I En månad till....

6 November...
En månad till den 6 December.
Och?

En månad till som femtioåring, ett av de bästa åren i hela mitt liv tror jag bestämt!
Att fylla femtio, som var så skrämmande när man var typ tjugo...
Femtio, då är man ju nästan död?

Då har man tjocka korviga bruna stödstrumpor av nylon. Eller blommig rockklänning i några gröna nyanser med såsfläckar på bröstet. Man går till hårfrisörskan och får håret lagt varje vecka, man går på kvartersbingon och vinner påslakanset som man inte behöver.....

Eller?!

I en annan tid, var det nog så, femtio var en ålder inför ålderdom, en tid då man blev över, barnen flyttat ut, maken fortsätter arbeta, men var hemma fru, satt på sin kökssoffa bakom gardinen med virkningen i handen och kikade ut på bilarna som for förbi. Hade man tur fick man låna nåt barnbarn som behövde omsorg och en och annan nybakad bulle.

Att vara femtio idag, vad innebär det?
Ja hur det är för er andra kan ju inte jag bedömma, men mitt liv har tagit en vändning som knappast kan vara bättre.
Mitt femtionde år började i Thailand, i sol och värme, med bästa livskamraten. Våren sprang i väg därefter med bästa jobbet och de allra bästa kollegorna. Sommaren var varm och härlig. Hösten kom med nya mål och utmaningar i sikte på jobbet och överraskningsbesök från Australien. Nu är november här och vintern kommer, och jag är övertygad om att även den sista månaden av mitt femtionde år bjuder på bra grejer.

Och någon vecka in på mitt femtioförsta år, återupplever vi Thailand igen.
Då behöver jag stödstrumporna, men de är rosa i Bambu.

Och jag älskar snapchatfilter :)

Nu är de på plats!

Allt håret färdigtovat, den här gången tog det fjorton dagar att få till det :)

Och visst är det fantastiskt med Snapchatfilter :)

Over and Out

Jamen varför då?

Ja det kan man fundera på...
50 åriga gamla tanter ska väl helst gå runt i blommig klänning, ha korviga stödstrumpor och baka bullar?
Nja, det är ju inte riktigt jag, och visst har det förändrats hur vi är och hur vi ser ut, jag tänker mest på mina mor och farföräldrar, där var det klänning, i nåt velourmaterial, korviga strumpor och kort hårt lagt eller permanentat hår eller möjligen en knut i nacken....

Nåja, jag har allra helst jeans, slitna och mjuka, gärna lite smala i benen, typ stuprör..... Jo jag har mina Australienbyxor också, de trivs jag allra bäst i, men kanske inte på vintern.
Jag har gärna stor lösa tröjor, en stor tunn sjal virad om halsen, ett par sköna kängor till det och voila, jag är jag!

När det gäller det där håret, som nu är på väg att bli tovat ihop igen, så är jag inte permanent typen, inte heller knut i nacken typen.
Jag är kanske mer punktjejstypen, den som hatar att fixa, hatar att kamma, hatar att torka.....
Och har man då, svintohår som mig, så återstår endast superkort eller som nu dreads.
Jo, jag gillar det annars skulle jag inte sätta tillbaka dem.
Jag blir glad av dem, jag blir glad av dem?
Jo faktiskt, de gör att jag ler, att jag känner mig så där galet egensinnig som jag mår bäst av.

Om det är snyggt?
Nja det får någon annan avgöra, jag vet var jag har håret, det flyger inte omkring som en stor risbuske i storm. Jag behöver inte bry mig om vilket håll virveln vill lägga luggen, eller om lockarna är fina och definierade, eller mest risiga, det gör att jag ändå känner mig mer prydlig och polite med dem på plats om ni fattar.
Nej det fattar ni inte....
Kanske kan man jämföra det med det jag hör om tatueringar.
Har man en gång börjat kan man inte sluta, så säger mina ungar i alla fall....

