Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

söndag 23 april 2017

När allt är så där enkelt!

Jo, jag kom iväg på 50-årsbalunset, eller baluns, en jättemysig kväll med en bunt vänner, flera av dem som jag inte sett på många år, och det var så trevligt.
Ni vet, gamla skolkamrater, som man hade otroligt roligt med under högstadietiden, och några av dem, har jag ju inte sett sen dess, någon har kontakten funnits med hela tiden, någon har jag haft kontakt med på facebook i många år och själva femtioåringen upptogs kontakten med för nåt år sen.

Det blev en helt underbart trevlig kväll, där man bara kunde vara sig själv, så där enkelt ni vet!
Enkelt genom att man bara är, kan skratta, prata gamla minnen, pratat dagspolitik, lyssna på varandras livshistorier, äta god mat tillsammans, dricka vin (läs vatten för mig) och typ bara vara!



Sju kvinnor mitt i livet, med en gemensam bakgrund som tonåringar, med olika livsöden, minnen och funderingar på livet.
Sju kvinnor, som gjorde det möjligt för alla att kunna prata och bli lyssnade på, som väckte gamla minnen till liv, där det ena gav det andra.
Sju kvinnor, som nu kommer att hålla kontakt på Facebook, kanske ses igen, fortsätta sina liv, med en härlig kväll i minnet!

Tack Vännen, för en mycket uppskattat kväll och god mat!
Älskar när allt är så där enkelt!
Och du, jag tar gärna receptet på din underbara Lasagne.

fredag 21 april 2017

Kanske är det så....

Att jag borde stannat hemma redan i tisdags? Men stönig som man är, och med nytt jobb, så går man ändå till jobbet, försöker vara precis som vanligt, dvs 100% fart, ler och pratar, försöker vara fokuserad och närvarande, till kroppen säger nej.
I går, sa den nej, hela eftermiddagen som i koma, och nästan så man somnar sittande vid bordet......
Idag, är min trötta kropp, mina täta bihålor och min hosta hemma, efter att ha använt termometern, som normalt brukar visa 35,8, men igår visade 37, vilket inte alls är feber, om man normalt har 37 vill säga....



Det känns inte alls bra att vara hemma från jobbet, jag får en känsla av att "skolka" att man gör nåt lurigt liksom, frågan är varför det är så?
Sen älskar jag att vara på jobbet, det gör jag faktiskt!

Nåja, bara att bita i det sura äpplet, acceptera att kroppen behöver vila, för att återfå sin normala status. Iofs har jag vilat under veckan, jag har inte tränat.....
Och det känns ju så där, och syns på vågen, direkt liksom......
För matlusten, är precis som vanligt, även om allt smakar likadant ;)

Nåja, det finns väl nå serie jag kan se, fick tips om Sorjonen, på Netflix, kan ju va nåt, och tre avsnitt kvar av The Code har jag också.
Och hur ska det gå med femtioårsfirandet i morgon? Men gå på kalas kan man väl, om man orkar stå?
Och barngympan på söndag?

Alltså att vara sjuk, gör att mina planer ändras, det gillar jag inte, nr saker och ting omkullkastas liksom......

tisdag 18 april 2017

Hur vet man....

Om man ska välja att jobba eller inte?

Nysningarna har avtagit, nässprayen gör sitt, hostan som kommit, har tagit en torrare form än den normala rökhostan.... Näsan är fnasig. men rinner inte längre, feber har jag inte.....

Ja, ni hur vet man? Kanske tar de illa upp om snorig tant äntrar jobbet?

Och hur vet man om man orkar hela dagen, igår var jag ju helt slut mitt på dagen....

Nåja, man vet inget förrns man provat, eller hur, och feg så jag inte vågar prova, det är jag inte :)

Det blir jobb idag, och jag kan ju alltid fara hem tidigt om jag blir helt slut....
Eller hur?



söndag 16 april 2017

Att vara sjuk?

Ja, vad är det?
Just nu, vaknade jag dag två, med näsan både täppt och rinnande, i halsen och näsan känns det som sockerdricka....
Egentligen är jag inte speciellt sjuk, bara lite trött efter gårdagens kalasande, men sjuk? Nej det tror jag inte....
"Har du feber!" var frågan man alltid fick när man bodde hemma, och oftast hade man inte det, när man kände sig lite trött och hängig
"Då får du gå till skolan!" För feber hade jag typ aldrig, och inte nu heller, så sjuk, är jag inte så bra på att vara....



