Rund o Go?!

Det har väl knappast undgått någon av er att jag slutade röka, för typ sjätte gången på 15 år, den 17 Augusti i fjol, just idag är det exakt 219 dagar sen.
Duktiga jag! Eller nåt.....

Det finns vissa "biverkningar" med att ändra på kroppen, hjärnans stimuli och livets byggstenar.

Märk väl att det här är inte ett inlägg, för att ursäkta mitt rökande, jag har inte tänkt börja om genom att prova, det tilltalar mig inte alls just nu, men det är en stor del av mitt tidigare liv, och rökningen har varit en stor del av min identitet....

Jag har också, de senaste 8-10 åren ätit någon typ av varierad LCHF kost, verkligen ätit, portioner stora, utan ris, pasta, potatis och vitt socker, men helt strikt har det aldrig riktigt varit, jag har ofta fuskat med fikabröd, en macka, någon liten potatisgratängsklutt. Ibland till och med frossat i smågodis, eller för den delen pasta....
Och mitt drickande av kolsyrat vatten med Lightsaft.....

Jag har "kompenserat" detta i mitt huvud med hjälp av massor av grädde i kaffet, smör i mängder, ätande av pålägg, vilket gett en stillastående vikt på över 70 kilo, de senaste fem åren, avsett rökning eller inte.....
Ät tills du är mätt, när man älskar mat, knappt vet hur hunger känns, och inte har några begränsningar, typ....

70 kilo, (vilket är långt under min nuvarande vikt), till 163 centimeter, ger ett BMI på ca 26, vilket är övervikt, enligt alla tabeller....
Nu ska man ju strunta i BMI tabeller, och hellre mäta bukomfång.....

Ok bukomfång, idag ca 100 cm, och enligt Vårdguiden 1177, så definieras bukfetma hos kvinner med ett mått över 88 cm......
Suck!

Nu är vikten uppe i närmare 80, och mina senaste försök att vara "nyttig" har inte gett de resultat jag vill, och min smarta våg, som jag använder morgon och kväll, för att få en så bra bild av min vikt och min kroppfettprocent som normalt ska vara under 30% pendlar mellan 35-38 %

Kroppen binder vatten, det märks vid strumpkanten, ringen och i benen som känns stumma och som stockar, jag har ont i vaderna, petar dock i mig kalcium, varje kväll.

Motionerar, eller håller mig i rörelse, genom långa promenader, nästan varje dag, cirkelträning en gång i veckan där jag inte tar ut mig fullt, men blir svettig och trött, samt tidigare när jag jobbade simning två dagar i veckan....

Jag vill inte vara en liten rund tjock gumma!
Kroppen gör ont, och rör mig klumpigt, och kläderna sitter åt!

Och, beach 2016, skiter jag fullkomligen i, men att kunna känna sig stark, smidig och ledig, det är viktigt!

Ok, var vill jag komma med detta?
Inte en aning, jag bara kände att det var dags att skriva ner det, för att få lite mer fokus på va jag egentligen gör, hur jag mår och hur detta påverkar mig, mitt självförtroende och min omgivning.
Tjuvlyssnade en dag, när jag satt och väntade, och hörde en så tokigt kommentar av en karl, obs det handlade inte om mig utan om någon han hade sett/träffat,
"Jag kände inte igen henne hon var mörk, och hon var ju alltid blond förr, och smal, och såg himla bra ut faktiskt...."

Egentligen handlar det väl inte om vikten, BMI, midjemått, eller fettprocent, utan om just den sär känslan, känslan av nöjdhet, av att känna sig stark, smidig, och lagom alert!
Man ska inte bli sittande med värk och stelhet i kroppen vid femtio, det ska man faktiskt inte!

Nån tjusig smal fotomodell blir jag aldrig, och har nog inte heller ambitionen att bli, men att se ut som en kort vårrulle, är ju inte heller så himla kul, speciellt inte när man är lika smidig som en.....

Och min smarta våg då?
Ja, den är ju ärlig i alla fall......
Precis som måttbandet......

Hur är världen?

Träffade en mycket klok kvinna här under veckan, vi diskuterade affärsidéer, samhället, sociala medier, ledarskap, klimat, kulturer, ja ni fattar det mesta som man kan prata om när man får till spännande möten, för ett spännande och utvecklande möte var det!
Tack, min vän!

En mycket klok kvinna, när vi när vi pratade om drivkrafter, och hinder, där vi ser ungefär samma saker, tänker ganska lika, och blir kanske mest irriterade på oss själva, för att man ofta väger varje ord man skriver på guldvåg med tanken, hur tas det här emot, kan jag bemöta kommentarerna, stöter jag mig med någon.....
Men varför ska man behöva tänka så?
Det man tycker, måste man ju kunna få uttrycka, eller hur?!

Att just jag varit extremt restriktiv med att skriva om mitt jobb, är ju sett utifrån chefsperspektivet, ingen ska behöva känna sig kränkt över att ha mig som chef....
Företagets värderingar, får inte heller kränkas, som chef representerar man ju företaget.
Och det får man lov att hålla på, även efter man lämnat företaget.

Men när det gäller mina värderingar, kring världsläget, sociala kontakter, händelser i när och fjärran, då ska jag minsann inte behöva skämmas, för vare sig det ena eller det andra.
Precis som min åsikt är okey, är deras åsikter, de som tycker något annat än mig, också okey, men man behöver väl inte såra varandra med flit för det?

Ja, man kan verkligen fundera på vad som hänt, de senaste åren har ett betydligt hårdare klimat växt fram, än den jag växte upp i...
Vi är elakare mot varandra och det har liksom blivit helt okey att kategorisera människor i olika grupper, samhällsklasser, hudfärg, kön, sexuell läggning, och det har även normaliserats att man anser att man ska få säga precis vad som helst, bara man inte använder vissa ord....
Ifrågasätter man det, är man PK, eller extremvänster alt rasist.....

Det är också helt normalt att skriva förfasande kommentarer om klipp på nätet, med osäkra källor, häva ut sig skit, förfasas och svartmåla.......
Ja, det skrämmer mig, och stöveltrampet på 30 talet som någon som snällt påminde mig om, är inte alls långt borta om vi fortsätter så här,....

Men jag är ändå övertygad om att vi har det fantastiskt bra i det här landet, trots att jag just nu står till arbetsmarknadens förfogande, att vi har stora möjligheter att dela med oss till dem som behöver vår hjälp, inom eller utanför landet.

Den dagen mina ev barnbarn ställer frågan, "Vad gjorde du då?" då hoppas jag kunna svara att jag stod upp för mänskliga rättigheter, att vi med gemensamma krafter, tillsammans visade de människor som behöver oss, empati, kärlek och stöd, oavsett från vilken gruppering de kommer.
Jag hoppas verkligen det.
Alternativet, är inte ens ett alternativ.

När jag blir ledig.....

Ska jag:

• Ta in, väcka och pantera om mina pillargoner :)
• Måla trappan bajsbrun.
• Se om jag klarar att lägga klinkers i källarbadrummet, SPA to be :)
• Gå till skogen i dagsljus!
• Se trädgården vakna under våren!
• Måla....
• Skriva....
• Gå på fik, och tjuvlyssna.... Ha, det ni!

Ja, det kan bli en väldigt trevlig vår, det kan det faktiskt.....

Och om idéerna tar slut, då kan jag: