Adventskalender?

Sista dagen i november, och det borde vara dags att fixa till årets blogg-adventskalender, men jag orkar inte i år..... Hoppas inte ni blir för besvikna :)

Vi ska ju dessutom resa igen, den 15/12 styr vi kosan mot Thailand och Khao Lak för tre veckors semester :)
Vi har hyrt en lägenhet i Thai Mueang, ca 6 km nedanför Khao Lak, precis vid havet, och utgår därifrån, kanske gör vi en massa utflykter, kanske ligger vi bara på stranden med en orkideeprydd drink, en bra bok och massor av solkräm.

Kanske borde börja planera lite, kolla så resväskan är hel, om några kläder saknas.... 

Nåja ni fattar.

Innan dess, ska jag jobba en daghelg, så jag väntar med packandet till nästa vecka tror jag, tvätta lite och förbereda är ju iofs inte fel :)

Det går ju bra det här!

Att sova, vakna, jobba skift och lära sig en del.....

Att komma hem efter en arbetsdag och det fortfarande är ljust, är helt underbart!
Att få sova de flesta dagar tills man vaknar av sig själv, utan att behöva sliter på ringsignalen på telefonen, är också helt underbart!
Att få lära sig hur det hänger ihop, var våra flaskhalsar är, vad som behöver prioriteras, är kanske inte underbart, men spännande.
Att få möta en massa nya, trevliga och tillmötesgående operatörer, det är allra underbarast i det nya jobbet!

Jo, det funkar, visst saknar jag fortsatt mina gamla kollegor, men de är ju bara några steg bort om jag behöver se dem, prata med dem, eller bara få umgås lite :)

Inga nackdelar?
Jo, när klockan ringde 3.45 i morse då funderade jag faktiskt på om jag är riktigt klok??
Men som sagt, det var ljust eller i alla fall inte mörkt när jag kom hem ;)

Nåja, de funkar, det är ju bara några tillfällen per arbetsperiod, så jag fixar det, även om jag är trött som en galning just nu.
Och man kan inte gå och lägga sig kvart över fyra på eftermiddagen, eller hur? :)

Det är nästan lite tråkigt....

Ledig, Gick av natten fredag morgon och är ledig till på fredag som kommer....
Och?
Jo, jag funderar på vad ska jag göra?

Städa?
Sy?
Virka?
Gå till skogen?
Måla fönster?
Läsa?
Se på Serier?

Jag skulle kunna göra alla de där sakerna, men varför kommer inte inspirationen? Det enda som händer är att jag går och funderar på hur de har det, på jobbet?!
Jo, det blir nästan lite sorgligt att vara hemma och fundera.....

Jag behöver ett stort projekt, något att sätta tänderna i!

Måla fönster skulle jag absolut kunna göra, ta in bordet i pannrummet, sätta på lite bra musik och måla det röda, på de redan kittade små rutorna.
Kitta och glasa de stora rutorna.....
Men av någon konstig anledning kommer jag inte igång....

Det är nog så att jag saknar mina kollegor, mina medarbetare och mina uppgifter mer än vad jag och någon annan förstår. Det svåra med att jobba skift är inte att kunna sova, det svåra är att kunna hantera all den där ledigheten som så många tycker är så underbar, den egna tiden, som för mig kan bli ett fängelse, ett tvång, en tid av sysslolöshet, som är svår att uthärda....
Konstigt när man jobbar för fullt har man så många saker man vill göra, när man väl får möjligheten, då vet man inte vad det var man skulle göra....
Det är nästan lite tråkigt!

Och jag saknar att ha underfundiga små samtal med min fisketokige, smarta och påhittiga bästa vän. Det saknar jag...
Allra mest....

Åsså skulle ja behöva en flaska Gul Såpa, så jag kan såpatvätta tofflorna som ska skickas till Australien....

Jag kan begränsa mig!

