Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!
Visar inlägg med etikett Annorlunda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Annorlunda. Visa alla inlägg

söndag 17 mars 2019

Upprorisk?!

Halloj du människa, som med all säkerhet varit ung, tonåring....
Visst har väl även du protesterat mot något?
Genom att vara annorlunda, gå med plakat, busa på stan, demonstrera eller kanske till och med genom att strejka?

Själv protesterade jag mot blockbetyg i NO, mot överheten som trodde de kunde bestämma över mig, mot allt i allmänhet genom att spela Nina Hagens och Ebba Gröns musik på högsta volym och bära anarkistmärke till det snaggade okammade håret.....
Jag var revolterande tonåring, helt enkelt.

Och de vuxna reagerade, vi blev inkallade till rektorn, andra ungdomar titta och fnös, tanterna på ICA, vände och tog en annan väg när vi dundrade in.....

Idag reagerar de vuxna genom att skriva ungarna på näsan på sociala medier......


Det blir reaktioner i alla fall, och det är ju just det som är meningen :)

Sen kan man ha åsikter både på klimatångest, Greta och hennes mamma, Om ungar ska få strejka eller inte, vems fel det är om det är fånigt eller inte......
Men det väcker reaktioner....
Att vara annorlunda, upprorisk eller bara göra det som ingen vuxen vågar....
Och frågan är om inte jag och de med mig i min generation är mer rädd för att möta de där påståendena som dras upp i inlägget ovan, än vad mina ungar är.....


fredag 1 mars 2019

Det är väl nu man ska vara som en marskatt!

Eller inte, jag är ju lite för gammal :)


Nåja, vass, och med en oförmåga att dölja känslor, är jag ju ändå....
Och jag önskar att jag kunde skriva att det går över, men det gör det knappast, är man femtioett år, snart femtiotvå, så får man nog bara acceptera att man är som man är....

Och att sluta röka, sluta dämpa sina känslor med ett nervgift, just nu, var nog ingen bra idé!
Jag lägger helt ner det!
Blir jag sjuk, eller till och med dör av det, så blir jag det, och har i alla fall varit så nära normal som möjligt.

Det är Mars!
Vårmånad?
Eller typ sista vintermånaden, det ska ju faktiskt bli kallare nu igen, efter någon vecka med varmt och skönt väder. Funderar på hur det blir om man bor på andra sidan jordklotet, där det faktiskt är högsommar vid den här tiden?
Hur är det, Tilda, blir man vårgalen även Down Under?!

Funderar ibland, vad det är för fel på mig, och min stora trut, varför kan jag inte hålla snattran, tänk vad jag beundrar er andra som klarar att på ett mycket sofistikerat sätt kan hålla tyst, inte visa vad ni känner, trots att jag på nåt sätt vill tro att även ni får "citronkänslor" i ansiktet, att klumpen i halsen växer och att ni helst av allt skulle vilja grina högt och ljudligt, för att få ut frustrationen ni känner!
Jo jag har blivit duktigare, kan klistra på ett leende, men stoppa mina tankar och hålla inne de där förlupna orden, som kommer både via munnen och fingrarna, det är fortfarande svårt, och kanske kommer jag aldrig att lära mig det.
Sofistikerad dam........
Sofistikerad, soffiserad, soffpotatis???


Äach, glöm det jag skrivit, nu förlöpte fingrarna igen.....
Jag är ju också specialist på att tycka synd om mig själv, klanka ner på mina förmågor, när jag känner mig okunnig, och övergår i någon typ av värdelöshetskänsla.....

Önskar mig bara öppenhet, tydlighet och ärlighet....
Kanske börjar det med mig själv, om jag är öppen, tydlig och ärlig, fast allt ligger ju i betraktarens ögon, kanske är de jag möter och upplever slutna, öppna och ärliga, faktiskt det, i sina ögon och i sin verklighet, och kanske äe det där jag brister, att jag klistrar dit min förutfattade bild....

Men om jag är brutalt öppen, tydlig och ärlig, klarar människor runt omkring mig mer av den varan, eller bör man hålla sig i sin roll, för att inte såra, för min ärlighet utgår ju från min verklighet, och den stämmer ju inte alltid överens med alla andras....
Vi har ju olika världsbilder, eller hur?
Och vi är olika, det ska och måste vi respektera!
Man kan heller inte älska alla, och lika lite vara älskad av alla.....


