Vad hände med landsronningen.com?

Ja det kan man fråga sig....

Jag fick nåt virus i filerna, och sidan blev blockerad av one.com, efter att jag rensat bort virusfilerna och lite till, har jag inte fått igång det igen....
Kanske kommer den åter, kanske inte...

Nåja, jag är ju mer aktiv här och på andra sociala medier, och gamla hemsidor har kanske mist sitt nyhetsvärde? Vad vet jag?
Bilder och annat finns kvar, och saknar ni något, så hör av er så kanske jag kan hjälpa :)

Hur som helst, sidan är blockad, jag skriver här, och utan någon Golden Retriever, blir det inga nya landsrönningar ändå....

Over and Out!

Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

Fem veckor!

Nu har hon bott här i fem veckor, Lilla Mae-Bee :)

Och det går bra, en helt underbar hund, som passar mig bra!
Tänk att det ibland slumpar sig så bra!

Den enda som kanske inte gillar vår nyinflyttade familjemedlem, är katten, Vilma. Men det borde lösa sig så småningom. Ibland funderar man över hur hundarna egentligen tänker, Vilma är ju Bettys kompis, men efter att Mae-Bee kommit så är Betty ganska tuff på Vilma, försöker liksom "ta" henne.. Speciellt om Mae-Bee är i närheten och ger signaler över att hon ska fram till henne, vips så kommer Betty till undsättning (om det är för katten eller Mae-Bees skull vet jag inte) Men hon går liksom emellan på att ganska hårt sätt. Kan vara hennes sätt att skydda katten, vilket katten givetvis inte förstår, eller hennes sätt att visa Mae-Bee hur man hanterar det lilla svarta monstret.
Nåja, katten reder sig, det krävs lite handpåläggning från matte dock ;)

Annars trivs de bra tillsammans, Betty och Mae-Bee, leker intensivt, går tillsammans på promenaderna utan lek, och springer glatt i skogen och upptäcker saker. Det enda de inte gör tillsammans är äter, då har jag dem åtskilda, för  även o Bettys favoritsyssla inte är att äta, så vaktar hon gärna sin mat, och just den konflikten vore himla onödig.

Tror faktiskt att livet med hundkompis, stor inhägnad gård, och massor av promenader och skogsturer passar Mae-Bee rätt bra och det känns väldigt skönt!
Det passar dessutom mig väldigt bra, att ha en svansviftande Golden i huset, som gärna sitter nära och alltid är villig till både det ena och det andra.
Fem veckor som sagt, det går fort!

"De där med en lillasyster" Betty Bloggar

Nu har hon varit här i två veckor, fattar ni två veckor! Det verkar som om de aldrig kommer och hämtar henne, som de brukar göra när jag får nya kompisar.....

Min matte, hon jag bor hos, säger att vi behålla henne, vad nu det betyder?
Hon tar mycket plast, går emellan mig och min matte, vilket iofs inte är så svårt, jag håller ju lite avstånd, för att skydda min matte mot otäcka odjur, typ ormar, grävlingar och katter och sånt, men hon är hyfsad och låter mig få godis från mattes hans också...
Hon vill gärna leka, helst hela tiden, och jo jag är med på noterna men nån måtta får det väl vara, i alla fall när det regnar.....

Då vill jag hellre ligga inne, än vara ute på gården och hoppa omkring....
Och inne leker vi inte, det har min matte bestämt :)

Katten, den hjälps vi åt att försöka bli av med, och tänk vad mesig den är.... Piper så fort vi biter lite på den.... Matte kommer som ett skott, tar den på axeln och så får den mat?! Sen får den gå ut, och inte vet jag var den tar vägen, men borta blir den, till nästa gång den kommer, blir lite biten på, piper och får mat....

Nåja, hon är rätt okey, den där nya, som min matte kallar för min lillasyrra, och jag tar min nya roll som familjens tant på största allvar, nån måste ju styra upp här i huset!
Eller hur?!

