Om mig

Mitt foto
Här bloggar Pillargontanten, om fingrar som skulle vara gröna, hundar som inte lyder, ledarskap och medmänsklighet! Välkommen!

lördag 26 september 2020

Anspråkslösa Ord

 Jaa ni, många är ni som följer mina små storysar på Instagram och facebook, och ni som inte gjort det, jag tror knappast ni missat nåt.... Om ni inte saknar att veta vad jag tar mig för utanför jobbet, privat, i trädgården, när jag träffar mina barnbarn eller bara funderar över vädret och livet.

Ibland kan det dock bli enklare att skriva, då alla de ord och funderingar som finns i mitt huvud inte får plats i Instagramappen, utan att det blir såna där pratinlägg som man bara klickar förbi i frustration över att människan bara pratar utan mening, jag hatar själv de kontona, där det inte ger mig någonting, klick klick klick, så är man förbi och får se nån gullig katt, ett till barnbarn eller en träningssnutt från ett gm eller en brukshundklubb..... De ger mig iofs heller ingenting, inga funderingar, tankar eller uppslag. De ger mig oftast bara en tanke om tillrättalagt, det perfekta livet, en bild av att alla andra har en bestämd mening med allt och vet vad de tycker är kul...

Kanske är tanken med mitt prat, att bara visa hur enformigt och enkelt livet faktiskt kan vara, eller enkelt, allt är inte enkelt, allt blir inte bra, allt funkar inte, i alla fall inte i min värld, men man kan vara nöjd ändå... Eller handlar det om enkelhet?  Enkel på Wiktionary Kanske är det mer det normala jag vill visa, men det är ju en synonym till enkel, precis som anspråkslöshet.

Det är ju bara ord..... 

Jaa, ni....

Man pratar ju mycket om pandemin som härjar, och under ett halvår slapp jag nästan alla delningar av nyheter kring migrationer som misslyckats, brott i alla former, där andemening var att förövaren alltid är av utländsk härkomst, nyheter kring hur farligt vårt land är, att våra folkvalda politiker är både det ena och det andra, delningar som inte gör något annat med oss än att vi ska förfasas, bli ännu mer rädda och göra samhället hårdare och mer kontrollerande, ibland funderar jag över när konservatism går över i kommunism, gränsen är ibland hårfin. Och kom inte med marknadsstrukturer och planekonomiska strukturer nu, tänk på Stasi, KGB etc..... Och nej, jag är varken konservativ eller kommunist, jag är bara en människa, som kan hitta mina tankar i bägge ytterligheterna, där jag dock aldrig kan hitta likheter är i den bruna falang, som så många verkar följa nu för tiden, läs fascismen, där hittar jag INGA beröringspunkter med mina egna övertygelser.

Nåja, nu blev det ett politiskt brandtal, det var inte meningen, tanken var att skriva om tankar som dyker upp i en tid, som faktiskt inte är som vanligt. Vi har lärt oss att leva med restriktioner, vi har lärt oss att tvätta händerna, använda handsprit, visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka.... Lärt oss? Det borde vara en självklarhet att tvätta händerna, att visa hänsyn och stanna hemma när vi är sjuka, eller? Vi har också fått ge upp en del saker, kroppskontakt, handhälsningar, kramar, små lätta smekningar på människor vi bryr oss om, eller som bara verkar behöva det. Om det nu går att lära gamla hundar att sitta, ven om det tar lite längre tid, kanske vi kunde lära oss att visa medmänsklighet också, hjälpas åt att vända tanken kring att samhället är så farligt och hemskt, att vi faktiskt inte behöver vara rädda hela tiden, lära oss civilkurage, dvs istället för att filma med mobilen, ingripa när vi ser något konstigt, innan det går över styr, visa våra barn att man kan våga göra på ett annat sätt, våga vara människa och faktiskt leva. 

Lättare sagt än gjort, men alla vi som på något sätt möter människor, irl eller på nätet, tänk om vi alla skulle börja säga ifrån? 

Alla tycker ju inte lika i varenda sakfråga, men tänk att jag tror att vi alla behöver känna trygghet, äta mat, sova och leva, börja med det basala liksom, man kan ju börja med att fråga sig själv, vad vill avsändaren av detta ge mig?, behöver jag svara? Oj nu hamnade vi på källkritiken igen, men det är ju en viktig fråga för mig, ni som följt med mig ett tag vet ju det. Och nej vi ska inte sluta förfasas över våldtäkter, mord, skjutningar, politiker som beter sig som svin, men vi kan alla fundera på, vilka reaktioner blir det om jag späder på detta, är det nödvändigt Hade man kunnat göra på nåt annat sätt? 

