En tidig morgon till...

Så nu är jag vaken igen, innan Stora O åkte till jobbet...

Upptäckte plötsligt igår, att jag tappat min känguru, ja den lilla som hänger i min kedja runt min hals, tillsammans med min koala och min lilla elefant, den lilla guldkängurun jag fick av Tilda vid första besöket i Australien. Ledsen och bedrövad kikade jag igenom sängen, badrummet, kläderna och håret, men inte fann jag den, dessutom hade jag ju tidigare under dagen dammsugit hela huset....
När såg jag den sist Ja vi pratade om att köpa en liten sköldpadda om vi hittade någon i Thailand, då vet jag att den var där, men nu kunde den ju vara var som helst....
Senare under kvällen, när jag kikade lite vid datorn, hör jag plötsligt hur Betty tuggar på något, hon gör så ibland, med småstenar, små fynd hon gör på golvet, och det får hon inte, för saker som fastnat i hundmagar har vi ingen bra erfarenhet av. Så jag går resolut fram till henne och ber henne spotta ut, vilket hon gör....
Och?
Jo där kommer min lilla guldkänguru ut ur hennes undersökande mun!!
Helt otroligt!

Glädjande nog har har man dessutom omvärderat riskerna för Coronavirussmitta för resande till Thailand, så jag får börja jobba idag, jag också :)
Jo jag är väl konstig, som inte gladeligen tackar ja och bugar för två veckors extra ledigt, men jag gillar ju mitt jobb och jag saknar mina arbetskamrater.
Och, ja jag känner mig helt frisk, Stora O är helt frisk och vi har inte mött en enda sjuk människa på resan, i alla fall inte som vi sett märkt av, och vi har använt handsprit, och tvättat händerna ofta. Hostar gör ju jag ändå, alltid så det tecknet går inte att använda som sjukdomssymptom, i alla fall inte på mig.
Givetvis har jag respekt för att det ändå finns människor som jag troligtvis kommer att möta i eftermiddag som tycker att jag borde ha stannat hemma, nåja det blir ett spännande skift.

Nåja, mina ungar, eller trollungen har jag inte träffat än, och det blir nog så att jag inte kan träffa dem förrns efter helgen... Vi jobbar om varandra en här helgen, Stora O Eftermiddag och jag Natt. Men kanske på måndag eftermiddag, kanske :)
Och här står en hel massa presenter till den trollungen och till den som snart ska komma, ja en trollunge till ni vet :)

Tre och en halv vecka!

I tre och en halv vecka har jag varit fullkomligt hel!
Efter mitt livs överraskning när ungen med pojkvän plötsligt satt vid mitt köksbord, fick jag ha dem hemma till låns.
Nu har de rest tillbaka, och resan har gått bra och det var skönt att vara hemma enligt utsago.
Kvar finns mamman, som återigen vårdar en tredjedel av sitt hjärta, där en bit fattas, nej inte fattas, det blev för dramatiskt, jag har den kvar, men det är först när man tydligt känner skillnaden av att ha dem nära eller långt bort som man känner den känslan.

Oj, vad det här blev känslosamt då, men det är ganska känslosamt faktiskt även om jag många gånger är ett stoneface och verkar ganska okänslig.

Nåja, livet går vidare, jag vet att hon har en underbar pojkvän, att hon mår bra och klarar sig själv, helt normalt när man är nästan 30, eller hur :)

Nästa gång vi träffas är det förhoppningsvis vi som åker till henne i Australien.

Att inte ha en aning...

Föregående natt, var en vaken natt, jag har dem sällan, men just den här natten sov jag nästan ingenting! Liksom klarvaken, jätteskumt, jag som normalt är en sovare...
Trött som bara den, jobbade jag i alla fall, och när jag körde hem, var jag nog lite för trött, men hem tog jag mig.
Att både Plupps och Lilla O:s bil stod på gården när jag kom hem, var inte så förvånande, de grejar väl inför loppisen på lördag, blev min tanke.
Går in, får av skorna, hälsar på en något fjär Betty, och ser Lilla O i köket, fika på gång.
Kliver in i köket, och säger hej, ser Söta S, Lilla O, Plupp och.......

Tilda!
Där sitter mitt barn! Vid mitt köksbord! Nu, hur blev det så här?
Och straxt brevid sitter Australian C, pojkvännen.
"Jag är hemma!" säger hon och jag får krama, gråta, krama och gråta lite till!
En konstig kluven känsla, otrolig lycka, glädjetårar och samtidigt nästan en känsla av att bli arg infinner sig.
Plupp, Lilla O och Söta S, myser bredvid, och det visar sig att de vetat om hela tiden, ända sen i April att de skulle komma just idag, men de har lyckats hålla det hemligt.
När jag stillat mig något, blir nästa fråga, hur? Och vi måste ju få Stora O att komma hem från jobbet!
Några SMS med kryptiskt innehåll skickas iväg.
Och vi ringer in mormor och morfar, de kommer som ett skott, då det troligtvis trodde att jag var i stor nöd.... (Jag ringer inte och ber om hjälp utan att jag minst har skurit mig)
Lika förvånade som mig. när de ser Tilda sitta där!
Till slut, kommer även Stora O hem, och lyckan är fullkomlig!
Alla mina ungar, utom Trygga T som jobbar, på samma plats, här, hemma vid mitt köksbord!

