Man ska dela med sig....

 När jag var liten, brukade vi få en dricka, en sån där glasflaska, 33 cl, med en kapsyl som man drog längs sidan för att få lös...

Ja, nu skulle ju inte det här handla om kapsyler, men bara för att ni ska förstå att det krävdes lite hårt arbete för mig som storasyster så behöver ni veta vad jag menar.

Jag, öppnade flaskan, helst utan att skära mig, vilket ofta hände och då sved det ganska ordentligt, ungefär som när man skär sig på papper.... Jag hällde sen upp i två glas, som stod tätt intill varandra, och delar man på 33 cl, och vi är två, då blir det, 16,5 cl var, dvs lite drygt en och en halv deciliter bubblig, söt och god dricka var, ofta var det Trocadero, eller Must.

Två glas står nu där, med exakt lika mycket i, och min lillasyster fick välja glas först, för jag delade ju.... Nu vet jag inte om proceduren var lika viktig för henne som för mig, tror vi tänkte lite olika, hade jag tur tog hon det glaset där dricka var någon millimeter lägre i, och jag fick nån milliliter mer, oftast var det så exakt så vi var nöjda bägge två. Vi doppade pepparkakor, så det blev en enda gegga, och farmors bullar med vanilj. Att dela med sig och dela lika var viktigt, och jag tror att rättvisetänket, eller dela med sig tänket börjar där någonstans...

Att dela med sig, även om jag ibland kanske är mer av en egoist, är i alla fall grundläggande för mig, jag delar med mig av det jag har, lånar ut pengar, ger bort frukt och grönt från trädgården, delar min tid och inte minst mina idéer och åsikter.... 

Men det viktigaste är nog att jag delar mina idéer, de där som bara sprutar ur mig, idéer om hur man kan göra saker på andra sätt, förändringar, utmaningar och oftast i mina ögon förbättringar, och för det mesta bara kommer de, utan att jag egentligen tänker efter, brainstorming är det jag är bra på, men faller det alltid bra ut? Ja vem vet....

Alla mina tankar, idéer, knasiga upptåg, erfarenheter, känslor eller för den delen motvalsiga uttalanden är INTE en sanning, många är bra, men de flesta är helt ogenomtänkta, nåja erfarenheter är ju erfarenheter men de handlar mer om känslor tror jag, "Jag gjorde så här och då kändes det så här".... Även de ogenomtänkta, finns det ens det ordet?

Typ, är ni med? Ja ni som känner mig, vet att jag brukar säga så, mest för att stämma av att jag inte springer iväg för fort i min hjärna, mina tanke lampor kan ploppa upp mycket snabbare än vad många orkar med att ta in, många människor är mer eftertänksamma än mig, en egenskap jag önskar att jag hade mer av, kanske kan man träna upp den?

Var vill jag nu komma med det här svamlet, folk delar ju med sig av både det ena och det andra, på senaste tiden delar man med sig av saker man läser på internet, ibland faktiskt utan att ens läsa innehållet...  

Men man ska ju dela med sig....

Eller?

Kanske ska jag tänka likadant, innan jag delar med mig, som jag gör när jag läser nåt på nätet, göra lite egen källkritik, i min egen hjärna, var kommer det här ifrån?, hur landar det här hos mottagaren?, Kan det missförstås?, Hur påverkar det mitt fortsatta liv, mina relationer, mitt jobb, om jag delar med mig?

Nåja, jag kommer att fortsätta dela med mig, och precis som alla ni som delar i sociala medier, och får mina tankar kring det ni delat, så får jag acceptera att alla inte "är med mig" alla gånger, att jag tänkt lite för fort, delat lite för slarvigt....

Och delade jag lite för slarvigt som barn, när jag delade drickan, så fick jag ju mindre, för då tog min lillasyster det glaset med mest i...  

Så ibland kan det vara bra att vara noggrann, när man delar med sig... För gör man fel, kan det slå tillbaka, även om min lillasyster apselut var värd all dricka hon kunde få....

Nu vill hon ha en häst, synd inte jag har en, för den hade jag definitiv delat med mig av :)

Lycklig mamma!