Nåja, allt går i cykler, och är man snabb som jag igenom, så blir det extra jobbigt att bli nedknuffad i 3:e fasen för att man plötsligt inser att allas processer inte ligger helt parallellt, vi har olika bilder, förväntningar, förutsättningar och det är bara att acceptera och hantera.
Anpassa helt enkelt.

Fortsätta ställa frågor, acceptera att saker tar tid, göra sitt bästa, våga ha fel, vänta in, dämpa.......
Släppa sina överdrivna förväntningar...
Släppa ut marskatten och låta den löpa till skogen.....
Klarar den sig, så kommer den tillbaka rikare på erfarenheter, när känslorna lugnat ner sig, annars är det ingen katt att ha.....


Ah vad jag behöver en katt, alltså!
Och en cigarett......
Och någon som sparkar mig på smalbenet när det behövs!
Kan någon av er hjälpa mig med det?


söndag 23 december 2018

Happy Day!

Vilken dag!
En tur till ett buddistiskt tempel var ju inbokat idag, som jag berättade om igår, och vilken födelsedag han fick min bästa vän och livskamrat, Stora O.


Efter att under några dagar, faktisk påpekat att han gav mig en ganska fin present som jag önskade mig när jag fyllde år för några veckor sen, jag fick ju en fitbit-watch om ni kommer ihåg, och han vet att det där med presenter är ganska laddat för mig, så fick vi nog ändå till en väldigt bra födelsedag för honom. Inga stora paket med röda snören, men upplevelser, vilket man kan leva länge på.

Vi startade dagen med att åka med vår underbara guide och numera vän, Pap, och målet var ett buddistiskt tempel, ganska långt från där vi bor, men han ville visa oss ett speciellt Tempel.
Första anhalten blev en Ananasodling, där Stora O förundrat förstod att ananas inte växer hängande i träd utan växer på marken, ja alltid lär man sig nåt.
Vi pratade en del om miljö, när vi tittade på gummiträd också, men det var svårt att förklara hur vi jobbar med förnyelsebara råvaror och försöker få bort olja och plaster.



Efter en fortsatt slingrig väg upp, upp, upp för berget, kom vi till ett utkikstorn, och här var det högt. Säkerheten i det något slitna tornet var kanske inte den bästa, men upp och ner tog vi oss i alla fall.
Glädjande nog såg vi även att här använder man solceller, för att hålla belysning igång, borde vara en självklarhet i den här delen av världen där de har solljus året om helt jämt fördelat över dygnet.


Åter nerför berget igen, och mot vårt mål för dagen.


Vilken plats!
Maffigt, underbara färger, jag älskar de här klara färgerna, blått, rött, lila, grönt, guld, starka färger!
Det går inte att återge hela besöket, där Pap, visade oss vad och hur man gör, men vi förstod nu vikten av att veta vilken veckodag man är född som Nut pratade om.

Här är min buddaposistion, jag är född på en onsdag.



Vi läste också våra "fortuneteller" efter att ha skakat ett rör med stickor i, varje sticka har ett nummer, man skakar röret till endast en sticka faller ut, och den siffra som står på den har en text som är min framtidsvision just nu. Just min text för dagen var lite sorglig och kanske inte så lycklig, men så kan det ju vara ibland :)
I templet var det inte alls lika strikt och stelt som jag trodde det skulle vara, det stojades av barn och vuxna, många bara satt ner, la en blomma till Budda, tänkte några vackra tankar, så också vi. Ändå fanns en typ av stillhet, utan att vara stelt, som det kan vara i våra kyrkor. Jag kände inte den där auktoritära känslan som ibland också kan uppfylla mig i våra kristna religiösa rum, snarare en känsla av frihet och glädje, kanske är det alla färgerna som gör den känslan.

Skulle vilja delge ar alla bilder därifrån men det blir alldeles för många så ni får kika in på min Instagram istället :) @minapinnar

Efter att ha tillbringat en timme där for vi vidare, och vi köpte Stick rice in Bamboo, efter vägen, riktigt gott! Stannade också på en lite vägkrog och åt nudelsoppa till lunch, och det var riktig Thaimat, inte den här europiserade mat vi kan få på restaurangerna här.



