Ebba tog min mat! "Betty Bloggar"

Jag är inte alltid så hungrig när vår matte bjuder oss på mat, jag brukar låta den vänta ett tag, maten alltså, och är jag inte tillräckligt snabb, tar min matte bort maten...
Taskigt!

I dag var jag inte så hungrig, vi gick ut istället, och mormor kom och plockade äpplen, nja hon är inte min mormor, mer mina lillmattar/lillhusses mormor, men hon kom i alla fall....
Vår matte tog aldrig bort min mat....

Döm om min förvåning, när jag kommer in, för att äta lite, och Ebba står och glufsar i sig!
Givetvis går jag fram och morrar lite, "Du, det där är min mat!"
Ebba bara äter.....
Matte säger att hon inte hör nåt, och hon hörde verkligen inte att jag talade om att det var min mat!
Och när hon upptäcker mig, så morrar hon åt mig! Åt MIG!!!

Det är min mat, så jag hoppade på henne!
Och gav henne en ordentlig fight!

Matte kom som skjuten ur en kanon, och drog undan mig i svansen....

Både Ebba och jag har nu små hål på kroppen, och jag har jätteont på mitt ben, där hon bet mig!
Och i läppen!

Men Ebba fick några hål på örat, kinden och över ögat, så jag gav henne vad hon tålde minsann!
För maten var faktiskt min, det borde hon ha fattat!

Mattes reflektion: 
Jäkla hundskrällen, men det var helt och hållet mitt fel, Ebba stjäl Bettys mat om hon kommer åt, och Stine, som vanligtvis brukar hålla ordning på flocken, finns inte till hands!
Inga stora skador, men Betty tror hon håller på att dö, minst......

Min tid?!

Om man väljer att ta en tur ner till kyrkan, för att känna lite stillhet, ta över Pokémongymmet och ladda lite nya Pokeballs, är man en sämre människa då?

Om man är nästan femtio år, arbetslös och med bara två hundar i flocken, så borde man kunna använda sin tid till precis det man vill? Eller hur?

Även om det innefattar, Pokestops, Pokeballs och annat löjligt....

Allra helst skulle jag vilja att de där, arbetslöshetshjärnspökena, bara försvann....
De bråkar med mig, och det gör mig bitter, igen....

Kanske skulle ge mig på min nya bok, och försöka tänka om?

Eller så ger jag mig iväg till Gula Villan och fortsätter att röja bort hallon ur slänten....

Jag har klippt bort dem, men tror att jag måste försöka dra/gräva upp rötterna för att kunna utrota dem.... Suck!

Ett annat alternativ för dagen är att fara till Arvika, köpa snus till Stora O, för det var tydligen nästan slut.....

Allt för att slippa tänka på.....

Som fattas mig, så ofantligt mycket, så mycket att det är jobbigt att se de andra, att se hur Betty letar efter henne när hon vaktar gården,....
Att bara ha två rumpor i kopplet, är väldigt konstigt.....
Väldigt konstigt.....

Nåja, hur som helst, när man är nästan femtio år, så väljer man väl själv vad man använder sin tid till?
Man behöver inte bry sig om vad andra tycker, man behöver inte vara så jävla perfekt, och framförallt, man kan säga vad man tycker, även om det är hjärnspökena som bråkar med en...
Och jag behöver absolut inte bry mig om alla konstiga tankar..... Även om de gör ont ibland!
Tiden är ju min, och det händer många spännande saker här i livet.
Och vad jag än väljer, Pokémon, Hallon, eller bara lite shopping i Arvika, så är jag väl inte en sämre människa för det......
#hatahjärnspöken

Bara femtio dagar kvar!

Det närmar sig....
Vår resa, och det känns väldigt bra att ha något att se fram emot, något positivt, när de senaste dagarna varit så tråkiga.....

En resa, med hela familjen, i tre veckor!
Kan bli så fantastiskt roligt, härligt, varmt och ja, alldeles underbart!

Och nej, jag har inte glömt henne, men det går att leva med det gör det, fast jag ser, hör, och känner henne hela tiden, och jag saknar henne från månen och tillbaka.....

Det är så tomt....