Bara en tanke, utifrån nyhetsflödet, en lite tolvårig flicka skjuts till döds av misstag en natt i samband med en gänguppgörelse: 

Gänguppgörelse, det är som den gamla filmen "Warriors" alla ni i min ålder vet säkert vad jag pratar om, New York, olika gäng som str staden och när vi såg den så var vi nästan en del av den, men det var ju fiction, eller var det det har inte alltid människor delat upp sig i olika grupperingar, kämpat om att vara den starkaste, tagit till metoder för att vinna? Därmed inte sagt att det är den rätta vägen, men ska man stoppa det så tror jag att man gör det genom att lära våra barn det tidigt, och då måste det ske över hela världen samtidigt, det kan inte halta liksom..... Åh nu finns det en risk att jag snurrar in mig i ett resonemang som blir konstigt...

Nåja del två av mina tankar kring flickan som sköts, vad gör en tolvårig flicka ute, ensam utan föräldrar, om natten? I min värld stämmer det inte, ja ungdomar revolterar jag har själv gjort det, revolterat alltså, varit på ställen som mins föräldrar inte kände till, mina barn har gjort det, men en tolvåring, det är inte en ungdom, inte en tonåring, det är ett barn, ett barn som fortfarande skulle ha My Little Pony hästar och Barbiedockor kvar i flickrummet, inte brådmogna ute om natten.... Stereotypiskt kanske, men kan vi vuxna ha en del i detta, ger vi barn och unga en skev bild av vuxenlivet, tp, ska man köpa sexistiska kläder och smink till sin sjuåringar, BH, stringtrosor osv, ska man prata om kroppsideal Smal och tjock, smal och tjock..... Går det ens att hålla detta från dem idag, med alla kanaler som de har tillgång till, typ den här..... 

Alltså, nu trasslar jag in mig i ett resonemang som jag kanske inte klarar att vare sig försvara, eller ta mig ur, men kanske gör även pandemin och den osäkerhet som finns runt detta nya okända, även att jag börjar fundera över livet, möjligheter och hinder, styrkor och faror... Kanske kan det ge nya insikter, nya möjligheter att uppleva och erövra världen utan Warriors.

Så, om vi ska sammanfatta och slutföra alla dessa ord som blir lättare att skriva än att säga... Kanske ska man böja med sig själv Hur gör jag, vem är jag att döma, eller ens fundera över vad andra människor har för idéer, tankar eller val, kanske kan jag dela med mig av en verklighet som är min, lägga bort de sociala medierna ibland, leva och tycka om mig själv. Vara mot andra som jag vill att de ska vara mot mig?


Kanske en konstig jämförelse, men börja bara tänka så, så kanske du kan bidra till ett mer verkligt samhälle, ett liv på riktigt, där varje människa är unik och duger precis som den är..... Alltså, börja med dig själv, och för guds skull, ta hand om barnen! Visa dem att den värld som finns på sociala medier inte alltid är den sanna, visa dem den otillrättalagda världen, de är smarta, de ser och de tolkar in, och mycket av det som händer, tror jag beror på orättvisor, girighet och makt, vi måste jobba med maktstrukturerna....






torsdag 3 september 2020

Är sommaren slut nu?

 Stora trollungen har börjat på förskolan, lilla trollungen växer så det knakar, nätterna börjar bli kalla och jobbschemat återgår från och med i morgon till normalläge, 7, 5, 7, 5, 7, 11...... Alltså jobba 7, ledig 5, jobba 7, ledig 5, jobba 7 och slutligen ledig 11 innan det börjar om igen.

Hösten är väl på ingång, men fortfarande är det grönt ute, träden har ännu inte bytt till höstfärgen, det finns fortfarande blommor kvar som blommar, och massor av grönsaker att ta hand om. Med alla säkerhet finns det även svamp i skogen, dock har svampplockande varit oprioriterat i år.

Är det här en årstid jag gillar? Ja jag tror det. Luften blir behaglig att andas, temperaturen är ok, lagom med kläder behövs, man kan fortfarande ha dörren öppen under dagtid, och jag älskar färgerna, som dock inte kommit än som sagt.

Mörkret som kommer krypande, och gör hela världen lite mer dyster gillar jag dock inte, men det är enklare att härda ut, iom skiftjobbet, jag får tillgång till ljuset i större utsträckning än när jag jobbade dagtid.

