Känslan, när man efter en månad av värme och torrt väder känner några stackars regndroppar i ansiktet när man tar sin trädgårdsrunda, och känslan när det plötsligt inte kommer nåt mer....
Fast sen kom det mer, det regnade lätt nån timme kanske och nu på morgonen, efter en grymt svettig natt, trots öppet fönster, när jag kliver ut, för dagens första nikotinkick och Bettys kissrunda, och man tror att det ska dofta så där härligt och friskt som det kan göra efter ett vårregn och man möts av en doft av gammalt blomvatten.....
Ni vet så där som det kan lukta när man låtit blommor i vas fått stå lite för länge?
Lite odentifierbart, lite äckligt, nästan lite sött och dött.....
Vad har jag i trädgården som av ger den lukten??
Sen var det det där med varmt sovrum....
Det är bastulikt!
Trots att jag öppnade ena fönstret på vid gavel, och drog upp rullgardinen lite grann......
Kan vara åldern, tanter kan svettas.....
Att jag drog upp rullgardinen lite, gav en pigg Betty redan kl 4, då började hon tvätta mina ben, och tyckte det var dags att gå upp, det var ju ljust!
Vi behöver nog en liten AC tror jag!
Nåja, ni skiner solen igen och det kommer att bli en lika strålande dag som vi haft de senaste veckorna.
Nej jag klagar inte....
Jag bara svettas!
Om mig
- Pillargontanten
- Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!
tisdag 29 maj 2018
fredag 25 maj 2018
Värme?
Åh, nej, jag ska verkligen inte klaga.....
Men det är varmt, tycker ni inte?
Och är man tant, som är varm ändå, blir det ännu varmare om ni fattar.
Nåja, är det här sommaren, så får vi bara vara tacksamma, så länge det håller i sig, och att kunna använda alla sina Australienbyxor, bara så där utan att få tuppskinn, är ju helt underbart!
Men varmt är det, och det ser ut att hålla i sig en vecka till i alla fall :)
Men det är varmt, tycker ni inte?
Och är man tant, som är varm ändå, blir det ännu varmare om ni fattar.
Nåja, är det här sommaren, så får vi bara vara tacksamma, så länge det håller i sig, och att kunna använda alla sina Australienbyxor, bara så där utan att få tuppskinn, är ju helt underbart!
Men varmt är det, och det ser ut att hålla i sig en vecka till i alla fall :)
tisdag 22 maj 2018
Klimatförändringar?
Alltså, jag klagar inte....
Och jag tycker att vi ska värna om miljön, men visst har vi en ljuvlig tid nu?
Soligt, varmt och grönt!
Stora O har ledigt den här veckan, jag jobbar....
Och i min trädgård, där jag inte sått ett enda frö än, måste nog få till det, blommar både det ena och det andra, och varje dag är det nåt mer som slagit ut :)
Uh det går för fort.....
Kommer det att vara tomt på blommor till midsommar
Nåja, det är som sagt redan sommar, och nej, jag klagar inte..... Inte än ;)
Och jag tycker att vi ska värna om miljön, men visst har vi en ljuvlig tid nu?
Soligt, varmt och grönt!
Stora O har ledigt den här veckan, jag jobbar....
Och i min trädgård, där jag inte sått ett enda frö än, måste nog få till det, blommar både det ena och det andra, och varje dag är det nåt mer som slagit ut :)
Uh det går för fort.....
Kommer det att vara tomt på blommor till midsommar
Nåja, det är som sagt redan sommar, och nej, jag klagar inte..... Inte än ;)
tisdag 15 maj 2018
Det här kan vara sommaren.....
Högsommarvärme, pratar de om på radion!
Och varmt är det, soligt, skönt och grönt!
Vi får hoppas att det inte tar slut nu, efter de här dagarna, utan fortsätter i Juni, Juli, Augusti och gärna ända in i september :)
Så att vi får med lite värme även under våra stundande semestrar.
Härifrån vackra Värmskog, säger vi i alla fall God Morgon!
Och varmt är det, soligt, skönt och grönt!
Vi får hoppas att det inte tar slut nu, efter de här dagarna, utan fortsätter i Juni, Juli, Augusti och gärna ända in i september :)
Så att vi får med lite värme även under våra stundande semestrar.
Härifrån vackra Värmskog, säger vi i alla fall God Morgon!
måndag 14 maj 2018
Va tror ni om ett sånt här?
Skinnställ, kevlar eller goretex?
Ja, vad ska man ha?
Som jag tidigare skrev så hade jag skinnställ när jag körde på 80-talet, först ett Gulsvart, sen hade vi varsitt helblått...
Stora O har nu köpt ett Goretexställ, som han gillar, men jag vill nog hellre ha ett skinnställ jag.
Kanske är det omodernt, men jag gillar skinn!
Och vad tror ni om ett sånt här?
Ja, vad ska man ha?
Som jag tidigare skrev så hade jag skinnställ när jag körde på 80-talet, först ett Gulsvart, sen hade vi varsitt helblått...
Stora O har nu köpt ett Goretexställ, som han gillar, men jag vill nog hellre ha ett skinnställ jag.
Kanske är det omodernt, men jag gillar skinn!
Och vad tror ni om ett sånt här?
Man köper det måttbeställt, alltså borde det inte vara några problem med lite rundör runt magen, korta ben och breda vader :)
Priset var också helt okey, 2100 med rabatt.
Sen ska jag ju ha hjälm också, och frågan är om jag ska ha hjälm för Dreads, ja ni läste rätt, Plupp vill sätta tillbaka dem på mig, eller hjälm för huvud utan dreads....
Och ett par stövlar...
Och handskar.....
Och en bra sjal.....
Innan jag köper något överhuvudtaget, kanske jag ska träna på att köra, det var ju faktiskt nästa 30 år sedan sist, men hur svårt kan det vara.
Koppling och växel på vänster sida, gas och broms på höger, elstart så jag behöver inte kicka....
Och jag är försiktig!
Den vita är dock 3 cm högre än den blå, men det ska nog funka, måste kunna sätta ner bägge mina taxben när jag stannar, behöver jag luta den, så orkar jag inte hålla....
Sen måste jag träna på att få upp den på stödet, den är jävigt tung!