"Påskmiddag hos mig i år?"
Jo alla ville komma, vad modern inte visste var att vi planerade nåt helt annat.
Så när hon kom tog vi henne helt sonika i bilen och åkte till Dömle Herrgård, där det dukats upp en fantastisk påskbuffé, som vi gemensamt avnjöt, mor och far, hela min familj utom Tilda, mina syskon med respektive. En underbar eftermiddag i solen, god mat och umgänge.
Present fick hon också, för hon fyller ju faktiskt 70 om en vecka, ja 70!

Hoppas nu ingen tar illa upp för att jag snodde din bild, Lenaste L, och där fick du ett bloggnamn :)

Hela familjen samlad, utanför Dömle herrgård.

Ja, vi blir bara äldre och äldre, och lilla kulan på Söta S till vänster i bild är bra mycket sötare än det där traktordäcket jag har försökt gömma under blommiga tunikan..... Men kanske är det så när man mognar i sin ålder, man blir den man blir, och vet ni, jag duger, vem f-n bryr sig om ett traktordäck mer eller mindre :) Och det här var före maten, det var inte mer smickrande efter två portioner påskbuffé och massor av godis :)

När vi frossat klart, njutit i solen och tagit adjö av varandra, for vi hem tog oss en varsin whiskey i medicinskt syfte ute på altan. Jo snoret sitter där det sitter, och hostan är kvar....

Nja Betty fick ingen Whiskey, men nära matte är bra att sitta när hon varit ensam hemma ett tag :)

Nu är det sista dagen på den här ledigheten och trädgårdspysslet fortsätter idag, det ska ju bli fint väder. Massor med ris ska dras av gården, och en trädgårdslandsritning är förberedd, två nya pllakragar ska placeras ut och förhoppningsvis vågar jag gräva ur komposten... Jag tror det bosatt sig snok i den och jag avskyr ormar, verkligen avskyr!

Om någon känner sig manad att hjälpa mig sätta grepen i komposterna, så välkomna hit :)

Kaffe finns!

Skiftarbete och trädgård, visar sig vara en jäkligt bra kombo, jag hinner massor när jag är ledig, och den får vara ifred när jag jobbar, kan bli ett bra odlingsår det här, bara det kommer lite regn snart...

Ledigheten går fort....

Jo, ni det gäller att ha att göra, träffa goda vänner, besöka banken, handla, handla lite till, gå på teater, ta en eller annan tur till skogen och givetvis sova......

Fem dagars ledighet lät som en superlång ledighet, men jag kan absolut leva med den längden på mina återhämtningperioder.....
Jag har sett en del serer och nån film också.

Ganska nervkittlande serie.....

Klassisk Action.

Svartvitt, tungt, men ändå fin film.

Jo, smaken är varierande, och vi gillar olika saker, men det är typ att Netflix, C-more, HBO, Viaplay och alla andra typer av tjänster finns :)

Idag blir det ytterligare en tur till Arvika, vi var ju på banken där igår, idag ska det köpas skidvalla!?  Ja någon i familjen har just i detta nu nördat in på att åka skidor, och det är inte jag :)

Och i kväll ska vi vara lite kulturella, "Something Rotten" På Karlstad Teater, ska vi gå på.

I morgon då? Kanske är resten av min familj lediga, så de kan följa med till skogen, grilla lite korv, åka madrass, fika :)

Masonit..

14 Juli 1990 under exakt tre minuter i rådhuset i Karlstad, uppklädda i vitt, som var beställt från Ellos Postorder, fluga inköpt hos Bröderna Asp i Grums och äldsta dottern i sjömansklänning från Polarn & Pyret (hennes klännng var dyrare än föräldrarnas tillsammans...) Med tre vänner som vittnen, sa vi Ja till att leva tillsammans resten av livet.
28 år sedan!
28, det är mer än halva livet. Jag har inte känt min man längre än mina föräldrar och syskon, men jag har levt längre tillsammans med honom, och han betyder mer för mig!

