Väntans tider....

Nu har jag ju haft semester, tre härliga veckor utan jobbmobil och jobbdator. Totalt helt avskuren från arbetet, och det är väl det som är semester?
Men så fort man hamnar i närheten av magnetfältet från jobbdatorn, eller för den delen jobbtelefonen, så drar det i arbetstarmen. Man kan inte låta bli att logga in, kolla mail, läsa ikapp dagböcker och nyheter....
Visst är väl det konstigt?
Kanske har det att göra med vilken typ av tjänst jag har och haft de senaste åren, att man med skiftarbetande medarbetare behöver hålla sig ajour med vad som händer, då man är den som ska bekräfta, dementera, informera, stävja rykten, den som ska veta.....
Allt det är enklare att göra om man hela tiden håller sig uppdaterad och i en verksamhet som löper på 24/7 så händer det lika mycket grejer på onsdag natt som på tisdag förmiddag....
Sån är jag, går liksom och förbereder mig för att jobba när jag är ledig.....

Kanske skulle man vända på det, jobba för att förbereda sig på att vara ledig, istället för att vara ledig för att förbereda sig för jobb?
För den här väntan på att "Få gå till jobbet" är grymt jobbig!

Hur tänker ni andra?
Kanske förstår ni inte alls min fundering och kanske är det inte svart eller vitt, utan jag bara har halkat över i den ena sidan mer än den andra, kanske var det enklare när man hade barn hemma, då allt det också skulle ha någon som hade kontroll. För ja, jag är nog ett kontrollfreak, behöver ha koll på vad som händer för att kunna fungera?

Nåja, nu är jag ju färsk i min nya tjänst, håller fortfarande på att lära mig, samtidigt som tjänsten håller på att ta form, vilket ger ett högre fokus och engagemang från min sida, och det är väl inte så konstigt, men jag borde kunna hitta ett sätt att njuta av ledigheten, ladda batterierna och våga släppa taget när jag faktiskt är ledig? Eller hur?
Inte gå och fundera så mycket på när jag börjar, då blir dagarna bara en enda stor väntan liksom.
Kanske blir det enklare när vi byter schema och går in i det som följer dygnsrytmen, dvs fm, em och natt i den ordningen, och då vi jobbar 7 dagar sen lediga i 5 eller 11....
Hoppas det, för de lediga dagarna ska väl användas för att göra det man gillar, till sin hobby om man har någon, bearbeta det man varit med om, ta det lugnt...

Just nu går jag bara och funderar på att jag ska börja natt på fredag, hur jag ska sömnmässigt förbereda mig, och... ja ni fattar, det blir inget gjort, en evig och lång väntan bara....

Ah, nu fick ni en massa såna där djupa funderingar, som jag kanske är ensam om att ha, men de är mina och de behöver luftas....
Lite annat än pladder om drinkar, solning på en underbar strand och semesterlunk.....

Börjar i alla fall jobba i morgon, efter fyra veckors ledighet, och ja jag har kunnat koppla av, det är liksom enklare när man befinner sig någon annanstans än hemma :)
Och nu är dessutom saltvattnet och sanden borttvättat ur håret, bästa Plupp hjälpte mig på salongen igår.

Nytvättat, på väg in i torken, hårnät på för att inte dreadsen ska fastna i fläkten.....

  Jag fick köpt en ny tvål och nytt schampo.

Och dessutom köpte jag ett par nya kängor på rea.

Kanske är det det jag ska använda all min lediga tid till, shoppa och ta hand om mig själv :)

Det går ju bra det här!

Att sova, vakna, jobba skift och lära sig en del.....

Att komma hem efter en arbetsdag och det fortfarande är ljust, är helt underbart!
Att få sova de flesta dagar tills man vaknar av sig själv, utan att behöva sliter på ringsignalen på telefonen, är också helt underbart!
Att få lära sig hur det hänger ihop, var våra flaskhalsar är, vad som behöver prioriteras, är kanske inte underbart, men spännande.
Att få möta en massa nya, trevliga och tillmötesgående operatörer, det är allra underbarast i det nya jobbet!

