Jag drömde en dröm.... Dagens valpropaganda!

Det var en gång ett land, ett rikt land, men alla var inte riktigt nöjda.

En del hade mycket, andra mindre, och alla ville ha det som alla andra har det, alltså bäst.

En del hade stora trädgårdar, många träd och blommor, små mysiga skolor där barnen fick växa upp och lära sig vara självständiga individer, en del bodde i betong, trångt, och kanske orkade håla liv i en tomatplanta på balkongen, skolorna var trånga, högljudda och hårda, den hårdaste slår sig för bröstet och klankar ner på den svagare.

Vi hade subventionerad läkarvård, åldringsvård och barnomsorg så att mammor och pappor kunde jobba lika mycket, blev någon sjuk, då ringde men sjukvårdsupplysningen och i det landet förekom det ibland att man fick vänta men vård fick alla förr eller senare. Man fick helt enkelt acceptera att det kunde komma något akut emellan, och att alla inte har ett varsitt läkarteam som väntande stod där när man behövde hjälp.

Tandvården, var också subventionerad, inte på samma sätt som sjukvården, men de som skötte sina tänder väl, borstade och drog tandtråd, gjorde sina årliga besök för kontroller, och mådde relativt bra i munnen. De som valde att inte vare sig kontrollera eller sköta tänderna, pallrade sig iväg när det var ett faktum att tänderna inte längre fungerade, och då kostade det....

Ett samhälle som kanske inte passade alla, men de flesta var relativt nöjda, ända tills.......

Någon, kanske den som blivit undanskuffad i den trånga skolan, inte sedd, den som misskötte sin tänder, den som fick vänta en liten stund extra på akutmottagningen för att det hänt en allvarlig olycka.....

Den som var arg, hittade en till arg......

Arga fick uppmärksamhet, i media...

Någon såg de arga och samlade ilskan för att bygga upp något man kan få makt av, om vi är färre, kommer skolorna att vara mindre trånga, vården räcka till, tandvården fungera, ja man kanske till och med börjar borsta tänderna.... 

Men framför allt, någon kanske får plats att synas, att vara någon, ta plats från etablissemanget, styra media, välja vilka som duger, vilka som ska få gå i samma skolor som mina barn, vilka som ska få vård, vilka som ska få stanna.....

Några vältaliga, män, förde deras talan, snyggt snackat, "Ja han kan prata, retorisk är han" och det var det som var farligt. Några vältaliga kvinnor, såg man knappast, jo kanske någon, som tagits med för att balansen måste finnas, innan kvinnorna tar sin plats i hemmet, med barnen, sambeskattade med sin män, lagandes svenska köttbullar, iklädda förkläden, vinkades till sina män när de går till arbetet..... 

Alltså, det var en mardröm.....

Eller.....

Två terminer avklarade!

Skrivarkursen avslutad!
Två terminer Självbiografiskt skrivande avklarade, känns bra och lite vemodigt.
Har vridit och vänt på mitt skrivande, skrivit nytt, bearbetat gamla texter, tagit fram texter som ingen läst....
Läst andras texter och lämnat respons, fått respons både på innehåll och skrivande...
Men nu är det klart, ja i alla fall själv kursen, skrivargiftet i mina fingrar finns ju fortfarande kvar och skriva kommer jag fortsätta göra, typ här, för någon utgiven självbiografi kommer det inte att bli, men väl mina egna tankar i min egen Loggbok.

Nu ska jag inte logga in på Schoolsoft nåt mer, vilket känns lite tråkigt faktiskt, för där ute i Sverige finns ett antal nyfunna vänner, som jag delat mina innersta tankar med under två terminer.
Nu är de ju tillagda på Facebook, och vi har delat bloggadresser med varandra, så helt borta ur mitt liv blir de ju inte :)

Måste bara dela med mig lite av min sista respons från "Fröken" Mina, kring den texten jag skrev under två veckor inför resan till Thailand, och jag kallade den Loggbok.

Jag är positivt överraskad över hur du lyckats arbeta med den "skönlitterära" formen i dessa scener, och inte "bara" återger dem på ett dagbokssätt (som förstås alltid tar sig olika uttryck men sällan har denna fiktionella form). Det upplever jag som textens styrka, förmågan att omvandla scener ur vardagen och återge dem i gestaltad form snarare än återberättad form.