När folk frågar mig hur det känns att ha en unge på andra sidan jorden, brukar jag svara att det är kul, långt bort men att det funkar, att vi pratar ofta i telefon, men känslan av att ha sin allra första unge precis bredvid sig efter två år med endast telefonkontakt, är obeskrivbar!
Fyra veckor får jag ha henne hemma!
Fyra veckor!

Får man vara så här lycklig?!

De där med hår....

Ja, jag har ju lovat er att det ska handla mer om utseende och typ "mode" men jag är inte så bra på det....
Det jag däremot är bra på, det är att fundera, fundera över hur människor tänker, reagerar och handlar...
Och, det där med utseende, provocerar många....

Kanske provocerar jag ingen alls, även om jag tror det.....
Kanske är det här inlägget ett, stort egoistiskt berättigande, mot mina egna fördomar.....

Jag hade lika gärna kunnat göra en megatatuering, på halsen, vilket ingen av er skulle ha tyckt vara det minsta konstigt, men se tatueringar, har jag inga, nej det är faktiskt sant......
Inte för att jag tycker det är fel eller fult, ja det finns visserligen fula tatueringar, men jag respekterar m man väljer att göra det, mina två yngsta barn har flertalet tatueringar, och Stora O förfasar sig ibland över vad de kostat dem "Kan du inte använda pengarna till något viktigare?", men som sagt det är deras val, och faktum är att flera av deras tatueringar, är rätt snygga, men nej, inte på mig :)

Nu kanske inte mitt val av frisyr, eller vad man nu ska kalla det, provocerar någon av er, har fått massor av uppmuntrande kommentarer på Facebook och Instagram, att det är snyggt, vågat, coolt och så, men ibland funderar jag på, de som inte kommenterar, de tycker antagligen att jag är en idiot, att det ser för jävligt ut, eller så bryr de sig föga.... (hoppas på det sista :) )

Om jag hade valt att sätta i mitt löshår, utan att tova det, ja, det är löshår, riktigt hår, köpt via frisördottern, inte den bästa kvalitén, för det tovar sig inte så bra, men riktigt hår, absolut inget syntetiskt, eller textil, utan ÄKTA hår, vilket känns viktigt för mig, hur som helst om jag hade valt att sätta i det utan att tova det, typ så här:

Då tror jag att jag hade fått en helt annan typ av respons?! Va tror ni?
Men den responsen är inte lika rolig, på nåt sätt så behöver jag få provocera lite, det är väl bara sån jag är, och jag har ju bara mig själv att använda till det :)

Hur blev jag sån då?
Kanske för att jag är uppfostrad i ett hem utan några som helst förutfattade meningar, sällan fick jag höra att jag var "fel" hur "fel" jag än försökte göra mig....
Jag fick snarare peppning, "Prova!" "Du kan!" "Du är fin, och det är insidan som räknas!"
Det har troligtvis gjort mig till den jag är idag, och kanske är mina utseendemässiga provokationer, ett sätt att få vara lite "bråkig" Lite "Fel"
Redan som trettonåring, var jag lite "fel", med anarkistmärke på jackan ena dagen, lyssnade på Sex Pistols, valde att umgås med de som också provocerade, och gud ska veta att jag älskade den tiden, och aldrig skulle vilja vara utan vare sig erfarenheten, eller de vänner jag mötte då <3
Det var jobbigare att lämna den provocerande identiteten, och kliva tillbaka in i normen, för jag visste inte riktigt hur normen skulle vara, hade ingen koll på vilka jeansmärken som gällde, vilka modertrender som var, jag använde inte ens BH förrens efter jag fått mina tre barn...
Ja ni fattar...
Kanske är det därför, jag idag, klär mig som jag vill, blandar vilt, och ibland inte alls passar in....
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att jag gillar det, att jag själv tycker om att känna mig lite annorlunda, inte för någon annans skull, utan för min egen.....
Och kanske står jag ut med att spara lite på håret, om jag slipper svintoperioden, som dyker upp i en viss längd, nu sitter det där det sitter, och jag gillart!
Så kan det vara.....

Eller så är det bara så, att femtioårskrisen kommit, fast vi har pratat om det ända sen första gången vi var i Australien, då jag såg en kvinna i min ålder, med just dreads, så "layd back", och naturlig, och det såg så härligt ut, speciellt som man levt i en roll, som någon typ av auktoritet, som man egentligen inte trivts med......

