Summera 2021...

 2021 är på sin sista skälvande dag, och det är väl återigen dags att försöka summera året som gått...

Det har även det här året varit ett annorlunda år med många Teamsmöten, isolering och pandemi, det har också varit ett år där familjen växt med ett barnbarn till, Tilde gjorde entré i maj :)

 En ny liten människa att älska, lära känna och vara en förebild för, för det är väl kanske det viktigaste uppdraget med att vara farmor, att vara en god förebild och ge dem det man kan?  Möt Tilde

2021 var också året då vi förlorade en relativt n vän, men ack så älskad, både av mig och Stora O. Annelis kamp mot Cancern är över och hon är förhoppningsvis nu på en bättre plats, där inga smärtor finns, där solen alltid skiner och havets vågor ständigt skvalpar.  Det är väl märkligt att man kan fästa sig så vid någon man nyss mött... Vi skulle ju åka till Söderhamn

Livet innehåller både glädje och sorg, och det borde till slut bli en balans, även om de aldrig kan ta ut varandra liksom, lika ledsen som vi blev när vi förlorade vår vän, lika lyckliga blev vi för den nya familjemedlemmen, och minnena som vi bär med oss, flls på med na och minnesbanken växer och växer.

Annars flyter livet på precis som vanligt, vi bor bra, vi mår bra, vi jobbar och vi är lediga...

Och Betty hänger med, ett år äldre och fyller faktiskt 12 år nästa gång. Hon har inte "rymt" överdrivet många gånger under året, och kanske är det så att åldern tar ut sin rätt även på hunddamer.

Det finns massor av saker att skriva om utifrån året som gått, men att bege mig in i klimatet på sociala medier, det politiska läget, pandemi och vaccinationsdebatter, det avstår jag den här gången, det har väl knappast undgått någon vad jag har för åsikter..... 

Åsikt eller fakta?

Lådan krymper...

Så, nu återstår bara att önska er alla:

Att låta som Mia Skäringer...

Ljudböcker har jag lyssnat på, i tid och otid.
Jag hade Storytel, innan jag hade Iphone, och lyssnade snart slut på allt nytt material, då det bara fanns ett 20-tal titlar där när jag började lyssna. Det gjorde att jag avslutade mitt abonnemang, som då var gratis...

Jag försökte igen under en tid, och lyssnade i bilen, men hamnade med någon som hade en sövande röst och satt nästan och somnade i bilen på väg till jobbet....
Så det fick bli, Läsa Bok i sängen och Lyssna på P1 i bilen.
Hur tufft är det då, Lyssna på P1 i min fräna bil.......

Att folk nu för tiden lyssnar på Podd, har jag ju hört talas om, till och med bästa vännen J lyssnar på trädgårdspodd, så jag är nog sist med att upptäcka det här mediet.
Nu fick jag i alla fall et tips på KundaliniYogan förra veckan.

Två av mina favvokvinnor på samma ställe!
Så nu lyssnar jag. I Bilen, i trädgården, när jag är ute och går....
Underbara människor!
Och det mesta de säger eller berättar kunde jag ha berättat själv, känner igen så många fragment från Mia, uppväxten med mormor, Frälsningsarmén, sången, punkigheten, skolkandet ja ni fattar...
Även Anna finns det beröringspunkter med, samma musik, uppväxtåren, åldersnojan, klimakteriet.....

Nej jag är varken Mia Skäringer eller Anna Mannheimer, man kanske är det just för att det finns så många beröringspunkter, man känner igen sig, man skäms, mans skrattar högt åt vissa grejer, eller bara åt att de skrattar själva.

Grejen är bara att jag lätt tar åt mig dialekter, och Mias Kristinehamnska är ju knappast den snyggaste värmländskan jag hör, men ack vad jag känner mig konstig när jag hör mig själv inne i huvudet ha en Kristinehamnsk släng på min vanliga Värmländska......
Tur ändå att jag inte börjar prata Göteborgska!

Har du inte lyssnat på dem, gör det!
Dagligt aktuellt småprat, många kluriga funderingar, världsliga saker men också djupa.
Så många huvudet på spiken!