Att leva tillsammans med den här mannen är omtumlande, spännande, irriterande, tråkigt, ja allt det som man kan förvänta sig av ett förhållande och precis som det ska vara.
Han vet när jag är nere, han peppar och stöttar även om jag ibland har tokiga idéer.
Han är den enda som kan tillrättavisa mig, även om det är sällan.
Han tänker mina tankar, han ser till att jag äter, han vinner när vi spelar kort, han ber om mina råd ibland, han ger mig råd.
Han finns där, och han köper onödiga saker på auktion, som jag får hitta på användningsområden till.
Han sliter med vårt gemensamma projekt.

Gemensamt pausar vi från varandra och är båda lika uppslukade av våra jobb, men jag tror det ger möjligheter till det rika liv, som kan verka ganska tråkigt om man ser det utifrån, som vi faktiskt ändå har.

Gemensamt har vi också lyckats få till tre härliga ungar, självständiga, vuxna och helt underbara! Det säger väl alla föräldrar om sina barn, men våra är faktiskt de mest underbara man kan ha.

De gör sina egna vägval i livet, och jag önskar att deras val leder dem till samma rika liv som vi har och har haft, vare sig de är i Australien, Jonsbol eller Gårdsvik.

Så min bästa livskamrat, bästa vän, älskade make och själsfrände, Grattis på Masonitbröllopsdagen!

Masonit, en generisk term med ursprung i varumärket Masonite, är en form av träfiberskiva. Till skillnad från spånskivaanvänds inget tillfört lim, utan vid tillverkningen expanderas trämassan genom att under högt tryck ånga träfibrerna och sedan spruta ut dem i normalt lufttryck, innan de pressas ihop till skivor med träets eget lim, lignin, som bindemedel.

Vi fortsätter på familjetema :)

Söta S skickade en bild :)

Se så söta, jeansfamiljen :)
Året är troligtvis 1994, Plupp fanns bara i fantasin än, Tilda är 4 år, Lilla O 2....
Stora O 28 och jag 27, lika gammal som Tilda är nu :)
Söta Unga och förhoppningsfulla inför framtiden, som faktiskt blev rätt bra!

När integritet blir normalläge....

Jag skriver ju sällan ut namn i min blogg, något som blivit helt normalt för mig att göra, och några av mina nära, blir idag benämnda med de alias de fått i min blogg, speciellt de där två O:na....
Tanken med att inte skriva ut namnen, kom av att jag inte var säker på om de skulle tycka det var okey att figurera på nätet, några av dem var ju mer hemliga än andra när jag startade att blogga, några var minderåriga....
Tänkte därför ge er en lite presentation av  de som förekommer här i min blogg med mina alias......

Vi startar med Stora O, mitt livs kärlek och den man jag lever tillsammans med sen mitten av        80-talet, jo det är sant, vi har kamperat ihop, i stort sett hela tiden sen vi gick på högstadiet, visst några pauser har det blivit, men sen barnen kom, alltid tillsammans. Stora O är alltså min man och den som egentligen är roligast att ha med i diverse berättelser, då det oftast händer en massa dråpliga saker när han är med, små vardagliga grejer, som kanske bara händer men som med en liten tvist blir fantastiskt roliga. Vem minns inte "Ska Vi?", "Slit och slängbilen" och "Nu får det bli så!"
Han är den som oftast upplevs som den late, som bara sitter framför TV:n eller någon skärm, men har alltid en massa projekt på gång, allt från Gula villor, gamla Volvosar och en och annan moppe.
Han är kul, älskvärd och min alldeles egna Stora O.
Han kan allt, och det han inte kan, det fixar jag, eller så får det bli så :)

Sen har vi Tilda, äldsta dottern, hon som emigrerade till landet Down Under, vår lilla sångfågel, vars vingar bar henne över halva jordklotet för utbildning. Kreativ, målmedveten och strukturerad tar för sig av livet och lever det på sitt sätt, långt från sin familj. Hon är den som fick oss att sätta oss på ett flygplan när vi var nästa femtio år, för att besöka henne i en annan del av världen.