Meet Mae-Bee

Det här är Mae-Bee (uttalas Maybe, som ordet kanske på engelska) Stavningen har Tilda bidragit till, för visst ska hon ha ett lite Australiensk klingande namn :)

Nej jag vet att jag för några veckor sedan skrev att vi inte skulle ha någon mer Golden nu, men jag skrev också att skulle jag ha det så skulle jag ha en från Tomas och Veronica på kennel Wiggwills, en kennel helt i min smak, fina och levnadsglada allroundgolden, som passar mig helt perfekt.
Och som genom ett trollslag, eller som manna från himlen dyker möjligheten upp.

May-Bee, var hos sin förra matte och husse lite för intensiv, men mig passar det utmärkt, en Golden som vill mycket, är med på noterna och ung, snart två år gammal, och jag behövde inte valpperioden, vilken hade varit svår att få till med nuvarande livssituation.
Visst är det enklare att ha en hund "ända från början" men May-Bee är ju inte främmande för mig, och definitivt inte hennes förra matte och husse, så jag vet ungefär hur hon haft det, vad de gjort och vilka ambitioner de hade.

Även Stora O tycker det är okey och föll ganska pladask för henne, den kärleken är ömsesidig kan man säga, även om han just nu är mest uppfylld av sin motorcykel :)

Betty gör allt i sin makt för att tukta sin Gyllene "Lillasyster" vilket kanske går så där, hon ger sig inte, vill bara leka och det tyckte väl Betty var helt okey och ganska kul, första veckan, och även nu till och från, men lite lugn och ro kan man ju faktiskt ha också.....😉

Varför behöver man ha två hundar då?
Jo, ett hem utan en Golden, är ett mycket tyst hem, inte att de går runt och skäller eller så, men de låter, man hör deras andetag, deras tassar och de är ständigt nära.... Svårt att förklara, men efter att Ebba blev borta så har hemmet varit väldigt tyst och tomt och Bett blev ingenting, smög runt, lite deprimerad och framförallt väldigt ensam. Nu har hon sällskap, de blir ju en egen liten flock när jag jobbar, och det funkar bra. De blir ju överlyckliga när jag kommer hem, givetvis, men dagarna funkar och granarna har inte märkt av dem 😇

Nu ligger en spännande tid framför oss, med planering av träningsupplägg, vi måste ju prova en del, lydnad, blodspår, apportering m.m jag ska MH-beskriva henne och vi ska delta i den funktionsbeskrivning som Tomas och Veronica planerar för kullen.
Vi ska upptäcka världen tillsammans, med och utan Betty, men framförallt ska vi bygga på vår relation, att lita blint på sin matte och vice versa, är A och O, om man sen busar lite, och kommer lite för långt ifrån vid fotgående, knallar vid apportering, eller missar ett spår, det är mindre viktigt, relationen är i nuläget det viktigaste.

Det kan nog bli riktigt bra det här.
Och jag känner plötsligt samma känsla i magen som när Indra for runt som ett yrväder här, styrde upp och var nära matte hela tiden!

Kanske är det någon form av ängel som hjälpt mig till det här?
Den bästa femtioårspresent jag kunnat få!
Tack A & B för att just ni är ni, och att ni gett mig och Mae-Bee den här möjligheten!
Tack Tomas & Veronica, för att i tror på mig, och finns där om jag behöver hjälp!
Och Tack, Stora O, för att du aldrig tvekade 💗

Hemmet är komplett igen!

Leksaker!

I regnet drar han iväg, Stora O, för att hämta hem sin nya leksak....

Jo det blir en motorcykel i Näs, länge sen vi hade det :)
Jag ska nog försöka få lov att köra den jag också, jo jag har MC kort, men med tanke på hans kommentar är jag skulle köra traktorn "Va gör du om du får möte då?" så vet man aldrig, kanske får jag inte lov.....

Nåja jag får väl hålla mig till "mina egna" leksaker, som plötsligt blivit två i familjen igen, för vi avser troligtvis att behålla henne.