Facebook är ju ändå en bra uppfinning, om man, skriver att man har lite ont nånstans, är som jag typ snuvig, så får man massor med medlidande och krya-på-dig hälsningar, och det är bra....
Men ibland funderar jag på om jag alltid är sjuk, hur upplevs jag, som en sjuk?
För jag tycker ju inte att jag är sjuk, typ, för jag har ju fått lära mig, att har jag inte feber, så är jag inte sjuk.....

Som den gången, när jag som 16-åring var inbokad på en Contrygala för att sjunga i Avesta nån gång i början av 80-talet, och jag hade absolut ingen röst, det var hes de-luxe liksom, pigg för övrigt, men det bara väste när jag pratade.... Men dit skulle vi, jag hade ju ingen feber, så modern körde, kompisen var med, och jag skulle sjunga två låtar, UTAN RÖST?!

Jo det gick bra, sjunga funkade, trots att jag inte kunde prata.....
Jo, jag kan sjunga.....

Idag, när jag ringde, körkompisen, och berättade att idag, funkar det inte att sjunga, ju själva sjungandet funkar nog, men med sockerdricka i näsan, som dessutom konstant rinner ut, killar och frammanar nysningar, så tror jag dock att de har det bättre i kyrkan, utan min röst. Hur kul jag än tycker att det är.



Sen har vi ju det där med att smitta andra?
Ja, hur är det med det?
Lilla S, som jobbar inom vården, stannar hemma från jobbet för att inte sprida baskilusker eller virus till sina vårdtagare, vilket jag förstår, och har jag tex magsjuka, så är det inget att fundera på....
Men snuva? Hur tänker man där?
En sak är det ju om man känner att man inte orkar.... Orkar vara som vanligt, ge allt osv, då är beslutet lätt att ta, men när man funkar som vanligt, även om ögonen rinner över, och man får knipa bäckenbotten typ miljoner gånger på en dag, för att inte kissa ner sig, när man nyser så där galet, ja ni fattar, stannar man hemma då?



Nu är det ju påskdagen så jag är ledig, och snuvig, och på tisdag, när jobbveckan tar fart igen, då är det nog borta, så jag inte behöver fundera på såna här triviala saker....

Jo, jag är sjuk, men inte sjuk liksom.....

fredag 14 april 2017

En påskhelg!

Första längre ledigheten sen starten på nya jobbet. Fyra dagar ligger framför oss, fyra dagar av lättja, sång, umgänge med familj och vänner och så klart en och annan påskkärring :)

Vaknar tidigt, staplar ner, öppnar dörren åt en kissnödig Ebba och ljuset slår emot mig....
Nej inte ljuset som i att solen möter mig, ljuset som blir när det snöat ymmigt hela natten!
Snöat? Hela natten?!

Hela min vackra vårträdgärd, är helt vit!
Alla Blåstjärnor och Scilla, är gömda i snön, knopparna på Magnolian hukar sig, för att orka stå emot och påskliljorna nickar....
Bara Ebba, är lycklig och rullar sig glatt i nysnön, blöt och luktande likt gamla ullstrumpor, kommer hon sen in

Ebba har nu torkat, Stora O har gjort en Smoothie till mig och dagen är på gång att starta på riktigt.
Körsång i Värmskogs kyrka kl 15, ungar hit för att äta Langoos i kväll och Stora O har en buse i näsan (Läs - manlig förkylning)
Våren är här, Aprilväder eller inte, USA bombar i Afghanistan.....
Jag är ledig.....
Fyra dagar.....

Jo, det är också en påskhelg...

Glad Påsk på er, alla där ute!




onsdag 12 april 2017

Att lära gamla hundar att sitta.....

Ja, det är inte lika enkelt, som med en valp, men det går....
Och det kan ta lite längre tid :)

Men "Ting tar Tid" (citat Piet Hein) och jag måste bara låta det ta tid, även om jag är född snabb.

Massor av nya kunskaper, nya system, nya rutiner och nya människor att lära sig, ja faktiskt en helt ny kultur, men jag gillar det, det gör jag faktiskt.
Och vet ni, det bästa av allt, det ÄR högt i tak!
Man får ha en åsikt, och jag blir lyssnad på.