Åsså, Lilla O, lilla är egentligen längre än Stora idag, men var liten när bloggen startade, det är alltså sonen, mellanbarnet som tuktats av sina systrar, det inte han vet om PMS och kvinnohormoner, det vet ingen... Lilla som idag är en vuxen man, och lever tillsammans med Söta S. Han är kreativ, musiker och egen företagare, strongt att ta över den verksamhet han jobbade i, i så ung ålder.
Lilla och Söta letar nu hus, helst i närheten av där han är uppväxt, men jag tror det är att ha vill vara nära mamman, ja lite kan man väl få tro.....
Rastlös, med massor av vilja, och grymt lik sin far i mångt och mycket, de brukar skoja om att han är skuren ur röven på far sin, om ni förstår vad jag menar.

Sen har vi Plupp, min lilla älskade plupp, känslosam, varm och ännu mer kreativ än de andra två, här flödar känslor och kärlek! I massor! Minsta ungen, som idag är en vuxen kvinna med allt vad det innebär, då livet springer. Kattmamma och frisör, full av hormoner och vilja.
Hon är den som håller familjens fana högt när det gäller miljömedvetenhet, rätt och riktigt och har alltid någon idé på gång!

Åsså är det jag själv då, Pillargontanten, Chefen eller Tant,  jo det mesta handlar om mig själv, mina tankar, mina upplevelser, känslor och tillkortakommanden, ja behöver väl knappast någon separat presentation.....

Det förekommer fler i min blogg, Bästa vännen, Betty, Modern, Prinsessan och prinsen, Prins N och Prinsessan M, Lilla E och Bästa Kollegan. Men det är familjen, där iofs Betty ingår som är de som betyder mest för mig, så därav den lilla prestationen av vilka de är och vad de betyder för mig.

Men du, att kalla dem för mina påhittade bloggnamn när du möter dem ute, det tror jag inte alla alla av dem uppskattar....
Speciellt inte Lilla O :)

Jag är inte så bra på det här....

"Vadå?"
"Lotta kan ju nästan allting!"
Nej det är inte jag, det är hon på Bråkmakargatan det.

"Hur menar du nu?"
Det här med att fira jul, att få den där julkänslan, den där rosa underbara friden som alla visar upp bilder av och beskriver som fridfull och härlig....

"Men du visar ju också upp fina bilder, av skinka, mat och en vacker Terrier i tomtedräkt?!"
Jo, och hon är fin och busig, men gillar inte alls att bli klädd i Tomtedräkten, men Plupp gillade den och tyckte hon skulle ha den på sig.

"All maten då?"
Ja något ska man väl göra, när man inte kan göra nåt annat, det var ju jäkligt dumt att bli sjuk dagarna före jul liksom, sjuk som gör att man blir helt paralyserad i sin aktivitet, och jag som knappast kan vara stilla, får väl göra av med energin på nåt annat, dvs jag lagar mat.... Om någon sen vill äta den, det är ju bara en bonus!

"Sjuk?"
Ja, sjuk, förkyld, vilket jag visserligen egentligen inte anser vara en sjukdom, fast det är det ju, det är jättemånga som är hemma från jobb och skola för att de är förkylda, fast lite snuva? Hostan som jag har kan ju lika gärna vara ett resultat av rökningen

"Men du, fira jul, det gör alla, det vet du väl?"
Nja gör alla det? Med familj och vänner? Jag är inte så säker på det....
Det finns säkerligen familjer i världen som inte firar jul, eller andra högtider, kanske för att de inte har möjlighet, råd, eller fred där just de befinner sig. Kanske skulle de ge allt för den enkla mat jag nu lagade till igår och som vi åt av tills vi nästan sprack.