Efter det, åkte vi till en park och träffade små apor :) Nyfikna små gynnare, som nästan blev lite skrämmande, då de hoppade upp på Paps bil och försökte ta bort backspeglarna. Pap försökte genom att gå emot dem och skrika få dem att sluta, då gjorde de utfall mot honom och visade tänderna, då vände Pap och gick mot grottan, vi stod lite osäkert kvar och funderade på vad gör vi nu, med några ilskna små vilddjur runt oss.... Pap kom tillbaka med en käpp och viftade så de blev rädda och gav sig iväg från bilen.


Första gången under resan jag önskade att jag haft min riktiga kamera med mig, men den här bilden får duga för att visa er :)


Vid aporna fanns också naturliga grottor, Spännande!
Vi avslutade turen med att besöka en flod som går ner för berget, staden där grottorna och aporna fanns, ligger som i en ring av mycket höga berg, där finns badbara hålor och små vattenfall med djungel runt omkring, tyvärr så var det så himla mycket ungar där, så vi badade inte, men vi strosade längs floden eller bäcken, och det var svalt och skönt.


En heldag på tur, blir man trött av men dagen var knappast slut här.
Nut lovade att fixa en födelsedagsmiddag, Thaistyle åt oss, och det var så mysigt, de hade dekorerat bordet med levande ljus och blommor, en underbar middag med wokade kyckling med Cashewnötter, Massaman och TomYam allt gjort på Thaivis, starkt, men lagom. Hur gott som helst!



Helt underbar kväll som avslutades med att de spelade Happy Birthday för Stora O, kom med pannkaka och glass till dessert med ljus i, en Rislykta som han fick släppa upp i himlen för att bringa lycka.
Ja jag tror faktiskt han blev riktigt nöjd med sin Thailandsfödelsedag!
Faktiskt!

Och vilka underbara människor, vi fick dessutom, dela vår pannkaka med tre underbara små flickor :)


Tack för igår, nu är det en ny dag, den svullna kroppen fylld av nya intryck, ska idag ligga på stranden, bada och kanske läsa lite. Kanske får ni höra om badet och dess effekter på kvinnokroppen i morgon, men vet aldrig Det kan bli för "mycket information" som mina stra ungar skulle beskriva det, nja vi får se...

Att en får ha det så här gött!

fredag 9 november 2018

Att utmana kollegorna :)

Nu är sista arbetsdagen på gamla jobbet gjord.
Gemensam lunch med kollegorna resulterade i en utmaning till hela gruppen!


Ska bli spännande att följa detta :)

En varsin skyddsängel fick de också, de måste ju ha nån som vakar över dem, när tant byter jobb :)

Tack och hej, Leverpastej!

fredag 27 april 2018

Det är fredag!

Arbetsveckan går mot sitt slut, ännu en vecka som gått i snabbare tempo än vad som egentligen kanske är nyttigt för tant, men det är kul, jag trivs och jag utvecklas förhoppningsvis på något sätt.

Bara en fredag kvar, sen ledig i fyra dagar, fyra dagar som förhoppningsvis kommer att innehålla en massa av det som jag gillar, trädgård, familj, sjunga lite och sova.....
Och, Mia & Anna, jag har fortfarande några avsnitt kvar att lyssna ikapp.....

Just idag den här fredagsmorgonen, när jag har en timmes extra sovmorgon, som jag inte sover på, utan bara sitter i morgonrocken och känner efter om jag är på väg att bli sjuk eller inte.....
Känner en konstig känsla i halsen, som om jag har ett litet litet strå av kattpäls på tvären straxt nedanför svalget, det blir också lite varmt i övre högra delen av bröstkorgen när jag hostar av att det lilla lilla strået retas.
Att röka är ju ett måste men även då känns den där varma lite stickande känslan i bröstkorgen...

Termometern stoppas in i armhålan och visar 36,2....


Knappast feber, men varm och konstig känner jag mig....
Kanske har det bara varit mycket på jobbet, eller hemma, vem vet.....
Jag måste nog googla....

