De där med att vara 50....

Jo jag har ju varit det några månader nu, typ fyra eller kanske fem, det beror lite på hur man räknar...
Ålder är ju bara en siffra, jag vet det och det är hur man känner sig som är det viktigaste, men den där kroppen har liksom inte fattat att jag känner mig mer som 34 än 50+.....

Ta tex det där med trosor....
Nåja jag ska inte gå närmare in på min undre del av kroppen, men något har liksom hänt.
Jag har aldrig gillat såna där nyfikna trosor, ni vet den där sorten som liksom på ett nyfiket sätt kryper in och kikar rätt in i hela härligheten, de där trosorna, vars kant man ständigt får försöka få tag i genom de tighta jeansen och liksom dra ut och åt sidan, för att inte behöva ha nåt som kilar in sig och kikar, det är inget nytt, men något har hänt med kroppen, som gör att även de trosor som tidigare varit sköna, hållit sig där de ska, börjat bli nyfikna....
Inte ens de enkla vardagstrosorna från Newbody funkar längre.....

Och det är ju inte så att de är stringtrosor precis, men på något sätt är de plötsligt för smala där mitt under, och korvar ihop sig där och bak i rumpan....

Nåt annat som också uppstår är att de rullar ner under magen, den hänger liksom över om ni fattar....

Så in i höskan och rumpan, under magen.......

Inte alls skönt om ni frågar mig!

Jag har mer fått gått över till trosor av en annan modell, höga i midjan, med små ben, mjuka, helst av Bambu....

Typ....

Inte det sexigaste som finns på marknaden, men jag har dem ju mest för min egen skull, och knappast för att behaga någon annan längre, ja ni fattar.....

Det finns några små irriterande avvikelser även med de höga, mjuka sköna trosorna....

Det är inte speciellt snyggt till låga jeans, ni vet de där låga som nästan ska visa stjärtskåran där bak. Att det istället för en lite tillstymmelse till rumpa, sticker upp femton centimeter troskant, tror jag knappast tilltalar någon, inte ens mig själv, och fram ska vi ju knappast parat om, jeansen hamnar under den där magkanten, trosorna går över och det bildas en bambuklädd korv som ligger som en matrona under naveln.......

Nej tacka vet jag mina tantjeans, höga i midjan, täcker hela trosan, och hela magen får plats på rätt ställe liksom.....

Jo det händer nåt med kroppen när man blir äldre... 

Typ Femtio.....

Lika bra att vänja sig vid att allt liksom ramlar ner, hänger och blir löst.....

Hakan....

Rumpan.....

Låren....

Magen.....

Mungiporna......

Suck!

Man får väl klä sig där efter....

Det finns ju sånt som håller in, lyfter upp och tightar till.

Men hur gör man med hakorna? Nåja det blir väl ett senare inlägg.....

Termostaten...

När tanter åldras, händer det grejer i kroppen.
Precis som när flickor växer och blir unga kvinnor, ja ni fattar.
Och tants termostat i kroppen bråkar, ömsom varm ömsom kall....

Nåja, det blir väl färdigt nån gång det här också....
Fast vissa grejer är grymt behagligt att slippa!

Nu ska jag dammsuga, då blir jag varm av andra orsaker :)
Och sen går vi på djungeläventyr på Barngympan :)

Rund o Go?!

Det har väl knappast undgått någon av er att jag slutade röka, för typ sjätte gången på 15 år, den 17 Augusti i fjol, just idag är det exakt 219 dagar sen.
Duktiga jag! Eller nåt.....

Det finns vissa "biverkningar" med att ändra på kroppen, hjärnans stimuli och livets byggstenar.

Märk väl att det här är inte ett inlägg, för att ursäkta mitt rökande, jag har inte tänkt börja om genom att prova, det tilltalar mig inte alls just nu, men det är en stor del av mitt tidigare liv, och rökningen har varit en stor del av min identitet....

Jag har också, de senaste 8-10 åren ätit någon typ av varierad LCHF kost, verkligen ätit, portioner stora, utan ris, pasta, potatis och vitt socker, men helt strikt har det aldrig riktigt varit, jag har ofta fuskat med fikabröd, en macka, någon liten potatisgratängsklutt. Ibland till och med frossat i smågodis, eller för den delen pasta....
Och mitt drickande av kolsyrat vatten med Lightsaft.....