Det var fint...

Stines blod ville inte repa sig, så i morse när veterinär Helen ringde, så beslutade vi att avsluta hennes lidande, och låta henne få komma till de andra änglarna i hundhimlen. Mamma Indra, mormor Lydia, Klara, Madicken, gamla Sandra och lilla Blå Himmel, väntade liksom på henne....

Jag åkte till Solstaden efter mitt möte med terapeuten i Karlstad, och fick tillsammans med Stine, en stund alldeles för oss själva i ett fint rum, där de ställt in en ljuslykta....

Sittandes på golvet, klev hon över mina ben, stod där en stund för att bli lite liad på sidan, sen la hon sig rätt över dem, med en tung suck, och där låg hon sedan, medan mina tårar trillade ner i den lena gyllene pälsen.
Hon mådde absolut inte bra, kroppen var liksom tung mot marken och man såg tydligt hennes ryggrad, och den gamla skadan sen hon var liten, svansen hängde rakt ner, som en vissen tulpan, glädjen i ögonen, fanns inte, men jag tror ändå att hon var glad över att se mig, ligga nära och få gosa.

Jag höll hennes tass i min hand, och strök henne över ryggen.

Kände hennes hjärta skälva mot mina ben, värmen av hennes tunga slitna kropp, och hörde ehnnes tunga andhämtning.

När Helen sedan kom in, och lät henne somna in, somnade hon snabbt och lugnt i mitt knä, och jag var där till sista stund, även om det är otroligt jobbigt, så känns det ändå rätt på nåt vis, att få vara med från första andetaget, till det allra sista...

Och nu är här så tomt, ännu mer tomt än tidigare, det är tyst, Ebba och Betty förstår nog inte, för de tittar efter henne, ingen leker, ingen går i vägen, ingen följer efter mig.....

Det är så tomt.....
Och det gör så ont!

Tack, till Solstaden för en väldigt fin sista stund, och tack alla ni som sms:at, skrivit på messenger, kommenterat på Instagram och Facebook, det känns skönt att veta att man har vänner, som verkligen bryr sig.
Tack!

Vi hittar väl en ny vardag, med nya rutiner, men hon fattas mig!

Min skugga

Hon är lite bättre, i alla fall var hon det igår, efter att de gett henne färskt blod, som en givmild blodgivare, delade med sig av :)
Men de har henne kvar, och även den här natten har varit..... Tom....
Stine är ju definitivt mattes hund, till och med så mycket att hon aldrig skulle nedlåta sig till att gå ut med Stora O, möjligtvis med nåt av barnen, men trivs bäst i mattes sällskap.

Och det blir en extremt konstig känsla när hon inte är hemma, ingen ligger i vägen när jag lagar mat, ingen tar, läs äter upp, det jag tappar på golvet, ingen smyger med mig in på badrummet, för att få lite extra gos, när matte sitter på toa, ingen följer mig som en skugga, var jag än går.....

Idag hoppas vi att vi får hämta hem henne, och att hon är piggare än när vi körde in henne.
Vi behöver lite mer tummar och tassar hållna idag!

Lilla Stine!

Hon blev ju opererad i fredags, där de tog bort en inflammerad livmoder, ett relativt vanligt ingrepp på gamla tikar.
En UVI (urinvägsinfektion) hade hon också, så vi hämtade henne på fredag eftermiddag, nyopererad, med fixade tassar, ja klorna gick ju sönder, som ni vet.
Penicillin och smärtstillande.
Helgen har varit lugn och mycket stillsam, en mycket loj Stine har gått i hasorna på sin matte.
Måndagen började lika lojt, och fram på förmiddagen var det dags att ta bort det något blodiga plåstret, och det såg inte helt okey ut....

Känsliga läsare scrolla förbi bilden....

Det var ett litet blåmärke redan i fredags, men under helgen har de växt, och under eftermiddagen igår, så blev de bara mer och mer, och Stine blev hängigare och hängigare, när det plötsligt blödde igenom såret, så ringde jag in till Solstaden, något är fel!