Hondan är i alla fall hemma, och jag rullade 3 meter igår, den behöver fixas lite, behöver choke hela tiden, så nåt med bränslet är det, vi får börja med att byta bensin, den verka ha haft samma bensin i tanken de senaste fem åren....
En ny sadel behövs också, den är sprucken.
Nåja, än blir det ingen motorcykel till jobbet, jag åker BMW idag, medan mannen är hemma och är sjuk, nu är det hans tur.
söndag 13 maj 2018
Att ha namnsdag och en auktionstokig man!
Igår, den 12 maj, var det min namnsdag, både Charlotta och Lotta stod det i almanackan.
Det är inget vi firar, och har aldrig gjort...
Men lägger min aktionstokige man ett bud på Tradera, där auktionen går ut just det datumet, då kan ju en eventuell vinst, bli en alldeles perfekt Namnsdagspresent!
Jo, han budade hem en MC, en Honda nånting, jag ser att den är vit och det är 600 kubik. Några skavanker på sadeln, inte vet jag om den är tillräckligt låg, för den finns i Halland nånstans, och den ska tydligen hämtas idag.
Jo jag är glad, jag har dock inte kört sen Matilda föddes (1990) men det är väl som att cykla :)
MC:n i sig är ju en del av allt man behöver som knutte, jag behöver bra klädsel, bra skor, hjälm och handskar och det blir väl lika dyrt som själva cykeln.....
Kommer ihåg när jag köpte min första cykel, som 16-åring, en Gul Honda Twin, så lycklig! När man som sextonåring, bor på landet, alla kompisarna typ 4 mil bort, då är en motorcykel en otrolig frihet.
Kommer också ihåg, när vi, mina föräldrar och jag åkte till flygfältet i Arvika, där det var någon typ av MC mässa, för att köpa min utrustning, ett Svart/Gult skinnställ och handskar, dyrt, helt nytt och vackert! Hjälm var vi sen in till Arvika och köpte, minns det som igår när modern klämde på mig n alldeles för liten hjälm i butiken, och sen fick vi nästan inte av den.....
En Svart Nolanhjälm, integral blev det i alla fall :) I rätt storlek!
Nu är vi där igen....
Vad har man på sig när man åker MC i dag? Skinnstället som jag hade när jag var 16, finns ju inte kvar, och om det hade gjort det hade jag knappast kommit i det....
Goretexställ? Är det det man har idag?
Integralhjälm? Har man det?
Handskar, ja det får väl bi några som är sköna....
Och skor, eller ja stövlar, vill jag ha typ de jag köpte på nätet men som var för små....
Harley Davidsson, skitsnygga, även till kjol.
Så, nu få ni hjälpa mig!
Utrustningsdags är det alltså!
Och tack för namnsdagspresenten!
Det är inget vi firar, och har aldrig gjort...
Men lägger min aktionstokige man ett bud på Tradera, där auktionen går ut just det datumet, då kan ju en eventuell vinst, bli en alldeles perfekt Namnsdagspresent!
Jo, han budade hem en MC, en Honda nånting, jag ser att den är vit och det är 600 kubik. Några skavanker på sadeln, inte vet jag om den är tillräckligt låg, för den finns i Halland nånstans, och den ska tydligen hämtas idag.
Jo jag är glad, jag har dock inte kört sen Matilda föddes (1990) men det är väl som att cykla :)
MC:n i sig är ju en del av allt man behöver som knutte, jag behöver bra klädsel, bra skor, hjälm och handskar och det blir väl lika dyrt som själva cykeln.....
Kommer ihåg när jag köpte min första cykel, som 16-åring, en Gul Honda Twin, så lycklig! När man som sextonåring, bor på landet, alla kompisarna typ 4 mil bort, då är en motorcykel en otrolig frihet.
Kommer också ihåg, när vi, mina föräldrar och jag åkte till flygfältet i Arvika, där det var någon typ av MC mässa, för att köpa min utrustning, ett Svart/Gult skinnställ och handskar, dyrt, helt nytt och vackert! Hjälm var vi sen in till Arvika och köpte, minns det som igår när modern klämde på mig n alldeles för liten hjälm i butiken, och sen fick vi nästan inte av den.....
En Svart Nolanhjälm, integral blev det i alla fall :) I rätt storlek!
Nu är vi där igen....
Vad har man på sig när man åker MC i dag? Skinnstället som jag hade när jag var 16, finns ju inte kvar, och om det hade gjort det hade jag knappast kommit i det....
Goretexställ? Är det det man har idag?
Integralhjälm? Har man det?
Handskar, ja det får väl bi några som är sköna....
Och skor, eller ja stövlar, vill jag ha typ de jag köpte på nätet men som var för små....
Harley Davidsson, skitsnygga, även till kjol.
Så, nu få ni hjälpa mig!
Utrustningsdags är det alltså!
Och tack för namnsdagspresenten!
lördag 12 maj 2018
12 maj 2018
Vaknar i vanlig ordning alldeles för tidigt, halv sex, när man är ledig, är ju ganska typiskt, när man skulle kunna ha lite längre sovmorgon!
Hunden vill ut, och efter att ha satt på mig morgonrocken och sandalerna, kliver vi ut, det är 12 grader varmt och det har regnat under natten. Gräset är blött och resterna efter gräsklippningen häromdagen klibbar fast på fötterna och på tassarna. Småfåglarna sjunger för fulla muggar i träden, och det ser ut att bli en fin dag, några tunna vita molnslöjor rör seg över himlen, där bakom skymtar något blått. Det ångar lite av marken, luften är ju kallare.
Efter att varv i trädgården, där hunden sniffat av alla nattens dofter, tänder jag dagens första cigarett, ja jag vet att jag inte borde röka, hostan efter den senaste förkylningen finns fortfarande kvar och röken som jag drar långt ner i lungorna, retar till en hostattack, men nikotinet slår till som en gammal kär vän, jag gillar det ju!
Tillbaka in i huset, slår på radion, och den startar med ett brakande, att alltid volymen är så hög på morgon, sänker och går in mot köket, där jag sätter på morgonens balja med kaffe, vad vore livet utan det här kaffet? I samma stund kommer maken släntrande från sovrummet, han kunde tydligen inte heller sova längre. Han tar en Ipren, och suckar djupt att en väldig förkylning slagit till under natten, kanske är det så att han haft mycket på jobbet de senaste veckorna och nu när det lugnat ner sig, är det nog hans tur att bli sjuk....