Kul tycker jag, för det är ju lite så jag vill att mina texter ska läsas. Skönlitterärt, även om det bara är dagboksanteckningar....

Nu är et typ tre dagar kvar till julafton, och jag har hunnit jobba tre dagar efter min semester, och semesterförkylningen har sakta krupit på mig, så idag är jag hemma....
Och nej ni ska inte tycka synd om mig, för sjuk blir man, även om jag väldigt sällan är sjuk, och så gott som aldrig har feber... Jag brukar jobba oavsett, men när man snorar konstant (Hur mycket snuva finns det?) Hostar så man nästan kissar ner sig, och kraxar som en kråka, då ska man, mycket av hänsyn till sina medarbetare och kollegor, faktiskt vara hemma, för att inte smitta ner någon.

Nu skulle det ju iofs vara Denguefeber, eller nån asiatisk sjuka jag fått, men se det biter inte på tanter över femtio, så en hederlig svensk snuvig förkylning, med ont i kroppen, hosta, snuva och kanske någon tiondelsgrad mer än vanligt, är det, och det går över.....

Men har jag sagt att jag avskyr att vara hemma från jobbet??....
Och hur blir det med sjungandet på Julottan??

Jetlag och vätskebrist!

Sex timmar fel i tid, fortfarande, men jag orkade hålla mig vaken till 22 i går kväll, efter att mor och far varit här med en lite present. Vi drack The från Thailand, med pepparkakor, Skumtomtar och Polly till... Inte helt planerat, så man tager vad man haver :)

Nåja, när jag väl la mig, så försökte jag börja på "Återstoden av dagen" men kom nog bara tp tre sidor, när ögonen föll ihop, halv elva ungefär....
Vaknade sen vid 3, och behövde gå på toa. Munnen torr och jordens huvudvärk, ungefär som en ordentlig baksmälla....
Tvingade mig dock att somna om, och vaknade igen kl 5, då gick vi upp, jag och Betty.
Släppte ut henne, tog en morgonrök, och hörde hennes hoppande över staketet.
Gick in, drack vatten, tog en Ipren och drog på mig jeansen och en tjock arbetsskjorta ovanpå morgonrocken, bara fötter i de korta gummistövlarna, och ut på Terrierjakt!
Med ficklampan i högsta beredskap, att möta nåt vilset djur så där på morgonkvisten medan det fortfarande r mörkt, är inte så himla roligt.
Och där kom hon, från gärdet vid sidan av gården, nöjd och glad över att ha "hittat" sin matte!
Knäppis!
Undrar hur många morgonrymningar hon gjort när vi varit borta, troligtvis ingen då jag tror det hänger ihop med att matte är hemma.

Nåja, in gick vi, jag stelfrusen om ansikte, händer och de bara fötterna i gummistövlarna, ja det är kallt, typ 5 grader kallt och lite lätta snöflingor i luften och det är stora kontraster mot de 30 grader varmt vi levt i under två veckor!
När vi kommer in, är det andra delen av familjen också vaken, jetlag även på honom.
Han har nu redan hunnit äta en portion risgrynsgröt och klätt sig för att greja med bilen....

Lite knäppisvarning även på honom, men han har längtat efter XC70:n under hela resan, så det är väl bra att han äntligen får komma ut och lufta bromsar, eller byta däck eller vad det nu är han ska göra...
Själv ska jag sätta mig och renskriva mina responstexter till sista uppgiften i skrivarkursen.
Vi har alla våra konstiga ideer, så här tidigt på morgonen.

Skrivarkursen klar!

Jojo, tant fixade att gör klart den där skivarkursen som påbörjades innan hon började jobba!

Ett antal, mer eller mindre, kortare och längre, självbiografiska texter finns nu i min dator, texter jag skrivit själv utifrån mina egna erfarenheter utifrån mitt perspektiv. Om de sedan blir nåt mer än bara texter i min dator, återstår att se....
Kanske är de inte för någon annan att läsa, kanske är de jättespännande, det vet man aldrig!

Har i alla fall bestämt mig för att fortsätta till hösten också, få lite mer struktur, hur man bygger upp en berättelse, skriva ner fler delar och kanske få ihop det till någon typ av helhet?

Känner mig ganska nöjd faktiskt!

