Vi bor på landet...

Jo det gör vi, och när hösten kommer, kommer även mössen...
Spåren ser man genom att små svarta pluttar plötsligt börjar dyka upp, och de svarta pluttarna är ju symptomen och då gör man en rotorsaksanalys.
I det här fallet ledde det till ett intensivt städande, i och för sig jättebra, men när pluttarna återkommer och Betty börjar ha ståndskall i köket, då får man ta ett steg till.
Runt och bakom kylen, av modell Större, härledde vi källan.
Plötsligt fick vi Error larm på kylen och den gick inte att få igång, så den modige av oss, drog fram kylen och dammsög runt omkring och under.
I manualen till kylen stod att man inte skulle skruva isär, men nyfiken som han är, den nyfikne, så skruvade han bort den nedersta plåten och där.....

Jo, det är torrfoder, till hund.....
Uppbunkrat i botten på kylskåpet!
Mat för hela året, i alla fall i förhållande till en musfamilj!

Klen gick ju inte, utan Errorlarmet var kvar....
Och där:

Gått in i fläkten och dött!
Inte av svält i alla fall....
Nu laddar vi med musfällor efter att ha städat bort massor med hundmat och en död mus.
Kampen fortsätter!

Jo, så är det att bo på landet!

Min familj och jag "Betty bloggar"

Nu måste jag bara berätta...
Jag hörde nåt, och snäll som hon är människan, hon jag kallar min matte, så gick hon ner och släppte ut mig.
Det var inte riktigt ljust, matte sa att klockan var typ fyra, och de där små fåglarna hade en himla orkester i busken.
Det luktar nåt, längs staketet, där, och där och där.....
Bakom Logen, luktar det himla gott, och där! Ja där är nåt....
Hur jag än sprang fram och tillbaka, kommer jag inte åt den, den är på utsidan av staketet, som ska hålla mig inne på gården, jag skäller lite, så får vi se vad som händer!
"Stanna!" Typiskt, nu kom hon matte, och vet ni hon tar av sig morgonrocks-skärpet och knyter runt min hals, morgonrocks.skärpet! Så genant, gå tillbaka till huset med vitt frottéskärp runt halsen.....
Hon muttrar nåt om mitt i natten, samtidigt som vi går in, och hon går och lägger sig igen.
Jag stannar i hallen och vaktar mot monstret som är där ute.

Nu, piper det där uppe och min husse kommer ner med buller och bång, han släpper ut mig, och nu ska jag utanför staketet!
Där, under logen är den, jag smyger mig på, eller hoppar på, skäller och hoppar undan, AJ!, skäller, skäller och skäller.....
Och där kommer min husse! Fast han är på insidan staketet! AJ!
Åh himmel nu kommer han, och vad han skriker!
Varför skriker han så?
Är det farligt?
Min husse brukar inte skrika så!!!
Bäst jag går hem!
Där vid grinden står min matte!
Husse trär på mig kopplet, jag slapp i alla fall morgonrocks-skärpet, och lämnar över mig till matte med ett "Hundjävel" Var det en hund? Jag tyckte det såg ut som en sån där Grävling.
Ok, matte och jag går in, och jag är lite smutsig, typ svart och det gör lite ont på ena ögat. Kanske var det en boxargrävling, men jag högg den i halsen i alla fall, fast det gjorde den med mig också....
Oops, inne i huset, tar hn inte av mig kopplet, utan jag får gå ögonaböj till duschen.....
Suck!
Nåja vattnet är ju i alla fall varmt, och det svarta rinner av.....

Vilket Jävla liv på min familj, och så här tidigt på morgonen?!

Att sova ikapp....

Det kan man inte, har jag hört....

Men nu har jag i alla fall gjort det, efter en hemsk natt med hickande hund, massor av snö som rasat på taket, och en snarkade sängkompis däremellan, vilket gav för få timmar sömn mellan måndag och tisdag, var tant som ett vrak under tisdagen. Ett sånt där bristpåsömnmonster, som bara tanter kan vara ibland, så där så att det gör ont i benen, och kroppen känns sjuk...

Nu har jag i alla fall fått mina 8 timmar i natt, och vaknat glad och utvilad.
Så vi tar väl tag i onsdagen då :)
Piggare än på tisdagen om man säger så....

