Tre och en halv vecka!

I tre och en halv vecka har jag varit fullkomligt hel!
Efter mitt livs överraskning när ungen med pojkvän plötsligt satt vid mitt köksbord, fick jag ha dem hemma till låns.
Nu har de rest tillbaka, och resan har gått bra och det var skönt att vara hemma enligt utsago.
Kvar finns mamman, som återigen vårdar en tredjedel av sitt hjärta, där en bit fattas, nej inte fattas, det blev för dramatiskt, jag har den kvar, men det är först när man tydligt känner skillnaden av att ha dem nära eller långt bort som man känner den känslan.

Oj, vad det här blev känslosamt då, men det är ganska känslosamt faktiskt även om jag många gånger är ett stoneface och verkar ganska okänslig.

Nåja, livet går vidare, jag vet att hon har en underbar pojkvän, att hon mår bra och klarar sig själv, helt normalt när man är nästan 30, eller hur :)

Nästa gång vi träffas är det förhoppningsvis vi som åker till henne i Australien.

Tiden springer iväg....

Tilda ska snart åka hem, vi har haft tre härliga veckor, en unge som mår bra och är full av framtidstro och lycka, vad kan vara bättre liksom? Några dagar till innan hon återvänder till andra sidan av jordklotet får vi tillsammans i alla fall :)

Nytt jobb! Ja ni läste rätt, Nytt jobb!
Skiftledare, på samma företag och i stort sett på samma avdelning som tidigare. En utmaning och jag är så glad över att få möjligheten att arbeta på ett företag som tror på min förmåga och låter mig växa!
Skiftledare betyder skiftgång, förmiddagar, eftermiddagar och nätter, ledig tid och möjlighet att få se trädgården i dagsljus när den mörka tiden nu kryper närmare. Någon gång i november är det tänkt att jag byter.

Och snart åker vi på en tre veckor lång semester till Thailand, lägenhet bokad och det ska bli skönt, vi hade ju nästan ingen semester tillsammans i somras, så runt jul blir det vår tur!

Att inte ha en aning...

Föregående natt, var en vaken natt, jag har dem sällan, men just den här natten sov jag nästan ingenting! Liksom klarvaken, jätteskumt, jag som normalt är en sovare...
Trött som bara den, jobbade jag i alla fall, och när jag körde hem, var jag nog lite för trött, men hem tog jag mig.
Att både Plupps och Lilla O:s bil stod på gården när jag kom hem, var inte så förvånande, de grejar väl inför loppisen på lördag, blev min tanke.
Går in, får av skorna, hälsar på en något fjär Betty, och ser Lilla O i köket, fika på gång.
Kliver in i köket, och säger hej, ser Söta S, Lilla O, Plupp och.......

Tilda!
Där sitter mitt barn! Vid mitt köksbord! Nu, hur blev det så här?
Och straxt brevid sitter Australian C, pojkvännen.
"Jag är hemma!" säger hon och jag får krama, gråta, krama och gråta lite till!
En konstig kluven känsla, otrolig lycka, glädjetårar och samtidigt nästan en känsla av att bli arg infinner sig.
Plupp, Lilla O och Söta S, myser bredvid, och det visar sig att de vetat om hela tiden, ända sen i April att de skulle komma just idag, men de har lyckats hålla det hemligt.
När jag stillat mig något, blir nästa fråga, hur? Och vi måste ju få Stora O att komma hem från jobbet!
Några SMS med kryptiskt innehåll skickas iväg.
Och vi ringer in mormor och morfar, de kommer som ett skott, då det troligtvis trodde att jag var i stor nöd.... (Jag ringer inte och ber om hjälp utan att jag minst har skurit mig)
Lika förvånade som mig. när de ser Tilda sitta där!
Till slut, kommer även Stora O hem, och lyckan är fullkomlig!
Alla mina ungar, utom Trygga T som jobbar, på samma plats, här, hemma vid mitt köksbord!