När kaffet är klart, tar jag mig en kopp, startar datorn och får dagens uppdateringar över vad som hänt i världen, Facebook, Twitter och DN checkas snabbt av. Israel toppar nyhetsflödet hos DN.
Samtidigt plingar det till i messenger, en av de bästa vännerna i Söderhamn, skriver och berättar om spännande nyheter, tomter och hus i närheten av oss. Det behöver vi nog följa upp, tänk va kul det skulle vara om hon hade ett eget litet ställe här nere i Värmland.
På Radion drar Ring så Spelar Vi igång. Hon påminner mig om dagens namnsdags namn, Charlotta och Lotta, alltså min namnsdag!
Grattis på mig då!
Efter ytterligare en kopp kaffe till, har jag vattnat all mina blommor, pelargonerna i uterummet, verkar må bra, och det finns några som behöver större krukor, men det får jag ta tag i i eftermiddag.
Förmiddagen ska tillbringas i 7-årings sällskap på Bio :)
Bio med popcorn, Mc Donalds och det som hör till. Pelle Kanin ska vi se efter ungens eget önskemål.
Dags att duscha och få i sig lite frukost innan jag far och plockar upp henne.
Ungen och jag, var på Bio, med små godiskulor i ett rör, popcorn och dricka, en helt okey animerad film, baserad på Beatrice Potters historia om Pelle Kanin.
Vi handlade lite på vägen hem och köpte P-jord på Plantagen. Givetvis blev det glass också, då ingen inte ville ha mat :)
Väl hemma igen, planterades det om små trädsådder, i den inköpta P-jorden, nu ska de väl klara sig ett år till. Några pelargoner som behövde lite större krukor, fick det och fortsätter sommaren som den börjat, lär det bli fina blommor i år.
Vi fixade en pizza på smördeg, med Cream Fraiche, ost, lufttorkad skinka och aprikoser på, smaskens.
Sen läste jag lite i "Dandy" av Jan Gulliou, helt okey fortsättning på "Brobyggarna"
Nu ska maken se på Eurovision Songcontest, jag tror jag hoppar över det faktiskt.
Fortsätta läsa får det bli :)
Hunden vill ut, och efter att ha satt på mig morgonrocken och sandalerna, kliver vi ut, det är 12 grader varmt och det har regnat under natten. Gräset är blött och resterna efter gräsklippningen häromdagen klibbar fast på fötterna och på tassarna. Småfåglarna sjunger för fulla muggar i träden, och det ser ut att bli en fin dag, några tunna vita molnslöjor rör seg över himlen, där bakom skymtar något blått. Det ångar lite av marken, luften är ju kallare.
Efter att varv i trädgården, där hunden sniffat av alla nattens dofter, tänder jag dagens första cigarett, ja jag vet att jag inte borde röka, hostan efter den senaste förkylningen finns fortfarande kvar och röken som jag drar långt ner i lungorna, retar till en hostattack, men nikotinet slår till som en gammal kär vän, jag gillar det ju!
Tillbaka in i huset, slår på radion, och den startar med ett brakande, att alltid volymen är så hög på morgon, sänker och går in mot köket, där jag sätter på morgonens balja med kaffe, vad vore livet utan det här kaffet? I samma stund kommer maken släntrande från sovrummet, han kunde tydligen inte heller sova längre. Han tar en Ipren, och suckar djupt att en väldig förkylning slagit till under natten, kanske är det så att han haft mycket på jobbet de senaste veckorna och nu när det lugnat ner sig, är det nog hans tur att bli sjuk....
När kaffet är klart, tar jag mig en kopp, startar datorn och får dagens uppdateringar över vad som hänt i världen, Facebook, Twitter och DN checkas snabbt av. Israel toppar nyhetsflödet hos DN.
Samtidigt plingar det till i messenger, en av de bästa vännerna i Söderhamn, skriver och berättar om spännande nyheter, tomter och hus i närheten av oss. Det behöver vi nog följa upp, tänk va kul det skulle vara om hon hade ett eget litet ställe här nere i Värmland.
På Radion drar Ring så Spelar Vi igång. Hon påminner mig om dagens namnsdags namn, Charlotta och Lotta, alltså min namnsdag!
Grattis på mig då!
Efter ytterligare en kopp kaffe till, har jag vattnat all mina blommor, pelargonerna i uterummet, verkar må bra, och det finns några som behöver större krukor, men det får jag ta tag i i eftermiddag.
Förmiddagen ska tillbringas i 7-årings sällskap på Bio :)
Bio med popcorn, Mc Donalds och det som hör till. Pelle Kanin ska vi se efter ungens eget önskemål.
Dags att duscha och få i sig lite frukost innan jag far och plockar upp henne.
Ungen och jag, var på Bio, med små godiskulor i ett rör, popcorn och dricka, en helt okey animerad film, baserad på Beatrice Potters historia om Pelle Kanin.
Vi handlade lite på vägen hem och köpte P-jord på Plantagen. Givetvis blev det glass också, då ingen inte ville ha mat :)
Väl hemma igen, planterades det om små trädsådder, i den inköpta P-jorden, nu ska de väl klara sig ett år till. Några pelargoner som behövde lite större krukor, fick det och fortsätter sommaren som den börjat, lär det bli fina blommor i år.
Vi fixade en pizza på smördeg, med Cream Fraiche, ost, lufttorkad skinka och aprikoser på, smaskens.
Sen läste jag lite i "Dandy" av Jan Gulliou, helt okey fortsättning på "Brobyggarna"
Nu ska maken se på Eurovision Songcontest, jag tror jag hoppar över det faktiskt.
Fortsätta läsa får det bli :)
Dagbokens dag!
År 1937 skickade Mass Observation Archive (MOA) i Storbritannien ut en förfrågan till personer runt hela landet att dokumentera sin dag: att skriva om allt de gjorde från morgon till kväll den 12 maj. Det var dagen för George VI:s kröning. Dagböckerna ger en unik inblick i det dagliga livet och är en värdefull resurs för forskare. I samarbete med MOA samlar Folklivsarkivet dagboksanteckningar från människor av alla åldrar, bakgrunder och yrken för andra året i rad och ger dagboken en egen dag i Storbritannien och Sverige. Hur ser din dag ut den 12 maj 2018?
