November

November är igång och det är mörkt.
Som att kliva rätt ut i en säck, när man ska ut en sväng på kvällen, eller kvällen? det är lika mörkt när det är eftermiddag. Ja jag gnäller över det varje år, varje år samma visa mörkt och pannlampan blir min livlina!
Men om 21 dagar, far vi till värmen, 2 veckor i Khao Lak är bokade!

Jo, det ska bli skönt!

Hundslagsmålet förra veckan, resulterade i en trasig terrier och en änglahund till...
Nej jag klarade inte av att ha pressen och oron över att de ska skada varandra då de är själva, så det fick bli så, tyvärr. Hur gärna vi än ville göra hund av MaeBee igen, så kunden jag inte låta Betty betala priset för det.
Betty är ihoplappad, och igår tog vi bort dränslangarna som hon haft sen i fredags.

Och förhoppningsvis, så slipper vi liknande händelser igen....

Plupp har fått en egen lägenhet också, och vi har hjälpt henne att flytta litegrann, och är man ensamhund, får man givetvis vara med :)

Duger bra enligt Betty!

Skönaste bönan, provligger lillmattes säng i nya lyan.
Och i stan finns det gatljus, massor av spännande dofter och framförallt, som ensamhund får man följa med :)

Måndag igen....

Och helgen har som vanligt bara försvunnit med raska steg.

Haft besök av den här sköna bönan, och May-Bee fullkomligen älskar henne :)

Städat hela huset, ja städat! Till och med dammtorkat, vilket inte hör till vanligheterna i det här hemmet, det är ju så grymt tråkigt....
Men nu är det gjort!

Hjälpt grannen att få gång internet på datorn, handlat lite och tvättat....

Packat väska för tre dagar på ledarutveckling i Falun, kan bli spännande, då man brukar få en större förståelse för hur företaget tänker runt ledarskap. Och att få lite mer insikt kring sitt eget ledarskap, kan ju aldrig vara fel :)

Åsså är det bara 37 dagar kvar :)
Till lite välförtjänt semester i värmen!
Ska bli så gott.
Tips på aktiviteter och saker man måste uppleva i Thailand, mottages tacksamt!
Även om jag tror att jag klarar mig ganska långt med en bikini och ett gäng pocketböcker!

Ha en fin vecka!

Att våga säga nej och avstå.

Ja, så kan det bli, när man plötsligt upptäcker att livet rusar på, att tiden går åt, till det man valt att ta sig an, och man faktiskt trivs med det.
Då får det bli saker som får stå tillbaka, tyvärr var det barngympan, som fick stryka på foten nu, men det finns säkert någon därute som kan ta över den :)

Det är jätteledsamt men att göra något som tar tid, bara en timme i veckan, tänker ni nu, utan att kunna lägga 100% på det, det är inte riktigt min grej. Och det tar mer än en timme, det ska planeras, förberedas, kännas som en bra planering, och inget man gör med vänsterhanden bredvid liksom, barnen är värda det.

Det är också jätteledsamt att behöva göra en bunt ungar besvikna, för det är ena härliga ungar där ute, men ibland måste man få säga nej också.
Och jag har åtagit mig en helt underbar hund, som behöver en hel del stimulans för att kunna bli så som jag vill ha henne, jag har ett underbart jobb, som tar massor av energi och tid och jag behöver återhämtning för min egen skull mellan varven.
Ekorrhjulet snurrar precis som tidigare, men kanske är det bekvämligheten som gör att man inte riktigt orkar springa lika fort längre, för det kan ju inte vara åldern.....

Blir ungarna riktigt sugna på att träffa gympafröken ändå, så får ni väl komma hit med dem, de kan få följa med till skogen, gå på hundpromenad, eller bara umgås!

Katten mår bra!

Till alla er som undrar hur det går med den utflyttade katten....