God Morgon, Lördag!

Nu har de hittat in!
De där hungriga skadedjuren, som passar bäst som rökta på mackan.....

Pappa och mamma rådjur på besök nu på morgon letandes oskördad kål i mina planteringslådor!
Jo de är fina, men på sommaren fulla i fästingar ett gissel att ha på vägen, och de äter upp mina växter.....

Vågade inte släppa ut Betty, då hon med all sannolikhet inte bara jagat dem av gården, utan runt hela byn, för kan de hoppa över staketet, kan hon också det.....

Så vi säger God Morgon, tar en tur till Kil, för att köpa ett bastuaggregat och en tur till Åmål på Auktion.

Och flyttat ut igen...

Nej ett dygn med intensivt passande och en galen terrier samt en katt i källaren, som nyfiket kommer upp och vandrar runt i huset på natten räckte....
När Wilma fått sig en rejäl omgång, inga skador dock mer än en mycket förnärmad och rädd kattdam som skrek så hela huset vaknade, så funderade vi igen. Wilma flyttade ju till stan pga en anledning, den att hon i slutet av sommaren valde att flytta ut i vedboden, och risken är stor efter morgonens överfall, att det samma händer igen, vilket jag inte vill.
Betty är snäll egentligen, det är bara det att katter som springer, kan man bara inte motstå att jaga som en idiot!
Och när katten inte fattat detta att det bara är att stanna, så slutar hon jaga, under alla de år de faktiskt har bott tillsammans, ja då får mattes önskan om katt komma i andra hand.
Så flickorna fick snällt åka tillbaka till lagenheten, där de kan röra sig obehindrat, leka när de vill, vara överallt utan grindar och stängda dörrar.
Så, så länge det finns terrier i huset, ingen katt!

Nåja nu har vi provat!
Och det gick inte!
Jag kunde ha provat längre, men vågar inte.....

Thats life!

Flytta hem :)

När barnen har flyttat ut, och skaffat egna hem, vill man ju knappast ha hem dem igen...
Men de där fyrbenta finns det alltid plats för, det är väl konstigt?

Wilma som flyttade till stan och blev stadskatt hos Plupp i samband med att Maybee gjorde sitt gästspel här, har nu flyttat hem igen, och med sig har hon sin "Syster" Lyset, som hon bott tillsammans med hos Plupp.
Ingen av dem är speciellt attraherade av att bli uppvaktade av en mycket gosejuk och intensiv terrier dock.....

Wilma intog sin ordinarie plats på Stora O:s skrivbord, och sov konstant när hon kom hem, tror inte ens hon kissat än.....

Den andra lilla svarta, Lyset, blev vettskrämd av den intensiva terrieruppvaktningen och tog sin tillflykt till källardomänerna, där hon hittat sin plats ovanpå bergvärmepumpen.
Med några goa filtar, leksaker man känner igen och en kattlåda, som flitigt använts, så kan man absolut bo där, i alla fall om man är nyfiken katt. Och att gå upp till köket, där grind stänger ute terriern i resten av huset, för att äta funkar också, och som sagt är man nyfiken, så kommer det troligtvis att ordna sig.

Nu har den lilla svarta bebisen som sagt flyttat hem, och när hon tog med sig den andra lilla svarta kompisen blev det två.
Ordningen är återställd, jag har två katter i huset igen.

God Morgon!

Måndag morgon, och jag går upp tidigt förstås.
Ut med hunden, som liksom varje morgon får ett idiotryck, och springer som en galning runt gården, allt för att ha koll på eventuella inkräktare. Kan inte riktigt förlika mig med den energin, direkt ur sängen ut och i 120 knyck som en idiot längs staketet! Hon hoppar inte över i alla fall, snön som ligger med en lätt skorpa av skare gör att hoppande inte är trevligt. Så bra!

Helgen är slut och husliga tanten har både kokat lingonsylt och hundmat efter att ha rensat ur och lagt rätt i frysboxen. I botten låg påsar av rensade lingon och även en del kött som passade bättre till hundmat än till människoföda.
Lingonsylten blev god och hundmaten godkänd enligt Betty.

Ner i frysen igen, för att sedan tas upp och portioneras ut ovanpå de tråkiga torra kulorna hon normalt äter. Yummy!