Ja, vi får väl se till att det kommer ett bidrag även från Värmskog :)
fredag 11 maj 2018
Att man aldrig lär sig!
Att man kan bränna sig, i Australien, På Kap Verde eller i Thailand, det är ju kanske mer accepterat, men att man lyckas den första lediga och soliga dagen, vid Norra Nästjärnet i Värmskog......
Nåja, solen sken, det var varmt, men lite blåsigt, jag packade min lilla väska med bok, filt, solbrillor, läsglasögon, vattenflaska, cig och mobiler, tog en av solstolarna med mig ner till soldäcket och Stora O kom ner med dna till solsängen.
Först sopade alla alkottar, små pinnar och löv bort från däcket, sen ställde vi upp både solstol och solsäng, och som en blek valross, tog jag plats, med min bok.
På solsängen med en kudde under bröstet läsandes "Brobyggarna" Av Jan Guillou, lagom varmt, lite vind och vågskvalpet, gjorde att det var ganska skönt att bara vara.....
Någon stund även liggandes på rygg......
Och ja, ni fattar....
Jag smörjde mig inte, tänkte nog inte att jag skulle orka ligga stilla så länge, det är alldeles för många andra saker som pockar på här hemma, gräsklippning, trädgård och jag ska ju så också.
Men, nu blev det en heldag, läsandes i solen :)
Härligt under dagen, mindre härligt nu, när kroppen intagit en lätt nyans av vinrött....
Att man aldrig lär sig!
Nåja, solen sken, det var varmt, men lite blåsigt, jag packade min lilla väska med bok, filt, solbrillor, läsglasögon, vattenflaska, cig och mobiler, tog en av solstolarna med mig ner till soldäcket och Stora O kom ner med dna till solsängen.
Först sopade alla alkottar, små pinnar och löv bort från däcket, sen ställde vi upp både solstol och solsäng, och som en blek valross, tog jag plats, med min bok.
På solsängen med en kudde under bröstet läsandes "Brobyggarna" Av Jan Guillou, lagom varmt, lite vind och vågskvalpet, gjorde att det var ganska skönt att bara vara.....
Någon stund även liggandes på rygg......
Och ja, ni fattar....
Jag smörjde mig inte, tänkte nog inte att jag skulle orka ligga stilla så länge, det är alldeles för många andra saker som pockar på här hemma, gräsklippning, trädgård och jag ska ju så också.
Men, nu blev det en heldag, läsandes i solen :)
Härligt under dagen, mindre härligt nu, när kroppen intagit en lätt nyans av vinrött....
Att man aldrig lär sig!
torsdag 10 maj 2018
Sommarvarmt, eller hur gör man med kroppen?
Beach 2018.....
Gömma sig i vassen, eller vara stolt över den kropp man har, ja man kan ju fundera?
Kort, lite lagom rund, färgen är lätt blågrå, det finns ett och annat hårstrå på fel plats, dvs inte på huvudet, ja det är jag....
Passformen på trosorna har vi ju varit inne på tidigare, och om vi översätter det till bikini... Ja ni fattar...
Iofs har det inte så mycket att göra med att behaga någon annan, bara att jag själv känner mig bekväm, fast visst är man präglad av hur andra ska tänka?
Ungefär som igår, när mina svarta byxor var riktigt skitiga av att ha travat över det nyharvade gärdet och även de blå var otvättade, så jag fick ta de rosa....
Gissa hur många kommentarer om mina färgglada byxor jag fick under dagen...
Nåja, de är sköna och har två stora fickor, att kunna ha telefoner och annat skrufs i, när jag rör mig i produktionen, och det behöver jag nu när värmen kommer, och det blir för varmt att ha jackan på sig hela dagen.....
Alla kommentarer kring de rosa byxorna resulterade i att jag beställde två par nya, fast svarta... Kanske för att slippa kommentarerna, kanske för att det "passar" bättre..... För vem?
Nåja, åter till sommarkroppen, den där bleka man ska klä av och försöka lapa D-vitamin med, de här soliga dagarna som är alldeles för få i vårt kalla land. Den där kroppen som ska prydas med brunt slätt skinn i en minimal bikini....
Nej, jag har inte brunt slätt skinn, mitt skinn är mer grisrosa, med inslag av gråblått, jo, det är iofs slätt, men liksom i utspänt läge, det finns lite för mycket innehåll innanför om man säger så, men det kan ju iofs vara bra att ha, om jag skulle bli allvarligt sjuk eller så....
Jag vet.
Nåja, nu är det fint väder, solen kämpar fram, och bryggan är grymt lockande, och bryggan är bara min egen, där kan jag sitta naken om jag vill, och inte en jävel behöver bry sig om ifall min kropp är enligt alla konstiga kroppsideal eller inte, jag lapar sol och D-vitamin bara för att jag vill, och för min egen skull.
Och om det skulle råka ramla över en och annan lite extra korv över kanten på bikinitrosorna, eller om tuttarna väljer att skvalpa runt i bh:n, så är det bara jag som märker det, och egentligen bryr jag mig inte alls, eller gör jag det?
Gömma sig i vassen, eller vara stolt över den kropp man har, ja man kan ju fundera?
Kort, lite lagom rund, färgen är lätt blågrå, det finns ett och annat hårstrå på fel plats, dvs inte på huvudet, ja det är jag....
Passformen på trosorna har vi ju varit inne på tidigare, och om vi översätter det till bikini... Ja ni fattar...
Iofs har det inte så mycket att göra med att behaga någon annan, bara att jag själv känner mig bekväm, fast visst är man präglad av hur andra ska tänka?
Ungefär som igår, när mina svarta byxor var riktigt skitiga av att ha travat över det nyharvade gärdet och även de blå var otvättade, så jag fick ta de rosa....
De rosa!
Nåja, de är sköna och har två stora fickor, att kunna ha telefoner och annat skrufs i, när jag rör mig i produktionen, och det behöver jag nu när värmen kommer, och det blir för varmt att ha jackan på sig hela dagen.....