Vi fick komma in direkt, och de tog hand om henne.
Vid elva igårkväll ringde de och berättade lite va de gjort, hon hade ingen blod i buken, men väl i bröstkorgen, vilket de sett på röntgen, och de undrade över råttgift, något som hon inte varit i kontakt med, vi har inget råttgift här, och någon annanstans har hon inte varit.
De hade i alla fall mätt hennes blödningstider, och de var helt klart för långa, dvs blodet koagulerar inte tillräckligt snabbt, de hade gett K-vitamin (som de ger som motgift när de fått i sig råttgift), satt in kortison, dropp, ny pencillin och troligtvis smärtstillande, och hoppas nu på att det vänder.

De ringer igen nu på förmiddagen, och vi behöver alla hållna tummar och tassar vi kan få, även om jag inte låter dem bråka allt för mycket med henne, hon får ju under inga omständigheter, lida i onödan.

Och bilden ovan är inte hur jag vill att ni ser henne, så här en helt vanlig Stinebild :)

Ja, jag är jätteorolig, ledsen och det känns skit, men jag vet att hon haft ett bra liv hittills och nu hoppas vi bara att vi får några år till, men som sagt, vi ska bägge ha nåt ut av det, inte bara jag....
Undrar om jag kan leva utan min fyrbenta skugga.....

Världens bästa smådjursklinik!

Ja, Stine var sjuk, och det var inte bara urinvägsinfektion, jo hon hade bakterier i kisset också, men även en inflammerad livmoder, som behövde tas bort.

Några ljuvertumörer har hon troligtvis också, så de röntgade även lungorna för att se att det inte spridit sig, vilket tydligen är vanligt.

Klorna då, som bara blödde, jo de var också trasiga, troligtvis sköra och söndergrävda, varför grävde hon? Ja säg det, skenvalpande och boade sig, eller ville bara komma undan det onda....
Hon kan ju inte berätta, så det kan vi inte få nåt svar på. Att klorna lätt flisat sig, och är lite spröda, det vet ja sen förut, men aldrig att de gått sönder så mycket....

Efter att vi var på Solstadens Smådjursklinik igår, så fick vi snabbt en tid, för ultraljudet och röntgen idag, och de behöll henne direkt för operation, och vad glad jag blev när Mari, kom för att t hand om henne.
Och underbara Veterinär Helen, hon som behandlade Fender för några år sedan, och räddade livet på lilla Diesel, opererade, och ringde upp mig efteråt, det känns skönt att jag har världens bästa klinik att åka till!

Nu är vi i alla fall hemma, och eftersom tt Stine har mycket spondylos i ryggen, pga av en gammal skada som unghund, också det som gjort att vi valt att inte använda henne i avel, behöver hon ingen tratt, då hon inte kommer åt att slicka.
Det är också spondylosen som ger upprepade urinvägsinfektioner, pga att hon inte klarar att hålla sig ren själv i rumpan.

Ett stort tack till världens bästa klinik!
Vad vore vi djurägare utan er!

Suck, Gode Gud, ge mig en Lotterivinst eller något....

Lilla Mini Coopern, har fått nytt termostathus och ny givare i tanken, kostade bara 7000 riksdaler, som hittat för en arbetslös.....
Nåja, när Stora O körde hem den igår, så började motorlampan lysa!!!
Visserligen bara gult, men ändå....

Så nu ska den tillbaka, för ytterligare kontroll...

Har inte råd med det här just nu, känns mer motiverande att lägga pengarna på Stine, som är sjuk.
Henne ska vi också tillbaka med, för ultraljud.
Ytterligare en klo har spruckit, utan att hon grävt....
Det är nåt som är galet, väldigt galet.......

Once in a lifttime....

Låter som titeln på en bok, en spännande film, eller varför inte en TV-serie :)

Jag är ju arbetslös, och troligtvis är jag det, i alla fall till efter vi kommer hem från Australien, och när i livet, får man den chansen, att få fundera, kunna bringa ordning i sitt liv, köpa en valp och ha tid med den......

Här finns en lite Freya, som skulle kunna tänka sig att flytta till Södra Näs, få en Terrier som storasyster och två Goldentanter, som sällskap.

Problemet är bara att hon inte är välkommen av husse.....
Hur i hela friden övertalar man en trög gubbe?
Tips på det?!