Med lite lätt träningsvärk efter Yogan i lördags är det nu dags att ta tag i arbetsveckan.

Inte en enda bild på hela lördagen....

De e ju konstigt, att jag faktiskt inte tog en enda bild på hela lördagen....
Den verkar ju ha varit väldigt händelselös då?
Men nej då, tant har varit på Yogapass, i skogen och grillat, visat Gula Villan, fikat med ungarna och virkat framför TV:n.....
Kanske var det tvärs om, att dagen innehöll en massa grejer, så jag inte "hann" tänka mobilkamera?
Perfekt!

Nu är det söndag, vi har redan hunnit med att hoppa över staketet, som nu är tre gånger så högt som terriern själv, hunnit ta en tur i byn med ficklampa, iklädd morgonrock, jaktskjorta och gummistövlar för att hämta terrier, som valde att inte bli hämtad, fått oss första koppen kaffe medan vi surfat runt lite på nätet, tagit in hemkommen terrier och snutit oss. Har inte tagit några bilder på det heller faktiskt :)

Söndagen då?
Ja, försöka se och förstå vad som triggar och gör att terriern tar sig över staketet!

Ha en skön söndag allihop, för det ska vi försöka ha!

Vi provar nåt annat....

Efter ett antal mornar med rymmande terrier, som uppenbarligen inte fattar att hon inte behöver gå i gång på Alarmet på mattes klockradio, som iofs låter som en mistlur så provar vi nåt annat....
En lugn väckning...

Lugn väckningssignal, stillsam morgon.
Matte tar på sig ytterkläder, laddar med ficklampa och går med ut, och jo, idiotracet kommer, men matte hinner med. Lysande med ficklampan på hunden som givetvis tar sig till staketet mot gärdet, där det vanliga klättrandet normalt sker, men uteblir....
I alla fall idag!

Att matte sen inte sovit så bra, kanske med en oro för att väckningen inte ska fungera, eller att hon inte är van att ha mobilen vid sängen, är en helt annan sak...
Och hur i hela friden vet mobilen när jag lägger mig? Alltså jag menar hur kan den göra en analys av mitt sovande, det är ju inte så att jag har någon sensor eller så på mig.....

Nåja, idag verkade det fungera, så vi provar väl ett tag, fast det biter bra i de bara benen när man går ut i morgonrock, jaktskjorta och korta gummistövlar och det är  minusgrader......
Thats Terrierlife!

De här med julkort :)

Det är jättekul att få julkort i brevlådan, det blir liksom lite extra spännande nr man plötsligt i den stora högen av reklam från Jul, Ica och Coop, hittar ett litet handskrivet kuvert, där någon faktiskt tänkt just på oss!

I många år, gjorde jag ett jättejobb och skickade massor av julkort, ett intensivt letande av adresser gjordes under hela december, man köpte kort man tyckte var fina, frimärken, skrev eller präntade sin hälsning, slickade på märken och hade man tur hann man få i väg dem i rätt tid också.
Vissa år gjorde man egna kort, foton på barnen som var fina, med kuvert, dyrt men väldigt kul, och så gjorde alla.
Sen kom en tid då barnen inte ville bli fotograferade i små söta likadana klänningar och små kostymer, och jag fick använda mina hundar istället, och korten blev digitala.
Det var svårt att fota tre ungar, och få alla tre att se någorlunda normala ut, ännu svårare att få tre hundar att vara någorlunda normala.....

Och nu, nu har jag en hund, som fått en tomtedräkt i julklapp, och vi hade snö under helgen, så nu var det dags, Betty skulle bli årets Julkortsmotiv!

Åh himmel, fattar ni hur man får till ett bra kort på en terrier, som när vi satt på henne dräkten, definitiv tror att hon kommer att dö, kan absolut inte röra sig, och när hon väl gjorde det, så var hon stelbent och skämdes.....
I hallen hänger nu en liten tomtedräkt, och vi får väl se om hon kan tänka sig att ha den på sig, när hon för första gången i sitt liv, ska få följa med till Mormor och Morfar och fira jul tillsammans med Fender.

Borta bra, men hemma bäst....