Om ni får läsa? Nej inte riktigt än, det ligger för nära i tiden :)
Men skriva, är ett bra sätt att bearbeta kan jag i alla fall tala om!

Det där skrivandet.....

Jo, jag håller i den där skrivarkursen.
Jag gör mina uppgifter, reflekterar och försöker skapa.
Kanske mest skapa reda i alla tankar som det drar med sig, hela skrivprojektet blir mer som en resa genom mitt eget liv och erfarenheter.
Jag tror knappast att det kommer att bli en bok, men det är nyttigt för mig.
Och skulle det bli en bok, så blir det det, man det är inte målet just nu, bara att få ur sig det som gnager, och minns kan göra underverk med förvirrad tant.

Parallellt med detta så har jag ju börjat på nytt jobb, och det känns helt fantastiskt, jag trivs superbra och hoppas det fortsätter som det startat!
Visst finns alltid funderingar och mörka kanter på molnen, men allt går att hantera med rätt inställning, och det bästa är att jag inte behöver ha känslan av att se mig om över axeln, för jag upplever inga baktankar, och fulspel där!
Det finns en tydlighet och öppenhet som jag uppskattar och det passar mig bra.
Fick för övrigt höra av en god vän, som pratat med en på "Mitt" nya företag, att de är väldigt nöjda med mig, och sånt är ju skönt att höra, även om det säkert finns de som tycker att jag är en "Pain In The ASS" också, och i chefsrollen får man leva med det.
Man kan inte vara älskad av, och älska alla, men alla förtjänar samma respekt! Och jag tror att det är det viktigaste i ett ledarskap.

Nu när våren gått över i Maj, och med känslan av ett härligt Valborgsfirande igår i kroppen, så tar vi och packar en picnickorg, och beger oss till Gula Villan, för lite ytterligare röjning i trädgården där. Det blir så fint, och jag ska försöka dela med mig lite bilder under dagen, håll utkik på Facebook eller Instagram.

Hoppas ni alla haft en riktigt bra första Maj, vare sig du demonstrerat, påtat i trädgården, jobbat eller bara njutit av det fina vädret!

Helg igen!

Ja, så var det lördag morgon, igen.... Helgerna kommer fort, och de går fort.....
Nåja, en helt galen jamande katt, ja katt, såg till att alla fyrbenta och tant kom ur ängen idag, redan kl 5, precis vad jag behövde? NOT!

Vakna är vi, eller i alla fall jag, de fyrbenta inkl katten, har lagt sig och somnat om....
Jag har massor med skrivkursuppgifter att ta tag i, då jag har att göra, men är jag tillräckligt skärpt?
Det är dags att ge respons, och att reflektera över respons jag fått, spännande.
Mitt skrivprojekt börjar i alla fall ta form i mitt huvud, strukturen har jag inte riktigt på plats, men någon typ av självbiografisk berättelse om våndorna i arbetslösheten blir det nog, som det känns idag.... Och jag har ju en del redan nerskrivet här, i bloggen, bland mina Hemliga Pinnar, och i dagboken, sen finna även massor i huvudet, som fortfarande behöver ut.... Så material finns, om man säger så :)

Nu tar vi tag i helgen, som ofrivilligt startade tidigare, än vad jag räknat med.....

Hur är det egentligen?

Skrivarkursen är igång, och jag har en massa uppslag, biografiskt skrivande handlar den om, och jag har tänkt en massa kring biografi, min egen biografi.....
Än så länge har vi bara börjat skriva lite småtexter, som grunden och presentation av oss själva, sen har vi reflekterat lite, kring det där med om människor är intressanta bland annat.

Men åter till mina uppslag, vem kan vara intresserad av att läsa min historia, vilken del i den är det jag ska beskriva?
Kanske min resa det senaste året, med alla reflektioner, hur min barndom påverkat mig, mina tidigare anställningar, mitt kämpande i den verklighet, som en arbetslöshet faktiskt slänger in en i.
Kanske är det min struliga tonårstid, med punkgänget, vilda fester, countrymusik och tältande, som är det jag ska skriva om......
Kanske är det min uppväxt, där de starka värderingarna runt människors lika värde, att ta hand om de svaga, var en stor del av mitt liv.
Kanske mina erfarenheter kring, ideellt engagemang, starta kooperativ, politiskt parti, you name it....
Kanske hänger det ihop? Som en enda stor helhet?