Det blev ingen SAAB!
Men vi lyckades ändå fylla bilen....
10 inrop, för totalt 500 kronor inkl slagavgift, det är jäkligt bra jobbat, för att vara mig :)
Och inte en enda tygbit, så långt ögat kan nå....
Så, jag kan begränsa mig, om jag bestämt mig, nåja, det fanns ett antal grejer jag absolut inte alls tänkt mig men det blir nog bra...
Eller vad sägs om stor kista för utklädningskläder? Dammsugare till syrummet? Ett Soffbord som med en enkel spak kan göras om till normalhögt fyrkantigt matbord? Eller varför inte en låda innehållande bla en frackskjorta (Textil jag vet)

Nu är det måndag, och min lediga vecka är två dagar gammal, ledig ända till på fredag, då X10 står på agendan, sen väntar två nätter under helgen.
Idag blir det besiktning av BMW, samt lite massage/laserbehandling av mina ömma fötter.

Har inte en aning om hur det funkar, eller om det fungerar överhuvudtaget, men något måste jag göra i alla fall, för det blir jobbigt att ha ont...

Besikta bilen däremot, vet jag hur det funkar, in, betala en massa pengar, få ett papper, och hem igen.
Bör nog fylla på spolarvätska innan tror jag :)
Och kolla vara varningstriangeln ligger.

Om man skulle ta och begränsa sig :)

Ja, vi tar väl en tur till Åmål. I alla fall vissa delar av familjen och jag. Plupp och Stora O, ska greja tak, och gör hellre det, då de har svårt att begränsa sina inköp. Lilla O var visst på fotbollsavslutning igår, så han är inte pigg nog än....
Men, Söta S och jag, vi bangar inte och vi kan kanske begränsa oss :)
Lätt att falla för en massa grejer som man verkligen inte behöver, men kul är det ;)

Man skulle ju kunna tänka sig att man inte gör några rop över 50 kronor?
Kanske klara det, då jag inte hittat nåt direkt som absolut lockar än :)
Men vem vet, kanske kommer hem med ett parti tyg, eller garn, eller varför inte en SAAB?

Åter i dygnsrytm!

Ja det får man väl vara nöjd med, att sova till halv ett efter nattjobb och sen komma i säng normalt på kvällen, typ tio, och sova hela natten till kl 6.
Jojo, tant fixade det!
Och nu känner jag mig helt normal, lagom trött, lagom vaken, och det är lördag!

Vigsel, hundvård med kloklippning och pälsvård står på schemat idag, sen funderar jag på om jag ska göra mig av med matsalsbordet i TV-rummet, det är trångt där inne.....

Har en idé kring en gammal herrskjorta också, undrar om jag kan stjäla en av min man.....

Kanske är smart att fråga först :)
Får kika lite och ta fram några som han aldrig använder.....
Har ju en hel ledig vecka framför mig, så något ska jag väl hitta på.

Bytte tillbaka bloggnamnet också :) Och lite nya färger, älskar ju Lila :)
Men det såg ni väl?!

God Morgon, God Middag eller är det God Kväll?

Två nätter avklarade på nya jobbet.
Mycket att ta in, dessutom på en okristlig tid, när allt är ganska lugnt dessutom, inte lätt för en duracell-kanin som mig.... Men men, jag vänjer mig nog, eller rättare sagt medarbetarna vänjer sig nog, vid att jag inte kan vara stilla :)

Sov i alla fall till 14.20 igår, och till 12.30 idag, ganska bra för en tant eller vad tycker ni?
Lite trött när jag körde mina fem och en halv mil hem, men det funkade i alla fall.
Betty satt snällt och tyst i hundgården medan jag sov, även om jag fick väcka henne för att få ut henne när jag kom hem :)

Nu startar en ledig vecka i alla fall och helgen är fullbokad, med vigsel på lördag och auktion på söndag.
På måndagen åker jag en sväng till Arvika och får lite hjälp med mina onda fötter, Laser? Jo vi får väl se vad Jessica kan hitta på, för så här ont under fötterna funkar det inte att ha. Får nog kolla om det finns en besiktningstid också, när jag ändå åker dit :)

Närmast är det i alla fall lite fredagsmys på gång, Stora O har planerat mat och jag kanske till och med kan få ett glas vin till det, vem vet. Sen somnar jag förhoppningsvis i normal tid i kväll, fast sova brukar ju inte vara en svårighet för mig.