Nja, jag vet inte om jag kan hålla med om det riktigt, om man inte bara tänker på sin säng, för den är ju bara bäst!
Med en supertaggad och överlycklig terrier som efter ett massivt pussande, pipande och galen lek med ett märgben, kröp vi ner i sängen efter 11 timmars flygresa och fyra timmar i bilen, samt sex timmar tillbaka i tiden. Betty la sig nära, nära och efter att ha tvättat mina fötter och myggbettsbitna ben, så suckade hon och har troligtvis inte rört sig ur fläcken på hela natten.
Senaste myggbettet ser nu ut så här:

Nja, det kliar, och blåsan spricker nog snart.... Stora O har inga alls, men de gillade ju vitt skinn, och det vita skinnet står jag för i den här familjen.
Så nej, alla ni som tror jag är en pepparkaksgumma nu till färgen, det är jag inte, jag är brun, bun för att vara mig, men pepparkaksgumma? Nej....

Nu har vi packat upp alla grejer, jag har startat en tvättmaskin, för även om vi tvättat där, så är det svårt att ha koll på vad som är tvättat och inte, sen ska ju alla sommarkläderna hängas undan.

Fulla köket i grejer blev det, och när man ser allt man köpt, allt man släpat med sig hem, funderar jag lite över om jag blev lyckligare över allt det här? Nja lite, men det är ju upplevelserna som man bär med sig, matupplevelserna, värmen och solen.
Inte alla tunna byxor, billiga märkeströjor och underkläder, som med all säkerhet är kopior, men vad gör väl det? Det är inte de billiga parfymerna från Taxfreen, eller de snyggt målade naglarna man minns, det är upplevelserna, människorna, klimatet, känslan och maten man kommer att komma ihåg.
Och mina elefanter, som blev tre till antalet.
En liten större i trä, som får hålla giraffen från Kap Verde sällskap på orgeln, en lite mindre också i tr, som jag fick av den trevliga kvinnan som vi köpte det enda instrumentet av som vi hittade i Thailand, som får stå vid min dator. Och min femtioårspresent till mig själv, den lilla guldelefanten, som nu fått platsen mellan min koala och min känguru runt min hals :)

 
Inte världens bästa bild men ni ser ju lite i alla fall :)

De snygga målade naglarna höll ända tills vi kom hem, en klöv sig idag, när jag packade upp, och nagellacket släppte.... Man va gör väl det, jag kan ju måla om :)

Ja allihop ska göras om :)

Nåja, nu är vi hemma, och jag kommer att längta tillbaka, och sakna de här två, som gjort våra dagar så härliga, och hörrni, åker ni till Khao Lak, leta upp Lanna Restaurant and Massage, dår möter ni Pa och Sremsin, och jag lovar Pa gör de allra bästa Vårrullarna ni smakat!

Hoppas ni alla nu haft det lika trevligt som mig, när ni följt med på vår resa :)

Nu har jag fyllt femtio år klart, och det är dags att ladda inför julhelgen, men hur ska jag klara mig utan soppan till frukost?
Och ja det är bra hemma, men om det är bäst? Nja mitt hem är ju där jag ställer mina skor, värre än så behöver det ju faktiskt inte vara!
Thailand är definitivt att land jag kommer att besöka igen!

Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

Fem veckor!

Nu har hon bott här i fem veckor, Lilla Mae-Bee :)

Och det går bra, en helt underbar hund, som passar mig bra!
Tänk att det ibland slumpar sig så bra!

Den enda som kanske inte gillar vår nyinflyttade familjemedlem, är katten, Vilma. Men det borde lösa sig så småningom. Ibland funderar man över hur hundarna egentligen tänker, Vilma är ju Bettys kompis, men efter att Mae-Bee kommit så är Betty ganska tuff på Vilma, försöker liksom "ta" henne.. Speciellt om Mae-Bee är i närheten och ger signaler över att hon ska fram till henne, vips så kommer Betty till undsättning (om det är för katten eller Mae-Bees skull vet jag inte) Men hon går liksom emellan på att ganska hårt sätt. Kan vara hennes sätt att skydda katten, vilket katten givetvis inte förstår, eller hennes sätt att visa Mae-Bee hur man hanterar det lilla svarta monstret.
Nåja, katten reder sig, det krävs lite handpåläggning från matte dock ;)

Annars trivs de bra tillsammans, Betty och Mae-Bee, leker intensivt, går tillsammans på promenaderna utan lek, och springer glatt i skogen och upptäcker saker. Det enda de inte gör tillsammans är äter, då har jag dem åtskilda, för  även o Bettys favoritsyssla inte är att äta, så vaktar hon gärna sin mat, och just den konflikten vore himla onödig.