Jo, det funkar, visst saknar jag fortsatt mina gamla kollegor, men de är ju bara några steg bort om jag behöver se dem, prata med dem, eller bara få umgås lite :)

Inga nackdelar?
Jo, när klockan ringde 3.45 i morse då funderade jag faktiskt på om jag är riktigt klok??
Men som sagt, det var ljust eller i alla fall inte mörkt när jag kom hem ;)

Nåja, de funkar, det är ju bara några tillfällen per arbetsperiod, så jag fixar det, även om jag är trött som en galning just nu.
Och man kan inte gå och lägga sig kvart över fyra på eftermiddagen, eller hur? :)

God Morgon, God Middag eller är det God Kväll?

Två nätter avklarade på nya jobbet.
Mycket att ta in, dessutom på en okristlig tid, när allt är ganska lugnt dessutom, inte lätt för en duracell-kanin som mig.... Men men, jag vänjer mig nog, eller rättare sagt medarbetarna vänjer sig nog, vid att jag inte kan vara stilla :)

Sov i alla fall till 14.20 igår, och till 12.30 idag, ganska bra för en tant eller vad tycker ni?
Lite trött när jag körde mina fem och en halv mil hem, men det funkade i alla fall.
Betty satt snällt och tyst i hundgården medan jag sov, även om jag fick väcka henne för att få ut henne när jag kom hem :)

Nu startar en ledig vecka i alla fall och helgen är fullbokad, med vigsel på lördag och auktion på söndag.
På måndagen åker jag en sväng till Arvika och får lite hjälp med mina onda fötter, Laser? Jo vi får väl se vad Jessica kan hitta på, för så här ont under fötterna funkar det inte att ha. Får nog kolla om det finns en besiktningstid också, när jag ändå åker dit :)

Närmast är det i alla fall lite fredagsmys på gång, Stora O har planerat mat och jag kanske till och med kan få ett glas vin till det, vem vet. Sen somnar jag förhoppningsvis i normal tid i kväll, fast sova brukar ju inte vara en svårighet för mig.

Så jag säger God Kväll och ha en trevlig helg!

Nattjobb på gång!

Ja efter två eftermiddagsskift, där jag inte behövt ställa klockan för väckning sen i fredags, så väntar två nattskift. Och idag vara dagen då tant skulle ha en lång sovmorgon....
Skulle ha, för vem sprätte inte upp runt åtta ändå?
Iofs fick jag lite väckningshjälp av en viss terrierdam, som tyckte att hon hellre lägger sig i fåtöljen i vardagsrummet, än i mattes säng när hon väl fått upp tanten ur sängen :)
Nåja, vi lägger oss väl framför TV:n tillsammans sen, först ska vi följa statsministeromröstningen, som enligt mig föll väl ut.

Hur går det på nya jobbet då?
Jo tack, än så länge bra, nya lärdomar hela tiden, och nya idéer och funderingar poppar upp i tants huvud, precis som väntat. Och det kan vara så att jag måste hålla lite på att dela med mig dem, det kan bli för mycket annars, men fundera är ju aldrig fel :)
Nu laddar tant inför de två nattskiften som kommer, och jag startar med lite frukost, sen måste jag handla lite, och när man inte kan göra det på väg hem från jobbet, får man ta en tur under den lediga dagen, frågan är om jag ska åka till Arvika eller Grums?
Tänk alla dessa val....

Nåja, det har ju egentligen ingen större betydelse, men att åka åt andra hållet mot det jag vanligtvis åker när jag far till jobbet kan ju vara trevligt :)
Betty ska få en tur också, det behöver både hon och jag, och jag behöver röra på mig, det blir faktiskt färre steg på jobbet i nuläget, nästan hälften mot tidigare, konstigt, men det får jag väl se till att ändra på......

Hoppas ni alla får en fin onsdag i alla fall!

Att utmana kollegorna :)

Nu är sista arbetsdagen på gamla jobbet gjord.
Gemensam lunch med kollegorna resulterade i en utmaning till hela gruppen!

Ska bli spännande att följa detta :)

En varsin skyddsängel fick de också, de måste ju ha nån som vakar över dem, när tant byter jobb :)

Tack och hej, Leverpastej!

När man är blödig!

Tänk att komma till jobbet, låsa upp dörren och på sitt skrivbord hitta en hejdåpresent från sin allra bästa kollega <3 Vore jag tjugo år yngre och singel, skulle jag ha bett honom gifta sig med mig :)
Nej då, jag ska inte fria och inte lämna min nuvarande man, för en yngre kollega, men han är helt underbar att umgås med. Vi trivs tillsammans helt enkelt, och funkar ihop.