Ja ni ser ju, till och med dreadsen lockar sig, men nu är det mer av mitt eget hår, som är tovat, så det kanske inte är så konstigt :)
Vi ska fixa till de sista under helgen, det fattas fortfarande ett femtontal mitt på huvudet och fram mot ansiktet.
Och jag får väl göra nåt med dem, när jag i morgon har en inplanerad vigsel :)

Ha en alldeles trevlig och underbar helg!

Några dreads hit eller dit....

Jo, jag är jäkligt trött på de svallande lockarna som lever sitt eget liv, så nu tovar vi ihop dem igen :)
Tur man har bästa ungen till sånt!

Men var kom de där vecken på halsen från ;)

Lördag är det, och jag funderar på att organisera om i Syrummet innan det är dags att ta tag i resten av håret. Bära ut/ner alla kartonger med ickeönskade grejer, som en gång har plockats bort :) Ta in en Lagerhylla och förvara alla mina tyger i, sätta upp någon hylla till nålar, trådrullar etc....
Dammsuga upp allt damm efter div textilarbeten där uppe, kan ju också behövas :)

Nåja, jag hinner, jag har ju hela helgen på mig, tror jag startar med att duscha, tvätta håret en sista gång innan resten tovas till.

Begriper inte....

Hur det kan bli lockigare och lockigare, kanske är det så här lockigt nu, för att det varit instängt i nio månader?
Har läst om någon mer som fick grymt lockigt efter att hon hade haft dreads....
Nåja mitt har ju alltid varit lite bångstyrigt, och har blivit lockigare och lockigare för varje år :)

"Ont i Håret!"

Ja, begreppet har jag hört förut, även om de som tidigare sagt det i min bekantskapskrets avsett typ alkoholrelaterade orsaker än den jag har idag....

Vi plockade ur alla dreadsen igår, Bästa Plupp och Lilla S, slet och pillade, med kam sax och fingrar.

Nu, kan jag köpa MC och en passande hjälm :)
Och jag kan berätta att det gjorde ont, gör ont än, men också att det var väldigt skönt att massera hårbotten när jag tvättade ur alla oljerester :)

En hel lördag...

Använde älsade ungen till att få ordning på mammans hår.....
Först ett Yogapass, sen en tur på stan, som resulterade både i två nya tröjor, ett par jeans, en ny tekanna, kalsonger och en skjorta till Stora O, och det bästa av allt, en fika på kondis!

Sen satte vi igång!

Ett evigt plockande av små rymmande hårstrån, som när de växer ut väljer sin egen väg, och inte alltid vill vara en del av den dread som sitter just där.....

Plocka och virka in, plocka och virka in :) Men hon kan min unge, även om det stundtals känns.....

På en av stans roligaste butiker finns massor av roliga pärlor, 10 stycken inköptes, för att få plats i håret. Tanken var att de skulle symbolisera något i mitt liv, här Tilda, som symboliseras av en Delfin, och Lilla O som symboliseras av en fotboll.... Bästa kompisen J symboliseras av en tjur, Mamma av en ängel, Plupp av ett fredsmärke.... Det fanns inget Hjärta, så Stora O:s symbol, dröjer lite :)

Ibland, går det fel, den gick av.... Men Plupp kan laga, så alla är tillbaka på rätt plats, mer tighta och med mindre busigt hår som sticker ut här och där....

Nu känns det i hårbotten, det har dragits och vridits, så lite ömt är det.....
Nåja, vill man vara fin, får man lida pin :)

Så fort man vänjer sig....

Den 17 november, började vi sätta i 70 cm långa, blekta och hemgjorda extensions i mitt då 4 centimeter korta hår.

Ett hår som var lite småtråkigt, och varit kort i flera år. Alla typer av mörka nyanser har jag provat, men aldrig riktigt trivts med ljust hår....
Nu blev det ljust, väldigt ljust....

Och så har det varit i tre och en halv månad- Min egen utväxt har varit väldigt mörk, med vissa inslag av silver, ja det kallas grått jag vet :)

I går färgade vi alla dreadsen, utan att färga i botten, vi utgick alltså från min egen färg, med silverstänk, och gav alla korvarna en mörkare nyans som går mot ljusare i topparna, samt gav några en galet härlig lila färg....