Alla kommentarer kring de rosa byxorna resulterade i att jag beställde två par nya, fast svarta... Kanske för att slippa kommentarerna, kanske för att det "passar" bättre..... För vem?
Nåja, åter till sommarkroppen, den där bleka man ska klä av och försöka lapa D-vitamin med, de här soliga dagarna som är alldeles för få i vårt kalla land. Den där kroppen som ska prydas med brunt slätt skinn i en minimal bikini....
Nej, jag har inte brunt slätt skinn, mitt skinn är mer grisrosa, med inslag av gråblått, jo, det är iofs slätt, men liksom i utspänt läge, det finns lite för mycket innehåll innanför om man säger så, men det kan ju iofs vara bra att ha, om jag skulle bli allvarligt sjuk eller så....
Jag vet.
Nåja, nu är det fint väder, solen kämpar fram, och bryggan är grymt lockande, och bryggan är bara min egen, där kan jag sitta naken om jag vill, och inte en jävel behöver bry sig om ifall min kropp är enligt alla konstiga kroppsideal eller inte, jag lapar sol och D-vitamin bara för att jag vill, och för min egen skull.
Och om det skulle råka ramla över en och annan lite extra korv över kanten på bikinitrosorna, eller om tuttarna väljer att skvalpa runt i bh:n, så är det bara jag som märker det, och egentligen bryr jag mig inte alls, eller gör jag det?
söndag 6 maj 2018
Alltså, på riktigt?
Wisti kan i alla fall ge det en knorr....
Men på riktigt, är det ett sådant samhälle vi vi ha i Sverige?
Skulle inte tro det.....
"Vart är vi på väg......"
Men på riktigt, är det ett sådant samhälle vi vi ha i Sverige?
Skulle inte tro det.....
"Vart är vi på väg......"
lördag 5 maj 2018
När livet återvänder!
Jo, jag är på väg tillbaka, tillbaka till ett friskt tillstånd, och lungorna har lugnat ner sig, bara hostan kvar till och från....
Flåset får jag väl bygga upp lite sakta, tillsammans med min blåslagna terrier som gick en fight med en påhälsande grävling igår morse.
Så efter en vecka, inte i sängen, utan i soffan, så reser jag mig igen, och tar nya tag med en ny erfarenhet, ordentligt sjuk....
Det är lördag, solen gör sitt bästa för att komma igenom diset, Betty är inte helt pigg, utan sover vid min sida med lite metacam i kroppen, Stora O planerer gräsklippning, och bortforsling av hallonhäck....
Vi får väl se vad det blir av den här lördagen!
Ha en fin helg!
Flåset får jag väl bygga upp lite sakta, tillsammans med min blåslagna terrier som gick en fight med en påhälsande grävling igår morse.
Så efter en vecka, inte i sängen, utan i soffan, så reser jag mig igen, och tar nya tag med en ny erfarenhet, ordentligt sjuk....
Det är lördag, solen gör sitt bästa för att komma igenom diset, Betty är inte helt pigg, utan sover vid min sida med lite metacam i kroppen, Stora O planerer gräsklippning, och bortforsling av hallonhäck....
Vi får väl se vad det blir av den här lördagen!
Ha en fin helg!
fredag 4 maj 2018
Min familj och jag "Betty bloggar"
Nu måste jag bara berätta...
Jag hörde nåt, och snäll som hon är människan, hon jag kallar min matte, så gick hon ner och släppte ut mig.
Det var inte riktigt ljust, matte sa att klockan var typ fyra, och de där små fåglarna hade en himla orkester i busken.
Det luktar nåt, längs staketet, där, och där och där.....
Bakom Logen, luktar det himla gott, och där! Ja där är nåt....
Hur jag än sprang fram och tillbaka, kommer jag inte åt den, den är på utsidan av staketet, som ska hålla mig inne på gården, jag skäller lite, så får vi se vad som händer!
"Stanna!" Typiskt, nu kom hon matte, och vet ni hon tar av sig morgonrocks-skärpet och knyter runt min hals, morgonrocks.skärpet! Så genant, gå tillbaka till huset med vitt frottéskärp runt halsen.....
Hon muttrar nåt om mitt i natten, samtidigt som vi går in, och hon går och lägger sig igen.
Jag stannar i hallen och vaktar mot monstret som är där ute.
Nu, piper det där uppe och min husse kommer ner med buller och bång, han släpper ut mig, och nu ska jag utanför staketet!
Där, under logen är den, jag smyger mig på, eller hoppar på, skäller och hoppar undan, AJ!, skäller, skäller och skäller.....
Och där kommer min husse! Fast han är på insidan staketet! AJ!
Åh himmel nu kommer han, och vad han skriker!
Varför skriker han så?
Är det farligt?
Min husse brukar inte skrika så!!!
Bäst jag går hem!
Där vid grinden står min matte!
Husse trär på mig kopplet, jag slapp i alla fall morgonrocks-skärpet, och lämnar över mig till matte med ett "Hundjävel" Var det en hund? Jag tyckte det såg ut som en sån där Grävling.
Ok, matte och jag går in, och jag är lite smutsig, typ svart och det gör lite ont på ena ögat. Kanske var det en boxargrävling, men jag högg den i halsen i alla fall, fast det gjorde den med mig också....
Oops, inne i huset, tar hn inte av mig kopplet, utan jag får gå ögonaböj till duschen.....
Suck!
Nåja vattnet är ju i alla fall varmt, och det svarta rinner av.....
Vilket Jävla liv på min familj, och så här tidigt på morgonen?!
Jag hörde nåt, och snäll som hon är människan, hon jag kallar min matte, så gick hon ner och släppte ut mig.
Det var inte riktigt ljust, matte sa att klockan var typ fyra, och de där små fåglarna hade en himla orkester i busken.
Det luktar nåt, längs staketet, där, och där och där.....
Bakom Logen, luktar det himla gott, och där! Ja där är nåt....
Hur jag än sprang fram och tillbaka, kommer jag inte åt den, den är på utsidan av staketet, som ska hålla mig inne på gården, jag skäller lite, så får vi se vad som händer!