Och då står du och filmar???!

Ja, hur många sådana kommentarer tror ni jag fått under helgen?

Filmen! På facebook

Men jag skulle vilja veta, vem av er, som går emellan en terrier, med fullt fokus på "sin" självpåtagna uppgift och en uppretad, skadad och galen Grävling, modell större?
Vem av er?
Utan vapen, eller för den delen kunskap om hur Grävlingen beter sig i ett trängt läge?

Jag gör det inte!

Att jag sen väljer att efter en stund ta upp mobilen för att filma, ja, jag tänkte väl att det kan vara bra att ha, för att se hur hon fungerar, att visa att den faktiskt var inne på vår tomt, och framförallt att hon faktiskt är rätt duktig, min lilla bitcth!

Att "störa" henne i uppgiften, genom att gå fram och försöka ta henne, kalla in är i det här läget är helt kört, kan jag tala om, här får man helt sonika hämta, om man ska kunna avbryta hennes beteende.
Nåväl, att störa är jag rädd att det kan få henne att tappa fokus, och att grävlingen i det här fallet bli mer farlig för henne än när hon kontrollerar den, ni som kan vilt och jakt med ställande hund, kan ju dementera om jag har fel, Grävlingen var också, skadad, något vi inte såg på det här avståndet dock..
Vi såg heller inte på Betty att hon är skadad i nuläget, och de skador hon fått fick hon innan vi upptäckte vad de höll på med.

Ja, de, för mina två goldendamer, var också delaktiga till en början, de kan jag enkelt med rösten, få att lämna bytet dock, så de togs undan direkt, och därmed får Betty större handlingsutrymme att "kontrollera" situationen.

På de tio minuterna jag lämnade dem ute ensamma på gården, har de lyckats möta en grävling, reta upp den, fightas, men ändå vinna fighten, och hålla den på plats, tills matte kom ut, bra jobbat av mina tre damer, kan nog jag tycka.
Att jag sedan inte har rätt utrustning för att få bort Betty, alternativt avliva grävlingen utan att skada Betty, gör att jag blir tvungen att ringa efter hjälp, och det tog ytterligare tio minuter tills den anländer, under de tio minuterna stör vi inte Betty, utan låter henne kontrollera, och ingen ny fight uppstår, bara det ni ser på filmen......

Ja, jag stod där och filmade, jag hade filmat älgattacken också om jag hade hunnit, eller när Betty tog en snok, eller förra grävlingställandet, som hon var helt ensam om och då inte hade en skråma....

Nu har jag en trasig, Weathenterrier, som är ordentligt tuggad på, som är kvar på smådjurskliniken till i morgon, med antibiotika och smärtstillande intravenöst, och jag känner mig som världens sämsta hundägare!

Och, jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att hon är den tuffa lilla kämpe, som ibland ger mig ett och annat grått hår, men utan hennes kämpainstinkt, kanske både hon, Stine och Ebba varit mer skadade, och märk väl att det hela hände inne på vår tomt, 12000 kvadratmeter inhägnat, där jag normalt sett har mina hundar lösa, både med och utan tillsyn!
Frågor eller synpunkter på det?

Ibland önskar man....

... Att ens senildementa hund som verkar ha gått vilse på fyra kvadaratmeter, kunde lägga sig ner och vila de sista tio minuterna innan klockan ringer....

... Att ens något hetsiga man, i alla fall när han blivit väckt av en snildement hund, klarade av att gå upp och ner, utan att tända alla lampor i hela huset, och slå i alla dörrar.....

... Att det vore lördag, så jag efter att ha gått upp, tagit emot information om att "Mina" hundar hållit på hela natten, kissat och fått in dem igen, kunde gå tillbaka till sängen....

... Att man bara hade en katt....

Nåja, nu är det tisdag, Ebba har varit orolig, enligt Stora O, hela natten, där även Betty steppat, med facit i hand skulle de alla vara som Stine, lugna, timida, sovande och gör inte en fluga förnär.....
Tisdag som sagt, och jag ska jobba min sista tisdag i Åmotfors, vilket känns väldigt annorlunda.....
Simhallen, skippar jag, nu blir det väl inge mer simmande på ett tag, men jag ska ju gå med hundar istället, under dagen i dagsljus, det är minsann ingen dret.....
Och med tanke på behovet av att trampa omkring, så blir det kanon, att matte vallar runt dem på dagen, utan att känna sig pressad av tiden.....