Så kan det vara....

En stilla tyst protest, mot att känna att man ibland måste vara istoppad i ett fack, passa in i normen, för att vara accepterad, och jag hör inte till någon minoritetsgrupp, mer än att jag är kvinna då, jag är inte homosexuell, tillhör inte en annan etninsk gruppering eller har en udda religiös uppfattning, jag är bara en helt normal, svensk kvinna, en del av PK-maffian enligt vissa, en del av etablissemanget enligt andra, en jävligt bra chef enligt några, och för mycket för en del.....

Det är jag, och med vetskapen att det sitter på insidan, så gör jag precis vad jag vill med min utsida!

Och, ja, Stora O tycker det är okey, han gillar långt hår :)

Och, bonus, Hatten passade! Tur jag köpte en lite för stor :)

Nu tar vi tag i söndagen då, solen har gått upp, och hela huset är vaket :)

Vardagen kryper närmare...

Jetlaggen är på väg att rätta till sig, ett dygn per timmes tidsskillnad, ska det ta enligt expertisen, och då borde jag vara i full fas, nästa torsdag......
Nåja, nu är det tidig söndag morgon, och Stora O sover fortfarande, han har varit uppe före mig varje dag sen vi kom hem, så han är nog tillrättad nu, vilket kan va bra då han börjar jobba i morgon.

Jag börjar inte jobba i morgon, inte i morgon heller, men har hittat en massa spännande tjänster att kika närmare på, och har näst sista besöket hos prataren inbokat till veckan, ett besök hos TRR och en information om en aktivitet "På nytt spår" och det kan ju bli spännande, för jag har faktiskt inte en aning om  vad jag vill göra/jobba med, vet bara att det måste kännas bra, kultur, arbetsmiljö, mål och visioner har blivit det viktigaste för mig liksom.
Är absolut inte alls säker på att det är arbetsledning, som måste vara mitt uppdrag, eller så är jag dt, för det är ju det jag kan. Fast jag är rätt bra på utveckling, idéer, verksamhetsstyrning också, och jag är snabb, snabb i tanken, snabb i beslut, snabb att ta in.....
Nåja, nu blev det en massa sånt där man enligt Jantelagen inte ska skriva......
Ah, det får ni ta....

I vardagen ingår, även årstiden, och det är stora kontraster jag upplever just nu, från 25-28 grader varmt, strålande sol, Walk-on-the-beach, havsbad till regn med snöinblandning, gula löv, mörkt på morgonen och runt 5 grader......
Känns ju så där, är det fel att man känner att man lika gärna hade kunnat stanna i paradiset?

Och det där med att längta hem, det fanns inte på kartan, även om jag saknade mina egna hundar, när vi gick runt alla glada fyrbenta, på Currimundi Dogbeach...

Jo, de blev glada när vi kom hem, och har inte lämnat min sida sen dess....
Och nu gäller det att hitta en ny rutin på promenader och motion, då Det visat sig att Ebba inte riktigt orkar med samma tempo som Betty längre, man var och en av dem behöver sin grej liksom.....
En kortare tur med bägge och en längre med bara Betty?
Får prova mig fram vad som funkar....
Ebba är ju rätt nöjd med att bara strosa omkring, och liksom lukta på blommorna, ja ni fattar.....

Vardagen är här som sagt, pillargoner ska tas in för vinterförvaring, frön ska sättas, pumpen i dammen ska plockas upp, vi ska hämta en båt som vi spontanköpte innan resan, vi behöver titta till Gula Villan, färgen ska tas in i källaren, så jag kan fortsätta med min fönsterrenovering..... Ja, jag har att göra, så det är inte synd om mig inte på något vis.
Fast jag längtar tillbaka, och skulle lätt kunna tillbringa resten av livet, i varm sand, utan kläder, med solskydd och hatt, och jag är ju nästan gjord för att köra på "fel" sida av vägen :)

Hoppsan!

Jo, det blev övervikt på bagaget, efter att jag tryckt in det sista och lyckats spräcka en söm på väskan....
Nåja, det fanns plats både i mammas och Stora O:s, så vi fick med allt hem!

För hemma är vi, hundarna blev glada, eller nåt, nåja, lite småsura är de nu, Betty ska liksom fjäskas lite med liksom....
Vi har packat upp, vilket resulterade i en massa tvätt.....

Och jag har upptäckt massor med roliga grejer som jag köpt, i huvudsak kläder :) Kläder som inte alls passar för det här vädret, för kallt grått och regn mötte oss här hemma....

Nåja, nu är det liksom lite Antiklimax, man är hemma, allt är som vanligt, bara hudfärgen som är lite med beige :) Och innehållet i garderoben är större :)
Massor med minnen, bilder och skratt är kroppen och hjärnan fylld med.
Och vi har tankat D-vitamin, vilket aldrig kan va fel :)

Nåja, vi har haft tre fantastiska veckor, och återgår nu till vardagen.