Hon mår bra, sitter gärna på balkongen, busar och har slutat jama.
Det blev en stadskatt ;)

Nya hunden, trivs, är skitig som en golden ska va, rusar glatt i skogen, och blir tuktad av en terrier och en tant med blomspruta ;)

Hej vad det går!

En Katt del tre

Ja ni, det här med ny hund, dessutom vuxen när den flyttar in, det var inte helt enkelt....
...För Wilma!

Wilma har efter senaste överfallet, där faktiskt Betty var hårdast mot henne, men Mae-Bee äve var tuff, valt att flytta ut i veboden....
Nu sitter hon där, tittar ut genom fönstret och är tovig och har fullt med skräp, fröer och pinnar i pälsen.....
Jag har klämt igenom henne, och sett att hon inte är skadad på något sätt, mer än att hon är rädd och väljer att inte gå in mot gården.
Hon kommer och kelar, dvs sitter på axeln när jag ropar, men hoppar snabbt ner när jag går mot gården, in till bestarna vill hon inte....
Och vem väljer det liksom, när de ser ut så här:)

Frågan är vad vi ska hitta på?

Mat har hon också fått, i mitt garage, som ligger vägg i vägg med vebon, men hon kan ju knappast bo där i alla evighet?
Tvinga henne in, är heller ingen lätt match....
Jag vet att hon var rädd länge för Betty när hon kom, och det löste sig till slut, men den här gången blev det väl antagligen för tufft, för så här länge har hon aldrig valt att hålla sig undan....

Kanske kan hon flytta till sin rättmätiga matte i stan? Bo tillsammans med Lyset, inne i lägenhet?
Får kolla det med Plupp!

För så här kan vi inte ha det!
Det är ett som är säkert.

Och Mae-Bee, som mår så bra, har fått fart på mig, och Betty, tänker jag inte lämna ifrån mig.

Och de kan hålla sig lugna också.....

Även om en viss kattnärvaro, triggar ett helt annat beteende.....

En Katt, del två :)

Plötsligt hör jag något, när jag ska sätta mig i bilen och åka till jobbet, ett lite rasslande ljud från vedboden, som ligger alldeles intill mitt garage.
Det är mörkt där inne, bara fönstret lyser upp lite, och där i motljuset från fönstret ovanpå vedhögen är det en siluett, en siluett av en katt!
"Wilma!" lockar jag, och genast börjar Mae-Bee skälla i hundgården när hon hör min röst. Det är Wilma, hon ser lite tilltufsad ut, men hoppar snabbt ner mot mig, slinker dock förbi, på sitt rinnande sätt att röra sig, och ut bakom garaget.
Mae-Bee skäller fortfarande, jag suckar lättat, hon är inte skadad av överfallet igår, det enda som verkar vara skadat är hennes stolthet....

Så, nu vet jag att hon är hel, dock inte inne än, men när hon väl kommer, så är hon troligtvis vrålhungrig, trött och blöt.

Tips någon, på hur jag får Mae-Bee att fatta att även Wilma bor här och bör vara fredad? Jag har aldrig haft en kattgalen Golden förrut ;)

Ett Bananskal!

Sen Mae-Bee kom har vi undvikit leksaker, ben och annat som kan skapa konflikter i form av konkurrens, det enda de fått konkurrera om är husse och mattes uppmärksamhet.
Men igår, så small det!

Mae-Bee, tog ett bananskal, och klev lite stelbent iväg med det, vilket gjorde att Betty tyckte att det här kan inte vara okey, eller det där är mitt, eller så såg hon bara chansen att äntligen få säga till dn där envetna lilltjejen som envetet vill leka hela tiden.... Man vet inte vad som rör sig i skallen på dem.
Hur som helst så skulle hon ta det, och när Mae-Bee inte vill släppa då smäller det!
En riktig fight alltså, en sån där, där man som matte inte vill stoppa in händerna om jag säger så.....
En hjälpande husse, ett planteringstråg med vatten i och fighten är över, efter att de rumlat runt i trädgården en stund.
Betty ger sig ju inte, om man säger så, dock la Mae-Bee ner ganska tidigt, men lät ändå inte Betty förstå att hon vunnit "Bananskalsfighten"
Mae-Bee var ganska spak, och sökte stöd hos matte, medan Betty mest gick runt som en tupp efteråt.