Jag gillar ju träd, och han har ett förflutet som Bonsai-nörd, så vad passade bättre?
Nu har jag ett alldeles eget Bonsai träd, och har redan besökt Svenska Bonsaisällskapets hemsida.

Hålla fuktigt, tukta små nya skott, placera ljust men inte i direkt solljus.....
Jo jag ska nog klara att hålla liv i det :)

Sen är jag lite dålig på att tacka, men jag är ju lite blödig, och gråta, det gör man bara inte.
Men tusen tack, bästa kollega, och det är som du skrev så att även om vi inte kommer att arbeta så nära varandra i framtiden, så har även du en vän för livet, glöm aldrig det.

Och vem vet, kanske kan vi tillsammans göra stordåd, fast från olika håll :)

Bonsaiträdet har i alla fall fått en speciell plats i mitt hem, ljust men inte i direkt solljus, och det var faktiskt en stor doftpelargon som fick ge plats åt det.
Jo, en pillargon!

Over and Out!

Det är en sorgeprocess...

Ja jag vet att jag tjatar, men någonstans behöver jag ju få ut det...
Och det blev väldigt påtagligt, när schemat ser ut så här :)

Att byta jobb är både en sorgeprocess och en glädjeprocess, på samma gång liksom....
Man ser fram emot något nytt spännande och utmanande, men vet att man kommer att sakna så många, så mycket!
Kollegor och medarbetare som blivit som en del av ens familj och nära vänner.
Och man vet att man är nära, när närmaste kollegan börjar säga saker till en på samma sätt som barnen gör....
Typ "Röker du varje gång du kommer ut?" "Allt handlar inte om dig!" Och jag kan ta emot det, utan att bli sur eller förnärmad.
Då är man nära...
Nära så att det gör ont att behöva lämna, dela på sig....

Givetvis finns det också delar i det gamla som man med glädje lämnar efter sig, och kanske har jag gjort några avtryck som lever vidare, och att få höra att det är tråkigt att man lämnar, blir en mega-egoboost, det behöver man ibland!

Nåja, det är mitt eget val, och det ska bli utmanande och spännande, och jag har massor med nya saker att lära mig, ta in och bearbeta. Och tanken är väl att jag ska bidra till verksamheten med det jag kan och med mig själv!
Och som de brukar säga, Älta inte så mycket, det löser sig ;)

En vecka till i det gamla, sen börjar det nya med två eftermiddagar och två nätter, spännande.

När man nästan gråter lite...

Jo, det ska bli spännande, kul, utmanande och riktigt roligt faktiskt!
Att byta jobb alltså.
Man jag kommer att sakna min kollega, min underbara, galna, gula och blåa bästa kompis.
Nästan så att jag gråter lite......

Fast jag ska leta upp min fisk, då kan jag trycka på knappen varje gång jag saknar honom, för det är ju det han är, fisk.....

Don´t Worry, be Happy!

Ja men nu kör vi!

Ja jag byter jobb, som det ser ut nu blir det den 12/11 som jag börjar gå skift igen.
Ny utmaning, nya arbetsuppgifter, nya kollegor.
Spännande.
Idag möter jag dem och det ska bli en Workshop.

Det är grymt spännande och utmanande, nya jobbet alltså.
Jo Workshopen kan också bli spännande och kanske utmanande.

Vem hade trott det här för 20 år sedan?
Mycket vatten har runnit under broarna sen dess, och jag lovar er, ni som tror det är kört, det blir bara bättre och bättre med åren. Det viktigaste är ändå att våga, att vara modig och inte rädd. Sen påverkas ju omständigheterna också.
Nej jag är inte född med guldsked, jag har fått kämpa själv, och tagit vara på möjligheterna när de dykt upp, och jag har varit både modig och feg, rädd och tuff, men framförallt mig själv.
Och provar man inte så vet man inget, eller hur?
Och det värsta som kan hända är ju att man väljer att sitta still i båten, utan att ro, då ror någon annan och man kan hamna precis var som helst, vilket iofs också kan vara spännande, men om man i alla fall tar tag i en åra och försöker, så kanske man kan påverka och framförallt känna sig delaktig.

