj, en bok som bygger på ett antal samtal kring och med de kvinnor, som var flickor många av dem, under andra världskriget i Ryssland, då de aktivt stred vid fronten. En bok som berör, en bok om krig ur ett kvinnligt perspektiv, där man längtade efter vanliga trosor, noppade ögonbryn och frisyrer, i samma ögonblick som man drog undan döda och skadade soldater mtt under brinnande krig.......
En bok som gör att min hjärna inte orkar med att ta in allt, det blir bara ord efter ett tag, och den gör mig trött!
Men jag kan inte sluta läsa.....
Och jag har en bild av att ju mer jag vet om vår världs historia, desto lättare har jag för att försvara vår rätt till kunskap, yttrandefrihet, kärlek och vår rätt att intr glömma historierna, för att inte behöva återuppleva dem.....
Tror ni inte?

Nåja, jag startar min onsdag, som allt som oftast är ganska förutsägbar, jag vaknar, jag brygger kaffe, jag går ut lite med hundarna, jag kolla datorn (inte facebook) jag dricker mitt kaffe.....
Jag duschar, kletar lite färg på ögonen, får på mig kläder (som är rena och hela, och jag kan välja vilka trosor jag vill ha)
Jag tar min bil, min snabba lilla bil, som oftast är fulltankad, och kör mot Jobbet fem och en halv mil bort.
Jag jobbar, 8 till 9 timmar, med underbara människor, stora och små problem löses dagligen, ny hittas....
Jag, far hem igen, ibland handlar jag i välfyllda butiker, det som faller mig in,,,,,
Jag lagar mat, välplanerade maträtter, med alla ingredienser som behövs, näringsriktigt och varmt, äter förhoppningsvis tillsammans med min man, de trettio minuterna är vår gemensamma tid....
Jag diskar, tar en tvätt om det behövs.....
Tar ut hundar, 
Kanske sitter jag vid TV_n en stund, inte för att jag ser på den, utan för att få sällskap till virkningen......
Sen lägger jag mig, läser några sidor och börjar om från början........

Jag blir varken en Pudas, eller en rebell......
Men min egen vilja att tycka, har jag kvar!
Och jag vare sig läser eller sprider, skit som saknar källkritik på facebook, och det känns skönt!

Effekter av mitt personliga projekt "Våga vägra Facebook"

Ja va gör man en söndagsmorgon, när man fått sin ingefärsup, sin champix, och sitt kaffe, när man valt att ignorera facebookflödet?
Har ju inga dagstidningar längre i pappersformat, och vanas makt att sätta sig vid datorn, på härför avsedd plats är stark!

Det finns ju så mycket annat att se på nätet, mitt twitterkonto, lever ju, där har jag faktiskt funnits sen 2009. Där kan man följa en massa olika människor och dess tweets, utan behöva be om "vänskap" och det är mer generellt och öppnare på nåt vis :)

Sen kan man läsa DN, VF, Aftonblade, NWT, ETC..... Ja som ni ser är mitt ubud mycket varierat, från rödaste grönt till blåaste rött, allt för att få en så bred bild av nyhetsutbudet som möjligt.....
Jag väljer dock bort de bruna, typ Avpixlat, Fria Tider och sån skit.
De intressantaste och kanske också längsta reportagen har faktiskt DN, de har väldigt duktiga skribenter knutna till sig också , idag skrev en av mina favoritförfattare Åsne Seierstad, ang likheten mellan IS och islamofober, att de drivs av samma hat.

Åsna Seierstad, en favoritförfattare, klok som en bok!

Något annat som DN idag tar upp, är att vi kanske ska börja arbeta ed hur vi tar emot de som faktiskt kommer, och inte bara arbetar med att stänga dem ute, för kommer det gör de, oavsett vad vi tycker om det, hur mycket plats vi har och vad det kostar......

Dags arbeta för att ta hand om de som faktiskt kommer....

Ja, ni ser, den här söndagsmorgonen gick i ett rasande tempo, och nu får jag försöka tvätta ur mina svullna ögon, för att de ska orka se Prins N, spela Hockey idag :) Kul!
Kanske ska passa på att handla, och hämta min matkasse idag också, så behöver jag inte göra det i morgon, utn kan åka till Lilla Plupp och kanske få håret klippt, vilket behövs tätare och tätare... Undrar om det växer snabbare när det är grått och stelt?

Grå och stela känns även kroppen, den känns också gammal, liksom osmörjd, ja ni fattar, eller så fattar ni inte, men det är liksom stelt och ömt i varenda led i hela kroppen, allra värst är det när man suttit ett tag, eller efter man sovit.......
Nåja, det avhandlar v en annan dag :)
Ha en bra söndag!

#merkärlektillfolket

Soptippen, eller inte? Det handlar om att överleva!