När folk frågar mig hur det känns att ha en unge på andra sidan jorden, brukar jag svara att det är kul, långt bort men att det funkar, att vi pratar ofta i telefon, men känslan av att ha sin allra första unge precis bredvid sig efter två år med endast telefonkontakt, är obeskrivbar!
Fyra veckor får jag ha henne hemma!
Fyra veckor!

Får man vara så här lycklig?!

Vi fortsätter på familjetema :)

Söta S skickade en bild :)

Se så söta, jeansfamiljen :)
Året är troligtvis 1994, Plupp fanns bara i fantasin än, Tilda är 4 år, Lilla O 2....
Stora O 28 och jag 27, lika gammal som Tilda är nu :)
Söta Unga och förhoppningsfulla inför framtiden, som faktiskt blev rätt bra!

När integritet blir normalläge....

Jag skriver ju sällan ut namn i min blogg, något som blivit helt normalt för mig att göra, och några av mina nära, blir idag benämnda med de alias de fått i min blogg, speciellt de där två O:na....
Tanken med att inte skriva ut namnen, kom av att jag inte var säker på om de skulle tycka det var okey att figurera på nätet, några av dem var ju mer hemliga än andra när jag startade att blogga, några var minderåriga....
Tänkte därför ge er en lite presentation av  de som förekommer här i min blogg med mina alias......

Vi startar med Stora O, mitt livs kärlek och den man jag lever tillsammans med sen mitten av        80-talet, jo det är sant, vi har kamperat ihop, i stort sett hela tiden sen vi gick på högstadiet, visst några pauser har det blivit, men sen barnen kom, alltid tillsammans. Stora O är alltså min man och den som egentligen är roligast att ha med i diverse berättelser, då det oftast händer en massa dråpliga saker när han är med, små vardagliga grejer, som kanske bara händer men som med en liten tvist blir fantastiskt roliga. Vem minns inte "Ska Vi?", "Slit och slängbilen" och "Nu får det bli så!"
Han är den som oftast upplevs som den late, som bara sitter framför TV:n eller någon skärm, men har alltid en massa projekt på gång, allt från Gula villor, gamla Volvosar och en och annan moppe.
Han är kul, älskvärd och min alldeles egna Stora O.
Han kan allt, och det han inte kan, det fixar jag, eller så får det bli så :)

Sen har vi Tilda, äldsta dottern, hon som emigrerade till landet Down Under, vår lilla sångfågel, vars vingar bar henne över halva jordklotet för utbildning. Kreativ, målmedveten och strukturerad tar för sig av livet och lever det på sitt sätt, långt från sin familj. Hon är den som fick oss att sätta oss på ett flygplan när vi var nästa femtio år, för att besöka henne i en annan del av världen.

Åsså, Lilla O, lilla är egentligen längre än Stora idag, men var liten när bloggen startade, det är alltså sonen, mellanbarnet som tuktats av sina systrar, det inte han vet om PMS och kvinnohormoner, det vet ingen... Lilla som idag är en vuxen man, och lever tillsammans med Söta S. Han är kreativ, musiker och egen företagare, strongt att ta över den verksamhet han jobbade i, i så ung ålder.
Lilla och Söta letar nu hus, helst i närheten av där han är uppväxt, men jag tror det är att ha vill vara nära mamman, ja lite kan man väl få tro.....
Rastlös, med massor av vilja, och grymt lik sin far i mångt och mycket, de brukar skoja om att han är skuren ur röven på far sin, om ni förstår vad jag menar.

Sen har vi Plupp, min lilla älskade plupp, känslosam, varm och ännu mer kreativ än de andra två, här flödar känslor och kärlek! I massor! Minsta ungen, som idag är en vuxen kvinna med allt vad det innebär, då livet springer. Kattmamma och frisör, full av hormoner och vilja.
Hon är den som håller familjens fana högt när det gäller miljömedvetenhet, rätt och riktigt och har alltid någon idé på gång!