Och vem vet, kanske är Podd, nästa Pillargontantsgrej, jag gillar ju att prata och jag gillar radio, men har jag nåt att säga......

Nej, rik blir man inte....

För er som kanske inte vet det, kan jag ju berätta om mitt ärofyllda uppdrag som borgerlig vigselförrättare.
Jo, jag är det, utsedd av länstyrelsen i Värmland 1999 inför vigselboomen man förvändae sig på millenieskiftet 2000.
På den tiden fick man ett livslångt förordnande, och 32 år gammal fick jag mitt.
Nu för tiden får man genomgå en del tester och får förordnandet två år i taget, de flesta som är nu har alltså ett tidsbestämt förordnande.

Att vara Vigselförättare, är en ganska kul syssla, och kalendern börjar fyllas av vigslar under sommaren.
Jag gillar att tillsammans med brudparen få planera och genomföra just deras speciella ceremoni, som ju ofta är en av de allra viktigaste dagarna i livet för många.
Ja det tar tid, planering, resor, möten, själva vigseln, protokollskrivande, inskickande av dokument....
Varje vigsel tar kanske en till två dagar i anspråk om man räknar ihop tiden.
Ett käckt litet extraknäck...
Kan man tycka....

Ersättningen då?
110 kronor per vigsel!
Ja ni läste rätt!
Ett hundra tio kronor.

Det är kul, men rik blir man inte, bara väldigt fylld av kärlek!

Midsommar!

"Vi åker ut klockan 12" Bestämde vi, och ja, klockan 12, satt vi hos våra goa vänner, tog en öl, nåja inte jag då, jag nöjde mig med nikotinet. Alla kylväskor och ryggsäckar var packade, med sill, färsk potatis, trangiakök, rödsprit, öl och kaffe. Extra kläder, filt att sitta på och ett extra litet lager av cigaretter.
Efter en promenad genom skogen, togs plats i båten, med flytvästar på givetvis.
"19 grader i vattnet" Oj, så varmt, men sugen på att bada var nog ingen av oss även om tre av vännerna faktiskt gjorde det medan vi andra kokade våra färskpotatisar med salt och dill på tre riggade spritkök.
Traditionell midsommarlunch på udden ute i Värmeln, där vi lagt till, intogs, Matjesill, potatis med dill, smör och salt, gräddfil och gräslök, gott knäckebröd med ost, gubbröra och en obligatorisk snaps.
Sen kom regnet!
Kaffet som vi bryggde på plats, intogs under en tall tillsammans med kladdkaka, jordgubbar och mandelkex, och vad är väl en midsommar utan regn, skrockade vi lite......
Tanken som slog oss, var när vi i början av vår gemensamma tradition, hade med alla ungarna och det badades, lektes och paddlades kanot. Nu för tiden är vi ett gäng medelålders, alla snart över femtio, och fortfarande utan barnbarn.... Men trevligt har vi och mycket lugnare, inga ungar som ramlar och skrubbar knän, inga gnälliga unga tonåringar som hellre velat umgås med kompisarna, inga bråk, och inga improviserade teaterföreställningar, där vi måste köpa biljetter och glatt klappa händerna gång på gång....
Man saknar det ibland.

När regnet blev för standardiserat, dvs det slutade inte som en enkel skur ibland kan göra, utan himlen var jämntjock av en grå massa och det strilade sakta, konstant, gjordes färden tillbaka till vännernas brygga, packade med de nu halvtömda kylväskorna, vandrade vi sedan tillbaka genom skogen, och återigen, satt vi där på deras veranda, med öl och cigarett...
Resten av vännerna anslöt, och en grillkväll med mat i massor, på inglasad altan tog vid.
"Vi har det för Jävla bra!" konstaterade en av vännerna.
Och det har vi, även om många av diskussionerna berörde dagens samhälle, krisberedskap om "kriget" eller ett längre strömavbrott skulle drabba oss...

Och när magen stod i fyra hörn, svullen och mätt av mat, sinnet uppfyllt av goda vänners sällskap, så for vi hem och dök i säng.
Och man kan säga vad man vill om det där med rökningen, men man kan köra bil efter det i alla fall :)

Och vi har det för jävla bra, eller hur?!