Resultatet: Några hål i halsen på Betty, inget på Mae-Bee, mer än några förlorade hårtussar.

Ingen lek under kvällen, bara lite jufsande av Betty på Mae-Bee, som plötsligt bara står still och inte svarar med lek = Betyder? Kanske att Betty är den som rangordnat sig högst?

Jag har tidigare haft såna här uppgörelser, mellan mina tikar, och det har oftast gett en annan rangordning, och lugnet har lagt sig, kanske var det nödvändigt nu. Mae-Bee, har varit grymt enveten med sitt lekande, och faktum är att jag förstår att Betty till slut tröttnar, samtidigt som hon tycker det är ganska roligt också, svår ekvation.

Nåja, nu gick det bra, och min tanke kring att inte ha några leksaker ben eller annat som de kan bråka om, är nog helt rätt....
Och att Mae-Bee, är med intresserad av matte, än av nya syrran, är ju inte nån nackdel precis :)

Fem veckor!

Nu har hon bott här i fem veckor, Lilla Mae-Bee :)

Och det går bra, en helt underbar hund, som passar mig bra!
Tänk att det ibland slumpar sig så bra!

Den enda som kanske inte gillar vår nyinflyttade familjemedlem, är katten, Vilma. Men det borde lösa sig så småningom. Ibland funderar man över hur hundarna egentligen tänker, Vilma är ju Bettys kompis, men efter att Mae-Bee kommit så är Betty ganska tuff på Vilma, försöker liksom "ta" henne.. Speciellt om Mae-Bee är i närheten och ger signaler över att hon ska fram till henne, vips så kommer Betty till undsättning (om det är för katten eller Mae-Bees skull vet jag inte) Men hon går liksom emellan på att ganska hårt sätt. Kan vara hennes sätt att skydda katten, vilket katten givetvis inte förstår, eller hennes sätt att visa Mae-Bee hur man hanterar det lilla svarta monstret.
Nåja, katten reder sig, det krävs lite handpåläggning från matte dock ;)

Annars trivs de bra tillsammans, Betty och Mae-Bee, leker intensivt, går tillsammans på promenaderna utan lek, och springer glatt i skogen och upptäcker saker. Det enda de inte gör tillsammans är äter, då har jag dem åtskilda, för  även o Bettys favoritsyssla inte är att äta, så vaktar hon gärna sin mat, och just den konflikten vore himla onödig.

Tror faktiskt att livet med hundkompis, stor inhägnad gård, och massor av promenader och skogsturer passar Mae-Bee rätt bra och det känns väldigt skönt!
Det passar dessutom mig väldigt bra, att ha en svansviftande Golden i huset, som gärna sitter nära och alltid är villig till både det ena och det andra.
Fem veckor som sagt, det går fort!

"De där med en lillasyster" Betty Bloggar

Nu har hon varit här i två veckor, fattar ni två veckor! Det verkar som om de aldrig kommer och hämtar henne, som de brukar göra när jag får nya kompisar.....

Min matte, hon jag bor hos, säger att vi behålla henne, vad nu det betyder?
Hon tar mycket plast, går emellan mig och min matte, vilket iofs inte är så svårt, jag håller ju lite avstånd, för att skydda min matte mot otäcka odjur, typ ormar, grävlingar och katter och sånt, men hon är hyfsad och låter mig få godis från mattes hans också...
Hon vill gärna leka, helst hela tiden, och jo jag är med på noterna men nån måtta får det väl vara, i alla fall när det regnar.....