Åsså är det jag själv då, Pillargontanten, Chefen eller Tant,  jo det mesta handlar om mig själv, mina tankar, mina upplevelser, känslor och tillkortakommanden, ja behöver väl knappast någon separat presentation.....

Det förekommer fler i min blogg, Bästa vännen, Betty, Modern, Prinsessan och prinsen, Prins N och Prinsessan M, Lilla E och Bästa Kollegan. Men det är familjen, där iofs Betty ingår som är de som betyder mest för mig, så därav den lilla prestationen av vilka de är och vad de betyder för mig.

Men du, att kalla dem för mina påhittade bloggnamn när du möter dem ute, det tror jag inte alla alla av dem uppskattar....
Speciellt inte Lilla O :)

Jag är inte så bra på det här....

"Vadå?"
"Lotta kan ju nästan allting!"
Nej det är inte jag, det är hon på Bråkmakargatan det.

"Hur menar du nu?"
Det här med att fira jul, att få den där julkänslan, den där rosa underbara friden som alla visar upp bilder av och beskriver som fridfull och härlig....

"Men du visar ju också upp fina bilder, av skinka, mat och en vacker Terrier i tomtedräkt?!"
Jo, och hon är fin och busig, men gillar inte alls att bli klädd i Tomtedräkten, men Plupp gillade den och tyckte hon skulle ha den på sig.

"All maten då?"
Ja något ska man väl göra, när man inte kan göra nåt annat, det var ju jäkligt dumt att bli sjuk dagarna före jul liksom, sjuk som gör att man blir helt paralyserad i sin aktivitet, och jag som knappast kan vara stilla, får väl göra av med energin på nåt annat, dvs jag lagar mat.... Om någon sen vill äta den, det är ju bara en bonus!

"Sjuk?"
Ja, sjuk, förkyld, vilket jag visserligen egentligen inte anser vara en sjukdom, fast det är det ju, det är jättemånga som är hemma från jobb och skola för att de är förkylda, fast lite snuva? Hostan som jag har kan ju lika gärna vara ett resultat av rökningen

"Men du, fira jul, det gör alla, det vet du väl?"
Nja gör alla det? Med familj och vänner? Jag är inte så säker på det....
Det finns säkerligen familjer i världen som inte firar jul, eller andra högtider, kanske för att de inte har möjlighet, råd, eller fred där just de befinner sig. Kanske skulle de ge allt för den enkla mat jag nu lagade till igår och som vi åt av tills vi nästan sprack.

"Men hur kan du tänka så, Julen är ju en fantastisk högtid, med tid för familjen, god mat och julklappar"
Ja, tid för familjen, barnen som har sina egna familjekonstellationer, och jag är glad för det.
Glad för att Tilda firar med sin australienska familj, den vita jul i allt det varma och gröna, men jag skulle dö för att kunna vara hos henne.
Glad för att Lilla O har sin S, även om de befinner sig på sjukhuset den här julen, och jag skulle dö för att hon finge vara frisk just idag och kunna sitta med oss och öppna fåniga julklappar med roliga instrument i.
Glad för att Plupp kommer hem, för att faktiskt fira jul, med julbord hos mormor och morfar, men jag skulle kunna dö för att jag hade möjligheten att ta med dem allihop till ett varmt land när Sverige är som kallast och mest sårbart.

"Lyckliga du, som har tre starka och underbara ungar!"
Ja jag är lycklig, jag har tre underbara ungar, som också är lyckliga, som klarar sig bra i livet och framförallt de är friska och lever sina liv, på det självständiga vis som jag önskade mig.
Men ibland funderar jag över mina egna erfarenheter här i livet, hur vi firade jul när jag var liten, med mor och farföräldrar, mat i överflöd och julklappar.....
Men jag kommer aldrig ihåg att vi firade tillsammans med min farmor och farfar i Stockholm, jag vet inte ens om de åt julskinka på jul, och om de satt ensamma med varsin cigarett i den inrökta lägenheten, om de drack glögg?
Om de saknade att få se sitt barnbarn tindra med ögonen när tomten kom?
Om de hade julgran?
Om de var ensamma?