Hoppas ni också haft en bra, lugn och fin midsommar!
Nu har vi en "Bonusdag" som Stora O uttryckte sig, då ingen av oss är extra slitna pga alkohol idag!

Les Miserablés

Efter en lite hektisk dag på nya jobbet, tog jag mig till Karlstad, för att möta upp kören och söta S.
En matbit på Mezze, och Les Miserables på Värmlandsoperan, stod på kvällens program.

Maten var okey, är ju inte så fantastiskt glad vare sig i Hummus, eller kikärtor, men det gick ner....
Turen till Operan efter maten, gick i kringelikrokar genom stan, valde givetvis fel håll när vi for ut från parkeringen, s vi fick snurra runt lite i stan, innan vi hittade parkering :)

Föreställningen var bra, tyvärr var sången lite blurrig, så jag hade svårt att hänga med i vad de sjöng, men det blev lite bättre i andra akten.
Fantastiska dekorer och rekvisita, ljussättning, orkester, och aktörer var det i alla fall, så jag är nöjd.
Första gången på Wermlandopera för mig, och det var en trevlig liten teater, och vi hade bra platser!

Mycket kul att göra nåt, tillsammans med söta S :) Tack för sällskapet!

Nu laddar vi för ytterligare en arbetsdag på mitt roliga jobb!

Gott slut! Eller; "Året som varit konstigt"

De sista skälvande timmarna av 2016, borde man kanske göra en lite summering av året som gått.....
Men....

Det har varit ett så konstigt år, avslutat anställning, varit arbetslös, inte mått så bra alla dagar, så helst av allt vill vi bara glömma året 2016.....

Fast det finns en mängd upplevelser, man vill spara och komma ihåg, och visst är väl hjärnan konstigt funtad, när en kan sortera bort och glömma tråkigheter, och välja att behålla det man upplevt som trevligt?, fast det är väl ren självbevarelsedrift, kan man tänka.

Två resor, en femtioårsdag, en gul villa, små underbara hundflickor och en bästa kompis i hundhimlen, minnen som får vara kvar i mitt hjärta, från 2016.

Australien, och Afrika, det är väl det största som hänt, två kontinenter, på bara några månader, vi som typ aldrig reser annars, jo vi har varit i Tallin, Kiel och Riga typ tidigare :)
Men nu så, blodad tand, och jag återkommer gärna till bägge platserna....
Eller så fortsätter vi utforska fler kontinenter, typ Asien, Syd och Nordamerika :)

Och att leva snålt, är ju något som 2016 har lärt mig, så, Om jag nu får ett nytt jobb, så borde vi kunna hålla kvar vid den levnadsstandard vi har idag, och lägga undan till nästa resa :)

Har jag förändrats?
Jo kanske lite.....
Både till det yttre, 78 kilo tung i januari, 71 kilo tung nu :)
7 kilo, med hjälp av bästa Coachen <3
Och runt 70 kilo, är ganska okey, även om jag skulle kunna ta några mer centimeter på midjemåttet ;)

Frisyren, har jag ju bytt ett antal gånger under året.....

Insidan, är också, lite förändrat, jag har ett mer kärleksfullt förhållningssätt till mig själv, i tanke och handling....
Jag jobbar på att försöka låta bli att "pissa på" saker, att se det med olika ögon, att försöka reflektera, innan jag reagerar...
Att gå in i saker, med det öppna sinnet, och tänka efter, gör mig mer öppen, mindre sårbar, och definitivt mindre skamsen!
Skam är den värsta känslan, man kan ha......

Året har också, innehållit en massa dötid, som jag hjäpt till att slå ihjäl med hjälp av HBO och Netflix....

Downtown Abbey, Six Feet Under, Westworld, The Crown, Velvet, Game of Thrones, Call the Midwife och Highlander, är några av de serier, som hållit mig vaken under dagtid :)

En massa böcker har jag hunnit med, och de två sista, vilka var min semesterlitteratur, "Ett fjärran krig" Och "En skärva hopp" av Göran Redin, Historiska romaner, om en svensk familj under storhetstiden, 1600-talet i Sverige, var några av de bättre, jag läst faktiskt :)
"En av oss" av Åsne Seierstadt, var också mycket gripande.