"Men hur kan du tänka så, Julen är ju en fantastisk högtid, med tid för familjen, god mat och julklappar"
Ja, tid för familjen, barnen som har sina egna familjekonstellationer, och jag är glad för det.
Glad för att Tilda firar med sin australienska familj, den vita jul i allt det varma och gröna, men jag skulle dö för att kunna vara hos henne.
Glad för att Lilla O har sin S, även om de befinner sig på sjukhuset den här julen, och jag skulle dö för att hon finge vara frisk just idag och kunna sitta med oss och öppna fåniga julklappar med roliga instrument i.
Glad för att Plupp kommer hem, för att faktiskt fira jul, med julbord hos mormor och morfar, men jag skulle kunna dö för att jag hade möjligheten att ta med dem allihop till ett varmt land när Sverige är som kallast och mest sårbart.

"Lyckliga du, som har tre starka och underbara ungar!"
Ja jag är lycklig, jag har tre underbara ungar, som också är lyckliga, som klarar sig bra i livet och framförallt de är friska och lever sina liv, på det självständiga vis som jag önskade mig.
Men ibland funderar jag över mina egna erfarenheter här i livet, hur vi firade jul när jag var liten, med mor och farföräldrar, mat i överflöd och julklappar.....
Men jag kommer aldrig ihåg att vi firade tillsammans med min farmor och farfar i Stockholm, jag vet inte ens om de åt julskinka på jul, och om de satt ensamma med varsin cigarett i den inrökta lägenheten, om de drack glögg?
Om de saknade att få se sitt barnbarn tindra med ögonen när tomten kom?
Om de hade julgran?
Om de var ensamma?

"Jo, det förstås, men nu är ju inte du ensam?"
Nej jag är ju inte det, min allra bästa vän finns ju alltid här, och äter glatt av allt jag fixar till, allt är gott och skulle det vara mindre gott då syns det på honom. Jag har hela min stora bullriga familj, mor och far, syskon med familjer och massor med tindrande ögon, som blir stora när tomten kommer.

"Gud va tragisk och patetisk du är, det är inte synd om dig, njut av helgerna nu, ät gott och le lite extra, det blir en härlig helg!!"
Jo jag vet, jag är bara inte så bra på det här, när jag börjar fundera....
Vad all mat är bra för, mer än att hålla mig sysselsatt med tillagning när jag har tråkigt....
Varför vi lägger en massa pengar på presenter som glöms bort efter en stund, när människor i världen svälter och skulle bli överlyckliga för en filt....
Hur hade julen sett ut, om jag fått ytterligare en dimension till firandet, genom mina farföräldrar....

Jag faktiskt att jag skulle kunna tänka mig att välja bort julen, resa, se andra saker, köpa en härlig middag på en familjerestaurang i ett fattigare land än vårt, umgås utan att knäcka nötter och äta choklad, utan att säga God Jul, utan snö eller blask, utan matlagning som egentligen är en sysselsättning.....

Nåja, hur som helst:

Om man hoppar över Koriandern?

Vaknat lika tidigt som jag brukar, trots att det är julens första lediga dag...
Snuvan är kvar, men rinner inte längre, den sitter nånstans där uppe bakom näsan och gör rösten tjock och konstig. Efter den där chocken med Vicks inhalatorn, så verkade alltihop rinna ut, i alla öppningar på hela huvudet, nåja, öronen rann det väl inte så mycket från men ögonen, näsan och munnen...

Nu har jag startat dagen med att koka två olika sill-lagar, eller heter det sill-lager, skit samma ni vet det där blöta som man lägger sillen i för att få lite olika smaker.
En helt vanlig traditionell, till blank Citronsill, och en med Ingefära, Vitlök, Citrongräs och Chili, till Thaisill. Och det var också en upplevelse som rensade näsan....
I Thaisillen ska det enligt receptet hackas ner koriander, men jag har ingen koriander, och jag har fått för mig att jag inte gillar det, så jag hoppar den tror jag, lite eget experimenterande med smaker måste man ju kunna unna sig :)

Experimenterade lite även igår med de Thailändska köket, och gjorde egna vårrullar, inte så utmanande i sig, men degen.... Den degen..... Gjorde en enkel deg på ägg, mjöl och vatten, och det var helt okej att arbeta med, men jag skulle ha kvalat den mycket mycket tunnare... Eller köpt färdiga plattor, det finns ju men inte i min vanliga ICA affär :/

Spännande i alla fall, med nya roliga rätter, och nåt ska man ju göra för mannen som fyllde år igår, eller hur?!