Tror faktiskt att livet med hundkompis, stor inhägnad gård, och massor av promenader och skogsturer passar Mae-Bee rätt bra och det känns väldigt skönt!
Det passar dessutom mig väldigt bra, att ha en svansviftande Golden i huset, som gärna sitter nära och alltid är villig till både det ena och det andra.
Fem veckor som sagt, det går fort!

"Att gå vilse i Balsaminerna!" Betty Bloggar

Ibland, när jag kommer ut på morgonen, känner jag något väldigt märkligt. Det är liksom en doft av nåt spännande, och eftersom att jag är hund, så känner jag väldigt väl alla spännande dofter, mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått nåt luktsinne alls faktiskt...
I går morse, var det en sån morgon, lagom varmt, lite skumt, för våran matte väcker oss grymt tidigt, och där på gärdet bredvid våran trädgård, utanför staketet som de satt upp, var det något, tror jag. Jag tog ett skutt över staketet, det som de tror är tillräckligt högt för att jag inte ska ta mig över, vilket jag faktiskt gör, även det mycket bättre än min matte faktiskt, hon verkar inte ha fått hoppförmågan heller om ni frågar mig :)
Nåja, på nåt sätt så verkan hon i alla fall höra bra, för hon, matte alltså, hör när jag hoppar över staketet, och kommer rusande, jag struntar oftast i henne, men just idag var den spännande doften vid grannens båt, så jag kollade den, och då är jag ju ganska nära hemma faktiskt, lite för nära för att springa runt på byn liksom, så jag tänkte att jag tar vägen nedanför staketet mot sjön, tillbaka till trädgården.
Nu har ju inte min husse, ni vet han som de kallar Stora O, hållit ner buskar och träd där som han borde, för han gillar ju sjöutsikt liksom, så jag tog vägen genom vass och balsaminer, bland sälg och asp, och plötsligt kände jag inte igen mig..... Och inte blev det bättre av att den där nya syrran jag fått, stod och skällde på mig som en tok! Jag hörde min matte ropa, och hon var nära, men åtvilket håll skulle jag gå?
Så jag stod still, lyssnade och väntade.
Väntade och lyssnade.
Och plötsligt hör jag hur hon, matte alltså, vänder sig om och lämnar mig!
Hon går?!
Utan att hämta mig??
Bäst att gnälla lite!
Hon går ändå??
Då skällde jag...
Pust, hon kom tillbaka, med Hussen, som kom genom slyn och balsaminerna, medan matte stod kvar innanför staketet, jo jag såg henne.
Husse lyfter upp mig, äntligen liksom, och bär över mig till min matte, som jag faktiskt blev rätt glad över att få vara med just då...

Nu tror matte säkert att jag fattat att jag inte ska bry mig om de där lukterna och hoppa över staketet och springa runt lite, för att gå vilse i Balsaminerna var egentligen inte så trevligt...

Men smart som jag är, så planerar jag att gå åt andra hållet nästa gång :)

Håll er undan från Balsaminerna, det är mitt råd ;)

//Betty

"De där med en lillasyster" Betty Bloggar

Nu har hon varit här i två veckor, fattar ni två veckor! Det verkar som om de aldrig kommer och hämtar henne, som de brukar göra när jag får nya kompisar.....

Min matte, hon jag bor hos, säger att vi behålla henne, vad nu det betyder?
Hon tar mycket plast, går emellan mig och min matte, vilket iofs inte är så svårt, jag håller ju lite avstånd, för att skydda min matte mot otäcka odjur, typ ormar, grävlingar och katter och sånt, men hon är hyfsad och låter mig få godis från mattes hans också...
Hon vill gärna leka, helst hela tiden, och jo jag är med på noterna men nån måtta får det väl vara, i alla fall när det regnar.....