Ja, uppslag har jag, men är någon intresserad?

Fast, iofs, om jag vill skriva det, så gör jag det, om nån sen läser, kan ju det ses som en bonus :)
Väljer jag historien kring min resa i arbetslösheten, kan jag ju kanske använda det skrivan ordet, för att hjälpa någon annan i samma situation, föreläsa, berätta, faktiskt ge någon modet att gå vidare, för det blir enklare, det blir det faktiskt....
Kan man dessuton väva in de erfarenheter, jag fått med mig, genom de törnar jag gått på, de framgångsfaktorer jag upplevt och haft iom mitt arbete som ledare inom tung industri, kanske jag kan hjälpa någon i sitt ledarskap, eller för den delen i medarbetarskapet......

Oj, funderingarna är många......

Nu ska vi bara få ner dem, sortera dem, och fylla dem med ord också....
Men jag hinner ju, det är ju bara onsdag idag....

Ha en bra dag alla, jag funderar vidare jag ;)

Oj, hur blir det här?

Man ska ta sig an utmaningar, utmaningar som är lite större än det man är van, annars är det ju ingen utmaning?
Men att kasta sig in i en utmaning, där man tror att man kan utvecklas, utan att egentligen ens veta vad man gett sig in på.....
Ja, hur klokt är det?
Eller varför inte?

Jag har hoppat på en skrivarkurs på distans, och tänker att jag kanske kan få ner lite av mina tankar, inte så att det blir en roman direkt, men skriva, kanske poesi, kanske dikter, kanske noveller, kanske en hel roman.......
Vem vet?
En utmaning är det, en stor utmaning.......
Större än Olgas utmaning......

Nåja, åt ska jag ju använda tiden till, och i avvaktan på att drömjobbet dyker upp, så......
Uppgift ett avklarad i alla fall, presentation av mig och mitt projekt....

Mitt projekt?
Ja, ni, jag vet inte riktigt, har några uppslag, saker jag skulle behöva utreda, utveckla, dramatisera.
Kanske någon typ av fiktiv självbiografisk berättelse, kring hur blev det som det blev, hur kunde det ha blivit?
Parallella världar?
Hitte-på-saker.

Jag är ju bra på att måla upp katastrofscenarier, i mitt huvud när jag upplever saker, få ner dem på ett papper också, så har jag en start i alla fall :)

Herre Gud, vad har jag gett mig in i?

Jag har i alla fall, en skön penna, och ett block.....
Eller skriver man på datorn?
Inte ens det vet jag.....

Herre Gud!

Jag läser en bok.....

Och, kunde inte sluta läsa,  mitt i det fruktansvärda, som hände på Utöya, 22 juli 2011.

Jag läser "En av oss" av Åsne Seierstad.
Hon har skrivit boken, med hjälp av unik källor, och beskriver mycket detaljerat, kring en ensam grabb med något tragisk uppväxt, ett sökande efter identitet, som utmynnar i en extrem åsikt, där islam, står i fokus.
Jag tänker inte skriva en recension, men är du läskunnig, så ta dig igenom hennes bok, den är skriven på ett lättläst sätt, men innehåller så mycket tragik och otäckheter, så vr beredd på att du ömsom kommer att hata, ömsom kommer att älska den!

En grym människa, vars åsikter, och tro ledde fram till avskyvärda handlingar.
Orkar du, så läs den, kanske kan man få en liten inblick i hur det kan bli som det blir, tankens kraft, är väldigt stark!
Han var en helt vanlig norsk gut, med en något tragisk uppväxt enligt författaren, men jag tror researchen inför skrivande varit gigantisk, Ånse Seierstad är ju korrespondent, och van att jobba i verkligheten.
Mammahjärtat gråter, för alla de mödrar, som förlorade det dyrbaraste det hade, pga en galnings verk, bara för att ungdomarna, valt att ta ställning, samhällspolitiskt.....
Det är den typen av ungdomar, som här i Sverige, från vissa kretsar, kallas PK-elit, vänsterpack och annat......
För att de tog ställning, i samhället och var intresserade.

Skrämmande!

Så nästa gång du kallar mig PK-elit, eller kulturvänster, så bär jag det med stolthet!