Så jag säger God Kväll och ha en trevlig helg!

Nattjobb på gång!

Ja efter två eftermiddagsskift, där jag inte behövt ställa klockan för väckning sen i fredags, så väntar två nattskift. Och idag vara dagen då tant skulle ha en lång sovmorgon....
Skulle ha, för vem sprätte inte upp runt åtta ändå?
Iofs fick jag lite väckningshjälp av en viss terrierdam, som tyckte att hon hellre lägger sig i fåtöljen i vardagsrummet, än i mattes säng när hon väl fått upp tanten ur sängen :)
Nåja, vi lägger oss väl framför TV:n tillsammans sen, först ska vi följa statsministeromröstningen, som enligt mig föll väl ut.

Hur går det på nya jobbet då?
Jo tack, än så länge bra, nya lärdomar hela tiden, och nya idéer och funderingar poppar upp i tants huvud, precis som väntat. Och det kan vara så att jag måste hålla lite på att dela med mig dem, det kan bli för mycket annars, men fundera är ju aldrig fel :)
Nu laddar tant inför de två nattskiften som kommer, och jag startar med lite frukost, sen måste jag handla lite, och när man inte kan göra det på väg hem från jobbet, får man ta en tur under den lediga dagen, frågan är om jag ska åka till Arvika eller Grums?
Tänk alla dessa val....

Nåja, det har ju egentligen ingen större betydelse, men att åka åt andra hållet mot det jag vanligtvis åker när jag far till jobbet kan ju vara trevligt :)
Betty ska få en tur också, det behöver både hon och jag, och jag behöver röra på mig, det blir faktiskt färre steg på jobbet i nuläget, nästan hälften mot tidigare, konstigt, men det får jag väl se till att ändra på......

Hoppas ni alla får en fin onsdag i alla fall!

Ja, hur ska man sammanfatta?

Underbara Mia Skäringer!

Jo vi såg, hörde och drabbades av henne under gårdagskvällen.
Och att försöka sammanfatta en känsla, en upplevelse, ett jävlaranammaslag rakt in i mänskligheten, det går inte.

Ämnet är aktuellt, drabbande, kvinnligt och underfundigt. Och denna människa gör det begripligt!
Tror dock att de människor som skulle behöva höra hennes budskap, inte går dit, det är nog vi redan frälsta som betalar flera hundra för att få skratta, lyssna till hennes underbara röst och få bekräftat att vi måste uppfostra våra pojkar till människor, ta hand om våra döttrar och vara oss själva!

Tack, Plupp och Söta S, för att ni ville dela den här upplevelsen med mig.
Nu måste jag lyssna ikapp podden!
Och jag skulle älska, Mia Skäringer tillsammans med Anna Mannheimer på scenen!

Att utmana kollegorna :)

Nu är sista arbetsdagen på gamla jobbet gjord.
Gemensam lunch med kollegorna resulterade i en utmaning till hela gruppen!

Ska bli spännande att följa detta :)

En varsin skyddsängel fick de också, de måste ju ha nån som vakar över dem, när tant byter jobb :)

Tack och hej, Leverpastej!

När man är blödig!

Tänk att komma till jobbet, låsa upp dörren och på sitt skrivbord hitta en hejdåpresent från sin allra bästa kollega <3 Vore jag tjugo år yngre och singel, skulle jag ha bett honom gifta sig med mig :)
Nej då, jag ska inte fria och inte lämna min nuvarande man, för en yngre kollega, men han är helt underbar att umgås med. Vi trivs tillsammans helt enkelt, och funkar ihop.