"Stanna!" Typiskt, nu kom hon matte, och vet ni hon tar av sig morgonrocks-skärpet och knyter runt min hals, morgonrocks.skärpet! Så genant, gå tillbaka till huset med vitt frottéskärp runt halsen.....
Hon muttrar nåt om mitt i natten, samtidigt som vi går in, och hon går och lägger sig igen.
Jag stannar i hallen och vaktar mot monstret som är där ute.
Nu, piper det där uppe och min husse kommer ner med buller och bång, han släpper ut mig, och nu ska jag utanför staketet!
Där, under logen är den, jag smyger mig på, eller hoppar på, skäller och hoppar undan, AJ!, skäller, skäller och skäller.....
Och där kommer min husse! Fast han är på insidan staketet! AJ!
Åh himmel nu kommer han, och vad han skriker!
Varför skriker han så?
Är det farligt?
Min husse brukar inte skrika så!!!
Bäst jag går hem!
Där vid grinden står min matte!
Husse trär på mig kopplet, jag slapp i alla fall morgonrocks-skärpet, och lämnar över mig till matte med ett "Hundjävel" Var det en hund? Jag tyckte det såg ut som en sån där Grävling.
Ok, matte och jag går in, och jag är lite smutsig, typ svart och det gör lite ont på ena ögat. Kanske var det en boxargrävling, men jag högg den i halsen i alla fall, fast det gjorde den med mig också....
Oops, inne i huset, tar hn inte av mig kopplet, utan jag får gå ögonaböj till duschen.....
Suck!
Nåja vattnet är ju i alla fall varmt, och det svarta rinner av.....
Vilket Jävla liv på min familj, och så här tidigt på morgonen?!
torsdag 3 maj 2018
Ja är inte bitter, ja är sjuk.....
Några av er var med mig för nåt år sedan, när jag stod till arbetsmarknadens förfogande, dvs ofrivilligt utan arbete, utan sysselsättning, arbetslös med andra ord.
Eller ofrivilligt? Jag valde ju faktiskt själv att avsluta....
Det var troligtvis de värsta 11 månaderna av mitt liv hittills, och förhoppningsvis slipper jag uppleva nåt liknande igen.
Nja, säger ni alla nu, ni som kanske förlorat någon närstående och inte tycker att arbetslöshet är nåt alls, eller ni som har någon allvarlig sjukdom, eller bara mår skit, det finns värre saker. Ja jag är övertygad om det, att det finns värre saker än att vara arbetslös för några, men för mig var det grymt jobbigt.
Men va nu då, du är ju inte arbetslös nu? Du har ett fantastiskt jobb att få återvända till varje dag? Du har underbara kollegor som man bara måste älska och dina medarbetare ska vi inte tala om, de är helt fantastiska!
Ja, ja, ja, jag vet, jag har ett jobb, som jag älskar, många härliga och underbara kollegor, medarbetare som jag avgudar.
Jag är en del av ett sammanhang, ack så viktigt för mig!
Men nu är jag ofrivilligt sjuk! Ja, ofrivilligt!
Men ingen är väl frivilligt sjuk?
Nej, men erkänn att även du någon gång haft tanken, va skönt det skulle vara att vara hemma en dag, en dag extra, jag tycker själv att det är ganska skönt att få ta helgen efter en lång vecka, att få landa i mina tankar utan nya intryck, att få reflektera, sortera det som rör sig, som behöver sorteras. Jag har tänkt tanken....
Det erkänner jag!
Men när det väl händer, utan att man tänkt tanken, som jag iofs aldrig låtit få fäste och genomfört, då är det bara skittråkigt.
Alla de där tankarna som ska sorteras är redan sorterade och ett vankande i huset, i tanken och i idé-träsket som finns djupt i min hjärna, gör att det blir ett ältande, ett funderande, ett spekulerande i både det ena och det andra. Och det föder frågor, ibland bra frågor, ibland ironiska, ibland är de sarkastiska och det kan bli bittra tankar.
Det roliga med mina tankar är att får jag ur mig dom, kan dela dem med någon annan, då blir de oftast inte vare sig bittra, ironiska eller sarkastiska, men stannar de där inne och bearbetas i en uttråkad hjärna, då blir de hemskt bittra.....
Hold Your Horses!
De tankarna ska man behålla för sig själv, för de kan göra mer skada än nytta ibland, fast det vet man ju iofs aldrig.....
Och stackars kollegan som får stå ut med att få många av dem via mail och sms, när han egentligen mycket hellre skulle vilja ha en arbetande kollega på plats än en bitter en som är sjuk och frånvarande......
Nåja, nu vet han att jag inte är mer bitter än vanligt (hoppas jag), och att de där tankarna kommer och går, kanske hos oss bägge, och är man sjuk får man väl vara lite gnällig?
Ja, gnällig, men stoppa bittertankarna från att få fäste, de har ingen plats här, ge plats för spontanitet, visioner och entusiasm.....
Nej nu får jag rycka tag i kragen, och jobba på flåset, för det är bättre att vara frisk på jobbet, än sjuk hemma, eller hur?!
Det här blev väl ett väldigt konstigt och svamligt inlägg, men det bjuder jag på.....
Jag är ju sjuk.....
Eller?!
Eller ofrivilligt? Jag valde ju faktiskt själv att avsluta....
Det var troligtvis de värsta 11 månaderna av mitt liv hittills, och förhoppningsvis slipper jag uppleva nåt liknande igen.
Nja, säger ni alla nu, ni som kanske förlorat någon närstående och inte tycker att arbetslöshet är nåt alls, eller ni som har någon allvarlig sjukdom, eller bara mår skit, det finns värre saker. Ja jag är övertygad om det, att det finns värre saker än att vara arbetslös för några, men för mig var det grymt jobbigt.
Men va nu då, du är ju inte arbetslös nu? Du har ett fantastiskt jobb att få återvända till varje dag? Du har underbara kollegor som man bara måste älska och dina medarbetare ska vi inte tala om, de är helt fantastiska!
Ja, ja, ja, jag vet, jag har ett jobb, som jag älskar, många härliga och underbara kollegor, medarbetare som jag avgudar.
Jag är en del av ett sammanhang, ack så viktigt för mig!
Men nu är jag ofrivilligt sjuk! Ja, ofrivilligt!