Nu ska här lagas mat hela dagen, ska göra några traditionella sallader att ha med till Julbordet, lax som jag lovade att fixa har jag inte fått tag i, i alla fall inte den jag tänkte, men vi överlever nog ändå, mat brukar inte vara en bristvara på julen i alla fall :)

Annat som man traditionellt brukar greja med så här dan före dan, är väl julgransstök, men vi hoppar julgranen i år, vi har vårt stora pepparkakshus, vår morfarstomte och vårt julefår, så vi klarar oss bra ändå, men lite kul är det med de där minnena på Facebook, och för åtta år sedan såg det ut så här:

Nu ska här nysas, stökas och fixas. Ha en bra dag före dopparedagen!

Rosa pinnstolar

Slabbigt väglag, men maken kör mot Arvika, ett besök på Erikshjälpen står på dagens agenda. Tanken är att vi ska hitta några adventsljusstakar att sätta i fönstren på Gula Villan.

Vi hämtar upp dottern som gärna följer med dit.

Adventsljusstakar hade de, men inte som jag hade tänkt mig, så det blev lite annat kul istället och fika, billigt fika, 70 kronor för oss alla tre.

”Vi har smörgåsar med julskinka och rödbetssallad, köttbullar och ägg och ansjovis” säger han en lilla söta farbrorn som står bakom disken, prydligt klädd i vit kockskjorta, en så där dubbelknäppt, med ståkrage, vit och välstruken och två rader med små svarta knappar. ”En med ägg och ansjovis” hör jag maken säga trots att vi alldeles innan vi for åt frukost. Jag plockar koppar på en bricka, tar en tesked lite i farten, några servetter och blir stående framför den lilla glas hyllan där fikabrödet ligger. ”En morotskaka” säger dottern till den trevlige mannen, och han tar en mycket fint med en tång och lägger på en assiett. Själv väljer jag en kanelbulle, jag älskar kanelbullar! ”Kan jag lägga på samma assiett” frågar han fint, och ja visst det kan han göra.

Vi får vårt kaffe, och tar vår bricka med fikat på efter att vi betalt det skamligt billiga fikat.

Väljer ett bord, med duk och ett litet ljus i en röd liten ljuslykta på bordet, slår oss ner på varsin knallrosa pinnstol och hugger in på fikat. Jättegott kaffe och bröd, och mackan maken köpte var supergod.

Farbror Eriks café står det på en skylt ovanför disken och över de omaka borden hänger lampor gjorda av lampskärmsskelett och köksattiraljer, allt målat i samma knallrosa färg som pinnstolarna.

”Stackars den som målat alla de här stolarna” säger dottern och ser sig omkring, hon har målat två egna så hon vet väl hur tråkigt det är att måla alla pinnarna runt om.

Att handla lite på Erikshjälpen, ta en fika där gör att jag känner att jag bidrar till att göra världen lite bättre, och begagnade grejer är minst lika bra som andra, nya och dyrare.

Nöjd med dagens inköp, en matta till hallen, två pocketböcker till resan och en CD-spelare att ha på planet till maken, beger vi oss vidare ut i den regniga novemberdagen.

Trevlige mannen på Farbror Eriks Café, säljer nog fler billiga mackor och gott kaffe och pratar lite med sina kunder, och jag tänker att om alla vore lika trevliga och tillmötesgående som honom så är ju det också ett bidrag till en mycket bättre och mer sympatisk värld...

Jag borde ha sagt det till honom!

Bajsdag!