Nåja, sommaren är nog inte slut riktigt än, jag kan fortfarande gå i sandaler utan strumpor, med tunna byxor och linne, fönstret i sovrummet är öppet hela natten och det har inte börjat smälla av luft i värmesystemet, vi håller i ett tag till, hösten kan bli lång utan att ha någon resa att se framemot, med minskade sociala kontakter, och social distansering....

tisdag 1 september 2020

Man ska dela med sig....

 När jag var liten, brukade vi få en dricka, en sån där glasflaska, 33 cl, med en kapsyl som man drog längs sidan för att få lös...


Ja, nu skulle ju inte det här handla om kapsyler, men bara för att ni ska förstå att det krävdes lite hårt arbete för mig som storasyster så behöver ni veta vad jag menar.

Jag, öppnade flaskan, helst utan att skära mig, vilket ofta hände och då sved det ganska ordentligt, ungefär som när man skär sig på papper.... Jag hällde sen upp i två glas, som stod tätt intill varandra, och delar man på 33 cl, och vi är två, då blir det, 16,5 cl var, dvs lite drygt en och en halv deciliter bubblig, söt och god dricka var, ofta var det Trocadero, eller Must.

Två glas står nu där, med exakt lika mycket i, och min lillasyster fick välja glas först, för jag delade ju.... Nu vet jag inte om proceduren var lika viktig för henne som för mig, tror vi tänkte lite olika, hade jag tur tog hon det glaset där dricka var någon millimeter lägre i, och jag fick nån milliliter mer, oftast var det så exakt så vi var nöjda bägge två. Vi doppade pepparkakor, så det blev en enda gegga, och farmors bullar med vanilj. Att dela med sig och dela lika var viktigt, och jag tror att rättvisetänket, eller dela med sig tänket börjar där någonstans...


Att dela med sig, även om jag ibland kanske är mer av en egoist, är i alla fall grundläggande för mig, jag delar med mig av det jag har, lånar ut pengar, ger bort frukt och grönt från trädgården, delar min tid och inte minst mina idéer och åsikter.... 

Men det viktigaste är nog att jag delar mina idéer, de där som bara sprutar ur mig, idéer om hur man kan göra saker på andra sätt, förändringar, utmaningar och oftast i mina ögon förbättringar, och för det mesta bara kommer de, utan att jag egentligen tänker efter, brainstorming är det jag är bra på, men faller det alltid bra ut? Ja vem vet....


Alla mina tankar, idéer, knasiga upptåg, erfarenheter, känslor eller för den delen motvalsiga uttalanden är INTE en sanning, många är bra, men de flesta är helt ogenomtänkta, nåja erfarenheter är ju erfarenheter men de handlar mer om känslor tror jag, "Jag gjorde så här och då kändes det så här".... Även de ogenomtänkta, finns det ens det ordet?

Typ, är ni med? Ja ni som känner mig, vet att jag brukar säga så, mest för att stämma av att jag inte springer iväg för fort i min hjärna, mina tanke lampor kan ploppa upp mycket snabbare än vad många orkar med att ta in, många människor är mer eftertänksamma än mig, en egenskap jag önskar att jag hade mer av, kanske kan man träna upp den?

Var vill jag nu komma med det här svamlet, folk delar ju med sig av både det ena och det andra, på senaste tiden delar man med sig av saker man läser på internet, ibland faktiskt utan att ens läsa innehållet...  

Men man ska ju dela med sig....

Eller?

Kanske ska jag tänka likadant, innan jag delar med mig, som jag gör när jag läser nåt på nätet, göra lite egen källkritik, i min egen hjärna, var kommer det här ifrån?, hur landar det här hos mottagaren?, Kan det missförstås?, Hur påverkar det mitt fortsatta liv, mina relationer, mitt jobb, om jag delar med mig?


Nåja, jag kommer att fortsätta dela med mig, och precis som alla ni som delar i sociala medier, och får mina tankar kring det ni delat, så får jag acceptera att alla inte "är med mig" alla gånger, att jag tänkt lite för fort, delat lite för slarvigt....

Och delade jag lite för slarvigt som barn, när jag delade drickan, så fick jag ju mindre, för då tog min lillasyster det glaset med mest i...  


Så ibland kan det vara bra att vara noggrann, när man delar med sig... För gör man fel, kan det slå tillbaka, även om min lillasyster apselut var värd all dricka hon kunde få....

Nu vill hon ha en häst, synd inte jag har en, för den hade jag definitiv delat med mig av :)