Nu släpper vi taget om 2016, lägger det till handlingarna, om man säger så.....

Och ser fram emot ett härligt 2017!

Gå och tvätta av dig!

Ja, så sa han, 25:årige sonen, när mamman kom hem efter att ha försökt skrämma, några stackars barn i grannstugan..... Den som blev räddast var nog han, sonen....

I grannstugan, bor en mamma, en pappa, och två underbara små ungar, en flicka och en pojke, varje år har de Halloweenkalas!
Jag som är så gammal, och inte alls haft Halloweenkalas för min ungar, blev tillfrågad om jag kunde komma och häxa lite, blanda en häxbrygd, och gå en spökpromenad runt huset.
De kan jag väl.....
Eller?!
Vad gör en häxa?, det närmaste häxa jag kommit är påskkärringarna på påsk, eller mamman i Familjen Adams......

Och hon är ganska snygg, och mammig på ett skönt sätt....
Den här häxan skulle vara lagom skrämmande, lagom rolig, och ja typ lagom, för det "skulle" bara vara små barn där, på festen liksom.....

Sagt och gjort, barnens mormor, fick ställa upp och måla, och fixa, häxan, och jag letade upp lite svarta kläder i mina gömmor.....

Och resultatet:

Det var liksom inte meningen att de skulle kunna se att det var jag :)
Och det tror jag inte de gjorde.....
Tanken var ckså, att de inte skulle höra att det var jag, jag umgås ju ibland ganska nära med en del av ungarna, men att förställa rösten, nja det är inte riktigt my pice of cake, om ni fattar, vilket resulterade i att det blev en väldigt tyst häxa....
"Fel i halsen"

Nåja, det var kanske inte en så intensiv häxa, som de tidigare varit vana vi, och det var inte den vanliga häxan, men det var en häxa, och jag tycker hon är ganska lik min farmor, de sorgsna ögonen, och lutningen på huvudet, som mamma skrev.....

Nja, teater är väl kanske inte riktigt min grej, inte det intensiva och skräniga i alla fall, jag är mer av en Dramaqueen, med långsamma monologer och djupa samtal på min repertoar.....
Och jag behövde inte jobba för att få munnen att se sur ut, det är ju så jag ser ut :)
Hoppas ändå att de var lite rädda, fast de skrattade gott, emellanåt!

Och, ja, jag kan le, det har jag bildbevis på:

Och vet ni, jag kanske inte behöver måla mig och klä ut mig, för att skrämma barn, det räcker att vara sig själv, tror jag :)

Oj, vad hände nu?

Nu är det bara två veckor kvar, till vi åker....
För att få tiden att gå, röjer vi, uthus, källare och skrymslen där vi har en liten tanke, "den som spar han har" Ganska skönt faktiskt!

I går gav vi oss på källarrummet, där allt skräp liksom verkar hamna.....
Gamla leksaker, pant, skräp som ska eldas, ja ni fattar....
Tanken är att jag under vintern ska kunna ha min fönsterrenoveringsplats där, för det finns lite värme i källaren, till skillnad mot på logen.

När jag förra veckan städade, röjde ur lagården, så upptäckte jag en form av träningsmaskin, typ en sån där stor maskin man har på gym, i ett hörn, nåt Stora O tagit hem från svärmor, och min första tanke var, den säljer vi.....
Men....
Så kröp träningsjävulen i mig, eller nåt, så vi bestämde att den monterar vi upp, i källaren.....
Så nu har vi påbörjat ett gym i källaren.....

Det var å det berömda håret att vi fick in den, och det ska monteras fler detaljer på den, men där står den, och jag hoppas att den inte bara står där och hånler åt mig, utan att jag, och kanske till och med Stora O, kommer att använda den.....
Ni som är skarpsynta, ser även att det ligger en skivstång, där bakom, den är nog egentligen Lilla O:s, men den kan ju också vara bra att ha....