Jag gillar ju träd, och han har ett förflutet som Bonsai-nörd, så vad passade bättre?
Nu har jag ett alldeles eget Bonsai träd, och har redan besökt Svenska Bonsaisällskapets hemsida.

Hålla fuktigt, tukta små nya skott, placera ljust men inte i direkt solljus.....
Jo jag ska nog klara att hålla liv i det :)

Sen är jag lite dålig på att tacka, men jag är ju lite blödig, och gråta, det gör man bara inte.
Men tusen tack, bästa kollega, och det är som du skrev så att även om vi inte kommer att arbeta så nära varandra i framtiden, så har även du en vän för livet, glöm aldrig det.

Och vem vet, kanske kan vi tillsammans göra stordåd, fast från olika håll :)

Bonsaiträdet har i alla fall fått en speciell plats i mitt hem, ljust men inte i direkt solljus, och det var faktiskt en stor doftpelargon som fick ge plats åt det.
Jo, en pillargon!

Over and Out!

Vad hände med landsronningen.com?

Ja det kan man fråga sig....

Jag fick nåt virus i filerna, och sidan blev blockerad av one.com, efter att jag rensat bort virusfilerna och lite till, har jag inte fått igång det igen....
Kanske kommer den åter, kanske inte...

Nåja, jag är ju mer aktiv här och på andra sociala medier, och gamla hemsidor har kanske mist sitt nyhetsvärde? Vad vet jag?
Bilder och annat finns kvar, och saknar ni något, så hör av er så kanske jag kan hjälpa :)

Hur som helst, sidan är blockad, jag skriver här, och utan någon Golden Retriever, blir det inga nya landsrönningar ändå....

Over and Out!

I En månad till....

6 November...
En månad till den 6 December.
Och?

En månad till som femtioåring, ett av de bästa åren i hela mitt liv tror jag bestämt!
Att fylla femtio, som var så skrämmande när man var typ tjugo...
Femtio, då är man ju nästan död?

Då har man tjocka korviga bruna stödstrumpor av nylon. Eller blommig rockklänning i några gröna nyanser med såsfläckar på bröstet. Man går till hårfrisörskan och får håret lagt varje vecka, man går på kvartersbingon och vinner påslakanset som man inte behöver.....

Eller?!

I en annan tid, var det nog så, femtio var en ålder inför ålderdom, en tid då man blev över, barnen flyttat ut, maken fortsätter arbeta, men var hemma fru, satt på sin kökssoffa bakom gardinen med virkningen i handen och kikade ut på bilarna som for förbi. Hade man tur fick man låna nåt barnbarn som behövde omsorg och en och annan nybakad bulle.

Att vara femtio idag, vad innebär det?
Ja hur det är för er andra kan ju inte jag bedömma, men mitt liv har tagit en vändning som knappast kan vara bättre.
Mitt femtionde år började i Thailand, i sol och värme, med bästa livskamraten. Våren sprang i väg därefter med bästa jobbet och de allra bästa kollegorna. Sommaren var varm och härlig. Hösten kom med nya mål och utmaningar i sikte på jobbet och överraskningsbesök från Australien. Nu är november här och vintern kommer, och jag är övertygad om att även den sista månaden av mitt femtionde år bjuder på bra grejer.

Och någon vecka in på mitt femtioförsta år, återupplever vi Thailand igen.
Då behöver jag stödstrumporna, men de är rosa i Bambu.

Och jag älskar snapchatfilter :)

Att hamna i surloopen....

Ibland missförstår man varandra, man går om varandra och det bygger upp en loop av missförstånd, och man kan bli sur.....
Sur, är allt ett riktigt konstigt ord...

Nåja, vi har haft en sådan helg, en sjuk Stora O, som tycker att hela livet är kass, som pratar sluddrigt, hostar lungorna ut och in, och mest går runt och lider. Lägg sen på en fru, som är mitt i en glädje och sorgeprocess, dvs jag, som har behov av att umgås, prata och bolla idéer.....
Åsså säger han åt mig att inte prata med honom!
Jo, det är återigen ett faktum, det krockar!
Dessutom i tre dagar, då min egendagsfredag fylldes av en sjuk man.....