En jättehärlig tik, nyfiken, full av liv och lust och så lik Indra till sättet 💖
Wiggwill`s Embla Dawn är hennes stamtavlenamn, hon har kallats Lady, men efter noga övervägande, så väljer jag nog att uttala det Maybe istället, då det varit många maybe (kanske) senaste veckan 😉
Tyvärr är hon steriliserad, så några eventuella Landsrönningsvalpar blir inte aktuella efter den här tiken, men jag och Betty har fått en helt underbar kompis, och jag får en inkörningsport i Goldenvärlden igen. Jag tror faktiskt att hon trivs bra och framförallt trivs vi bra tillsammans, det är väl bara katten hon inte riktigt har fattat vad man ska ha till än 😋

Vi har lite olika leksaker i vår familj, även om vi gillar varandras, och jag kan mycket väl tänka mig att "låna ut" både Betty & Maybe till Stora O, medan jag tar en tur på hans Honda CB 650 Nighthawk 😜

"De va den katten!" Betty bloggar

Tanten som jag bor hos, kom hem förra veckan med en lillasyster till mig, en ny sån där guling, en sån där som fjäskar för henne, ja hon gillar ju såna hundar....
Själv tycker jag mest att hon är lite fjantig, hon vill bara leka, vilket jag iofs tycker är rätt kul...
Kanske ska vi "bara" låna henne, kanske får hon bo kvar.....
Hur som helt så passar jag på att lära henne det jag kan :)

Att skälla när det går någon på vägen till exempel, fast då sätter hon sig bara och tittar som ett fån, jag försöker verkligen säga till henne, att nu hjälper du till, men då blir hon nästa lite rädd för mig?! Vilket våp...

Inte går det att bita på henne när tanten kommer hem och vi blir utsläppta ur hundgården heller, hon är ju helt galen i att hälsa på tanten (fjäsk, om ni frågar mig)
Hon springer fort i alla fall, och är jäkligt kul att jaga, men stönig som en gris, när vi kampade om en boll.... (Jag vann, fast tanten säger att tanten vann, för hon tog bollen...)

Och katten! Jo den fattade hon att hon skulle hjälpa mig att bli av med, vi tog den!
Nåja, tanten tog den igen, men vi gav den några kärleksfulla kyssar om man säger så, lillasyrran eller vad hon nu är, hade till och med en tuss päls i munnen ;)
Tanten tyckte kanske inte att vi var så snälla, men nu vet kattfillan sin plats, Moahaha....

Nåja, än så länge är hon okey, jag behöver inte passa tanten hela tiden, utan kan faktiskt lämna henne utan uppsikt några minuter, vilket inte varit möjligt sen min gamla döva syrra inte kom tillbaka, tanten är ju rädd för allt, och monstren som kommer in på gården, måste ju nån ta hand om, Eller hur?

Det var den semestern det :)

Ja, så har tre veckor gått...
Tre veckor går väldigt fort, och de har varit händelserika :)

Fem vigslar har jag hunnit med.
Vigslar?
Tänker många av er nu, jo, jag är sedan 17 år tillbaka borgerlig vigselförrättare, utsedd av länsstyrelsen i Värmlands län. Det var när jag blev utsedd ett livslångt utnämnande, och jag har valt att behålla det, och tycker fortfarande att det är ganska roligt, speciellt när man får viga någon man känner :)
Och nej, det är inget extraknäck, för rik blir man inte, 110 kr per vigsel, före skatt som ett arvode, är vad man får.... Ganska låg ersättning med tanke på det jobb man faktiskt lägger ner,  nåja, själv vigseln tar inte så lång tid, men man ska träffa paret, planera, ordna med papper, resa till platsen och göra sig i ordning. Nåja, kanske är det tyr att jag ändå haft mina vigseluppdrag, troligtvis hade jag gått runt, hasande i slitna jeanskortbyxor, med röd linoljefärg i håret och jord under naglarna, nu har jag ju ändå haft anledning till att hålla mig ren, i alla fall fem gånger under semestern :)
Om man vill gifta sig, med hjälp av mig?
Jo, då slår man mig en signal, så bokar vi en träff och datum för cermonin, en cermoni som kan vara precis så som just ni vill ha den, liten eller stor, enkel eller pampig, det väljer ni, det är ju liksom er dag :) Mitt nummer finns på grums.se