Jag har "kompenserat" detta i mitt huvud med hjälp av massor av grädde i kaffet, smör i mängder, ätande av pålägg, vilket gett en stillastående vikt på över 70 kilo, de senaste fem åren, avsett rökning eller inte.....
Ät tills du är mätt, när man älskar mat, knappt vet hur hunger känns, och inte har några begränsningar, typ....

70 kilo, (vilket är långt under min nuvarande vikt), till 163 centimeter, ger ett BMI på ca 26, vilket är övervikt, enligt alla tabeller....
Nu ska man ju strunta i BMI tabeller, och hellre mäta bukomfång.....

Ok bukomfång, idag ca 100 cm, och enligt Vårdguiden 1177, så definieras bukfetma hos kvinner med ett mått över 88 cm......
Suck!

Nu är vikten uppe i närmare 80, och mina senaste försök att vara "nyttig" har inte gett de resultat jag vill, och min smarta våg, som jag använder morgon och kväll, för att få en så bra bild av min vikt och min kroppfettprocent som normalt ska vara under 30% pendlar mellan 35-38 %

Kroppen binder vatten, det märks vid strumpkanten, ringen och i benen som känns stumma och som stockar, jag har ont i vaderna, petar dock i mig kalcium, varje kväll.

Motionerar, eller håller mig i rörelse, genom långa promenader, nästan varje dag, cirkelträning en gång i veckan där jag inte tar ut mig fullt, men blir svettig och trött, samt tidigare när jag jobbade simning två dagar i veckan....

Jag vill inte vara en liten rund tjock gumma!
Kroppen gör ont, och rör mig klumpigt, och kläderna sitter åt!

Och, beach 2016, skiter jag fullkomligen i, men att kunna känna sig stark, smidig och ledig, det är viktigt!

Ok, var vill jag komma med detta?
Inte en aning, jag bara kände att det var dags att skriva ner det, för att få lite mer fokus på va jag egentligen gör, hur jag mår och hur detta påverkar mig, mitt självförtroende och min omgivning.
Tjuvlyssnade en dag, när jag satt och väntade, och hörde en så tokigt kommentar av en karl, obs det handlade inte om mig utan om någon han hade sett/träffat,
"Jag kände inte igen henne hon var mörk, och hon var ju alltid blond förr, och smal, och såg himla bra ut faktiskt...."

Egentligen handlar det väl inte om vikten, BMI, midjemått, eller fettprocent, utan om just den sär känslan, känslan av nöjdhet, av att känna sig stark, smidig, och lagom alert!
Man ska inte bli sittande med värk och stelhet i kroppen vid femtio, det ska man faktiskt inte!

Nån tjusig smal fotomodell blir jag aldrig, och har nog inte heller ambitionen att bli, men att se ut som en kort vårrulle, är ju inte heller så himla kul, speciellt inte när man är lika smidig som en.....

Och min smarta våg då?
Ja, den är ju ärlig i alla fall......
Precis som måttbandet......

Va blir det?

Ja, efter en arbetsdag, bilkörning i toksnö, resebyråbesök, matkassehämtning, matlagning och middagsätning, då är det inte så mycket kvar av tants dag.....
Hur kunde det bli så?
Jag skulle ju gå lååånga promenader med mina hundar (men vem kom på snö, kramsnö??)
Jag skulle ju göra små söta yogarörelser och bli smal och fin.....
Och medan jag väger mig på min smarta våg, som skickar vikt och annat via Wifi, till min Iphone (Om man får det att funka alltså, läs fattar hur man gör......) så ska kilona bara rasa av...

Hrmpf....
Nej jag vet att kilona inte rasar av om jag faller åter i mitt nikotinbegär, men att gå upp ytterligare kilon, för varje rökstopp, och inte få ner dem sen, det är faktiskt inte roligt....
Nej jag ÄR INTE Speciellt överviktig, men känslan av att magen är stor, plufsig och ligger som en limpa runt magen, gör att jag känner mig fet.....
Fet och svullen, inte trevligt alls faktiskt....

Jag är inte alls så där rund och dansgo, som Stina Wollter, på Instagram, jag är bara blek och dallrig, byxorna växer jag liksom ur, och är det nån som vill ärva, så vinka till!

Finns ett antal så gott som oanvända Lewisjeans till bättre behövande :/

Åh, det är så sorgligt, jag vill ju ha mina Lewisjeans själv, jag älskar dem, varenda par....
Men jag kan ju inte ha åtta tio par i en hög, som bara ligger där?
Eller?
Jag kan lägga dem i en kan-kanske-ha-om-nåt-år-när-jag-blivit-smärt-hög.......