Ja, jag vet att jag haft många jobb, i alla fall de senaste tio åren, men det gör mig rik, rik på vänner, rik på erfarenheter, rik på upplevelser.... Sen kan man ju fundera på om 4 olika platser är så himla mycket under tio år? Vem har sagt att man måste jobba hela livet på en plats? Är inte det lite mer ovanligt nu för tiden?
Ja vad vet jag, jag följer min intuition, min känsla och min egen vilja, ibland blir det bra, ibland bättre och ja det har hänt att det blivit mindre bra också, men då har jag ju lärt mig det också :)

Nu ska det bli bra, spännande och utmanande, och vi startar med en Workshop!

Det är mycket nu

Tiden springer och i november byter jag ju jobb...
Avsluta det gamla, höststopp och många tankar på det som ska komma, jag det finns en del att fundera på som sagt och huvudet är fullt...

Jagar möss gör jag också, och förutom den vi hittade i botten på kylen, så har jag tagit fem stycken med fälla... Nu verkar de ha lärt sig att fällan är farlig, och i brist på katt som skrämmer dem, så inköptes gnagarskrämmor som sitter i kontakterna, och ja jag tror att de fungerar, för jag hör inga möss nu....

Bra grejer, lite dyra, men de går på ström, så de lär ju sitta där och låta, även om jag inte hör dem :)
Finns tydligen mot spindlar också, om någon känner att de behöver ;)

Några vigslar inplanerade under hösten också, så jag missade veckans roligaste timme i går, och jag missar den nästa vecka också, då vi har planerad aktivitet med det ny på jobbet.
Vad den roligaste timmen betyder?
Jo, det här:

Gillar du att sjunga, och vill komma till Värmskog och sjunga med oss, så är du varmt välkommen, det är så kul, och vi har lättat upp musikvalet lite, och har en underbar körledare! Åsså har vi kul!

Annars lägger vi tak under helgen, hos Plupp och Trygga T, som flyttat in i sitt nya hus i Gårdsvik, det är också kul, men jobbigt, i alla fall för vissa, jag har mest burit skiffer och fixat käk, men det behövs ju också :)

Nu tar vi tag i fredagen, och ibland undrar jag om det finns andra dagar än fredagar......

Tiden springer iväg....

Tilda ska snart åka hem, vi har haft tre härliga veckor, en unge som mår bra och är full av framtidstro och lycka, vad kan vara bättre liksom? Några dagar till innan hon återvänder till andra sidan av jordklotet får vi tillsammans i alla fall :)

Nytt jobb! Ja ni läste rätt, Nytt jobb!
Skiftledare, på samma företag och i stort sett på samma avdelning som tidigare. En utmaning och jag är så glad över att få möjligheten att arbeta på ett företag som tror på min förmåga och låter mig växa!
Skiftledare betyder skiftgång, förmiddagar, eftermiddagar och nätter, ledig tid och möjlighet att få se trädgården i dagsljus när den mörka tiden nu kryper närmare. Någon gång i november är det tänkt att jag byter.

Och snart åker vi på en tre veckor lång semester till Thailand, lägenhet bokad och det ska bli skönt, vi hade ju nästan ingen semester tillsammans i somras, så runt jul blir det vår tur!

Det blir bara bättre och bättre!

Missade ju att fira min ett-årsdag på Stora Enso med er!
Grattis till mig!
Till att jag har världens roligaste jobb, de underbaraste kollegorna och bästa medarbetarna!

Jag kan inte allt n, det händer hela tiden nya saker i den här världen, och frågan är om man någonsin blir fullärd och har varit med om allt....
Men allt eftersom att tiden går, och den går fort, så blir det bara bättre och bättre!
Och jag älskar att jobba!
Tur att Stora O är av samma åsikt :)

Nu är det fredag, och det är dags att ta sig till jobbet via vårdcentralen i Vålberg.
Liten underredsbehandling står på dagens besöksagenda för tant.

Ha en go helg allihop!

Summering 2017

Ja så kommer dagen då man ska försöka summera ett helt år...
Ett år med både glädje och sorg men ändå ett av de gladare åren i mitt liv.

Jag startade året med att få ett nytt jobb, en alldeles underbar kollega och en hel massa nya helt fantastiska medarbetare!
Nog för att det är lång resväg, kör ca 11 mil om dan, men det är det absolut värt när man trivs och känner att man hittat en arbetsplats som både är transparent, öppen och framåt. En arbetsplats där jag får vara mig själv, ha idéer, och utvecklas både som ledare och människa.

