Gå till min profil på LinkedInJaa ni, många är ni som följer mina små storysar på Instagram och facebook, och ni som inte gjort det, jag tror knappast ni missat nåt.... Om ni inte saknar att veta vad jag tar mig för utanför jobbet, privat, i trädgården, när jag träffar mina barnbarn eller bara funderar över vädret och livet.
Ibland kan det dock bli enklare att skriva, då alla de ord och funderingar som finns i mitt huvud inte får plats i Instagramappen, utan att det blir såna där pratinlägg som man bara klickar förbi i frustration över att människan bara pratar utan mening, jag hatar själv de kontona, där det inte ger mig någonting, klick klick klick, så är man förbi och får se nån gullig katt, ett till barnbarn eller en träningssnutt från ett gm eller en brukshundklubb..... De ger mig iofs heller ingenting, inga funderingar, tankar eller uppslag. De ger mig oftast bara en tanke om tillrättalagt, det perfekta livet, en bild av att alla andra har en bestämd mening med allt och vet vad de tycker är kul...
Kanske är tanken med mitt prat, att bara visa hur enformigt och enkelt livet faktiskt kan vara, eller enkelt, allt är inte enkelt, allt blir inte bra, allt funkar inte, i alla fall inte i min värld, men man kan vara nöjd ändå... Eller handlar det om enkelhet? Enkel på Wiktionary Kanske är det mer det normala jag vill visa, men det är ju en synonym till enkel, precis som anspråkslöshet.
Det är ju bara ord.....
Jaa, ni....
Man pratar ju mycket om pandemin som härjar, och under ett halvår slapp jag nästan alla delningar av nyheter kring migrationer som misslyckats, brott i alla former, där andemening var att förövaren alltid är av utländsk härkomst, nyheter kring hur farligt vårt land är, att våra folkvalda politiker är både det ena och det andra, delningar som inte gör något annat med oss än att vi ska förfasas, bli ännu mer rädda och göra samhället hårdare och mer kontrollerande, ibland funderar jag över när konservatism går över i kommunism, gränsen är ibland hårfin. Och kom inte med marknadsstrukturer och planekonomiska strukturer nu, tänk på Stasi, KGB etc..... Och nej, jag är varken konservativ eller kommunist, jag är bara en människa, som kan hitta mina tankar i bägge ytterligheterna, där jag dock aldrig kan hitta likheter är i den bruna falang, som så många verkar följa nu för tiden, läs fascismen, där hittar jag INGA beröringspunkter med mina egna övertygelser.
Nåja, nu blev det ett politiskt brandtal, det var inte meningen, tanken var att skriva om tankar som dyker upp i en tid, som faktiskt inte är som vanligt. Vi har lärt oss att leva med restriktioner, vi har lärt oss att tvätta händerna, använda handsprit, visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka.... Lärt oss? Det borde vara en självklarhet att tvätta händerna, att visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka, eller? Vi har också fått ge upp en del saker, kroppskontakt, handhälsningar, kramar, små lätta smekningar på människor vi bryr oss om, eller som bara verkar behöva det. Om det nu går att lära gamla hundar att sitta, ven om det tar lite längre tid, kanske vi kunde lära oss att visa medmänsklighet också, hjälpas åt att vända tanken kring att samhället är så farligt och hemskt, att vi faktiskt inte behöver vara rädda hela tiden, lära oss civilkurage, dvs istället för att filma med mobilen, ingripa när vi ser något konstigt, innan det går över styr, visa våra barn att man kan våga göra på ett annat sätt, våga vara människa och faktiskt leva.
Lättare sagt än gjort, men alla vi som på något sätt möter människor, irl eller på nätet, tänk om vi alla skulle börja säga ifrån?
Alla tycker ju inte lika i varenda sakfråga, men tänk att jag tror att vi alla behöver känna trygghet, äta mat, sova och leva, börja med det basala liksom, man kan ju börja med att fråga sig själv, vad vill avsändaren av detta ge mig?, behöver jag svara? Oj nu hamnade vi på källkritiken igen, men det är ju en viktig fråga för mig, ni som följt med mig ett tag vet ju det. Och nej vi ska inte sluta förfasas över våldtäkter, mord, skjutningar, politiker som beter sig som svin, men vi kan alla fundera på, vilka reaktioner blir det om jag späder på detta, är det nödvändigt Hade man kunnat göra på nåt annat sätt?
Bara en tanke, utifrån nyhetsflödet, en lite tolvårig flicka skjuts till döds av misstag en natt i samband med en gänguppgörelse:
Gänguppgörelse, det är som den gamla filmen "Warriors" alla ni i min ålder vet säkert vad jag pratar om, New York, olika gäng som str staden och när vi såg den så var vi nästan en del av den, men det var ju fiction, eller var det det har inte alltid människor delat upp sig i olika grupperingar, kämpat om att vara den starkaste, tagit till metoder för att vinna? Därmed inte sagt att det är den rätta vägen, men ska man stoppa det så tror jag att man gör det genom att lära våra barn det tidigt, och då måste det ske över hela världen samtidigt, det kan inte halta liksom..... Åh nu finns det en risk att jag snurrar in mig i ett resonemang som blir konstigt...
Nåja del två av mina tankar kring flickan som sköts, vad gör en tolvårig flicka ute, ensam utan föräldrar, om natten? I min värld stämmer det inte, ja ungdomar revolterar jag har själv gjort det, revolterat alltså, varit på ställen som mins föräldrar inte kände till, mina barn har gjort det, men en tolvåring, det är inte en ungdom, inte en tonåring, det är ett barn, ett barn som fortfarande skulle ha My Little Pony hästar och Barbiedockor kvar i flickrummet, inte brådmogna ute om natten.... Stereotypiskt kanske, men kan vi vuxna ha en del i detta, ger vi barn och unga en skev bild av vuxenlivet, tp, ska man köpa sexistiska kläder och smink till sin sjuåringar, BH, stringtrosor osv, ska man prata om kroppsideal Smal och tjock, smal och tjock..... Går det ens att hålla detta från dem idag, med alla kanaler som de har tillgång till, typ den här.....
Alltså, nu trasslar jag in mig i ett resonemang som jag kanske inte klarar att vare sig försvara, eller ta mig ur, men kanske gör även pandemin och den osäkerhet som finns runt detta nya okända, även att jag börjar fundera över livet, möjligheter och hinder, styrkor och faror... Kanske kan det ge nya insikter, nya möjligheter att uppleva och erövra världen utan Warriors.
Så, om vi ska sammanfatta och slutföra alla dessa ord som blir lättare att skriva än att säga... Kanske ska man böja med sig själv Hur gör jag, vem är jag att döma, eller ens fundera över vad andra människor har för idéer, tankar eller val, kanske kan jag dela med mig av en verklighet som är min, lägga bort de sociala medierna ibland, leva och tycka om mig själv. Vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig?
Kanske en konstig jämförelse, men börja bara tänka så, så kanske du kan bidra till ett mer verkligt samhälle, ett liv på riktigt, där varje människa är unik och duger precis som den är..... Alltså, börja med dig själv, och för guds skull, ta hand om barnen! Visa dem att den värld som finns på sociala medier inte alltid är den sanna, visa dem den otillrättalagda världen, de är smarta, de ser och de tolkar in, och mycket av det som händer, tror jag beror på orättvisor, girighet och makt, vi måste jobba med maktstrukturerna....