Åsså får jag ta fram de jag köpte, som var alldeles för stora....
Åsså en massa stora tunikor....

Ja, ni va blir det?

En sak som är säker, jag ska simma i morgon, och baddräkten är inte för liten, och liggande i bassängen känner jag mig smal...... Jättesmal!
Och vet ni, allihop är vi lite runda här och där, lite oproportionerliga liksom, så jag är ju inte ensam, men jag önskar ändå att jag vore lika fint rund som Stina......

Morgonstund har guld i.....

Eller grus i hela kroppens maskineri!

Vakna lite kanske?

Gott Nytt År!

Det spelar visst roll.....

Vad folk tycker om en, hur man mottas och om man "är" någon.....
Jag brukar säga, att när folk slutar skoja med en, då är man ingen...
Och, ja så är det.
När man inte känner sig sedd, eller närvarande, när man känner sig ungefär som när vi var fem flickor som lekte hos kompisen C, och bara fyra fick plats på frysboxens lock, och man blev den som satt i trappan bredvid, utan att känna delaktighet i stojet och stimmet, då känns det.....

Kanske har det minnet etsat sig fast, kanske är den känslan så djupt rotad att jag är extremt känslig, för utanförskap, och då menar jag inte bara mitt eget, utan allas eventuella utanförskap..
Vi har utanförskap i vårt land, och det kan bli värre om man inte riktigt anpassar sig i normen, kanske är det bara känslan av att hamna utanför som ibland spökar, kanske är det på riktigt....
Kanske vill man bara göra rätt, vara till lags....
Samtidigt som man inte kan vara tyst och bara anpassa sig efter någon annans pipa....

Det kan va så, men bara, "kan", va så, att jag egentligen inte är så jävla kaxig när det kommer till kritan, kanske skulle jag allra helst också bara vilja vara till lags, för att passa in....
Men när kinderna blir så där som om man bitit i en citron och man inte vet om man är sur, leden, ensam, förtvivlad, eller vad sjutton som händer, ja då är man inte så jävla kaxig.....
Kanske är det bara klimakteriet som knackar på dörren?

Men vet ni? Min trygghetsventil finns alltid där, lyssnar, rättar, får mig att skratta, tokar, surar och skrattar lite till....
Älskar!
Älskar så det pirrar i magen, och inte ett enda fel finns....
Jo, men inget som stjälper lasset liksom....

En stor sån där nikotinledsamhetsklump, sitter där inne, djupt där inne, och man skulle bara kunna försvinna, eller nåt....
Röka?
Nej, tror inte det.....
De vore ju jäkligt onödigt.... Fast då är man ju nån....
Rökaren :)
Ickerökaren, är ju också nån, och jag fortsätter va den ett tag till, även om man blir lite ensam.....

Fast jag kanske är en ensamvarg?
Men ensamvargar behöver också en trygg flock....
Och, man biter inte den hand som föder en....

I morgon är det måndag,

Nio dagar kvar till jul en annorlunda jul, med klappar till barn som inget får.

Och jag längtar efter min stora unge, vi är nog mer lika än vad vi vill erkänna, och det är inte alltid heller så lätt....

Vätska i kroppen.....

Vaknade i morse med ögons svulna, som jag haft en dygnslång gråtattack......
Så där plufsigt tjocka, och hel kroppen vätskefylld, ja i alla fall kändes det så.....
Ögonlocken hängde liksom över, ja det gör de annars också, men nu var de med som kuddar, inte som tomma påsar :)
Pannan gick inte att rynka, och fingarna känns som små korvar, varenda led protesterar, men det har de ju gjort ett tag, så det var ju liksom inget konstigt....
Ställer mig på vågen, och, nej det var inget upplyftande.....

Solglasögon på, inköp av grönt te, som förövrigt smakar Henna, citronvatten i kylen....
Champixen bortplockad, ingefärashoten urhälld.....
Ja ni fattar!

Back to basic liksom, strikt LCHF, inga kex, ingen honung, ingen bubblig saft, inga kolhydrater!

Bara vatten och fett, typ!

Och sen hoppas vi att vätskan i krppen är något tillfälligt......

De va det det!