Då vill jag hellre ligga inne, än vara ute på gården och hoppa omkring....
Och inne leker vi inte, det har min matte bestämt :)

Katten, den hjälps vi åt att försöka bli av med, och tänk vad mesig den är.... Piper så fort vi biter lite på den.... Matte kommer som ett skott, tar den på axeln och så får den mat?! Sen får den gå ut, och inte vet jag var den tar vägen, men borta blir den, till nästa gång den kommer, blir lite biten på, piper och får mat....

Nåja, hon är rätt okey, den där nya, som min matte kallar för min lillasyrra, och jag tar min nya roll som familjens tant på största allvar, nån måste ju styra upp här i huset!
Eller hur?!

Meet Mae-Bee

Det här är Mae-Bee (uttalas Maybe, som ordet kanske på engelska) Stavningen har Tilda bidragit till, för visst ska hon ha ett lite Australiensk klingande namn :)

Nej jag vet att jag för några veckor sedan skrev att vi inte skulle ha någon mer Golden nu, men jag skrev också att skulle jag ha det så skulle jag ha en från Tomas och Veronica på kennel Wiggwills, en kennel helt i min smak, fina och levnadsglada allroundgolden, som passar mig helt perfekt.
Och som genom ett trollslag, eller som manna från himlen dyker möjligheten upp.

May-Bee, var hos sin förra matte och husse lite för intensiv, men mig passar det utmärkt, en Golden som vill mycket, är med på noterna och ung, snart två år gammal, och jag behövde inte valpperioden, vilken hade varit svår att få till med nuvarande livssituation.
Visst är det enklare att ha en hund "ända från början" men May-Bee är ju inte främmande för mig, och definitivt inte hennes förra matte och husse, så jag vet ungefär hur hon haft det, vad de gjort och vilka ambitioner de hade.

Även Stora O tycker det är okey och föll ganska pladask för henne, den kärleken är ömsesidig kan man säga, även om han just nu är mest uppfylld av sin motorcykel :)

Betty gör allt i sin makt för att tukta sin Gyllene "Lillasyster" vilket kanske går så där, hon ger sig inte, vill bara leka och det tyckte väl Betty var helt okey och ganska kul, första veckan, och även nu till och från, men lite lugn och ro kan man ju faktiskt ha också.....😉

Varför behöver man ha två hundar då?
Jo, ett hem utan en Golden, är ett mycket tyst hem, inte att de går runt och skäller eller så, men de låter, man hör deras andetag, deras tassar och de är ständigt nära.... Svårt att förklara, men efter att Ebba blev borta så har hemmet varit väldigt tyst och tomt och Bett blev ingenting, smög runt, lite deprimerad och framförallt väldigt ensam. Nu har hon sällskap, de blir ju en egen liten flock när jag jobbar, och det funkar bra. De blir ju överlyckliga när jag kommer hem, givetvis, men dagarna funkar och granarna har inte märkt av dem 😇

Nu ligger en spännande tid framför oss, med planering av träningsupplägg, vi måste ju prova en del, lydnad, blodspår, apportering m.m jag ska MH-beskriva henne och vi ska delta i den funktionsbeskrivning som Tomas och Veronica planerar för kullen.
Vi ska upptäcka världen tillsammans, med och utan Betty, men framförallt ska vi bygga på vår relation, att lita blint på sin matte och vice versa, är A och O, om man sen busar lite, och kommer lite för långt ifrån vid fotgående, knallar vid apportering, eller missar ett spår, det är mindre viktigt, relationen är i nuläget det viktigaste.

Det kan nog bli riktigt bra det här.
Och jag känner plötsligt samma känsla i magen som när Indra for runt som ett yrväder här, styrde upp och var nära matte hela tiden!

Kanske är det någon form av ängel som hjälpt mig till det här?
Den bästa femtioårspresent jag kunnat få!
Tack A & B för att just ni är ni, och att ni gett mig och Mae-Bee den här möjligheten!
Tack Tomas & Veronica, för att i tror på mig, och finns där om jag behöver hjälp!
Och Tack, Stora O, för att du aldrig tvekade 💗

Hemmet är komplett igen!