 Jag påbörjade också i början av året en skrivarkurs på distans via folkhögskolan Hola, en kurs i självbiografiskt skrivande. Kursen kommer inte att resultera i någon utgivning av någon självbiografisk storsäljande roman, men har gett mig en hel del tips kring mitt skrivande och förhoppningsvis även gett utveckling av bloggskrivandet.
Den har också gett mig tid att reflektera över händelser i livet som jag behövt bearbeta samt att man inte behöver tänka efter så himla mycket och göra det så krångligt när man skriver. Två terminer blev det, och nu finns massor av små texter, som jag kanske delar med mig av så småningom, vem vet.

Året har också innehållit en del hund, både glädje och sorg.
Juli månad var månaden när vi fick låta Ebba gå över regnbågsbron efter ett rikt och långt liv. Ett svårt beslut att fatta, men som jag tidigare sagt, det är vi skyldiga dem, att ta det beslutet när den dagen kommer, oavsett hur ont det gör i ens eget hjärta.

I samma veva virvlade MayBee in i vårt hem med buller och bång, som en skänk från ovan tänkte jag då. Tyvärr så fungerade ju inte det fullt ut, utan vi fick några rejäla slagsmål mellan henne och Betty så hon fick följa efter Ebba till landet där de får vara precis hur som helst i november. Mitt hundägarego fick en rejäl knäck, men samtidigt så vet jag att vi gjorde vad vi kunde för att få det att fungera.

Att vänner betyder mycket, ja det förstår man när man verkligen behöver dem, det här året har jag förhoppningsvis behandlat mina vänner bättre då jag själv mått mycket bättre. I slutet av förra året hittade vi en ny vän i Afrika, en vän som vi haft fortsatt kontakt med, och kommer att ha.
En liten hundvän har jag ju, som förgyller mitt liv, då och då, och min bästa vän, som till och med använder stråhatten från Australien, i alla fall när jag säger till henne :)
Åsså hela högen med vänner, som gratulerade mig inför min femtioårsdag helt oplanerat i Gula villan, bland musbajs och byggmaterial fikade vi och det var nog mitt bästa födelsedagsfirande tror jag.

Året har också get mig möjligheten att få möjligheten att viga ett antal förälskade människor! Att genom mitt förordnande låta dem bli man och hustru.
Ett uppdrag som är mycket hedervärt och det trålar av så mycket glädje och kärlek, både i de mötena som vi har innan då vi planerar deras egen stund och vid själva genomförandet!

Min lilla bil, Mini Coopern, som varit med mig både till Arvika, Åmotfors och Skoghall, som följt mig genom glädje och sorg, valde att kasta in handduken, och stannade en gång för mycket tillslut.

Med lite sorg i hjärtat tog jag farväl av den, men fick möjligheten att köpa en lite större. nyare och säkrare bil, för resor i huvudsak till jobbet. Så välkommen BMW X1!

Året har också innehållit en hel del andra fritidsaktiviteter, även om mycket av tiden har gått åt till att komma in i nya jobbet.
Vi har fortsatt greja på Gula Villan, och avstyckningen blev äntligen klar i somras.

Jag har plockat en hel del svamp....

Och jag har läst en hel del böcker...

Vi avslutade ju det förra året 2016 med en resa till Kap Verde, Afrika, där vi firade Stora O:s femtioårsdag, och vi kunde ju inte vara sämre än att vi reste bort även på min femtioårsdag, för femtio har jag fyllt i slutet av året, tant har liksom gått över på dösidan av livet....
Vi bokade en resa till Thailand, Khao Lak, och med lite skräckblandad förväntan reste vi dit i slutet av november. Skräckblandad för att jag minns Tsunamin som en händelse i världen som satte ganska djupa spår i mig just då, inte för att jag var där, eller för att jag miste någon nära, kanske mest för att det var en sån intensiv medierapportering och att det plötsligt kom så nära och blev så påtagligt just då.
Nu var det i alla fall vår tur att besöka sagolandet Thailand.
Och det var ett sagoland, helt underbart och klart ett land jag gärna skulle besöka igen.

Att få tillbringa sin femtioårsdag, med den man älskar, på en varm strand, där havet är badbart utan för höga vågor, solen skiner, maten är god och billig och människorna är helt fantastiska. Ja man kan knappast begära mer.....