Nåja, själva städningen i sig är ju ett rejält träningspass, och det finns fler skrymslen, och jag mår ganska bra av att göra mig av med saker och ting!
Rensa och sortera, kasta och sälja, och lite som sparas!

Nästa del i projekt, vi röjer ur huset, är tvättstugan.....
Där hade jag en ganska bra tanke och ordning, innan vi installerade bergvärmepumpen....
Men mina förvaringsplatser, skåp och hyllor fick stryka lite på foten för den utrustningen, så jag behöver tänka om lite.....
Men med några sopsäckar, för kastabortgrejer, och omplanering, så kan jag nog få ordning där också....
Och, vi är ju bara två nu för tiden, och behöver inte fjortonhundra lakan, miljoner gardiner, som jag aldrig mer kommer att använda, och varför spar man gamla skor i parti och minut, som ingen är intresserad av att prova igen.....
Känns som om jag blir storleverantör till återvinningen!

Nåja, maskinerna ska städas fram, och alla textilier, ska sorteras..... Det blir bra, det blir det, antagligen......

Och nåt ska jag ju ha att göra, tills vi åker, för att få tiden att gå liksom....

Den perfekta kolbullen :)

Ja, att göra en kolbulle, är minsann inte bara....

En mängd förutsättningar, behöver vara på plats, fint väder, goda vänner och grannar är en.

Sen behöver man en bra brasa, en bra stekpanna som absolut ska vara av gjutjärn, och med ett långt skaft samt en bra stekspade!

Färdigstekt fläsk i tärningar, desto saltare desto bättre!
Smör att steka i, och en pannkakssmet av vatten, en tredjedel skrädmjöl och två tredjedelar vetemjöl.

Man fräser sen fläsket snabbt i pannan, och häller på smet, och låter det hela bli en stekt tjockpannkaka, som man sedan äter med lingonsylt i solen.
Inte ett dugg LCHF!
Men gott!

Och får man till den perfekta, så kan en se ut som Anders gjorde:

Ser ni det lilla hjärtat där i bakkant på kolbullen :) <3

Nåja, min såg mer ut som en trasig pannkaka, med fläskbitar....
Men den var god den också.....

20 år sedan....

Startade vi, ett gäng föräldrar ett föräldrakooperativt dagis....
I dag, typ 20 år senare, planeras jubileumsfest!
Kul!

Helg igen!

Så var det fredag kväll igen då.....
Hem efter att ha jobbat, handlat och tankat bilen, tankar bilen, det gör jag hela tiden tycker jag....
Nåja, väl hemma, så möts jag av Lilla O med sällskap som bjuder mamman på kaffe  :)

Stora O, fixar en Tacogratäng utan recept, bjuder på ett glas vin, och sen blir det några Vänd8,
"Bäst av tre" säger han och ler, segerviss, och jäkligt dålig förlorare....
Åsså vinner jag ;)
Hoppsan!

Sen sitter vi en stund vid varsin dator, troligtvis lika trötta, med slutna ögon bägge två....

På Spåret, hundkissning, och några varv på filten....
Sen får man sova igen....

Helgen har börjat!

Enligt facebook....

Tänk ibland tycker jag att de här testerna till viss del stämmer.....
Visst är väl det konstigt?

Eller är det så att man tolkar det som man vill......

En månad får väl räcka....

Nu har jag varit utan Facebook, en månad, och visst saknar man vissa delar, mest det att ha kontakt med sin familj. Att höra att det snackas, planeras och tänks en massa saker, utan att man är med i snacket liksom, är det som jag saknat mest....

Alla sjuka delningar runt flyktingpolitik, inrikespolitik, skadade djur, vargdebatt och annat, de har jag inte saknat....
Däremot har jag rensat i min vänlista ganska ordentligt, tagit bort vänner till vänner, er jag aldrig knappt träffat irl, er jag kanske inte inte skulle stanna och prata med om jag mötte er på konsum, för att jag inte riktigt känner igen er....
Har jag råkat ta bort någon, som anser sig vara en av mina närmare, vinka då lite, och be mig ta dig tillbaka, jag är inte värre än att jag fixar det :)

Så, summa summarum, det verkar som om jag har facebook tillbaka....