Det här är troligtvis det sista delade inlägget från den här bloggen på Facebook, vill du fortsätta följa mig och mina inlägg, så får du från och med nu, lägga till den här sidan i dina bokmärken :)

När det gäller facebook, så kommer jag att välja att stå bredvid soptippen ett tag....
Hur otroligt det än låter!

Bloggen kommer att fortsätta leva, och mitt twitterkonto, och min instagram, så vill du följa med mig, så finns jag där!

Anledning?

Jag fixar inte att läsa/se alla inlägg som totalt saknar källkritik, se hur "vänner" och andra människor, faktiskt helt öppet visar att de är "Dumma i huvudet" Att man går på rena lögner, och delar vidare skit.....

Men men, vi har demokrati, så det är fritt för alla att tycka således fritt även för mig att välja att slippa se det.
Det är också fritt för alla att välja min "facebookvänskap" precis som jag fritt väljer mina "vänner" och jag har svårt för att "säga nej" till någon, att plocka bort, men kan inte bara stå vid sidan om, utan att engagera mig, ja ni som känner mig på riktigt förstår, s då väljer jag hellre att plocka bort mig själv!

Att jag väljer att kliva åt sidan, betyder att man INTE kan nå mig via min facebook, vill man mig något, så får man sms:a, och ni som kan komma att göra det, har mitt nummer, eller vet var jag finns :)
Jag kommer att ha mitt konto kvar, men kommer inte att dela allt med facebook, inte blogginlägg, inte instagram, inte runkeeper.......
Messenger kommer att fungera, via mobilen, där kan man ju alltid prova att nå mig om det skulle behövas!

Så här känns det just nu, och det kan komma att ändra sig, om världen blir annorlunda, men de som sprider allt annat än kärlek nu, på jordens, just nu största soptipp, jag orkar inte med dem!

Man kan välja om man, som en skata vill sitta och vänta på skit att snappa åt sig på en soptipp, eller om man hellre går till skogen och samlar energi!

Och kommentarer, kan man faktiskt skriva här också, men här äger JAG källkritiken, och inläggen.....
Och vill jag läsa skit, finns det så många sidor som bara fylls med sånt, så.....
Valet är mitt!
Eller hur?!

Och jag blir glad, om du ändå väljer att fortsätta följa mig, du kanske till och med vill ses? Fika?, ett glas vin? Fest? Eller bara några ord på Konsum, Ica eller Lidl :)

Tankar en lördagsmorgon i november

Det snurrar många tankar i tantens huvud en sån här, solig med svart november morgon!
Gick till sängs före 20 igår kväll, efter en tuff  fredag den 13, med begravning, skrivandes förslag till planerat arbetssätt och tidplan, påverkad av järntabletter, som totalt slog ut magen igen.....

Nåja, Järntabletterna kan jag strunta i, blodvärdet rättar till sig ändå.... Persilja är bra skit, vet ni.

Begravningen var fin, och vi tog avsked, synd bara att man träffas vid de tillfällena, och inte annars, jag saknar min flutingkamrater, och jag ångrar att jag inte antog den där inbjudan om en kaffekopp.... Nu har han fått frid i alla fall och får sova så gott! <3

Skrivandet ska jag fortsätta på under helgen, det blir nog en strukturerad plan av det också, även om det än, bara är en massa punkter....

Nyhetsströmmen från terrorn i Paris, möter mig efter den här långa natten... Och det gör mig bedrövad.

Man vet väl ännu inte vilka som är ansvariga för attentaten, men är det IS, så bekräftar det ju bara ännu mer min övertygelse om att vi måste hjälpa de "vanliga" människor, oavsett om de är muslimer eller inte, att få skydd mot våld och död.

Läste någonstans på facebook tror jag  "Att döma alla muslimer, som extremislamister är som att man under första världskriget dömde alla tyska för att vara nazister...." Ganska tankvärt......

Nej, jag vet att Sverige inte kan ta emot alla, och jag har aldrig förespråkat det, men de som kommer, måste vi möta med respekt och ta hand om, sen behöver väl alla länder, som lever i fred hjälpas åt.
Jag har aldrig förespråkat att vi ska åka och hämta dem, för att ta dem till Sverige, men återigen, de som kommer tycker jag vi ska möta med respekt och hjälpa.
Ja, jag skulle kunna öppna mitt hem för någon i nöd, skulle inte tveka en sekund, men vill då också kunna ge den tid som det också krävs för detta hedervärda uppdrag!
Skulle någon bara komma, så Välkommen, lingonsylten och äppelmoset, räcker till flera!