Temperaturmätning i armhålan (axillen)

Axillär temperatur är inte lämplig för att bedöma kärntemperatur på större barn eller vuxna, eftersom den mäter hudens temperatur (perifer temperatur). Mätningen påverkas av termometerns placering, armhålans fukt, mängden underhudsfett och omgivningens temperatur. Axillär mätning kan dock användas på spädbarn under tre månaders ålder.

Hoppsan det är tydligen inte tillförlitligt att mäta där.....
Nej jag tänker inte mäta någon annanstans....
Det är mer hur jag känner mig som avgör hur jag mår....

Fredag som sagt, en arbetsdag till, innan det är dags att ladda lite batterier så här på våren :)

Ha en riktigt bra dag och helg!




söndag 4 februari 2018

Nu köööör vi! #melodifestivalen2018


Äntligen var det dags! Att få använda biljetterna jag köpte till Stora O i födelsedagspresent!
Jag är egentligen inget mellofan, men Stora O gillar det skarpt, iofs gillar han det mesta som visas på TV, ni vet rörliga bilder och så....
Nåja, jag bokade rad fem, den där morgonen när biljetterna släpptes, så jag visst att vi skulle sitta bra, se mycket och nära, men att det var precis vid scenen, det hade jag nog inte räknat med :)


Ja ni ser ju själva....
Och, nej jag är inte den som blir starstruck, men va f-n när programledarna ställer sig precis bredvid oss innan det börjar, då måste jag ju bara fota!


Nåja....
Musikaliskt var det väl inte det allra bästa jag hört, men det är ganska häftigt, att vara med om grejen liksom, det där med TV produktion liksom.
Massor av folk, kameror, sladdar, bra ljud, färg, effekter och ljus!

Åsså vi två, små värmskogsbor mitt i allt det här!


Välregisserat, och sngg produktion om ni frågar mig!

Artistutbudet, kunde ju kanske ha varit bättre, ingen av dem tog mig med storm rent musikaliskt, men det var bättre än mina förväntningar faktiskt. Och den stora behållningen var faktiskt Edvard Blom!
Sen går diskussionerna höga på Facebook, kring vad han hade på Mello att göra. Men det var faktisk rätt häftigt att se och höra det på plats!


Kicki och Kamferdrops, däremot, hade vi lätt kunnat vara utan, tyvärr....
Nåja, vi var där, det var stort, och framförallt det är kul när det händer nåt lite extra som man kan gå på. Ja jag vet att det händer mycket i Karlstad, men vi är inte så bra på att komma iväg...

Det kommer troligtvis ändå att känna lite extra för d två som gick vidare igår, när vi bänkar oss framför resten under de kommande lördagarna...


Jag vet att Stora O tyckte att det var kul, även om han var lite orolig för att sitta så långt fram till en början, men va f-n ska man vara där ska man väl vara där ordentligt?!


lördag 13 januari 2018

När man blir snuvad på det lilla extra....

Har varit på konferens med jobbet, två dagar med jobb, och boende på Hennickehammars Herrgård, utanför Filipstad.
Två bra dagar, bra mat bra boende och trevligt ställe....
Når incheckning skulle ske, frågade jag om ett rum å nedre våningen, allt för att kunna gå ut och röka
"Tyvärr, det har jag inget, men jag tror inte du blir ledsen, du får minisviten med bubbelbad" sa tjejen i receptionen.
Vad ska jag med ett bubbelbad till? tänkte jag, medan kollegorna runt mig dunkade mig i ryggen och tyckte jag fått vinstlotten....
Nåja, två trappor grejer jag ju, när jag ska ut på morgonen för att inta mina laster, vilket var mer mitt fokus än det där bubbelbadet....
Några timmars "ledig# tid mellan konferens och middag, gjorde ju ändå att jag tänkte prova det där häftiga badkaret då. Jag har dock ingen erfarenhet av badkar, i alla fall inga såna moderna, med luft och bubblor i, men hittade till slut en instruktion på badrumsväggen.
När jag fått dit bottenpluggen, var nästa steg att sätta på vattnet, vilket jag fick igång, och jag kände med handen för att få en okey temperatur, vilket jag fick. Det skulle ta femton minuter att fylla, så jag grejade med lite annat under tiden.
När det var halvfullt, så klädde jag av mig och tänkte att jag kan ju vara i medan det fyller upp.... Fick kliva upp på ett steg, för att få benet över kanten, och ner i det djupa karet, jag är ju livrädd att halka, så det var inte helt enkelt, tant är inte så smidig heller....
Sätter ner foten i vattnet.....