Som ni ser, är det mörkare partiet mycket längre, vilket gör att det är mest mörkt mot ansiktet nu, och de blir inte så "synliga" framifrån, och det känns lite konstigt :)
Fast jag gillar dem, det gör jag, men tänk va fort man vänjer sig vid det ljusa mot ansiktet.....

Ni får ha överseende med den morgontrötta looken :)
Nåja, nu är de mörkare, och lila, och jag tänker h dem kvar :)
Så det så!

Lite färg på ögonen, ögonbrynen, och kinderna, så blir det perfekt, eller hur?
Tack, älskade lilla plupp, för ny färg, härlig salongsmys och goda "breads"

Nu blir det kolbulledag och barngympa idag!

En lördag morgon!

Laddar för att tillbringa hela dagen med Plupp.
Plupp, som är frisör, och inte alls en plupp längre även om hon fortfarande och alltid kommer att vara mitt yngsta hjärta <3

Det är det här lilla hjärtat som har ansvaret för mammans frisyr, och annat utseendemässigt som kommer med det, dreads i god form, färg, ögonbryn, ja ni fattar.... Och idagär det dags för en genomkörare av dreadsen, lite färg för att liva upp det lite :)

Mellanhjärtat, Lilla O, som är mycket större än sin lilla mamma, deltog på Näringslivsmässa i Grums i går, och företaget, med hans mentor i spetsen tog hem, årets företagare! Kul tycker vi, då Lilla O och hans kollega, tar över franchisetagandet av företaget i Värmland i detta nu. Så, behöver du ha en översyn av ditt tak, få det rengjort och behandlat mot påväxt, hör gärna av dig till Lilla O, trevligare takvårdare lär du knappast träffa i Värmland :)

Storhjärtat, Tilda, har det varmt och skönt i Melbourne, inte för att jag kan klaga på dagens väder här hemma, då solen skiner även här, men hellre 25-30 grader varmt och sol, än som här -5. Tilda har hittat sin plats i världen, jobbar med det hon tycker är roligt och passar ra för, och kärleken finns där, och det känns så bra i ett mammahjärta! Även om hon emigrerat....

Nåja, jag har ju gammelhjärtat, Stora O, hemma! Och medan jag år håret fixat, väljer han att tillbringa morgonen med att spela tennis med sin bror, så vi förbereder oss fr träningsvärk!

Men som sagt, först ska vi använda lördagen, till hårfix och mys i Arvika.
Åsså är det ju kolbulledag i morgon!
Och vädret är helt okey.
Och vi är lediga.
Lördag.

Syns det?

Var på fårfest i Kil och på Ikea med lilla Plupp igår, en mycket härlig dag som faktiskt också startades med en timmes Yoga :)
Väl hemma, kollar jag facebook, och en av mina före detta medarbetare som vi träffade på Ikea och pratade lite med hade statusuppdaterat, bla stod det:

"Träffa en gammal kollega jag saknat och hoppats det gått bra för. Det kändes som det gjort det. Så pigg och glad mot sist jag träffa henne, känner mig er övertygad i mitt beslut! Tyvärr glömde jag kramen i överaskelsen."

Och tänk det var mig han menade :)
Och så rätt han har, det har gått bra för mig och jag är både gladare och piggare mot sist vi träffades!
Det är så roligt när det också syns!

Berättade sen för maken om både mötet och statusuppdateringen, och frågade hur han tänker, ser jag gladare ut?
"Ja, det kom när du gjorde dreadsen" Blev hans spontana svar :)


För jag är gladare och piggare!
Jag har ett underbart jobb att gå till!
Jag har en bunt härliga ungar att gympa med på söndagarna!
Jag tränar, och tycker fortfarande att det är roligt!
Jag fixar att hålla liv i skrivarkursen!
Vi är på gång med Gula Villan igen efter vintervilan!
Jag har gått ner nästa 10 kilo, det senaste året!
Jag LEVER!

Och är det så enkelt, som att några hårkorvar kan göra mig gladare och piggare, så ska jag faktiskt behålla flumflätorna, så länge jag kan :)