Den här terrorn, som vi idag ser, det är den vi måste bekämpa!
Visa att i Sverige, välkomnar vi människor som behöver skydd, men välkomnar inte terrorism.
Det gör vi inte genom att bygga taggtrådsstängsel, dela ut flygblad till flyktingarna med skrämselpropaganda eller genom att bränna asylboenden.
Det hjälper heller inte att vi tjafsar om det ena eller det andra på facebook!

Demokrati är att respektera andras åsikter, jo jag vet, men det behöver inte betyda att man alltid gillar allas åsikter.
Eller hur?

Visst kan man bli rädd, men så rädd att man blir främlingsfientlig, det hoppas jag att jag aldrig blir.

Nu måste jag släppa det här, annars blir jag tokig!

Laddar under dagen för en härlig viskväll med körsång, genom att fortsätta jobba med min planering.

Mer kärlek till folket, och mina, små men varma, tankar till de drabbade och deras nära kära i Paris!

När man dricker vin....

...ska man definitivt inte blogga.....

Så, vad gör jag då här?
Jo, jag har väl ändå svårt att hålla det inom mig, det jag tänker.....

Vad jag tänker?

Ja, varför man från de högervridna, försvarar sig, när man som jag delar nåt som pekar på att det kan va så att extremt påverkade ungdomar/människor, faktiskt tror på det deras parti går ut med, och sedan handlar efter det, utifrån deras egen förvridna bild av hur vi "räddar" sverige......

Tyvärr, så är detta fel sätt!

Fel, Fel, FEL, som de sa i fem myror är fler än fyra elefanter.
Det är fel sätt!

Vi kommer ingenstans genom att försöka göra någon egen slutlig lösning......

Ingenstans alls!

Man måste inse, att man, när man sitter i någon form av ledningsposition, vilket de valda sverigedemokraterna gör, oavsett, vad jag tycker om att de är valda dt, faktiskt påverkar folk, de som är de trogna, enligt mig indoktrinerade med vansinniga ideér, tror faktiskt på, och tar bokstavligt emot budskapen.....
Och det kan, ge, förödande konsekvenser!
FÖRÖDANDE!

Att man i ledande positioner, förstår detta, det är att ta ansvar.

Ta för fan ansvar nu!
NU!

Som sagt tidigare, att ha lingonsylt, äppelmos och torkad svamp i jordkällaren, är nog på sin plats.....
Fast jag, med mina vänstervridna åsikter, blir nog antagligen, bortplockad först....
Fast inte utan kamp!

Absolut inte utan kamp!


Kärlek till er alla, oavsett om du är ny, gammal, vit, svart, homo, hetro, kvinna eller man.....
Kärlek,,,,,,

Vad är det som händer.....

Fast det klarar jag inte....

Men just nu skrämmer den här världen mig!

Att välja att INTE bli rädd!

Jag tror på en teori, en teori, som jag inte vet om den ens har ett namn, men jag tror tt min teori, fungerar i verkligheten.
Och jag har provat den, på tre underbara egna ungar, diverse ungar på dagis, på ett antal av mig ägda och fostrade hundar, och på andras hundar, som instruktör på brukshundklubben.....
Jag har povat den på min  man, och våra nu vuxna ungar, och på ett antal medarbetare, gamla som unga i min yrkesroll.....

Big NO NO, inte blogga jobb!

Nej jag ska inte blogga jobb, bara blogga min egna övertygelse, vilken är att hur jag beter mig i en ledande position, som mamma, fröken, matte, instruktör, fru eller ledare, påverkar min omgivning.

Tex.
Om jag går längs vägen med mina hundar, och plötsligt blir skitans rädd, för soptunnan som plötsligt ramlar framför oss, så förstärker jag mina hundars rädsla, som kanske inte ens fanns där för början..... Ojar jag mig, och går omvägar förbi, så blir det ännu farligare.  De eventuella hundar jag har i koppel, blir extra förstärkta, då de med all sannolikhet även känner min rädsla genom snöret......

Om jag istället, för att skita ner mig, dvs bli rädd, väljer att se det som en spännande händelse, som jag som ledare/matte har full kontroll på, och dessutom bjuder in mina jyckar till, genom att gå fram undersöka, och kanske till och med prata med soptunnan, när jag "hjälper den"genom att resa den upp. Så kommer de  med all sannolikhet, med nyfikenhet, undersöka nästa grej som faller i deras väg, och lösa biffen, framförallt så litar de på att deras matte/ledare fixar det!

Så är det, det vi skrämmer våra barn, våra medmänniskor, kamrater, för kommer bara att väa i storlek, och bli något som ej går att övervinna.....
Vill man ha makt, ska man skrämma...... det är en maktteori.

Man kan ju också välja att vara den som vågar, den som vågar se utmaningen, gå före, ta ansvar, prata om, förstå, och uppmuntra.
I ett läge när det är jobbigt, tror jag man måste ta ansvar, genom att förstå att det finns oro, men att man kan påverka det som är hemskt, jobbigt och oroande genom sitt eget agerande....
Och genom att gemensamt ta tag i det som skrämmer och göra det bästa av situationen!