Nåja, jag har sytt, en kjol och en halv Gypsyklänning, ja halv, den är inte klar än.... och ja ni ska få se bilder... Kjolen blev kort, så rumpan syns, men skam den som ger sig.
Klänningen däremot, blir nog nåt att ha på nån festival, eller nåt, vilken otur  att jag aldrig går på festival :)
Eller så säljer jag den på Tradera.
Jag har också lagt bud på ett tygparti, en halv tygaffär.... Hoppsan!
Men man kan aldrig få för mycket av det man grejar med....
Eller hur?!

Nåja, ett litet kvällsbesök av nyblivna 30-åringen och Lilla O, prat och fika, gjorde att knuten mellan herr och fru Andersson-Widin löstes upp, och nu är det som vanligt igen.

Nu hoppar vi på sista veckan på KM7, almanackan är tömd, jag är laddad, flyttkartongerna är inte packade än, men de finns på kontoret i alla fall, och jag hinner nog packa dem den här veckan.
Måndag 12/11, hänger jag min jacka på en annan plats på fabriken, får andra arbetskollegor och börjar lära mig nya arbetsuppgifter..... (Nu var vi där igen) Men det här är stort, jättestort för mig, om du sen tycker att jag tjatar, så må det vara så....

Hoppas i alla fall att du får en fin måndag!

Man vet att man är ointressant och tråkig....

När besökarantalet drastiskt sjunker....

Plötsligt hände nånting, men vem bryr sig egentligen, jag skriver ju för min egen skull....

Eller?

Nåja, de som vill läsa läser, de andra går miste om det jag skriver, ointressant eller inte :)

Och visst är det trevligt med många besökare!

Fast det kanske är så, att Mina Pinnar börjar bli torra och gamla, det kanske är dags att förnya?

Små youtubeklipp kanske? Podda?

Nja, nu är jag ju kanske bättre på att skriva än på att filma, prata kan jag dock, men det finns en risk att det blir svamligt om ingen säger emot, ger respons......

Så jag fortsätter skriva oavsett om någon besöker eller inte, men frågan är vad som hände, vad gjorde att vi plötsligt tappade besökare..... ?

Nu är de på plats!

Allt håret färdigtovat, den här gången tog det fjorton dagar att få till det :)

Och visst är det fantastiskt med Snapchatfilter :)

Over and Out

Det är en sorgeprocess...

Ja jag vet att jag tjatar, men någonstans behöver jag ju få ut det...
Och det blev väldigt påtagligt, när schemat ser ut så här :)

Att byta jobb är både en sorgeprocess och en glädjeprocess, på samma gång liksom....
Man ser fram emot något nytt spännande och utmanande, men vet att man kommer att sakna så många, så mycket!
Kollegor och medarbetare som blivit som en del av ens familj och nära vänner.
Och man vet att man är nära, när närmaste kollegan börjar säga saker till en på samma sätt som barnen gör....
Typ "Röker du varje gång du kommer ut?" "Allt handlar inte om dig!" Och jag kan ta emot det, utan att bli sur eller förnärmad.
Då är man nära...
Nära så att det gör ont att behöva lämna, dela på sig....

Givetvis finns det också delar i det gamla som man med glädje lämnar efter sig, och kanske har jag gjort några avtryck som lever vidare, och att få höra att det är tråkigt att man lämnar, blir en mega-egoboost, det behöver man ibland!

Nåja, det är mitt eget val, och det ska bli utmanande och spännande, och jag har massor med nya saker att lära mig, ta in och bearbeta. Och tanken är väl att jag ska bidra till verksamheten med det jag kan och med mig själv!
Och som de brukar säga, Älta inte så mycket, det löser sig ;)

En vecka till i det gamla, sen börjar det nya med två eftermiddagar och två nätter, spännande.