Men ingen är väl frivilligt sjuk?
Nej, men erkänn att även du någon gång haft tanken, va skönt det skulle vara att vara hemma en dag, en dag extra, jag tycker själv att det är ganska skönt att få ta helgen efter en lång vecka, att få landa i mina tankar utan nya intryck, att få reflektera, sortera det som rör sig, som behöver sorteras. Jag har tänkt tanken....
Det erkänner jag!
Men när det väl händer, utan att man tänkt tanken, som jag iofs aldrig låtit få fäste och genomfört, då är det bara skittråkigt.
Alla de där tankarna som ska sorteras är redan sorterade och ett vankande i huset, i tanken och i idé-träsket som finns djupt i min hjärna, gör att det blir ett ältande, ett funderande, ett spekulerande i både det ena och det andra. Och det föder frågor, ibland bra frågor, ibland ironiska, ibland är de sarkastiska och det kan bli bittra tankar.
Det roliga med mina tankar är att får jag ur mig dom, kan dela dem med någon annan, då blir de oftast inte vare sig bittra, ironiska eller sarkastiska, men stannar de där inne och bearbetas i en uttråkad hjärna, då blir de hemskt bittra.....
Hold Your Horses!
De tankarna ska man behålla för sig själv, för de kan göra mer skada än nytta ibland, fast det vet man ju iofs aldrig.....
Och stackars kollegan som får stå ut med att få många av dem via mail och sms, när han egentligen mycket hellre skulle vilja ha en arbetande kollega på plats än en bitter en som är sjuk och frånvarande......
Nåja, nu vet han att jag inte är mer bitter än vanligt (hoppas jag), och att de där tankarna kommer och går, kanske hos oss bägge, och är man sjuk får man väl vara lite gnällig?
Ja, gnällig, men stoppa bittertankarna från att få fäste, de har ingen plats här, ge plats för spontanitet, visioner och entusiasm.....
Nej nu får jag rycka tag i kragen, och jobba på flåset, för det är bättre att vara frisk på jobbet, än sjuk hemma, eller hur?!
Det här blev väl ett väldigt konstigt och svamligt inlägg, men det bjuder jag på.....
Jag är ju sjuk.....
Eller?!
onsdag 2 maj 2018
70 kilo tant....
Oj, jag råkade ställa mig på vågen!
Både sonen och mannen testade den under helgen, så jag tänkte inte vara sämre...
Och jag blev lika förvånad som de, det är nog nåt fel på vågen, för både maken och jag är några kilo för mycket för att komma i det vi fick skräddarsytt i Thailand, och det är bara fem månader sen....
Nu är frågan vad man ska skylla på?
För jag kan ju omöjligtvis ha ett eget ansvar för varför vikten gått upp?
Det måste vara:
Den där latmasken som hellre låter Betty springa lös och motionera sig, än att jag raskt promenerar med henne....
Den där som inte orkar ta tag i träningen, trots att den finns på nära håll och är billig, fast den är ju inte i sportklubbens regi längre.....
Den där som fyller upp min kaffekopp med en tredjedel grädde, många gånger om dagen....
Den där restaurangen på jobbet, som erbjuder för stora portioner, för god mat, och det är för enkelt.....
Den där som tar upp min tid och gör att jag inte gör mitt Yogapass varje dag....
Den där som hellre sätter på TV:n.....
Eller hur var det nu då?
Har vikten någon egentlig betydelse om jag mår bra?
Om det råkar kika fram nån liten extra korv mellan byxorna och tröjan, vem bryr sig?
Gör du?
Kläderna finns att vara bekväm i, klänningen från Thailand passar, och kanske till och med sitter lite bättre.
Jag är samma person inuti.
Och träningen är ändå inte rolig, jag behöver inte den för att träffa folk längre, jag träffar alla de jag behöver på mitt underbara jobb.
Just accept it, jag är femtio, jag är en 70-kilos tant, och jag är jag, bara för min egen skull.
Eller hur?!
Kan du köpa nya batterier till min smarta våg, Stora O?
Både sonen och mannen testade den under helgen, så jag tänkte inte vara sämre...
Och jag blev lika förvånad som de, det är nog nåt fel på vågen, för både maken och jag är några kilo för mycket för att komma i det vi fick skräddarsytt i Thailand, och det är bara fem månader sen....
Nu är frågan vad man ska skylla på?
För jag kan ju omöjligtvis ha ett eget ansvar för varför vikten gått upp?
Det måste vara:
Den där latmasken som hellre låter Betty springa lös och motionera sig, än att jag raskt promenerar med henne....
Den där som inte orkar ta tag i träningen, trots att den finns på nära håll och är billig, fast den är ju inte i sportklubbens regi längre.....
Den där som fyller upp min kaffekopp med en tredjedel grädde, många gånger om dagen....
Den där restaurangen på jobbet, som erbjuder för stora portioner, för god mat, och det är för enkelt.....
Den där som tar upp min tid och gör att jag inte gör mitt Yogapass varje dag....
Den där som hellre sätter på TV:n.....
Eller hur var det nu då?
Har vikten någon egentlig betydelse om jag mår bra?
Om det råkar kika fram nån liten extra korv mellan byxorna och tröjan, vem bryr sig?
Gör du?
Kläderna finns att vara bekväm i, klänningen från Thailand passar, och kanske till och med sitter lite bättre.
Jag är samma person inuti.
Och träningen är ändå inte rolig, jag behöver inte den för att träffa folk längre, jag träffar alla de jag behöver på mitt underbara jobb.
Just accept it, jag är femtio, jag är en 70-kilos tant, och jag är jag, bara för min egen skull.
Eller hur?!
Kan du köpa nya batterier till min smarta våg, Stora O?
tisdag 1 maj 2018
Vems förväntningar?
När jag på fjärde dagen av min fyradagars ledighet, som jag mest tillbringat i hostande febertillstånd, konstaterar att jag "bara" tvättat två maskiner tvätt......
Vadå bara? Två maskiner tvättade, är två mer än vad någon annan i familjen gjort på månader, och definitivt fler än vad en sjuk man skulle ha gjort....