Jag har i alla fall vågat ta ställning, och vågar dessutom stå för det!
Precis som de ungdomar, som råkade befinna sig, på vad de tyckte var paradiset på jorden, i precis fel ögonblick!

Fakta Wikipedia; Anders Berhring Breivik
Fakta Wikipedia: Terrorattentaten i Norge 2011
Fakta Wikipedia: Åsne Seierstad

Ibland, blir man extra glad!

Har haft några dagar, när känslan av skam och värdelöshet, spelat spratt med mig....

Och igår eftermiddag blev jag bjuden av en av mina bästa vänner, på en lite julkonsert här i Värmskog, en liten fyraman stor ensembel, från Värmlandsoperan, gjorde ett lite nostalgiskt program, med jullåtar, lite humor och spex, till det snittar och bubbel i form av Cider.
Tack för det Bästa B!

Och tänk när jag kommer in, kommer et mot mig an kvinna med bekant ansikte, som jag hopplöst nog aldrig kommer ihåg namnet på, en av mina FB vänner, som jag "bara" känner på nätet!
"Jag vill bara säga, att jag tycker du skriver så bra!" Säger hon, och....
Jag blir så glad, tänk att några snälla ord, kan betyda så mycket!

Tack, Marie! (Nu kom jag ihåg ditt namn ;) )

Annars kan man ju fundera på hur människor fungerar?
Det har blivit så många för mig annorlunda sätt att uttrycka sig på, det är så många rädslor, och rädslor gör oss väldigt egofixerade, är man rädd, så reagerar ju reptilhjärnan, man törs inte ta in det nya, utan reagerar med flykt-beteende, en typ av flyktbeteende, kan ju vara att inte klara att ta in andras åsikter....
Tråkigt tycker jag, o någon känner sig kränkt av det man skriver......

Nåja, det är ju faktiskt inte bara min uppgift att vända klimatet i den här världen, och med klimat, menar jag inte klimatet i form av miljön, utan det klimat vi har i sociala medier och i media generellt...
Det är allas vår uppgift, utan att kränka någon, utan att använda hårda ord, utan att skada.
Vår uppgift, att kunna stå för våra åsikter, vara mottagliga för andras åsikter och respektera varandra.
Det är också vår uppgift, om vi nu vill delta i debatten, kritiskt källgranska det vi delar, tänka på hur vi uttrycker oss och sprida kärlek i stället för att göra medmänniskor ledsna.

Passar inte den inställningen, och blir någon kränkt av att man kommenterar något, som någon delat/skrivit, har man verkligen gjort riskanalysen innan man delat/skrivit något?
Visar riksanalysen, man borde göra innan, att man riskerar att såra eller kränka någon, inklusive sig själv, är det då värt det?

Vill du ha det på ett annat sätt, så okey för mig, men jag kommer att kommentera, om du bjuder in till det, och jag tycker som dig, eller om jag har en annan åsikt....
Passar inte det?
Blocka mig, eller ta bort mig som vän......
Valet är ju alltid ditt!


Tack, igen, Marie!
Du gjorde min dag!

Hur ska allt få plats?

Oj, det har redan gått tre veckor!
Tre veckor av sol, skratt, shopping, kärlek, mat, öl, vin, ja ni fattar......
Dags att fylla resväskan igen, ma 30 kg, ja ni fattar säkert igen....
Jag, har handlat för mycket!
Och det är ingen idé att tänka att det får plats i Stora O:s väska, för han har handlat nästan lika mycket, och dessutom är hans grejer av förklarliga skäl större än mina.....

Vad man handlar i Australien?
Ja, massor av rolig klädshopping, mestadels sommarkläder, men eftersom att de går mot sommar här, så rea på en del vinterkläder :)
Levisjeans, skor, vissa märken riktigt billiga jämfört med hemma.
Man köper presenter, och tar med hem, och eftersom att alla barnen varit med, och inga barnbarn finns än, så blir det till syskonbarnen och hundflickan presenterna riktas nu :)

Men hur ska jag få ihop väskan?
Och jag har knappast en månad på mig att stuva, som när jag skulle resa hit, nej nu måste jag fixa det senast under dagen idag, för Shutteln hämtar oss, kl 16.50 för färd mot Brisbane Airport.