Kan knappast ha det bättre.
Även om det tar tid, det gör faktiskt det ;)


måndag 10 april 2017

Vad borde man skriva?

Ja efter fredagens händelse i Stockholm, funderar jag över vad man borde skriva....

Givetvis, ett djupt deltagande till offren och deras familjer, ja till alla som på nära håll fick uppleva det hemska!

Men vad ska jag skriva?
Här i Värmskog, snurrade nyheten på TV:n, när jag kom hem i fredags, på radion pratades och bearbetades det hela dagen på lördagen, och nyhetssidorna på nätet svämmar över av information, så vad kan lilla jag skriva.....
Inte mycket!

Men en sak vet jag, att om vi håller i den här känslan, av samhörighet och gemensamt vägrar att låta oss skrämmas, så är vi gemensamt otroligt starka!

Vi ska inte låta oss skrämmas av terrorns våld!
Vi ska inte låta oss skrämmas av falska nyheter!

Samhället har visat en otrolig kraft i sitt handlande, och att vi skulle vara ett samhälle i kollaps, det tror jag inte en sekund på!
Vården, Räddningstjänsten och Polisen visade en handlingskraft i det ofattbara, som inte varit möjlig om vi hade en systemkollaps.

Så ni underbara människor där ute, tänk efter en gång till, innan ni väljer att tro på skrämselpropaganda och fejkade bilder på sociala medier.

"Sverige, vi kan bättre!"


Var källkritisk när du sprider information.
När du delar information på sociala medier ger du den tyngd eftersom dina vänner förmodligen litar på dig. Därför är det viktigt att inte sprida osanna uppgifter. Var därför källkritisk:
Vad sprider du, fakta eller åsikter?
När kom informationen, är den fortfarande relevant?
Varifrån kommer den, sociala medier eller en mediesajt som har en ansvarig utgivare?
Hur kom den, från en pålitlig källa?
Vem lämnar informationen, en myndighet, företag, organisation eller privatperson, och kan du hitta ursprungskällan?
Varför sprids informationen, för att informera, underhålla, tjäna pengar eller något annat?
(källa Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)

onsdag 5 april 2017

Klokare?

Nytt jobb, betyder nya arbetssätt, ny organisation, nya människor.....
Och en massa utbildningar man ska gå.

Nu har jag tillbringat de senaste två veckorna till just detta, utbildning i alla former, och jag blir bara klokare och klokare, eller nåt?
Idag, tillbaka till verkligeheten igen, och det känns gott, jag saknar mina nya människor!
De är ju trots alla utbildningar det allra viktigaste i mitt jobb!
Och det absolut roligaste!


Och i kväll, ska jag på föreläsning, med HG Storm, "Våga vara vuxen" Kan ju vara en tanke!

Ebba lämnar jag hemma!
Vi syns väl?

söndag 2 april 2017

En hel lördag...

Använde älsade ungen till att få ordning på mammans hår.....
Först ett Yogapass, sen en tur på stan, som resulterade både i två nya tröjor, ett par jeans, en ny tekanna, kalsonger och en skjorta till Stora O, och det bästa av allt, en fika på kondis!

Sen satte vi igång!



Ett evigt plockande av små rymmande hårstrån, som när de växer ut väljer sin egen väg, och inte alltid vill vara en del av den dread som sitter just där.....
Plocka och virka in, plocka och virka in :) Men hon kan min unge, även om det stundtals känns.....


På en av stans roligaste butiker finns massor av roliga pärlor, 10 stycken inköptes, för att få plats i håret. Tanken var att de skulle symbolisera något i mitt liv, här Tilda, som symboliseras av en Delfin, och Lilla O som symboliseras av en fotboll.... Bästa kompisen J symboliseras av en tjur, Mamma av en ängel, Plupp av ett fredsmärke.... Det fanns inget Hjärta, så Stora O:s symbol, dröjer lite :)


Ibland, går det fel, den gick av.... Men Plupp kan laga, så alla är tillbaka på rätt plats, mer tighta och med mindre busigt hår som sticker ut här och där....

Nu känns det i hårbotten, det har dragits och vridits, så lite ömt är det.....
Nåja, vill man vara fin, får man lida pin :)