Undrar om de kan stava till det på natten....

Om att jobba vid datorn en hel dag

Jo, nu tog jag att alldeles eget beslut, att jobba på annan plats idag, dvs hemifrån....
Vad sa chefen om det?
Inget va jag vet, och jobbet blev utfört utan att jag blev störd, trött eller uttråkad....

Började dagenmed en mysig frukost, "all by my self"

Kokt ägg, med smör och sal, avocado med majonäs och en liten bit brieost :)
Kaffe till det, och tant blev mätt!

Hundarna, som var dagen enda sällskap, fick sina kulor och lite blötmat och de blir alltid lika nöjda!

Efter att ha ätit, klätt mig och borstat tänderna, varit ute med hundar, så startades jobbdatorn....
Och himmel vilken krånglig en....
Bara kastar u mig från nätverket hela tiden, så jag fick jobba delvis i min privata och delvis i jobbdatorn....
Tror dock att det största problemet ligger i musen, som verka dubbelklicka hela tiden...

Nåja, sällskapet är det ju inget fel på i alla fall, även om de är lite väl slöa....

Och när vi fått över alla registrerade händelser till nya systemet, så var vi väl förtjänta en långsam promenad runt tjärnet!
Eller hur?

De va min torsdag det, i morgon blir det fredag, sen är det bara en arbetsvecka kvar!

Lördagsmorgon!

Vaknar 4,20, det tycke matte är alldeles för tidigt, Betty däremot, drar sig inte från att få igång sina något klumpigare goldenretrieversystrar, för att få matte ur sängen.
Vi hoppar upp, jag släpper ut hundar, de skuttar glatt ut i snön för att kissa, ta ett varv för att kontrollera nattens dofter som dröjer sig kvar.
Näst intill i sömn, tar jag mig in på toa, slår mig ner, och blir sittande, halv drömmande, medan jag också kissar, utan att kontrollera nattens dofter dock.

Tänder inga lampor, men gör lite bubbligt vatten och dricker, och hör hur tre nyrastade hundar, vill in..
Tar in dem, förvisar dem upp till sängkammaren igen, och vi kryper ner i värmen, som fortarande finns kvar, och somnar om...

En sovmoron, och en hel lördag ligger framför oss!

God Morgon, härliga måndag, eller nåt.....

Jo, då, 4.30, ringer klockan, och man staplar upp, åtföljd av tre, i varierande grad hysteriskt kissnödiga hundar....
Eller kissnödiga, tror mest den lill som mer eller mindre skriker, när hon rusar ner för tappen, förbereder dagens första "Håll undan inkräktare på gården" runda....
De andra två tar sig med nöd och näppe ner för trappen, iaf den äldsta är lika stel som matte, och behöver ljus för att gå nerför i trappen....

Och måndag är det som sagt, helgen har gått fort. precis som vanligt, och utan facebook har jag överlevt.... Jo jag har varit inloggad, och gjort en hel del kontonställningar, plus att jag fixade till, att blogginläggen delas på Pillargontanten, för bloggläsare vill man ju fortfarande ha....
Facebook har dock sina läsare, för blogginläggen är hälften som lästa den här helgen mot förra.....
Men, jag klagar inte, bloggen är till som min ventil, inte för att underhålla er....
Kan jag dock få till både och, så är ju det trevligt, eller nåt...

Har en "På-väg-att-löpa" tik, med kladdiga flytningar också, så det får bli ett samtal till solstaden i dag, Uh jag bävar, är rädd för att hon är sjuk, och att livet inte är värdigt, då hennes ryggskada gör att hon inte klarar att tvätta rumpan själv..... Detta ger ju en del UVI:er och besvär från kisseriet.....

Lelle rötta, söt ä ho i alla fall!
Och lycklig över snön, den är härlig att rulla sig i :)

Samtal som sagt och förhoppningsvis, klarar vi oss med ytterligare en antibiotikakur!