Hur ska allt få plats?

Oj, det har redan gått tre veckor!
Tre veckor av sol, skratt, shopping, kärlek, mat, öl, vin, ja ni fattar......
Dags att fylla resväskan igen, ma 30 kg, ja ni fattar säkert igen....
Jag, har handlat för mycket!
Och det är ingen idé att tänka att det får plats i Stora O:s väska, för han har handlat nästan lika mycket, och dessutom är hans grejer av förklarliga skäl större än mina.....

Vad man handlar i Australien?
Ja, massor av rolig klädshopping, mestadels sommarkläder, men eftersom att de går mot sommar här, så rea på en del vinterkläder :)
Levisjeans, skor, vissa märken riktigt billiga jämfört med hemma.
Man köper presenter, och tar med hem, och eftersom att alla barnen varit med, och inga barnbarn finns än, så blir det till syskonbarnen och hundflickan presenterna riktas nu :)

Men hur ska jag få ihop väskan?
Och jag har knappast en månad på mig att stuva, som när jag skulle resa hit, nej nu måste jag fixa det senast under dagen idag, för Shutteln hämtar oss, kl 16.50 för färd mot Brisbane Airport.

Och jag har tänkt att få några timmar sol, innan dess!
Vi ska lämna Ruby också....
Ruby, är Tildas lilla bil, som vi tacksamt fått låna och använda här, Ruby ska förhoppningsvis få en ny ägare nu efter att vi åkt hem, då hon inte behöver någon bil i Melbourne.

Vi har haft tre helt underbara veckor, och jag tror att kortare tid här, vore att slösa med tid, för man blir liksom inte sig själv förrns efter nån vecka, och miljöombytet tar på krafterna.....
Jag som dessutom r lättväckt, av ljud och ljus, vaknar ju tidigt vilket i sin tur gett tidiga mornar.....

Nåja, inget av det kreativa jag tänkt mig få till, blev till, men vad gör väl det, jag kommer hem, fortfarande arbetssökande, och har väl all tid i världen att förverkliga mina drömmar, med slutmålet att kunna tillbringa mer tid här, i närheten av min stora unge, så länge hon är kvar. Och nu får vi vid vår gud hoppas att hon inte väljer att flytta till Oslo, eller nåt, för att jobba, vilket jag iofs tyckte var ett bra alternativ när hon började prata om att flytta hit, för där tror jag inte alls att jag vill tillbringa halva året som pensionär ;)

Nåja, tillbaka ska vi och kanske blir det längre söderut nästa gång, man vet aldrig!

Nej, nu måste jag sätta fart, om jag ska få till några soltimmar.....
Och jag ska med modernt ill läkaren först, hon har fått nåt konstigt bett, allergisk reaktion på ena benet och vi tror att de bättre kan se/förstå vad det är här, än hemma i Arvika!

Tack, underbara ungar med respektive, mamma, moster, Stora O och inte minst Tilda och C, för tre härliga veckor, i paradislandet!

Jag är nöjd (även om jag kunnat stanna lite till), fulltankad med D-vitamin, brunbränd och lycklig!

Underbar känsla i mammahjärtat!

Många tusen kilometer hemifrån, på andra sidan jorden, har vi nu umgåtts med alla våra tre barn och deras nuvarande respektive, samtidigt, en otrolig känsla!
Sex underbara vuxna männsikor med sprudlande framtidstro, lycka i leendena och glädje i blicken!
I ett mammahjärta känns det fantastiskt, jag är så otroligt tacksam för att detta blev min verklighet, den här sista helgen Down Under!
Man kan inte beskriva känslan, men den liknar sockerdricka, och lite vemod ;)

Att dessutom deras mormor fått uppleva samma sak, är fantastiskt, jag vet att det betyder massor för henne, precis som för oss, mig och Stora O.

Nu har vi blott några dagar kvar, Stora O har lite hemlängtan, inte jag dock, även om det ska bli mysigt att få komma hem till flickorna, som troligtvis haft det helt underbart med N och lilla hund-Tilda :) Att hitta en sån hundvakt, har varit guld värt, och jag hoppas innerligt att hon känner att betyder mycket för oss.
Dagarna som är kvar, ängar vi troligen åt att hänga på beachen, och ta en sista shoppingrunda, för man kan göra massor av bra och rolig shopping här, man hittar grejer som inte finns att få tag i hemma, lite unika kläder så där.
Tisdag eftermiddag, vår tid typ morgonen i Sverige, lyfter planet från Brisbane airport mot Dubai, där vi tillbringar två timmar, innan sista flygningen mot Oslo och Gardemoen tar vi, landar gör vi runt 12 onsdag.
Sen blir det vardag igen, en vardag som innehåller, några lediga dagar, innan det är dags att ta tag i jobb och livet, framförallt livet!