Stopp i avloppet på en fredagkväll..... Hur kul på en skala?
Upp med locket på brunnen, ja här på landet har man egen brunn, modern och miljövänlig, vilken ska tömmas en gång per år, något man betalar för hos kommunen.
Helt fullt och ej tömt, och vi började fundera, det är minst 14 månader sen de var här och tömde....
Hittar ett journummer till företaget som nu tömmer avloppsbrunnarna i kommunen, på kommunens hemsida, ringer....
Får svar av en något förvirrad man, beskriver mitt problem, och han ber att få ringa upp.
Upp ringer vad jag uppfattar som hans chef, vilken beskriver att de tagit över i våras, och att de förra företaget låg efter med tömningarna och att de inte hunnit i kapp.
Han lovar att jag ska få tömt tidigt lördag morgon, och att om det inte är "fullt" så får jag en extra kostnad. Ok, jag tar den, men ni har inte varit här, det är fullt!

Det var fullt, brunnen tömdes, och jag kunde spola våra toaletter igen.

Men köksavloppet fungerar fortsatt inte....
Troligtvis har det stoppat upp mer i den stammen, än i den som går på det nya, vi ha två utlopp från huset, ett gammalt och ett nytt, som går ihop i en, till den 7 år gamla avloppsanläggningen.

Jag lämnar Stora O hemma, med bilmaskin, högtryckstvätt med "iller" och tar en välförtjänt dusch, för att sedan bege mig till Longs Hembygdsgård, där jag håller en liten trevlig vigsel.
Klart mycket trevligare ställe att vara på än bland bajsvattnet här hemma ;)

Hemma igen, har Stora O bilat upp runt den golvbrunn av gjutjärn vi har i källaren, för att försöka hitta en utgång att köra ner "illern" i, utan resultat, han har också lyft av den gamla toastolen vi har i källaren, och där hittade han stammen ut, men stopp är det.....

Ringer grannen och frågar om lite propplösare, vilket han har, så nu verkar det, och vi tog kvällen, fortsätter köra Högtryckstvätt i morgon, och ösa upp det som rinner tillbaka i golvbrunnen.... Mitt ansvar är att ösa..... Smutsvatten, hur äckligt som helst!

Nåja, funderar samtidigt lite på mina ungar som letar hus, de borde va med nu, så de fick se fördelen med att bo i lägenhet ;)

En lördag morgon!

Laddar för att tillbringa hela dagen med Plupp.
Plupp, som är frisör, och inte alls en plupp längre även om hon fortfarande och alltid kommer att vara mitt yngsta hjärta <3

Det är det här lilla hjärtat som har ansvaret för mammans frisyr, och annat utseendemässigt som kommer med det, dreads i god form, färg, ögonbryn, ja ni fattar.... Och idagär det dags för en genomkörare av dreadsen, lite färg för att liva upp det lite :)

Mellanhjärtat, Lilla O, som är mycket större än sin lilla mamma, deltog på Näringslivsmässa i Grums i går, och företaget, med hans mentor i spetsen tog hem, årets företagare! Kul tycker vi, då Lilla O och hans kollega, tar över franchisetagandet av företaget i Värmland i detta nu. Så, behöver du ha en översyn av ditt tak, få det rengjort och behandlat mot påväxt, hör gärna av dig till Lilla O, trevligare takvårdare lär du knappast träffa i Värmland :)

Storhjärtat, Tilda, har det varmt och skönt i Melbourne, inte för att jag kan klaga på dagens väder här hemma, då solen skiner även här, men hellre 25-30 grader varmt och sol, än som här -5. Tilda har hittat sin plats i världen, jobbar med det hon tycker är roligt och passar ra för, och kärleken finns där, och det känns så bra i ett mammahjärta! Även om hon emigrerat....

Nåja, jag har ju gammelhjärtat, Stora O, hemma! Och medan jag år håret fixat, väljer han att tillbringa morgonen med att spela tennis med sin bror, så vi förbereder oss fr träningsvärk!

Men som sagt, först ska vi använda lördagen, till hårfix och mys i Arvika.
Åsså är det ju kolbulledag i morgon!
Och vädret är helt okey.
Och vi är lediga.
Lördag.

Vi lämnar.....

Allt julstressande hemma, alla dåliga vibbar på sociala medier, stressen jag känner av att inte ha ett jobb, att inte vara behövd......
Stressen av att fylla femtio......
Hundar och ungar, föräldrar, syskon och faster/mosterungar, får fira julen utan oss.