Närkontakt!!

Jo, då sörrni, idag var inte alls fjolårskalven lika fredlig som i lördags.....

Då stod den mest och kikade på oss när vi gick förbi, det gjorde den inte idag!

Jag såg den plötsligt på höger sida vägen, när jag var på väg nerför backen efter önninga, på den vanliga kvällspromenaden, och när den fick syn på oss, så sprang den över vägen, in i skogen på vänster sida, ges skog där, så jag fotade......

Precis när jag knäppte en bild, märker jag att den börjar göra en lov, lite uppåt och mot oss.....
Med tre galna hundar, kopplade, och fästa runt magen, börjar jag gå snabbare, och älgen börjar småspringa mot oss....
Och kommer ut på vägen liksom bakom oss, försök ta dig framåt, med tre hundar som vill mot älgen, och hjärtat bankande i kroppen.....
Till slut ger jag upp, vänder mig mot älgen och viftar med armarna och skriker!
Då tvärstannar den, med bakåtstrukna öron, och vänder in på gärdet igen......

Jag tar mig, anbbt, nästan springade mot stora vägen, ut på asfalten och älgen kommer sakta efter....
Där får jag tag i en vägpinne, och älgen kommer i full fart igen.
Hundarna galna!
Och jag står still, med pinnen i högsta hugg....
Vad tror jag att jag ska kunna göra med pinne, om den springer på mig?
 Nästan framme vid oss, börjar jag slå med pinnen mot den och skriker igen, Betty skäller galet, Stine och Ebba, hjälpligt!
Och den vänder och försvinner in mellan träden.....

Då springer jag, och hoppas innerligt att det kommer en bil, för nu är jag på andra sidan vägen, beväpnad med en vägpinne, och ser troligen helt galen ut!

Det kom ingen bil, och älgen visade sig inget mer, vi försvann väl troligen ur hans "revir" om nu älgar har revir, inte vet jag......

Den var inte så stor, men tillräckligt stor när den kom så nära!

Och, ja jag blev lite skärrad, och ja, jag kommer nog ta en alternativ väg några dagar......

Se upp om du går där, korsningen mot Norra Näs/Resbol!

Och jag som alltid känt mig så trygg, med tre hundar som sällskap!

En del dagar....

Blir inte alls som man tänkt....
Idag, var jag sen länge bokad på en kurs med Unionen, den avbokade jag, för jag ville inte tapa en dag på nya jobbet.
Men ödet ville annorlunda, Stine verkade mer kladdig i rumpan igår, och lite slöare... Man ser liksom på dem, när nåt är galet, så vi fick en tid hos veterinären i morse, och ni som varit hos veterinären, vet att det tar tid, det är liksom inte som att pluppa in på VC, få en snabb diagnos och en gul lapp med penicillin.

Nej med djur, gör man ordentligt, i alla fall är det min bild av det hela, man undersöker, pratar med matte, röntgar, väntar på röntgensvar, tar prover, väntar på provsvar, pratar med veterinären igen, får diagnos, råd och tider för telefonuppföljning och återbesök.
Sen ska man betala, för det får man göra, rejält, då ska man direktreglera, dvs be försäkringsbolaget, betala sin del direkt, så man bara behöver betala självrisk och 20% av det över självrisk, så då får man vänta igen.....

Sen ska man med sitt pappersrecept, hämta ut medicin på apoteket och där får man vänta.....

Och med facit i hand, när jag tillbringat hela förmiddagen i Karlstad, fanns det inte mycket tid kvar till att åka till Åmotfors på, utan det blev lite jobbande hemma, på eftermiddagen.....

Ja, jag hade tänkt va på jobbet hela dagen, men det blev inget.....
Men i morgon, är jag på G igen, för Stine hade Urinvägsinfektion, och inte livmoderinflammation, och har nu fått en tiodagarskur med antibiotika, som smakar kött!

Yummy!