Men med sockerdrickskänslan i magen, nya mål i livet och en femtioårsresa att se fram emot, så ska det väl gå bra att återgå till vardagen och vem vet, vardagen kan bli grymt spännande, den kan ju innehålla både trevliga spännande möten, ånga, skrivande och LM Rudin :)

Men de här varma, lata dagarna i solen och sanden, med saltvattenstänk i munnen, kommer jag definitivt att sakna!
Tur man har minnen!

Vad har jag nu gett mig in på....

Ni vet känslan, när man ska göra nåt, som är lite spännande, lite skrämmande och lite annorlunda mot det man brukar göra?
Lite förväntanspirr i magen, lite spänning, och lite nervositet?
Man vaknar typ kl fyra, kliver upp kl fem, trots att man vet att man borde sova lite längre?
Förstår ni vilken känsla jag menar?
Ungefär som känslan inför en skolresa i fyran...
Eller för den delen en resa till andra sidan jordklotet....

Nåja, till andra sidan jordklotet, har jag ju redan tagit mig, och ja, jag kommer hem igen, om en vecka, men dagen ska tillbringas på en:

Ja, ni ser rätt, en Cykel!
Och ja, jag kan cykla, Lotta kan nästan allting :)
Fast jag brukar få gruvligt ont i de nedre regionerna, när jag cyklar.... Kanske därför jag aldrig cyklar i normala fall....

Nu hoppas jag ju att de har bra cyklar i Australien, och jag skulle gärna hyra typ en sån här:

Fast med mina korta ben, och vanliga "tur" så får jag säkert en sån här:

Man vet ju aldrig liksom, i ett främmande land..... :)

Hoppas verkligen att man får med en sån här i hyrpriset:

Vilket jag iofs, bara behöver när jag gör, avancerade positioner i Yoga, fast man vet ju aldrig, när det gäller cykelturer heller.....
Och då är förhoppningsvis jag hel i alla fall, om jag lämnar tillbaka cykeln i det här skicket:

Nåja, nu är jag vaken, klockan är här hos mig 6.00 på morgonen, hos er hemma i Sverige, typ 22 på kvällen, och medan jag tar en cykeltur, tillsammans med, Stora O, två av mina barn och deras respektive, så sover ni gott :) Lova att uppdatera, och ska försöka ta lite bilder....
Kan man ta kort när man cyklar?
Vi kanske borde fråga efter en sån här?

Gud va smart, då kan Stora O, liksom ta kommandot, jag kan sitta där bak och bara vara och fotografera.

See ya later, mates.....
Om jag överlever.......

Vi fortsätter att njuta!

Nu är två veckor avverkade, två veckor med sol, graduation, massor av rolig shopping, god mat, kortspel, geni, musikquiz och skojigheter.
Vi har använt solskydd, så ingen har bränt sig mycket i alla fall, nåja lite röda är vi, här och där, men också lite bruna :)

Den yngre delen av gruppen, har besökt Zoo, vi har besökt ett antal secondhandbutiker, shoppingcentra och marknad.
Den äldsta delen av gruppen, ska ta en resa till Fraiser Island, på måndag.

Vi mitt mellan, hoppar på lite här och lite där.....

Mest strand, då vi den här gången bor alldeles bredvid stranden, och bara kan knata dit, när andan faller på, Härligt!

Sanden är varm, vågorna höga och solen underbart stekande, med lite lätt vind, är det otroligt behagligt.

Men man blir trött, och det blir konstiga sovvanor, lägger sig runt nio, och jag har vaknat varje dag runt 5....
Typiskt mig!

Mitt uppdrag, har det inte blivit speciellt mycket av, men jag vet ju att det heller inte hänt så mycket på den andra sidan jorden heller, så jag behöver inte känna nån press....
Använde dock lite av min kreativitet, till att skapa ett Musikquiz igår, om vi gjorde tillsammans under kvällen, uppskattat!

Annars är nog alla lite trötta, att umgås med familjen, och bo tätt inpå varandra gör att man lir lite sliten, och vi känner ju inta alla varandra helt superbra, men det viktiga är att det funkar, att man inte behöver tänka på alla andra hela tiden, utan var och en gör det man känner för liksom.

Typ som att köpa Take-away, och äta på stranden :)

Eller att välja att dricka Bundaberg Gingerbeer, när de andra heller tar en öl, eller ett glas vin....

Nåja, en vecka kvar, och idag blir det en tur till Eumundimarket, bara flickorna i gänget ska åka den här gången, och jag kör, vilket går fantastiskt bra faktiskt ;)
Åsså har vi några secondhandbutiker kvar att besöka.

På torsdag ska vi hämta Tilda igen, för ytterligare en helg tillsammans med henne, och vi kommer att få träffa en helt ny vän, spännande!

Det är synd om människorna....