Nu har vi julutmaningen framför oss, ett antal lediga dagar, som ska tillbringas med familj, mat och kanske en tomte?
Tomten kommer iofs bara till de som varit snälla (har jag hört) Och jag är så jäkla elak, så till mig kommer det nog ingen. Om nu så ändå skulle vara fallet, så får jag väl instagramma nån liten bild....
Sen kan det ju va så att attityden till julen och tomten kan göra sitt till?

Min attityd till julfirande har kanske inte varit den bästa i år, och varför vet jag inte...
Kanske har det med att vi tillbringade julen på ett alternativt sätt i fjol, kanske är det så, att traditioner betyder mer för mig än jag anat....
Kanske kanske kanske......

Nu är det som det är, förlupna ord, skrivna och sagda, är historia, och taggarna som satt sig fast, är som det är, och det är ju också en utmaning, att ta sig igenom, eller hur :)
Och med en vänlig och positiv attityd, så grejar vi det mesta.....

Den attityden, ska också följa mig i mitt facebookande framgent,
För en månad utan, visar att jag:
1. Inte är beroende av facebook (vilket mina barn ibland ansett)
2. Saknar mina "vänner"
3. Har mått bättre av att slippa de värsta högerextrema åsikterna ett tag.....
4. Sluppit se skadade djur....
5. Klarat mig utan, och bara det är ju ett socialt experiment

Jo, då, en månad utan får räcka.....

Hej folket, jag är tillbaka, om nån nu är intresserad av mig och mitt!

Kram på er!

Lite attityd kan göra stor skillnad...

Ja, det var ett råd, de pratade om råd på P4 Kvällspasset i kväll, och det betyder en hel del faktiskt...

För visst är det så, att om du går in i något med en bad Attityd, så kan du räkna med att det går åt pipsvängen.....

Så, en positiv, öppen och vänlig attityd, det kan va nåt det!

Åsså, var det lördag igen....

Stora och Lilla O, är ute i skogen, sitter på nåt svalt älgpass, och väntar på den stora älgen, som ska nedläggas, med ett snyggt avpassat skott på perfekt avstånd.... Ja ni fattar...
Egentligen tror jag de sitter med varsin snus under läppen, en bit från varandra, kikande på sina resp Iphone, ätandes nån äggmacka till det termosvarma kaffet......
Och kanske fryser de lite om fötterna....
Här hemma finns vissa spår, stolar i köket i en enda röra, brödpåsar, smörknivar, mm, liggandes på bänken, är spåren efter matsäcksfixande. Och, Nej, mamman/frun, fixar inte käket till jagande familjemedlemmar.

Mamman/frun, som numer kan titulera sig, ibland varm tant, valde att ligga kvar i sängen till klockan åtta!
Upptäckte sen att nytt kaffe behövde kokas, och att den stora chokladkakan bliit en halv chokladkaka....
Ser nu att det finns ett stort behov av att röja lite i hemmet, dammtussarna blandas upp med hundhåren i hörnen, och det är grejer som inte hör hemma där, lite överallt......

Så mamman frun, tar en sån där städdag, det är definitivt nödvändigt....
Sen finns ju alltid möjligheten att välja att göra nåt annat, för det får man i den här aktningsvärda åldern :)

En annan aktningsvärd ålder är 50, och ikväll ska vi fira en av våra vänner, som nått denna ålder, i Cowboy-tema.....
Nåja, jeans, skjorta, boots och en hatt får duga........
Eller ska man försöka sig på en "lilla huset på prärien" kostym? :)

Hundvakt, barnvakt, trädgårdsmästare....

Oj, en hel vecka sen jag skrev nåt......
Det har väl inte hänt nåt då? Eller?
Jo, bilen fick ingen ny ruta, Lisa och Anders har gift sig, jag har klippt gräs, passat ungar, passat extrahund, sett på rally, planterat mina två träd som var kvar......
Åsså har jag jobbat givetvis!
Köpte röda cigaretter också, som smakar skit.... Kanske är det nu man ska lägga av?
Nåja, ni som varit med ett tag här, vet att det snarare är uppehåll i rökandet än slutande, ialla fall om man ska se det historiskt :)
Och so sagt, de kanske smakar godare?
I morgon??