Stine har fått behandling, vi ska dock tillbaka om en och en halv vecka och ultraljuda livmodern, för något förstorad var den på en sidan, så det kanske är lika bra att vi tar bort den senare, men inte idag!
Jag är ändå 2000 kronor fattigare :/

Men vad gör man inte för de där djuren liksom :)

Note to my self, HA INTE SVARTA BYXOR HOS VETERINÄREN! Stressad hund, ger mycket päls, speciellt när hunden helst vill sitta på matte ;)

Pensionärer

Ja, ni, det här med gamla hundar....
Är inte den ena senil och vill gå ut och in på nätterna, eller harklar sig/kräks, så det är gräsätande som är aktuellt, så har den andra flytningar och gräver egna gropar att vila i utomhus.....

Stine, har troligtvis livmoderinflammation, min egen diagnos, ingen feber, ingen kopiös törst men flytningar som sagt och rätt i tid efter löpet, så det blir väl att öppna plånboken igen.

Jag har ju dåligt med erfarenhet av gamla hundar, då mina tidigare, endera flyttat och tillbringat ålderdomen, i andra familjer, både Klara och Lydia, blev ju ensamhundar i underbara familjer, innan de nådde pensionärstiden. Madicken och Indra, blev aldrig pensionärer, då de hastigt och inte alls lustigt lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Men nu får jag den, erfarenheten alltså, och den är ibland dyrköpt, och gör ont.
Jobbigt när man ser att de inte mår bra, att de inte orkar, trots att de vill liksom....

Nåja, livmoderna kan man ju ta bort, så brukar det vara frid och fröjd sen, det gjordes ju på Ebb i fjol, och visst har hon en del konstiga beteenden efter det, äter upp all bajs i trädgården, är tjock och verkar ha fått både för mycket skinn och päls, men hon är piggelin för övrigt, bortsett från lite senila tendenser och harkelnätter.

Och det enda man vet när man skaffar hund, vilket jag och många med mig valt, är att de inte överlever en, utan att man förr eller senare, hamnar där med en gammal hund, som måste tas om hand, och man måste ibland ta jobbiga beslut.
Man gör ju allt för att de ska må bra!

Så idag, mitt i andra arbetsveckan på nya jobbet, får jag lov att vara ledig en stund på morgonen, för att bli uppringd av vet, samt ev fara in till Karlstad med henne......

Den dagen kommer troligtvis, när jag sitter här, med bara en terrorist, och herre gud, stackars katten, säger jag bara......

Trots att de är gamla, 9 och 11 år, så är de helt underbara!
Och Ebba, väntar ju på att matte ska komma hem från Australien, en sväng i sommar!

Hur jag mår?

Jo, jag mår toppen!

Känner allt mer att det här kan bli ett steg som kan bli riktigt bra i livet, och jag känner igen mig!
Går runt ser valsar, känner lukten av papper och massa, varmt är det och det bullrar och låter, och jag ler lite småfånigt....
Tänk det trodde jag aldrig :)

Trött är jag givetvis, många intryck, nya människor, nya arbetsverktyg/system, men det  är hur bra sm helst!

Och det bästa av allt, det gick fort, jag slapp tristessen att leva hemmafruliv, längre än nödvändigt....
Synd att jag sagt upp min städhjälp bara......

På hemmafronten, lunkar det också på, naturen är på väg att explodera, och Magnoliaknopparna spricker upp vilken dag som helst... Ja, jag ska ta bilder, när den blommar :)

Ebba hade ju en orolig natt, men är nu sitt vanliga jag igen, och lyckades skrämma två vråkfågar på gärdet som mumsade på en sork, som hon INTE fick äta upp :/

Premiärbadat i nymuddrade viken har Stine gjort och det är faktiskt ganska mycket djupare, kan ju ge ett och annat bad även för matte under sommaren.

Bettys tassar är nu helt hela och fina, funderar på om det hänger ihop med någon form av skendräktighet, får ha lite koll på det efter nästa löp.

Stora O, har äntligen blivit frisk från en enveten förkylning, vilket också är ganska skönt, han är en Pain In The Ass, när han är sjuk, för ja ni fattar manlig förkylning.....
Men nu jobbar han igen, och har fullt upp, i vanlig ordning.

Nej, dags att glida ner i soffan, har några färdiga tofflor att brodera lite på.