"Jo, det förstås, men nu är ju inte du ensam?"
Nej jag är ju inte det, min allra bästa vän finns ju alltid här, och äter glatt av allt jag fixar till, allt är gott och skulle det vara mindre gott då syns det på honom. Jag har hela min stora bullriga familj, mor och far, syskon med familjer och massor med tindrande ögon, som blir stora när tomten kommer.

"Gud va tragisk och patetisk du är, det är inte synd om dig, njut av helgerna nu, ät gott och le lite extra, det blir en härlig helg!!"
Jo jag vet, jag är bara inte så bra på det här, när jag börjar fundera....
Vad all mat är bra för, mer än att hålla mig sysselsatt med tillagning när jag har tråkigt....
Varför vi lägger en massa pengar på presenter som glöms bort efter en stund, när människor i världen svälter och skulle bli överlyckliga för en filt....
Hur hade julen sett ut, om jag fått ytterligare en dimension till firandet, genom mina farföräldrar....

Jag faktiskt att jag skulle kunna tänka mig att välja bort julen, resa, se andra saker, köpa en härlig middag på en familjerestaurang i ett fattigare land än vårt, umgås utan att knäcka nötter och äta choklad, utan att säga God Jul, utan snö eller blask, utan matlagning som egentligen är en sysselsättning.....

Nåja, hur som helst:

Alltid mamma!

Sitter här och blir alldeles blöt i ögonvrån, med en klump av glädje i halsen...
Kanske beror det på vinet, för det kan väl definitivt inte bero på en fånig köttbullesång?

Men att se sin unge, nästan live från andra sidan jorden, sjungandes i en kör på svenska kyrkan i Melbourne, se att hon är lycklig, och sjunger av glädje och egen vilja, skrattar och är glad det är så stort! SÅ STORT!

Åh vad jag längtar efter henne ibland!

Ja, jag vet att hon är 27 snart 28, men mamma är man väl för hela livet, eller?

Här kan du se ett klipp, med en fånig köttbullesång :)

En lördag morgon!

Laddar för att tillbringa hela dagen med Plupp.
Plupp, som är frisör, och inte alls en plupp längre även om hon fortfarande och alltid kommer att vara mitt yngsta hjärta <3

Det är det här lilla hjärtat som har ansvaret för mammans frisyr, och annat utseendemässigt som kommer med det, dreads i god form, färg, ögonbryn, ja ni fattar.... Och idagär det dags för en genomkörare av dreadsen, lite färg för att liva upp det lite :)

Mellanhjärtat, Lilla O, som är mycket större än sin lilla mamma, deltog på Näringslivsmässa i Grums i går, och företaget, med hans mentor i spetsen tog hem, årets företagare! Kul tycker vi, då Lilla O och hans kollega, tar över franchisetagandet av företaget i Värmland i detta nu. Så, behöver du ha en översyn av ditt tak, få det rengjort och behandlat mot påväxt, hör gärna av dig till Lilla O, trevligare takvårdare lär du knappast träffa i Värmland :)

Storhjärtat, Tilda, har det varmt och skönt i Melbourne, inte för att jag kan klaga på dagens väder här hemma, då solen skiner även här, men hellre 25-30 grader varmt och sol, än som här -5. Tilda har hittat sin plats i världen, jobbar med det hon tycker är roligt och passar ra för, och kärleken finns där, och det känns så bra i ett mammahjärta! Även om hon emigrerat....

Nåja, jag har ju gammelhjärtat, Stora O, hemma! Och medan jag år håret fixat, väljer han att tillbringa morgonen med att spela tennis med sin bror, så vi förbereder oss fr träningsvärk!

Men som sagt, först ska vi använda lördagen, till hårfix och mys i Arvika.
Åsså är det ju kolbulledag i morgon!
Och vädret är helt okey.
Och vi är lediga.
Lördag.