KALLT!
Det var ju kallt?
Känner med foten där vattnet kommer in i karet, för det fylls ju än, och jo det är iskallt, jag vrider kranen åt andra hållet, men det är lika kallt....
Snopet stänger jag av vattnet, och klättra tillbaka över kanten, den här gången är mina fötter blöta,  och risken för att halka är ännu större.
Lyckas dock hålla mig på benen, och tar ur bottenpluggen, och ser det kalla vattnet försvinna ner i avgrunden.....
Lika kallt vatten i duschen, så det fick bli en raggardusch i handfatet innan middagen....

Jojo, så kan det bli men jag hade ju inte förväntat mig att bada Jacuzzi, så jag klarade mig ändå, och hann med en extra cigarett två trappor ner istället :)

söndag 7 januari 2018

Att få vara världens bästa moster!

Lite pengar blir bra, några hundralappar i ett kuvert...
Tråkig present, men vad köper man till en femtonåring?
Jag hastar in på Ica, hittar ett födelsedagskort, och får ett infall att slänga med två trisslotter tillsammans med hundralapparna  i kuvertet, han är ju nästan stor....
Ut i bilen igen, skriver snabbt en födelsedagshälsning i kortet och på kuvertet, ner med de släta sedlarna och de två trisslotterna.

Kommer fram till Syster Yster, och lämnar över kuvertet till mosterungen, han som var med mig så mycket när han var en liten parvel, har nu blivit en lång och stilig ung man, han tackar och öppnar, ser pengarna och tänker säkert att det var en bra present. Han ser också lotterna och jag säger lite så där skämtsamt, "Vinner du en miljon så delar vi"
Han börjar skrapa.....
När han skrapat sex rutor av nio, så säger han "Jag vann! Jag vann 1000 kronor!"
Och vi alla runt omkring blir helt till oss, jag ser hur det glittrar i ögonen på ho, 1000 kronor är väldigt mycket pengar för en femtonåring....
Han har ju inte skrapat klart, han har tre rutor kvar och den där runda skrapdelen, där det kan stå beloppet gånger....
"Gånger 10!" Utbrister han, "1000 gånger 10!" och hans min är oslagbar!
"Jag vann 10 000 kronor!" och gissa hur rik en femtonåring känner sig då?!
Och vilken känsla att få vara den som köpt lotten! Nej inte avundsjuka, inte en tanke på att varför gav jag bort den där? Mer, f-n va fränt!

Ja, jag vet att Spel och dobbel är förbjudet i Sverige om man inte fyllt 18 år....
Men,
Jag köpte lotterna
Han skrapade dem
Jag löste in vinsten och gav honom den.
Och hela familjen fick en väldigt rolig stund, och jag fick känna mig som världens bästa moster en stund.
Eller? det är jag väl jämt? Den enda han har i alla fall :)
Frågan är bara hur toppar man det här?


fredag 5 januari 2018

Någon vill något...

Det ringer.
Min privata mobil ringer när jag är på jobbet, det händer inte ofta, men jag tar i alla fall upp den ur fickan, tänker lite förstrött för mig själv att det är nog pappa.....
Öppnar och ser att det är det inte.
+1 (845) 656-3522 visar displayen....
Avvisar samtalet med att det är nog säkert en försäljare, och det orkar jag bara inte med....
Nyfiken som jag är måste jag ju ändå kolla efteråt, vem det kan ha varit och under numret i samtalslistan, där det brukar stå Ipone, mobil eller kanske Sverige, står det,
Poughkeepsie, New York, USA.....
Jag känner ingen i New York, inte vad jag vet i alla fall.....
Kanske var det Donald Trump som ringde, för att få nåt gott råd?
Eller nåt bluffare, eller nåt....
Men var det Donald, så får han ringa igen :) Fast han får välja ett annat nummer att ringa från, för just det där numret blockerade jag....