Nu går vi in i det nya året 2018, och jag hoppas det blir ett lika utmanande och spännande år som det vi nu lägger till historien.
Jag hoppas att vi får vara friska, att vi kommer vidare i vårt Gula Villa projekt, vi kanske till och med kommer fram till vad vi ska ha det till :)
Att mina barn får må bra, göra det de vill och att Tildas planerade resa hem till Sverige i sommar blir verklighet.
Att vi får möjligheten att resa även i år, Australien, Nya Zeeland, Sydamerika eller kanske Thailand igen....

Jag hoppas också att just du får ett bra 2018!

Så:

Önskar jag just dig!

Hösten, katten och 100 år.

Hösten är här!
Jag tycker om höst!
Frisk luft, lagom varmt, nåja lite regn också, som ibland står som spön i backen, som gör att jeansen blir blöta när jag är i skogen. Regn som gör att skogens läckerheter ploppar upp ur marken som svamp......
Och lite har det blivit under helgen :)

På lördagen blev det en megakasse, bänken full......

Och på söndagen, ytterligare en :)
Torken har fått bekänna färg under helgen, och min armbåge, som burit hem det från skogen....

Katten har flyttat, och det verkar gå bra, även om hon håller dem vakna på natten, Plupp sover med hörselproppar ;)

Inte helt enkelt att flytta en gammal dam, från utekatt till innekatt.....
Fast jag tror det är själva flytten som är konstig för henne, hon har ju helst varit inne även här, dock inte sedan Mae-Bee kom in i familjen :)

Åsså har vi varit på fest!
Så kul!
Massor av härliga Stora Enso anställda på CCC i Karlstad.
God mat, kul uppträdanden, dans och goa människor!

Kan knappast bli bättre!
Och hörrni, har jag berättat att jag gillar mitt nya jobb?!
Nio månader nu, och det är kul!

Energi!

Tänk om jag hade haft den här lusten och energin förra året, den våren och sommaren när jag var arbetslös och hade all tid i världen....
Då hade jag haft en prunkande trädgård, ett rikt trädgårdsland och massor av grönsaker!
Blommor, nyklippt gräsmatta och inga nässlor.....
Men nej, i fjol orkade jag inte rensa odlingslådor, dra nässlor eller så ett enda frö.
I fjol satt jag mest inne vid TV:n och såg på serier, däremellan jagade jag Pokemons och funderade över vilken mening jag hade med mitt liv....
Vilken sorglig tillvaro.

Men i år, i år har jag både sått och förberett lådorna för sådderna. Renast bort två års ogräs och fyllt på med jord. Rensat runt jordgubbarna och dragit nässlor.
Planterat om övervintrade pelargoner och fått ut, sått mina långtidsfröer och till och med funderat på nya projekt.

Att jobba, och känna mig glad, ger energi och fast jag har mindre med tid över till trädgården så händer det massor.
Det är väl konstigt?

Hur vet man....

Om man ska välja att jobba eller inte?

Nysningarna har avtagit, nässprayen gör sitt, hostan som kommit, har tagit en torrare form än den normala rökhostan.... Näsan är fnasig. men rinner inte längre, feber har jag inte.....

Ja, ni hur vet man? Kanske tar de illa upp om snorig tant äntrar jobbet?

Och hur vet man om man orkar hela dagen, igår var jag ju helt slut mitt på dagen....

Nåja, man vet inget förrns man provat, eller hur, och feg så jag inte vågar prova, det är jag inte :)

Det blir jobb idag, och jag kan ju alltid fara hem tidigt om jag blir helt slut....
Eller hur?

Att lära gamla hundar att sitta.....

Ja, det är inte lika enkelt, som med en valp, men det går....
Och det kan ta lite längre tid :)

Men "Ting tar Tid" (citat Piet Hein) och jag måste bara låta det ta tid, även om jag är född snabb.

Massor av nya kunskaper, nya system, nya rutiner och nya människor att lära sig, ja faktiskt en helt ny kultur, men jag gillar det, det gör jag faktiskt.
Och vet ni, det bästa av allt, det ÄR högt i tak!
Man får ha en åsikt, och jag blir lyssnad på.

Kan knappast ha det bättre.
Även om det tar tid, det gör faktiskt det ;)

En månad!