Nåja, nog om vigsleriet, nu startar vardagen igen, och Betty har en ny lillasyster att dela hundgården med på dagarna, vi behåller henne, den lilla Goldentjejen vi haft här senaste veckan.
Hon heter Lady (fast hon är mer en Baby) och är nästan två år, kommer ursprungligen från Tomas och Veronica på Kennel Wiggwill´s, underbar liten dam med massor av livslust och fart i :) Påminner faktiskt en hel del om min gamla Indra.

Ja, och bilen går bra, tankmätaren fungerar och jag är kanonnöjd, första resan till jobbet i morgon bitti då.....

Är ni trötta på Gula Villan?

Det är inte vi än :)
Vi fortsätter med stormsteg.
Alla trasiga fönsterbågar, 12 stycken, är nu inlämnade för renovering, när det kommer till renovering i form av att göra nya, dvs inte bara målning, utan helt nytt virke, där går jag bet, men som tur är finns det såna som kan sånt :)
Jag fortsätter att måla karmarna så länge, och nästa steg blir att ta sig an mellanrummet mellan yttre bågarna och innanfönstren, som också behöver få nytt kitt och ny färg.....

Det blir i alla fall sjukt bra, jag är så nöjd!

Stora O, har inhandlat golven till hallen och farstun, Det blir grangolv där, dels så hade de inte torr fura så det räckte till alla tre rummen hos våra vänner i Värmskog, sen håller sig grangolven lite ljusare. Tror det blir kanon!

Ny karm till ytterdörren till farstun, togs från huset, då vi fick en karm över inne, när vi valde att ta bort den dörren ovanpå hallen :) Den gamla tröskeln var i stort sett helt borta, så det behövdes, tanken är att vi ska försöka behålla den gamla dörren, med all dess charm.

Gamla karmen.....

Nya karmen samt ny bottenpanel på plats ;) Han kan han, min Stora O :)

Nu är ju semestern snart slut, bara någon skälvande dag kvar, vi börjar bägge att jobba på måndag, känns både och, om man får säga så.....
Kul att jobba, men även ganska skönt att kunna göra det man vill....
Och att kunna t härliga långa promenader, med de här två, är inte helt fel, men det kan man ju efter jobbet också.

Ja, det blev en semester som går till historien i antalet händelser, men det tar vi i ett annat blogginlägg längre fram!
Hoppas er helg blir fin!

Nej, det blir ingen ny Golden....

... I alla fall inte just nu.
Det är inte juste att köpa en 8 veckorsvalp, och inte ha tid med den!
Det vet jag, även om det suger grymt i Goldentarmen, när man ser de ljuvliga valparna hos Kennel Wiggwills.

En valp kräver en hel massa, mat fyra gånger om dagen, fostran, sällskap och massor av tid, tid som jag inte i nuläget har. Att bara vara sugen, utan att ha ordnat att man kan ta hand om och fostra den som man vill, är inte okey mot valpen, det är bara egoistiskt, så NEJ, det blir ingen valp nu....
Men om jag någon gång kommer på idén att jag har tiden och möjligheten, så ska jag definitivt överväga att köpa en från Thomas och Veronica, för deras hundar är helt underbara. Helt min typ, deras strategi, stämmer överens med mina värderingar, och vi ser samma mål och mening med rasen!

Men, man kan ju alltid åka dit och gosa lite, när de alla är tingade :)
Och hundflickan var med, en väldigt mysig dag, tack för att vi fick komma!