Hur som helst, ny vecka, nya möjligheter....

Och veckans horoskop!

Skytten

Det blåser glada vindar i dina segel nu, Skytten! Den klassiska bilden av dig Skytten, när du vild, fri och lycklig rider in emot solnedgången förändras. Det som händer är att du lär dig hantera vardagen med jobb och rutiner – och gilla det! När Jupiter bytte tecken förra veckan, till Jungfrun och ditt 9:onde hus, gick du in i en tretton månader lång period då du riktar dig utåt. Resor, studier, nya spännande kontakter, intressen och influenser förväntas göra ditt liv mer intressant än på många herrans år. Under hösten kommer både Saturnus och Jupiter stå dig bi i din utveckling. Det är två vitt åtskilda energier som tillsammans kan ge dig uthålligheten (Saturnus) och inspirationen (Jupiter) att lyckas med det du vill förverkliga. Källa: http://astrobloggen.damernasvarld.se/

En bitch i kantarellskogen!

Ja, jag är varken rasist eller främlingsfientlig, men när jag går till skogen i svamptider, då händer något med tant!

Man börjar med ett enkelt strosande, med påsen i fickan, en eller tre hundar som spanar av markerna, visselpipan runt halsen, för att kunna kalla in dem, om vi skulle möta någon hundrädd....

Och plötsligt, framför mig, står de, Gula och ståtliga!

Det är då, den där känslan dyker upp.
Den egoistiska känslan, "DE ÄR MINA"

Snabbt stoppas hundgänget, "Stanna!"
Snabbt får man upp påsen ur fickan, medan man tittar sig omkring, framåt, bakåt, åt sidorna, "Finns det fler?"
Man böjer sig ner, och startar ett frenetiskt plockandet, men för liksom in fingrarna under dem, drar dem rätt upp och ner med allt i påsen....
Mossa, pinnar, barr, ja allt följer med!
Man tar alla svampar, små som stora, och lämnar inga spår av att det växt några här, man ska absolut INTE lämna några spår av att här växer det kantareller... Det betyder att man ABSOLUT INTE rensar på plats i skogen, det är ju det absolut bästa sättet att visa alla andra var de växer?!

Man är helt tyst! Knäpptyst, man får nästan inte andas, och hundarna ligger, snällt bredvid, kanske ev gnagande på nån pinne....
Om det skulle komma någon, då är man tyst som man leker kurragömma, och blir så osynlig som möjligt!

Man tar absolut inga bilder i skogen, och lägger ut på facebook eller instagram?! Och man använder definitivt inte Runke-Per i skogen, hur knäpp kan jag inte bli på det då?
Ju mer svamp man visar, och spår man lämnar på facebook och instagram, desto fler, såna där med nyinköpta fritidsbyxor och blanka fina gummistövlar, dyker det upp i just min skog!
Vill man visa sin skörd, ta en bild i köket hemma, eller inte alls....

Om man har sällskap med sig, typ nån vän, eller så, vilket jag iofs, tycker är lite jobbigt, för de som följer med mig, pratar hela tiden, och va sa vi om att va tyst?
Hur som helst, man beter sig likadant mot sällskapet, bara för att nån följer med, betyder det ju INTE att jag delar med mig av det JAG hittar!
Eller hur?

Jo, jag kan gärna ge bort påse med innehåll, när vi kommit från skogen, men aldrig ett ställe där de växer!

Ibland händer det att det dyker upp främmande människor i skogen, typ andra svampplockare, säkert såna där stadsmänniskor, med nyinköpta fritidsbyxor, blanka gummistövlar, snygga korgar, och gud förbjude, små gulliga svampknivar med borste.....

Då kan det va så att tant inte bryr sig om att använda den där visselpipan, utan liksom låtsas som ingenting och låter hundarna skälla ut dem lite.... Moahaha!
De kommer ju tillbaka, ändå när de ser att det bara är rädda stadsmänniskor....