Ja må hon leva!

Klockan ringer tidigt!
Jag sprätter upp!

Hade det varit just den här dagen, för typ 20 år sedan hade jag förberett ett levande ljus, dukat med födelsedagstabletten, tagit en hög med paket och ljuset med mig, upp till Tildas rum, och stämt upp i "Ja må hon leva"
Smygit in, sjungandes, i morgonrock, med håret i en enda oordning, fram till hennes säng, där hon förhoppningsvis fortfarande sovit, och lyckats väcka henne, se en nyvaken, lite rufsig unge, med tindrande ögon, sakta vakna till, med förväntansfulla ögon.
Då fyllde hon 7 år <3 7 år med förväntningar på livet!

I dag fyller hon 27, befinner sig på andra sidan jorden, och det är svårt att väcka henne i morgonrock, med ett levande ljus och paket irl, men jag vet att hon "hör" oss, och ser ljuset ändå, när vi sjunger "Ja må hon leva" så det hörs över halva jordklotet!

Grattis Tilda på din födelsedag!

Hoppas du har en underbar födelsedag!
Och paketet får du med posten!

Love you!  <3

När man abrupt vaknar!

Att ha en unge på andra sidan jorden, ja jag vet att hon är vuxen, snart 27 typ, men det är ändå min unge.....
Åsså, möts man både på DN.se och på aftonbladet.se av rubriker som "Tre döda efter vansinneskörning i Melbourne" då får man lite lätt ont i magen.....

Men när man via messenger, kollar om ungen mår bra och får följande svar:

Jag är ok! Det hände några gator bort, jag va ute på lunch med mitt team. Vår kontorsbyggnad blev låst av säkerhetsskäl och vi va tvungna att gå tillbaka till kontoret. Kommer bli krångligt att ta sig hem ikväll.

Då känns dagen lite lättare att starta <3

Hur blev det så här?

Ja ni, vi har ju pratat om det där med värderingar, arv och miljö?
Vad är det som gör att man blir som man blir?
Hur stor del i ens värderingar och personlighet har egentligen arv, miljö och samtiden?
När det gäller hundar, pratar vi ofta om arv och miljö, men människor? Påverkas vi av vad vi har med oss, hur vi blir uppfostrade, bemötta och respekterade?
Har det betydelse, hur älskad, förtryckt, eller påhejad man blev som barn.....
Hur man blev bemött, provocerad, motiverad, i skolan...
Hur jämnåriga, kamrater, idoler, medmänniskor betett sig?

Ja, man kan ju fundera....

Min egen tro är att det spelar roll, arvet har sin del, den genuppsättning man har, den har man, men hur man utvecklar den, det påverkas med alla sannolikhet, av det man upplever, bemötande och coachning här i livet.
Varför blir barn annars olika, med i stort sett samma uppsättning av arv?
Ja, man gör olika, i sin roll som förälder, man blir äldre, mer erfaren och första barnet, får med alla säkerhet mer uppmärksamhet, men då är man också yngre, ibland väldigt ung, och med åldern/erfarenheter, blir man kanske mer säker, man har provat, man har fått sina smällar, upplevt vad som inte fungerar, och förhoppningsvis lärt sig nåt av det.
Sorry Tilda, jag hade dig som provbarn :) Men jag försökte göra så gott jag kunde.....
Och mig veterligen har du inte tagit nån större skada av det, snarare tvärt om, jag är mycket stolt över över dig, ditt driv, din självständighet och ja, hela dig!

Jag är stolt även över nummer två, Lilla O, framtidstro, mod och en underbart trevlig och social individ, har han blivit.

Nummer tre, Plupp, den lilla rebellen, som växt upp till en mycket förståndig kvinna, som vet vad hon vill, drivs av sina värderingar och sin tro på mänskligheten, ja mamman är stolt, det blev bra!