Vi drar till Kap Verde, 14 dagar!

I morgon, eftermiddag, går bilen mot Arlanda, för en natt på hotell där, sedan lyfter planet, kl 8 torsdag morgon.
Lata dagar, sol och värme, massor med böcker nerpackade, bikini och solskydd, solglasögon och solhatt, ligger också på plats!

"Men?" Tänker ni nu, "Är inte du arbetslös? Hur har ni råd?"
Resan är planerad och sparad till sen länge, äta bör man ändå, och jag tror vår eget firande faktiskt blir billigare, än om vi hade ordnat ett stort kalas för Stora O.......

Jag släpper alla tankar på att inte ha ett jobb, och skammen man känner, när man ska berätta att det inte blev nåt den här gången heller....
Vi behöver det, både jag och Stora O.

Ha en riktigt bra, Jul alla, och adventskalendern fortsätter som vanligt, kl 9 varje dag, här i bloggen!
Ta hand om varandra, älska mer, och ät massor av god mat!

Hur ska allt få plats?

Oj, det har redan gått tre veckor!
Tre veckor av sol, skratt, shopping, kärlek, mat, öl, vin, ja ni fattar......
Dags att fylla resväskan igen, ma 30 kg, ja ni fattar säkert igen....
Jag, har handlat för mycket!
Och det är ingen idé att tänka att det får plats i Stora O:s väska, för han har handlat nästan lika mycket, och dessutom är hans grejer av förklarliga skäl större än mina.....

Vad man handlar i Australien?
Ja, massor av rolig klädshopping, mestadels sommarkläder, men eftersom att de går mot sommar här, så rea på en del vinterkläder :)
Levisjeans, skor, vissa märken riktigt billiga jämfört med hemma.
Man köper presenter, och tar med hem, och eftersom att alla barnen varit med, och inga barnbarn finns än, så blir det till syskonbarnen och hundflickan presenterna riktas nu :)

Men hur ska jag få ihop väskan?
Och jag har knappast en månad på mig att stuva, som när jag skulle resa hit, nej nu måste jag fixa det senast under dagen idag, för Shutteln hämtar oss, kl 16.50 för färd mot Brisbane Airport.

Och jag har tänkt att få några timmar sol, innan dess!
Vi ska lämna Ruby också....
Ruby, är Tildas lilla bil, som vi tacksamt fått låna och använda här, Ruby ska förhoppningsvis få en ny ägare nu efter att vi åkt hem, då hon inte behöver någon bil i Melbourne.

Vi har haft tre helt underbara veckor, och jag tror att kortare tid här, vore att slösa med tid, för man blir liksom inte sig själv förrns efter nån vecka, och miljöombytet tar på krafterna.....
Jag som dessutom r lättväckt, av ljud och ljus, vaknar ju tidigt vilket i sin tur gett tidiga mornar.....

Nåja, inget av det kreativa jag tänkt mig få till, blev till, men vad gör väl det, jag kommer hem, fortfarande arbetssökande, och har väl all tid i världen att förverkliga mina drömmar, med slutmålet att kunna tillbringa mer tid här, i närheten av min stora unge, så länge hon är kvar. Och nu får vi vid vår gud hoppas att hon inte väljer att flytta till Oslo, eller nåt, för att jobba, vilket jag iofs tyckte var ett bra alternativ när hon började prata om att flytta hit, för där tror jag inte alls att jag vill tillbringa halva året som pensionär ;)

Nåja, tillbaka ska vi och kanske blir det längre söderut nästa gång, man vet aldrig!

Nej, nu måste jag sätta fart, om jag ska få till några soltimmar.....
Och jag ska med modernt ill läkaren först, hon har fått nåt konstigt bett, allergisk reaktion på ena benet och vi tror att de bättre kan se/förstå vad det är här, än hemma i Arvika!

Tack, underbara ungar med respektive, mamma, moster, Stora O och inte minst Tilda och C, för tre härliga veckor, i paradislandet!

Jag är nöjd (även om jag kunnat stanna lite till), fulltankad med D-vitamin, brunbränd och lycklig!