Nej jag klagar inte på Stora O, och heller inte på Män i allmänhet, jag funderar bara över mitt eget konstaterande.... Det är ju ingen annan som sagt till mig att jag "måste" göra vissa saker, det är ingen annans förväntningar på mig som gör att jag gör vissa saker, bara mina egna....
Som när jag sätter på TV:n, lite så där i hemlighet när huset är tomt, som om jag gör det i smyg, för att det inte skulle vara tillåtet att ligga i soffan och bara slötitta på nån smaskig serie...
Tillåtet för vem? Vem skulle kunna säga att jag inte får?
Varför får jag nån typ av dåligt samvete?
Jag är ju för tusan femtio år, och bestämmer väl själv om jag ser på 10 avsnitt på en serier, på en kanal som jag betalar för varje månad, dyrt dessutom, och vem skulle titta på den och få valuta för de pengarna om inte jag?
Varför får jag känslan av att vara en fet latmask som bara ligger framför TV:n utan att göra nåt nyttigt och värdeskapande?
Ingen har sagt det till mig, ingen har klandrat mig för det, ingen har påpekat att det kan vara skadligt...
Ingen annan än jag själv.....
Kanske är det så att det är mina egna värderingar, skapade djupt ner i mitt undermedvetna redan i barndomen, som säger att man ska vara nyttig, för andra?
Tänk att det ska vara belagt med skam att göra nåt man bara själv vill?
Det blir motsägelsefullt för mig, när jag ibland, eller ofta får dåligt samvete bara för att jag är onyttig, eller är onyttig? Känner mig onyttig?
Jag som alltid förespråkar att göra det som känns bra!
Man är alltid sig själv närmast... Eller?
Dömer jag mig själv efter vad jag anser om andra, kan det vara så att jag själv inte tycker det är okey att andra "bara ligger på soffan och käkar praliner"?
Eller som Stora O sa alldeles nyss "Du behöver absolut inte tänka på dina fönster" med sarkasm i rösten. Nu vet jag att han sa det för att vi pratade om det här just, men visst är det precis det jag känner skam för, att tro att han och andra förväntar sig nåt annat av mig än det jag faktiskt presterar just nu.
Nej hörrni, vi slutar tänka på vad vi tror att alla andra förväntar sig av oss, och gör det vi själva vill, för det är ju mina egna förväntningar som betyder nåt, eller hur?
Och jag är övertygad om att någon dammsuger golven när det kryper fram dammråttor ur hörnen, plockar i diskmaskinen när glasen är slut i skåpet, eller kör den där tvättmaskinen när kalsongerna är slut i garderoben....
Stora O, gick med stolta steg in i mancaven för att se några avsnitt på en serie, så jag gör det samma, sjunker ner i soffan, drar igång den dra kanalen jag betalar för varje månad och ser de sista avsnitten på "The Leftovers" och skiter i om någon tycker jag är onödig, och skulle det komma någon, behöver jag inte alls ursäkta att jag valt just det idag, eller hur? För skulle det vara så att någon verkar ta illa upp, är ju det deras problem, inte mitt, eller hur?
Vadå bara? Två maskiner tvättade, är två mer än vad någon annan i familjen gjort på månader, och definitivt fler än vad en sjuk man skulle ha gjort....
Nej jag klagar inte på Stora O, och heller inte på Män i allmänhet, jag funderar bara över mitt eget konstaterande.... Det är ju ingen annan som sagt till mig att jag "måste" göra vissa saker, det är ingen annans förväntningar på mig som gör att jag gör vissa saker, bara mina egna....
Som när jag sätter på TV:n, lite så där i hemlighet när huset är tomt, som om jag gör det i smyg, för att det inte skulle vara tillåtet att ligga i soffan och bara slötitta på nån smaskig serie...
Tillåtet för vem? Vem skulle kunna säga att jag inte får?
Varför får jag nån typ av dåligt samvete?
Jag är ju för tusan femtio år, och bestämmer väl själv om jag ser på 10 avsnitt på en serier, på en kanal som jag betalar för varje månad, dyrt dessutom, och vem skulle titta på den och få valuta för de pengarna om inte jag?
Varför får jag känslan av att vara en fet latmask som bara ligger framför TV:n utan att göra nåt nyttigt och värdeskapande?
Ingen har sagt det till mig, ingen har klandrat mig för det, ingen har påpekat att det kan vara skadligt...
Ingen annan än jag själv.....
Kanske är det så att det är mina egna värderingar, skapade djupt ner i mitt undermedvetna redan i barndomen, som säger att man ska vara nyttig, för andra?
Tänk att det ska vara belagt med skam att göra nåt man bara själv vill?
Det blir motsägelsefullt för mig, när jag ibland, eller ofta får dåligt samvete bara för att jag är onyttig, eller är onyttig? Känner mig onyttig?
Jag som alltid förespråkar att göra det som känns bra!
Man är alltid sig själv närmast... Eller?
Dömer jag mig själv efter vad jag anser om andra, kan det vara så att jag själv inte tycker det är okey att andra "bara ligger på soffan och käkar praliner"?
Eller som Stora O sa alldeles nyss "Du behöver absolut inte tänka på dina fönster" med sarkasm i rösten. Nu vet jag att han sa det för att vi pratade om det här just, men visst är det precis det jag känner skam för, att tro att han och andra förväntar sig nåt annat av mig än det jag faktiskt presterar just nu.
Nej hörrni, vi slutar tänka på vad vi tror att alla andra förväntar sig av oss, och gör det vi själva vill, för det är ju mina egna förväntningar som betyder nåt, eller hur?
Och jag är övertygad om att någon dammsuger golven när det kryper fram dammråttor ur hörnen, plockar i diskmaskinen när glasen är slut i skåpet, eller kör den där tvättmaskinen när kalsongerna är slut i garderoben....
Stora O, gick med stolta steg in i mancaven för att se några avsnitt på en serie, så jag gör det samma, sjunker ner i soffan, drar igång den dra kanalen jag betalar för varje månad och ser de sista avsnitten på "The Leftovers" och skiter i om någon tycker jag är onödig, och skulle det komma någon, behöver jag inte alls ursäkta att jag valt just det idag, eller hur? För skulle det vara så att någon verkar ta illa upp, är ju det deras problem, inte mitt, eller hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)