Det kan inte vara roligt, att behöva vara gift med en valross.....
Det ä inte så roligt att vara valross heller, när man tror att man går runt och ser sval och trevlig ut, typ så här:

Fast egentligen är det den här synen som andra ser:

Oj, vad jag skulle byta fru om jag hade en sån..... :)

Fast han tar ändå en massa bilder på mig, även om jag oftast är en lite prick utan definierade drag i utkanten av nån bild....

Nåja, nu är det väl så jag ser ut, även om kroppen mer påminner om en Oragutangs....

Fast jag har snygga ben, enligt min Coch i alla fall :)

Thats life!
Och jag älskar honom ändå, och hoppas att han står ut med vad han ser ;)

Och så värst synd om honom, är det inte just nu i alla fall, när vi är på Jordens mest paradisliknande plats!

Oops, I did it again

Trots solskyddsfaktor 50 (Mary Kay och Australiens egna) så lyckades jag idag, på den blåsigaste dagen, med mest moln att bränna framsidan......

Jag borde ha lärt mig, men det är förrädiskt här på andra sidan av vår värld.....
Det gör inte ont, sticker inte, och jag har inga blåsor......
Så det gick ju ganska bra ändå....
Benen har samma vita färg som vanligt, trots samma lager solskydd och samma exponering i solen :)
Nåja, det går över, och jag får väl ligga på mage resten av tiden i solen ;)

Med bränd framsida, tog jag i alla fall med mg modern och mostern, till Univeristetet, för där finns vilda kängurur, och vi såg dem!

Det är ett ganska märkligt djur, långa bakben och svans, och små korta framben, men söta är de, och inte ett dugg rädda.... Men de är väl så vana folk, då de bor där, och verkar både skyddade och trygga.

I den där jättestora Pungen på magen, ligger en bebikänguru och gottar sig, man såg bara hur svansen stack ut....
Mäktig upplevelse, tyckte de att det var i alla fall, för de är ju vilda!

Senare under kvällen, tog vi oss ner till Dicky Beach, för en lite finare middag, i avvaktan på att Värmskog skulle börja spela sin kvalmatch, som vi fick liverapporterad via facebook, och det beställdes in mat, och döm om vår förvåning, när vi beställde förrätt, Whitebait med Aioli, och fick in en hel korg, med friterade små hela fiskar, ja Hela, huvud, ögon, inälvor fenor, rubbet kvar.....

De va inte äckligt, om man bortser från känslan av att verkligen äta allt.... Men heller inte fantastiskt gott...... Skarpsill, det man gör ansjovis av i Sverige, kom vi fram till att det var, efter att ha googlat. Och jag är rätt glad att jag inte googlade först, för då hade vi nog inte vågat prova.
Till varmrätt blev det en Eyefillet, dvs oxfile, med garlicsauce, pommes frittes och sallad, helt okey, lite för hårt stekt på utsidan, men rätt okey insida.
Största behållningen var efterrätten, Cheesecake, som inte var en Cake, utan cheese, kaksmulor, lemoncurd och maräng, så himla gott, tyvärr blev det ingen bild på den kreationen, den åts upp!
Man kan inte klaga på storleken på portionerna i alla fall, rejält tilltaget, alltihop, 125 Dollar vilket motsvarar ca 880 sv kronor, för både mig och Ola, och då drack han två öl till, så ja man äter gott, till okey pris om man jämför med Sverige.

Nu har vi en dryg vecka kvar, och allt vi hade föresatt oss att göra, har vi gjort, tror dock att "ungarna" ska ta en tur till Zoo idag, och att Tanterna ska till Fraiser Island, någon dag.
Vi ska få trffa en trevvlig australiensare till helgen, för då kommer Tilda tillbaka, och spenderar sin helg med oss, inna vi far mot Sverige nästa tisdag!

Och NEJ, jag längtar inte hem, skulle lätt kunna bli "kvarglömd"

Skulle lätt kunna tänka mig.....

Uppe tidigt, de där fåglarna som finns här, håller låda, och nej inte lite, de är nästintill helt galna, tjattrar och skriker, visslar och låter, så att sova är stört omöjligt på morgonen....
Men jag klagar inte, några timmar för mig själv, med nybryggt kaffe, datorn och er som sällskap, är inte alls helt fel :)

Jag skulle lätt kunna tänka mig att stanna kvar, bo här typ, människorna är trevliga, klimatet underbart och det finns allt man kan behöva, om man har bil :)
Och vi har tur, som fått låna Tildas lilla bil, under tiden vi är här, och att köra på "fel" sida, går bättre än väntat....
Massan av bilen är visserligen också på "fel" sida, då bilen är högerstyrd, och det innebär också att växelspaken sitter på "fel" sida, lite klurigt först men man vande sig otroligt snabbt, svårare var det i hyrbilen, där blinkersspaken satt på höger sida av ratten, vilket medförde att jag satte på vindrutetorkarna varje gång jag skulle svänga..... Hoppsan!