Då vill jag hellre ligga inne, än vara ute på gården och hoppa omkring....
Och inne leker vi inte, det har min matte bestämt :)

Katten, den hjälps vi åt att försöka bli av med, och tänk vad mesig den är.... Piper så fort vi biter lite på den.... Matte kommer som ett skott, tar den på axeln och så får den mat?! Sen får den gå ut, och inte vet jag var den tar vägen, men borta blir den, till nästa gång den kommer, blir lite biten på, piper och får mat....

Nåja, hon är rätt okey, den där nya, som min matte kallar för min lillasyrra, och jag tar min nya roll som familjens tant på största allvar, nån måste ju styra upp här i huset!
Eller hur?!

"De va den katten!" Betty bloggar

Tanten som jag bor hos, kom hem förra veckan med en lillasyster till mig, en ny sån där guling, en sån där som fjäskar för henne, ja hon gillar ju såna hundar....
Själv tycker jag mest att hon är lite fjantig, hon vill bara leka, vilket jag iofs tycker är rätt kul...
Kanske ska vi "bara" låna henne, kanske får hon bo kvar.....
Hur som helt så passar jag på att lära henne det jag kan :)

Att skälla när det går någon på vägen till exempel, fast då sätter hon sig bara och tittar som ett fån, jag försöker verkligen säga till henne, att nu hjälper du till, men då blir hon nästa lite rädd för mig?! Vilket våp...

Inte går det att bita på henne när tanten kommer hem och vi blir utsläppta ur hundgården heller, hon är ju helt galen i att hälsa på tanten (fjäsk, om ni frågar mig)
Hon springer fort i alla fall, och är jäkligt kul att jaga, men stönig som en gris, när vi kampade om en boll.... (Jag vann, fast tanten säger att tanten vann, för hon tog bollen...)

Och katten! Jo den fattade hon att hon skulle hjälpa mig att bli av med, vi tog den!
Nåja, tanten tog den igen, men vi gav den några kärleksfulla kyssar om man säger så, lillasyrran eller vad hon nu är, hade till och med en tuss päls i munnen ;)
Tanten tyckte kanske inte att vi var så snälla, men nu vet kattfillan sin plats, Moahaha....

Nåja, än så länge är hon okey, jag behöver inte passa tanten hela tiden, utan kan faktiskt lämna henne utan uppsikt några minuter, vilket inte varit möjligt sen min gamla döva syrra inte kom tillbaka, tanten är ju rädd för allt, och monstren som kommer in på gården, måste ju nån ta hand om, Eller hur?

Är ni trötta på Gula Villan?

Det är inte vi än :)
Vi fortsätter med stormsteg.
Alla trasiga fönsterbågar, 12 stycken, är nu inlämnade för renovering, när det kommer till renovering i form av att göra nya, dvs inte bara målning, utan helt nytt virke, där går jag bet, men som tur är finns det såna som kan sånt :)
Jag fortsätter att måla karmarna så länge, och nästa steg blir att ta sig an mellanrummet mellan yttre bågarna och innanfönstren, som också behöver få nytt kitt och ny färg.....

Det blir i alla fall sjukt bra, jag är så nöjd!

Stora O, har inhandlat golven till hallen och farstun, Det blir grangolv där, dels så hade de inte torr fura så det räckte till alla tre rummen hos våra vänner i Värmskog, sen håller sig grangolven lite ljusare. Tror det blir kanon!

Ny karm till ytterdörren till farstun, togs från huset, då vi fick en karm över inne, när vi valde att ta bort den dörren ovanpå hallen :) Den gamla tröskeln var i stort sett helt borta, så det behövdes, tanken är att vi ska försöka behålla den gamla dörren, med all dess charm.

Gamla karmen.....

Nya karmen samt ny bottenpanel på plats ;) Han kan han, min Stora O :)

Nu är ju semestern snart slut, bara någon skälvande dag kvar, vi börjar bägge att jobba på måndag, känns både och, om man får säga så.....
Kul att jobba, men även ganska skönt att kunna göra det man vill....
Och att kunna t härliga långa promenader, med de här två, är inte helt fel, men det kan man ju efter jobbet också.

Ja, det blev en semester som går till historien i antalet händelser, men det tar vi i ett annat blogginlägg längre fram!
Hoppas er helg blir fin!