Värre är det att möta de där som plockar näst intill industriellt, ja ni fattar vad jag menar, de är ofta korta, eller klädda i ålderdomliga VCT overaller, typ campingoveraller,  använder hinkar, och går fram som dammsugare i skogen....

Nej jag är varken rasist eller främlingsfientlig... normalt, men i skogen händer nåt med tant, jag blir en riktig jävla bitch!
Hur som helst, de där med hink, de brukar gå i grupp, och de brukar vara exremt hundrädda!
Så, de brukar försvinna ganska snabbt ur "MIN" skog, efter att de blivit lite utskällda, eller skymtat mina tre "vargar" på håll, och jag får va för mig själv!

Kanske är det den här tjusning, spänning i skogen, där jag vinner varje gång, som gör att det är så himla kul att gå ut, plocka skogens läckerheter tills man är helt genomsvettig av både värme, regn och motion, som gör att det blir en sån kick, och som gör en normalt sett ganska givmild och generös människa till en liten jävul :)

Måndag igen :)

Så, en helg av:

Traditionell skolavslutning, tårar till Den blomstertid nu kommer, jo jag är blödig, skönsång av underbara ungar, Australienklänning använd.

Hemstädning, letande av skurhink, som jag tydligen använt till nåt helt annat, gammalt Ajax, som enligt maken luktar Australien.... Det blev rent i alla fall :)

Pinnsamlande, tänk va många fina, och stora, pinnar man kan få ut av överflödiga syrener..... Och altt riset sen.....

Ugglevirkning, fyra små nyckelringar är näst intill klara, det ryktas om att jag ska vara med på Värmskogsdagen, med mina pinnvirkningar, ugglor och tofflor.....

Prinsbröllop, jo vi tittade, både jag och Stora O, kanske inte makens favoritsyssla, men han sov gott, under själva vigseln, och visst var de fina, undrar om hon alltid ler så där fint?

Dammstädning, med tömning av damm, på gammalt vatten och gamla blöta löv, blandade med daggmask,insekter och annat snuskigt, att suga upp vattnet genom gamla vattenslangar, är väl kanske ingen favoritsyssla, men det blev tomt i alla fall, och det rena vattnet gjorde att det blev mycket fräschare, trots att fontänpumpen, valt att sluta fungera.... Stora O beställde raskt en ny

Potatissättande i jordhög..... Jo, ett expriment, kan va så att jag återkommer om det, om det funkar :)

Sen lite matlagning, lite tvätt och andra vanliga sysslor, och helgen är slut!

Nu stundar midsommarveckan, tre arbetsdagar, hämta Tilda på flygplatsen på Torsdag, lägga i båten, och fira midsommar, och att ungen är hemma!

Jo jag kan leva med det! Det kan jag faktiskt!

12 dagar kvar!

Tess ho kommer!

Ha, undrar om hon kommer ihåg värmländska :)

Åh, va jag längtar!

Sista, och stilla veckan :)

Stilla och stilla, både biomys, matmässa, temys och sjuk Stora O, gör inte veckan så värst stilla....
Men men, sista veckan innan jag startar min nya utmaning är det, och avtalet är klart, planerna inför vad och hur börjar ta fart i min skalle, kan ju iofs vara bra att skriva ner, funderingar, idéer och annat :)
Det här med nya utmaningar, gör att det är lättare att släppa det som varit.....

Sen behöver jag planera lite, hönshusfönster, tror jag att grannen har, vilket vore väldigt enkelt! Ska gå dit och mäta, så får vi se om de funkar, Sen ska det grävas, för gjutning av klack att sätta hönsgårdsnätet på, byggas en vägg med dörr inomhus, reden och sittpinnar, sen kan de komma, min hönor :)

Är lite sugen på att använda ladugården till en lokal hantverk/loppisbod, öppet på helgerna kanske, jag tycker ju sånt är roligt egentligen, kanske kunde få in lite hantverk från andra i bygden, och samla på ett och samma ställe liksom :)
Men det får bli nästa projekt....

Och först ska vi fira påsk, på något vis :)