Nåja, mitt eget föräldraskap, kan vi ju prata om, och frågan är om vårt val av var vi bott, hur engagerade vi varit i våra barns barnomsorg, skola, fritidsintressen, påverkat deras utveckling.
Hur har det faktum att jag inte gett avkall på mina egna värderingar, mitt eget välmående, gjort?

Ja man kan ju fundera.....
Hur blev de som idag lever på andras rädsla och oro, som tydligen oroar sig själv över allt, tror på allt utan att veta hur man granskar, som mår så otroligt dåligt, hur blev de det de är?

Nåja, vi får återkomma till det, jag ska förbereda mig för att umgås med Plupp och mina Dreads idag :)
Ni kan ju fundera under tiden, hur kommer det sig att hon, tanten, plötsligt, får för sig att sätta Dreads i håret?
Kan det ha med mina värderingar, min uppväxt, mina föräldrar. mina upplevelser att göra, eller är det pga arv?
Nåja, det kan vi diskutera en annan dag....
Det kan ju helt enkelt vara så att jag revolterar mot åldern, hittar tillbaka till min "Jag ser ut precis som jag vill, och skiter i vad andra tycker" identitet, och vet ni, det mår jag bra av, bättre faktiskt.....

Vi fortsätter att njuta!

Nu är två veckor avverkade, två veckor med sol, graduation, massor av rolig shopping, god mat, kortspel, geni, musikquiz och skojigheter.
Vi har använt solskydd, så ingen har bränt sig mycket i alla fall, nåja lite röda är vi, här och där, men också lite bruna :)

Den yngre delen av gruppen, har besökt Zoo, vi har besökt ett antal secondhandbutiker, shoppingcentra och marknad.
Den äldsta delen av gruppen, ska ta en resa till Fraiser Island, på måndag.

Vi mitt mellan, hoppar på lite här och lite där.....

Mest strand, då vi den här gången bor alldeles bredvid stranden, och bara kan knata dit, när andan faller på, Härligt!

Sanden är varm, vågorna höga och solen underbart stekande, med lite lätt vind, är det otroligt behagligt.

Men man blir trött, och det blir konstiga sovvanor, lägger sig runt nio, och jag har vaknat varje dag runt 5....
Typiskt mig!

Mitt uppdrag, har det inte blivit speciellt mycket av, men jag vet ju att det heller inte hänt så mycket på den andra sidan jorden heller, så jag behöver inte känna nån press....
Använde dock lite av min kreativitet, till att skapa ett Musikquiz igår, om vi gjorde tillsammans under kvällen, uppskattat!

Annars är nog alla lite trötta, att umgås med familjen, och bo tätt inpå varandra gör att man lir lite sliten, och vi känner ju inta alla varandra helt superbra, men det viktiga är att det funkar, att man inte behöver tänka på alla andra hela tiden, utan var och en gör det man känner för liksom.

Typ som att köpa Take-away, och äta på stranden :)

Eller att välja att dricka Bundaberg Gingerbeer, när de andra heller tar en öl, eller ett glas vin....

Nåja, en vecka kvar, och idag blir det en tur till Eumundimarket, bara flickorna i gänget ska åka den här gången, och jag kör, vilket går fantastiskt bra faktiskt ;)
Åsså har vi några secondhandbutiker kvar att besöka.

På torsdag ska vi hämta Tilda igen, för ytterligare en helg tillsammans med henne, och vi kommer att få träffa en helt ny vän, spännande!

Graduationday i Australia!

Jag har varit i en Harry Potter film.......

Nåja, nästan :)

Tildas Graduation, var i torsdags, men först idag har jag fått igång datorn, och laddat bilderna från kameran.
En mycket speciell händelse, där det var , Australiens nationalsång, Auboriginehyllningsång, som var typ en bön, utdelande av diplom och betyg, och massor av svarta rockat och lustiga hattar :)

Nu är hon i alla fall, klar med sina studier, men väljer inte att komma hem, och jag förstår henne!
Jag skulle också stanna om jag hade möjligheten!

Congrats, Tilda!