Tre månader av svettningar, nikotinsug, "i fall att"-bindor i väskan och ett sjusärdeles humör!
Och nu....

Ett ofantligt lugn, ett sätt att sätta ner foten, trygghet i vad jag vill, att våga säga, tycka och handla.
Inga mer svettningar, men några om dagen i tre månader räckte gott åt mig, och säkerligen även för min familj :)

Kulla-Gulla boken, var lite förlegad, den är skriven ur ett persektiv där kvinnorna var unga på sextiotalet, jag föddes ju då....
Kanske skulle en liknande bok idag, utgå från "femböckerna, där pojkflickan George finns... Eller från någon av alla de hästtjejskildringar jag läste, eller kanske Starlet - I klimakteriet.

Eller varför inte, Punk-Lotta, checkar ut, och in!

Nja, nu är livet precis som vanligt, bortsett från att jag fått en månatlig kostnad mindre :)
Och en veckokostnad mindre.
Att snart fylla 48, känns helt okey, och jag känner mig ganska säker.

Att jag dessutom valt att kliva utanför Facebook som privata Lotta, känns helt okey., ni som gillat pillargontanten, kan ju fortfarande se när inläggen kommer, härifrån :)

Torsdag igen....

Veckorna går så grymt skrämmande fort, det känns mer och mer så, när man blir lite äldre....
Om exakt tjugo minuter ska jag starta resan mot Arvika och simhallen för att trettio minuter och tusen meter långt simpass, som gör mig pigg men mör i kroppen.
Jo, jag gillar att simma!
Åsså blir man ren ;)

Tre månaders rökfrihet, är gjorda, tre månader med tydliga ålderstecken, och att göra allt det på en gång, kan ju tänkas vara dumt.... Man ska ju liksom vara i balans, när man slutar röka, vilket man knappast kan kalla att min kropp varit!
Termostaten har gått på högvarv, humöret har varit upp och ner, bak och fram, liksom.....
Nu verkar ändå termostaten ha lugnat ner sig, ett par månader var väl ändå rätt okey, det finns kvinnor med termostater som råkar i flera år.....
Nåja vi har sänkt temperaturen i sovrummet, och Stora O har fått ett duntäcke i sin säng...
Champixen för att fortsätta lura hjärnan att den klarar sig alldeles utmärkt utan nikotin, äter jag fortfarande, och har kanske sex veckor kvar att knapra i mig, vilket jag avser att göra, varför krångla om det fungerar liksom.

Tildas Graduation Date, är satt till den 29/9, då är vi laddade för att resa, och hon har börjat kika på boende till oss :)

Åh, går tre månader fort nu, så borde ju nio till gå i en rasande fart.....
Längtar!

Och det säger jag bara, blir det krig, då kanske jag "flyr" dit ;)

Åsså, var det lördag igen....

Stora och Lilla O, är ute i skogen, sitter på nåt svalt älgpass, och väntar på den stora älgen, som ska nedläggas, med ett snyggt avpassat skott på perfekt avstånd.... Ja ni fattar...
Egentligen tror jag de sitter med varsin snus under läppen, en bit från varandra, kikande på sina resp Iphone, ätandes nån äggmacka till det termosvarma kaffet......
Och kanske fryser de lite om fötterna....
Här hemma finns vissa spår, stolar i köket i en enda röra, brödpåsar, smörknivar, mm, liggandes på bänken, är spåren efter matsäcksfixande. Och, Nej, mamman/frun, fixar inte käket till jagande familjemedlemmar.

Mamman/frun, som numer kan titulera sig, ibland varm tant, valde att ligga kvar i sängen till klockan åtta!
Upptäckte sen att nytt kaffe behövde kokas, och att den stora chokladkakan bliit en halv chokladkaka....
Ser nu att det finns ett stort behov av att röja lite i hemmet, dammtussarna blandas upp med hundhåren i hörnen, och det är grejer som inte hör hemma där, lite överallt......

Så mamman frun, tar en sån där städdag, det är definitivt nödvändigt....
Sen finns ju alltid möjligheten att välja att göra nåt annat, för det får man i den här aktningsvärda åldern :)

En annan aktningsvärd ålder är 50, och ikväll ska vi fira en av våra vänner, som nått denna ålder, i Cowboy-tema.....
Nåja, jeans, skjorta, boots och en hatt får duga........
Eller ska man försöka sig på en "lilla huset på prärien" kostym? :)

Normaltid!