Nåja, det där med kaffe kan vara en annan grej, som kan vara svår, att få tag i bra kaffe ute, är nästintill en omöjlighet, de dricker det så svagt... Trots att vi beställde med en extra shot pulver i är det som änglapink.... Nu fick vi ju låna Tildas kaffebryggare också, och man kan köpa espressokaffe, för bryggning, så det går att få till bra kaffe, om man gör det själv :)

Hur bor vi då?, Ja just nu på en Resort, lägenheter i en länga, med egna uteplatser, två pooler alldeles utanför, och havet några minuter från lägenheten, helt underbart, två sovrum i varje lägenhet, stort fullutrustat kök, två badrum, tvättmaskin och torktumlare, samt ett större sällskapsrum. Lagom stort, rent och snyggt och mycket behagligt.
Här köper man sällan sina hus, man hyr gärna, och den här resorten är byggt på privata ägare av lägenheterna, som hyrs ut när de själva inte är här....
En sån skulle man ha :)

Vi skulle kunna satsa på att göra klart Gula Villan, ha det som sommarbostad, och ha en sån här lägenhet att komma till, under vintermånaderna, typ oktober till mars/april, bo i Sverige halva året liksom, maj till september, oc här i solen, oktober till april, vore en underbar dröm......
Om Tilda stannar, skaffar familj med små söta engelskspråkiga barn, då är tanken extremt lockande!
Kanske vore nåt att fundera mer allvarligt på, vad skulle kunna hindra oss liksom?
Och resan hit, ja då gör man ju enkelresor, så de står man ut med :)

Vi klarar språket, vi mår bra i klimatet, ett av våra barn finns här, levnadsstandarden är som hemma, det kostar ungefär lika mycket att leva här och bensinen är billig, ja vad mer kan man begära?
Det skulle kanske vara alla "farliga" djur då, men än så länge är det bara en större typ av bärfis, som skrämt skiten ur bla mamma och Lilla O.... :)

Ja, det finns spindlar, ormar, ödlor, pungråttor, massor av skrikande och låtande fåglar, mygg, insekter, vackra fjärilar, kängurus, koalor och annat spännande, men de ser man inte så ofta....
Men att gå på promenad längs havet, se vilda papegojor, flyga runt, kockaburras sitta som små gubbar och kika på en, ja det är helt fantastiskt!

Att ha blommande Hibiskus, som stora träd, massor av Pelargoner, Julrosor och Amaryllis, Liljor, och Palmer runt om sig, ja jag skulle definitivt kunna stå ut med det :)
Och eukalyptusträd!
Tänk tanken att få sätta händerna i den här jorden, få det att blomma och växa.......

Jag skulle lätt kunna bo så, helt klart!
Och vad skulle kunna hindra oss liksom?
Åldern?
Att Tilda flyttar hem till Sverige?

Nåja, det är en tanke, och en dröm, kanske ett mål i livet, och något att spara inför :)
Hur många av er, kommer och besöker oss?
För våra vänner, kommer vi definitivt att sakna :)

Valar!

Ja, vi kom iväg på valsafari, och det var också helt magiskt!
Att se de där stora, mäktiga djuren, leka, hoppa och simma i vattnet, var fantastiskt.

Efter den tre timmar långa båtfärden, åt vi Seafood :)

Vilket smakade gott, Ostron, har jag aldrig provat förut, och nja, det var mest som en slemmig klump, som rann ner i halsen....... Men totalupplevelsen, av vår Seaplate, var helt okey!

Avslutade sen dagen med lite Late-Night-Shopping at Kawana Shoppingworld.
Några reafynd, blev det :)

Idag blir det strandhäng, faktum är att vi bara tillbringat två dagar helt på stranden än, och vi har varit här halva tiden.
Men det får bli bättring, nu har vi ju liksom gjort det vi planerade, i form av aktiviteter :)
Kör på vänster sida, gör jag också, och det går helt galant, trots trefiliga vägar, högerstyrd bil och massor av trafik ;)

Magiskt!

Soluppgång, Australiens sydöstra kust, och vi är här!
Ja, helt magiskt, upp tidigt, ut mot havet, och där kom den!

Fantastisk känsla!

Sanden var dock grymt kall att gå i, så tidigt på morgonen, men det finns ju skor :)

Och jo, vi har det bra, idag ska vi åka på valkryssning, ska bli grymt spännande, då vi redan sett val, på långt håll utanför vår strand.
Mäktiga djur!

Att sova....

Nja, det går så där....
I alla fall, på morgonen....
Jag är uppe först, idag redan kvart över fem, hemma är då klockan kvart över nio på kvällen.....

Det är en lite annorlunda dygnsrytm här, solen går upp, tidigt och ner tidigt och gryning/skymning existerar knappast, så några långa ljusa kvällar blir det knappast.