En månad på nytt jobb och jag stortrivs!
Tänk att det betyder så mycket att få möjligheten att jobba i en organisation som sätter värde på sunda värderingar, sina medarbetare och ledare!
Fyra veckor, med massor av möten med nya människor, där jag får ta plats, får säga och fråga, får vara jag vilket betyder massor!
Ja, jag är sliten, men som jag skrev igår, det är en stor omställning att gå från ingenting till 150%. Och att göra mindre, dvs inte gå fullt ut, det är liksom inte riktigt min grej!
Jag vill ju helst också hinna med alla mina fritidsintressen också. Det enda jag fortfarande har lite dåligt samvete för är hundarna, de får nog inte riktigt all den stimulans de varit vana vid, efter att ha haft matte hemma.
Men snart kommer ljuset, bara tre veckor kvar till sommartid, då blir förutsättningarna bättre för att kunna hitta på nåt efter jobbet, nåt annat är bara promenader med pannlampa.

Skrivarkursen, hinner jag fortfarande med i alla fall. Träningen liksaså, och viktkurvan går stadigt neråt. Att vikten fortsätter minska beror kanske på att jag knappast äter mer än lunch, kvarg och frukt.... Men hungrig är jag ju inte, så varför äta mer än vad man behöver liksom.

Nu startar vi den nya månaden med två utvecklingsdagar!
Sa jag att jag tror jag hamnat rätt?

Ha en bra dag allihop!

Dagarna går fort...

Det är ju bra, att de går fort. Det brukar betyda att jag inte har tråkigt!
Jag har inte tråkigt men jag blir väldigt trött, så trött att jag helst bara skulle vilja drösa i säng, typ nu!
Fast vem går och lägger sig före åtta en måndagskväll liksom? Nej inte jag.
Omställningen från 11 månader i tråkighet och lättja, där jag inte fick timmarna att gå tillräckligt fort, är omvälvande, och kanske är det just det, omställningen som gör mig så trött.
Första smekmånaden är gjord, det går bra på jobbet.
Visst gör jag fel ibland, glömmer saker, kan inte allt osv men det funkar. Jag trivs, det är härliga människor och arbetsuppgifterna är liknande de jag haft förut. Visserligen en massa nya regler, system och rutiner som jag måste lära mig, men det kommer.

Ja ni, en månad som anställd känns bara bra!
Och i morgon ska jag gå och hämta 46 semlor för att dela ut till alla medarbetare. Vilken arbetsplats väl, där chefen får bjuda alla sina arbetande medarbetare en semla på Fettisdagen! Kan knappast bli bättre!

Sa jag att jag var trött?!
Trött på ett skönt sätt, så där som man blir när man känner att man deltar och har en plats i ett sammanhang!

Hur gick gympan då?

Jo, tackar som frågar!
8 glada flickor dök upp, och dt var mycket spring i de benen.....
I ett ben var det lite extra spring, för när vi skulle stå på händer, så hann jag inte fånga den lilla foten i luften, innan den small rakt i mitt ena öga, så:

Ja, ett litet blåöga igen.....
Inte som när jag stod på huvudet, när jag Yogade, men det syns.....

Blåöga i alla ära, kul hade vi i alla fall, så det var värt det!
Och jag tror de kommer tillbaka nästa söndag :)

Sen, under kvällen, så hade vi stora "Rymmardagen" Först drog Betty som en avlöning, över staketet (jo, det satt päls i översta nätet), ut i världen, och var på egen hand i ca en timme. Medan jag gick runt med ficklampa, visselpipa och frös häcken av mig, så roade hon sig troligtvis kungligt i skogen, för massor av pinnar satt i pälsen när hon kom hem till slut.... Jag satte långa slanor upp i det översta nätet också under tiden....
Inne gick Ebba och var hur hungrig som helst, när Betty äntligen kom hem, fick de mat, och Ebba fick gå ut själv.....
Ja, ni fattar....
Hon kröp under staketet, på andra sidan gården, givetvis, och iom att hon inget hör, så blev det att vanka runt och titta efter henne, ingen ide att ropa liksom.....
Och så, fick jag krypa på knä i snön, mellan staket och vildrosbusken, fästa ett extra kompostnät, mot staketet och ända ner till marken, för att fixa även det rymmarstället....
Kan inte bara kalla mig gympafrökan idag, utan även staketlagare......

Ibland funderar jag på om jag ska ha hund, ärligt, de vill ju inte bo hos mig......

Nu är det måndag igen, natten har INTE varit lugn, både fullmåne och en vankande Ebba.....
Så trött av sömnbrist.....
Tur jag har ett så roligt jobb!