Och jag har tänkt att få några timmar sol, innan dess!
Vi ska lämna Ruby också....
Ruby, är Tildas lilla bil, som vi tacksamt fått låna och använda här, Ruby ska förhoppningsvis få en ny ägare nu efter att vi åkt hem, då hon inte behöver någon bil i Melbourne.

Vi har haft tre helt underbara veckor, och jag tror att kortare tid här, vore att slösa med tid, för man blir liksom inte sig själv förrns efter nån vecka, och miljöombytet tar på krafterna.....
Jag som dessutom r lättväckt, av ljud och ljus, vaknar ju tidigt vilket i sin tur gett tidiga mornar.....

Nåja, inget av det kreativa jag tänkt mig få till, blev till, men vad gör väl det, jag kommer hem, fortfarande arbetssökande, och har väl all tid i världen att förverkliga mina drömmar, med slutmålet att kunna tillbringa mer tid här, i närheten av min stora unge, så länge hon är kvar. Och nu får vi vid vår gud hoppas att hon inte väljer att flytta till Oslo, eller nåt, för att jobba, vilket jag iofs tyckte var ett bra alternativ när hon började prata om att flytta hit, för där tror jag inte alls att jag vill tillbringa halva året som pensionär ;)

Nåja, tillbaka ska vi och kanske blir det längre söderut nästa gång, man vet aldrig!

Nej, nu måste jag sätta fart, om jag ska få till några soltimmar.....
Och jag ska med modernt ill läkaren först, hon har fått nåt konstigt bett, allergisk reaktion på ena benet och vi tror att de bättre kan se/förstå vad det är här, än hemma i Arvika!

Tack, underbara ungar med respektive, mamma, moster, Stora O och inte minst Tilda och C, för tre härliga veckor, i paradislandet!

Jag är nöjd (även om jag kunnat stanna lite till), fulltankad med D-vitamin, brunbränd och lycklig!

Någon typ av adventskalender....

Hade varit lite roligt att få till, men att på morgonen den första december komma på att det ska göras, var väl lite väl sent.....
Eller?

Får fundera lite, men kan ju ha lucköppningen på kvällen, eller hur?
Eller ingen alls.....

Eller som en spännande blid på Instagram?

Oj, nu har jag en egen utmaning, minsann.

Soptippen, eller inte? Det handlar om att överleva!

Det här är troligtvis det sista delade inlägget från den här bloggen på Facebook, vill du fortsätta följa mig och mina inlägg, så får du från och med nu, lägga till den här sidan i dina bokmärken :)

När det gäller facebook, så kommer jag att välja att stå bredvid soptippen ett tag....
Hur otroligt det än låter!

Bloggen kommer att fortsätta leva, och mitt twitterkonto, och min instagram, så vill du följa med mig, så finns jag där!

Anledning?

Jag fixar inte att läsa/se alla inlägg som totalt saknar källkritik, se hur "vänner" och andra människor, faktiskt helt öppet visar att de är "Dumma i huvudet" Att man går på rena lögner, och delar vidare skit.....

Men men, vi har demokrati, så det är fritt för alla att tycka således fritt även för mig att välja att slippa se det.
Det är också fritt för alla att välja min "facebookvänskap" precis som jag fritt väljer mina "vänner" och jag har svårt för att "säga nej" till någon, att plocka bort, men kan inte bara stå vid sidan om, utan att engagera mig, ja ni som känner mig på riktigt förstår, s då väljer jag hellre att plocka bort mig själv!

Att jag väljer att kliva åt sidan, betyder att man INTE kan nå mig via min facebook, vill man mig något, så får man sms:a, och ni som kan komma att göra det, har mitt nummer, eller vet var jag finns :)
Jag kommer att ha mitt konto kvar, men kommer inte att dela allt med facebook, inte blogginlägg, inte instagram, inte runkeeper.......
Messenger kommer att fungera, via mobilen, där kan man ju alltid prova att nå mig om det skulle behövas!

Så här känns det just nu, och det kan komma att ändra sig, om världen blir annorlunda, men de som sprider allt annat än kärlek nu, på jordens, just nu största soptipp, jag orkar inte med dem!

Man kan välja om man, som en skata vill sitta och vänta på skit att snappa åt sig på en soptipp, eller om man hellre går till skogen och samlar energi!