Nåja, nu har jag väl säkert väckt hela huset också, för jag drog igång torktumlaren.....
Hoppsan!

Men efter gårdagens regndag ska det bli en tur till stranden idag, och då måste vi ha torra badlakan!
Eller hur?

För vädret kan vi absolut inte klaga på, de kommande 7 dagarna!

Graduationday i Australia!

Jag har varit i en Harry Potter film.......

Nåja, nästan :)

Tildas Graduation, var i torsdags, men först idag har jag fått igång datorn, och laddat bilderna från kameran.
En mycket speciell händelse, där det var , Australiens nationalsång, Auboriginehyllningsång, som var typ en bön, utdelande av diplom och betyg, och massor av svarta rockat och lustiga hattar :)

Nu är hon i alla fall, klar med sina studier, men väljer inte att komma hem, och jag förstår henne!
Jag skulle också stanna om jag hade möjligheten!

Congrats, Tilda!

Idag!

Åker vi!

Ja min nedräknare såg ut så här när jag öppnade sidan :)

Och ja, lite pirrigt är det!
Måste nog gå på toa....

Om knappt två dygn, sitter jag, och resten av min familj, i Sunshine Coast, vilket ligger ca 10 mil norr om Brisbane på Australiens östkust!
Vill du se var vi bor, kolla här
Och vill se lite omgivningar, kolla Google Maps, sök Bryce Street 1, Caloundra, Queensland :)

Nåja, jag kommer med all säkerhet att förse er med bilder, ja ni fattar, att hålla er uppdaterade, är ju liksom lite av nöjet :)

Och jag är så glad, och pirrig, och förväntansfull......

Dagen före!

Ja ni gott folk, nu är et lördag, lördag den 24 september, och i nästan ett helt år, har jag väntat på just den här helgen, just den här helgen, när vi i morgon styr kosan, mot andra sidan av jordklotet, för att träffa Tilda, och ha en varm och skön semester!

Jag, som ju inte har jobbat sen i februari, kanske inte behöver semester i era ögon, men det tar på psyket att bara "vara hemma" också, och att byta miljö, kan vara riktigt bra och kreativt för tant!
Kanske kan det göra att jag får lite idéer om vad jag ska göra, vad jag ska bli, och sysselsätta mig med, resten av livet, eller kanske bara de kommande åren. Några uppslag finns, och kanske de mognar, och faller i korgen, för utveckla, kanske mognar de, ruttnar och blir liggande..... Vem vet?!

Nåja, både block, anteckningsbok och dator är med, så uppslagen, de som "hamnar" i korgen, kan tas till vara och sparas....

Kanske får jag inte en enda idé, fast det vore väldigt olikt mig.....

Och i sällskap av sin allra bästa vän, kan jag få möjligheten att bara fundera, tycka precis vad jag vill, ha åsikter, utan att bli idiotförklarad. Alla borde ha en allra bästa vän, och jag hoppas innerligt att de flesta av er har det.
En som stöttar, irriterar, bara finns där......
Nåja, nog med djupa tankar!

I morgon som sagt reser vi, jag och min allra bästa vän Stora O, Lilla O med Söta S, Plupp med Goa A, modern och mostern.... Åtta tokiga Värmlänningar, reser Down Under!

Thats great, folks!

Och, ja jag ska hålla er uppdaterade, om hav, brända kroppar, mat, farliga spindlar och ormar, shopping, varmt väder och allt annat som kan komma i vår väg.
Och pirret i magen.......

Kan jag ha glömt nåt?

Två dagar kvar, för på söndag 8.00 går S80:n mot Gardemoen!
Jag som har packat i tre veckor, börjar nu fundera på vad, har jag packat ner?
Får nog ta en extra check idag, så jag inte glömt något!.

Vädret då? Vad säger väderappen om vädret i Sunshine Coast?

Lite moln på tisdag men lagom varmt, regn på torsdag när examenshögtiden är, annars ser det helt okey ut. Inte heller 30 grader, vilket det var förra gången vi var där, men nu kommer ju vi på våren, så jag är nöjd!
Kan ju påverka valet av packning!

Nåja, jag packar upp och tillbaka igen, så ser jag vad jag tagit med, och funderar på om Kameran ska få ligga i resväskan den här gången eller om jag ska ha den i handbagaget kanske, tillsammans med datorn?
De där med handbagage är ju lite svårt också, vad behöver man i den väskan, lite ombyte i fall resväskan blir borta på vägen? Tandborste, deo, tuggummi, laddsladd till mobilen :) Nåja det ger sig.

Stora O har hela sin packning på köksbordet... Så var jag ska äta idag, det vette gudarna, men jag kan ju passa på och se på TV:n eller nåt.....

Nåja, dags att dubbelkolla packningen...
Så inte jag glömt något.