Inte falla för skrämselpropagandan...
Nej folket, koka lite lingonsylt, och ta det lugnt, hjälp och stärk varandra istället för att sitta hemma vid köksbordet och förfasa över skräckpropagandan.
Vi löser det här, tillsammans, och med massor av erfarenheter i ryggsäcken sen.
Och, vi behöver inte en maktgalen domedagsprofet, som manipulerar genom att skrämma, för att ta över styret, i det här landet, det är vi alldeles för bra för!

Undrar om man ska bunkra....

Planerar kok av lingonsylt, och tänker ta en tur till IKEA, för att köpa fina burkar att ha det i.
Jo, jag hade spart gamla glasbukar med skruvlock, ala mormor, men de har "någon" kan va jag själv, slängt i glasåtervinningen vid ett städryck!
Så, det får bli köpta burkar, för i Jordkällaren ska jag ha sylten!

Tillsammans med äppelmoset, min torkade svamp, min egenproducerade lök och en flaska svartvinbärssaft!
För vem vet?

Om det blir sämre tider?
Nyval, med konstig utgång?
Religionskrig?
Ryssen kommer?

Nja, jag är ingen domedagsprofet, men det är oroligt överallt, det sjuder bland folk, et hätsk debatt kring Sveriges styre, flyktingmottagande, Vad EU ska och inte ska, vem som ska göra vad om det är fel/rätt att hjälpa? Och risken att det blir ett enda kaos av alltihop, känns påtagligt nära.....

Eller är det så att nyheterna finns närmre, i mitt kök, liksom.
Är jag på väg att bli gammal, se om sitt hus, säkerställa att efterlevande kan ta hand om mig, genom att jag förbereder åt dem?

Känns så där i alla fall.....
Och nej, jag är inte rädd för andra religioner, eller nya människor, plats har vi, till och med i Värmskog.....
Jag är räd för brunskjortorna, och jag tror att de finns i de flesta partier, och smörjer sin händer nu när de äntligen "nästan" vågat komma ut, genom att få till majoritet på KD stämman......

Men varför vågar ingen säga det rakt ut?
Vad vill de egentligen, ett jäkla flum är det bara....

Nåja, jag far till IKEA, köper mina syltburkar, och kokar min lingonsylt, alltid kan det ju göra att jag har en dag till att överleva, när kaoset kommer......

Tar en sväng in på ÖoB också, konserver, batterier, en filt och en ficklampa, kan ju också va bra att ha.

Blankt papper!

Lilla Minin, har varit på besiktningen :)
Och vi blev godkända med blankt papper!

Lilla tanten, har varit och skrivit in sig på blodgivningen :)
Om tant blir godkänd, får vi reda på om 6 veckor!
Uppehållet från blodgivningen som gjordes 2005, blev 10 år och inte 1 som det var sagt :)

Man kan dela med sig på många olika sätt....

Lilla V70:n är fylld till bristningsgränsen, med kläder, och grejer till nyanlända :)
Att V70:n blir tömd, efter jobbet idag, det vet jag :)
Och skulle jag krocka idag, så har jag både krockkudde fram och bak :)

Startar i alla fall dagen, med ett besök hos tandhygienisten, att få tänderna rengjorda och polerade, efter 50 dagar som ickerökare, kan vara skönt!

Lite fakta....

Nej jag ger mig inte!
Vi har åsiktsfrihet i Sverige, än, och jag står för mina, oavsett om du raderar mig på facebook eller inte!

Här är lite bra och lättfattlig fakta:

Länk till ETC

Läs, det handlar inte om att välja vad man ska göra nu, det handlar om att göra!
Och det ena utesluter inte det andra, vi kan hjälpa till, ta vårt ansvar, både här och på plats!

Det finns vänner och det finns vänner.....

Och jag bad ju de, på facebook som inte klarar att respektera mina värderingar och åsikter, att radera mig som deras vän......

Och döm om min förvåning, när en av mina äldsta "vänner" hade raderat mig :/
Nåja, jag bad ju om det, fast jag trodde verkligen att denne vän, faktiskt ände till mina värderingar, och att jag är ganska trygg i vad jag anser!

Som sagt det finns vänner och det finns vänner :)
Sen är jag rätt glad att jag slipper se delningar från Avpixlat och fria tider, vilken jävla skit!
Och källkritik, vet inte vissa alls vad det är.....
"Lektion ett på univeristetet - Formalia" och i min kurs ingick både begreppet källkritik och källhänvisning......

Och de riktiga, som faktiskt respekterar mig (eller är de kvar bara för att de inte klarar av att missa mina inlägg) finns ju kvar <3