Och kommentarer, kan man faktiskt skriva här också, men här äger JAG källkritiken, och inläggen.....
Och vill jag läsa skit, finns det så många sidor som bara fylls med sånt, så.....
Valet är mitt!
Eller hur?!

Och jag blir glad, om du ändå väljer att fortsätta följa mig, du kanske till och med vill ses? Fika?, ett glas vin? Fest? Eller bara några ord på Konsum, Ica eller Lidl :)

Nu ska här skrivas CV :)

Har varit på heldagskurs, på trygghetsrådet i Karlstad, och har fått massor av tips inför att skriva ansökningshandlingar!
Så, nu ska tant marknadsföra sig!

Svårigheten är att begränsa sig!
Alltså, att få till nåt som gör att man blir intressant med få och konkreta ord.

Man börjar inte med hej, och behöver heller inte tala om hur gammal man är....
Man ska utgå från den aktuella tjänsten man söker, eller företaget man är nyfiken på.

Jaha, det gäller bara att hitta en bra tjänst att skriva mot då!
En ny fas är på väg att ta fart!

Kan iofs vara bra att ta en paus i mitt destruktiva skrivande!

Marknadsföra sig alltså.....

Det här med att skriva....

Är faktiskt ganska jobbigt, väldigt mycket känslor kommer tillbaka i kroppen...

Frågan är varför jag utsätter mig för detta?
Vore kanske bättre att bara bränna upp mina dagboksanteckningar?

Fast samtidigt tror jag att det dels stärker mig i mitt beslut, att det stärker mina erfarenheter,  dels gör det mig kanske lite mer återhållsam, vilket inte alltid är min bästa egenskap...

Nåja, efter att ha sovit elva timmar i natt, så är jag laddad för att renskriva de sista månaderna...
Sen är tanken att det ska byggas en historia runt alltihop också, från dag ett och framåt.....

Varför?
Varför jag gör det?
Har egentligen inte en aning, kanske kan de ge någon en tankeställare,
Kanske kan det hjälpa någon mer, att våga kliva av, innan man är helt knäckt...
Och när jag läser det jag skrivit, tänker på hur jag uppfattats under tiden, i olika konstellationer, så funderar jag, hur i hela friden har jag orkat??

Nåja, jag pinar mig en dag till, och deltar i en kurs, om att skriva ansökningshandlingar i morgon, det kan ju ge lite perspektiv.

Har inget att skriva.....

För jag skriver, mest hela dagen!
Har knappt varit utanför grinden idag, då det varit isbark, överallt, alltså helt ogångbart....
Inte ens hundarna har gått långt från huset, då de bara halkat omkring....

Själv, ramlade jag som en fura, direkt i morse....
Morgonrock, Stora O:s lumberskjorta och hans 45:or på fötterna, ett kliv ner på stenen vid verandan, och vips så satt jag på rumpan....
Nej, jag slog mig inte nämnvärt, och snabbt upp kom jag, nån kunde ju se mig :)

Åsså har lilla skolbussen rullat rakt genom grannens staket, parkerad utan handbroms, så den rullade fint in, knäckte de nya stolparna och några staketribbor, och där stod den!

Det händer grejer här i Näs, jo det gör det faktiskt, och jag bara skriver och skriver....
Just nu renskriver jag dagboksanteckningar....
Det kan va jobbigt, och upplyftande, vilka konstruktiva lösningar på saker och ting jag har, när jag är down, jag kanske skulle ha vågat visa dem tidigare?
Nåja, det är nån annans förlust, inte min!

Skriv av dig!

Ja det rådet fick jag idag, av någon nära mig, och tänk proppen släppte, jag har börjat researcha, letat i mina anteckningar, läst gammal blogg, dagbok, You name it!
Och jag har skrivit, tre sidor än så länge, och jag är bara i början av min historia...

Hoppas känslan finns kvar i morgon!

Kan bara konstatera, att tonen i min blogg, de senaste tre åren, halt klart förändrats, precis som tant själv....
Till det bättre?

Nja, fan vet?!

Jag verkar ha varit mer uppslukad av livet, då...
Bra eller dåligt?
Ja vem vet?!

Gjorde en ängel i alla fall, och virkningarna verkar ju bli ljusare också, livet kanske rinner tillbaka...

Den ska flytta till min underbara mamma, en ljus ängel passar bättre hos henne, än min mörka fallande örn :)

Nu, sova!