Efter att ha genomlidit, årets längsta helg, både utan nikotin och Champix, annars två ganska fina dagar, även om söndagen blev olidligt lång.....

Så är det nu måndag, med mörker ute, (vem sa att det blir ljust på morgonen, med normaltid...) bilen är packad med ett lass från logen, för att lämnas över till nyanlända i Arvika i eftermiddag.
Matkasse ska hämtas å Coop, en packe böcker från Bokus, fick jag avi om, som också ska hämtas, fast då på nöjesbutiken......

Jo, normaltid, som sagt, allt är så normalt.....
Utom min kropp......

Kroppen liksom killar, det killar i halsen (vill hosta) det killar i skinnet, jag är varm och ömsom kall.....
Fotleden bråkar..... Gummistövlar på knöliga gärden är ingen hit.....

Jag känner mig ledsen, som om jag tappat bort nåt? Livet?

Nåja, det är bara åldern, och det kan hålla på länge, tröstar mig den ena efter den andra.......
TRÖSTAR???

Jag vill ha mitt liv nu!
Inte när det här tillståndet gått över, då sitter jag väl här ensam, utan vänner, familj och arbete.....
För hur kan man stå ut med en sån här grinkärring?
Att man dessutom passar å att sluta röka, mitt i den här soppan, jo det kallar jag smart....
Eller nåt?!

Åsså kallas det NORMALTID??

(Och nej, jag vill inte diskutera, vare sig mina kroppsliga känslor, klimakteriet, rökstopp eller andra nära-kroppen grejer.... Det räcker så bra att bara känna dem, utan diskussion)

Champix, slut....

Och i kroppen finns en gråtkänsla, en ledsamhetskänsla, som alldeles säkert beror på att mina nikotinreceptorer i hjärnan inte alls blir grundligt lurade just nu, utan gapar tomma.....

Champixen är slut.....
Jo, jag kan lösa ut en kur till, en del människor behöver dubbelt, men jag tänkte att jag skulle fixa det här utan det!
Om jag inte lyckas ta knäcken på min familj....

Har ni en aning om hur känslan av att bita i en sur citron känns, i kinderna, ungefär så känns det....
Och det kryper i skinnet, på armarna......
Åsså blir jag svettig, varm och kall......

Undrar just hur smart det är att både sluta röka och kliva in i en annan ålder, rent fysiskt samtidigt?

Åldern kan jag inte göra så mycket åt.....
Ja ni hör ju själva hur hjärnspökena försöker få mig, lilla mig att faktiskt falla till föga för att fylla nikotinreceptorerna med gift....
Eller är det jag själv, som är så himla dum?

Inget att göra....
Tråkigt....
Inga vänner....
Inget gör vi tillsammans....
Sover mest hela tiden, eller sitter här....
De susar i öronen, och kroppen känns annorlunda......
Och inget ser jag heller....
Och inget vill jag.....
Och världen är otäck!

Uhhh, va synd det är om mig nu......

Två dagar kvar...

Av kuren Champix, för rökavvänjning!
Och efter 65 dagar är jag fortfarande helt rökfri, utan röksug!
Och nu gäller det bara att hålla i och inte falla för några knasiga "jag ska bara prova" ideér....
Hjärnan är konstig ibland, men nu har jag väl varit med om de knep min hjärna vet om, så jag borde kunna hålla mig på den rökfria sidan.....

Och, ja, det känns bra....
Och, nej, jag är inte röksugen......

Och JA, jag ÄR duktig!

Jätteduktig!
Hurra för mig!

#biterihoptändernaochlerliteunderfundigtmenrökfriärjagochtroligtvisiklimakteriet

Så, nu bloggar vi om nåt annat.....

Hund med hicka, delar säng med sjöblöt tant.....

Och tant får vandra upp och ner, för att se till att hund får vatten, att hund får gå ut, att hund får komma in......
Tant får ha täcket på benen för att slippa att hund tvättar benen hennes, tant vrider sig, och vänder sig tant är svettig, j nästintill blöt, och det börjar dofta av sköljmedel i sängen....
Hickande hund, får ro, och somnar, på tants ben, tant ligger still, för att inte väcka hickande hunden....

Tant, får chock, när klockradions alarm, börjar idiotpipa!

Tant tar en tur till simhallen, svetten behöver simmas bort.....

Herre Gud giv mig styrka att klara det här värmekaoset, helt utan nikotin!